med anledning av prop. 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling
Sammanfattning
Sverige har under 25 år haft en för svag ekonomisk tillväxt.
Häri ligger roten till dagens arbetslöshet och ekonomiska
problem. Regeringen saknar strategi och ideologi för tillväxt.
En populistisk oppositionspolitik försvårar dessutom för
regeringen att hantera tillväxtfrågorna såväl internt som
externt. Detta präglar i hög grad den s k
tillväxtpropositionen.
Inom fem år bör samhällsekonomin enligt kristdemokraterna kunna
nedbringa arbetslösheten till ca 5 procent, långsiktigt säkra ett hållbart
socialt
trygghetssystem, samtidigt som ökade miljöhänsyn och avgörande steg mot
en kretsloppsanpassning tagits. Om de nya jobben skall kunna skapas i den
privata sektorn måste ett gynnsammare klimat för små- och nyföretagande
åstadkommas över hela landet. Politiken måste gå från de traditionella
konjunkturella till strukturella och tillväxthöjande åtgärder, från kvantitativ
till kvalitativ tillväxt. För att klara denna målsättning föreslår kristdemo-
kraterna ett stort antal åtgärder som ger en tydligare ansvarsfördelning
mellan stat och företag, förbättrar företagens och företagandets finansiella
villkor och som utvecklar tjänstesektorn och andra framtidssektorer. Förslag
om att AP-fonderna skall tillåtas köpa upp företag för ytterligare 10 miljarder
kronor avvisas. Staten skall inte driva företag, utan sätta ramar och övervaka
spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och infrastruktur
samt skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt genom att öka individers,
familjers och företags ansvar och resurser. Det krävs mer kunskap om, och
förändrade attityder till företagande bl a genom särskilda företagarprogram i
gymnasieskolan.
Kristdemokraterna vill gå vidare i saneringen av statens finanser och har i
sin budgetmotion med bättre fördelningsprofil finansierat ett drygt 10 mil-
jarder kronor starkare budgetsaldo än regeringen. Detta sänker räntan och är
därmed en av de viktigaste förutsättningarna för ökad tillväxt. Riksbankens
ställning bör även stärkas och statsskulden minskas genom en fortsatt ägar-
spridning och utförsäljning av statligt ägda företag. En småföretagarminister
bör tillsättas och kampen mot onödig byråkrati ges ökade resurser. Arbets-
rätten måste moderniseras.
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen. De
nya momsredovisningsreglerna är ett dråpslag mot företagens likviditet som
måste avvärjas. I stället måste tjänstesektorn öppnas upp genom lägre
beskattning och nya attityder och regler. För tjänster riktade till hushållen
föreslår kristdemokraterna en särskild ungdomsskattesedel som befriar från
moms och skattedelen av arbetsgivaravgiften.
Utbildning, forskning och kompetensutveckling är avgörande för ökad
tillväxt. Här krävs en mängd åtgärder från kvalitativa satsningar bl a på en
yrkeshögskola, lärlingssystem, inrättande av avdragsrätt på individuella
utbildningskonton, till återinförande av barntillägget i svux och svuxa. Nu är
hög tid att starta en skatteväxling genom sänkt arbetsgivaravgift och höjd
koldioxidskatt. Miljökvalitetssäkring och en rättvisare och mer miljöanpas-
sad förmånsbilsbeskattning är andra viktiga steg för att uppfylla uppsatta
miljömål. En god etik och stabila spelregler är avgörande för ekonomins
funktionssätt. En central myndighet för samordning och verkställande av
arbetet mot ekobrott måste snarast inrättas. Kristdemokraterna vill införa
möjligheten att ta ut ett sabbatsår och samtidigt ge någon arbetslös en chans
att komma in på arbetsmarknaden.
En tillväxtproposition med
brist på åtgärder
Stora förhoppningar hade knutits till den av regeringen
utlovade tillväxtpropositionen. Företrädare för
regeringspartiet hade under sommaren fört fram många
förslag till åtgärder för att stimulera tillväxten. Allt eftersom
tiden för överlämnandet av den aktuella propositionen
kommit närmare har målgruppen för dessa framlagda förslag
allt tydligare visat sig vara de egna väljarna och syftet varit
att testa idéernas jordmån. Idéerna har dock till största delen
fallit platt till marken och blivit tvungna att återtas. Trots
detta har förhoppningarna på denna proposition kvarstått,
inte minst bland de småföretagare som utsetts till de framtida
jobbens skapare. Tyvärr verkar det interna
förhandlingsarbetet blivit för svårt och propositionens
innehåll har därmed inte blivit av den art som kunde
förväntas. Därmed har ytterligare ett tillfälle förfelats att få
till en beslutsam och kraftfull satsning på ökad tillväxt och
sysselsättning.
Nu föreligger alltså en s k tillväxtproposition. De distinkta och konkreta
förslagen lyser dock med sin frånvaro. Av de sammanlagt tio konkreta
beslutsförslag som läggs på riksdagens bord handlar två om förändringar av
fordonsskatten, en om att Kommunikationsforskningsberedningen skall få
rätt att disponera 60 miljoner kronor ur energiteknikfonden för demonstra-
tionsprojekt, en om förbättring av inomhusmiljön, en om åtgärder för energi-
effektiviseringar m m i bl a Baltikum och Östeuropa och tre om skärpningar
av det s k arbetsvillkoret.
I övrigt innehåller propositionen en begäran om att riksdagen skall
godkänna de s k riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Dessa består till
allra största delen av goda föresatser utan konkreta beslutsförslag. Nedan
följer ett axplock. När det gäller att ta tag i årets ur stabiliseringssynpunkt
misslyckade avtalsrörelse avser regeringen att kontakta parterna på arbets-
marknaden. Till förnyelsen av arbetsmarknadspolitiken avser regeringen att
återkomma. En utredning pågår om arbetsrätten. Man avser tidigast möjligt
att återkomma med förslag om en tydligare gräns mellan arbetsmark-
nadspolitisk och reguljär utbildning. Till det för tillväxt helt avgörande
utbildningsområdet kommer satsningar att göras i takt med möjlig finansie-
ring under mandatperioden och en kommitté utreder ev. satsningar på en ny
högskola i Malmö. Vad som konkret ligger i att antalet doktorandtjänster
måste utökas framgår inte av propositionen. Men å andra sidan bör försöks-
verksamhet med kvalificerad eftergymnasial utbildning inledas under
mandatperioden. Regeringen kommer att föreslå kraftfull satsning på vidare-
utbildning och kompetensutveckling för vuxna någon gång i en obestämd
framtid, samtidigt som man riktar en uppmaning till arbetsmarknaden att
utnyttja utbildningsvikariat och konstaterar att forskning vid små och medel-
stora högskolor är angelägen.
På näringspolitikens område är det väldigt mycket som kommer att ses
över och senare kommer att föreslås. När det däremot gäller fastighetsskatt
på industrifastigheter har beslut fattats (!) och ett klart besked ges om att
Almi bör avsätta ökade resurser till lån för kvinnliga företagare. En höjd
koldioxidskatt införs från 1.1.96 medan sänkta skatter på arbete är önskvärt i
ett långsiktigt perspektiv. Under EU-avsnittet, där regeringen lägger en icke
föraktfull del av sina sysselsättningspolitiska ambitioner är tomheten och
luftigheten särskilt påfallande. Kampen mot arbetslöshet måste ges större
tyngd. Regeringen kommer att följa upp sina initiativ om en syssel-
sättningsunion. Detta lär bli helt nödvändigt med tanke på den totala brist på
konkretion och innehåll som hittills åstadkommits i den s k reflexions-
gruppen inför EU:s regeringskonferens nästa år. Inget material finns ännu
tillgängligt på någon politisk nivå vid sidan av det kortfattade förslag som
överlämnades om att ändra i Maastrichtfördragets 103:e artikel om EMU. Ett
politiskt stendött projekt.
Grundproblemet är att regeringens ideologiska kompass visar åt gamla
socialistiska och kollektivistiska lösningar. De egna kadrarna vilseleddes
under den förra mandatperioden av en populistisk oppositionspolitik. Till-
växtfrämjande beslut dömdes regelmässigt ut och återställdes efter valet.
Resultatet av denna kortsiktiga politik är att regeringen nu tvingas gå
omvägar över utredningar, långbänkar och brist på konkreta beslut.
En regering utan
tillväxtstrategi
Utifrån regeringens första år vid makten kan man konstatera
att regeringspartiet har svårt att hantera tillväxtfrågan både
internt och externt. Den föreliggande s k
tillväxtpropositionen (1995/95:25) visar med all tydlighet på
denna svårighet.
Socialdemokraterna övertog regeringsmakten utifrån en oppositionspolitik
som radikalt avviker från den man nu för i regeringsställning. Fyrklöver-
regeringen genomförde under åren 1991-1994 betydande omstruktureringar
av den svenska ekonomin. Viktiga strukturreformer gjordes som förbättrade
svensk ekonomis förutsättningar för att skapa en långsiktigt uthållig tillväxt
för att klara sysselsättning och välfärd. Detta mötte livligt motstånd från
socialdemokratiskt håll. Väl i regeringsställning har socialdemokraterna
sedan varit tvungna att se allvaret i svensk ekonomi och behovet av tillväxt-
främjande åtgärder. Den politik som presenterats i propositioner under deras
första år vid makten har därmed gått stick i stäv mot den oppositionspolitik
man drivit.
Den föreliggande s k tillväxtpropositionen visar dock att socialdemokrater-
na fortfarande saknar den nödvändiga insikten om problemens omfattning,
karaktär och lösningar. I den mån insikten existerar har oppositionstidens
och valrörelsens retoriska insatser begränsat handlingsutrymmet.
