Regeringen redogör i propositionen (s 156) för ett missförstånd om periodiseringen av anslaget Viss ersättning för klinisk utbildning och forskning. Anslaget kallas ALF- medel och skall vara en ersättning till landstingen för att staten bedriver läkar- och tandläkarutbildning samt forskning i landstingens verksamhet. De begärda extra medlen skall finansieras genom bl a neddragningen i läkar- och tandläkarutbildningen. I denna fråga har jag inga invändningar.
Här vill jag lyfta fram förslag från Forskningsfinansieringsutredningens (FOF -95) betänkande Forskning och Pengar (SOU 1996:29) som har uppmärksammat detta anslag.
Utredaren har med stöd av RRV konstaterat att staten har dåliga möjligheter att värdera vad man får ut av detta anslag. I till exempel SCBs forskningsstatistik kan enl RRV landstingen återredovisa endas ca 40% av anslagets forskningsdel. Man menar också att det är rimligt att pengarna fördelas på vetenskapliga grunder som formuleras av fakulteterna och inte som de definieras av sjukhusledningarna. De senares uppgift är att beräkna vad fakulteternas verksamhet kostar sjukvården. RRV tar också upp problem som uppstår när en fakultet vill använda ett annat sjukhus än det ALF-avtalet gäller.
Förändringar i tekniken för staten att betala skedde efter förslag i 1990 års forskningsproposition. Syftet var att öka fakulteternas inflytande och valmöjligheter genom att medlen gavs till fakulteterna för att de sedan skulle kunna ha en bättre insyn och större inflytande över användningen. Det verkar som om så inte skett.
Utredaren konstaterar att för henne väger nackdelarna tyngre än de fördelar systemet innebär. Hon ger förslag om ett annat sätt att ersätta landsting för klinisk utbildning och forskning.
Jag menar att detta är en vital fråga för både läkar- och tandläkarutbild- ningarna. Det handlar också om den medicinska kliniska forskningen och om samarbetet mellan stat och landsting samt för förtroendet dem emellan. Jag anser att en utvärdering bör genomföras av den omläggning som gjordes 1990.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en utvärdering genomförs av om de s.k. ALF-medlen används på det sätt som avses.
Stockholm den 2 maj 1996
Margitta Edgren (fp)