med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling

Inledning

En långt gången miljöförstöring och utarmning av
naturresurser kan allvarligt rubba förutsättningarna för
utveckling och välstånd i Sverige. I finansplanen 1994 skrev
dåvarande finansministern Anne Wibble under rubriken
"Miljö och tillväxt":

Ekonomisk tillväxt är inte ett mål i sig. Hög tillväxt är inte uthållig eller på
sikt välfärdsfrämjande om den sker på bekostnad av landets långsiktiga
produktionsmöjligheter eller nationalförmögenheten. Om produktion och
ekonomisk verksamhet sker i sådana former att miljön förstörs minskar våra
långsiktiga produktionsmöjligheter. Miljöskatter och avgifter utgör här
viktiga styrmedel. Den nödvändiga högre ekonomiska tillväxten måste
sålunda kombineras med kravet på en miljömässigt hållbar utformning; en
minskad statsskuld kan inte bytas mot ökad miljöskuld.

Detta är viktigt att komma ihåg. Kortsynta tillväxtmål kan
leda till en utveckling som skadar miljön och hotar framtida
tillväxtmöjligheter. Men det finns också ett samband mellan
tillväxt, utveckling, kreativitet och en effektivare användning
av resurser. För oss i Folkpartiet är tillväxten ett medel för att
öka ett samhälles förmåga att lösa problem. Vi är övertygade
om att ökad kunskap, bättre teknik och ekonomisk
utveckling kan användas så att miljöförstöringen minskar.

Industrisamhället har medfört en storskalig påverkan på miljön. Man kan
dock konstatera att ju mer avancerat industrisamhället blivit, desto bättre har
hushållningen med resurser också blivit. Tillväxten skapar utrymme för
åtgärder som gynnar miljön och vid svag eller ingen tillväxt blir det ofta
miljön som får sitta emellan när samhällets resurser fördelas. En av
miljömedvetna konsumenter framdriven efterfrågan av gröna produkter ger
tillväxt i de branscher som ökar samhällets miljöanpassning. Det vore
skadligt att stoppa den kraft som finns i tillväxten.

Folkpartiet konstaterar att den förra, borgerliga, regeringens
utgångspunkter också återfinns hos den nuvarande regeringen. Vi är dock en
aning förvånade över att regeringen så hårt knyter begreppet tillväxt till en
ökning av BNP utan att föra något resonemang om BNP-måttets
begränsningar i sammanhanget.

Det är givetvis glädjande att produktionsökningen varit god i den svenska
ekonomin de senaste åren. Men det är viktigt att konstatera att BNP-
ökningen, som startat från en låg nivå, inte är en egentlig tillväxt, utan
snarare
en fråga om bättre kapacitetsutnyttjande.

Regeringen redovisar inte några miljökonsekvenser av BNP-tillväxten. En
våg av kraftiga investeringar pågår i näringslivet och säkert medför detta
positiva miljöeffekter. På minussidan kan man notera en ökning av industrins
koldioxidutsläpp.

Grönskande marknad

I takt med att miljöengagemanget har vuxit i samhället ställs
nya krav på näringslivet från allt mer medvetna kunder. Det
skapar möjligheter till tillväxt i branscher som ägnar sig åt
miljöteknik, men också för de företag som producerar
"vanliga" varor och tjänster men låter ett grönt tänkande
genomsyra verksamheten. Enligt en rad olika bedömningar
kommer miljösektorn att visa en mycket hög
marknadstillväxt under de kommande decennierna. Det finns
redan i dag framgångsrika svenska nischföretag med
miljöteknik som främsta affärsidé.

Det är bra att marknadens ekonomiska intressen mobiliseras för att uppnå
en ekologiskt hållbar utveckling. Politikens roll i sammanhanget är inte helt
självklar, men ett minimikrav är att se till att regelverken för produktion,
handel och affärer inte försvårar de gröna marknadskrafternas förmåga att
göra sig gällande. Det måste snarare löna sig för företagen att välja en
bärkraftig strategi. Svårigheten att veta exakt vad som behövs avspeglas i
propositionen. Den innehåller många goda förhoppningar men är inte särskilt
konkret.