Regeringens politik för att stärka statsfinanserna har främst omfattat
skattehöjningar och ideologiskt betingade återställare, vilka sammantaget all-
varligt begränsat utvecklingstakten i den svenska ekonomin. I proposition
efter proposition tvingas man nu ändra sina tidigare ställningstaganden och
återställer de beslut man tidigare återställt från den förra regeringens tid.
Denna proposition går i samma tecken. Regeringens omvändelse är ett steg
åt rätt håll, men absolut inte tillräcklig. Fortfarande göms det mesta i ord,
fångade och färgade av den gamla ideologin och de egna väljarnas brist på
förståelse av tillväxtens betydelse för välfärd och trygghet.
Det förefaller som om regeringen tror att den nuvarande och tillfälligt höga
tillväxttakten kommer att bestå. Både finansministern och statsministern
uttrycker sig som om man kunde blåsa faran över. Inga som helst cykliska
konjunkturförändringar kan tydligen skönjas i regeringens kristallkula till
sekelskiftet. Man inser inte att denna exceptionellt höga tillväxttakt är
tillfällig och till stora delar orsakad av exportsektorns extraordinära
lönsamhet och hushållens uppdämda konsumtionsbehov. Den omtalade 4-
procentiga tillväxten är varken bestående eller orsakad av en större och mer
produktiv företagssektor. Samtliga ekonomiska bedömare visar att dessa
höga tillväxttal inte kommer att bestå. Så inte heller regeringen i sin prognos.
Tillväxten beräknas av regeringen i genomsnitt till 2,1 procent fram till år
2 000. De närmaste tre åren väntas tillväxten bli i genomsnitt 2,4 procent och
därefter växa med ett genomsnitt på 1,7 procent. 1995 är periodens starkaste
år med 3,5 procents tillväxt. Siffrorna visar på en vikande tillväxtutveckling
i Sverige de kommande åren. Efter en kort tillväxtpuckel sjunker Sverige åter
tillbaka till OECD-ländernas absoluta bottenliga. Sveriges grundläggande
ekonomiska problem väntas alltså bestå, medan våra grannländer och
handelspartner beräknas få en högre tillväxttakt.
I valrörelsen utlovade regeringen en maximal arbetslöshet på 5 procent
1995. Regeringen verkar nu helt ha resignerat och konstaterar i propositionen
att arbetslösheten kommer att vara kvar runt 10 procent även år 2 000. Detta
är i praktiken en total resignation kombinerat med en misslyckad strategi för
tillväxt. Den traditionella arbetsmarknadspolitiken har inte lösningen på
denna problematik. Vad som krävs är en avsevärt högre ekonomisk tillväxt
än den Sverige haft de senaste 25 åren.
För samtliga inblandade socialdemokrater, regering som väljare, verkar det
vara lättare att sätta tilliten till EU. "Sätt Europa i arbete" löd fältropet i
höstens valrörelse. Regeringen har inför den s k Reflexionsgruppen inför
nästa års regeringskonferens lagt fram förslag om en sysselsättningsunion.
Förslaget att ändra artikel 103 i Maastrichtfördraget har visat sig vara helt
oanvändbart. Den svenska regeringen har dessutom i praktisk politik gått
stick i stäv mot minst två av de fem punkterna från toppmötet i Essen om hur
arbetslösheten gemensamt skall bekämpas på europeisk nivå. Regeringens
misslyckande på tillväxt- och sysselsättningsfronten tydliggörs ytterligare av
att idén om en sysselsättningsunion ännu inte kunnat ges ett konkret innehåll
när partiledaröverläggningarna om den svenska positionen inför nästa års
regeringskonferens börjar. Enligt uppgift i den parlamentariska EU-96-
kommittén finns överhuvudtaget inget utvecklat och kommer heller inte att
komma fram före toppmötet i Madrid, där ett eventuellt initiativ borde
presenteras och förankras. Även i denna proposition försöker regeringen
lägga över ansvar på EU. Regeringen vill att medlemsländerna tillsammans
utformar en ekonomisk politik för högre och jämnare tillväxt, att man
utformar gemensamma ambitioner för arbetsmarknadspolitiken samt att
framtidsinvesteringarna koordineras över gränserna. Samarbete är aldrig fel,
men kan aldrig ersätta det egna ansvaret. Sverige måste skapa sig sin egen
tillväxt.
Obalanser i Sveriges
ekonomiska struktur
Idag råder flera inslag av obalans i svensk ekonomi som
hindrar utvecklingen mot en sund ekonomi. Dessa är en
obalans mellan privat och offentlig sektor, en obalans mellan
stora och mindre företag, en obalans mellan exportsektorn
och företagen på hemmamarknaden samt en obalans mellan
företag inriktade på basnäring och de som arbetar med
spjutspetsteknologi och annan kunskapsintensiv produktion.
Obalansen mellan privat och offentlig sektor kan till en viss del åtgärdas
genom att ytterligare effektivisera och renodla den offentliga sektorn.
Viktigast är emellertid åtgärderna för att radikalt öka den privata sektorns
andel av ekonomin. Obalansen mellan stora och mindre företag kan bara
rättas till om de små och medelstora företagen kan växa och placeras i fokus
och ges avsevärt bättre villkor. Slutligen, obalansen mellan den gamla gene-
rationens och den nya generationens företag avhjälps om Sverige främjar
utvecklingen av ny teknologi, högre utbildning och bättre infrastruktur.
Gemensamt för dessa åtgärder är att på olika sätt verkar tillväxthöjande.
Med stor oro har vi Kristdemokrater konstaterat att regeringens ekono-
miska politik i huvudsak försökt fullfölja den föregående regeringens arbete
med att sanera statsfinanserna medan däremot den förra regeringens
tillväxtfrämjande åtgärder omedelbart efter maktskiftet revs upp med hjälp
av Vänsterpartiet. Åtgärder för att skapa fundamentala tillväxtförutsättningar
har uteblivit och i många fall ersatts av åtgärder som till och med varit starkt
kontraproduktiva för svensk företagsamhet.
Kristdemokraterna är därför fortfarande oroliga över de framtida effekter-
na av att Sveriges ekonomi under 25 år haft och fortfarande har sämre
utvecklingskraft än genomsnittet av OECD-länderna. Detta har redan visat
sig vara den huvudsakliga bakgrunden till att vårt land drabbades mycket
hårdare än andra industrinationer av den internationella lågkonjunkturen
1991 till 1994. Denna trend måste nu med kraft och beslutsamhet brytas.
Tillväxtens betydelse för
utvecklingen
När det samlade värdet av alla varor och tjänster som
produceras under ett år, det vill säga bruttonationalprodukten
(BNP), ökar får vi definitionsmässigt ekonomisk tillväxt.
Detta inträffar dels genom en högre produktion via en ökad
insats av produktionsfaktorer (arbetskraft, kapital och
naturresurser), dels genom att produktionsfaktorerna används
effektivare, det vill säga att produktiviteten ökar.
I vår moderna öppna ekonomi har tillväxten en mycket stor betydelse.
Högre eller lägre tillväxt är det som avgör om vi ska kunna minska
arbetslösheten och möta framtidens krav. En stor del av vårt välfärdssystem,
som pensionerna och vården, förutsätter en positiv tillväxttakt som dessutom
är avsevärt mycket högre än de senaste 20 årens genomsnittsliga tillväxttakt.
En vital och expanderande ekonomi skapar även förutsättningar för att
förbättra vår miljö.
En snabb produktivitetstillväxt är alltså en förutsättning för att i vid
mening kunna öka välfärden. Om produktiviteten är god kommer de
tillgängliga resurserna att ge stort ekonomiskt utbyte och därmed ekonomisk
tillväxt. Men en förbättrad produktivitet kan också ta sig uttryck i att en viss
produktion kan åstadkommas med mindre resurser. Miljöbelastningen kan
därmed bli mindre. En förbättrad produktivitet är en förutsättning för att
Sverige ska få en god och långsiktigt hållbar utvecklingskraft. Tillväxten
måste vara stark för att även sysselsättningen ska öka.
Kristdemokraterna har länge hävdat att ekonomisk utveckling inte endast
kan mätas med ett snävt ekonomiskt tillväxtbegrepp. Ekonomisk utveckling
innebär istället tillväxt av den totala nationalförmögenheten, dvs även miljö,
naturresurser och mänskligt kapital. En tillväxt av nationalförmögenheten
innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och
påverkan på människors hälsa och förmåga. Kristdemokraterna menar därför
att den ekonomiska politiken ska främja en ekologiskt hållbar utveckling.
Det sker bl a genom ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljö-
politiken.
Ekonomisk tillväxt är därmed både värdefullt och nödvändigt. Det rör oss
alla. Ekonomisk tillväxt möjliggör effektivare produktionsmetoder som spar
vår miljö och möjliggör överskott som kan fördelas mellan oss människor.
Tillväxtsträvandena kan stimulera fram nya organisationsformer och öppna
nya framtidsbranscher.
Kristdemokraternas
ekonomiska vision
Kristdemokraternas ekonomiska vision är ett ekologiskt
hållbart välfärdssamhälle som vilar på sunda statsfinanser
samt en ansvarsfull och effektiv marknadsekonomi. Den
innebär vidare ett ökat personligt ansvarstagande på
bekostnad av kollektiva lösningar. Individer och familjer
skall både få ökat ansvar och mer resurser för att kunna
fungera. Ett marknadsekonomiskt system förordas eftersom
det är det mest välståndsalstrande systemet men också därför
att det ger människan valfrihet och utlopp för personlig
utveckling och kreativitet. Marknadsekonomin bygger på att
människor enskilt eller i olika former av samverkan fritt kan
äga, förvärva och förvalta egendom och få utlopp för sin
kreativitet.
