Bostadsutgifterna har ökat hela tiden från 1980. Fram till 1990 låg ökningen i takt med övrig konsumtion och disponibel inkomst. Från 1989 till 1995 har boendekostnaderna ökat med ca 9 % i årstakt utöver inflation. Boendekostnaderna har inte utvecklats homogent inom bostadssektorn. Kostnadsnivån för hyresgäster har ökat betydligt snabbare än för egnahem. Den stora förändringen kom i och med skattereformen, med breddningen av mervärdesbeskattningen.
För att kompensera låginkomsttagare och barnfamiljer för fördyrande levnadsomkostnader skulle nivåerna i barnbidrag och bostadsbidrag höjas. Barnbidragshöjningen uteblev, men bostadsbidragen ökade i omfattning, från ca 2,5 miljarder kr till dagens 9 miljarder kr. I maj 1989, fanns det 242 000 bidragshushåll till en kostnad av 2,3 miljarder kr. 1991 var antalet bidragshushåll 328 000 och kostnaden 5 miljarder kr. Ökningen har fortsatt till att idag omfatta mer än 550 000 hushåll, till en kostnad av 9 miljarder kr. För att minska kostnaderna för bostadsbidragen har riksdagen beslutat om nedskärningar med 690 miljoner kr/ år, vilket även Vänsterpartiet accepterat. I propositionen föreligger ett besparingskrav på 2,3 miljarder kr, vilket är 800 miljoner kr mer än det tidigare rambeslutet som riksdagen fattat.
Skattereformens betydelse för omfördelningen från inkomstskatt till högre boendekostnader kan inte nog understrykas. Det var även meningen att låginkomsttagare skulle kompenseras med bl.a. högre bostadsbidrag. Den utvärdering av skattereformen, som genomförts belyser inte problemen när det gäller boendet på ett tillfredsställande sätt. Hur mycket av de ökade kostnaderna för bostadsbidragen som är en direkt följd av skattereformen belyses inte, ej heller skillnaderna i utfallet av skattereformens effekter mellan de olika boendeformerna.
Eftersom låginkomsttagarna till största delen är boende i hyresrätt, finns det skäl att anta att de drabbades särskilt hårt av skattereformen. Nu drabbas de av de föreslagna nedskärningarna av bostadsbidragen. Boverket är kritiskt till utvärderingen av skattereformen när det gäller boendet. Det anser att utredningen inte fullgjort sitt uppdrag att analysera skattereformens effekter på bostadsmarknaden, ej heller att utredningen på ett tillfredsställande sätt har analyserat effekterna av ökade boendekostnader.
Av dessa och andra fördelningspolitiska skäl avvisar Vänsterpartiet kravet på att avveckla bostadsbidraget för ungdomar, men vi menar att även frågan om bostadsbidraget för ensamstående över 29 år bör omprövas, om det visar sig att skattereformen gett orättvisa och orimliga effekter för lågin- komsttagare i framförallt hyresrätt. En utredning av de ovan beskrivna problemen bör genomföras och regeringen bör därefter återkomma med förslag som rättar till eventuella orättvisor genom förändringar, antingen i skattesystemet eller i det föreslagna bostadsbidragssystemet.
Besparingarna i bostadsbidragssystemet kommer att medföra att kostnad- erna vältras över på kommunerna. Detta beskriver regeringen otillfreds- ställande och utifrån en otillräcklig analys. Vart fjärde hushåll som är bostadsbidragsmottagare är också socialbidragstagare och bland ungdomar har under 1995 38 % av dessa någon gång fått socialbidrag. Sänkta bostadsbidrag, eller t.o.m. borttagna bidrag för vissa grupper, påverkar naturligtvis kostnaderna för kommunernas socialbidrag framöver. Detta beskriver inte regeringen på ett trovärdigt sätt i propositionen och det bör närmare utredas.
Kommunförbundet har i sina beräkningar kommit fram till att de förändringar som nu beslutats i socialförsäkringssystemen ökar kostnaderna för socialbidragen med 20 %. En del av denna ökning, ca 600 miljoner kr, kommer från nedskärningarna i bostadsbidragen. Kommunernas ekonomi pressas från flera håll på ett oacceptabelt sätt. Detta kräver ekonomiska åtgärder från statens sida. Vänsterpartiet avser att återkomma med förslag till lösningar på den frågan i anslutning till den kommande vårpropositionen.
Vänsterpartiet accepterar de flesta av regeringen föreslagna ändringarna i bostadsbidragssystemet. Inte ur fördelningspolitisk synpunkt generellt, utan därför att systemet görs mer tillförlitligt och i flera detaljer görs mera neutralt mellan bidragstagare i olika boendeformer och mellan olika typer av inkomster.
Nytt system för inkomstprövning
Den stora besparingen av bostadsbidragen sker genom att gå över till ett system med preliminära bidrag, som sen skall stämmas av mot deklarerad inkomst. Vi accepterar detta, eftersom det stärker trovärdigheten för systemet och träffsäkerheten att få ett bidrag som stämmer överens med det man är berättigad till. Att införa ett nytt system ökar arbetsbelastningen på försäkringskassorna. Regeringen påpekar detta, men hoppas att dessa problem är övergående och att maskinella rutiner kan ersätta manuella vid avstämningar i det system som föreslås. Detta är kanske möjligt, men faktum kvarstår att bostadsbidragstagarnas kontakter med den enskilda försäkringskassan kommer att öka. Den nya arbetssituationen och den eventuellt ökade arbetsbelastningen bör noga utvärderas och stämmas av.
