Det är med stor besvikelse vi konstaterar att regeringen tydligen anser att tillväxten kan "pratas" fram. Det har sagts många gånger, men tål tydligen att upprepas igen; tillväxten skapas inte av politiker och fagra ord. Däremot kan förutsättningar för tillväxt ges om politiker skapar uthålliga och tydliga spelregler, men också gör upp en spelplan som ger samma förutsättningar för alla att delta i spelet.
Vad gäller spelreglerna är regeringen i propositionen nog så tydlig i sin otydlighet. Höjd koldioxidskatt - om EU går med på det. Besked om för- ändringar i arbetslöshetsförsäkringen, men fortfarande inga besked till dem som efter ett år av tillhörighet i en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inte längre omfattas av någon. Utredning om att ta bort dubbelbeskattningen som återinfördes efter regeringstillträdet, men törs någon lita på att det blir mera än en utredning? Ord, ord, ord - var finns de "skarpa" förslagen som stimulerar de drivkrafter som ger tillväxt?
När det gäller spelplanen, d.v.s. infrastrukturen, är regeringen om möjligt ännu otydligare. Vackra ord om kommunikationer löser inte problemen med exempelvis tjälskador och avstängda vägar i Norrlands inland. De extra miljarder till vägunderhåll som tidigare har beslutats kan aldrig dölja det faktum att i kronor per vägkilometer har underhållsanslagen minskat. Dribblande med medel över budgetåret kan aldrig skyla sanningen om att anslagen till enskilda vägar har halverats.
Regeringen talar i propositionen vackert om vikten av kompetenshöjning, en annan viktig del av spelplanen, men satsar inte ETT ÖRE på den - för närvarande. Däremot drar man slutsatser av lyckade universitets- och högskolesatsningar i Umeå, Linköping och Luleå. Slutsatserna är dock starkt förenklade och tyder på bristande kunskaper även om vad som är tillväxtbefrämjande inom universitets- och högskolevärlden. Att sprida medel för högre utbildning och forskning på samma sätt som man sprider gödsel på åkrarna ger samma effekt som den fick som sådde sin säd på hälleberget. Utbyggnaden av Umeå universitet och Linköpings universitet till kompletta universitet är därför den för närvarande mest angelägna prioriteringen inom forskning och högre utbildning.
Tyvärr, den slutsats man resignerat måste dra av regeringens s.k. tillväxt- proposition är att, oförmögen till handling, försöker man tala sig till tillväxt. Risken är att medan gräset växer dör kon.
I moderaternas kommittémotion 1994/95:A49 från den 4 maj 1995 lades förslag som om de hade anammats av regeringen kunde ha gett till- växtpropositionen ett konkretare innehåll och som framför allt berör de norra delarna av Sverige. Vi tillåter oss därför att återuppväcka den del ur sagda kommittémotion som är aktuell i anslutning till den nu aktuella pro- positionens avsnitt om Utbildning, kompetensutveckling och forsknings- politik.
Moderaterna företräder från allmänna utgångspunkter en politik som begränsar mängden selektiva insatser. I stället vill vi främja villkor som gör att människor och företag av egen kraft och efter egna bedömningar kan utvecklas. En modern regionalpolitik bör utgå från motsvarande principer.
Det innebär att en avveckling av de selektiva företagsstöden inom regional- politiken nu bör inledas. Avvecklingen bör ske under en tidsperiod som säkerställer att företag som etablerats under vissa givna villkor inte drastiskt får spelreglerna förändrade.
Transportstödet bör finnas kvar för att kompensera det geografiska avstånd som är så tydligt i de s.k. gleshetsområdena. Det bör emellertid övervägas huruvida stödet bättre skulle kunna främja ny verksamhet och nya branscher, där persontransporter och tjänster spelar en allt större roll.
Kunskapssatsning
Regeringens flummiga tal om kompetens, som inte heller innehåller något skarpt förslag borde vad avser norra Sverige ersättas av följande förslag till kunskapssatsningar.
I stället för selektiva företagsstöd bör en kunskapssatsning, framför allt inriktad på norra Sveriges inland, genomföras i syfte att höja dessa områdens allmänna attraktionskraft för bl.a. företagsetableringar. Såväl utbildning som insatser för att främja teknologiöverföring bör komma i fråga. En sådan kunskapssatsning skall dra nytta av den modernaste informationsteknologin för förmedling av kunskaperna. Också mer geografiskt svårtillgängliga områden kan härigenom bli delaktiga i en dynamisk utveckling.