Vid början av nästa årtusende anser kristdemokraterna att rätt utformad ska
samhällsekonomin ha pressat ner arbetslösheten till cirka 5 procent, lång-
siktigt säkrat ett hållbart socialt trygghetssystem och ha varaktigt
stabiliserat
de ekonomiska variablerna som ingår i konvergenskriterierna. Samtidigt ska
samhällsekonomin ha tagit ökad miljöhänsyn och tagit avgörande steg mot
en kretsloppsanpassning.
En framtidsinriktad
tillväxtstrategi
Sverige behöver nya företag och företagare. För att detta ska
komma till stånd fordras ett gott företagsklimat. 1992 fanns i
Sverige 420 000 företag utanför jord- och skogsbruket.
Strukturen är sådan att endast 1 000 av dessa hade fler än
200 anställda. Kristdemokraterna anser att det under de
närmaste tre åren fordras en explosion när det gäller nya
företag i Sverige. För detta krävs en serie åtgärder som
sammantaget ger det nödvändiga klimatet för en sådan
företagsexplosion.
Nya arbetstillfällen är målet för många av de åtgärder som i dag föreslås i
samhällsdebatten. Nya arbetstillfällen är viktigt med hänsyn till arbetslös-
hetens mycket negativa konsekvenser för den enskilde, samhället och för
samhällsekonomin. Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första
hand på de mindre företagen. Det är också naturligt med utgångspunkt från
att studier av svenska företag visat att cirka 70 procent av nya
arbetstillfällen
genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått
genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit
genom nyetablering.
De nya jobben måste skapas i den privata sektorn. Utrymmet för produk-
tivitets- och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen
innebär
att man i dessa företag samtidigt kan öka produktionen och minska antalet
anställda. Under den senaste tioårsperioden minskade antalet anställda i
storindustrin med 19 procent medan småindustrin ökade antalet anställda
med 11 procent.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av största vikt
inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och för sanering av
statsfinanserna. De svenska småföretagen sysselsätter cirka 1,4 miljoner
människor, vilket utgör drygt 60 procent av alla sysselsatta i det privata
näringslivet. Antalet nya företag utgör mellan 5 och 7 procent av den totala
företagsstocken. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för
att
påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet är
nyföretagandet av största betydelse. Nyföretagandet i Sverige ligger på en
nivå som klart understiger exempelvis Tysklands och Frankrikes och många
andra länder i Europa.
Sverige måste återindustrialiseras. Den offentliga och privata tjänste-
sektorn sysselsatte 1993 tillsammans 70 procent av arbetskraften och stod för
68 procent av produktionen. Industrin stod för endast 26 procent av
sysselsättningen och 30 procent av produktionen. Industrins siffra är
anmärkningsvärt låg i jämförelse med andra utvecklade länder, detta är inte
bra. Produktionen av varor och tjänster är i många fall viktiga komplement
till varandra. Redovisnings- och ledarskapskonsulter samt dataexperter har
ofta industrin som uppdragsgivare. I själva verket är den svenska tillverk-
ningsindustrin motorn i den tjänsteintensiva industrisektorn och därför måste
den förstnämnda bli större.
Den nationella tillväxtstrategin måste också verka för att den ekonomiska
tillväxten sprids över hela landet. Staten har en viktig roll att spela i detta
sammanhang. För att det ska ske behövs regioner med flera lokala tillväxt-
poler.
Insikten om att endast den privata sektorn kan skapa den expansion av
samhällsekonomin och den ökning av det totala antalet arbeten som Sverige
så väl behöver föranleder oss att förorda en kraftfull tillväxtpolitik som
bygger på strukturella och tillväxthöjande åtgärder.
Från konjunkturell till strukturell
tillväxt
Sveriges direkta och indirekta utlandsberoende är betydande.
Detta beror på att vår exportsektor är relativ stor, att den
internationella ekonomin genomgår en kontinuerlig process
av behövlig avreglering och att den svenska ekonomin utgör
en liten del av den globala världsekonomin. Detta har kraftigt
kringskurit statsmakternas möjligheter att genomföra en
kortsiktig keynesiansk tillväxtstimulerande politik, det vill
säga en politik som syftar till att tillfälligt expandera
ekonomin över en konjunktursvacka genom en
underbalanserad budget. Vid en sådan politik går pengarna
ofta till fel projekt och vid fel tidpunkt. Eftersom statens
finanser dessutom är i ett prekärt läge är denna väg helt
stängd idag.
Att enbart förlita sig på extern draghjälp via expanderande exportmark-
nader är också otillfredsställande. Dels ökar det den svenska ekonomins
uppdelning i en exportkonkurrerande och en inhemsk sektor, dels riskerar
ekonomins långsiktiga utveckling bli ryckig på grund av valutasvängningar
och plötsliga efterfrågefall på utländska marknader.
Tillväxtpolitiken måste därför byta innehåll. Från att ha varit traditionellt
konjunkturorienterad måste den nu bli strukturell. De kortsiktiga stabilise-
ringspolitiska tillväxtåtgärderna måste ge plats för en politik som via djup-
verkande och långsiktiga insatser främjar de reella förutsättningarna för
tillväxt.
Från kvantitativ till kvalitativ tillväxt
Arbetet med att främja strukturell tillväxt bör kompletteras
med åtgärder syftande till att höja tillväxtens kvalitativa
innehåll. Vi kan inte i all evighet förlita oss på att upprepade
förlängningar av produktlivscykeln för varorna från våra
traditionella basnäringar ska utgöra grunden för vår välfärd.
Nya och befintliga företag i framtidsbranscherna måste växa
i antal och på så sätt återvinna Sveriges plats bland
ekonomiskt avancerade nationer. Vidare måste tillväxtens
negativa effekter minimeras med avseende på miljö och
människors hälsa och välbefinnande.
Förslag till åtgärder
Utifrån föregående diskussion följer ett antal konkreta
förslag som utgör kristdemokraternas riktlinjer för en
framtidsinriktad och hållbar tillväxtstrategi. Dessa konkreta
åtgärder presenteras i en sådan ordning att först kommer
åtgärder som generellt höjer ekonomins förmåga att växa -
strukturella tillväxtåtgärder. Sedan kommer kompletterande
åtgärder som förbättrar tillväxtens kvalitativa innehåll. Under
vissa av rubrikerna kommenteras delar av regeringens
proposition.
Avsnittet om strukturell tillväxt innehåller 15 punkter. De punkterna
återfinns samlade inom 4 områden vilka är ansvarsfördelningen mellan stat
och företag, företagens och företagandets finansiella villkor, utveckling av
tjänstesektorn och andra framtidssektorer samt forskning och utbildning.
Avsnittet om tillväxtens kvalitativa innehåll innehåller två punkter.
Strukturell tillväxt
Ansvarsfördelningen mellan stat och företag (8.1.1-8.1.6)
Företagens och företagandets finansiella villkor (8.1.7-8.1.11)
Utveckla tjänstesektorn och andra framtidssektorer (8.1.12-8.1.14)
Utbildning och forskning (8.1.15)
Renodla statens roll
Kristdemokraterna förordar en som huvudprincip generell
näringspolitik som stärker de befintliga företagens livskraft
och främjar tillkomsten av nya företag. Politikerna kan inte
skapa arbeten men väl skapa ett näringsklimat som
uppmuntrar till företagande och investeringar. Även här ska
subsidiaritetsprincipen gälla, det vill säga att staten inte ska
göra det som företagen kan göra bättre.
Regeringens politik är dock motsägelsefull på detta område. I
propositionen betonar man att staten bör bli mer professionell och aktiv som
företagsägare. Detta är en god ambition men motsägs som så ofta av
regeringens eget handlande. Den förra regeringen inrättade t ex på
Kommunikationsdepartementet en särskild bolagsenhet med kvalificerade
medarbetare för att förvalta statens intressen i de mycket stora bolag och
affärsverk som departementet ansvarar för. Det handlar t ex om Telia,
Posten, SJ och SAS via SILA, några av Sveriges allra största arbetsgivare.
Som ett led i de ideologiskt betingade återställarna avvecklades bolags-
enheten och dess ledande medarbetare efter maktövertagandet hösten 1994.
Inför Telias växande behov av ägarkapital, som styrelsen aviserat, avfärdar
kommunikationsminister Ines Uusmann i en tidningsintervju tanken på en
börsintroduktion och delutförsäljning med att hon tycker det är "så roligt" att
driva Telia. Denna ideologiska vilsenhet är ingen trygg grund för en
professionell ägarroll.
I propositionen föreslås en omfördelning göras av de medel AP-fonden
förvaltar så att möjligheten ges att förvärva aktier för ytterligare 10
miljarder
kronor. Fondmedlens placering ska ske så att avkastningen blir så hög som
möjligt. Behovet av god riskspridning är också ett skäl som regeringen anför
för att fonden ska ha möjlighet att agera på flera finansiella marknader.
Kristdemokraterna motsätter sig denna utökning av placeringsrätten.
Politiken bör snarare eftersträva mer av ägarspridning istället för ett utökat
institutionellt ägande. Ett aktivt ägarskap är en viktig del i en fungerande
marknadsekonomi.
Statens roll i samhällsekonomin är enligt kristdemokraterna att sätta ramar
och övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för samhällsplanering och
infrastruktur samt att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. När staten
agerar såväl domare som spelare på marknaden är risken stor att
konkurrensen snedvrids och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt i
de företag som har de bästa förutsättningarna att skapa nya jobb. Denna
strävan efter tydlig ansvarsfördelning får stöd av de flesta nationalekonomer
som bekräftar att en stabil makroekonomisk miljö är avgörande för att främja
tillväxten. I lika stor utsträckning ger de också belägg för att en hög andel
offentlig konsumtion vanligen är tillväxthämmande och att det finns ett starkt
negativt samband mellan tillväxt och stigande marginalskatter.
