med anledning av prop. 1995/96:78 Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten, m.m.
Riksdagen beslutade den 1 juni 1994 om en ny organisation
för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m. Därvid
förutsattes att frågan om huvudmannaskapet för
fastighetsbildningen skulle bli föremål för ytterligare
beredning. Vidare beslutade riksdagen den 3 maj 1995 om
finansiering m.m. av lantmäteri- och
fastighetsdataverksamheten samt om bolagisering av
lantmäteriets fastighetsekonomiska verksamhet. Samtidigt
redovisade regeringen sin avsikt att senare återkomma till
riksdagen med förslag i fråga om bl a författningsändringar
med anledning av omorganisationen. I nu aktuell proposition
lägger regeringen fram förslag om ansvarsfördelning för
fastighetsbildningsverksamheten m.m. (prop 1995/96:78).
Rättssäkerhet
I propositionen om den nya organisationen för lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten framhölls att rättssäkerheten
skulle utgöra grunden för en reformerad organisation och att
den myndighet som handhar fastighetsbildning så långt
möjligt bör vara obunden av andra statliga eller kommunala
intressen. Vidare framhölls att möjligheter till förenklingar
bör tas till vara och att organisationen också bör vara
decentraliserad. Sakägarnas behov av och tillgång till lokal
service måste även uppmärksammas.
Den kritik som riktats mot den statliga organisationen om dubbla roller
genom en omfattande uppdragsverksamhet inom det fastighetsekonomiska
området har nu rättats till genom att denna verksamhet frånskilts genom
tidigare beslutad bolagisering. Därmed kan den nya statliga organisationen på
ett bättre sätt möta kraven på rättssäkerhet.
Beträffande propositionens förslag om möjligheter till kommunala
lantmäterimyndigheter är vi tveksamma till om fastighetsbildningen som en
viktig del av samhällets infrastruktur - med hänsyn till bl a rättssäkerhets-
aspekten - bör organiseras med möjlighet till flera huvudmän. Risk finns att
vi skapar en instabil organisation eftersom ansvaret kan komma att växla
mellan stat och kommun. Frågan är om det rent principiellt är lämpligt med
möjligheter till kommunalt huvudmannaskap eftersom kommunen ansvarar
för politiska beslut rörande markanvändning och aktivt utnyttjar fastighets-
innehav som ett genomförandeinstrument i samhällsplaneringen. För en
privatperson är dessutom ett fastighetsbildningsärende en mycket sällsynt
händelse som därtill regleras av ett för lekmannen obekant regelverk. Att då
behöva fundera på om kommunen är rätt myndighet eller om man ska begära
att ärendet överlämnas till den statliga myndigheten kan inte främja tro-
värdigheten.
En stabil och effektiv
organisation
Efter flera år av ovisshet och en utdragen process för
omorganisationen måste man nu få till stånd ett stabilt,
effektivt och hållbart system för omstrukturering och
förnyelse av denna verksamhet. Farhågor finns att
regeringens förslag förstärker en för fastighetsägare splittrad
organisation och således inte tillvaratar de krav på
rättssäkerhet som idag måste ställas. Det kan dessutom
uppstå situationer där den statliga länsorganisationen får ett
orimligt litet verksamhetsunderlag. Om alltför många
kommuner kommer att inrätta egna lantmäterimyndigheter
undergräver det således stabiliteten för den statliga
organisationen
Med de besparingar och rationaliseringar som väntar verksamheten
framöver bör det vara en utgångspunkt att det i varje län skall finnas underlag
för en statlig lantmäterimyndighet. Därigenom kan även de planerade
uppgifterna med tillsyn och samverkan utföras på tillfredsställande sätt.
En annan viktig fråga är också om de kommunala lantmäterimyndigheterna
kommer att få tillräckligt stort verksamhetsunderlag för att kunna upprätthålla
den fastighetsrättsliga kompetensen. Detta är givetvis en förutsättning för att
kravet på rättssäkerhet ska kunna uppfyllas hos den kommunala myndigheten.
Det är naturligtvis inte heller ur samhällsekonomisk synvinkel lämpligt att
inrätta kommunala myndigheter som inte har samma ekonomiska
förutsättningar som de statliga att täcka kostnaderna för verksamheten.
Utifrån vad som anförts i motionen bör regeringens prövning av frågan om
tillstånd till inrättande av kommunal lantmäterimyndighet ske genom en re-
striktiv och samlad bedömning av frågan om tillräckligt starka skäl för
inrättande av en sådan kommunal lantmäterimyndighet verkligen föreligger.
Beslutet ska baseras på ett rimligt verksamhetsunderlag, uttryckt i basbelopp
eller antal normalärenden, vilket bör införas i lagtexten.
Sammanfattning
Det är av stor vikt att en stabil och rättssäker organisation för
den framtida fastighetsbildningsmyndigheten garanteras.
Med de besparingar och rationaliseringar som väntar
verksamheten framöver bör utgångspunkten vara att det i
varje län skall finnas underlag för en statlig
lantmäterimyndighet. Regeringens prövning av frågan om
tillstånd till inrättande av kommunal lantmäterimyndighet
måste ske genom en restriktiv och samlad bedömning av
frågan om tillräckliga skäl för inrättande av sådan myndighet
föreligger.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en statlig lantmäterimyndighet i varje län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verksamhetsunderlag för kommunal
lantmäterimyndighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en restriktiv och samlad bedömning vid prövning
om inrättande av kommunal lantmäterimyndighet..
11F
Stockholm den 8 november 1995