Motion till riksdagen
1995/96:Fi1
av Johan Lönnroth m.fl. (v)

med anledning av förs. 1994/95:RR14 Riksdagens revisorers förslag angående information och resultatstyrning


Riksdagsrevisorerna har ägnat särskild uppmärksamhet åt de
problem som är förknippade med s.k. informationsstyrning.
De utredningar som har gjorts visar att
informationsverksamheten i t.ex. departementen bedrivs utan
uppföljning och utvärdering. Revisorernas utredningar visar
också att riksdags- och regeringsbeslut om kriminalpolitiken,
polisens verksamhet och hälso- och sjukvårdens inriktning
inte följts upp i berörda myndigheter, trots klara riktlinjer
och uppsatta mål.
En viktig slutsats är att informationsstyrning knappast är tillräcklig som
enskild metod att genomföra politiska beslut. Informationsstyrningen måste ofta
kompletteras med ekonomiska och administrativa styrmedel om önskat resultat
skall uppnås. Samtidigt är det naturligtvis så att politiska beslut ibland är
otydliga
och orealistiska. Ansvaret för genomförandeproblemen faller därmed ofta tillbaka
på riksdag och regering.
Riksdagsrevisorerna föreslår bl.a. att riksdagens och regeringens beslut
förankras i myndigheterna på ett bättre sätt än i dag och att regeringen ser
till att
styrsignalerna uppfattas och får genomslag i departementens och myndigheternas
verksamhet. Vidare föreslås att regeringen överväger behovet av
kunskapsutveckling och metodutveckling när det gäller information och
kommunikation, att informationsverksamheten utvärderas kontinuerligt o.s.v.
Vi menar emellertid att riksdagsrevisorernas aktuella förslag är otillräckliga
som diskussionsunderlag om mål-, resultat- och informationsstyrningens
effektivitet. Det finns andra och djupare orsaker till varför t.ex. inte
informationsstyrningen fungerar som självständigt styrmedel av statliga
myndigheter. Inom den statsvetenskapliga forskningen finns åtskilliga
undersökningar om s.k. implementeringsproblem. En annan viktig slutsats är t.ex.
att sammansättningen av myndigheternas personal, ämbetsmanna- och
yrkestraditioner spelar en stor roll för de politiska instansernas möjligheter
att
genomdriva beslut. I myndigheter utvecklas följaktligen traditioner, värderings-
och kulturmönster som måste beaktas när det gäller möjligheterna att genomföra
politiken.
Vi vill i sammanhanget hänvisa till Bo Rothsteins avhandling Den
socialdemokratiska staten från 1986, som ingående beskriver de social-
demokratiska regeringarnas svårigheter under efterkrigsdecennierna att få gehör
för sina intentioner på det utbildningspolitiska området. Svårigheterna berodde
bl. a. på att departementet dominerades av en tjänstemannakader med helt andra
värderingar och strävanden än de som kom till uttryck i regeringens politik.
I nationalekonomisk forskning har det under senare år utvecklats en speciell
skola - public choice - som bl.a. ägnat intresse åt att studera målsättningar
och
intressen som styr offentliga organisationers verksamhet. I myndigheter
utvecklas
t.ex. egna målsättningar och strävanden som inte behöver överensstämma med de
politiska institutionernas önskemål, d.v.s. målsättningar som mer har att göra
med att stärka den egna organisationen eller maximera den egna myndighetens
nyttofunktion.
Vi menar följaktligen att en diskussion och utvärdering av styrnings- och
genomförandeformerna måste beakta den omfattande forskning som finns på
området. Riksdagsrevisorernas förslag är tyvärr helt otillräckliga i detta
avseende.

Hemställan

Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen ger riksdagsrevisorerna i uppdrag att återkomma med
förslag där den omfattande statsvetenskapliga och nationalekonomiska
forskningen om politiska implementeringsproblem beaktas.

Stockholm den 29 september 1995

Johan Lönnroth (v)
Kenneth Kvist (v)

Björn Samuelson (v)