Höj koldioxidskatten och
sänk skatten på arbete!

Till det mer handfasta hör diskussionerna om en höjd
koldioxidskatt för industrin. Samtidigt är det dock svårt att
veta om regeringen verkligen vill höja skatten.
Miljöministern förefaller ha ett ärligt uppsåt, men av
uttalandena från näringsministern att döma har man lagt
förslaget med förhoppningen att EU-kommissionen inte skall
godkänna de påtänkta nedsättningsreglerna för energiintensiv
industri.

För Folkpartiet är det självklart att stödja höjningen av koldioxidskatten. Vi
motionerade om en höjning vid ett par tillfällen under riksmötet 1994/95, men
fick inte gehör för vårt förslag. Vi föreslog samtidigt en kraftig sänkning av
skatten på arbete inom tjänsteverksamhet. Vi föreslår även nu sänkta
arbetsgivaravgifter i tjänstesektorn, finansierade med främst besparingar, men
även denna koldioxidskattehöjning.

En del anser att det är skadligt för näringslivet och tillväxten att ställa höga
krav på företagen eller ta ut skatter för att öka miljöanpassningen. Vi håller
inte med dem. Tvärt om kan tuffa miljökrav som är rätt utformade bidra till
en utveckling av teknik, organisation och affärsidéer, som stärker
konkurrensförmågan och bidrar till fler jobb.

I de flesta branscher är energikostnaden en liten del av företagets samlade
kostnader, och det är dessutom ofta möjligt att hitta andra alternativ eller
hushålla bättre med energi. Enligt vår mening kan skattehöjningen bidra till
effektivisering av energianvändningen. Den ändring av inbetalningsregler för
moms som regeringen nyligen drivit igenom är till mycket större skada.
Företagen måste betala in skatten innan de fått betalt för sina tjänster och
produkter. De mindre företagens expansionsmöjligheter minskas rejält när
staten på det här viset drar in deras kassa. Den regeln har därför en direkt
tillväxthämmande effekt.

EMAS underlättar för
företag att ställa krav på
varandra

Tankar om att miljöarbetet bör löna sig för företag som gör
rätt återkommer också i propositionen. För att stimulera och
underlätta för företag som vill ansluta sig till EMAS - EU:s
system för miljöstyrning och miljörevision - anslår
regeringen pengar till NUTEK och AB Svenska
miljöstyrningsrådet. Dessutom avser regeringen att tillsätta
en utredare med uppdrag att ta fram förslag på hur
miljöindex för företag kan utvecklas. Tanken är att banker,
fonder m.fl. skall använda sådana miljöindex vid
kreditprövning, kapitalplacering och dylikt.

Vi tycker det är bra att företag stimuleras att delta i EMAS. Detta blir
säkert helt nödvändigt för företag som avser att överleva, men föregångarna
kan gott få en viss bonus.

Tanken på att utreda miljöindex vid kreditprövningar är sympatisk, men vi
känner tveksamhet kring hur verksamt förslaget är. Utvecklade system som
ISO 14000 och EMAS för alla branscher är just de instrument som bankerna
behöver för att göra en värdering av hur duktiga företag är i miljöhänseende.
Inget index blir dock bättre än den kreditrisk banken verkligen upplever att
den tar om den lånar ut pengar till en miljösyndare. Regeringen tillsätter
naturligtvis de utredningar den vill, men för Folkpartiet känns det viktigare
att skärpa böterna vid miljöbrott och ändra lagen så att företag som bryter mot
givna utsläppsvillkor verkligen blir straffade. I det läget ser nog den
finansiella sektorn själv, av eget intresse, till att de miljöindex som behövs
både utvecklas och används.

Mot den bakgrunden föreslår vi, i väntan på miljöbalken, att
miljöskyddslagen snarast ändras så att miljöskyddsavgift tas ut vid alla
överträdelser av givna villkor. Det får inte vara som i dag att miljöbrott
faktiskt inte beivras. Om det lönar sig att bryta mot lagen drabbas inte bara
miljön utan också alla de företag som sköter sig.

