med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
En kommission för
arbetsvärdering av
kvinnliga yrken
Kvinnornas andel av arbetskraften är i stort sett lika hög som
männens. Arbetslösheten drabbar könen i lika hög grad.
Sedan i början av 80-talet har dock kvinnornas heltidslön
åter sjunkit till under 80 % av männens heltidslön. Inom
näringslivet har kvinnorna som grupp dock haft en bättre
utveckling än männen men deras utgångsläge var å andra
sidan arbetsmarknadens lägsta utgångsnivå. De
privatanställda männen har fortfarande arbetsmarknadens
bästa individuella lönekarriär, framför allt de välutbildade
männen. Den växande löneskillnaden mellan kvinnor och
män beror främst på en långsammare löneutveckling för de
offentliganställda kvinnorna. Privatanställda män har haft
dubbelt så stor löneutveckling som de offentliganställda
kvinnorna sedan början av 1980-talet.
Utbildning lönar sig sämst för offentliganställda kvinnor. Under samma
period som högskoleutbildade män inom den privata sektorn haft en real
löneutveckling på 40 %, har lönerna för de högskoleutbildade kvinnorna i den
offentliga sektorn ökat med 15 %. De högskoleutbildade kvinnorna inom den
offentliga sektorn har haft en sämre individuell löneutveckling än både män
och kvinnor med enbart förgymnasial utbildning inom den privata sektorn.
Jämställdhetsproblemet på arbetsmarknaden handlar inte om privat eller
offentlig sektor. Den grundläggande frågan är hur kvinnors yrkesarbete
värderas. I stort sett inom alla yrkesområden har kvinnor lägre lön än
männen. Där kvinnor är i majoritet släpar löneutvecklingen dessutom efter
jämfört med övrig arbetsmarknad.
I regeringens proposition 1995/96:25 berörs inte problematiken alls.
Däremot poängteras (på sid 25) att kvinnor och män måste bryta stereotypa
könsmönster och söka arbetsuppgifter även inom områden som domineras av
motsatt kön. Några åtgärder för hur denna rörelse ska komma till stånd
föreslås dock inte.
En viktig förutsättning för att man ska söka sig till kvinnodominerade
områden av arbetsmarknaden är att mönstret för den traditionella
lönebildningen bryts. Det borde vara en uppgift för regeringen att lyfta fram
frågan om lönediskrimineringen i detta sammanhang och seriöst börja
bearbeta problemet med sikte på att hitta hållbara lösningar inför framtiden.
Det danska folketinget tillsatte under våren ett par kommissioner med
uppgift att analysera några kvinnodominerade yrken inom vården. Yrkes-
grupper som kommer behandlas är sjuksköterskor och sjukhuslaboranter.
Analyserna gällde bl a funktionsområde, ansvars- och uppgiftsfördelning
samt löneförhållandena med inriktning på löneutveckling i relation till andra
jämförbara yrkesgrupper. På nuvarande tidpunkt visar resultatet av analysen
att utvecklingen inom de båda vårdyrkena gått mot en allt större komplexitet,
specialiseringen har ökat och kvalifikationskraven har stigit. Arbetsinnehållet
har förändrats från relativt enkla och fastlagda arbetsuppgifter i en tämligen
förutsebar och rutinbetonad organisation till att omfatta självständig
planering, genomförande och uppföljning av det egna arbetet, koordinering
mellan öppen och sluten vård, dvs ansvaret för vårdplanering för den enskilde
patienten. Faktorer som bör kunna ligga till grund för en omvärdering av
yrkenas arbetsinnehåll och därmed vara ett underlag för lönesättning på sikt.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en kommission för arbets-
värdering av tydligt kvinnliga yrken enligt vad i motionen anförts.