med anledning av prop. 1995/96:79 Minderåriga i arbetslivet skyddsregler vid arbete i arbetsgivarens hushåll
Vi instämmer i propositionens syfte, dvs. att justera
lagstiftningen så att Sverige följer de internationella avtalen
om skydd av minderåriga i arbetslivet.
Lagstiftningen som reglerar minimiåldrar för olika former av arbete
återfinns i arbetsmiljölagstiftningen, kap. 5. Arbetsmiljölagen har dock, enl 1
kap. 4 §, undantagits från att vara gällande för arbete som utförs i
arbetsgivarens hushåll, vilket innebär att regler beträffande minimiåldrar
saknas för denna form av arbete.
I den promemoria som framtagits av Arbetsmarknadsdepartementet
(Minderåriga i arbetslivet, juni 1995) och som ligger till grund för
propositionen föreslås därför att kap. 5 samt vissa delar av kap. 7, rörande
tillsyn och påföljder, görs tillämpliga för minderåriga arbetstagare i
arbetsgivarens hushåll. Vidare föreslås att arbetsmiljölagen i övrigt, i likhet
med vad som nu gäller, inte skall gälla för arbete i arbetsgivarens hushåll.
Bakgrunden till detta förhållande är att arbetsmiljön i ett hushåll av naturliga
skäl bör vara bra då den även är en persons eller familjs boendemiljö och att
arbetsmiljölagens omfattning inte är rimlig att applicera på denna form av
arbete.
Regeringens förslag är mer långtgående än vad som föreslås i
departementspromemorian. I propositionen föreslås att hela arbetsmiljölagen
skall tillämpas för arbetstagare, under 18 år, i arbetsgivarens hushåll. Detta
förslag innebär inte enbart att man inför de nödvändiga reglerna beträffande
minimiålder utan även att man genomför en långtgående reglering av andra
förhållanden. Detta görs dessutom utan någon som helst föregående
utredning av vilka konsekvenser detta förslag medför.
Det är rimligt att anta att en arbetsgivare som avser följa den eventuellt nya
lagstiftningen inte kommer att anställa någon under 18 år i sitt hushåll
eftersom att han eller hon både måste kunna och följa den omfattande
arbetsmiljölagen, vilket arbetsgivaren inte behöver göra om arbetstagaren
fyllt 18 år. Resultatet blir därför att de som är i åldrarna under 18 år i
praktiken utestängs från möjligheten att ta denna form av arbete.
Med den beklagligt höga arbetslöshet som råder i landet och att
ungdomarna tillhör dem som har det svårast att ta sig in på arbetsmarknaden
är det inte försvarbart att ytterligare begränsa deras möjligheter till inträde
på
arbetsmarknaden. Visserligen är de flesta ungdomarna under 18 år
gymnasiestuderande, men det finns de som av olika skäl inte är det och för
dem kan denna form av arbeten utgöra en möjlighet till att ta sig in på
arbetsmarknaden och få arbetslivserfarenhet i stället för att fastna i
passivitet,
sysselsättningsåtgärder och bidragsberoende.
Vår uppfattning är därför att lagstiftningen skall förändras i enlighet med
vad som föreslås i den tidigare omnämnda departementspromemorian. Då
kommer Sverige att uppfylla sina internationella åtaganden att för
arbetsmarknaden som helhet ha regler om minimiåldrar för olika former av
arbeten. Det bör tilläggas att den föreslagna förändringen även inkluderar en
allmän regel om krav på en arbetsmiljö som inte förorsakar ohälsa.
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Hemställan
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1995/96:79 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att genomföra de förslag till ändringar
lagstiftningen som återfinns i departementspromemorian Minderåriga
i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 26 oktober 1995
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Anna Åkerhielm (m)
Per Bill (m)
Olle Lindström (m)
Ulf Melin (m)
Ulf Kristersson (m)
Annika Jonsell (m)
Jan Backman (m)