Kretsloppsanpassningen

Regeringen framhåller att kretsloppssamhället ger såväl
miljövinster som möjlighet för nya företag och nya
arbetstillfällen. Folkpartiet delar den bedömningen, men vill
samtidigt höja ett varningens ord för att utvecklingen inom
återvinnings- och avfallssektorn, som den nu ser ut, inte
självklart leder till ett kretsloppssamhälle med dynamiska
företag.

Producentansvaret får inte leda till att ett monopolistiskt materialbolag
återvinner varor till den föreskrivna nivån och sedan blir sittande med ett
problem i stället för en resurs. Renhållningslagen, med det kommunala
monopolet för avfallet, är ett annat bekymmer. Ett första steg, som borde vara
ganska enkelt, är att ta bort kommunernas möjlighet att monopolisera
hanteringen av industriavfall. Då skulle det skapas möjligheter för nya företag
att starta verksamhet inom återvinningssektorn utan att dessa riskerar att få
basen för sin verksamhet kommunaliserad, när de skapat fungerande system.

På längre sikt måste dock hela renhållningslagen ses över, för att den
utvecklingskraft som ryms i kretsloppssamhället skall tas tillvara.
Producentansvaret måste också, vid sidan av utökningen till fler varor, ses
över. Ambitionen måste vara att kretsloppet skall drivas av en efterfrågan på
återvunnet material, inte enbart ett lagreglerat tvång att återta förbrukade
produkter. Vi föreslår därför att regeringen tillsätter en utredning med
uppdrag ta fram en reformerad renhållnings- och återvinningslagstiftning.

Energisektorn

Folkpartiet bedömer att det finns goda möjligheter för
expansion i företag med anknytning till energisektorn. Det
gäller både frågor om tillförsel av ny energi och om sparande
och effektivisering i användarledet.

Vindkraften bidrar redan i dag med värdefulla tillskott lokalt i elsystemet.
Det finns goda möjligheter att utveckla vindkraften ytterligare. Verkens
lönsamhet är god till följd av statsbidrag och intresset att uppföra
vindkraftverk är stort. Det har medfört att anslaget för investeringsbidrag
tagit
slut, och regeringen föreslår nu ett tilläggsanslag om 100 miljoner kronor.
Folkpartiet biträder anslagsökningen. Vi anser dessutom att bidragsreglerna
bör ses över. Om bidraget sänktes till 30 procent av investeringskostnaden
från dagens 35, skulle bidraget räcka till fler. Med investeringsbidrag och
produktionsbidraget, som utgår med 9 öre/kWh, är vindkraftens lönsamhet
fortfarande god.

I användarledet bedömer vi att möjligheterna till sparande och
effektiviseringar är mycket goda. Det skapar också utrymme för en
konsultverksamhet inom området, som det är naturligt att elleverantörerna, i
praktiken ofta kommunala energibolag, men dessutom också andra fristående
företag engagerar sig i. De kommunala energibolagen bör privatiseras för att
undvika snedvriden konkurrens.

För ett tiotal år sedan hände mycket inom energisparområdet, men på
senare tid har det rått stiltje. Varför har det blivit så?

"Effektivare energianvändning är den billigaste, största och mest
underskattade resursen för Sverige och för svensk industri inför framtiden."
Så skriver Byggforskningsrådet i sin skrift Energiboken. Vi håller med dem.

Anledningen till att energieffektiviteten är låg i företagen och hushållen är
ofta gamla vanor, bristande kännedom om energianvändningen och en vana
att få bidrag för att vidta åtgärder. Allt detta går naturligtvis att råda bot
på,
samtidigt som nya affärsmöjligheter öppnas och energianvändarna sparar
pengar. För att spara el krävs helt enkelt bättre kontroll på hur elen används
och vad det kostar och att man tar hänsyn till driftskostnader vid inköp av nya
apparater. I många företag verkar man dock föredra investeringar i ny
tillförsel och avstår från effektiviseringar trots att de är ekonomiskt
motiverade även med dagens elpriser.

