Växthusnäringen och grönfodertorkarna är två branscher som har ett mycket högt energiinnehåll i sin produktion., De är samtidigt utsatta för en konkurrens av motsvarande produkter från utlandet, där beskattningsnivåerna avseende energi är betydligt lägre. Det är självklart av stor vikt att vi i Sverige får en beskattning som leder till en för miljön gynnsam produktion. Risken är emellertid att styrningen med regeringens förslag blir så stark att produktion slås ut eller flyttar utomlands, utan att någon miljöförbättring har åstadkommits.
Vad växthusnäringen beträffar är det två förhållanden som hotar branschen, dels den höjda koldioxidskatten, dels systemet med återbetalning av skatt. Nivån på koldioxidskatten i allmänhet behandlas i en moderat kommittémotion. Från och med 1996-01-01 gäller ändrade regler för hur reduktionen av koldioxidskatten skall hanteras för växthusnäringen. I stället för dagens system med försäkran mot leverantör införs ett system med återbetalning. Det nya förhållandet leder till att trädgårdsodlaren visserligen får tillgodogöra sig lägre skatter, men först sedan han köpt och betalat det aktuella bränslet fullt beskattat. Därefter blir det möjligt att ansöka om återbetalning. Odlaren måste således förskottera energiskatterna och ligga ute med stora belopp för statens räkning, oftast innan intäkterna för produktionen kommit företaget tillgodo.
För växthusnäringen innebär detta förfarande en särskilt stor belastning på företagens likviditet. Jag anser att det vore rimligare att förlänga gällande bestämmelser om försäkran gentemot leverantör, intill dess att full klarhet vunnits ifråga om koldioxidskattens slutliga nivåer, i synnerhet som regeringen aviserar att nivån på koldioxidskatten för industrin kommer att anges först under första halvåret 1996. Riksdagen bör därför besluta om en förlängning av gällande övergångsbestämmelser för växthusnäringen.
En annan bransch med högt energiinnehåll i sin produktion är grönfodertorkarna. Energiskattebelastningen kommer många gånger upp i en nivå på cirka 10-12 procent av försäljningsvärdet. Skattebelastningen för denna typ av produktion är betydligt lägre i t.ex. Danmark, som direkt konkurrerar med de svenska producenterna. Skatteutskottet tog upp branschens belägenhet i sitt betänkande 1994/95:SkU28. Utskottet skrev då att regeringen noga skulle följa utvecklingen för denna och andra branscher som befinner sig i liknande situationer och vid behov vidta åtgärder. Regeringen har inte återkommit med förslag och det finns behov att snarast vidta åtgärder, i synnerhet som regeringen inte ger någon vägledning i detta fall. I stället leder regeringens förslag till att osäkerheten förlängs, vilket är ohållbart för denna sektor.
I andra sammanhang stimulerar staten vallodling av miljöskäl. Genom att lägga på energiskatter i den utsträckning som nu blir fallet ger staten olika signaler till branschen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag, som gör det möjligt för de svenska grönfodertorkarna att drivas vidare med rimliga villkor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlänga nuvarande övergångsbestämmelser vad gäller energi- och koldioxidbeskattning av växthusnäringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grönfordertorkarna skall kunna producera på i förhållande till utlandet konkurrensneutrala skattevillkor.
Stockholm den 21 november 1995
Ingvar Eriksson (m)