med anledning av prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
Det råder bred enighet i samhället om att utbildning är en av
de insatser som måste göras för att åstadkomma ekonomisk
tillväxt i Sverige. Den snabba kunskapsutvecklingen,
rörligheten och ökad internationell konkurrens ställer
synnerligen höga krav på kunskaps- och kompetensnivån
generellt. En lång rad med rapporter och även propositionen
visar med stor tydlighet att utbildningsnivån i Sverige inte
ligger tillräckligt högt, samtidigt som det inom en rad
specifika områden råder brist på kvalificerad kompetens.
Orsakerna till dessa tillkortakommanden är många, men det
är uppenbart att det svenska samhället idag inte tillräckligt
stimulerar och värdesätter gedigen utbildning och särskilt
goda studieresultat. Därtill kommer att Sverige genom ökad
internationalisering i kombination med ekonomisk stagnation
riskerar ett nettoutflöde av välutbildade.
Samarbete mellan
utbildning och näringsliv
måste stimuleras
Regeringen gör i sina inledande skrivningar om utbildning
ett stort nummer av skillnaden i andelen akademiskt
utbildade inom den offentliga sektorn och inom det privata
näringslivet. Mellan raderna skymtar en attityd av att
företagen inte är intresserade av välutbildade medarbetare.
Detta är en bild av verkligheten som inte i något avseende
bidrar till en analys av de verkliga orsakerna till att landet
under lång tid låtit en stor andel av de högskoleutbildade
mötas av en arbetsmarknad med i praktiken bara en
arbetsgivare, nämligen den offentliga sektorn. Exempel på
detta är lärar- och läkarkåren.
Genom en ideologisk låsning har, under de socialdemokratiska
regeringarna, statens utbildningsinvesteringar således använts till att bygga
upp offentliga apparater av olika slag och till verksamheter där privata
initiativ kontinuerligt motarbetats. Dessbättre har under senare år många
högskolor och närliggande näringsliv etablerat olika former av samverkan.
Denna positiva utveckling måste stimuleras.
Dyrbart
vuxenutbildningsprojekt
avvisas
Regeringens förslag om en särskild satsning under fem år på
vuxenutbildning är vällovligt. Huvuddelen av de platser som
anvisats är emellertid platser som redan återfinns främst
inom den kommunala vuxenutbildningen. De har dock
hittills varit betalade med arbetsmarknadspolitiska medel.
Vi anser att regeringen valt en mycket dyrbar lösning vars effekt på antalet
arbetslösa kan ifrågasättas. Förslaget avvisas därför.
I kommunerna finns redan idag ett väl fungerande system för vuxen-
utbildning. Att ovanpå detta nu införa en särskild organisation och särskilda
bidrag för stöd till vuxenutbildning vilka skall sökas av kommunerna
förefaller opraktiskt. Därtill kommer den kontroll som krävs för att kommun-
erna inte skall använda detta för att dölja neddragningar i befintlig vuxen-
utbildning.
Studerandes motivation
avgörande
Vi menar att helt avgörande för lågutbildade vuxnas
framgång i studier är den egna motivationen. Det är därför av
värde om utbildning kan ges i olika former och av olika
utbildningsanordnare. Allra bäst vore någon form av
utbildningscheck som gav den enskilde möjlighet att helt fritt
välja var och när utbildningen skall genomföras.
Regeringen inriktar sina förslag på dem som är arbetslösa. Vi anser
emellertid att om man skall åstadkomma en generellt höjd utbildningsnivå så
är det inte heltidsstudier för dem som redan blivit arbetslösa som är den bästa
vägen. Istället måste allt göras för att finna nya former för utbildning som gör
det möjligt och intressant för många fler vuxna att studera på sin fritid eller
parallellt med arbete, föräldraledighet etc. Förhoppningsvis undviker man då
också att människor blir arbetslösa på grund av att deras kunskaper blivit
otillräckliga. Med modern informationsteknik, en omfattande
folkbildningsverksamhet och mängder av utbildningsföretag borde det finnas
goda möjligheter att finna sådana lösningar.
Utvidgat kommunalt ansvar
för vuxenutbildning
När det gäller omfattningen av utbildningsplatser för vuxna i
komvux etc. har vi i vår motion med anledning av
vårpropositionen anvisat resurser motsvarande den volym
den av arbetsmarknadsskäl motiverade utbildningen har idag.
