Inledning
Regeringen föreslog i vårens kompletteringsproposition 1994/95:150 ett nytt system för utjämning och statsbidrag för kommuner och landsting. Riksdagen ställde sig bakom de grundläggande principerna vad gäller syfte, inriktning, omfattning och införande men på grund av oklarheter när det gällde den kommunala beskattningsrätten ansåg emellertid riksdagen att en annan lagstiftningsteknik skulle användas för att uppnå den eftersträvade utjämningen. Riksdagen beslutade att regeringen skulle återkomma med ett nytt förslag i denna del.
Det angivna huvudsyftet med bidrags- och utjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive lands- ting. Detta skall ske genom en mycket långtgående utjämning av skillnader i beskattningsbara inkomster och för strukturellt betingade kostnadsskillnader. Kommuner och landsting som har en skattekraft eller strukturella för- hållanden som är sämre än riksgenomsnittet får ett statligt utjämningsbidrag. Kommuner och landsting som har en skattekraft eller strukturella förhållan- den som är bättre än riksgenomsnittet får emellertid betala en utjämnings- avgift. Avgiftsinkomsterna skall motsvara utgifterna för utjämningsbidraget.
Utöver detta system skall ett generellt statsbidrag betalas ut till kommuner och landsting med ett enhetligt belopp per invånare. Detta statsbidrag skall ersätta det nuvarande invånarbaserade avdraget som kommunerna och landstingen får göra från sina skatteinkomster.
Riksdagen avslog vidare under våren regeringens förslag till lagteknisk reglering av systemet för konkurrenskorrigering när det gäller återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting.
I föreliggande proposition presenteras ett nytt förslag.
Kristdemokraternas syn på kommunernas roll i samhället
Kristdemokraternas ekonomiska vision är ett hållbart välfärdssamhälle som vilar på sunda statsfinanser samt en ansvarsfull och effektiv marknadsekonomi. Ett marknadsekonomiskt system förordas på grund av att det är det mest välståndsalstrande systemet, att det ger människan valfrihet och utlopp för personlig utveckling, att det ger tydliga signaler om behov av strukturomvandlingar och att det är mest effektivt när det gäller att strukturmässigt och geografiskt organisera näringsverksamhet. Endast ett sådant ekonomiskt system kan långsiktigt generera den tillväxt och de andra förutsättningar som krävs för att skapa många och varaktiga jobb och en sund ekonomi.
Marknadsekonomin har format Sveriges ekonomiska geografi och därmed även den politiska och sociala geografin. Ur ett historiskt perspektiv har bosättningar och kommunal verksamhet uppstått där människor kunnat finna sin utkomst. Denna koppling är grunden för en välfungerande samhälls- ekonomi och måste förbli obruten. Med tiden förändras produktionsstrukturen och därmed den ekonomiska och sociala geografin, en sådan utvecklingsprocess ställer krav på anpassningsförmåga för företagen men också för den kommunala verksamheten. I denna process blir därför statens roll att underlätta nödvändiga strukturomvandlingar och inte att bromsa dem, en viktig målsättning i detta sammanhang måste vara att verka för mjuka övergångar.
Kommunernas roll i en sådan samhällsekonomi är betydande, nämligen att på ett effektivt och heltäckande sätt bistå människorna i deras dagliga liv i direkt eller indirekt anslutning till den lokala näringsverksamheten. Denna verksamhet får inte detaljstyras från statsmakterna utan måste bygga på lokal initiativkraft och demokrati. Den kommunala självstyrelsen är ett viktigt villkor för kommunal effektivitet och är också en grundpelare för den svenska folkstyrelsen.
På grund av att staten på senare år överfört delar av den egna verksamheten och hårdare reglerat kommunernas uppgifter har utvecklingen gått mot ökade krav på kommunal service och ökat utbud. Det har inträffat samtidigt som kommunernas tillgängliga resurser har minskat. En allt mindre skattebas utgör därför ett hot mot den kommunala självstyrelsen. Det nya intäkts- och kostnadsutjämningssystemet för kommuner och landsting som regeringen nu lägger fram innebär i praktiken att den egna beskattningsrätten naggas i kanten och därmed kan även detta innebära att delar av den kommunala självstyrelsen går förlorad. Ett varsamt handlag är därför av största betydelse när dessa frågor avgörs.
