Vår modell - till sist regeringens förslag!
Regeringens förslag innebär att det införs en spärr mot kommunala skattehöjningar åren 1997 och 1998. Konstruktionen av spärren är identisk med den vi moderater föreslagit såväl hösten 1994 som 1995. Situationen då var att samhällsekonomiskt ogynnsamma kommunala skattehöjningar var på väg att genomföras och att särskilda åtgärder borde vidtas för att motverka dessa. Trots att regeringen i sina propositioner verbalt beskrev de negativa effekter kommunala skattehöjningar skulle få, framlades inte förslag om en kommunalskattespärr. Finansutskottet avvisade vid båda tillfällena vårt förslag, som också avslogs av riksdagen.
Det får betraktas som tillfredsställande att regeringen nu sent omsider vidtar en åtgärd mot befarade ytterligare skattehöjningar och därvid också väljer den av oss anvisade modellen. Denna innebär att det ytterst är den enskilda kommunen som får fatta beslutet men att staten genom en bidragsregel gör en skattehöjning oförmånlig.
Genom regeringens senfärdighet har emellertid det kommunala skatte- trycket de senaste två åren höjts avsevärt eller med 0,61 öre per skattekrona vilket motsvarar cirka fem miljarder kronor. Handläggningen av detta ärende är således ytterligare ett exempel på hur regeringen genom sin uppskovs- politik har försämrat förutsättningarna för den samhällsekonomiska återhämt- ning, som inleddes under fyrpartiregeringen.
Stimulera till sänkt kommunalskatt!
I propositionen diskuteras överhuvud inte behovet av sänkta kommunalskatter. Detta är anmärkningsvärt mot bakgrund av de samhällsekonomiskt skadliga höjningar som genomförts efter det socialdemokratiska makttillträdet. I den moderata partimotionen i anslutning till vårbudgeten har vi moderater däremot visat på vägar att kunna sänka kommunalskatten, som ju är den skatt som hårdast drabbar det stora flertalet medborgare.
Lika uppseendeväckande som det är att regeringen överhuvudtaget inte tycks tänka i termer av att vilja sänka den för alla medborgare så betungande kommunala inkomstskatten är det att den helt avstår från att stimulera till skattesänkningar ens i de kommuner och landsting som särskilt gynnats av det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystemet och som har hög kommunalskatt. Detta är egendomligt inte minst mot bakgrund av att utjämningen genomförts bl.a. just för att minska spännvidden i kommunal utdebitering. Vi moderater har tidigare efterlyst åtgärder som säkerställer att kommuner med hög kommunalskatt och som nu är "vinnare" i det nya systemet också verkligen sänker sin höga kommunala utdebitering. Sker inte detta bibehålls ju dagens spännvidd samtidigt som de nya resurser som tillförs dessa kommuner används till kommunal konsumtion istället för att minska den höga kommunalskatten.
Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag som ger de berörda kommunerna ett tydligt incitament att sänka sin kommunalskatt. Konstruktionen kan lämpligen vara den att kommuner och landsting som ges ökade resurser på grund av det nya utjämningssystemets konstruktion och som samtidigt har hög kommunalskatt inte erhåller resurstillskottet, om inte samtidigt en sänkning görs av kommunalskatten med motsvarande belopp. Först när regeringen lägger fram ett sådant förslag ges trovärdighet åt målet att det nya utjämningssystemet också skall bidra till att sänka de alltför höga kommunala utdebiteringarna i många kommuner och landsting.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder som stimulerar till skattesänkningar i de kommuner och landsting som gynnas av det nya inkomst- och kostnadsutjämningssystemet och som samtidigt har hög kommunal utdebitering, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 12 juni 1996
Lars Tobisson (m) Sonja Rembo (m) Lennart Hedquist (m) Fredrik Reinfeldt (m) Per Bill (m) Anna Åkerhielm (m) Stig Rindborg (m) Tom Heyman (m) Margit Gennser (m) Bo Lundgren (m) Margareta E Nordenvall (m) Rune Rydén (m)