av Peter Weibull Bernström och Ingvar Eriksson (m)
med anledning av prop. 1995/96:150 Ekonomisk vårproposition med förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken, utgiftstak, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, m.m.
Användning av EU:s
miljstödsmedel för
anläggande av våtmarker
och skyddszoner för att nå
det nationella målet
beträffande kvävereduktion
I januari i år genomförde representanter för
vattendragsorganisationerna i västra Skåne en uppvaktning
av riksdagens jordbruksutskott angående situationen i de
västskånska vattendragen och för att erinra om de av
riksdagen antagna nationella miljömålen rörande
närsalttransporten till havet.
Vattendragsorganisationerna pekade på Skånes särställning när det gäller
transporten av närsalter till havet och de möjligheter till reduktion av dessa
som ett ökat anläggande av våtmarker skulle kunna ge.
Vattendragen i västra Skåne tillhör landets mest närsaltbelastade, med
mycket höga halter framför allt av kväve, men även av fosfor. De höga
kvävehalterna beror på den stora andelen jordbruksmark i
avrinningsområdena med en hög mineralisering samt hög deposition av
luftburet kväve vintertid.
Vattendragsförbunden har genom ett enträget och långvarigt arbete uppnått
påtagliga
förbättringar när det gäller utsläppen av syreförbrukande ämnen, liksom av
fosfor och giftiga ämnen. Dock går det inte att påvisa några förbättringar när
det gäller kvävetransporten till havet.
Internationella och
nationella målsättningar
Sverige har i flera internationella konventioner och
åtaganden, bl.a. Helsingforskonventionen,
Nordsjökonferensen och Ronnebykonferensen/Östersjö-
deklarationen förbundit sig att medverka till kraftiga
reduktioner av föroreningen av havet.
Vår nationella målsättning är enligt riksdagsbeslut att transporten av kväve
och fosfor från landbaserade källor till haven skall minskas med 50 procent
under tidsperioden 1985-1995.
Beslutade och genomförda
åtgärder
För att minska markläckaget till vattendrag från
jordbruksmark har lantbruket tidigare ålagts ett antal krav,
varav kan nämnas:
Begränsning av antal djur i förhållande till arealen.
Bestämmelser om lagring och spridning av stallgödsel.
Lag om viss andel höst- och vinterbevuxen mark.
Minskad användning av handelsgödsel genom miljöavgifter och
rådgivning.
Effekt av vidtagna åtgärder
De västskånska vattendragsförbunden har ännu inte kunnat
skönja någon säkerställd minskning av kvävetransporterna
till havet. De variationer som kan skönjas i statistiken är
huvudsakligen avhängiga av nederbördsmängderna.
Anläggning av våtmarker
och skyddszoner för att
uppnå kvävemålet
Genom vattendragsorganisationernas mångåriga arbete i
västra Skåne och de utredningar och analyser som utförts, har
man kommit till slutsatsen att anläggning av dammar,
våtmarker och skyddszoner är de mest attraktiva och
kostnadseffektiva åtgärderna. Ett antal
damm/våtmarksprojekt och flera mil skyddszoner är redan
genomförda, delvis finansierade av Malmöhus läns landsting
och kommunerna.
Västskånska
vattenavrinningsområdena
skiljer sig från övriga
Sveriges
De västskånska vattenavrinningsområdena har flera
egenskaper som skiljer sig från större delen av övriga
Sveriges vattendrag och som gör dem lämpliga för denna typ
av närsaltreducerande åtgärder. Bland dessa kan nämnas:
Hög nitratbelastning - ger hög denitrifikationspotential.
Milt klimat och längre perioder mellan tjälad mark och sådd resp. skörd.
Mycket hög andel utdikade sjöar och våtmarker. Endast ca 10 procent av
ursprunglig vattenhållande kapacitet återstår.
Vattnets väg till havet är kort.
Det är generellt billigt att åtgärda föroreningar där de är stora.
Kostnadsberäkning för
åtgärder för att nå en
halvering av kväve till hav
En sammanställning av de västskånska
vattendragsförbundens åtgärdsprogram för att uppnå
riksdagens reduktionsmål på 50 procent enligt ovan och
kostnaderna för dessa ger en kostnadsbild på totalt mellan en
halv och en miljard kronor fördelad på 15-20 år. Detta är
kostnader som ligger utanför vattendragsorganisationernas,
d.v.s. kommunernas förmåga att ensamma bära. En
betydande medfinansiering från statens sida är nödvändig för
att kunna genomföra dessa åtgärdsprogram.
Erfarenheter från Danmark
I Danmark, som kan ses som ett föredöme på detta område
och vars förhållanden liknar de västskånska, har man sedan
1989 haft ett statligt program på 100-150 miljoner danska
kronor/år för "naturgenopretning", d.v.s återupprättande av
förstörd natur. Cirka 40 procent av dessa medel har gått till
just våtmarker och dammar.
Andra fördelar med
våtmarker och skyddszoner
enligt
vattendragsorganisationern
a
Ökad vattenmagasinerande förmåga i landskapet
Ökad biologisk mångfald
Värde för friluftslivet, jakt och fiske
Bättre tillgång på vatten för bevattning
Recirkulering av närsalter
Angelägna åtgärder bland
andra enligt
vattendragsorganisationern
a
EU:s miljöstöd styrs till områden där de gör störst nytta
Utnyttja stöd- och bidragsformer till jordbruket för att uppnå miljövinster
EU:s miljöstöd
Inom ramen för vad regeringen ansett att Sverige bör utnyttja
av EU:s miljöstöd, har enligt uppgift från
Jordbruksdepartementet ca 20 miljoner kronor av totalt ca 1
500 miljoner kronor avsatts för anläggande av våtmarker.
Endast en mindre del av dessa medel för våtmarker är
destinerade till Skåne.
Av de medel för miljöstöd i jordbruket som Sverige har förhandlat sig till i
EU om totalt ca 3 000 miljoner kronor, utnyttjas endast ca hälften. Detta
medför att vi inte kan genomföra de angelägna insatser som krävs för att
uppnå det kvävereduktionsmål som vi själva satt upp och som skulle varit
genomfört redan för drygt ett år sedan. Bl.a. för att underlätta finansieringen
av våtmarker och skyddszoner, borde Sverige ta hem hela det med EU
framförhandlade miljöstödet.
Det är viktigt att ta fasta på vad vattendragsorganisationerna här pekar på,
nämligen att miljöstöden används där de gör störst nytta, såväl ur
sakområdessynpunkt som geografiskt. Det är tveksamt om så är fallet idag,
då man betraktar regelverket för miljö- och kulturstöd under innevarande år.
En bättre samordning mellan Jordbruksdepartementet och Miljödeparte-
mentet hade möjligen inneburit en effektivare användning av de tyvärr
begränsade miljöstödsmedel som vi tar hem från EU.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige bör utnyttja en större del av det i EU
framförhandlade miljöstödet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att medfinansiera anläggandet av våtmarker och
skyddszoner genom användning av EU:s miljöstödsmedel så att det av
riksdagen uppställda miljömålet att halvera kväveutsläpp till havet
uppnås.