med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Framtidens krav på
kunskap och kompetens
Det århundrade som nu går mot sitt slut har inneburit stora
förändringar i människors villkor och i samhällets
uppbyggnad. Det århundrade som närmar sig kommer
förmodligen att innebära än större förändringar. Nya
levnadssätt och samarbetsmönster kommer att växa fram och
idag okända teknologier kommer att utvecklas.
Den tilltagande internationaliseringen, tillsammans med informationstekno-
logins genombrott, kommer att få djupgående konsekvenser. Själva
kunskapen och kompetensen blir en allt viktigare produktionsfaktor och
människor kommer att få allt lättare att röra sig mellan länder.
Länder med god tillgång på kompetent och välutbildad arbetskraft har
större möjligheter att utveckla eget kunnande och egna innovationer, men
också att ta till sig teknologi som utvecklats i andra länder. Investeringar i
fysiskt kapital får de önskade effekterna först om investeringarna i
kompetensutveckling, dvs främst utbildning och forskning, är tillräckliga.
Sverige har halkat efter i internationella jämförelser när det gäller andelen
av varje ungdomsgrupp som genomgår högre utbildning. Om till utbildningen
vid universitet och högskolor läggs annan eftergymnasial utbildning uppgår
den andel av varje ungdomsgeneration som i Sverige påbörjar någon form av
eftergymnasial utbildning till omkring 30 procent, medan länder som USA
och Kanada når 50-60 procent av ungdomskullarna med college- eller
universitetsutbildning.
En högre andel unga människor med längre utbildning från universitet och
högskolor krävs för att Sverige skall få en långsiktigt gynnsam välstånds-
utveckling. Denna bakgrund var vägledande för en rad olika förslag i
proposition 1993/94:177 Utbildning och forskning som behandlades och i allt
väsentligt bifölls av riksdagen våren 1994.
Stockholmsregionens
förutsättningar
I propositionen lämnades också bakgrund och förslag
avseende situationen beträffande den högre utbildningen i
Stockholmsregionen. Regeringen konstaterade att den högre
utbildningen i Stockholmsområdet måste byggas ut och
motiverade det med att andelen högskoleutbildade i
arbetskraften är 50 procent högre än riksgenomsnittet och att
antalet sökande till universitet och högskolor i Stockholms
län varit mycket stort men att andelen högskolenybörjare är
lägre än riksgenomsnittet. Dessutom konstaterades att antalet
ungdomar under 1990-talet inte minskar lika mycket i
Stockholmsregionen som i resten av landet och att en större
andel invandrare efterfrågar högre utbildning. Regeringen
föreslog därför bl a att riksdagen skulle bemyndiga
regeringen att vidta nödvändiga förberedelseåtgärder för
etablering av en ny universitetsstruktur i Stockholmsområdet
och att bilda stiftelse för forskning och forskarutbildning vid
en ny universitetsstruktur i södra Storstockholm. Riksdagen
biföll dessa förslag.
Dessa beslut innebar att ett minst tioårigt skede av förslag, idéer, delbeslut
och diskussioner om att bygga ut den högre utbildningen i Stockholms-
området och därvid förlägga sådan utbildning till den södra delen av länet
övergick i ett distinkt nytt beslutsskede.
Södertörn och Haninge
aktualiseras
Redan 1987 hade riksdagens utbildningsutskott i betänkande
1986/87:31 begärt att regeringen skulle utreda den framtida
högskoleutbildningen bl a i södra delen av Stockholms län.
Som ett resultat av detta föreslogs i ett betänkande (Ds
1989:33) av den av riksdagen begärda utredningen att
huvuddelen av en förstärkning av högskoleutbildningen på
Södertörn skulle förläggas till Haninge kommun.
I budgetpropositionen 1989/90 bilaga 10 anslöt sig regeringen till förslaget
om koncentration till Haninge och uttalade att riktpunkten skulle vara att
universitetets utbildning på Södertörn, inklusive de delar som KTH kunde
komma att medverka i, senast budgetåret 1992/93 skulle omfatta ca 500
årsstudieplatser.
Riksdagen ställde sig dock inte bakom något beslut om omfattningen av
sådan högskoleutbildning som Stockholms universitet och KTH skulle för-
lägga till de södra länsdelarna. Detta överläts på de berörda högskole-
enheterna att själva pröva.
Kronan - Spiran - Äpplet
Mot bakgrund av regeringens förslag i proposition
1993/94:177 tillkallades i april 1994 en kommitté med
uppdrag att utreda förutsättningarna för en ny
universitetsstruktur i södra Storstockholmsområdet. Denna
kommitté presenterade i september 1994 ett betänkande,
SOU 1994:127 Kronan - Spiran - Äpplet - en ny
universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet.
I betänkandet föreslogs en ny universitetsstruktur i södra Stockholms-
området utbyggd och organiserad så att utbildningen upplevs som reellt
tillgänglig. Det som förordades var att verksamheten skulle organiseras som
ett nätverksuniversitet med tre campus - vart och ett med sin särskilda profil.
I detta nätverksuniversitet ingick förutom Huddinge och Stockholms södra
innerstad även Haninge. Campus Äpplet i Haninge skulle få en inriktning på
teknik, ekonomi samt språk och med särskilt ansvar för program som syftar
till kontinuerlig kompetensutveckling.
Av remissvaren på utredningens förslag framgår att Stockholms universitet
som tilltänkt huvudman för Söderstrukturen var negativt till nätverks-
strukturen och förespråkade en koncentration till Huddinge. Flera viktiga
remissinstanser, t ex KTH, Lärarhögskolan i Stockholm och Haninge och
Huddinge kommuner, ansåg dock att förslaget var mycket bra och nydanande.
