Försök med regional riskkapitalförsörjning i några regioner
Försörjningen med riskkapital till mindre och medelstora företag utanför landets största tillväxtområden har under senare år försämrats. Det beror framför allt på att den svenska kapitalförvaltningen genomgått en kraftfull centralisering. Det sparandeöverskott som uppstår i en region förvaltas och återplaceras efter centrala analyser och beslut i banker, fonder, försäkringsbolag - som främst är lokaliserade till Stockholm och allt mer även i utlandet. Slutplaceringarna sker främst i större börsbolags aktier och likaledes i växande utsträckning utomlands.
Detta är ur den ursprungliga spararens synpunkt rationellt - transaktions- kostnaderna är lägre, riskspridning och marknadslikviditet är bättre. Men systemet har den nackdelen att riskkapitalet fördelas ojämnt över landet och till olika företagstyper. Riskkapitalmarknaden är inte perfekt. Den kan bara placera i de företag som den direkt kan överblicka. Spararen förlorar också ett underskattat sparincitament, nämligen närheten till sparobjektet. Det finns ett klart samband mellan t ex bostadsort och benägenhet att spara i aktier i ortens företag. Detta samband avspeglas tydligt även på redan börsnoterade bolag på A- och O-listan med stark regional förankring.
Många av de försök som under senare år utförts för att förbättra den regionala riskkapitalförsörjningen har lidit av att de bara inriktats på en marknadsfaktor (t ex marknadsplatsen) och bortsett från långt viktigare faktorer (t ex intresset från de resursstarka och uthålliga kapitalförvaltarna). De har därtill sällan utformats på marknadsmässiga villkor, utan mer med t ex statliga bidrag och mer eller mindre subventionerade lån.
Stiftelsen Aktiefrämjandet har utvecklat en teoretisk modell för regional försörjning av riskkapital på marknadsmässiga villkor. Den bygger främst på en teknik för att länka av och återföra en del av det regionala sparandet till regionens näringsliv.
Modellen har tre huvudmoment:
1. Kartläggning och påverkan av strukturen på placeringsobjekt (regionala företag och företagsgrupper vars aktier kan bli föremål för regionala köp och förvaltning) samt strukturen på placerare (enstaka och grupper härav, regionala investmentbolag osv).
2. Påverkan av centrala kapitalförvaltare (fond- och försäkringsbolag) att avsätta en mindre del kapital till regionala placeringar.
3. Initierade av regionalt sparande och kapitalförvaltning (t ex regionala aktiefonder med 50 % i vanliga börsbolag och resten i regionala bolag).
På förslag från näringslivet och offentliga näringslivs- och sysselsätt- ningsintressen i Västerbottens län avser Aktiefrämjandet att i första hand tillämpa metoden där, men projektet bör också kunna genomföras i Värmland och Skåne m fl regioner. Projektet har förankrats hos banker, investmentföretag, Almi Företagspartner m fl.
Det torde enligt gjorda bedömningar vara möjligt att avlänka/återföra riskkapital på ca 200 Mkr per år bara i Västerbottens län, vilket motsvarar t ex riskkapitalinsatsen för 500 industriarbetarplatser. Motsvarande summa är aktuell för Värmland m fl.
Metodens grundelement har förtestats hos centrala kapitalförvaltare med positivt resultat.
Projektet skall med början i januari 1996 genomföras av en särskild stiftelse, Stiftelsen för Regional Riskkapitalförsörjning med tunga företrädare ingående i stiftelsens styrelse. Metodutvecklingen ska kunna göras tillämpbar i alla regioner i landet, men eftersom försöksverksamheten inleds i Västerbottens län kommer stiftelsen att ha sitt huvudsäte där, stå under läns- styrelsens tillsyn där och ha auktoriserade revisorer.
Huvuddelen av projektet genomförs av dess olika intressenter på egen bekostnad och på marknadsmässiga villkor. Det finns emellertid två moment som bara kan genomföras med företrädesvis statligt stöd:
- utveckling och beskrivning av modellen så att den kan användas i alla regioner, - - utbildning av regionala och kommunala näringslivs- och sysselsättnings- ansvariga över hela landet. - Kostnaderna för dessa moment beräknas uppgå till 3,5 Mkr per år under 1996 och 1997. Modellbeskrivningen utförs i samarbete med Handelshögskolan i Umeå.
Under förberedelserna av projektet har företrädare för riskkapital- marknaderna i Norge och Finland visat stort intresse. Detta är också ett ämnesområde som i hög grad sysselsätter EU-kommissionen och Världsbanken. Det finns därför anledning att tro att projektet kommer att väcka såväl inhemsk som internationell uppmärksamhet.
Enligt min uppfattning är detta nymornade intresse och vällovliga initiativ från näringslivet och de finansiella marknaderna att pröva och utveckla metoder för en fungerande regional riskkapitalmarknad synnerligen välkommet.
Projektets banbrytande försök att på marknadsmässiga villkor skapa förutsättningar för en publik och fungerande riskkapitalmarknad i olika regioner kan komma att utgöra en viktig del i en ny offensiv regionalpolitik som inte enbart tar sig uttryck i olika direkta stödformer.
Med hänsyn till projektets principiella betydelse är det enligt min mening av ett stort allmänpolitiskt intresse att erfarenheterna och den kunskap projektet i sin försöksfas kommer att ge för handen på ett effektivt och offensivt sätt delges andra regioner och kommuner runt om i landet.
Jag vill därför föreslå att staten till Stiftelsen för Regional Risk- kapitalförsörjning tillskjuter 3,5 Mkr per år för den tid försöksverksamheten avses pågå, dvs 1996 och 1997.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med regional riskkapitalförsörjning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att erforderliga medel för försöksverksamheten bör omfördelas inom ramen för de näringspolitiska anslagen.
Stockholm den 21 november 1995
Kjell Ericsson (c)