Kristdemokraterna anser att Riksbanken ska ges en från staten mer
fristående ställning. Det är ett led att ytterligare renodla statens roll. Det
finns
starka skäl att skilja ansvaret för finans- och penningpolitiken åt. Riks-
bankens självständighet ökar möjligheterna att bedriva en stabil och säker
inflationspolitik. För svensk tillväxt är omvärldens förtroende för en
oberoende och stark centralbank viktig. De återstående åtgärder som förut-
sätts för EMU:s andra etapp aviserades redan i konvergensprogrammet. En
eventuell anslutning till EMU:s tredje etapp, med en gemensam valuta,
förutsätter också en fristående och självständig Riksbank.
Kristdemokraterna anser att det är motiverat att lägga över beslutanderätten
från Riksbanken till regeringen för valutapolitiken, valet av växelkursregim,
valutasamarbete med andra länder och fastställande av centralkurser inom
ERM. Den nuvarande ordningen att Riksbanken är ansvarig för dessa
centrala frågor inom den ekonomiska politiken, är unik för Sverige och bör
ersättas av att regeringen, liksom i övriga EU-länder, fattar beslut.
Kristdemokraterna välkomnar också den utredning som nu skall ge en
allsidig belysning av de allmänna konsekvenserna av EMU, effekterna av ett
svenskt medlemskap i EMU, åtgärder för att främja en god ekonomisk
utveckling både vid och utan deltagande i EMU och lämpliga
växelkursarrangemang för de länder som deltar i EMU och de länder som
inte deltar. Ett beslut om svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp behöver
fattas senast under våren 1997, därför är det viktigt att utredningen verkligen
blir klar i oktober 1996.
Av effektivitetsskäl och för att inte snedvrida konkurrensen ska staten gå
vidare med ägarspridning och sälja ut statliga företag. Det minskar
statsskulden och bidrar till att minska den offentliga sektorns andel av
samhällsekonomin vilket är grundförutsättning för att långsiktigt minska det
totala skattetrycket.
Sprid ägandet
Under fyrklöverregeringen påbörjades ett arbete för att
minska statens ägande i 35 namngivna företag. Tillsammans
representerade dessa företag ett värde på över 100 miljarder
kronor. Av de 36 företag som regeringen fick riksdagens
bemyndigande att sälja helt eller delvis har 20 sålts eller
överförts till annan ägare. Sammanlagt har dessa
försäljningar inbringat 23 miljarder kronor till statskassan
(exklusive försäljning av Nordbanken) och minskat statens
upplåningsbehov med motsvarande belopp och därmed
minskat statens ränteutgifter. Det bör nämnas att denna
utveckling mot ett minskat statligt ägande pågår runt om i
hela Europa. Bara under 1993/94 beräknas privatiseringar av
företag i Europa ha uppgått till en storleksordning av cirka
280 miljarder kronor.
Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns det alltså anledning att gå vidare
med att minska det statliga ägandet av företag, i princip enligt det program
som antogs av riksdagen hösten 1991. De företag som är aktuella är sådana
som är verksamma inom konkurrensutsatt verksamhet. Monopol kan inte
säljas innan omstrukturering skett. Det finns självfallet ingen anledning att
byta ett monopol mot ett annat. Vid utförsäljning bör enligt vår uppfattning
allmänheten och de anställda i företagen vara en viktig målgrupp. Syftet är
att sprida ägandet och på så sätt erhålla ett nära deltagande i den privata
sektorns och företagens utveckling. Kopplingen mellan att vad som är bra för
företagen också är bra för hela Sveriges framtid måste bli mera tydlig.
Attityder till företagande
Samhället måste aktivt medverka till att skapa positiva
attityder och ge kunskap om företagande. Politiker, skolor,
företagare, organisationer med flera har ett ansvar för detta.
Det hade uppfattats som en positiv signal om det i regeringen
ingått en särskild småföretagarminister med ett övergripande
ansvar för de många frågor som berör småföretagandet.
Denne skulle då lägga förslag för att förbättra villkoren för
småföretag och att granska alla andra förslag från olika
departement ur småföretagarsynvinkel.
I skolans undervisning bör det ingå moment om företagens betydelse och
företagandets villkor. Nästan all utbildning syftar till att bli anställd. Det
saknas undervisning om hur man startar eget, och att detta kan vara ett
positivt alternativ. Gymnasieskolans projekt "Ung företagsamhet" är dock ett
positivt undantag. Företagarprogram på gymnasienivå bör införas. I alltfler
kommuner startar nu också särskilda företagargymnasier, något som vi
kristdemokrater tidigare har motionerat om i riksdagen. Dessa satsningar bör
uppmuntras.
Ska vi vända den mediokra tillväxttrenden och långsiktigt få ner
arbetslösheten, måste regeringen våga se den svenske familjeföretagaren som
en tillgång som måste värnas och stimuleras. Det handlar om att kreativitet
måste frigöras, om att människor ska våga förverkliga sina affärsidéer, våga
språnget att starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa.
Fortsätt saneringen av svensk ekonomi
Förutsättningarna för tillväxt i ekonomin påverkas för
närvarande kanske mer än något annat av räntenivåerna.
Dessa påverkas i sin tur av den internationella utvecklingen
men främst av de offentliga finanserna. Med en statsskuld på
ca 1.400 miljarder kronor kommer vi under överskådlig tid
att vara utsatta för svåra påfrestningar. Osäkerheten om den
ekonomiska politiken gör att låntagare betalar en riskpremie
som är ödesdiger för företag och hushåll men också för
statens finanser.
Klara besked om att inflationsbekämpning är en prioriterad uppgift för den
ekonomiska politiken är nödvändiga, samtidigt som saneringen av statens
finanser skyndas på. Detta är angeläget inte minst för att möta en kommande
lågkonjunktur som kommer att innebära ytterligare påfrestningar för svensk
ekonomi. Intensifiering av saneringen av statsfinanserna är en av de
viktigaste tillväxtbefrämjande åtgärderna genom att räntorna kan förväntas
sjunka och bland annat därmed möjliggöra nya investeringar. Kristdemokra-
terna är beredda att medverka till att ytterligare budgetförstärkningar
motsvarande drygt 10 miljarder kronor beslutas.
Regeringens skriver felaktigt i propositionen att statsskulden och upp-
låningsbehovet minskar med ca 18 miljarder kronor när kärnbränslefonden
överflyttas från Riksbanken till Riksgäldskontoret. Om detta är regeringens
sätt att sanera statsfinanserna och minska statsskulden är det mycket allvar-
ligt. Saneringen får aldrig bli en pappersprodukt där man genom kreativ
bokföring tror sig lösa uppgiften. Dessa medel har inbetalats av
energiföretagen för att finansiera hanteringen av det utbrända kärnbränslet.
Kristdemokraterna avvisar i en separat motion regeringens förslag i denna
del.
Förenkla företagarnas tillvaro och tillsätt en
ombudsman för byråkratibekämpning
Små företag har inte samma möjlighet som stora företag att
avsätta personella resurser för administration och byråkrati.
Aldrig så vällovliga enkäter och uppgiftslämnande tar stor
kraft från hårt arbetande egen- och småföretagare. Den
mångfald av myndigheter och institutioner som handhar
olika frågor som berör företagen skapar också en känsla av
"byråkratiskt krångel" hos den lilla företagaren. Detta
avskräcker också många från att våga sig på företagande.
Det finns all anledning att fortsätta arbetet med att inventera och kartlägga
vad som upplevs som byråkrati och krångel och finna former för att minska
detta. Det finns också anledning att se över alla de myndigheter, institutioner
och organisationer som på olika sätt handhar företagarfrågor. Det är
angeläget att hitta former för att samordna de olika verksamheterna på ett sätt
som dels förenklar för företagen, dels kan innebära rationaliseringar och
effektiviseringar av olika former av stöd. Detta borde vara uppdraget för en
utredning. Resultatet från denna borde leda till omfattande förenklingar. För
att säkra den genomförda förenklingen av myndighetsorsakad byråkrati och
för att värna företagarnas ställning inför myndigheter bör regeringen utse en
företagsombudsman.
Reformera arbetsrätten
Arbetsrätten är en ideologiskt känslig fråga för regeringen.
Följaktligen skjuts de nödvändiga besluten om en
modernisering och reformering av denna för sysselsättning
och tillväxt centrala fråga på en oviss framtid. En utredning
arbetar med hur arbetsrätten skall passa den verklighet som
idag råder på arbetsmarknaden. Regeringen hänvisar i
propositionen till denna utredning och låter därmed tiden
bara gå. Detta är mycket beklagligt och ett förvånansvärt
kortsiktigt sätt att hantera frågan.
Arbetsrätten är till framförallt för att värna den anställde i förhållande till
arbetsgivaren. En stark arbetsrätt ger trygghet för den anställde vilket i sin
tur
är en styrka för företagen.
På vissa områden fungerar dock utformningen av arbetsrätten som ett
hinder för företagsexpansion. Kristdemokraterna förordar en arbetsrätt i
enlighet med den som den tidigare riksdagsmajoriteten beslutade. Det
handlade om möjligheten att undanta två personer från turordningsreglerna
vid uppsägning. Fackets vetorätt vid entreprenader avskaffades och förbud
mot blockad av enmansbolag infördes. Möjligheten till prov- och
visstidsanställning förlängdes från sex till tolv månader. Kristdemokraterna
vill återinföra denna lagstiftning och dessutom pröva möjligheten till
visstidsanställning i upp till två år.
