Motion med anledning av proposition 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Under perioden den 1 juli 1990-30 juni 1995 har kulturmiljövården erhållit sammanlagt 745 mkr i särskilda medel för sysselsättningsskapande åtgärder inom byggnadsvården, dvs ombygggnad, renovering och underhåll av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Ett antal angelägna projekt har därför kunnat komma igång.
Arbeten har utförts på bostäder, förenings- och folkrörelselokaler och kyrkliga miljöer, industrimiljöer och anläggningar på slott och herrgårdar.
Det är väl känt att kulturområdets småskaliga projekt kan sättas igång relativt snabbt och ge omedelbara sysselsättningseffekter. De kan också ges den spridning över landet som är eftersträvansvärd. Projekt som kan få en långsiktig positiv effekt för den regionala utvecklingen kan prioriteras. Det kan också vara bebyggelse som kan användas för kulturella arrangemang, utbildningsverksamhet, social verksamhet och dylikt, eller vara vanliga arbetsplatser eller bostäder.
Vid sidan av sysselsättningspaketen har i många regioner/län bygghyttor startat där arbetslösa byggnadsarbetare får undervisning i äldre hantverkstekniker och material. Drivande har oftast varit länsstyrelsen eller länsmuseet och länsarbetsnämnden och ofta även berörd kommun.
Byggnadsvården har mycket att ge idag ur miljösynpunkt. Äldre material och metoder ger friska hus och dessutom kan resursslöseriet minska om man finner ett bra system för återanvändning av äldre byggnadsmaterial.
Efter förslag i prop. 1994/95:218 En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. beräknade riksdagen 30 miljoner kronor i sysselsättningsmedel för att stötta byggnadshyttorna med utveckling av arbetsmetoder, teknik och material för ett långsiktigt, hållbart och miljövänligt byggande. Medlen kanaliseras via Riksantikvarieämbetet som har ett ansvar för samordningen av utvecklingsinsatserna i landet. Projektet har redan givit ett påtagligt positivt resultat.
De särskilda medlen som i prop. 1995/96:25 (avsnitt 7.5) föreslås få användas för sanering och ombyggnad kommer i stor utsträckning att användas vid renovering av bostadshus från 40- och 50-tal. Det finns en risk för att dessa miljöers särskilda kännemärken och kulturhistoriska värde inte uppmärksammas tillräckligt. Vi finner det angeläget att ombyggnaderna utförs med stor varsamhet och med hänsyn till byggnadernas karaktär.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmiljöhänsyn vid fördelning av medel till bostadsförbättringsåtgärder.
Stockholm den 21 november 1995
Åke Gustavsson (s) Marianne Andersson (c)