med anledning av prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
Bakgrunden
Regeringen presenterar i proposition 1995/96:222 vissa
förslag till åtgärder för att bekämpa arbetslösheten.
Propositionen har en både märklig och talande bakgrund.
I januari månad i år lät regeringen meddela att den avsåg att presentera
förslag till åtgärder mot arbetslösheten i en s.k. sysselsättningsproposition
den 28 maj. Efter det att Arbetsrättskommissionen, föga överraskande,
misslyckats med att nå en överenskommelse om en ny arbetsrätt, beslutade
regeringen emellertid plötsligt att avstå från en egen politik mot arbets-
lösheten.
Moderaterna meddelade i slutet av maj att vi avsåg att presentera våra
förslag till en politik för fler riktiga jobb, oaktat det faktum att regeringen
inte
presenterat sin. Först därefter beslutade sig regeringen för att presentera de
förslag som nu föreligger.
I vår motion 1995/96:A49 om en politik för fler riktiga arbeten, har vi
utförligt presenterat vår syn på hur arbetslösheten kan bekämpas genom en
politik för företag och företagande. Det är det enda sätt på vilket dagens
hundratusentals arbetslösa kan erbjudas en mer berikande framtid. I vår
politik förenas ekonomisk hushållning med åtgärder för att sänka skatterna,
särskilt på arbete och företagande, för att avreglera arbetsmarknaden, för att
ge kunskapsutvecklingen de bästa villkor och för att ge ett utvecklande stöd
till de arbetslösa.
Vi hänvisar till vad vi framhållit i denna motion. I det följande begränsar vi
oss till att kort kommentera vad regeringen sedermera har föreslagit i de delar
som faller inom arbetsmarknadsutskottets område och där vi har en annan
uppfattning än regeringen.
Låt oss emellertid först understryka hur otillfredsställande det är att
regeringen inte förmått samla sig till ett förslag om en liberalisering av
arbetsrätten. Den partipolitiskt dikterade oviljan att ändra väsentliga delar av
den arbetsrättsliga lagstiftningen kostar varje dag arbetslösa möjligheten att
få ett riktigt arbete.
Arbetsrätten, som vi utförligt diskuterar i vår motion 1995/96:A49, kan inte
ändras av andra än riksdagen. I den nämnda motionen föreslår vi också
väsentliga ändringar både på kort och på lång sikt. Vi noterar att den
Internationella valutafonden i sin nyligen avslutade Sverigeanalys pekar på
bristen på förslag i syfte att reformera arbetsmarknaden som ett särskilt
problem i regeringens politik mot arbetslösheten.
Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens mål
Regeringen anger i propositionen ett mål för
Arbetsmarknadsverkets (AMV) arbete under det kommande
året. Vi vill med anledning härav hänvisa till vad vi
framhållit i motion 1995/96:A49 om målet för
arbetsmarknadspolitiken i stort. AMV:s mål bör samstämmas
med detta. Åtgärderna bör utformas på ett sådant sätt att de
främjar arbete i företagen.
Arbetsförmedling
Arbetsförmedling skall enligt vår mening vara
Arbetsmarknadsverkets huvuduppgift. I motion 1995/96:A49
för vi fram förslag syftande till att avlägsna återstående
hinder för förmedlingsverksamhet i konkurrens med
Arbetsmarknadsverket. Dessa förslag är ägnade att förbättra
möjligheterna för arbetssökande och företag att finna
varandra för ett konstruktivt samarbete.
Kommunalisering av arbetslösheten
Ett huvudinslag i regeringens politik är att delar av
arbetslösheten skall kommunaliseras. Det är enligt vår
mening en riskfylld strategi. Den kan, som vi framhåller i
motion 1995/96:A49, leda till etableringen av en tredje
arbetsmarknad där den enskilde hänvisas till vad som för
många kan komma att bli eviga bidragsjobb i kommunal
regi.
Riksdagen har just fattat beslut om viss försöksverksamhet med en mer
vittgående kommunal medverkan i arbetsmarknadspolitiken. Redan i
anslutning härtill framförde vi att en försöksverksamhet entydigt måste riktas
till företagen, eftersom det bara är där de nya jobben kan skapas. För vår del
finner vi det rimligare att pröva erfarenheterna av den försöksverksamhet som
ännu inte inletts innan några slutsatser av denna dras. Vi finner det därför
anmärkningsvärt att regeringen redan nu är beredd att förändra kommunernas
roll i arbetsmarknadspolitiken med den inriktning som kommer till uttryck i
propositionen. Regeringens förslag i denna del avstyrks.
Eftersom vi inte är beredda att biträda regeringens förslag om en
kommunalisering av ansvaret för arbetslöshetsbekämpningen finner vi heller
inget skäl att biträda förslaget om inrättandet av arbetsförmedlingsnämnder i
samtliga kommuner. Dessa nämnders uppgift anges just vara att administrera
det ansvar vi även i fortsättningen anser att staten bör bära.