Kommentarer till regeringens förslag om ett nytt utjämningssystem
Kristdemokraterna anser att huvuddragen bakom det nya systemet för utjämning av skatteinkomster är riktiga. Frågan är hur långt man vill och kan gå i strävan efter likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Med det förslag som regeringen nu presenterar får alla kommuner respektive landsting efter utjämningen en lika stor beskattningsbar inkomst räknat per invånare. En sådan utjämning får betecknas som långtgående.
Regeringsförslaget har en sådan utformning att justeringar enligt vår uppfattning måste genomföras för att hänsyn ska tas till faktorer som äldreomsorg, vård och barnomsorg.
Kristdemokraterna anser att kompensationen för äldreomsorg skall räknas upp i förhållande till regeringsförslaget. Äldrefaktorns uppräkning behöver vara betydande. Finansieringen sker via statsbidraget till kommunerna. Betalningen för denna uppräkning blir därmed solidarisk och gagnar kommuner som har en stor andel äldre boende i kommunen.
När det gäller förslaget till kostnadsutjämning i primärkommunala verk- samheter har regeringen vad gäller barnomsorg föreslagit att tillägg/avdrag för barnomsorg beräknas dels efter andelen barn 1-2 år, 3-6 respektive 7-9 år, dels efter indikatorer på behovet av barnomsorg per barn. Som indikatorer på behovet används föräldrarnas förvärvsfrekvens, kommunens skattekraft och ett tätortsindex. Vi anser att tillägg/avdrag för barnomsorg i stället bör beräknas dels efter andelen barn 1-2 år, 3-6 år, 7-9 år respektive 10-12 år, dels efter hur mycket barnomsorg som utförs i kommunen.
På motsvarande sätt som vi föreslagit att kompensationen för äldreomsorg inom det primärkommunala utjämningssystemet skall räknas upp föreslås en uppräkning av kompensationen för hälso- och sjukvård i kostnadsutjämnings- systemet för landsting.
En annan mycket viktig komponent i utjämningssystemet är utjämningen för strukturellt betingade kostnadsskillnader. För vissa typer av kommuner har kostnadsutjämningen en större ekonomisk betydelse än inkomstut- jämningen. Utformningen av kostnadsutjämningen innefattar ett antal svåra avvägningsproblem, både när det gäller vilken typ av strukturella förhållan- den som skall vägas in i systemet och hur dessa skall mätas. Därför har också den föreslagna kostnadsutjämningen varit det som i första hand tagits upp i den offentliga debatten. Kostnadsutjämningen har ju stor betydelse för resursfördelningen mellan olika delar av landet och mellan olika typer av kommuner och landsting.
Eftersom huvudsyftet med det nu föreslagna systemet är att ge kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar har de regionalpolitiska och stimulerande inslagen tonats ned.
De kommuner som med systemet blir givarkommuner får åtta år på sig att anpassa sin ekonomi för att svara mot de anspråk systemet ålägger dem. Mottagarkommunerna får dock omedelbar effekt på sina merintäkter. Underlaget i beredningens förslag vad gäller intäkts- och kostnadsutjäm- ningssystemet för kommunerna har emellertid varit bristfälliga. Krist- demokraterna betonar därför vikten av den del av förslaget som handlar om uppföljning och utvärdering och möjligheten att förändringar kan föreslås och genomföras efter två år.
Med anledning av att den föreliggande propositionen inte presenterar ett tillfredsställande system borde regeringen tillsätta en utredning för att ta fram en bättre modell för kommunal finansiering.
Kristdemokraternas förslag till förstärkningar av den kommunala ekonomin
Vi kristdemokrater är väl medvetna om att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Samtidigt måste hänsyn tas till nyckelområden inom den offentliga verksamheten - framförallt vården och äldreomsorgen. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden måste anses vara obefintliga, tvärtom krävs ökade resurser för att kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas. Därför vill vi destinera ett särskilt bidrag till vård och omsorg i kommuner och landsting på totalt 4,8 miljarder kronor. Detta är i enlighet med vad kristdemokraterna presenterade i sin budgetmotion.