Någon utökning utöver det anser vi inte befogad.
Vi anser vidare att det är bättre att utvidga kommunernas skyldigheter att
erbjuda grundläggande vuxenutbildning till att även omfatta gymnasiekurser
än att införa ett nytt projektbidrag. En sådan ordning gör att mycket byråkrati
kan undvikas. En utvidgning av kommunernas skyldighet vad avser
grundläggande vuxenutbildning innebär inte att utbildningen behöver
anordnas i kommunal regi.
Regeringens inställning att kärnämneskurser som ingår i gymnasial
vuxenutbildning skall prioriteras delar vi. Detta bör därför vara utgångs-
punkten vid en omarbetning av definitionerna som rör kommunernas
skyldigheter vad gäller grundläggande vuxenutbildning. Först när de eko-
nomiska konsekvenserna klarlagts är det möjligt att göra en definitiv
bedömning av hur omfattande utvidgningen kan bli. Regeringen bör ges i
uppdrag att återkomma till riksdagen med ett konkret förslag.
Värdera vuxnas
erfarenheter
Regeringens förslag vad avser möjligheterna att dela upp
omfattande kurser i yrkesämnen i den gymnasiala
vuxenutbildningen är bra. Vuxna skall inte tvingas studera
sådant som de redan kan. Det är positivt om kurser kan göras
mer relevanta och timtalet reduceras. Vid betygssättning i en
befintlig kurs måste dock prövningen gälla kursens mål som
helhet.
Nej till utbildningsbidrag -
Ja till personliga
utbildningskonton
Regeringen föreslår ett nytt särskilt utbildningsbidrag på a-
kasse/KAS-nivå som skall kunna utgå under ett år för studier
på grundskole- och gymnasienivå. Det innebär att det
tidigare förslaget om studier med a-kassa nu återkommer i
form av ett förslag om studier med utbildningsbidrag på a-
kassenivå. Vi avvisar detta förslag. Den socialdemokratiska
regeringen har konsekvent sedan den tillträdde hittat på än
det ena än det andra särskilda bidraget/stipendiet istället för
att skyndsamt ta itu med det olyckliga lapptäckessystem vi
har vad gäller studiefinansiering. Att nu innan
Studiemedelsutredningens förslag ens remissbehandlats ånyo
införa ett nytt bidrag är oklokt.
Vi anser att befintliga system för studiefinansiering när det gäller
vuxenstudier skall användas. De problem det innebär för många vuxna med
försörjningsansvar etc. är besvärliga, men för att gå en längre utbildning som
kan ge ett nödvändigt kunskapslyft krävs ändock flera års studier. Detta gör
att den enskilde redan från början måste värdera sina ekonomiska
möjligheter. Det rejäla startbidrag regeringen föreslår kan möjligen initialt
möjliggöra för fler att påbörja studier, men risken är uppenbar att många
sedan tvingas avbryta dem av ekonomiska skäl innan de givit den nya
kunskapsbas som krävs för bättre utsikter på arbetsmarknaden och som var
avsikten med studierna.
I den motion om en politik för fler riktiga arbeten (1995/96:A49) som
Moderaterna väckt föreslår vi istället en mer långsiktig uppbyggnad av medel
för vuxnas utbildning i form av personliga utbildningskonton. Ett sådant
system skulle kunna introduceras relativt skyndsamt och på några år ge alla
vuxna bättre ekonomiska förutsättningar att påbörja fort- och
vidareutbildning.
Satsa på kvalificerad
eftergymnasial
yrkesutbildning
För att förändra den struktur som fortfarande på många håll
gör att utbildningsväsendets olika delar och arbetsmarknaden
lever i vitt skilda världar anser vi att utbildningar som ökar
samarbetet mellan utbildningsanordnare och näringsliv måste
ges företräde. Det gäller inom högskoleområdet, men
framförallt inom den kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen. Den typ av utbildningar som det handlar
om är sådana där näringslivet idag söker medarbetare, men
ofta har svårt att finna några med rätt kompetens. Inte minst
viktigt är detta inom nu snabbt växande områden som
multimedia etc.
