med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Bygg ut den högre
utbildningen även i
Västsverige
I regeringens proposition 1995/96:25, En politik för arbete,
trygghet och utveckling, berörs självfallet också frågan om
den högre utbildningen. Där betonas särskilt att nya
utbildningsplatser bör åstadkommas när det gäller
naturvetenskap och teknik. Regeringen vill främst se en
utbyggnad vid de mindre och medelstora högskolorna. Vissa
geografiska områden utpekas som särskilt lämpliga för
lokalisering av nya satsningar.
I Västsverige dvs Göteborgs och Bohus län, Hallands, Jönköpings län,
Skaraborgs, Värmlands och Älvsborgs län är utbildningsnivån jämförelsevis
mycket låg, med vissa undantag. Motiven för satsningar på utbyggnader av
högskolorna i dessa områden är väl så starka som de motiv som regeringen
anför för utbyggnader i de områden som man själv förordar.
Benägenheten att söka till högskolan har ökat mycket kraftigt under de
senaste åren. Detta gäller i särskilt hög grad Västsverige. I dessa län utom
Göteborgs och Bohus län ökade under den senaste tioårsperioden den s k
rekryteringstätheten (antalet högskolenybörjare per invånare, oberoende var
studierna ägde rum) mer än vad riksgenomsnittet ökade. Under en följd av år
har söktrycket (antal förstahandssökande per plats) till utbildnings-
programmen vid de västsvenska högskolorna varit klart högre än vid övriga
mindre och medelstora högskolor och ofta överträffat söktrycket vid de
mindre universiteten. En bearbetning av VHS snabbstatistik av ansökningarna
inför ht 1995 visar att högskolorna i Borås, Halmstad, Jönköping, Kalmar och
Trollhättan/Uddevalla återigen är främst bland de mindre och medelstora
högskolorna vad gäller sökandetryck. Fyra av dessa fem högskolor återfinns i
Västsverige. Detta mönster gäller även teknisk och naturvetenskaplig
utbildning.
Sett på nationell nivå har utbyggnaden av ingenjörsutbildningen skett
snabbare än ökningen av antalet behöriga sökande. Antalet platser har i
praktiken visat sig vara större än antalet sökande och åtskilliga
utbildningsplatser har stått tomma vid läsårets början. Detta gäller emellertid
inte ingenjörsprogrammen vid de västsvenska högskolorna. Tvärtom har det
här funnits gott om kvalificerade sökande till många program och flera av
högskolorna har gjort betydande överintag. Denna tendens gäller även
sökandetrycket till den särskilda N/T-satsningen. Medan praktiskt taget
samtliga högskolor i landet haft svårt att fylla sina platser har flera av de
västsvenska högskolorna, t ex Borås och Jönköping, lyckats mycket väl och
överträffat planeringstalen.
Denna kraftsamling på tekniskt inriktad grundutbildning har skett inom
mycket begränsade ekonomiska ramar och tyvärr fått ske på bekostnad av
angelägna satsningar på fort- och vidareutbildning. Det är också så att alltför
små resurser har kunnat avsättas för utbildning i samhällskunskap och
humaniora, t ex moderna språk.
En del av förklaringen till det höga sökandetrycket till de västsvenska
högskolorna är att utbyggnaden av antalet utbildningsplatser skett i
långsammare takt än i övriga delar av landet. De snabba särskilda
satsningarna i början av 90-talet koncentrerades till universiteten och de
traditionella stödområdena. Ökningen av utbildningsutbudet i Västsverige har
inte på långa vägar räckt till för att möta den ökande benägenheten att söka
till högskolan. En annan del av förklaringen är att de västsvenska
högskolorna driver ett antal nationellt unika utbildningsprogram med stor
attraktionskraft på studenter från hela landet. Andelen studenter från andra
delar av landet är hög, särskilt i jämförelse med universiteten och de tekniska
högskolorna som har en mer utpräglat regional rekrytering.
En stor andel av utbildningsplatserna vid de västsvenska högskolorna,
särskilt de fyra högskolor som inte har grundskollärarutbildning, är inriktade
mot näringslivet, och de västsvenska högskolorna har genomgående lagt en
stor vikt vid ett nära samarbete med näringslivet både i den egna regionen och
i riket i stort. Denna samverkan kommer till uttryck dels i utbildningen, där t
ex examensarbeten i mycket stor utsträckning genomförs i samarbetet med
och med stöd av företag, dels i ett snabbt expanderande forsknings- och
utvecklingsarbete. Den nära samverkan med företagen är säkerligen en av
förklaringarna till att studenter som avlagt examina vid de västsvenska
högskolorna i så stor utsträckning snabbt får jobb inom sitt
kompetensområde. Uppföljningar en tid efter studiernas slut ger klara belägg
för detta.
Det är mot denna bakgrund angeläget att i större utsträckning än vad som
framgår av propositionen ta till vara den tillväxtpotential som finns vid de
västsvenska högskolorna. Det behövs för att stödja utvecklingen i en av
Sveriges viktigaste industriregioner med stor tonvikt på mindre och
medelstora företag men med en mycket låg andel högutbildad personal.
Slutligen bör nämnas att samtliga högskolor i Västsverige inklusive
Göteborgs universitet och Chalmers under de senaste fem åren utvecklat en
omfattande formell och informell samverkan, ibland omnämnd som "det
västsvenska universitetet". Rektorerna träffas regelbundet för information och
samråd. Det har bildats ett "Högskoleråd för västsvensk forsknings-
samverkan" och ett västsvenskt distansutbildningskonsortium. Man sam-
verkar vad gäller chefsutbildning och pedagogisk utbildning för lärare och
man samråder om utbildningsutbud, om sommaruniversitetskurser och om
utlokalisering av kurser till orter utanför högskoleorterna. Både Göteborgs
universitet och Chalmers Tekniska Högskola stöder aktivt uppbyggnad av
kvalificerad vetenskaplig ledning av grundutbildning och forskning vid de
västsvenska högskolorna.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nya utbildningsplatser till de mindre och
medelstora högskolorna i Västsverige.