med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Det är med stor besvikelse vi konstaterar att regeringen
tydligen anser att tillväxten kan "pratas" fram. Det har sagts
många gånger, men tål tydligen att upprepas igen; tillväxten
skapas inte av politiker och fagra ord. Däremot kan
förutsättningar för tillväxt ges om politiker skapar uthålliga
och tydliga spelregler, men också gör upp en spelplan som
ger samma förutsättningar för alla att delta i spelet.
Vad gäller spelreglerna är regeringen i propositionen nog så tydlig i sin
otydlighet. Höjd koldioxidskatt - om EU går med på det. Besked om för-
ändringar i arbetslöshetsförsäkringen, men fortfarande inga besked till dem
som efter ett år av tillhörighet i en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
inte längre omfattas av någon. Utredning om att ta bort dubbelbeskattningen
som återinfördes efter regeringstillträdet, men törs någon lita på att det blir
mera än en utredning? Ord, ord, ord - var finns de "skarpa" förslagen som
stimulerar de drivkrafter som ger tillväxt?
När det gäller spelplanen, d.v.s. infrastrukturen, är regeringen om möjligt
ännu otydligare. Vackra ord om kommunikationer löser inte problemen med
exempelvis tjälskador och avstängda vägar i Norrlands inland. De extra
miljarder till vägunderhåll som tidigare har beslutats kan aldrig dölja det
faktum att i kronor per vägkilometer har underhållsanslagen minskat.
Dribblande med medel över budgetåret kan aldrig skyla sanningen om att
anslagen till enskilda vägar har halverats.
Regeringen talar i propositionen vackert om vikten av kompetenshöjning,
en annan viktig del av spelplanen, men satsar inte ETT ÖRE på den - för
närvarande. Däremot drar man slutsatser av lyckade universitets- och
högskolesatsningar i Umeå, Linköping och Luleå. Slutsatserna är dock starkt
förenklade och tyder på bristande kunskaper även om vad som är
tillväxtbefrämjande inom universitets- och högskolevärlden. Att sprida medel
för högre utbildning och forskning på samma sätt som man sprider gödsel på
åkrarna ger samma effekt som den fick som sådde sin säd på hälleberget.
Utbyggnaden av Umeå universitet och Linköpings universitet till kompletta
universitet är därför den för närvarande mest angelägna prioriteringen inom
forskning och högre utbildning.
Tyvärr, den slutsats man resignerat måste dra av regeringens s.k. tillväxt-
proposition är att, oförmögen till handling, försöker man tala sig till
tillväxt.
Risken är att medan gräset växer dör kon.
I moderaternas kommittémotion 1994/95:A49 från den 4 maj 1995 lades
förslag som om de hade anammats av regeringen kunde ha gett till-
växtpropositionen ett konkretare innehåll och som framför allt berör de norra
delarna av Sverige. Vi tillåter oss därför att återuppväcka den del ur sagda
kommittémotion som är aktuell i anslutning till den nu aktuella pro-
positionens avsnitt om Utbildning, kompetensutveckling och forsknings-
politik.
Moderaterna företräder från allmänna utgångspunkter en politik som
begränsar mängden selektiva insatser. I stället vill vi främja villkor som gör
att människor och företag av egen kraft och efter egna bedömningar kan
utvecklas. En modern regionalpolitik bör utgå från motsvarande principer.
Det innebär att en avveckling av de selektiva företagsstöden inom regional-
politiken nu bör inledas. Avvecklingen bör ske under en tidsperiod som
säkerställer att företag som etablerats under vissa givna villkor inte drastiskt
får spelreglerna förändrade.
Transportstödet bör finnas kvar för att kompensera det geografiska avstånd
som är så tydligt i de s.k. gleshetsområdena. Det bör emellertid övervägas
huruvida stödet bättre skulle kunna främja ny verksamhet och nya branscher,
där persontransporter och tjänster spelar en allt större roll.
Kunskapssatsning
Regeringens flummiga tal om kompetens, som inte heller
innehåller något skarpt förslag borde vad avser norra Sverige
ersättas av följande förslag till kunskapssatsningar.
I stället för selektiva företagsstöd bör en kunskapssatsning, framför allt
inriktad på norra Sveriges inland, genomföras i syfte att höja dessa områdens
allmänna attraktionskraft för bl.a. företagsetableringar. Såväl utbildning som
insatser för att främja teknologiöverföring bör komma i fråga. En sådan
kunskapssatsning skall dra nytta av den modernaste informationsteknologin
för förmedling av kunskaperna. Också mer geografiskt svårtillgängliga
områden kan härigenom bli delaktiga i en dynamisk utveckling.
