Motion till riksdagen
1995/96:Fi56
av andre vice talman Görel Thurdin och Erik Arthur Egervärn (c)

med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling


Utbildning och kompetenshöjande åtgärder är av avgörande
betydelse för en fortsatt utveckling av Sverige och en
förutsättning för långsiktigt hög tillväxt. Sverige behöver ett
nationellt kunskapslyft. Då är det viktigt att dessa satsningar
kommer hela Sverige till del. Möjligheten till god utbildning
skall inte vara avhängigt bostadsort.
Utbildning och kompetensutveckling måste prioriteras om vi skall klara
tillväxt och säkra vårt välstånd. Idag har vi en relativt god utbildningsnivå
vad gäller grundutbildning och gymnasieutbildning. När det gäller antalet
personer med högskoleutbildning är bilden sämre. Övergången från
gymnasium till högre utbildning är mycket liten i södra Norrland. Därför är
det viktigt att bygga ut högskolan och öka antalet högskoleplatser. Trots ett
statsfinansiellt besvärligt läge har centerpartiet hävdat betydelsen av
satsningar på utbildning. I det läge vi befinner oss i med hög arbetslöshet är
behoven av utbildning särskilt stora. Under de senaste åren har en stor
expansion ägt rum. Mer måste dock till.
Centerpartiet har länge framhållit att de mindre och medelstora
högskolorna har en viktig roll i det svenska högskoleväsendet och utgör en
motor i den regionala utvecklingen. Därför måste de mindre och medelstora
högskolorna få ökade möjligheter att utvecklas. I tillväxtpropositionen läggs
principerna för detta fast. Det är mycket viktigt att detta nu fullföljs.
Satsningarna på utbildning och kompetensutveckling i hela landet är något
som centerpartiet under lång tid framfört. Som ett resultat av uppgörelsen
mellan centerpartiet och regeringen kommer nu nya högskoleplatser att
tilldelas till framför allt de mindre och medelstora högskolorna. I
propositionen pekas särskilt Mitthögskolan, Bergslagsområdet och sydöstra
Sverige ut. Vi har länge ansett att forskningen vid Mitthögskolan måste
utvecklas och stärkas. För oss är det en självklarhet att grundutbildning och
forskning hör ihop. En kraftig utökning av antalet högskoleplatser måste
rendera i att Mitthögskolan ges ökade möjligheter till forskning. Detta är en
viktig kvalitetsfråga.
Mitthögskolan har i dag nått en betydande storlek vad gäller antal studenter
och disputerade lärare. Högskolan har dessutom en betydande bredd i sitt
utbildningsutbud och ansöker om att få inrätta professorer. Vid
Mitthögskolan finns en god studiesocial miljö och en väl så god
forskningsmiljö. Vidare har Mitthögskolan ett bra och nära samarbete med
näringslivet i regionen. Samarbete mellan högskola och näringsliv om
forskning, utveckling och kunskapsöverföring måste utvecklas. Detta är en
oerhört viktig fråga för regionens utveckling och tillväxt. 85 % av
högskoleresurserna  i Norrland finns i de två nordligaste länen och endast 15
% i de tre sydliga länen. Mitthögskolan måste därför snabbt få utökade
möjligheter till forskningsresurser genom att bli universitet.
För centerpartiet är det naturligt att möjligheter till god utbildning skall
finnas i hela landet. Det är tveksamt i vad mån de större universiteten har
möjlighet att expandera ytterligare. Istället är det nu tid att ta nya steg. Vi
vet
att de större högskolorna idag har fler studenter än vad exempelvis Umeå
universitet hade i mitten av 80-talet. Mitthögskolan har bredd och djup i sitt
utbildningsutbud och dessutom en bra forskning. Därför är det dags att
påbörja arbetet med att ge Mitthögskolan status av universitet. Sverige
behöver fler universitet.  Mitthögskolan bör bli Sveriges nästa universitet.
Riksdagen bör med anledning av detta uttala sig härom. Att redan nu få ett
principuttalande om Mitthögskolan som nytt universitet är viktigt för den
fortsatta beredningen av högskole- och forskningsfrågor bl.a. inför den
forskningspolitiska propositionen.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Mitthögskolan som universitet.

Stockholm den 21 november 1995
Görel Thurdin (c)

Erik Arthur Egervärn (c)