med anledning av prop. 1995/96:222 Vissa åtgärder för att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.
En skattepolitik för tillväxt
och nya jobb
Sveriges rekordhöga skattetryck är ett av den svenska
ekonomins grundläggande strukturella problem. Den privata
sektorn hålls nere, företagande och tillväxt hämmas. Den
kraftiga beskattningen av arbete och kapital, till vilket också
måste räknas kunskapen, humankapitalet, försämrar
förutsättningarna för att massarbetslösheten skall kunna
nedbringas.
För att jobben skall bli fler måste företagen bli fler och dessutom kunna
växa. Någon annan väg för att bekämpa arbetslösheten finns inte. Att
utveckla företagandet i Sverige måste därför bli politikens huvuduppgift för
lång tid framöver. Att en sådan uppgift kan fullföljas på ett framgångsrikt sätt
är avgörande inte bara för att arbetslösheten skall kunna pressas tillbaka utan
också för utvecklingen av välståndet och den sociala rättfärdigheten.
Uppgiften att främja företagandet är komplex och kräver därför insatser på
en rad områden. Vissa av resultaten kommer dessutom först efter en längre
tid. Det kräver långsiktighet i den politiska inriktningen.
Skattepolitiken skall enligt vår mening ha en inriktning som stimulerar
arbete, ökad kunskap, företagande och kapitalbildning. Det ger nya jobb.
Våra viktigaste förslag följer tre huvudlinjer och utgår från övertygelsen om
behovet av en grundläggande förnyelse av den svenska ekonomin.
Skatten på arbete och kunskap sänks:
Med sex procentenheter genom lägre egenavgifter, lägre
löneskatt och lägre kommunalskatt
Med åtminstone fem procentenheter genom bättre förmånsrelatering av
socialavgifterna
Genom skattereduktion med 50 procent för vissa hushålls- och
omsorgstjänster
Genom att marginalskattereformen återställs så att marginalskatten sänks
till 50 procent
Genom att beskattningen av royaltyinkomster från patent sänks.
Skatten på kapitalbildning sänks:
Genom slopad dubbelbeskattning av det egna, riskbärande
kapitalet i företagen
Genom kraftigt lindrade spärregler för de mindre,
snabbväxande företagen
Genom ett fungerande riskkapitalavdrag.
Skatten på företagande sänks
därutöver:
Genom återgång till tidigare regler för betalning av moms
Genom att energiskattehöjningarna undanröjs.
En sådan sammanhållen skattestrategi är enligt vår mening
nödvändig. Punktinsatser är inte tillräckliga. En viktig
utgångspunkt är vetskapen att det inte går att stimulera
produktionen om produktionsresultaten samtidigt
socialiseras.
I motion 1995/96:A49 återfinns våra konkreta förslag om
skatteförändringar inom ramen för en politik som leder till fler riktiga
arbeten. Vissa av dessa förslag bör beslutas av riksdagen redan nu så att de
kan träda ikraft den 1 september 1996. Det gäller:
Skattereduktion för vissa hushålls- och omsorgstjänster
Återställande av betalningsreglerna för mervärdesskatt
Rätt till nuvärdesavskrivning av maskiner och inventarier
Undanröjda energiskattehöjningar.
Det borgerliga
reformarbetet
Under den förra mandatperioden genomfördes ett stort antal
strukturella reformer. Förändringarna på skatteområdet var i
många avseenden genomgripande.
Genom den omfattande företagsskattereformen 1991 moderniserades den
svenska företagsbeskattningen, som blev internationellt mycket konkurrens-
kraftig. Reformen, som fick brett parlamentariskt stöd, hade sin utgångspunkt
i det krav som ställdes i den moderata skattemotionen i januari 1985:
Beskattningen av bolag bör istället successivt läggas om så att skattesatsen
sänks samtidigt som vissa möjligheter till fondavsättningar minskas. Därmed
breddas skattebasen. Kapitalets rörlighet ökar vilket befrämjar en god
strukturutveckling i näringslivet.
Som framgick av en stor OECD-studie var emellertid även
efter företagsskattereformen förutsättningarna för
företagande fortfarande dåliga när hänsyn också togs till
beskattningen av ägarna. Dubbelbeskattningen av
aktiebolagens vinster samt den fulla
arbetsinkomstbeskattningen av kapitalinkomster i enskild
firma och handelsbolag försämrade förutsättningarna för
investeringar och expansion.
Efter ett omfattande utredningsarbete genomförde den borgerliga
regeringen därför en omfattande reform som trädde ikraft den 1 januari 1994.
Dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna vinster i aktiebolagen
slopades. För enskilda firmor och handelsbolag infördes en metod som
medgav att avkastning av eget kapital beskattades som kapitalinkomst.
Samtidigt infördes särskilda regler om s.k. expansionsmedel som gjorde att
också dessa mindre företag kunde egenfinansiera investeringar med
lågbeskattade medel på samma sätt som aktiebolagen.
Redan 1991 slopade den borgerliga regeringen förmögenhetsbeskattningen
av arbetande kapital. Detta kombinerades med att den progressiva
skatteskalan eliminerades. Dessutom togs beslut om att slopa
förmögenhetsbeskattningen i sin helhet vid utgången av år 1994. Den extra
beskattning av kapitalavkastning som ligger i förmögenhetsbeskattningen
skadar nämligen kapitalbildningen generellt och därmed också
riskkapitalförsörjningen. Genom att inte bara slopa beskattningen av det
direkt arbetande kapitalet utan också av indirekt arbetande kapital
eliminerades dessutom de snedvridningar som tidigare lett till priseffekter för
bland annat jordbruks- och skogsfastigheter.
Den totala skatten på arbete minskade också genom reformer på
skatteområdet. Bland annat sänktes arbetsgivaravgifterna med uppemot fem
procentenheter genom att den del av arbetsgivaravgiften som var minst
förmånsrelaterad reducerades.
När den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1994 undanröjdes
flera av dessa reformer. Den ekonomiska dubbelbeskattningen av aktiebolag
återinfördes, liksom förmögenhetsskatten. Beskattningen av arbete skärptes
kraftigt genom höjda egenavgifter och en ny arbetsgivaravgift - den s.k.
allmänna löneavgiften.
Dessa förändringar har fått följande omdöme av Magnus Henrekson i
boken Företagandets villkor (SNS 1996).
Mot bakgrund av den analys som genomförts i denna bok innebär således de
förändringar som genomförts i företagsbeskattningen att små, nya och icke-
realkapitalintensiva företag missgynnats av de förändringar som
introducerades 1995. Samtidigt skärptes också marginalskatten relativt
kraftigt och var 1995 ca 58,3 procent ovanför brytpunkten och 56,5 procent
vid en inkomst över 7,5 basbelopp. Även andra förändringar har genomförts
på senare tid som riskerar att missgynna mindre och nyare företag.
Exempelvis skärptes arbetsrättslagstiftningen på några punkter 1995. Således
kan vi konstatera att regelsystemen i dagsläget sannolikt är mer gynnsamma
för mindre och nyare företag än vad de var innan 1991 års reform. Å andra
sidan är de mindre gynnsamma jämfört med de regler som gällde 1994. Med
tanke på den från beslutsfattare uttalade målsättningen att man vill ha till
stånd en kraftfull sysselsättningsexpansion i den privata sektorn framstår de
förändringar som genomfördes 1995 som mindre lyckade.
Inte minst internationella erfarenheter visar att om en kraftfull privat
sysselsättningsexpansion skall komma till stånd måste en stor del av de nya
jobben skapas inom den privata tjänstesektorn. Det är dock stor risk att det
höga aggregerade skattetrycket försvårar tillkomsten av nya jobb inom
tjänstesektorn. Det höga skattetrycket blir särskilt besvärande vid produktion
av tjänster där praktiskt taget hela kostnaden består av arbetskostnader och
tjänsten i fråga ej är avdragsgill för köparen. I detta fall drabbas
produktionen
av en dubbel skattekil. Om både köpare och säljare ligger över brytpunkten i
inkomstskatteskalan blir den totala skattekilen ca 94 procent (1995), och även
om både köpare och säljare ligger under brytpunkten blir den så hög som 85
procent. Detta förhållande reser betydande tvivel om att en kraftig expansion
av sysselsättningen i privat sektor är förenlig med dagens höga aggregerade
skattetryck.
Propositionen - insikt men
inga slutsatser
I proposition 1995/96:222 föreslår regeringen bland annat ett
antal förändringar på skatteområdet. Det sker inom ramen för
ett i princip oförändrat skatteuttag, även om effekten 1999
blir en nettoskattehöjning på cirka en miljard kronor. I det
följande kommenteras de olika förslagen i motionen
samtidigt som våra ställningstaganden anges.
Beskattningen av arbete, kunskap och
företagande
Ytterligare försämring av inflationsskyddet
Regeringen aviserar att inflationsskyddet inom
inkomstbeskattningen skall försämras utöver vad som redan
beslutats så att skatteuttaget ökar med cirka en miljard
kronor. Förslaget innebär också att ytterligare ett stort antal
heltidsarbetande kommer över gränsen för statlig
inkomstskatt och därmed får en marginalskatt på i det
närmaste 60 procent.