En annan förändring som skulle kunna få en påtagligt positiv effekt både
för den anställde och företaget är att förkorta den tid under vilken
arbetsgivaren är skyldig att återanställa tidigare uppsagd personal vid
nyanställning. En halverad tid, från tolv till sex månader, gällande för
anställda som inte fyllt till exempel 55 år kan bedömas ge positiva
sysselsättningseffekter för alla som nu rutinmässigt sagts upp vid den bortre
gränsen för visstidsanställningar. Med nuvarande regler måste arbetsgivaren
vänta ett helt år innan samma person kan återanställas utan att automatiskt bli
tillsvidareanställd.
Attityder till hushållssparande
Det fordras ett individuellt sparande på en hög nivå för att
enskilda människor ska ha ett handlingsutrymme och en
ekonomisk buffert för oförutsedda händelser. Ett stort
sparande är också angeläget för att säkerställa tillgången till
kapital för att motsvara de investeringar som är nödvändiga
för att klara förnyelsekraven inom näringslivet och för att i
ett längre perspektiv klara sysselsättning och välfärd.
Sparandet framställs ibland - inte minst av företrädare för regeringen -
som ett betydande problem och en av orsakerna till djupet i den ekonomiska
krisen och den höga arbetslösheten. Detta är ett i grunden felaktigt synsätt.
Individuellt sparande är en nödvändighet som statsmakterna på olika sätt ska
premiera, även detta finner starkt stöd bland erkända nationalekonomer.
Problemen är inte det nuvarande sparandet utan den tidigare låga
sparkvoten. Sverige behöver en långsiktigt hög sparandenivå av flera olika
skäl. Det enskilda sparandet är viktigt ur individens perspektiv och ur statens
och kommunernas perspektiv. Det är med stor oro som vi ser att detta
sparande minskar.
Ett högt sparande bidrar till en lägre räntenivå eftersom tillgången på
pengar ökar. En minskning av det inhemska långsiktiga kapitalet drabbar
både svensk företagsamhet och staten med behov att placera omfattande lån.
En lägre räntenivå stimulerar till ökade investeringar.
Öka tillgången på riskkapital
För att möta ett ökat nyföretagande måste tillgången på
riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade, mindre och nya
företagens finansieringsbehov säkras. Det vore värdefullt att
pröva ett system med lokala börser för att minska
transaktionskostnaderna mellan lokala investerare och lokala
företag. På så sätt skulle även investerare som normalt inte
satsar kapital i lokala företag attraheras. Denna åtgärd skulle
bidra till att åstadkomma en decentraliserad tillväxt.
Regeringen har nu i en särskild proposition (1995/96:109) lämnat förslag
om en möjlighet till skattereduktion för riskkapitalinvesteringar för den som
köper nyemitterade aktier i onoterade bolag. Ekonomiska föreningar föreslås
i samma proposition motsvarande rätt till avdrag för insatsutdelning. Dessa
åtgärder föreslås, precis som regeringen aviserade i kompletterings-
propositionen, bli temporära i avvaktan på mer långsiktiga lösningar, t ex den
s k dubbelbeskattningen som är under utredning. Vi kristdemokrater anser
inte att stimulanser för ökad riskkapitalförsörjning ska vara beroende av
konjunktursvängningar utan måste ges långsiktigt stabila villkor. Därför bör
avdragsmöjligheten vara permanent. Förslaget kommenteras vidare i vår
motion med anledning av proposition 1995/96:109.
Aviseringen om att återinföra den s k kvittningsrätten, vilken innebär att
underskott i aktiv näringsverksamhet får kvittas mot inkomst av tjänst under
de fem första åren välkomnas. Liksom många andra tillväxtbefrämjande
åtgärder som vidtogs under den tidigare regeringen, avskaffade
socialdemokraterna denna efter 1994 års val. Möjligheten att utifrån en idé
kunna starta ett eget företag i liten skala och med små risker vid sidan av
ordinarie tjänst är betydelsefullt för svenskt framtida företagande.
Regeringens förslag om kvittningsrätt kommenteras vidare i särskild motion
inlämnad med anledning av proposition 1995/96:109.
Innovationer och uppfinningar
Innovationer tas inte tillräckligt väl om hand i Sverige. I flera
konkurrentländer stödjer staten mycket aktivt utvecklingen
av nya idéer. Varken enskilda innovatörers verksamhet eller
den forskning som sker inom företagen ges nödvändig
stimulans i den förda politiken. Patent som skulle kunna tas
tillvara av den svenska industrin exporteras till andra länder.
Regeringens proposition innehåller ett stycke om innovationer. Liksom på
många andra punkter i propositionen är innehållet tunt. Man ger Patent- och
Registreringsverket ett särskilt uppdrag att inom befintliga resurser aktivt
informera näringslivet om patentsystemets möjligheter. Som en andra åtgärd
tillsätter man en utredning som ska se över nuvarande former för samverkan
mellan universitet, högskolor och industrin samt de särskilda regler som
gäller för lärare på området. Detta räcker inte.
Förutom ett allmänt bra investerings- och företagsklimat måste ytterligare
åtgärder vidtas som främjar kommersialisering av innovationer i Sverige. Av
avgörande betydelse är att innovatörer och exploatörer kopplas ihop. Royalty
på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år - det skulle höja
innovationstakten, snabbare omsätta innovationer på marknaden och minska
incitamenten att placera royaltyinkomster utomlands. Satsningar på innovativ
teknikupphandling till mindre företag och uppfinnare bör ske. Erfarenheter
från USA, Storbritannien och Nederländerna pekar på framgångar med sådan
riktad upphandling. I USA kanaliseras minst 1 procent av all statlig
teknikupphandling till små och medelstora företag. Detta bör prövas även i
Sverige. Nya rön inom FoU bör dessutom göras mer lättillgängliga för
småföretagen.
Slopa dubbelbeskattningen
Skattesystemet måste vara så utformat att det skapar
incitament för företagande. Avkastningen på riskvilligt
kapital i företag får då inte beskattas hårdare än annan
kapitalavkastning. Dubbelbeskattningen medför att viljan att
satsa riskvilligt kapital i företag minskar, då beskattningen på
helt riskfria placeringar i bank eller obligationer beskattas
betydligt lägre. Minskad tillgång till riskvilligt kapital
kommer att försvåra nödvändig utveckling och nya
investeringar i näringslivet.
Avkastning av kapital bör behandlas likvärdigt i skattehänseende. De
överväganden som gjordes hösten 1993 när den dåvarande riksdagen införde
ett system för enkelbeskattning av bolagsinkomster utgick från detta
grundläggande förhållande. Avkastning på det riskbärande egna kapitalet i
aktiebolag beskattas med 51 procent, medan avkastningen på riskfritt
sparande beskattas med 30 procent. Detta förhållande försvårar risk-
kapitalförsörjningen och därmed den expansion som kan ge de nödvändiga
nya arbetstillfällena i privat sektor. Dubbelbeskattningen måste därför slopas.
Kristdemokraterna anser att dubbelbeskattningen ska avskaffas omedel-
bart. Vi är emellertid positiva till att regeringen parallellt med detta genom
ett tilläggsdirektiv (dir. 1995:130) till Företagsskatteutredning prövar den
modell som har kommit att kallas Södersten-Lodin-modellen, efter skaparna
prof. Sven-Olof Lodin och prof. Jan Södersten. Denna modell innebär i
korthet att aktieägarna beskattas genom vanlig utdelningsskatt men att det
utdelande företaget får avräkna den svenska skatt som aktieägarna får betala
på sin utdelning. Kristdemokraterna anser att en sådan modell skulle kunna
utgöra grunden för en bredare överenskommelse som skulle kunna vara
hållbar oavsett vem som innehar regeringsmakten.
Återgå till de gamla reglerna för företagens
momsinbetalningar
Kristdemokraterna har tidigare avvisat ändringarna i
mervärdesskattereglerna som gäller nya redovisningsperioder
och ny tidpunkt för redovisning och betalning av
mervärdesskatt. Reglerna kommer att medföra svåra
likviditetsproblem för många företag och i synnerhet för små
och medelstora företag. I och med att många företag hamnar
i en situation då de måste göra momsinbetalningar på
intäkter som de ännu inte har erhållit, förvandlas företagen i
praktiken till kreditinstitut för staten. Detta är en klart
tillväxthämmande åtgärd, vars beslut måste upphävas.
Öppna den privata tjänstesektorn
Vartannat nystartat företag är ett tjänsteföretag, och enligt
SCB:s prognosinstitut kommer uppdragsverksamheten att
vara den stora tillväxtsektorn fram till år 2015. Det handlar
om olika branscher som bygg och anläggning, data, miljö,
ekonomi, försäkring, media, reklam, underhållning, turism,
restaurang, frisör, skomakare, bilreparationer, städbolag och
tvättinrättningar.
Stimulanser för att påskynda denna utveckling skulle få påtagliga positiva
effekter på antalet nya jobb. Man kan notera att regeringen inte presenterar
några åtgärder för att främja tjänsteproduktion. En sänkning av
tjänstemomsen vilket kristdemokraterna förordar skulle öka efterfrågan inom
bland annat ovanstående branscher, rikta sig mot såväl andra företag som
hushåll och därmed ge många nya jobb. I kristdemokraternas förslag ingår
även en fullt finansierad sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1,5
procentenheter.
Det är absolut nödvändigt att den privata tjänstesektorn ges rimliga
förutsättningar att utvecklas om regeringens prognoser för sysselsättningen
ska kunna infrias och helst överträffas. Många av tjänsteföretagen sysslar
med säsongsbetonad verksamhet eller arbetar med olika uppdrag av kortare
eller längre art. För att dessa tjänsteföretag ska våga anställa krävs en
modernisering av arbetsrätten som gör det lättare att anställa personal för
kortare tid.