Regeringens oinspirerade hållning till dessa utbildningar avspeglar sig i
beslutet om en försöksverksamhet med blott 4 500 platser. Regeringens
bedömning av intresset för och möjligheterna att anordna platser inom denna
utbildningsform har redan visat sig vara fel. I takt med att de första
ansökningarna nu behandlats av den särskilt tillsatta kommittén visar det sig
att våra prognoser om en utbyggnad till 20 000 platser under en treårsperiod
var i bättre överensstämmelse med verkligheten. Det finns all anledning för
regeringen att överväga om inte en del av de utbildningsplatser som nu
anvisas för vuxnas utbildning borde föras över till denna försöksverksamhet
för att möta det stora intresset.
Vi anser vidare att det är positivt att regeringen nu nämner möjligheterna
till lärlingsutbildning. Initiativ för att stimulera inrättande av fler
lärlingsutbildningsplatser kommer vi att pröva positivt.
Hög kvalitet i den högre
utbildningen
Det är beklagligt att regeringen fastnat i den felaktiga
föreställningen att utbildning, oavsett innehåll och vilka
förutsättningar den än ges, ger utveckling. Att Sverige under
många år hade en helt otillräcklig volym vad gäller antalet
högskoleplatser, bland annat beroende på
Socialdemokraternas ovilja till utbyggnad, får inte nu leda
till en ohämmad och ogenomtänkt expansion. Sedan 1991
har antalet högskoleplatser ökat med ca 25 procent, vilket
ställt stora krav på högskolorna.
Trots detta presenterar regeringen återigen utan närmare diskussion om
kvalitetsfrågorna sina 30 000 nya högskoleplatser. Utöver uppgiften att
naturvetenskapliga och tekniska utbildningsvägar skall prioriteras och en
"bedömning" som skall "tjäna som planeringsunderlag" och som visar på hur
platserna kan komma att fördelas innehåller dock propositionen inget nytt.
I den moderata utbildningspolitiken har den högre utbildningen och
forskningen en central plats. Vi anser att i takt med att behoven av bredare
och djupare kompetens ökar i samhället måste utbildningen på denna nivå
utvidgas och göras tillgänglig för en allt större grupp människor.
Utbyggnaden skall ske i en takt som tar hänsyn till förändringar i behovet av
olika utbildningar och till hur förutsättningarna för god undervisning och
handledning förändras.
I den tidigare nämnda motionen liksom i vår motion med anledning av
vårpropositionen (1995/96:Fi78) har vi framhållit vikten av att utbyggnaden
av den högre utbildningen sker på ett sådant sätt att utbildningen ger avsett
resultat. Det är nödvändigt att ständigt beakta utbildningarnas kvalitet. Detta
skall också vara den avgörande utgångspunkten såväl för tidpunkten för en
fortsatt utbyggnad som för fördelningen av platser mellan lärosäten. Vår
bedömning är att det idag är minst lika viktigt att öka examinationsfrekvensen
som att forcera fram nya platser.
Det är omöjligt att, annat än i allmänna ordalag, ta ställning till den
fördelning av platserna som regeringen vill göra. Ytterligare information
aviseras till budgetpropositionen, vilket är alldeles nödvändigt. Det är inte
förtroendeingivande att samma utbildningsärenden driver runt i pro-
positionernas kretslopp utan att någonsin presenteras mer grundligt.
Regeringen måste alltså återkomma med en genomarbetad bedömning av
hur förutsättningar för undervisning med mycket god kvalitet skall skapas,
hur lärarbristen vid de mindre högskolorna skall avvärjas, hur lokalfrågorna
skall lösas, hur frågor rörande de studerandes boende etc. skall hanteras, hur
möjligheter till forskning och forskarutbildning skall förbättras, etc. Bara på
basis av en analys kan ett ställningstagande göras om när och var en fortsatt
utbyggnad av den högre utbildningen bör ske.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
utbildningssatsning i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vuxenutbildningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personliga utbildningskonton,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utbyggnad och kvalitet i utbildningen och då i
synnerhet i den högre utbildningen.
Stockholm den 19 juni 1996
Beatrice Ask (m)
Rune Rydén (m)
Ulf Melin (m)
Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
Margareta E Nordenvall (m)
Tomas Högström (m)
Ulf Kristersson (m)
Chris Heister (m)
Per Unckel (m)
Birgitta Wistrand (m)