För bostadsbidragstagarna betyder förändringarna av systemet nya uppgifter. Man skall ge information om bostadsyta m.m. Det är också viktigt att förstå att man som bidragstagare i fortsättningen får ett preliminärt bidrag, som senare stäms av och att detta kan leda till återbetalning av för högt utbetalda bidrag. Här måste Riksförsäkringsverket gå ut med en omfattande upplysningskampanj inför införandet av de nya reglerna och göra en uppföljning eller utvärdering av hur människor uppfattar och använder det nya systemet, förslagsvis efter ett år. Förändringarna av bidragssystemet; som ny förmögenhetsprövning, förmögenhet i egnahem och bostadsrätter, realisationsvinster inkluderas i bidragsgrundande inkomsten, ny inkomst- prövning för egenföretagare, nya regler för avdrag för resor och begränsningen av bidragsgrundande bostadsyta, accepteras av Vänsterpartiet i sin helhet.
Individuella inkomstgränser
Den gemensamma inkomstgränsen för sammanboende ersätts med individuella inkomstgränser till motsvarande nedre beloppsgräns för nuvarande oreducerat bostadsbidrag, d.v.s. 58 500 kr per person. Den gemensamma bidragsgränsen är 117 000 kr. Skälen för regeringens förslag är att man hävdar arbetslinjen. Det ska löna sig att båda arbetar och motverka effekten att bostadsbidraget fungerar som en subvention till de hushåll, där någon av föräldrarna är hemma på heltid eller minskar sin arbetstid. Vänsterpartiet delar den uppfattningen och accepterar det nya sättet att beräkna reduceringsreglerna för att få bostadsbidrag. En annan effekt blir dock att hushåll med låga inkomster får ett lägre bidrag, trots att båda jobbar. En tvåbarnsfamilj, där den ene arbetar deltid med en inkomst på 50 000 kr och den andre arbetar heltid och tjänar 122 000 kr, förlorar ca 140 kr/månad. Den effekten tycker Vänsterpartiet är orimlig och föreslår att den föreslagna besparingen på 300 miljoner kr avslås och används till att förstärka bostadsbidraget för den här gruppen hushåll. Regeringen får komma med förslag hur detta ska kunna lyftas in i det nya bidragssystemet.
Det särskilda bidraget
Som ett slags ersättning för försämrade flerbarnstillägg vill regeringen införa en förändring av det särskilda tillägget i bostadsbidraget för ett fjärde och femte barn. Att detta skulle vara en ersättning för försämrade barnbidrag i form av utfasade flerbarnstillägg är en sanning med modifikation och är inte på något sätt en motsvarighet ekonomiskt. Dessutom gäller det här bara de familjer som har rätt till bostadsbidrag. Vi menar att det ändå är ett steg i rätt riktning när det gäller att stärka ekonomin för barnfamiljer med många barn och därför bör genomföras.
Bostadsbidrag till ungdomar under 29 år
Vänsterpartiet har i motionen redan tidigare sagt att vi avvisar att bostadsbidraget till ungdomar tas bort. Regeringen beskriver inte denna grupp på något sätt, utan utgår från att de som är studerande får sina problem med boendekostnaderna lösta inom ramen för studiestödssystemet. Alla andra ungdomar antas ha en stor flexibilitet och anpassningsförmåga, men till vad, blir då förstås frågan. En närmare analys av problembilden är naturligtvis ett måste, om man ska ta regeringens förslag på allvar. Risken är väldigt stor för att kostnaden vältras över på kommunerna i form av höjda socialbidrag, vilket både LO och Socialstyrelsen tror i sina remissvar. SFS, Sveriges förenade studentkårer, anser att ett helhetsgrepp på ungdomsfrågan är viktig i det här sammanhanget både för dem som studerar och dem som inte studerar. Vänsterpartiet avslår därför besparingen på 300 miljoner kr när det gäller bostadsbidraget till ungdomar.
Fördelningseffekter
Som tidigare nämnts skulle höjda bostadsbidrag kompensera låginkomsttagarnas höjda boendekostnader, som en följd av effekterna av skattereformen. Den föreslagna besparingen på 2,3 miljarder kr i bidragssystemet drabbar låginkomsthushåll med bostadsbidrag hårt. 200 000 hushåll drabbas, vilket motsvarar 4,1 % av samtliga hushåll i riket. Dessa hushåll kommer i snitt att förlora ca 5 800 kr per år, vilket motsvarar 3,6 % av deras disponibla inkomst. Det är naturligtvis orimligt att de som har det sämst och har små möjligheter att kompensera inkomstbortfallet på detta sätt skall drabbas så hårt av den pågående budgetsaneringen. Vänsterpartiet återkommer i den ekonomiska vårpropositionen med förslag på hur detta ska lindras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattereformen och boendet, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om skattereformens effekter vad gäller boendet för låginkomsttagare enligt vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär en konsekvensutredning om boendet och socialbidragen enligt vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas arbetsbelastning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en upplysningskampanj och förståelsen för det nya systemet, 6. att riksdagen beslutar avslå regeringens besparing på 300 miljoner kronor vad gäller individuella inkomstgränser enligt vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det särskilda bidraget, 8. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag till ändring av lagen om bostadsbidrag vad gäller 12 § om rätt till bostadsbidrag för unga enligt vad som anförts i motionen.
Stockholm den 28 mars 1996
Owe Hellberg (v)
Lennart Beijer (v) Jan Jennehag (v) Karl-Erik Persson (v) Maggi Mikaelsson (v) Hanna Zetterberg (v)