Hushållen - en framtidsmarknad
Under våren 1995 antog Europaparlamentet ett omfattande
betänkande om en sysselsättningsstrategi för Europeiska
unionen, Coatesbetänkandet. Även den svenska
socialdemokratiska gruppen tillstyrkte detta betänkande.
Som en viktig punkt återfanns uppmaningar om att främja
uppkomsten av tjänster till hushållen vilket enligt samma
betänkande skulle främja sysselsättning och
tjänsteproduktion. Men i den svenska partiledardebatten
inför EU-valet avfärdades denna åtgärd av Ingvar Carlsson
som "pigjobb". Andra ledande företrädare för regeringen och
socialdemokratin har på senare tid lättat på sin tidigare
negativa hållning, vilket kanske kan få som följd att den
socialdemokratiska ideologiska bannlysningen av tjänster
riktade till hushållssektorn åtminstone i någon mån kan
hävas.
Den socialdemokratiska hållningen till hushållssektorn är dubbelt
förödande. Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den informella
sektorn, vilket är mer än i hela det privata näringslivet och obetydligt mindre
än i hela den formella ekonomin. Cirka 45 procent av allt arbete som utförs i
Sverige utförs i hemmen. Medan allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för
andra genom bland annat dubbelarbete i både den formella som den
informella sektorn. Förändringar i skattesystemet är nödvändigt för att öppna
marknaden för tjänster riktade direkt mot hushållen.
Dagens höga skattekilar, drygt 60 procent, gör att marknaden för den typ
av tjänster som går att utföra i egen-regi i stort sett är utplånad. Vi föreslår
därför en sänkning av tjänstemomsen från 25 procent till 12 procent.
Redan 1993 presenterade kristdemokraterna ett förslag om en särskild
skattsedel för ungdomar under 25 år som i företagsform utför tjänster riktade
åt hushållen. I Danmark pågår sedan 1994 ett lyckat försök med en modell,
liksom i Frankrike och Belgien. Holland har precis beslutat om en reform
och Norge planerar att göra så. Nu är det dags att underlätta för hushålls-
tjänstesektorn även i Sverige. Kristdemokraterna föreslår, utöver generella
åtgärder för att främja uppkomsten av stark tjänstesektor, en ungdoms-
skattsedel som berättigar till befrielse från såväl tjänstemoms som skatte-
delen av arbetsgivaravgiften.
Ovannämnda åtgärder skapar nya jobb och höjer den totala produktionen,
men minst lika viktigt är att de introducerar tusentals med människor in i
företagandets villkor. Denna enklare form av företagande kan mycket väl bli
den erfarenhet som tar bort de psykologiska hinder som bromsat många
människor från att bli egna företagare.
Andra framtidssektorer - IT och miljö
Ett av de områden som kommer att vara centralt för den
framtida tillväxten och sysselsättningen är IT-området
(infomationsteknik). IT berör såväl
sysselsättningsmöjligheter, utbildning, närings-, regional-
och miljöpolitik. Med IT ges likartade förutsättningar för
olika regioner genom att fysiska avstånd får mindre
betydelse. Det ger ökad växtkraft och stärkt nyföretagande i
geografiskt avlägsna regioner. Det gäller att Sverige nu inte
halkar efter i den utveckling som pågår i Europa och runt om
i världen. Det är dock inte främst genom nationella eller
statliga initiativ på området som utvecklingen stimuleras,
utan genom att satsa på användarna. Utvecklingen sker inte
genom att investera i teknik, det är inte denna som driver
utvecklingen. Idag sker utvecklingen hos de mindre
företagen, hos användarna, inte främst på universitet och
högskolor. Även ur detta perspektiv bör förutsättningarna för
små och medelstora företag förbättras. Tre faktorer utmärker
länder som kommer att lyckas inom IT-området, nämligen en
hög utbildningsnivå, lång tradition av handel med andra
länder och goda telekommunikationer. Sverige uppfyller
relativt väl dessa kriterier. Sverige har rätt
grundförutsättningar och skulle genom att seriöst satsa på de
mindre företagen kunna stimulera utvecklingen och skapa
goda konkurrensfördelar inom IT-området.
En annan framtidssektor är miljö- och energisektorn. Detta område
kommer att kunna utvecklas mycket när vi ställer om samhället till ett resurs-
bevarande och ekologiskt synsätt. Omställningen av energisystemet till för-
mån för energieffektivisering och utveckling av förnybar energiproduktion är
ett område som kommer att dominera förnyelsearbetet. Miljökvalitetssäkring
inom den samlade produktionsapparaten är ett annat område, där återvin-
ningsindustrin är en viktig del. Mer om miljösektorn under avsnitt 9, Miljö-
politik.
Utbildning och forskning
En god utbildning och en hög nationell kunskapsnivå är på
många sätt ytterst viktigt. Kunskap är den kanske viktigaste
komparativa fördelen för ett enskilt land. Det pågår en
strukturomvandling i Sverige från traditionell
industriproduktion till förmån för olika kunskapsintensiva
verksamheter. Människors kompetens och företagens
kunskapskapital blir därmed alltmer en viktig förutsättning
för den ekonomiska tillväxten. Det finns emellertid tecken på
att denna strukturomvandling inte sker tillräckligt snabbt.
Propositionen betonar kompetenshöjande åtgärders betydelse för
permanent och långsiktigt hög tillväxt. Tyvärr återfinns inga konkreta förslag
i regeringens texter, utan hänvisningar görs till bristen på finansiella
resurser.
De utlovade satsningarna skall ske inom mandatperioden under ett alltför
långt och osäkert perspektiv. Satsningar på utbildning är en del av långsiktig
strategi för tillväxt, vilka därför ständigt bör vara aktuella och inte skjutas
på
framtiden. I sammanhanget bör också betonas vikten av att kvaliteten i
utbildningarna fokuseras och förbättras, och inte enbart en utökning av
antalet platser. Näringslivets önskemål är idag att undervisningen på de
tekniska och ekonomiska högskoleutbildningarna bättre anpassas till de krav
på samarbete och projektarbete som ställs på medarbetarna. Inom befintliga
ekonomiska ramar borde mycket kunna göras vad gäller att höja kvalitativa
målsättningar.
Kristdemokraterna ser det som positivt att regeringen inte hastar iväg i
frågan om en 10-årig grundskola. Finansieringsfrågorna liksom även andra
frågor behöver ses över mer.
Skolan kan spela en viktig roll för att ge eleverna förståelse för före-
tagandets roll och betydelse i samhället. Detta perspektiv saknas helt i
regeringens proposition. Många gånger ger skolan en bra utbildning för den
som ska bli löntagare. I en tid när vi behöver många nya företagare bör också
skolan bidra till att lägga grunden för det företagsvänliga klimat vi önskar.
Kristdemokraterna har bland annat föreslagit att ytterligare ett nationellt
program med speciell inriktning på företagande bör införas i gymnasie-
skolan.
Folkhögskolor skulle kunna satsa på kurser om företagande och om hur
man startar eget företag. Folkhögskoleformen, som bl.a. innebär en stor
frihet vid uppläggning av kurser, passar väl för denna typ av kurser.
Arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning uppmuntra till eget
företagande.
Även på universitets- och högskolenivå är det viktigt med kurser och
utbildningar inriktade mot företagande. Det är också viktigt att knyta
kontakter mellan det lokala näringslivet och högskolorna. Utbildningen
vinner på att kopplas till verkligheten i näringslivet och företagen kan dra
nytta av forskning och övrigt kunnande som utbildningen ger.
Regeringen betonar med all rätt betydelsen av vuxenutbildningen för att
erbjuda en bred tillväxtbefrämjande kompetenshöjning hos arbetskraften.
Samtidigt har regeringen beslutat att ta bort det särskilda barntillägget inom
vuxenstudiestödet svux/svuxa. Regeringens agerande har skapat stor
osäkerhet och finansiella problem hos de studerande som har försörjnings-
ansvar. Många vuxenstuderande har fått se sig tvingade att sluta sina studier.
Kristdemokraterna föreslår att barntillägget återinförs.
Forskning och utbildning måste prioriteras om svenskt näringsliv ska
kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrens-
kraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och
utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och
näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskning måste för-
bättras. De satsningar som görs med t ex samarbetskonsortier och kompe-
tenscentra måste uppmuntras och stödjas. Det är också dags att påbörja
planeringen för ett nytt universitet i Sverige. Det är positivt att regeringen
inom kort avser lägga fram en särskild proposition för forskningspolitiken.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på
fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera till såväl
egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
Kristdemokraterna vill pröva möjligheten att införa avdragsrätt för
avsättningar till individuella utbildningskonton som kan användas för att
finansiera studieperioder. Anställda och arbetsgivare bör löpande kunna sätta
av medel, som den anställde sedan vid olika tillfällen under den
förvärvsarbetande perioden av livet kan ta ut och på detta sätt finansiera
behovet av livslångt lärande.
Kristdemokraterna ser positivt på att regeringen avser att inleda
försöksverksamhet med kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. Det
finns en stor efterfrågan på en sådan utbildning med en stark arbetsplats-
integrering. Den obalans som idag finns mellan den eftergymnasiala
utbildningen och arbetsmarknadens behov kan därmed bättre tillgodoses.
Ofta är det en annan kunskap än högskolans mer akademiskt präglade som
eftersträvas för produktion av varor och tjänster. En kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning öppnar andra vidareutbildningsalternativ och
yrkesvägar än högskolestudier. Kristdemokraterna har pläderat för att en
yrkeshögskola inrättas för att få till stånd en genomtänkt kvalificerad
eftergymnasial yrkesutbildning. Det är mycket angeläget att en sådan
yrkeshögskola snabbt etableras, särskilt då ytterligare förlängning av
påbyggnadsutbildningen knappast är möjlig. Regeringens angivelse om en
försöksverksamhet inom mandatperioden är alltför vag.
