I propositionen föreslås överföring av medel så att AMV skall få möjlighet att häva det totalstopp för nya anställningar med lönebidrag som har införts och i en långsammare takt successivt minska omfattningen av bidragsnivåerna.
Antalet anställningar med lönebidrag och bidragsnivåer under budgetåret skall anpassas så att utgifterna kan betalas med de medel som verket disponerar för ändamålet. För att få till stånd en sådan anpassning behöver omfattningen av antalet lönebidrag minska. Minskningen skall i första hand avse de sektorer som har högst kostnader. Vidare föreslås att bidragsnivåerna vid förlängning av beslut efter de första fyra anställningsåren av lönebidrag inte får överstiga 80% av lönekostnaden. Särskild hänsyn behöver inte tas till risken för uppsägning av en anställd med lönebidrag, när ett lönebidrag omförhandlas till en lägre nivå.
Att anslagsramen överskridits är olyckligt. Det är naturligt att ställa höga krav på kostnadskontroll på ett verk som hanterar så stora summor som AMV. Däremot anser inte centerpartiet att regeringens slutsatser och förslag är rimliga.
Centerpartiet anser att det bör föras över medel från A 2-anslaget om 100 miljoner. Skälen för detta är att den neddragning som regeringen föreslår kommer att slå hårt mot en redan utsatt grupp på arbetsmarknaden. Det kan sättas i fråga om det totalt sett finns en samhällsekonomisk vinst i att göra de neddragningar som regeringen föreslår. Människor som berörs kommer i stor utsträckning att övergå till andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller förtidspensionering. Dessa åtgärder är knappast billigare men bokförs på annat konto. Centerpartiet anser att det finns ett stort värde i att kunna utnyttja medel inom det arbetsmarknadspolitiska området på ett flexibelt och effektivt sätt. På så vis kan åtgärder utformas så att dessa avpassas till den enskildes behov och önskemål samtidigt som de utför ett arbete som kommer samhället till gagn. Detta leder till delaktighet för en grupp som eljest hade marginaliserats på arbetsmarknaden. Regeringens förslag sänder ut fel signaler. Signaler om att samhället inte har ansvar eller en ambition om att värna utsatta grupper. Detta kan inte centerpartiet acceptera.
Med regeringens förslag kommer konsekvensen att bli att det är personer med svåra funktionshinder samt de med lindrigare funktionsnedsättningar som i huvudsak kommer att komma i fråga för lönebidrag. Detta är inte acceptabelt.
Regeringens förslag om att nivån inte får överstiga 80% efter de fyra första anställningsåren kommer att leda till uppsägningar. 1/3 av dem med lönebidrag är anställda i allmännyttiga organisationer. Dessa har svårt att öka sina intäkter genom kommersiell verksamhet. Förslaget skulle således bli ett hårt slag för både de enskilda människorna och organisationerna.
Regeringen föreslår till sist att risken för uppsägning från en anställning med lönebidrag inte bör beaktas när bidraget omförhandlas till en lägre nivå. Även detta förslag leder till att personer med stora funktionsnedsättningar riskerar att sägas upp och med få möjligheter att komma tillbaka in på arbetsmarknaden.
Riksdagen fattade så sent som i våras beslut om att personer över 60 år som varit långtidsarbetslösa skall ges möjlighet till anställning med lönebidrag. Om denna viktiga åtgärd, och av regeringen prioriterade grupp, överhuvudtaget skall ges volym måste det ske ett tillskott av medel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar omfördela 100 000 000 kr utöver regeringens förslag från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till B 5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att lönebidrag ej får överstiga 80 % av lönekostnaden efter de första fyra åren, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att risken för uppsägning ej skall beaktas vid omförhandling till lägre nivå.
Stockholm den 9 november 1995
Elving Andersson (c) Margareta Andersson (c) Sivert Carlsson (c) Börje Hörnlund (c) Karin Starrin (c)