I propositionen återuppstår den gamla tanken om arbetsföretag, endast
nödtorftigt förklädd till något som nu benämns arbetscenter. När hugskottet
om arbetsföretag utreddes 1995 befanns idén inte bärkraftig. Utredningens
egen och remissinstansernas kritik var mycket stark. Vi avstyrker förslaget
också i sin nya form.
Regeringen föreslår att äldre arbetslösa skall erbjudas bidragsjobb bl.a. i
kommunerna. Vi finner också detta förslag ogenomtänkt. Äldre kan enligt vår
uppfattning göra en produktiv insats på en öppen arbetsmarknad förutsatt att
legala och andra villkor görs mer flexibla. Att hänvisa äldre till bidragsjobb
är ingen god politik.
Vi avstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag och hänvisar
samtidigt till ett alternativt förslag som vi framför i motion 1995/96:A49.
Enligt detta förslag skulle det bli lättare att anställa äldre medarbetare i
företagen utan att tillgripa den typ av bidragsjobb som enligt arbets-
marknadsministern har till syfte att tillförsäkra den äldre arbetskraften ett
"värdigt slut".
Arbetsmarknadsåtgärder m.m.
I motion 1995/96:Fi78 med anledning av regeringens s.k.
vårbudget föreslog vi en lägre ram för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än regeringen. I likhet
med vad vi tidigare föreslagit utgick vi därvid från att vissa
åtgärdstyper skulle avvecklas, ersättas eller ges en annan
utformning.
I anslutning till regeringens budgetproposition kommer vi att närmare
precisera denna ståndpunkt, bl.a. med avseende på utbildningsvikariaten,
beredskapsarbeten, rekryteringsstöd, pendlingsstöd och starta-eget-bidrag. I
avvaktan härpå är vi beredda att acceptera de stramare regler regeringen
föreslår ifråga om rekryteringsstöd, beredskapsarbete, pendlingsstöd och
utbildningsvikariat. Något utvidgat eller specialdestinerat starta-eget-bidrag
är vi idag inte beredda att biträda.
Vår grundläggande syn på arbetsmarknadspolitiken finns beskriven i
motion 1995/96:A49. Villkoren för företagande skall enligt vår mening
förbättras bl.a. genom lägre skatter och en modern arbetsrätt. En avreglering
av kommunala monopol skulle påtagligt förbättra förutsättningarna för
kvinnligt företagande. I den nämnda motionen föreslås att ett program för att
förbättra kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden utvecklas.
Enligt vår mening finns det en avsevärd ytterligare potential för
effektiviseringar av de arbetsmarknadsåtgärder som genomförs av
Arbetsmarknadsverket eller på verkets uppdrag. Vi hänvisar i denna del till
vad vi framhåller i den nämnda motionen. Vi förordar att insatserna
koncentreras till ungdomar och till dem som är, eller riskerar att bli,
arbetslösa för längre tid. Arbetsmarknadsåtgärderna skall genomföras i
närmast möjliga samverkan med företagen.
Datorteken
Regeringen har öppnat datorteken, ursprungligen avsedda för
ungdomar, för alla som vill. Dessutom vill man nu göra
nyinvesteringar i bl.a. utrustning.
I motion 1995/96:Fi84 har vi redovisat vår syn på datorteken. Vi anser att
denna verksamhet skall vara riktad till unga och till andra endast i mån av
plats. Verksamheten bör upphandlas i konkurrens. Vi upprepar dessa krav
och avstyrker regeringens förslag.
Arbetsplatsintroduktion
Regeringen föreslår att anställningskravet vid
arbetsplatsintroduktionen skall tas bort. Vi välkomnar detta.
Ännu bättre hade det varit för de arbetslösa ungdomarna om
anställningskravet aldrig införts. Som vi varnade för redan då
kravet infördes riskerade arbetsplatsintroduktionen
därigenom att få en onödigt begränsad omfattning. Så blev
det också. Planlösheten i regeringens arbetsmarknadspolitik
kan knappast illustreras tydligare.
Studier på a-kassa
I propositionen föreslås att det skall bli möjligt att studera på
a-kassa. Arbetslösa mellan 25 och 55 år skall på detta sätt få
en särskild möjlighet att utnyttja de nya komvux-platser
regeringen också föreslår. Inom det reguljära
utbildningsväsendet skall på samma sätt invandrare och
arbetshandikappade erbjudas möjlighet till studier.
Vi finner för vår del förslagen mindre genomtänkta. Grupp riskerar att
ställas mot grupp. Besvärande orättvisor är oundvikliga. Vi anser det också
förvånande att regeringen knappt hunnit ta emot förslaget från sin egen
studiestödsutredning förrän man anmodar riksdagen att besluta om något helt
annat.