Jämfört med övriga OECD-länder har Sveriges investeringar i realkapital
visat en tydlig stagnation sedan 70-talet. På utbildningsområdet ser vi att få
svenskar väljer att utbilda sig på universitet och högskola. I äldre
åldersgrupper är andelen högre vilket tyder på en negativ tendens.
Utbildningsnivån inom industrin förefaller generellt vara lägre i Sverige,
bland annat är andelen civilingenjörer i industrin låg. Bland små och
medelstora företag verkar denna situation vara ännu mer alarmerande. Endast
satsningarna vad gäller teknisk utveckling (FoU) är höga i en internationell
jämförelse. Det kan konstateras att antalet utbildade forskare är oroande lågt,
att kopplingen från FoU till produktion som genererar ett förädlingsvärde är
sämre än i många andra länder, samt att vår FoU är alltför koncentrerad till
stora företag i några få branscher.
Öka tillväxtens kvalitativa innehåll
Skatteväxling för miljön - nu
Kristdemokraterna har länge arbetat för en skatteväxling, dvs
sänkta skatter på arbetskraft kombinerad med höjda skatter
på miljöförorening och förbrukning av energi och ändliga
råvaror.
Utrymmet för en skatteväxling kan mot bakgrund av internationella studier
uppskattas till minst 20-30 miljarder kronor och skulle innebära sänkta
skatter på arbete och motsvarande höjda skatter på miljöfarliga utsläpp,
energi och råvaror. En reform i denna storleksordning kräver en bred
parlamentarisk uppslutning. Det är nödvändigt för att skapa den långsiktighet
och förutsägbarhet som såväl företag som privatpersoner har rätt att kräva för
att få tid för anpassning. Särskilda regler och övergångsperioder kan vara
nödvändiga bland annat för svensk basindustri.
Förväntningarna på den utredning om ett mer miljörelaterat skattesystem
som ska presentera sina förslag under 1996 är stora. Men det är nu med de
exceptionellt höga lönsamhetsnivåerna i näringslivet som en höjning av
koldioxidskatten och en sänkning av löneskatterna ska genomföras. Nu har
svensk industri starka konkurrensfördelar genom den svaga kronkursen. Nu
bör skatteväxlingen inledas.
I propositionen föreslås en höjning av koldioxidskatten. Det är oaccepta-
belt att skattehöjningen är ensidig och inte kombineras med en sänkning av
arbetskraftskostnaderna. Hur en koldioxidskattehöjning i sig själv kan verka
tillväxthöjande är omöjligt att förstå utanför regeringskansliet och de båda
partier som står bakom förslaget. Regeringen handlar ånyo i praktisk
handling mot sin egen uttalade ambition om en tillväxtskapande politik.
Höjningen kan motiveras ur miljöhänseende, men absolut inte ur ett
tillväxtperspektiv. Kristdemokraterna delar regeringens syn på att åtgärder
för att få ner koldioxidutsläppen måste prioriteras. För industrins del och för
att bevara svensk konkurrenskraft är det dock av vikt att höjningen av
koldioxidskatten sker inom skatteväxlingens princip och även sker inom
ramen för det europeiska samarbetet.
Beslut som berör hushållning med miljö och energi kräver långsiktighet
och förutsägbarhet. Under dessa förutsättningar finns stora möjligheter att
såväl ekonomi som sysselsättning gynnas samtidigt som vi räddar miljön för
framtiden.
Etikens betydelse och stabila spelregler
En väl fungerande marknadsekonomi förutsätter ett samhälle
med en grundläggande etisk samsyn. Marknadsekonomins
civilrättsliga grundval är frivilliga, ofta informella, avtal
mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt
ansvarstagande är viktiga fundament som underlättar
ekonomins funktionssätt genom att det håller
transaktionskostnaderna på en rimlig nivå och därmed leder
till effektivitet i ekonomin. Den viktigaste långsiktiga
uppgiften för ekonomisk politik är därför att skapa goda
institutioner, goda normer, vanor och regler.
Kristdemokraterna tror att en politik baserad på hederlighet,
ansvar och rättsmedvetande är grunden för en långsiktigt god
ekonomisk utveckling. Kristdemokraterna eftersträvar en
marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av
sociala och ekologiska hänsyn. Den grundläggande uppgiften
för staten när det gäller näringspolitiken är att lägga fast
ramar och långsiktiga spelregler. Dessa måste vara stabila
och tillväxtbefrämjande. Endast då kan en sund
näringsverksamhet utvecklas.
Det är långsiktigt ytterst viktigt för det ekonomiska livet att de regler och
förordningar staten inrättar är långsiktiga och därmed pålitliga. När
regeringen driver igenom förändringar t ex när det gäller avdragsrätten vid
pensionssparande och regler för momsredovisningen skapar det en osäkerhet
bland de ekonomiska aktörerna, i större omfattning än antalet direkt drabba-
de. Hur ska någon våga investera och anställa när de vanor och regler som
gällde igår inte gäller i dag?
Regeringen beklagar i propositionen nu den osäkerhet som gällt kring de
regler och förutsättningar företagen omfattas av. Den ekonomiska politiken
bör präglas av stabilitet skriver man och vidare att detta kan minska
osäkerheten i det riskfyllda projekt som det är att starta och driva företag. De
förändringar som görs bör genomföras på ett sådant sätt att företagen ges
rimlig tid att anpassa sig. Man avser därför att diskutera större planerade
förändringar med de övriga riksdagspartierna, fackliga organisationerna och
berörda företagsorganisationerna innan de genomförs. Det vore välgörande
för svensk ekonomi om dessa ord kunde omvandlas till konkret handling.
För en sund konkurrens är det av största betydelse att bekämpa ekobrotten.
I vissa branscher är det utomordentligt svårt att överleva och hävda sig om
man följer regelboken. Detta är självfallet helt oacceptabelt. Om den etiska
ansatsen uteblir riskerar vi att ohederligheten breder ut sig. I den långsiktiga
kampen mot den ekonomiska brottsligheten är samhällets förankring i en god
etik av avgörande betydelse. När etiken uteblir och lagens efterlevnad hotas
måste staten gripa in. Lagstiftningen måste vara klar och entydig för att
minimera riskerna för missbruk och oönskade beteenden. Normöverföring i
hem och skola är förmodligen den viktigaste insatsen mot ekobrottslighet på
längre sikt.
För att snabbt få grepp om den alltmer utbredda ekonomiska brottsligheten
menar kristdemokraterna att en central myndighet bör inrättas som
samordnar och verkställer arbetet mot ekobrott. Ett väl fungerande samarbete
mellan polis, åklagare, kronofogde- och skattemyndigheter är nödvändigt för
att uppnå bra resultat.
Det krävs ett nytt mentalt klimat i Sverige som i någon mening skulle
kunna sammanfattas i begreppet "gammal hederlig arbetarmoral"; att arbeta,
spara och göra rätt för sig, att inte fuska eller uppträda osolidariskt mot
kamrater, samhälle och företag, att känna samhörighet och att gemensamt
kunna ta sig an svåra uppgifter.
Miljöpolitiken
Utifrån den kristdemokratiska förvaltarskapstanken kan
ekonomisk utveckling inte mätas med ett snävt ekonomiskt
tillväxtbegrepp. Som anförts tidigare innebär ekonomisk
utveckling istället tillväxt av den totala
nationalförmögenheten. Sett i detta perspektiv blir
miljöpolitiken viktig för svensk tillväxt. Miljön och våra
naturresurser är en viktig del i den totala
nationalförmögenheten och miljöhänsyn måste därför tas när
företag expanderar och ekonomin utvecklas. Miljöområdet
kommer i framtiden också att erbjuda nya tillväxtmöjligheter
sett i ett traditionellt tillväxtperspektiv.
Inom miljö- och energiområdet kommer arbetstillfällena att öka högst
avsevärt när samhället ställs om till ett resursbevarande och ekologiskt
synsätt. Omställningen av energisystemet till förmån för energieffektivisering
och utveckling av förnybar energiproduktion är ett område som kommer att
dominera förnyelsearbetet de närmaste 10-20 åren. Därför tillstyrks
regeringens förslag om ytterligare medel för bidrag till investeringar i
vindkraftverk, något som kristdemokraterna tidigare agerat för, samt
investeringsstöd för solvärme i bostäder och forskning och utveckling inom
solenergiområdet.
Miljökvalitetssäkring inom den samlade produktionsapparaten är ett annat
viktigt utvecklingsområde. I detta ligger också återvinningsindustrin.
Regeringen bör på dessa områden återkomma med förslag som gagnar en
miljöriktig och uthållig tillväxt. Från kristdemokraternas sida har vi tidigare
pekat på bl a en särskild avfallsskatt för att ge ytterligare stimulans till
återvinningsindustrin.
Miljösektorn ger möjligheter till en mångfald olika arbeten. Dels finns en
potential för arbetstillfällen kopplade till kretsloppssamhället, som till
exempel den nämnda återvinningsindustrin, ny och småskalig energiteknik
med inhemska och förnybara energikällor, dels vet vi att den internationella
marknaden för olika former av miljöteknik växer snabbt.
Erfarenheter från så gott som samtliga övriga marknader visar att det är
mycket sällan företag blir framgångsrika internationellt med produkter som
inte först producerats för hemmamarknaden. En skatteväxling - och i övrigt
effektiv miljöpolitik - skulle bidra till en utveckling av miljö- och
energiteknik i Sverige som skulle skapa förutsättningar för att svenska
företag ska kunna nå internationella framgångar inom miljöområdet, och
därmed skapa nya arbetstillfällen i Sverige.