Koncentration istället för
nätverk
I budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 9 konstateras i ett
inledande avsnitt om högre utbildning och forskning att
Stockholmsområdet jämfört med landet i övrigt har en
betydligt lägre andel högskoleplatser i förhållande till
befolkningens storlek och i förhållande till arbetslivets krav.
Vidare konstateras att det i Stockholmsregionen råder en
inomregional obalans med stora skillnader i
utbildningsbakgrund mellan befolkningen i olika delar av
regionen och att utbildning måste kunna erbjudas på ett
sådant sätt att studerande från miljöer utan studietraditioner
ser högskolestudier som en reell möjlighet även för dem.
När det sedan gäller den föreslagna nätverksorganisationen med tre campus
(Huddinge, Haninge och Stockholm/Nacka) avfärdade regeringen denna
lösning och föreslog istället en ny fristående högskola med sin huvudsakliga
bas och ledning på ett ställe, nämligen i Huddinge. Verksamheten skall 1999
omfatta cirka 4 000 helårsstudenter inkluderande den verksamhet som
Stockholms universitet för närvarande bedriver i Huddinge, Botkyrka,
Haninge och Södertälje.
Regeringen inrättade genom tilläggsdirektiv till 1994 års Stockholms-
kommitté en organisationskommitté med uppdrag att etablera en ny högskola
på Södertörn.
Beträffande utbildning i Haninge kommun angavs i propositionen att
organisationskommittén särskilt bör beakta att viss utbildning skall förläggas
till Haninge.
Riksdagen beslöt våren 1995 att bifalla propositionens förslag i dessa delar.
Det är sannolikt ingen djärv gissning att anta att regeringens inställning i
den intressanta huvudfrågan om nätverkslösning eller ny sammanhållen i
huvudsak traditionellt uppbyggd högskola grundas dels på Stockholms
universitets inställning, dels - och kanske huvudsakligen - på den reservation
Bo Ringholm (s) avgav i utredningen SOU 1994:127. I reservationen
redovisas uppfattningen att merparten av den nya högskoleutbildningen i
Stockholms län bör förläggas till Huddinge, medan "en viss begränsad
utbildningsvolym efter hand också kan förläggas till sådana platser som redan
idag har viss eftergymnasial utbildning som exempelvis Haninge och
Södertälje".
Inget nytt i
tillväxtpropositionen
I propositionen 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet
och utveckling redovisar regeringen i avsnittet 4.5 sin syn på
utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik. I
delavsnittet om högre utbildning nämns inte ett ord om
utbyggnaden av den högre utbildningen i
Stockholmsregionen. Regeringen redovisar sin syn på
utbyggnaden av den högre utbildningen i Bergslagen,
Malmö, södra Norrland och sydöstra Sverige och mera
konkret att man bör tillkalla en kommitté för att utreda hur
en etablering av en ny högskola i Malmö skall kunna
genomföras.
Utvecklingen i Haninge och
sydöstra Södertörn
Haninge kommun påbörjade förra mandatperioden ett
medvetet arbete redan på grundskolenivå för att motivera
eleverna att gå vidare till såväl gymnasiestudier som
eftergymnasiala studier. I arbetet har förutom
utbildningshuvudmännen även det lokala näringslivet
engagerats. Satsningarna har långsiktig karaktär och
frukterna kan inte skördas på många år, men det är för
kommunen uppenbart att tillgänglighet och känslan av en
högskoleanda behövs för att stärka i första hand tveksamma
elever att ta steget fullt ut.
Det är självklart att kommunen med såväl oro som förväntan ser fram emot
vad det slutligen kommer att bli för tillskott av utbildningsplatser i
anslutning
till de universitets- och högskoleplatser som redan finns i kommunen.
I den återuppbyggnad av Haninge kommun som nu pågår är givetvis
tillgången till eftergymnasial utbildning på hemmaplan av vikt, både av
tillgänglighetsskäl för att öka andelen Haningeungdomar som vill satsa på
eftergymnasiala studier och av strukturella skäl syftande mot en utveckling av
hela Södertörn och särskilt stråket Stockholm-Nynäshamn.
Mot bakgrund härav hade det varit välkommet om regeringen i till-
växtpropositionen även hade redovisat ytterligare bedömningar som väg-
ledning för organisationskommitténs arbete om hur och på vilket sätt man
lämpligen bör beakta regeringens uttalande om att vissa utbildningsplatser
skall förläggas till Haninge.
I propositionen aviseras dock, för närvarande utan särskilt konkreta förslag,
att regeringens politik kommer att inriktas på att en utbyggnad av den högre
utbildningen och vuxenutbildningen inleds, under återstoden av mandat-
perioden, särskilt på de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Det är angeläget att det blir ett reellt tillskott av nya utbildningsplatser i
Haninge kommun om ambitionen är att även påtagligt öka tillgängligheten till
eftergymnasiala studier inom sydostsektorn i Stockholms län - Haninge,
Nynäshamns och Tyresö kommuner. I denna del av Södertörn finns både en
ökad etablering av kunskapsintensiva företag och en traditionell uppbyggnad
av många mindre och medelstora tillverkningsföretag som är beroende av
forskning och utveckling för att kunna få fram konkurrenskraftiga produkter
och produktionsprocesser.
Inriktningen på de tillkommande utbildningsplatserna bör i huvudsak vara
den som beskrivs i utredningen SOU 1994:127, dvs teknik, språk och
ekonomi, vilket delvis också överensstämmer med regeringens i tillväxt-
propositionen aviserade inriktning på utbyggnad av utbildningsplatser inom
bl a det tekniska utbildningsområdet.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningsplatser i södra Stockholmsområdet
förlagda till Haninge kommun.