med anledning av prop. 1995/96:64 Ett nytt utjämningssystem för kommuner och landsting, m.m.

Den Stockholmsfientliga
politikens återkomst

Regeringen har efter riksdagens avvisande av förslaget till
utjämningssystem som presenterades i vårens
kompletteringsproposition nu återkommit med en ny modell
som ger samma utfall för de enskilda kommunerna och
landstingen. Trots den hårda kritik mot det grundlagsstridiga
i att i lag nu acceptera ett system som innebär att
kommunalskatt som tas upp i en kommun i effekt kommer
att gå till att finansiera verksamhet i en annan kommun,
väljer regeringen ändå att lägga fram denna proposition.
Grundlagen kringgås för att uppnå ett ekonomiskt utfall som
gjorts till ett självändamål och som i praktiken innebär att en
negativ tillväxtpolitik nu introduceras för flera av
kommunerna i Stockholms län. Den Stockholmsfientliga
socialdemokratiska 80-talspolitiken har därmed återkommit.

Moderaterna har i en partimotion med anledning av denna proposition yrkat
avslag på förslaget till nytt utjämningssystem och föreslagit en alternativ
modell som innebär positiva tillväxteffekter och uteblivna pomperi-
possaeffekter för landets kommuner. Vi stödjer förslagen i partimotionen men
vill samtidigt påpeka de särskilt allvarliga effekter som regeringens system
får för Stockholmsregionen.

Socialdemokraterna genomförde 1985 lagen om skatteutjämningsavgift
(SFS 1985:533). Lagen kom i den allmänna debatten att få det, om man
betraktar lagens effekt, något malplacerade smeknamnet "Robin Hood-
skatten". Lagen innebar att en progressiv avgift togs ut på kommuner med
hög skattekraft. Avgiften skärptes och breddades till fler kommuner 1987.
Lagstiftningen kom att bli en tillväxthämmande Stockholmsfientlig skatt. En
lång rad välskötta kommuner i Stockholmsregionen fick se frukterna av sin
mångåriga tillväxtskapande politik försvinna i avgifter som utdelades som
bidrag till andra kommuner, inte sällan med mycket höga skatteuttag.
Införandet av denna avgift grundlagsprövades aldrig. Trots detta används
denna 80-talsskatt både som en ursäkt för införandet av, och får dessutom stå
som modell för, den nu föreslagna nya riktade brandskattningen.

En negativ tillväxtpolitik

Sveriges strukturella problem och otillräckliga tillväxttal har
fått regeringen att koncentrera sina insatser denna höst på
vad den påstår vara tillväxtfrämjande åtgärder. Trots detta
byggs med nu föreslagna utjämningssystem negativa
tillväxteffekter in i flera av Stockholmsregionens kommunala
ekonomier. Offensiva insatser för att få fler i arbete kan ge
till effekt att kommunen får betala mer i avgift till
utjämningssystemet än vad den ökade förvärvsfrekvensen
ger i inkomster från kommunalskatten. Omvänt kan det
faktum att fler kommuninvånare blir arbetslösa förbättra
kommunens ekonomi.

Moderaterna föreslår i sin partimotion att detta undanröjs genom att frysa
tillskottet av utjämningsbidrag till kommunerna vid 1995 års nivå och ger
därmed kommunerna ett hundraprocentigt incitament att förstärka sin
skattekraft.

Regeringsförslaget innebär krav på en mycket snabb ekonomisk anpassning
för de kommuner som haft en mer fördelaktig skattekraftsutveckling det
senaste året. Regeringens skrivningar om ett årligt tak för förlusterna per
invånare kringgås därmed. Enligt propositionen skall effekten begränsas till
högst 500 kronor per år i de tre kommuner vars uppräknade skattekraft 1993
översteg garantinivån i det statliga utjämningsbidraget.

Danderyds kommun har i brev daterat 1995-11-02 till finansutskottet
undertecknat av kommunstyrelserepresentanterna för moderaterna, folk-
partiet, centerpartiet och socialdemokraterna framfört beräkningar som visar
att förlusten per invånare för 1996 blir hela 4 296 kronor, dvs hela 8 gånger
större än vad som anges som maxgräns i propositionen.

Lidingö kommun har i brev daterat 1995-11-10 till finansutskottet under-
tecknat av kommunstyrelserepresentanterna för moderaterna, Lidingöpartiet,
socialdemokraterna, folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet framfört
beräkningar som visar att förlusten per invånare för 1996 blir 1 950 kronor.

Kommunstaben i Täby har gjort beräkningar som visar att förlusten per
invånare för 1996 slutar på 2 170 kronor. SCB redovisar hela 63 kommuner i
hela landet som drabbas av högre intäktsbortfall än de spärregler som anges i
propositionen.

Regeringens förslag innebär att indragningar görs från kommuner med
fördelaktig skattekraftsutveckling med hjälp av en prognostiserad inkomst-
förstärkning. Om det senare skulle visa sig att inkomstförstärkningen inte blir
den prognostiserade förlorar kommunen, till följd av att regeringen avskaffar
del- och slutavräkningarna, ändå redan indragna pengar.