Vi föreslår att riksdagen skickar tillbaka de nu presenterade förslagen till
regeringen för ytterligare eftertanke, bl.a. med hänsyn till de olika förslag
som förs fram av Studiestödsutredningen. Enligt vår mening behövs det ett
system för studiefinansiering som är robust i alla de situationer studier kan
vara aktuella. Ett sådant system måste också uppfattas som rättvist av dem
som berörs.
Löften till ungdomar
Regeringen utlovar att inga unga skall behöva gå arbetslösa
mer än 100 dagar. Det är inte första gången detta löfte ställs
ut. Under den socialdemokratiska valkampanjen 1994 var
just detta löfte ett bärande besked till ungdomsväljarna. Det
bröts emellertid snabbt efter regeringsskiftet.
Om regeringens förnyade löfte kan följande sägas:
Ingenting talar, såvitt kan utrönas av propositionen, för att det förnyade
löftet är mer värt än det löfte som redan svikits. Arbete åt unga kan bara
säkras genom snabbt växande företag och en mera dynamisk lönebildning.
Något som på allvar kan bidra till detta föreslår inte regeringen.
Löftet om att ingen skall behöva vara arbetslös i mer än 100 dagar visar sig
dessutom inte vara ett löfte om att slippa arbetslösheten. Som vanligt blandar
regeringen samman arbetslöshet och öppen arbetslöshet. Löftet avser att unga
människor skall vara arbetslösa i s.k. åtgärder istället för att vara öppet
arbetslösa. Vi finner för vår del detta måttligt imponerande.
Vi föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med förslag som är
ägnade att ge ungdomar riktiga jobb snarare än alternativ arbetslöshet.
Regeringen anser sig också kunna lova alla ungdomar sommararbete från
och med nästa sommar. I realiteten innebär löftet ett åtagande för stat,
kommun och landsting. Regeringen redovisar emellertid inte hur det skall
infrias. Att ställa ut löften utan täckning anser vi för vår del olämpligt. Det
undergräver ytterligare inte minst ungdomars tilltro till politiken ytterligare.
Arbetslöshetsförsäkringen
I motion 1995/96:A49 föreslår vi att en allmän
arbetslöshetsförsäkring införs enligt den modell som
introducerades 1994 men som avvecklades efter
regeringsskiftet. Vi anser det oacceptabelt med en
arbetslöshetsförsäkring uppbyggd kring fackliga
organisationer där medlemskapet ändå är frivilligt. En allmän
försäkring är alltså vårt förstahandsyrkande.
Vi vill emellertid också kommentera de förslag regeringen presenterar
inom den nuvarande försäkringens ram.
Vi välkomnar att regeringen nu förefaller att ha insett att en tids-
begränsning av a-kassan är nödvändig. Precis som ifråga om arbetsplats-
introduktionen hade det emellertid varit bättre om den reform i denna riktning
som genomfördes av den borgerliga regeringen inte först återställts. Sverige
har härigenom förlorat två viktiga år. Dessutom är regeringens reträtt
otillräcklig.
Vi föreslår i motion 1995/96:A49 en snävare gräns för arbetslöshets-
försäkringen än regeringen. Vi hänvisar till detta förslag.
Det gör vi också ifråga om principerna för beräkning av ersättningsnivån.
Denna bör beräknas på lönen under de senaste 24 månaderna. Arbetsvillkoret
bör höjas till 12 månader.
Vi avvisar regeringens förslag om en höjning av ersättningsnivån till 80
procent. Förslaget är en eftergift för interna partiintressen och står i strid
med
det ekonomiskt angelägna. Det motverkar därmed ambitionen att skapa
sådana förutsättningar för företagandet att tillräckligt många nya jobb
kommer till.
Av vad som sagts efter det att propositionen avlämnades, förefaller
regeringen numera inte heller ha kvar den uppfattning om finansieringen av
den föreslagna höjningen till 80 procent som förordas i propositionen. Vad
riksdagen har att ta ställning till kan därför inte utrönas. Vi finner detta
utomordentligt uppseendeväckande.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om offentliga
tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om
sammansättningen av arbetsförmedlingsnämnderna i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att det bör finnas en
arbetsförmedlingsnämnd i varje kommun i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regeringens förslag om utomnordiska invandrares
och arbetshandikappades möjligheter att studera inom det reguljära
utbildningsväsendet på grundskole- och gymnasienivå,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att äldre arbetslösa skall
ges möjlighet till viss sysselsättning inom den offentliga sektorn i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag i fråga om
aktivitetsstöd/starta-eget-bidrag till arbetslösa kvinnor i enlighet med
vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som
anförts i motionen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Stockholm den 19 juni 1996
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Anna Åkerhielm (m)
Per Bill (m)
Olle Lindström (m)
Ulf Melin (m)
Jan Backman (m)
Ulf Kristersson (m)
Annika Jonsell (m)