De kunskapsinsatser som föreslås skall omfatta grundskolans högstadium,
gymnasiet, den högre utbildningen samt vidareutbildning av vuxna inom
teknik, naturvetenskap, språk och företagsekonomi. Inom kunskapsinsatsens
ram skall även teknologiöverföring kunna ske från universitet och högskolor
till företag. Hela kunskapsinsatsen bör kunna bidra till att skapa förutsätt-
ningar för att öka förädlingsgraden inom framför allt den norrländska
industrin.
Ansvaret för kunskapsinsatsen bör läggas på en organisation i vilken i
första hand Umeå universitet, Högskolan i Luleå och Mitthögskolan
samverkar. Denna organisation bör tilldelas det fulla ansvaret för innehåll och
kvalitet, men kan också utnyttja andra för att förmedla undervisningen. En
samverkan med den lokala skolan, inklusive komvux, är självklar. De tre
läroanstalterna har redan visat att de såväl enskilt som i samverkan har vilja
och förmåga att stödja utvecklingen i inlandet.
Finansieringen skall ske via en successiv avveckling av det
selektiva företagsstödet.
(För den som vill fördjupa sig ytterligare i detaljerna kring förslaget
rekommenderas den moderata kommittémotionen till läsning.)
Vägunderhåll
Av alla generella satsningar som måste åstadkommas för att
spelplanen skall bli tillgänglig för alla är olika former av
kommunikationssatsningar. Infrastrukturutbyggnaden pågår
också för fullt efter beslut av den förra borgerliga majoriteten
i riksdagen. Tyvärr kan nyinvesteringarna inte hjälpa upp det
behov av underhåll och förstärkningsåtgärder som framför
allt det lågtrafikerade vägnätet har. Halveringen av bidragen
till enskilda vägar har inte precis förbättrat förutsättningarna
för att klara detta behov. Signalerna från Vägverket om att
underhållspengar nu omfördelas inom verket och läggs på de
trafikstarka i stället för de trafiksvaga vägarna ger inte den
stabilitet i spelplanen som gynnar tillväxten i landets glesare
befolkade delar.
Det talas i allt vidlyftigare ordalag om att de gamla basindustrierna
försvinner och att det är i de nya teknologierna som framtiden ligger. Faktum
är dock att Sveriges exportnetto till den allt dominerande delen kommer från
de gamla basindustrierna som dock i sanning har blivit mer högteknologiska.
Att pappers-, metall- och verkstadsindustrierna har blivit högteknologi-
branscher innebär dock inte att behovet av råvaror har försvunnit. De som tror
att de gamla transportbehoven av råvara på vattendrag, järnvägar och vägar
försvinner med informationsteknikens inträde biter sig själva i svansen. För
att de nya högteknologiska processerna skall fungera på bästa sätt är tvärt om
behovet av snabba och säkra transporter större idag än tidigare.
Det har visat sig att drift och underhåll av enskilda vägar kan ske till en
kostnad som bara är drygt hälften av vad motsvarande lågtrafikerade vägar
kostar i Vägverkets regi. Drift och underhåll för de enskilda vägarna kostar
ca. 10 kronor per vägmeter. Av detta har staten hittills svarat för ca. 7
kronor.
Det förslag som regeringen lade om en halvering av anslagen och som en
majoritet av riksdagen ställde sig bakom innebär att staten skall stå för 3:50
kronor per vägmeter. Cirka 40 000 vägkilometer av det allmänna vägnätet
kan jämföras med det enskilda vägnätet som kostar ca. 16 kronor per
vägmeter i drift och underhåll. Regeringen borde, i stället för att sänka
anslagen till enskilda vägar, ha lagt ett förslag om hur det statliga,
lågtrafikerade vägnätet skall sänka sina kostnader till den nivå som enskilda
väghållare förmår att klara, d.v.s ca. 10 kronor per vägkilometer. En sådan
åtgärd skulle innebära en besparing på mellan 600 och 800 miljoner kronor
och således medge inte bara att anslagen till enskilda vägar skulle kunna
återställas till sin gamla nivå utan också att anslagen till bärighetsåtgärder,
drift och underhåll på det lågtrafikerade vägnätet skulle kunna ökas. Det vore
en tillväxtbefrämjande åtgärd som kommer hela landet till del.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en successiv avveckling av det selektiva
företagsstödet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kunskapsinsatser för regional tillväxt,
3.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om anslagen för drift och underhåll av enskilda och
statliga vägar..
11F
Stockholm den 15 november 1995