I föreliggande proposition föreslår regeringen ett par förändringar under femte titeln Socialdepartementet för innevarande budgetår. Det gäller anslaget B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom och berör B 2. Sjukvårdsförmåner m.m.
Läkemedelsförmånen
Riksdagen beslöt under våren 1995 att höja egenavgiften i läkemedelsförsäkringen till 160 kronor för det första läkemedlet och till 60 kronor per läkemedel för övriga på samma recept. Vi moderater avvisade detta, då vi ansåg att höjningen var alldeles för kraftig och drabbade särskilt utsatta grupper. Dessutom har det visat sig att höjningen inte gav den effekt som regeringen räknade med, vilket man erkänner i tilläggspropositionen. Skälet till de felaktiga kalkylerna var att regeringen inte insåg sambandet mellan avgifterna och högkostnadstaket. Regeringen inser nu detta samband, och väljer därför att höja högkostnadstaket än snabbare än tidigare. Denna höjning är oacceptabelt hög om man överhuvudtaget har sociala ambitioner. Ett högkostnadsstak som höjs från nuvarande 1 800 kronor till från den 1 juli 1996 2 500 kronor - en höjning med 700 kronor - kommer att drabba de personer som är i störst behov av vård, omsorg och mediciner för att kunna leva ett drägligt liv. Många av dessa är pensionärer med en förhållandevis låg inkomst. Regeringen föreslår på annan plats i propositionen försämringar just för denna grupp i form av t.ex. försämrade bostadstillägg. I sammanhanget skall man då heller inte glömma redan tidigare beslutade försämringar riktade mot just denna grupp genom t.ex. ändrad indexering av basbeloppet och andra åtgärder. Mot denna bakgrund kan vi inte biträda regeringens förslag.
I flera sammanhang har Moderata samlingspartiet presenterat en lång rad förslag på reformer inom läkemedelsförsäkringen som skulle innebära kraftigt minskade kostnader. Förslagen är i huvuddrag baserade på utred- ningen "Omsorg och konkurrens" (SOU 1994:110). Vi beklagar att regeringen inte velat använda sig av utredningen, vars förslag fick ett gott mottagande av remissinstanserna. I stället tar man till dåligt utredda åtgärder som belastar enskilda, sjuka människor. Det är en politik som vi moderater inte kan acceptera. I samband med budgetpropositionen i september kommer vi att presentera väl genomarbetade förslag på förändringar inom läkemedelsförsäkringen som bl.a. innebär en successiv avreglering av Apoteksbolagets verksamhet, förändrade regler för fastställande av utförsäljningspriset på läkemedel samt förbättrade regler vad gäller hjälpmedel. Allt i syfte att nedbringa kostnaderna för försäkringen och behålla skyddet för människor som är i stort behov av vård och läkemedel.
I avvaktan på detta föreslår vi, i enlighet med tidigare, att högkostnadsskyddet den 1 juli 1996 höjs med 100 kronor till 1 900 kronor. Det bör sedan höjas med ytterligare 100 kronor en gång per år fram till 1999 så att det 1999 ligger på 2 100 kronor. Det är ur fördelningssynpunkt betydligt mer attraktivt än regeringens förslag.
Tandvårdsförsäkringen
Regeringen föreslår att egenavgiften i tandvårdsförsäkringen förändras från den 1 oktober 1996. Enligt förslaget skall självrisken ligga kvar på 700 kronor. Mellan 701 och 13 500 kronor ersätter försäkringen 35 procent av kostnaderna och över 13 500 kronor träder ett särskilt högkostnadsskydd in som omfattar 70 procent av behandlingskostnaderna över detta belopp. Ersättning för ädelmetall i tandtekniska produkter avskaffas helt. Vi avvisar hela förslaget.
På annat håll i propositionen säger regeringen att man ämnar återkomma med förslag om att avskaffa hela försäkringen från den 1 januari 1998 och att endast patienter med funktionshinder eller stort behov av tandvård samt barn- och ungdom skall omfattas av försäkringen.
Vi har redan sedan 1991 konstruerat ett förslag till ett nytt högkostnadsskydd som innebär att man både sparar i försäkringen och garanterar en god tandvård. Förslaget innebär att ett högkostnadsskydd träder in redan vid behandlingskostnader som överstiger 3 000 kronor. Prissättningen bör dessutom vara fri för behandlingar upp till detta belopp, därefter införs en åtgärdstaxa som omfattas av högkostnadsskyddet och fastställs av Riksförsäkringsverket. Denna taxa skall inkludera tand- vårdstekniska produkter.
Det är väsentligt att värna den preventiva tandvården. Ett sätt att göra det är att premiera de patienter som regelbundet besöker tandläkare med en rabatt på samma sätt som redan i dag sker i Nederländerna. Barn- och ungdomstandvården skall även i fortsättningen vara kostnadsfri och också privata tandläkare skall kunna vara vårdgivare. Vårt förslag till en ny tandvårdsförsäkring bör införas den 1 oktober 1996.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja högkostnadsskyddet till 2 500 kr den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar höja högkostnadsskyddet till 1 900 kr den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om förändringar i tandvårdsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar förändra tandvårdsförsäkringen till att enbart omfatta ett högkostnadsskydd i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att tandvårdslagen ändras så att barn och ungdom garanteras fri tandvård både i privat och offentlig regi i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 2 maj 1996
Gullan Lindblad (m)
Sten Svensson (m) Leif Carlson (m) Maud Ekendahl (m) Gustaf von Essen (m) Margit Gennser (m) Stig Grauers (m) Rolf Gunnarsson (m) Hans Hjortzberg-Nordlund (m) Tomas Högström (m) Annika Jonsell (m) Göte Jonsson (m) Ulf Kristersson (m) Margareta E Nordenvall (m) Bertil Persson (m) My Persson (m) Marietta de Pourbaix-Lundin (m) Åke Sundqvist (m) Birgitta Wichne (m) Liselotte Wågö (m) Anna Åkerhielm (m)