Folkpartiets uppfattning är att elmarknadens avreglering kommer att bidra
till att verksamhet relaterad till eleffektivisering kommer att expandera. Vi
ser med tillfredsställelse att den reformen nu genomförs efter de förseningar
regeringen åstadkommit. Vi stöder också kartläggningen av miljökrav som
bör ställas vid offentlig upphandling. Höga krav vid upphandling kan bidra
till en utveckling av ny miljöanpassad teknik och stimulerar också den privata
sektorn att ställa motsvarande krav vid investeringar.

Transportsektorn

Trafiken är en av de samhällssektorer som har allra störst
miljöpåverkan. Järnvägstrafik med eldrift är förhållandevis
bra från miljösynpunkt med den eltillförsel vi har i Sverige.
Annars kan man konstatera att en mycket stor del av
samhällets utsläpp av miljöstörande ämnen kommer från
förbränningsmotorer i bilar, båtar och flygplan. Samtidigt
stimuleras tillväxten av handel och transporter och även det
omvända gäller: Tillväxten genererar transporter.

Därför har det stor betydelse anser Folkpartiet, som bejakar både tillväxt
och en god miljö, att sådana regelverk skapas som kan bemästra trafikens
miljöstörande utsläpp och bidra till en ekologiskt hållbar transportekonomi.
Sådana frågor behandlas av Kommunikationskommittén och den nyligen
avslutade Trafik- och klimatkommittén.

För Folkpartiet är det ett viktigt krav att de fordon som trafikerar
storstädernas kärnor är utsläppsfria till 2010. Vi anser också att
bränsleförbrukningen i bilparken i övrigt måste minska kraftigt - ner mot tre
deciliter bensin per mil för personbilar. Därför kan vi inte bara sitta och
vänta
på regeringsförslag med anledning av ovan nämnda utredningar.

Systemet med schablonbeskattning av tjänstebilar (s.k. förmånsbilar) är
förkastligt från miljösynpunkt. Det medför att förmånstagaren inte känner av
någon kostnad för den sträcka han kör privat. I själva verket tjänar man på att
köra riktigt långa sträckor och alltid ta bilen, även när fullgoda alternativ i
form av kollektiva färdmedel finns. En stor del av trafiken i t.ex. Stockholms
innerstad är förmånsbilar.

Ytterligare ett problem är att förmånsbilarna i genomsnitt är större och
starkare än andra bilar. Det har medfört att bränsleförbrukningen och
koldioxidutsläppen är större från dem än från andra bilar.
Bränsleförbrukningen hos nya bilar minskade från 1970 till 1987, men har i
stort sett legat still sedan dess.

Folkpartiet förordar en förändring av systemet, som innebär att
förmånsbilarna beskattas till fulla förmånsvärdet, d.v.s. för den verkliga
körsträckan i stället för ett schablonvärde. En premiering av bensinsnåla bilar
och korta körsträckor kan tänkas. En sådan reform kommer att leda till ökade
skatteintäkter som bland annat kan användas till utvecklingsinsatser på
fordonssidan, som stimulanser till elbilar, ny motorteknik och nya bränslen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en grön skatteväxling,
2.
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
miljöskyddslagen så att miljöskyddsavgift kan tas ut vid alla
överträdelser av givna villkor,
4.
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
renhållningslagen så att en kommun inte kan monopolisera hanteringen
av industriavfall,
6.
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om en ny renhållnings- och
återvinningslagstiftning,
8.
9. att riksdagen hos regeringen begär att bidraget för vindkraftverk
sätts till 30 % av investeringskostnaden,
10.
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förmånsbeskattning av bilar,
12.
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsinsatser för elbilar, ny motorteknik
och nya bränslen..
11F
Stockholm den 21 november 1995

Eva Eriksson (fp)
Lennart Fremling (fp)
Erling Bager (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Eva Flyborg (fp)
Torsten Gavelin (fp)