med anledning av prop. 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.
Inledning
Regeringen föreslog i vårens kompletteringsproposition
1994/95:150 ett nytt system för utjämning och statsbidrag för
kommuner och landsting. Riksdagen ställde sig bakom de
grundläggande principerna vad gäller syfte, inriktning,
omfattning och införande men på grund av oklarheter när det
gällde den kommunala beskattningsrätten ansåg emellertid
riksdagen att en annan lagstiftningsteknik skulle användas
för att uppnå den eftersträvade utjämningen. Riksdagen
beslutade att regeringen skulle återkomma med ett nytt
förslag i denna del.
Det angivna huvudsyftet med bidrags- och utjämningssystemet är att skapa
likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive lands-
ting. Detta skall ske genom en mycket långtgående utjämning av skillnader i
beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader.
Kommuner och landsting som har en skattekraft eller strukturella för-
hållanden som är sämre än riksgenomsnittet får ett statligt utjämningsbidrag.
Kommuner och landsting som har en skattekraft eller strukturella förhållan-
den som är bättre än riksgenomsnittet får emellertid betala en utjämnings-
avgift. Avgiftsinkomsterna skall motsvara utgifterna för utjämningsbidraget.
Utöver detta system skall ett generellt statsbidrag betalas ut till kommuner
och landsting med ett enhetligt belopp per invånare. Detta statsbidrag skall
ersätta det nuvarande invånarbaserade avdraget som kommunerna och
landstingen får göra från sina skatteinkomster.
Riksdagen avslog vidare under våren regeringens förslag till lagteknisk
reglering av systemet för konkurrenskorrigering när det gäller återbetalning
av mervärdesskatt till kommuner och landsting.
I föreliggande proposition presenteras ett nytt förslag.
Kristdemokraternas syn på
kommunernas roll i
samhället
Kristdemokraternas ekonomiska vision är ett hållbart
välfärdssamhälle som vilar på sunda statsfinanser samt en
ansvarsfull och effektiv marknadsekonomi. Ett
marknadsekonomiskt system förordas på grund av att det är
det mest välståndsalstrande systemet, att det ger människan
valfrihet och utlopp för personlig utveckling, att det ger
tydliga signaler om behov av strukturomvandlingar och att
det är mest effektivt när det gäller att strukturmässigt och
geografiskt organisera näringsverksamhet. Endast ett sådant
ekonomiskt system kan långsiktigt generera den tillväxt och
de andra förutsättningar som krävs för att skapa många och
varaktiga jobb och en sund ekonomi.
Marknadsekonomin har format Sveriges ekonomiska geografi och därmed
även den politiska och sociala geografin. Ur ett historiskt perspektiv har
bosättningar och kommunal verksamhet uppstått där människor kunnat finna
sin utkomst. Denna koppling är grunden för en välfungerande samhälls-
ekonomi och måste förbli obruten. Med tiden förändras produktionsstrukturen
och därmed den ekonomiska och sociala geografin, en sådan
utvecklingsprocess ställer krav på anpassningsförmåga för företagen men
också för den kommunala verksamheten. I denna process blir därför statens
roll att underlätta nödvändiga strukturomvandlingar och inte att bromsa dem,
en viktig målsättning i detta sammanhang måste vara att verka för mjuka
övergångar.
Kommunernas roll i en sådan samhällsekonomi är betydande, nämligen att
på ett effektivt och heltäckande sätt bistå människorna i deras dagliga liv i
direkt eller indirekt anslutning till den lokala näringsverksamheten. Denna
verksamhet får inte detaljstyras från statsmakterna utan måste bygga på lokal
initiativkraft och demokrati. Den kommunala självstyrelsen är ett viktigt
villkor för kommunal effektivitet och är också en grundpelare för den svenska
folkstyrelsen.
På grund av att staten på senare år överfört delar av den egna verksamheten
och hårdare reglerat kommunernas uppgifter har utvecklingen gått mot ökade
krav på kommunal service och ökat utbud. Det har inträffat samtidigt som
kommunernas tillgängliga resurser har minskat. En allt mindre skattebas
utgör därför ett hot mot den kommunala självstyrelsen. Det nya intäkts- och
kostnadsutjämningssystemet för kommuner och landsting som regeringen nu
lägger fram innebär i praktiken att den egna beskattningsrätten naggas i
kanten och därmed kan även detta innebära att delar av den kommunala
självstyrelsen går förlorad. Ett varsamt handlag är därför av största betydelse
när dessa frågor avgörs.