Detta sker samtidigt som regeringen i propositionen beskriver hur
utländska investerare tvekar att välja Sverige som investeringsland på grund
av de höga marginalskatterna. Det skäl som anges är svårigheten att locka
kvalificerad utländsk personal till Sverige. Mot den bakgrunden skriver
regeringen i propositionen att man ser anledning att överväga att medge
sådana personer lättnader vid beskattningen och eventuellt också genom
undantag från avgifter och förmåner i socialförsäkringssystemen.
Regeringens egen bedömning att utländska medborgare tvekar om att
arbeta i Sverige gäller naturligtvis i motsvarande mån för svenska
medborgare som, vilket bland annat cheferna för Astra och Ericsson varnat
för, kan komma att flytta ut från Sverige.
Vi föreslår i annat sammanhang att fullt inflationsskydd återinförs och att
marginalskatterna skall sänkas till den nivå som angavs i
marginalskattereformen. Vi kommer självfallet att avvisa förslag om en
ytterligare försämring av inflationsskyddet.
Sänkta socialavgifter
Regeringen aviserar att arbetsgivaravgifterna för en
lönesumma på upp till 600 000 kronor skall sänkas med fem
procentenheter från årsskiftet. Regeringen skriver:
De sociala avgifterna utgör en betydande del av lönekostnaderna. Inte minst i
nystartade företag och vid övervägande av nyanställningar kan detta utgöra
ett hinder för expansion och ökad sysselsättning.
Det är bra att regeringen nu fått denna insikt. Sedan
regeringsskiftet hösten 1994 har beskattningen av arbete
skärpts med cirka 40 miljarder kronor. Egenavgifterna har
höjts med tre procentenheter och en ny allmän löneavgift på
1,5 procent av lönesumman har införts. Regeringen medger
nu att dess egen politik har utgjort hinder för expansion och
ökad sysselsättning.
Den sänkning som föreslås är emellertid av synnerligen begränsad
omfattning. Det rör sig om en maximal nedsättning av skattebetalningarna på
30 000 kronor vid en lönesumma på minst 600 000 kronor, vilket motsvarar
ungefär tre till fyra anställda. För företag som har fler anställda kvarstår
således de svårigheter regeringen själv pekar på. Till det kommer att
regeringen finansierar förslaget genom skattehöjningar för företagen som
motverkar de eventuellt positiva effekterna av den begränsade sänkningen av
socialavgifterna.
Det kan också uppkomma ytterligare snedvridningar genom att man strävar
efter en uppdelning av en existerande verksamhet på flera olika företag. Detta
blir sannolikt synnerligen svårt att motverka.
Vi föreslår i annat sammanhang att beslutet om höjda egenavgifter
undanröjs och att den allmänna löneavgiften avskaffas. Vi har dessutom
föreslagit att utrymme skapas för att sänka skatten på arbete genom lägre
kommunalskatt. Till det kommer att vi vill undanröja besluten om längre
arbetsgivarperiod och förkortad tid för inbetalning av mervärdesskatt. För de
företag som skulle dragit nytta av den aviserade nedsättningen är dessa
förändringar att föredra, särskilt som finansieringen inte sker genom andra
skattehöjningar för företagssektorn utan genom besparingar i de offentliga
utgifterna. Regeringens förslag bör således inte genomföras.
Sämre reserveringsmöjligheter
I samband med den borgerliga regeringens skattereformer för
företagandet 1994 infördes en ny och enklare
reserveringsmöjlighet - rätt till avsättning till s.k.
reduceringsfonder. Detta var ett önskemål särskilt från
mindre och medelstora företag.
Regeringen avser nu att föreslå att avsättningsmöjligheten reduceras från
25 procent till 20 procent av vinsten vilket beräknas öka skatteuttaget med
cirka tre miljarder kronor. Ett sådant förslag bör avvisas.
Partiellt slopad dubbelbeskattning
Regeringen skriver i propositionen att effekterna av
dubbelbeskattningen på kapitalförsörjning och investeringar
är stora och utvecklingshämmande för de små och
medelstora företagen men mer begränsade för de stora
företagen. Det är anmärkningsvärt att regeringen nu själv
erkänner att den politik som förts efter regeringsskiftet 1994
försämrat utvecklingsmöjligheterna för svenskt näringsliv
och i synnerhet för de mindre och medelstora företagen.