De kunskapsinsatser som föreslås skall omfatta grundskolans högstadium, gymnasiet, den högre utbildningen samt vidareutbildning av vuxna inom teknik, naturvetenskap, språk och företagsekonomi. Inom kunskapsinsatsens ram skall även teknologiöverföring kunna ske från universitet och högskolor till företag. Hela kunskapsinsatsen bör kunna bidra till att skapa förutsätt- ningar för att öka förädlingsgraden inom framför allt den norrländska industrin.
Ansvaret för kunskapsinsatsen bör läggas på en organisation i vilken i första hand Umeå universitet, Högskolan i Luleå och Mitthögskolan samverkar. Denna organisation bör tilldelas det fulla ansvaret för innehåll och kvalitet, men kan också utnyttja andra för att förmedla undervisningen. En samverkan med den lokala skolan, inklusive komvux, är självklar. De tre läroanstalterna har redan visat att de såväl enskilt som i samverkan har vilja och förmåga att stödja utvecklingen i inlandet.
Finansieringen skall ske via en successiv avveckling av det selektiva företagsstödet.
(För den som vill fördjupa sig ytterligare i detaljerna kring förslaget rekommenderas den moderata kommittémotionen till läsning.)
Vägunderhåll
Av alla generella satsningar som måste åstadkommas för att spelplanen skall bli tillgänglig för alla är olika former av kommunikationssatsningar. Infrastrukturutbyggnaden pågår också för fullt efter beslut av den förra borgerliga majoriteten i riksdagen. Tyvärr kan nyinvesteringarna inte hjälpa upp det behov av underhåll och förstärkningsåtgärder som framför allt det lågtrafikerade vägnätet har. Halveringen av bidragen till enskilda vägar har inte precis förbättrat förutsättningarna för att klara detta behov. Signalerna från Vägverket om att underhållspengar nu omfördelas inom verket och läggs på de trafikstarka i stället för de trafiksvaga vägarna ger inte den stabilitet i spelplanen som gynnar tillväxten i landets glesare befolkade delar.
Det talas i allt vidlyftigare ordalag om att de gamla basindustrierna försvinner och att det är i de nya teknologierna som framtiden ligger. Faktum är dock att Sveriges exportnetto till den allt dominerande delen kommer från de gamla basindustrierna som dock i sanning har blivit mer högteknologiska. Att pappers-, metall- och verkstadsindustrierna har blivit högteknologi- branscher innebär dock inte att behovet av råvaror har försvunnit. De som tror att de gamla transportbehoven av råvara på vattendrag, järnvägar och vägar försvinner med informationsteknikens inträde biter sig själva i svansen. För att de nya högteknologiska processerna skall fungera på bästa sätt är tvärt om behovet av snabba och säkra transporter större idag än tidigare.
Det har visat sig att drift och underhåll av enskilda vägar kan ske till en kostnad som bara är drygt hälften av vad motsvarande lågtrafikerade vägar kostar i Vägverkets regi. Drift och underhåll för de enskilda vägarna kostar ca. 10 kronor per vägmeter. Av detta har staten hittills svarat för ca. 7 kronor. Det förslag som regeringen lade om en halvering av anslagen och som en majoritet av riksdagen ställde sig bakom innebär att staten skall stå för 3:50 kronor per vägmeter. Cirka 40 000 vägkilometer av det allmänna vägnätet kan jämföras med det enskilda vägnätet som kostar ca. 16 kronor per vägmeter i drift och underhåll. Regeringen borde, i stället för att sänka anslagen till enskilda vägar, ha lagt ett förslag om hur det statliga, lågtrafikerade vägnätet skall sänka sina kostnader till den nivå som enskilda väghållare förmår att klara, d.v.s ca. 10 kronor per vägkilometer. En sådan åtgärd skulle innebära en besparing på mellan 600 och 800 miljoner kronor och således medge inte bara att anslagen till enskilda vägar skulle kunna återställas till sin gamla nivå utan också att anslagen till bärighetsåtgärder, drift och underhåll på det lågtrafikerade vägnätet skulle kunna ökas. Det vore en tillväxtbefrämjande åtgärd som kommer hela landet till del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv avveckling av det selektiva företagsstödet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kunskapsinsatser för regional tillväxt, 3. 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslagen för drift och underhåll av enskilda och statliga vägar.. 11F Stockholm den 15 november 1995
Ulla Löfgren (m) Olle Lindström (m)