Framtidens krav på kunskap och kompetens
Det århundrade som nu går mot sitt slut har inneburit stora förändringar i människors villkor och i samhällets uppbyggnad. Det århundrade som närmar sig kommer förmodligen att innebära än större förändringar. Nya levnadssätt och samarbetsmönster kommer att växa fram och idag okända teknologier kommer att utvecklas.
Den tilltagande internationaliseringen, tillsammans med informationstekno- logins genombrott, kommer att få djupgående konsekvenser. Själva kunskapen och kompetensen blir en allt viktigare produktionsfaktor och människor kommer att få allt lättare att röra sig mellan länder.
Länder med god tillgång på kompetent och välutbildad arbetskraft har större möjligheter att utveckla eget kunnande och egna innovationer, men också att ta till sig teknologi som utvecklats i andra länder. Investeringar i fysiskt kapital får de önskade effekterna först om investeringarna i kompetensutveckling, dvs främst utbildning och forskning, är tillräckliga.
Sverige har halkat efter i internationella jämförelser när det gäller andelen av varje ungdomsgrupp som genomgår högre utbildning. Om till utbildningen vid universitet och högskolor läggs annan eftergymnasial utbildning uppgår den andel av varje ungdomsgeneration som i Sverige påbörjar någon form av eftergymnasial utbildning till omkring 30 procent, medan länder som USA och Kanada når 50-60 procent av ungdomskullarna med college- eller universitetsutbildning.
En högre andel unga människor med längre utbildning från universitet och högskolor krävs för att Sverige skall få en långsiktigt gynnsam välstånds- utveckling. Denna bakgrund var vägledande för en rad olika förslag i proposition 1993/94:177 Utbildning och forskning som behandlades och i allt väsentligt bifölls av riksdagen våren 1994.
Stockholmsregionens förutsättningar
I propositionen lämnades också bakgrund och förslag avseende situationen beträffande den högre utbildningen i Stockholmsregionen. Regeringen konstaterade att den högre utbildningen i Stockholmsområdet måste byggas ut och motiverade det med att andelen högskoleutbildade i arbetskraften är 50 procent högre än riksgenomsnittet och att antalet sökande till universitet och högskolor i Stockholms län varit mycket stort men att andelen högskolenybörjare är lägre än riksgenomsnittet. Dessutom konstaterades att antalet ungdomar under 1990-talet inte minskar lika mycket i Stockholmsregionen som i resten av landet och att en större andel invandrare efterfrågar högre utbildning. Regeringen föreslog därför bl a att riksdagen skulle bemyndiga regeringen att vidta nödvändiga förberedelseåtgärder för etablering av en ny universitetsstruktur i Stockholmsområdet och att bilda stiftelse för forskning och forskarutbildning vid en ny universitetsstruktur i södra Storstockholm. Riksdagen biföll dessa förslag.
Dessa beslut innebar att ett minst tioårigt skede av förslag, idéer, delbeslut och diskussioner om att bygga ut den högre utbildningen i Stockholms- området och därvid förlägga sådan utbildning till den södra delen av länet övergick i ett distinkt nytt beslutsskede.
Södertörn och Haninge aktualiseras
Redan 1987 hade riksdagens utbildningsutskott i betänkande 1986/87:31 begärt att regeringen skulle utreda den framtida högskoleutbildningen bl a i södra delen av Stockholms län. Som ett resultat av detta föreslogs i ett betänkande (Ds 1989:33) av den av riksdagen begärda utredningen att huvuddelen av en förstärkning av högskoleutbildningen på Södertörn skulle förläggas till Haninge kommun.
I budgetpropositionen 1989/90 bilaga 10 anslöt sig regeringen till förslaget om koncentration till Haninge och uttalade att riktpunkten skulle vara att universitetets utbildning på Södertörn, inklusive de delar som KTH kunde komma att medverka i, senast budgetåret 1992/93 skulle omfatta ca 500 årsstudieplatser.
Riksdagen ställde sig dock inte bakom något beslut om omfattningen av sådan högskoleutbildning som Stockholms universitet och KTH skulle för- lägga till de södra länsdelarna. Detta överläts på de berörda högskole- enheterna att själva pröva.
Kronan - Spiran - Äpplet
Mot bakgrund av regeringens förslag i proposition 1993/94:177 tillkallades i april 1994 en kommitté med uppdrag att utreda förutsättningarna för en ny universitetsstruktur i södra Storstockholmsområdet. Denna kommitté presenterade i september 1994 ett betänkande, SOU 1994:127 Kronan - Spiran - Äpplet - en ny universitetsstruktur i södra Stockholmsområdet.
I betänkandet föreslogs en ny universitetsstruktur i södra Stockholms- området utbyggd och organiserad så att utbildningen upplevs som reellt tillgänglig. Det som förordades var att verksamheten skulle organiseras som ett nätverksuniversitet med tre campus - vart och ett med sin särskilda profil. I detta nätverksuniversitet ingick förutom Huddinge och Stockholms södra innerstad även Haninge. Campus Äpplet i Haninge skulle få en inriktning på teknik, ekonomi samt språk och med särskilt ansvar för program som syftar till kontinuerlig kompetensutveckling.
Av remissvaren på utredningens förslag framgår att Stockholms universitet som tilltänkt huvudman för Söderstrukturen var negativt till nätverks- strukturen och förespråkade en koncentration till Huddinge. Flera viktiga remissinstanser, t ex KTH, Lärarhögskolan i Stockholm och Haninge och Huddinge kommuner, ansåg dock att förslaget var mycket bra och nydanande.