Om riksdagen genomför förslaget trots de mycket starka invändningar som
rests mot det, vill vi påpeka följande: För att undvika att inkomstbortfallet
blir större än vad som anges som spärrbelopp bör införandetilläggen räknas
om dynamiskt årligen med hänsyn till den faktiska utvecklingen av
skattekraften i den enskilda kommunen och i riket som helhet.

Frånvaron av det
medborgerliga perspektivet

Propositionen genomsyras av uppfattningen att kommuner är
att betrakta som självständiga objekt helt frikopplade från
sina respektive medborgare. Målsättningar formuleras sedan
utifrån detta om att närma kommunerna varandra vad avser
ekonomiska förutsättningar genom att föra fördelningspolitik
mellan kommuner. På sidan 28 i propositionen talas om att
den "kommunala självstyrelsen ges ett reellt innehåll". Med
det menas att en långtgående utjämning mellan kommunerna
skall genomföras.

Det kommunala självstyret definieras inte längre som att lokalt själva i
folkvalda församlingar bestämma om utdebitering från medborgarna och att
för detta erbjuda offentlig service. Istället introduceras ett synsätt där det
kommunala självstyret görs liktydigt med största möjliga inkomst- och
kostnadsutjämning. Skillnaden är avgrundslik och innebär i sin nya tolkning i
princip att allt kommunalt profileringsarbete stoppas för att garantera strävan
efter nationell likriktning.

Det intrycket förstärks av att det ingenstans i propositionen talas om de
många framgångsrika exempel på borgerligt styrda kommuner som via
konkurrensutsättning, avgiftsstyrning och uppmuntrande av alternativa drifts-
former lyckats både begränsa och förbilliga användandet av offentlig service.
Istället för att göra de mest effektiva och tillväxtstimulerande kommunerna
till förebild för andra blir det dessa som straffbeskattas.

Frånvaron av det medborgerliga perspektivet gör att bara stat-kommun-
relationer diskuteras. För medborgarna som bor i de nu mest drabbade
kommunerna ser verkligheten annorlunda ut. Utdebiteringen sänktes
medvetet i många kommuner i Stockholmsregionen under 80-talet för att öka
den individuella friheten och valfriheten men också för att parera dyrare
levnadsomkostnader i Stockholmsregionen.

Bostadskostnaderna är högre vilket medför högre ränteutgifter, högre
fastighetsskatt och i förekommande fall högre förmögenhetsskatt. Den
dessutom beslutade höjda fastighetsskatten förvärrar detta läge ytterligare. I
sammanställningar över de högsta fastighetsskatterna i landet inför nästa år
baserat på genomsnittsvärden kommer alla de tio värst drabbade kommunerna
från Stockholmsregionen. Bara i Danderyds kommun höjs fastighetsskatten i
genomsnitt med 40 procent nästa år eller drygt 7 400 kronor. Det är dessutom
ett väl känt faktum att alla boende i storstadsregioner betalar i mycket högre
utsträckning för olika former av omvärldsservice av beskattade pengar än vad
som sker i övriga delar av landet. Den samlade effekten av regeringens
politik kommer att leda till att invånare i vanliga inkomstlägen kommer att
tvingas bort från många av länets kommuner. Deras disponibla inkomster
räcker inte till att betala ens radhusboende eller små egnahem. Det har blivit
för dyrt.

Effekten blir att försök att tvinga fram skattehöjningar i vissa kommuner i
Stockholmsregionen får till följd att många hushåll med mycket små
marginaler får finansiera resurser som går till kommunal verksamhet i andra
kommuner. Detta är en omvänd fördelningspolitik som ger mycket sneda
fördelningseffekter där låginkomsttagare i vissa kommuner får ge bidrag till
rika kommuner.

I Nacka kommun har beräkningar gjorts som visar att kommunen skulle
tvingas höja skatten med 86 öre för att få samma inkomster 1996 som i
nuvarande frysta system. Nacka kan inte försöka kringgå detta genom en
aktiv tillväxtpolitik eftersom det medför pomperipossaeffekter med ännu
sämre intäktsnivå som följd. Systemet tvingar till skattehöjningar och
försämrad service för alla kommuninvånare.

Fortsatt skattechock

Maktskiftet förra hösten och bildandet av den
socialdemokratiska regeringen har medfört exempellösa
skattehöjningar på allt och alla. I föreliggande proposition
ignoreras nu slutligt det grundlagsskyddade kommunala
självbestämmandet och porten öppnas för en överbeskattning
av välskötta kommuner i Stockholmsregionen. När väl det
principiella hindret har kringgåtts finns det inte längre något
som skyddar mot att en skattehöjningsvänlig regering
återkommer och precis som på 80-talet förstärker
Stockholmsfientligheten.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett nytt hållfast och långsiktigt statsbidragssy-
stem måste vara förenligt med grundlagens bestämmelser,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till nytt utjämningssystem
för kommuner och landsting i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 2, beslutar anpassa
införandetilläggen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om effekterna av att helt slopa del- och
slutavräkningarna vid indragandet av prognostiserade
inkomstförstärkningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om propositionens tillväxtfientliga effekter för Stock-
holmsregionen.

Stockholm den 16 november 1995

Fredrik Reinfeldt (m)

Knut Billing (m)

Chris Heister (m)

Inger Koch (m)

Göran Lennmarker (m)

Jerry Martinger (m)

Margareta E Nordenvall (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Stig Rindborg (m)

Gunnar Hökmark (m)