Utöver detta extra anslag vill vi redovisa att kristdemokraternas samlade ekonomiska politik skulle medföra en sammantagen förstärkning av kommunernas ekonomi med 12,8 miljarder kr. relativt regeringens samlade politik. Detta skulle, om riksdagen beslutat i enlighet med kristdemokraternas förslag, uppnås genom:
- en begränsning av höjningen av egenavgifterna till 2 procentenheter fram till 1998. Detta skulle medföra att ytterligare närmare 3 miljarder kronor kunde behållas inom kommunsektorn. - - en sänkning av arbetsgivaravgiften med 1,5 procentenheter skulle innebära kostnadsminskningar på 2 miljarder kr. - - Kristdemokraterna finansierade EU-avgiften fullt ut i sin januarimotion. Därför avvisades förslaget att den breddade fastighetsskatten på kommersiella lokaler och industrilokaler skulle specialdestineras till EU- finansieringen. Dessa 2,9 miljarder föreslogs istället användas för en skatteväxling till kommunsektorn. - - Kristdemokraternas finansierade förslag att 80-procentsnivåerna i arbetslöshets-, sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna bibehålls, medför ökade skatteintäkter och lättnader för kommunens kostnader bl a för socialbidrag. Enligt Kommunförbundet blir effekten av regeringens politik en ökning av kommunernas kostnader för socialbidrag med ca 2 miljarder kr. - - till detta kan läggas ca fem miljarder kr som enligt Kommunförbundet är den kostnad som kommunerna åsamkas som en följd av barnomsorgs- lagen. Efter en indragning motsvarande statens kostnad för vård- nadsbidraget blir nettosumman ett plus för kommunerna på 2,6 miljarder kr. - - neutralt momsuttag 4,5 mdr - Sammantaget innebär detta att med en kristdemokratisk budgetpolitik skulle kommunsektorn förstärkas med 12,8 miljarder kr. mer än med regeringens politik. Dessa resurser skall enligt vårt synsätt prioriteras till vård och omsorg om våra äldre. Detta är förslag som kristdemokraterna framfört i budgetmotionen och där finansierat fullt ut. Denna inriktning borde därmed komplettera regeringens riktlinjer när det gäller statsbidragsutvecklingen avseende kommunerna för de närmaste åren.
Angående finansieringsprincipen bör understrykas att staten givetvis skall leva upp till denna. Det gäller då att inte påföra kommunerna nya kostnader utan att staten tar ansvar för hur sådana ska täckas. De svårigheter som funnits och finns att leva upp till detta gör att vi uttrycker tveksamhet till tanken på ett tak för de offentliga utgifterna i kommuner och landsting. Trovärdigheten i ett sådant förslag är också begränsat så länge inte staten har kontroll över sina egna utgifter. Skall ett tak av det slag regeringen skisserar införas, bör man också samtidigt tydliggöra finansieringsprincipen. Problemet synliggörs mycket tydligt med barnomsorgslagen som inneburit merkostnader för kommunerna utan att medel ställts till förfogande. Ett klargörande av hur finansieringsprincipen skall tillämpas är nödvändigt om ett tak för de offentliga utgifterna skall införas för kommuner och landsting.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till generellt statsbidrag till kommuner för budgetåret 1995/96 anvisar 3 100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 17 350 000 000 kr, 2. att riksdagen till generellt statsbidrag till landsting för budgetåret 1995/96 anvisar 1 700 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 5 450 000 000 kr, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala självstyrelsen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringsprincipen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppräkning för äldrefaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för komuner och landsting, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningsgrunden för barnomsorgsfaktorn i bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting , 7. att riksdagen hos regeringen begär en ny utredning syftande till att ta fram en bättre modell för kommunal finansiering, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring att fastighetsskatten på industrifastigheter (0,5 %) och kommersiella lokaler (1 %) överförs till kommunsektorn.
Stockholm den 16 november 1995
Mats Odell (kds) Ulf Björklund (kds) Dan Ericsson (kds) Rose-Marie Frebran (kds) Holger Gustafsson (kds) Göran Hägglund (kds) Michael Stjernström (kds)