Kommentarer till
regeringens förslag om ett
nytt utjämningssystem
Kristdemokraterna anser att huvuddragen bakom det nya
systemet för utjämning av skatteinkomster är riktiga. Frågan
är hur långt man vill och kan gå i strävan efter likvärdiga
ekonomiska förutsättningar. Med det förslag som regeringen
nu presenterar får alla kommuner respektive landsting efter
utjämningen en lika stor beskattningsbar inkomst räknat per
invånare. En sådan utjämning får betecknas som
långtgående.
Regeringsförslaget har en sådan utformning att justeringar enligt vår
uppfattning måste genomföras för att hänsyn ska tas till faktorer som
äldreomsorg, vård och barnomsorg.
Kristdemokraterna anser att kompensationen för äldreomsorg skall räknas
upp i förhållande till regeringsförslaget. Äldrefaktorns uppräkning behöver
vara betydande. Finansieringen sker via statsbidraget till kommunerna.
Betalningen för denna uppräkning blir därmed solidarisk och gagnar
kommuner som har en stor andel äldre boende i kommunen.
När det gäller förslaget till kostnadsutjämning i primärkommunala verk-
samheter har regeringen vad gäller barnomsorg föreslagit att tillägg/avdrag
för barnomsorg beräknas dels efter andelen barn 1-2 år, 3-6 respektive 7-9
år, dels efter indikatorer på behovet av barnomsorg per barn. Som indikatorer
på behovet används föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft
och ett tätortsindex. Vi anser att tillägg/avdrag för barnomsorg i stället bör
beräknas dels efter andelen barn 1-2 år, 3-6 år, 7-9 år respektive 10-12 år,
dels efter hur mycket barnomsorg som utförs i kommunen.
På motsvarande sätt som vi föreslagit att kompensationen för äldreomsorg
inom det primärkommunala utjämningssystemet skall räknas upp föreslås en
uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämnings-
systemet för landsting.
En annan mycket viktig komponent i utjämningssystemet är utjämningen
för strukturellt betingade kostnadsskillnader. För vissa typer av kommuner
har kostnadsutjämningen en större ekonomisk betydelse än inkomstut-
jämningen. Utformningen av kostnadsutjämningen innefattar ett antal svåra
avvägningsproblem, både när det gäller vilken typ av strukturella förhållan-
den som skall vägas in i systemet och hur dessa skall mätas. Därför har också
den föreslagna kostnadsutjämningen varit det som i första hand tagits upp i
den offentliga debatten. Kostnadsutjämningen har ju stor betydelse för
resursfördelningen mellan olika delar av landet och mellan olika typer av
kommuner och landsting.
Eftersom huvudsyftet med det nu föreslagna systemet är att ge kommuner
och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar har de regionalpolitiska
och stimulerande inslagen tonats ned.
De kommuner som med systemet blir givarkommuner får åtta år på sig att
anpassa sin ekonomi för att svara mot de anspråk systemet ålägger dem.
Mottagarkommunerna får dock omedelbar effekt på sina merintäkter.
Underlaget i beredningens förslag vad gäller intäkts- och kostnadsutjäm-
ningssystemet för kommunerna har emellertid varit bristfälliga. Krist-
demokraterna betonar därför vikten av den del av förslaget som handlar om
uppföljning och utvärdering och möjligheten att förändringar kan föreslås och
genomföras efter två år.
Med anledning av att den föreliggande propositionen inte presenterar ett
tillfredsställande system borde regeringen tillsätta en utredning för att ta
fram
en bättre modell för kommunal finansiering.
Kristdemokraternas förslag
till förstärkningar av den
kommunala ekonomin
Vi kristdemokrater är väl medvetna om att den samlade
offentliga sektorn måste anpassas till vad det
samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste
hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga
verksamheten - framförallt vården och äldreomsorgen.
Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden
måste anses vara obefintliga, tvärtom krävs ökade resurser
för att kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas.
