Utskottet behandlar i detta betänkande
regeringens skrivelse 1995/96:190
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1995 samt två motioner
väckta med anledning av skrivelsen. I
motionerna framställs framförallt
önskemål om att skrivelsen i framtiden
skall göra en grundligare och mer
problematiserande genomgång av de
redovisade frågorna samt att ökad
tyngdpunkt bör läggas vid analys av
Sveriges agerande i EU och av
medlemskapets konsekvenser på olika
områden.
Utskottet anser att skrivelsen ger en
förtjänstfullt utförlig presentation av
verksamheten i EU och Sveriges agerande
under 1995. Flertalet av de frågor som
aktualiseras i motionerna har varit
föremål för riksdagens överväganden i
flera tidigare sammanhang, särskilt i
samband med behandlingen av regeringens
proposition om Sveriges medlemskap i EU
och, senast under våren 1996, inom ramen
för det svenska förberedelsearbetet
inför EU:s nu pågående
regeringskonferens. Utskottet anser, i
likhet med motionärerna, det angeläget
att konsekvenserna på olika områden av
Sveriges medlemskap i EU analyseras och
noterar det utrednings- och analysarbete
som fortgår löpande och som kommer att
fortsätta i syfte att även framdeles få
till stånd en bred insyn i och aktiv
debatt kring frågor om EU:s verksamhet,
Sveriges roll i unionen m.m.
Utrikesutskottet har berett samtliga
övriga utskott tillfälle att yttra sig
över skrivelsen jämte motionerna.
Yttranden har avgivits av
socialförsäkringsutskottet samt
bostadsutskottet. Yttrandena återges in
extenso i bilaga till betänkandet.
Utrikesutskottet anser bägge motionerna
till sina huvuddelar besvarade. Med det
som anförts i betänkandet föreslår
utskottet att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 1995/96:190
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1995 till handlingarna.
2 Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för
verksamheten i Europeiska unionen under
1995 i enlighet med riksdagsordningens 3
kap. 6 §. Skrivelsen behandlar
Europeiska unionens övergripande
politiska och institutionella
utveckling, det ekonomiska och sociala
samarbetsområdet, unionens förbindelser
med omvärlden samt det inrikes och
rättsliga samarbetet.
3 Motionerna
1995/96:U43 av Bengt Hurtig m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skrivelse 1995/96:190.
1995/96:U44 av Bodil Francke Ohlsson
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att aktuella frågor
och ärenden i det svenska EU-arbetet bör
behandlas grundligare och i mer
problematiserande form i framtida
skrivelser om verksamheten inom EU.
4 Yttranden från andra utskott m.m.
Utrikesutskottet har berett samtliga
övriga utskott tillfälle att yttra sig
över skrivelsen jämte motioner i de
delar som har samband med respektive
utskotts beredningsområde. Yttranden har
avgivits av socialförsäkringsutskottet
samt bostadsutskottet. Yttrandena
återges in extenso i bilaga till
betänkandet.
5 Utskottet
5.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Sveriges första år som medlem i
Europeiska unionen har inneburit många
nya erfarenheter. Inom
statsförvaltningen görs en kontinuerlig
uppföljning av dessa. Regeringen har,
anförs det i skrivelsen, också lämnat
konkreta uppdrag när det gäller att
analysera det första årets erfarenheter.
Som exempel på några viktiga intryck
anges bl.a. den särskilda utmaning som
har bestått i att möta den
sammansmältning av inrikes- och
utrikespolitik som blir en effekt av
samarbetet i unionen. De beslut som
fattas av EU:s ministerråd gäller i
många fall lagstiftning om frågor av
klart inrikespolitisk karaktär. Sverige
trädde som ett nytt medlemsland in i
EU:s pågående berednings- och
förhandlingsprocess. Flertalet av de
frågor som Sverige hade att ta ställning
till under 1995 hade förberetts inom EU
innan Sverige blev medlem av
organisationen. Det har, anför
regeringen, inneburit en viss
ansträngning att tränga in i de många
gånger komplicerade frågor som har
behandlats utan att, som de gamla
medlemsstaterna, ha haft möjlighet att
fullt ut följa frågorna från början.
