med anledning av förs. 1995/96:3 Riksdagens revisorers förslag angående samordnad länsförvaltning
Länsstyrelserna har många roller, dels att utöva
myndighetskontroll, dels vara anslagsfördelare av statliga
medel och samordnare av statlig verksamhet, som verkar
inom de olika länen.
För att få en större helhetssyn, där man kan uppfylla övergripande statliga
och regionala mål, har staten lättat något på de regler som styr verksamheten.
Dessa förändringar och utvärdering av kommunikationsverkens förhållande
till länen presenteras i revisorernas förslag till åtgärder.
Samtidigt som detta sker pågår en diskussion om att stärka den regionala
nivån när det gäller det demokratiska inflytandet och om att förändra
länsstyrelsernas roll till att vara mer av myndighets- och tillsynsutövare.
Detta pågår i den Regionberedning, vars ställningstagande är ute på remiss.
Där kommer man bland annat fram till att de olika statliga verkens
organisation dåligt överensstämmer med den länsindelning vi har. För att inte
göra den överensstämmelsen sämre bör regeringen vidta åtgärder och på sikt
se till att en större enhetlighet kan uppnås. Denna uppfattning omfattas även
av riksdagens revisorer.
För att uppnå övergripande statliga och regionala mål måste det politiska
inflytandet stärkas. Detta kan uppnås genom att man förverkligar
Regionberedningens förslag om att förstärka och utöka de parlamentariska
länsförsamlingarnas, landstingens, makt och inflytande. De regionala målen
måste lyftas upp och en decentralisering av makt och medel genomföras. De
regionala behoven måste utvecklas och ges förutsättningar utifrån det lokala
perspektivet.
Innan det blir verklighet måste man ta ställning till dagens situation, där
det är länsstyrelsen, som står för den regionala samordningen. Ett sätt att
stärka det demokratiska inflytandet är att se till att länsstyrelsens styrelses
makt och befogenheter blir tydligare och förstärks. Den är ändå det organ,
som indirekt är folkvalt i den egna regionen. Det kan inte vara rimligt att ett
läns utveckling så starkt skall vara beroende av hur den enskilde
landshövdingen utför sitt arbete och delegerar beslut till länsstyrelsen.
De statliga verkens organisation måste ses över, även om inte Region-
beredningens förslag leder till en genomgripande förändring av
länsstyrelsernas roller och befogenheter. Man kan undra om den sekt-
orisering som i dag finns på kommunikationssidan är nödvändig eller den
mest effektiva, med hänsyn till helhetstänkande och att investeringsbehov
och knapphet med medel inte går ihop. Ett kommunikationsverk, där
åtminstone Vägverket och Banverket ingår, kan vara ett steg i riktning mot
ett helhetstänkande inom kommunikationsområdet och infrastruktur-
satsningar av stor regional betydelse. Revisorerna påpekar vidare i sin
skrivelse att det är ett problem att man inte kan flytta medel mellan de olika
verksamheterna för att få den mest effektiva lösningen, inte minst ur
miljösynpunkt. Det finns även andra verk, som skulle behöva samordna sina
verksamheter.
Länsstyrelsernas samordnande funktion försvåras också av att flera verk
inte ingår i denna samordning, t.ex. Länsarbetsnämnden, de regionala
utvecklingsbolagen ALMI och Skolverket. Helhetssynen blir lidande och
samordningsvinster uteblir. Posten och Telias bolagisering har medfört en
centralisering av makt och inflytande tillbaka till Stockholm. Det är
naturligtvis en försämring för det regionala inflytandet och möjligheten att
påverka. Det kan kanske lösas på samma sätt som när Vägverket utsett
länsansvariga för att föra en dialog med länsstyrelsen.
I övrigt ansluter sig Vänsterpartiet till revisorernas förslag i sin skrivelse.
För att få ett reellt regionalt inflytande, baserat på en demokratisk grund,
krävs en genomgripande förändring av länsstyrelsernas funktion och roll.
Införandet av regionala parlament, som tar över delar av den statliga
maktutövningen, är ett måste i den processen. Detta kommer Vänsterpartiet
att återkomma till när Regionberedningens förslag skall behandlas av
regering och riksdag.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samordnad länsförvaltning.