med anledning av prop. 1995/96:78 Ansvaret för fastighetsbildningsverksamheten, m.m.
Riksdagen fattade på förslag av regeringen (prop.
1993/94:214) under våren 1994 beslut om en ny organisation
för lantmäteri- och fastighetsdataverksamheten m.m. (bet.
1993/94:BoU19). Principerna för finansiering av
verksamheten och om bolagisering av lantmäteriets
fastighetsekonomiska verksamhet fastställdes under våren
1995 av riksdagen. Regeringen har nu lagt fram förslag om
ansvarsfördelning för fastighetsbildningsverksamheten m.m.
(prop. 1995/96:78).
Nödvändig rättssäkerhet
I propositionen om den nya organisationen för lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten m.m. framhölls att
rättssäkerheten skulle utgöra grunden för den reformerade
organisationen. Riksdagen godtog bostadsutskottets
betänkande (1993/94:BoU 19) och delade i allt väsentligt vad
som anförts i propositionen om riktlinjerna för den fortsatta
beredningen och om att myndigheterna skall ges en sådan
ställning att de i möjligaste mån kan stå fria från eventuella
andra statliga och kommunala intressen. Den kritik som
riktats mot den statliga organisationen om bl.a. dubbla roller
genom en omfattande uppdragsverksamhet främst inom det
fastighetsekonomiska området har nu också rättats till genom
att den fastighetsekonomiska verksamheten har frånskilts
från organisationen genom bolagisering. Den nya statliga
organisationen har därför fått goda förutsättningar att möta
högt ställda krav på rättssäkerhet.
Beträffande kommunala lantmäterimyndigheter föreslår regeringen nu att
kommunen vid ansökan skall visa att myndigheten får en organisatorisk
inplacering som garanterar dess oberoende ställning. Myndigheten skall t.ex.
inte vara inordnad under en nämnd med ansvar för mark- och
exploateringsverksamhet. Den kommunala lantmäterimyndigheten skall till
den statliga myndigheten överlämna förrättningar som rör flera lantmäteri-
myndigheters verksamhetsområden, stora jord- och skogsbruksförrättningar
som inte omfattar nybebyggelse samt andra särskilda förrättningar som av
kompetens- eller resursskäl bör handläggas av den statliga myndigheten.
Men de ärenden som kommer att handläggas av kommunala lantmäteri-
myndigheter rör främst bebyggelsefrågor där kommunen själv ofta är en av
parterna t.ex. som markägare eller ansvarig för byggande av vägar och
avloppsanläggningar. Här kan objektiviteten och rättssäkerheten ifrågasättas.
Därför har i lagförslaget medtagits bestämmelser om att på sakägares begäran
skall förrättningen flyttas till den statliga myndigheten. Denna möjlighet
gäller dock inte de fall då förrättningen avser genomförande av civilrättsliga
avtal som är bindande för parterna och normerande för
fastighetsbildningsbeslutet.
Viktigt statligt
verksamhetsunderlag
Regeringens förslag får inte medföra att så många kommuner
kommer att inrätta egna lantmäterimyndigheter att det
undergräver stabiliteten för den statliga organisationen. Med
regeringens förslag kan det uppstå situationer där den statliga
länsorganisationen får ett orimligt litet verksamhetsunderlag.
Att det görs så lätt även för små kommuner att inrätta egen
myndighet kan även få konsekvenser för rättssäkerheten i
den statliga verksamheten. Exempelvis kan en kommun som
tycker att den statliga lantmäterimyndigheten dömer ut för
höga ersättningar eller på annat sätt fattar beslut som går
kommunen emot helt enkelt hota med att inrätta en egen
myndighet.
Med de besparingar och rationaliseringar som väntar verksamheten
framöver bör det vara en utgångspunkt att det i varje län skall finnas underlag
för en statlig lantmäterimyndighet. Detta är en nödvändig förutsättning för en
rimlig myndighetsservice till medborgarna. Dessutom kan de planerade
uppgifterna med samordning, utveckling och tillsyn utföras på
tillfredsställande sätt.
Tillräckligt kommunalt
verksamhetsunderlag
En annan viktig fråga är att också de kommunala
lantmäterimyndigheterna - som i fortsättningen måste ha
hela kommunen som sitt verksamhetsområde - kommer att
få tillräckligt verksamhetsunderlag så att personalen skall
kunna upprätthålla sin fastighetsrättsliga kompetens. Detta är
givetvis en förutsättning för att kravet på rättssäkerhet skall
kunna uppfyllas hos den kommunala myndigheten.
