med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Försök med regional
riskkapitalförsörjning i
några regioner
Försörjningen med riskkapital till mindre och medelstora
företag utanför landets största tillväxtområden har under
senare år försämrats. Det beror framför allt på att den
svenska kapitalförvaltningen genomgått en kraftfull
centralisering. Det sparandeöverskott som uppstår i en region
förvaltas och återplaceras efter centrala analyser och beslut i
banker, fonder, försäkringsbolag - som främst är lokaliserade
till Stockholm och allt mer även i utlandet. Slutplaceringarna
sker främst i större börsbolags aktier och likaledes i växande
utsträckning utomlands.
Detta är ur den ursprungliga spararens synpunkt rationellt - transaktions-
kostnaderna är lägre, riskspridning och marknadslikviditet är bättre. Men
systemet har den nackdelen att riskkapitalet fördelas ojämnt över landet och
till olika företagstyper. Riskkapitalmarknaden är inte perfekt. Den kan bara
placera i de företag som den direkt kan överblicka. Spararen förlorar också ett
underskattat sparincitament, nämligen närheten till sparobjektet. Det finns ett
klart samband mellan t ex bostadsort och benägenhet att spara i aktier i ortens
företag. Detta samband avspeglas tydligt även på redan börsnoterade bolag på
A- och O-listan med stark regional förankring.
Många av de försök som under senare år utförts för att förbättra den
regionala riskkapitalförsörjningen har lidit av att de bara inriktats på en
marknadsfaktor (t ex marknadsplatsen) och bortsett från långt viktigare
faktorer (t ex intresset från de resursstarka och uthålliga kapitalförvaltarna).
De har därtill sällan utformats på marknadsmässiga villkor, utan mer med
t ex statliga bidrag och mer eller mindre subventionerade lån.
Stiftelsen Aktiefrämjandet har utvecklat en teoretisk modell för regional
försörjning av riskkapital på marknadsmässiga villkor. Den bygger främst på
en teknik för att länka av och återföra en del av det regionala sparandet till
regionens näringsliv.
Modellen har tre huvudmoment:
1. Kartläggning och påverkan av strukturen på placeringsobjekt (regionala
företag och företagsgrupper vars aktier kan bli föremål för regionala köp och
förvaltning) samt strukturen på placerare (enstaka och grupper härav,
regionala investmentbolag osv).
2. Påverkan av centrala kapitalförvaltare (fond- och försäkringsbolag) att
avsätta en mindre del kapital till regionala placeringar.
3. Initierade av regionalt sparande och kapitalförvaltning (t ex regionala
aktiefonder med 50 % i vanliga börsbolag och resten i regionala bolag).
På förslag från näringslivet och offentliga näringslivs- och sysselsätt-
ningsintressen i Västerbottens län avser Aktiefrämjandet att i första hand
tillämpa metoden där, men projektet bör också kunna genomföras i Värmland
och Skåne m fl regioner. Projektet har förankrats hos banker,
investmentföretag, Almi Företagspartner m fl.
Det torde enligt gjorda bedömningar vara möjligt att avlänka/återföra
riskkapital på ca 200 Mkr per år bara i Västerbottens län, vilket motsvarar t
ex riskkapitalinsatsen för 500 industriarbetarplatser. Motsvarande summa är
aktuell för Värmland m fl.
Metodens grundelement har förtestats hos centrala kapitalförvaltare med
positivt resultat.
Projektet skall med början i januari 1996 genomföras av en särskild
stiftelse, Stiftelsen för Regional Riskkapitalförsörjning med tunga företrädare
ingående i stiftelsens styrelse. Metodutvecklingen ska kunna göras tillämpbar
i alla regioner i landet, men eftersom försöksverksamheten inleds i
Västerbottens län kommer stiftelsen att ha sitt huvudsäte där, stå under läns-
styrelsens tillsyn där och ha auktoriserade revisorer.
Huvuddelen av projektet genomförs av dess olika intressenter på egen
bekostnad och på marknadsmässiga villkor. Det finns emellertid två moment
som bara kan genomföras med företrädesvis statligt stöd:
- utveckling och beskrivning av modellen så att den kan användas i alla
regioner,
-
- utbildning av regionala och kommunala näringslivs- och sysselsättnings-
ansvariga över hela landet.
-
Kostnaderna för dessa moment beräknas uppgå till 3,5 Mkr
per år under 1996 och 1997. Modellbeskrivningen utförs i
samarbete med Handelshögskolan i Umeå.
Under förberedelserna av projektet har företrädare för riskkapital-
marknaderna i Norge och Finland visat stort intresse. Detta är också ett
ämnesområde som i hög grad sysselsätter EU-kommissionen och
Världsbanken. Det finns därför anledning att tro att projektet kommer att
väcka såväl inhemsk som internationell uppmärksamhet.
Enligt min uppfattning är detta nymornade intresse och vällovliga initiativ
från näringslivet och de finansiella marknaderna att pröva och utveckla
metoder för en fungerande regional riskkapitalmarknad synnerligen
välkommet.
Projektets banbrytande försök att på marknadsmässiga villkor skapa
förutsättningar för en publik och fungerande riskkapitalmarknad i olika
regioner kan komma att utgöra en viktig del i en ny offensiv regionalpolitik
som inte enbart tar sig uttryck i olika direkta stödformer.
Med hänsyn till projektets principiella betydelse är det enligt min mening
av ett stort allmänpolitiskt intresse att erfarenheterna och den kunskap
projektet i sin försöksfas kommer att ge för handen på ett effektivt och
offensivt sätt delges andra regioner och kommuner runt om i landet.
Jag vill därför föreslå att staten till Stiftelsen för Regional Risk-
kapitalförsörjning tillskjuter 3,5 Mkr per år för den tid försöksverksamheten
avses pågå, dvs 1996 och 1997.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försök med regional riskkapitalförsörjning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
erforderliga medel för försöksverksamheten bör omfördelas inom
ramen för de näringspolitiska anslagen.