Koncentration istället för nätverk
I budgetpropositionen 1994/95:100 bilaga 9 konstateras i ett inledande avsnitt om högre utbildning och forskning att Stockholmsområdet jämfört med landet i övrigt har en betydligt lägre andel högskoleplatser i förhållande till befolkningens storlek och i förhållande till arbetslivets krav. Vidare konstateras att det i Stockholmsregionen råder en inomregional obalans med stora skillnader i utbildningsbakgrund mellan befolkningen i olika delar av regionen och att utbildning måste kunna erbjudas på ett sådant sätt att studerande från miljöer utan studietraditioner ser högskolestudier som en reell möjlighet även för dem.
När det sedan gäller den föreslagna nätverksorganisationen med tre campus (Huddinge, Haninge och Stockholm/Nacka) avfärdade regeringen denna lösning och föreslog istället en ny fristående högskola med sin huvudsakliga bas och ledning på ett ställe, nämligen i Huddinge. Verksamheten skall 1999 omfatta cirka 4 000 helårsstudenter inkluderande den verksamhet som Stockholms universitet för närvarande bedriver i Huddinge, Botkyrka, Haninge och Södertälje.
Regeringen inrättade genom tilläggsdirektiv till 1994 års Stockholms- kommitté en organisationskommitté med uppdrag att etablera en ny högskola på Södertörn.
Beträffande utbildning i Haninge kommun angavs i propositionen att organisationskommittén särskilt bör beakta att viss utbildning skall förläggas till Haninge.
Riksdagen beslöt våren 1995 att bifalla propositionens förslag i dessa delar.
Det är sannolikt ingen djärv gissning att anta att regeringens inställning i den intressanta huvudfrågan om nätverkslösning eller ny sammanhållen i huvudsak traditionellt uppbyggd högskola grundas dels på Stockholms universitets inställning, dels - och kanske huvudsakligen - på den reservation Bo Ringholm (s) avgav i utredningen SOU 1994:127. I reservationen redovisas uppfattningen att merparten av den nya högskoleutbildningen i Stockholms län bör förläggas till Huddinge, medan "en viss begränsad utbildningsvolym efter hand också kan förläggas till sådana platser som redan idag har viss eftergymnasial utbildning som exempelvis Haninge och Södertälje".
Inget nytt i tillväxtpropositionen
I propositionen 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling redovisar regeringen i avsnittet 4.5 sin syn på utbildning, kompetensutveckling och forskningspolitik. I delavsnittet om högre utbildning nämns inte ett ord om utbyggnaden av den högre utbildningen i Stockholmsregionen. Regeringen redovisar sin syn på utbyggnaden av den högre utbildningen i Bergslagen, Malmö, södra Norrland och sydöstra Sverige och mera konkret att man bör tillkalla en kommitté för att utreda hur en etablering av en ny högskola i Malmö skall kunna genomföras.
Utvecklingen i Haninge och sydöstra Södertörn
Haninge kommun påbörjade förra mandatperioden ett medvetet arbete redan på grundskolenivå för att motivera eleverna att gå vidare till såväl gymnasiestudier som eftergymnasiala studier. I arbetet har förutom utbildningshuvudmännen även det lokala näringslivet engagerats. Satsningarna har långsiktig karaktär och frukterna kan inte skördas på många år, men det är för kommunen uppenbart att tillgänglighet och känslan av en högskoleanda behövs för att stärka i första hand tveksamma elever att ta steget fullt ut.
Det är självklart att kommunen med såväl oro som förväntan ser fram emot vad det slutligen kommer att bli för tillskott av utbildningsplatser i anslutning till de universitets- och högskoleplatser som redan finns i kommunen.
I den återuppbyggnad av Haninge kommun som nu pågår är givetvis tillgången till eftergymnasial utbildning på hemmaplan av vikt, både av tillgänglighetsskäl för att öka andelen Haningeungdomar som vill satsa på eftergymnasiala studier och av strukturella skäl syftande mot en utveckling av hela Södertörn och särskilt stråket Stockholm-Nynäshamn.
Mot bakgrund härav hade det varit välkommet om regeringen i till- växtpropositionen även hade redovisat ytterligare bedömningar som väg- ledning för organisationskommitténs arbete om hur och på vilket sätt man lämpligen bör beakta regeringens uttalande om att vissa utbildningsplatser skall förläggas till Haninge.
I propositionen aviseras dock, för närvarande utan särskilt konkreta förslag, att regeringens politik kommer att inriktas på att en utbyggnad av den högre utbildningen och vuxenutbildningen inleds, under återstoden av mandat- perioden, särskilt på de naturvetenskapliga och tekniska områdena.
Det är angeläget att det blir ett reellt tillskott av nya utbildningsplatser i Haninge kommun om ambitionen är att även påtagligt öka tillgängligheten till eftergymnasiala studier inom sydostsektorn i Stockholms län - Haninge, Nynäshamns och Tyresö kommuner. I denna del av Södertörn finns både en ökad etablering av kunskapsintensiva företag och en traditionell uppbyggnad av många mindre och medelstora tillverkningsföretag som är beroende av forskning och utveckling för att kunna få fram konkurrenskraftiga produkter och produktionsprocesser.
Inriktningen på de tillkommande utbildningsplatserna bör i huvudsak vara den som beskrivs i utredningen SOU 1994:127, dvs teknik, språk och ekonomi, vilket delvis också överensstämmer med regeringens i tillväxt- propositionen aviserade inriktning på utbyggnad av utbildningsplatser inom bl a det tekniska utbildningsområdet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsplatser i södra Stockholmsområdet förlagda till Haninge kommun.
Stockholm den 13 november 1995
Marietta de Pourbaix-Lundin (m)