Huvudmannaskapsutredningen redovisade i sitt betänkande
(Fastighetsbildning - en gemensam uppgift för stat och
kommun; SOU 1995:54) ett minimikrav på intäkter om 600
000 kronor per år i genomsnitt för en femårsperiod. Denna
omsättning motsvarar enligt den nu gällande lantmäteritaxan
cirka 40 enkla normalärenden. Inom den statliga
myndighetsorganisationen är kravet på verksamhetsunderlag
cirka 4 miljoner kronor.
Regeringen vill inte i lag fastlägga ett visst minsta belopp eftersom man
anser att gränsen påverkas av den tekniska utvecklingen och de
rationaliseringsmöjligheter som numera står till buds. Regeringen anser dock
att huvudmannaskapsutredningens förslag skall vara vägledande med de
tekniska och organisatoriska förutsättningar som nu gäller.
Emellertid är regeringens syn på verksamhetsunderlag helt otillfredsstäl-
lande för att garantera en rättssäker hantering hos de kommunala
lantmäterimyndigheterna. Det kan inte heller från samhällsekonomisk
utgångspunkt vara lämpligt att inrätta kommunala myndigheter som inte har
samma ekonomiska förutsättningar som de statliga att täcka kostnaderna för
verksamheten.
Om ett rimligt verksamhetsunderlag skall uttryckas i ett visst belopp bör
detta i dagens penningvärde vara minst 2 miljoner kronor. Ett sådant
minimibelopp, uttryckt i basbelopp, bör framgå av lagstiftningen. Enligt
uppgifter inhämtade från Lantmäteriverket skulle ett sådant krav innebära att
cirka 20 kommuner skulle bli berättigade att inrätta egen lantmäteri-
myndighet. Detta skulle ej heller medföra någon dramatisk nedläggning av
nuvarande kommunala verksamhet, eftersom den mätningstekniska delen av
förrättningen oftast kommer att ligga kvar inom kommunerna.
Samlad bedömning
Regeringens prövning av frågan om inrättande av kommunal
lantmäterimyndighet bör ske genom en samlad bedömning
av frågan om det föreligger tillräckligt starka skäl för
inrättande av en sådan myndighet. Prövningen bör därför
omfatta - förutom de i lagen omnämnda kraven - även andra
faktorer som kommunens befolkning, yta, geografiska läge,
utbyggnadsplaner m.m. Dessutom är det nödvändigt att
beakta även underlaget för den statliga organisationen. Men
enligt propositionen avsäger sig regeringen den möjligheten.
Det är inte bara utomordentligt förvånande utan även
felaktigt att man avstår från att ta hänsyn till den statliga
organisationen eftersom man ju är ansvarig för verksamheten
både vad gäller resultat och finansiering. Därför måste
uttryckligen av lagstiftningen framgå att tillståndsprövningen
ska bygga på en samlad bedömning av hela ärendet. Genom
en sådan prövning undvikes myndighetens dubbla roller,
tillgodoses sakägarna och garanteras rättssäkerheten, allt
enligt riksdagens fastlagda riktlinjer.
Hållbar nyordning
Arbetet med omorganisationen inleddes under våren 1992.
Den nya organisationen var ursprungligen tänkt att
genomföras fr.o.m. den 1 juli 1995 men tidpunkten flyttades
fram till den 1 januari 1996. Den nya lantmäteriorganisation
som börjar sin verksamhet vid årsskiftet måste vara beredd
på ytterligare förändringar till följd av det förslag som
regeringen nu förelägger riksdagen. Flera år av ovisshet för
berörda myndigheter och människor som arbetar med
grundläggande fastighets- och landskapsinformation samt
fastighetsbildningsfrågor är en lång och pressande tid. Efter
denna utdragna process för omorganisationen av lantmäteri-
och fastighetsdataverksamheten måste man nu få till stånd ett
hållbart system för omstrukturering och förnyelse av denna
verksamhet. Den i denna motion föreslagna modellen torde
bäst tillgodose riksdagens krav på en väl fungerande stabil
organisation.
Sammanfattande slutsats
Regeringens förslag tillgodoser inte fullt ut de av riksdagen
fastställda riktlinjerna för den nya
fastighetsbildningsorganisationen. Målet kan uppnås vid
införandet av den nya organisationen om en samlad
bedömning görs i varje aktuellt tillståndsärende och
verksamhetsunderlaget för statliga resp. kommunala
lantmäterimyndigheter bestäms i enlighet med de riktlinjer
som ovan föreslagits. Härmed garanteras bäst en stabil och
på rättssäkerhet grundad ny fastighetsbildningsorganisation.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en statlig lantmäterimyndighet i varje län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om verksamhetsunderlag för kommunal
lantmäterimyndighet,
3.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om samlad bedömning vid prövning av frågan om
inrättande av kommunal lantmäterimyndighet..
11F
Stockholm den 27 oktober 1995