med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Infrastruktur
"En väl utvecklad och miljöanpassad infrastruktur är en
förutsättning för en stabil ekonomisk tillväxt samt för
sysselsättning och tillväxt samt för sysselsättning och välfärd
i landets olika delar." Så lyder inledningen i
tillväxtpropositionens infrastrukturavsnitt.
I den delen överensstämmer regeringens uppfattning med vår. Vi delar
också uppfattningen om att det stora utbyggnadsprogram som pågår, och som
beslutades av den förra borgerliga majoriteten, i kombination med den nu
pågående budgetsaneringen innebär att det inte nu är aktuellt att föra fram
några nya stora investeringssatsningar i transportsystemet.
Vi delar däremot inte uppfattningen att det räcker att hänvisa till vad som
redan gjorts eller vad som är under utredning för att tillväxtförutsättningarna
skall förbättras inom infrastrukturområdet. Givetvis är det i stället så att i
det
finansiella läge som Sverige befinner sig i måste ansträngningarna inriktas på
vad som går att förbättra inom de ekonomiska ramar som står till buds. Det är
vår uppfattning att regeringen inte tar tillvara på den möjligheten.
För att komma ur den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i är vi
beroende av att ha en konkurrenskraftig och stark exportindustri. Sveriges
främsta exportindustri är skogsindustrin, men även andra tunga industrier
inom de s.k. basnäringarna står för en viktig del av Sveriges exportinkomster.
Till yttermera visso är det så att dessa industrier sysselsätter människor just
inom de glesare befolkade delarna av landet där arbetslösa människor har
allra svårast att få arbete. För att dessa industrier skall kunna fungera på det
sätt som förväntas av dem krävs att infrastrukturen fungerar. Den allra
svagaste punkten för dessa är det lågtrafikerade vägnätet som skall fungera
som en bas i råvaruförsörjningen. När regeringen inom nedskurna ekono-
miska ramar skall hantera detta problem - vad gör man? Halverar bidraget till
enskilda vägar!
Detta gör man trots att drift och underhåll av enskilda vägar sker till en
kostnad som bara är drygt hälften av vad motsvarande lågtrafikerad väg
kostar i Vägverkets regi. De enskilda vägarna kostar ca. 10 kronor per
vägmeter i drift och underhåll, varav staten hittills stått för 7 kronor, en
summa som en majoritet i riksdagen nyligen halverade. Samtidigt vet vi att
ca. 40 000 vägkilometer av det allmänna vägnätet, ur trafikmängdssynpunkt
och till sin karaktär i övrigt, går att jämföra med det enskilda vägnätet.
Detta,
av staten ägda och genom Vägverket administrerade och skötta vägnät, kostar
16 kronor per vägmäter i drift och underhåll. Den logiska slutsatsen av detta
är enligt vår mening att regeringen borde rikta in uppmärksamheten på vad
som kan göras för att sänka kostnaderna på denna del av det statliga vägnätet
till en nivå som ligger närmare det enskilda vägnätet. I stället valde man
således att halvera anslagen till enskilda vägar. Om underhållskostnaderna för
det lågtrafikerade allmänna vägnätet skulle kunna sänkas till samma nivå som
kostnaden för det enskilda vägnätet, skulle det innebära en besparing på
mellan 600 och 800 miljoner kronor. Det är en avsevärt större besparing än
vad halveringen av anslaget till enskilda vägar medförde. En sådan åtgärd
skulle således även kunna tillföra trafikanterna något och därmed befrämja de
syften som regeringen säger sig vilja åstadkomma..
Under förra mandatperioden beslöts att Vägverket skulle delas upp i en
beställar- och en produktionsdivision och att produktionsdivisionen först
successivt skulle konkurrensutsättas och sedan bolagiseras den 1 januari
1996. Detta har hittills lett till att produktionsdivisionen har minskat sina
kostnader med 1 miljard kronor per år. Dessutom har de konkurrensupp-
handlingar som skett av drifts- och underhållsverksamheten skett till lägre
kostnad än tidigare. Detta har givetvis medgett att ett antal vägkilometrar har
kunnat bibehålla sin drift och underhållsnivå, respektive att nya vägsträckor
kunnat upprustas. Ungefär samtidigt med tilläggspropositionen lägger då
regeringen ett förslag om att skjuta på bolagiseringen av Vägverkets
produktionsdivision och därmed den prispressande utveckling som har visat
sig kunna ge fler bra vägar. Detta minskar givetvis trovärdigheten i de
positiva skrivningar som finns i tillväxtpropositionen.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effektiviseringen i användningen av medel för
vägunderhåll.
Stockholm den 21 november 1995
Per Westerberg (m)
Tom Heyman (m)
Birgitta Wistrand (m)
Lars Björkman (m)
Ulla Löfgren (m)
Jeppe Johnsson (m)
Maud Ekendahl (m)
Carl G Nilsson (m)