med anledning av prop. 1994/95:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
I propositionen anförs betydelsen av utbildning som ett led i
höjningen av kompetens. Ekonomisk tillväxt är beroende av
välutbildade människor, som tillägnat sig den utbildning som
krävs för att klara de framtida jobben. Den tid är sedan länge
förbi, då en yrkesutbildning räckte livet ut. Därför måste
utbildningssektorn vara flexibel, inte så att den endast
anpassar sig till kända utbildningsbehov. Den måste också gå
i spetsen för nya satsningar inom områden, som kräver
utbildad personal i framtiden men där behoven idag inte
alltid är uppenbara.
Utbildningar med fasta läroplaner har ibland inte visat sig vara tillräckligt
flexibla. Vissa populära utbildningar har inte sällan resulterat i arbetslöshet,
medan strategiskt viktiga utbildningar haft alltför få ansökningar.
Inom folkbildningen finns flexibiliteten. Eftersom de studerandes allmänna
kompetens har höjts har också nivån och kvalitén inom undervisningen följt
efter. Tiotusentals arbetslösa medborgare har under de senaste åren
genomgått kortare eller längre utbildning på någon av landets folkhögskolor.
Flertalet av dessa utbildningar har skett i samverkan med den lokala
arbetsförmedlingen eller länsarbetsnämnden. Data/IT har haft stor plats i
utbildningen liksom svenska språket och minst ett främmande språk. Vid
genomförda utvärderingar har denna utbildning getts ett högt betyg av alla
inblandade parter.
I propositionen konstateras bl.a.: "Behovet av ytterligare satsningar inom
utbildningsområdet är stort. På längre sikt är det dock inte rimligt med stora
satsningar inom utbildningsområdet på konjunkturell grund. Regeringens
avsikt är därför att en ytterligare förlängning efter läsåret 1996/97 inte bör
komma till stånd" (prop. sid 73).
Detta kan givetvis vara en korrekt synpunkt. Klart är emellertid att
utbildning är en viktig, ofta nödvändig insats för att en arbetslös person skall
kunna komma in på eller återinträda på arbetsmarknaden. Vi kommer att få
leva med en hög arbetslöshet inom överskådlig tid. Målet för samhället måste
vara att ge den arbetslöse en rejäl chans att erhålla ett arbete.
Istället för utbildningssatsningar på konjunkturell grund vill regeringen
återkomma med förslag till permanenta lösningar. Alla inblandade parter
hälsar säkert med tillfredsställelse möjligheten att kunna planera och
genomföra utbildning på lång sikt. Detta får dock inte leda till att
folkbildningen ställs åt sidan, när utbildningssamhället stakas ut inför 2000-
talet. Den eftergymnasiala utbildningen med inriktning på naturvetenskapliga
och tekniska utbildningar är livsviktig för att stärka Sveriges roll som en
konkurrenskraftig industrination, men vi kan inte lämna hundratusentals
korttidsutbildade, handikappade och invandrare utanför en utbildning, som tar
hänsyn till deras möjligheter att öka sin kompetens.
Dessa grupper är prioriterade inom folkbildningen, och det måste ligga i
hela samhällets intresse att också de ges möjlighet till vidareutbildning och
kompetensutveckling.
Inför läsåret 1996/97 är det viktigt att regeringens besked om särskilda
medel till folkbildningens utbildningsinsatser för arbetslösa kommer nu.
Även om folkhögskolan arbetar flexibelt måste man i god tid anställa
välutbildad personal och investera i lokaler och datautrustning för att utbild-
ningen skall ha hög kvalitet.
Därefter bör de särskilda anslagen läggas samman med folkbildnings-
anslaget för att nå målet med permanenta satsningar, som propositionen före-
slår. Ett samlat anslag underlättar planeringen och blir mindre administrativt
betungande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om folkbildningens roll i utbildningssamhället.