Som regeringen anger är problemen betydligt större för dessa företag än för
de stora. Det innebär emellertid inte att de stora företagen bör lämnas utanför
en systemriktig reform som innebär enkelbeskattning av kvarhållna och
utdelade vinster. De stora företagen måste tillförsäkras en god
kapitalförsörjning också från svenska investerare. De nuvarande reglerna
leder dessutom till inlåsning av kapital i de stora företagen. Till det kommer
att dubbelbeskattningen minskar det svenska och ökar det utländska ägandet
av svenska företag.
Vi föreslår i annat sammanhang att dubbelbeskattningen slopas i sin helhet.
Vi noterar att regeringen numera instämmer i den teknik som användes av
den borgerliga regeringen vid reformen 1994.
Slopat riskkapitalavdrag
Regeringen föreslår att det riskkapitalavdrag som nyligen
införts slopas med utgångspunkt i att dubbelbeskattningen
för mindre och medelstora företag kommer att avskaffas. Ett
riskkapitalavdrag bör emellertid inte ses som ett alternativ till
slopad dubbelbeskattning. Det är istället ett sätt att under en
period stimulera hushållen till egna investeringar direkt i
mindre företag. Det är således frågan om ett komplement till
en enkelbeskattning.
I annat sammanhang föreslår vi istället att reglerna om riskkapitalavdrag
förbättras och utsträcks i tiden.
Beskattningen av arbetande kapital
Regeringen slår i propositionen fast att den nuvarande
skattefriheten vad avser förmögenhetsskatt på arbetande
kapital skall bestå också vad avser vissa noterade aktier.
Som vi anfört i annat sammanhang leder den skilda behandlingen av olika
tillgångar i förmögenhetsskattehänseende till snedvridningar som bland annat
tar sig uttryck i en skattepåverkan av prisbildningen. Förmögenhetsskatten på
andra tillgångar än de som kan betecknas som direkt arbetande kapital skadar
emellertid också den totala kapitalbildningen och näringslivets
kapitalförsörjning. Som visades i en doktorsavhandling 1990 är det till och
med så att förmögenhetsskatten bland annat leder till utflyttning så att
skatteinkomster på kapitalavkastning i ungefär motsvarande omfattning
förloras. Förmögenhetsskatten bör därför slopas helt.
Beskattningen av bilar
Regeringen föreslår att försäljningsskatten på fordon slopas
samtidigt som den årliga fordonsskatten höjs. Dessutom
föreslås att skatteuttaget vad gäller tjänstebilar skall
reduceras med cirka en miljard kronor.
Det är rimligt att underlätta en övergång till moderna och miljövänliga bilar
och att skapa stabila regler som inte missgynnar svensk bilindustri. Mot den
bakgrunden tillstyrker vi förslaget om slopad försäljningsskatt på
motorfordon och en sänkning av skatteuttaget för tjänstebilar. Vad gäller det
senare förslaget bör emellertid en enklare lösning väljas än den regeringen
skisserar.
Vi avvisar emellertid förslaget om en skärpning av fordonsskatten.
Beskattningen av bilar har höjts vid flera tillfällen sedan Socialdemokraterna
återtog regeringsansvaret. Regeringen planerar dessutom ytterligare
skärpningar av drivmedelsbeskattningen. Det är fel enligt vår mening att
försvåra situationen ytterligare för personer som är beroende av bilen för sitt
arbete eller med tanke på att man bor i glesbygd. Förslaget om höjd
fordonsskatt bör avslås.
Övriga skatteförslag
Regeringen föreslår att stämpelskatten på fastigheter sätts ner
temporärt i syfte att förbättra fastighetsmarknadens
funktionssätt. Det underlättar bland annat omstruktureringar
av fastighetsinnehav, vilket är önskvärt i efterbörden av
kriser i den finansiella sektorn. Vi delar denna uppfattning
och tillstyrker dessutom förslaget om att skattskyldighet för
stämpelskatt skall gälla AP-fonden.
Regeringen föreslår också att det lägre skatteuttaget för allemansfonder
slopas. Denna fråga bör tas upp i samband med en generell sänkning av
skatten på kapitalinkomster. Förslaget, som måste kombineras med att
placeringsreglerna blir likvärdiga med andra fonder, bör avslås i avvaktan på
detta.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i
fordonsskattelagen (1988:327) i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen (1994:1851) om skattelättnader för sparande i allemansfonder
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 19 juni 1996
Bo Lundgren (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Jan-Olof Franzén (m)
Carl Erik Hedlund (m)
Ola Sundell (m)
Inga Berggren (m)
Jerry Martinger (m)
Stig Rindborg (m)
Nils Fredrik Aurelius (m)