Satsningen på åtgärder för energieffektiviseringar i Baltikum synes vara en
angelägen insats. Förslaget om att KFB får fortsätta arbetet med utvecklings-
och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer tillstyrks
likaså.
Vad gäller övriga satsningar inom energiområdet återkommer vi krist-
demokrater i samband med att regeringen lägger fram förslag på basis av
energikommissionens arbete.
De konkreta förslagen i regeringens s k tillväxtproposition handlar i
närmast förvånansvärd utsträckning om fordondsskatter, vilka Kristdemokra-
terna för övrigt ställer sig bakom. Mot den bakgrunden är det mycket
anmärkningsvärt att regeringen inte effektuerar riksdagens beställning av en
mer miljöanpassad förmånsbilsbeskattning. Riksdagen har på förslag av
Skatteutskottet beslutat begära ett sådant förslag av regeringen.
Finansministern har på först en skriftlig och senare på en muntlig fråga i
riksdagen inte kunnat ge något besked om när ett sådant förslag kan komma
att presenteras. Kristdemokraterna förespråkar en modell där den fasta
förmånsskatten sänks och där förmånstagaren själv betalar sin rörliga
bränslekostnad. Det kan inte vara rimligt att efter 1.500 mil ha en
marginalkostnad som är lika med noll för ett obegränsat utnyttjande av
förmånsbilen. Mot bakgrund av att det finns ca 200.000 förmånsbilar i
Sverige som står för 5 procent av fordonen men 9 procent av
koldioxidutsläppen, är beskattningen av dessa fordon mycket kritisk för
genomförandet av landets trafikmiljöambitioner. Kristdemokraterna emotser
snarast att regeringen återkommer med det av riksdagen beställda förslaget
till en rättvisare och mer miljöanpassad förmånsbilsbeskattning.
Arbetsmarknadspolitiken
Tillväxtpolitiken inom framför allt näringspolitikens område
måste kompletteras med en väl fungerande arbetsmarknad.
Tillväxtpolitiken är sådan att den påverkas av åtgärder på
många politikområden. För att simulera tillväxten i Sverige
måste arbetsmarknadspolitiken reformeras och stimulera
arbetskraftens rörlighet och samhällets strukturomvandling. I
dag är just detta arbetsmarknadens område ett av de mest
genomreglerade. Detta måste nu i grunden omprövas.
Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat utgå från subsidiaritets-
principen. Det vill säga att det en lägre nivå klarar av på egen hand ska inte
högre nivåer lägga sig i. Arbetsmarknadspolitiken ska vara subsidiär på så
sätt att samhällets insatser ska vara stödjande när så krävs, dock utan att
skada ordinarie arbetsmarknad.
Vid sidan av en bristande tillväxtpolitik har regeringen under sitt första
mandatår misslyckats inom arbetsmarknadspolitikens område. Trots löften
om att snabbt få ner arbetslösheten har verkligheten nu hunnit ikapp
regeringen och arbetslöshetssiffrorna är fortsatt mycket höga. Regeringens
arbetsmarknadspolitik måste betecknas som ett totalt misslyckande. Det
riktade anställningsstödet, RAS; Ungdomsintroduktionen och uppsägningar-
na i kommuner och landsting är tre särskilt tydliga exempel där regeringen
misslyckats stort.
Regeringen föreslår i proposition 1995/96:25 vissa förändringar av arbets-
marknadspolitiken. Kristdemokraterna tillstyrker förslagen om skärpning av
arbetsvillkoret och kraftfullare åtgärder mot bidragsfusk inom arbetslös-
hetsförsäkringen. Vi förordar att samtliga på arbetsmarknaden tillförsäkras
ett rimligt försäkringsskydd. Därför bör den obligatoriska arbetslöshets-
försäkringen återinföras. Samtidigt måste lägstabeloppet åter höjas till 80
procent av inkomsten.
Som ytterligare åtgärder på arbetsmarknadspolitikens område framhåller
kristdemokraterna följande och önskar att regeringen snarast återkommer
med förslag:
- Lärlingssystem
-
Ett lärlingssystem med treårig utbildning/lärlingstid i
dualsystem enligt ex den tyska modellen (tre dagar praktik
och två dagar teori varje vecka med rimlig ersättning,
stigande med tiden) bör utvecklas. Att utveckla
praktiksystemet ytterligare och få till stånd lärlingsutbildning
ute i företagen är ett sätt att garantera bl a ungdomar
arbetsmöjligheter och framtida anställning.
- Arbetsmarknadsutbildningen bör styras till det reguljära utbildnings-
väsendet
-
En stor del av arbetsmarknadspolitikens medel går till
utbildning. Kristdemokraterna har hävdat att
arbetsmarknadsutbildningen bör knytas närmare och på sikt
bli en del av det reguljära utbildningsväsendet. Det reguljära
utbildningsväsendet får på ett naturligt sätt en inriktning mot
arbetsmarknaden som i dag i långa stycken saknas.
Regeringen anger i propositionen att man inte anser att utbildnings-
satsningar ska ske på konjunkturell grund, utan ha mer av långsiktig karaktär.
Regeringen avser därför efter läsåret 1996/97 återkomma med förslag på
permanenta satsningar. Gränsdragning mellan reguljär och arbetsmarknads-
utbildning ska göras tydligare. Detta är en bra inriktning och i linje med
kristdemokratisk politik. Inriktningen ger en mer stabil grund för svensk
kunskapsutveckling. Arbetsmarknadsutbildningens roll bör vara att under-
lätta strukturomvandlingar i samhället, inte att ersätta det ordinarie
utbildningssystemet. När regeringen nu lägger om arbetsmarknads-
utbildningen mot mer permanenta lösningar är det viktigt att man snarast till
riksdagen lämnar förslag på inriktningen och omfattningen av 1996/97 års
arbetsmarknadsmedel avsedda för utbildning. Detta är viktigt inte minst mot
bakgrund av att regeringens nya inriktning innebär förändringar som
påverkar verksamhetsplaneringen för t ex folkhögskolor och studieförbund
som anordnar utbildningar för arbetslösa.
- Arbetsmarknadsverket bör effektiviseras och delas upp regionvis.
Arbetsförmedlarna på fältet bör stärkas.
-
Arbetsmarknadsverket har i dag blivit en otymplig central
planeringskoloss. Det är för effektivitetens skull helt
nödvändigt att förändra detta verk. En väg att gå är att skapa
ett antal regionala verk som har direktkontakt med fältet, det
vill säga arbetsförmedlingarna. EU-stödet är en annan orsak
till en reformering av detta slag. Arbetsförmedlingarna å sin
sida bör omvandlas till aktiva "jobbsökar-centra".
Förmedlarna ska i huvudsak ägna sin tid åt att just finna jobb
som passar till de arbetssökande. Detta till skillnad från idag
då den starka regelstyrningen innebär att mesta tiden upptas
av andra aktiviteter.
- Sabbatsår bör införas för att få fler möjliga vikariatsplatser.
-
Ur arbetsmarknadsmedel bör resurser kunna tas för att
bekosta ett s k sabbatsår för personer mellan 45 och 55 år.
Detta skulle ge möjlighet för många att komma in på en ny
yrkesmässig bana samtidigt som vikariatsmöjligheten skulle
minska arbetslösheten. För att denna åtgärd ska bekostas av
arbetsmarknadspolitiska medel måste företaget som beviljar
ett sabbatsår tillsätta en vikarie. Ett sabbatsår kan också
bekostas av den enskilde individen genom förtida
pensionsuttag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om renodling av statens roll i det ekonomiska livet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om AP-fondens placeringsrätt,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler i syfte
att stärka Riksbankens ställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt utförsäljning av statliga företag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att förändra attityden till
företagande,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en särskild småföretagarminister,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företagarprogram i gymnasieskolan
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt sanering av statsfinanserna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare åtgärder i kampen mot onödig
byråkrati,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en återgång till de arbetsrättsregler som infördes
under förra mandatperioden, med undantag av att perioden för möjlig
visstidsanställning utsträcks till två år,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om attityder till hushållssparande,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett permanent riskkapitalavdrag,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att royalty på patenterade uppfinningar bör vara
skattefri under två år,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om satsningar på innovativ teknikupphandling till
mindre företag och uppfinnare,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att nya rön inom FoU bör göras mer tillgängliga
för småföretagen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dubbelbeskattningen av riskkapital,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att upphäva besluten om nya
momsredovisningsregler,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tjänstesektorn,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lägre tjänstebeskattning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en särskild ungdomsskattsedel för
tjänsteproduktion,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbildningssystemets roll för förståelsen av
företagandets betydelse,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kvalitativa satsningar inom utbildningssystemet,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om återinförande av barntillägget inom svux och
svuxa,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avdragsrätt för avsättningar till individuella
utbildningskonton,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en yrkeshögskola snarast bör inrättas,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skatteväxlingsprincipen,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkning av arbetsgivaravgiften som ett villkor
för riksdagsbeslut om höjd koldioxidskatt,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etikens betydelse för ekonomins funktionssätt,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stabila spelregler,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättande av en central myndighet för
samordning och verkställande av arbetet mot ekobrott,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om miljökvalitetssäkring,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en rättvisare och mer miljöanpassad
förmånsbilsbeskattning,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att återinföra en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring,
35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lärlingssystem i
enlighet med vad som anförts i motionen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen snarast bör lämna förslag
beträffande inriktning och omfattning av 1996/97 års
arbetsmarknadsmedel avsedda för utbildning,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att dela upp Arbetsmarknadsverket (AMS) i
regionala verk,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sabbatsår.
Stockholm den 13 november 1995
Mats Odell (kds)
Ulf Björklund (kds)
Dan Ericsson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Holger Gustafsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Michael Stjernström (kds)