Därför vill vi destinera ett särskilt bidrag till vård och
omsorg i kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder
kronor. Detta är i enlighet med vad kristdemokraterna
presenterade i sin budgetmotion.
Utöver detta extra anslag vill vi redovisa att kristdemokraternas samlade
ekonomiska politik skulle medföra en sammantagen förstärkning av
kommunernas ekonomi med 12,8 miljarder kr. relativt regeringens samlade
politik. Detta skulle, om riksdagen beslutat i enlighet med kristdemokraternas
förslag, uppnås genom:
- en begränsning av höjningen av egenavgifterna till 2 procentenheter fram
till 1998. Detta skulle medföra att ytterligare närmare 3 miljarder kronor
kunde behållas inom kommunsektorn.
-
- en sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 procentenheter skulle innebära
kostnadsminskningar på 2 miljarder kr.
-
- Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sin januarimotion.
Därför avvisades förslaget att den breddade fastighetsskatten på
kommersiella lokaler och industrilokaler skulle specialdestineras till EU-
finansieringen. Dessa 2,9 miljarder föreslogs istället användas för en
skatteväxling till kommunsektorn.
-
- Kristdemokraternas finansierade förslag att 80-procentsnivåerna i
arbetslöshets-, sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna bibehålls,
medför ökade skatteintäkter och lättnader för kommunens kostnader bl a
för socialbidrag. Enligt Kommunförbundet blir effekten av regeringens
politik en ökning av kommunernas kostnader för socialbidrag med ca 2
miljarder kr.
-
- till detta kan läggas ca fem miljarder kr som enligt Kommunförbundet är
den kostnad som kommunerna åsamkas som en följd av barnomsorgs-
lagen. Efter en indragning motsvarande statens kostnad för vård-
nadsbidraget blir nettosumman ett plus för kommunerna på 2,6 miljarder
kr.
-
- neutralt momsuttag 4,5 mdr
-
Sammantaget innebär detta att med en kristdemokratisk
budgetpolitik skulle kommunsektorn förstärkas med 12,8
miljarder kr. mer än med regeringens politik. Dessa resurser
skall enligt vårt synsätt prioriteras till vård och omsorg om
våra äldre. Detta är förslag som kristdemokraterna framfört i
budgetmotionen och där finansierat fullt ut. Denna inriktning
borde därmed komplettera regeringens riktlinjer när det
gäller statsbidragsutvecklingen avseende kommunerna för de
närmaste åren.
Angående finansieringsprincipen bör understrykas att staten givetvis skall
leva upp till denna. Det gäller då att inte påföra kommunerna nya kostnader
utan att staten tar ansvar för hur sådana ska täckas. De svårigheter som
funnits och finns att leva upp till detta gör att vi uttrycker tveksamhet till
tanken på ett tak för de offentliga utgifterna i kommuner och landsting.
Trovärdigheten i ett sådant förslag är också begränsat så länge inte staten har
kontroll över sina egna utgifter. Skall ett tak av det slag regeringen skisserar
införas, bör man också samtidigt tydliggöra finansieringsprincipen. Problemet
synliggörs mycket tydligt med barnomsorgslagen som inneburit merkostnader
för kommunerna utan att medel ställts till förfogande. Ett klargörande av hur
finansieringsprincipen skall tillämpas är nödvändigt om ett tak för de
offentliga utgifterna skall införas för kommuner och landsting.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till generellt statsbidrag till kommuner för
budgetåret 1995/96 anvisar 3 100 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 17 350 000 000 kr,
2. att riksdagen till generellt statsbidrag till landsting för budgetåret
1995/96 anvisar 1 700 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 5 450 000 000 kr,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kommunala självstyrelsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansieringsprincipen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och
utjämningssystemet för komuner och landsting,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i
bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting ,
7. att riksdagen hos regeringen begär en ny utredning syftande till
att ta fram en bättre modell för kommunal finansiering,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att
fastighetsskatten på industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella
lokaler (1 %) överförs till kommunsektorn.
Stockholm den 16 november 1995
Mats Odell (kds)
Ulf Björklund (kds)
Dan Ericsson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Holger Gustafsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Michael Stjernström (kds)