Bygg ut den högre utbildningen även i Västsverige
I regeringens proposition 1995/96:25, En politik för arbete, trygghet och utveckling, berörs självfallet också frågan om den högre utbildningen. Där betonas särskilt att nya utbildningsplatser bör åstadkommas när det gäller naturvetenskap och teknik. Regeringen vill främst se en utbyggnad vid de mindre och medelstora högskolorna. Vissa geografiska områden utpekas som särskilt lämpliga för lokalisering av nya satsningar.
I Västsverige dvs Göteborgs och Bohus län, Hallands, Jönköpings län, Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län är utbildningsnivån jämförelsevis mycket låg, med vissa undantag. Motiven för satsningar på utbyggnader av högskolorna i dessa områden är väl så starka som de motiv som regeringen anför för utbyggnader i de områden som man själv förordar.
Benägenheten att söka till högskolan har ökat mycket kraftigt under de senaste åren. Detta gäller i särskilt hög grad Västsverige. I dessa län utom Göteborgs och Bohus län ökade under den senaste tioårsperioden den s k rekryteringstätheten (antalet högskolenybörjare per invånare, oberoende var studierna ägde rum) mer än vad riksgenomsnittet ökade. Under en följd av år har söktrycket (antal förstahandssökande per plats) till utbildnings- programmen vid de västsvenska högskolorna varit klart högre än vid övriga mindre och medelstora högskolor och ofta överträffat söktrycket vid de mindre universiteten. En bearbetning av VHS snabbstatistik av ansökningarna inför ht 1995 visar att högskolorna i Borås, Halmstad, Jönköping, Kalmar och Trollhättan/Uddevalla återigen är främst bland de mindre och medelstora högskolorna vad gäller sökandetryck. Fyra av dessa fem högskolor återfinns i Västsverige. Detta mönster gäller även teknisk och naturvetenskaplig utbildning.
Sett på nationell nivå har utbyggnaden av ingenjörsutbildningen skett snabbare än ökningen av antalet behöriga sökande. Antalet platser har i praktiken visat sig vara större än antalet sökande och åtskilliga utbildningsplatser har stått tomma vid läsårets början. Detta gäller emellertid inte ingenjörsprogrammen vid de västsvenska högskolorna. Tvärtom har det här funnits gott om kvalificerade sökande till många program och flera av högskolorna har gjort betydande överintag. Denna tendens gäller även sökandetrycket till den särskilda N/T-satsningen. Medan praktiskt taget samtliga högskolor i landet haft svårt att fylla sina platser har flera av de västsvenska högskolorna, t ex Borås och Jönköping, lyckats mycket väl och överträffat planeringstalen.
Denna kraftsamling på tekniskt inriktad grundutbildning har skett inom mycket begränsade ekonomiska ramar och tyvärr fått ske på bekostnad av angelägna satsningar på fort- och vidareutbildning. Det är också så att alltför små resurser har kunnat avsättas för utbildning i samhällskunskap och humaniora, t ex moderna språk.
En del av förklaringen till det höga sökandetrycket till de västsvenska högskolorna är att utbyggnaden av antalet utbildningsplatser skett i långsammare takt än i övriga delar av landet. De snabba särskilda satsningarna i början av 90-talet koncentrerades till universiteten och de traditionella stödområdena. Ökningen av utbildningsutbudet i Västsverige har inte på långa vägar räckt till för att möta den ökande benägenheten att söka till högskolan. En annan del av förklaringen är att de västsvenska högskolorna driver ett antal nationellt unika utbildningsprogram med stor attraktionskraft på studenter från hela landet. Andelen studenter från andra delar av landet är hög, särskilt i jämförelse med universiteten och de tekniska högskolorna som har en mer utpräglat regional rekrytering.
En stor andel av utbildningsplatserna vid de västsvenska högskolorna, särskilt de fyra högskolor som inte har grundskollärarutbildning, är inriktade mot näringslivet, och de västsvenska högskolorna har genomgående lagt en stor vikt vid ett nära samarbete med näringslivet både i den egna regionen och i riket i stort. Denna samverkan kommer till uttryck dels i utbildningen, där t ex examensarbeten i mycket stor utsträckning genomförs i samarbetet med och med stöd av företag, dels i ett snabbt expanderande forsknings- och utvecklingsarbete. Den nära samverkan med företagen är säkerligen en av förklaringarna till att studenter som avlagt examina vid de västsvenska högskolorna i så stor utsträckning snabbt får jobb inom sitt kompetensområde. Uppföljningar en tid efter studiernas slut ger klara belägg för detta.
Det är mot denna bakgrund angeläget att i större utsträckning än vad som framgår av propositionen ta till vara den tillväxtpotential som finns vid de västsvenska högskolorna. Det behövs för att stödja utvecklingen i en av Sveriges viktigaste industriregioner med stor tonvikt på mindre och medelstora företag men med en mycket låg andel högutbildad personal.
Slutligen bör nämnas att samtliga högskolor i Västsverige inklusive Göteborgs universitet och Chalmers under de senaste fem åren utvecklat en omfattande formell och informell samverkan, ibland omnämnd som "det västsvenska universitetet". Rektorerna träffas regelbundet för information och samråd. Det har bildats ett "Högskoleråd för västsvensk forsknings- samverkan" och ett västsvenskt distansutbildningskonsortium. Man sam- verkar vad gäller chefsutbildning och pedagogisk utbildning för lärare och man samråder om utbildningsutbud, om sommaruniversitetskurser och om utlokalisering av kurser till orter utanför högskoleorterna. Både Göteborgs universitet och Chalmers Tekniska Högskola stöder aktivt uppbyggnad av kvalificerad vetenskaplig ledning av grundutbildning och forskning vid de västsvenska högskolorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya utbildningsplatser till de mindre och medelstora högskolorna i Västsverige.
Stockholm den 21 november 1995
Göran Hägglund (kds)