Frågornas beredning sträcker sig inte
sällan över flera år. Enligt vad som
anförs i skrivelsen har dock Sverige,
redan under detta första år, fått
konkret gehör för sina ståndpunkter i
många frågor. Sverige deltar nu i den
tidiga beredningen av olika EU-ärenden
och får därmed möjlighet till den
framförhållning som är en förutsättning
för ett framgångsrikt arbete i EU. Det
första medlemskapsåret har, anför
regeringen, visat att små medlemsländer
har goda möjligheter till inflytande när
de är väl förberedda och argumenterar
för genomtänkta förslag. Andra
medlemsländer förväntar sig dessutom att
Sverige skall vara pådrivande inom
områden, exempelvis öppenhetsfrågorna,
där Sverige har viktiga erfarenheter.
Den sammantagna erfarenheten är, anför
regeringen, att Sverige kan påverka i
EU. Det mindre medlemslandet är en
faktor att räkna med. Med konsekvens och
fasthet, med samverkan med andra
medlemsländer och med vilja att bidra
till gemensamma europeiska lösningar,
kan ett för Sverige betydande inflytande
nås över unionens gemensamma politik.
Också den kulturella aspekten av
medlemskapet har givit viktiga nya
erfarenheter, påpekas det i skrivelsen.
Sveriges företrädare har verkat i en ny
miljö både vad gäller organisation och
arbetsformer och andra medlemsländers
traditioner och synsätt inom olika
sakområden. Stor kraft har ägnats åt att
ta till sig de faktiska
arbetsprocesserna liksom att lära sig
förstå andras synsätt och förmedla
kunskap om våra egna. I detta sammanhang
nämner regeringen särskilt språkfrågan.
Franska är det viktigaste arbetsspråket
inom stora delar av EU:s institutioner.
Det innebär att många dokument först tas
fram på franska innan de översätts till
övriga språk, vilket sker med viss
fördröjning. Tolkning till och från
svenska har skett i begränsad men ökande
utsträckning. Institutionernas
översättnings- och tolkningskapacitet
har under 1995 successivt men dock inte
fullt byggts ut. Det är, anför
regeringen, ur Sveriges synvinkel sett
ytterst viktigt att hävda det svenska
språkets ställning i EU.
I skrivelsen noteras vidare att Sverige
har gått in i medlemskapet utan att
frångå den svenska förvaltningsmodellen.
Arbetsfördelningen mellan riksdagen och
regeringen och mellan regeringen och
myndigheterna har förblivit i princip
oförändrad. Någon ändring har inte
heller skett beträffande statsmakternas
förhållande till intresseorganisationer
och andra berörda organ. Däremot har,
som nämnts ovan, medlemskapet inneburit
att i första hand arbetsmetoderna har
anpassats till de nya förhållandena. Med
anledning av den svenska
förvaltningsmodellens särskilda struktur
har regeringen uppdragit åt
Statskontoret att kartlägga och
analysera hur EU-medlemskapet under det
första året påverkat statliga
myndigheters organisation och
arbetsformer och hur formerna för
samverkan mellan regering och
förvaltningsmyndigheter har utvecklats.
Statskontoret skall i en huvudrapport
under 1996 redovisa sin bedömning av den
svenska förvaltningsmodellens
ändamålsenlighet i ett EU-perspektiv och
vilka för- och nackdelar den medfört i
det praktiska arbetet.
I skrivelsen hänvisas bl.a. till 1995
års regeringsförklaring vari regeringen
angett vilka områden som ges hög
prioritet i EU-arbetet, nämligen
sysselsättning och tillväxt, en hög
skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i
EU:s institutioner, jämställdhet mellan
kvinnor och män, större inflytande för
konsumenterna, regional utjämning,
frihandel, östutvidgningen, fred i det
forna Jugoslavien, kampen mot
internationell brottslighet inklusive
narkotikabekämpning, fusk och bedrägeri
med gemenskapsmedel samt samarbetet inom
Östersjöområdet. Sverige har vidare, vid
sidan av att hävda det svenska språkets
ställning i samtliga institutioner, lagt
stor vikt vid att den tilldelade kvoten
av svenska tjänstemän vid EU:s
institutioner uppfylls och att unionens
personalpolitik främjar jämställdhet
mellan könen. I ett särskilt kapitel i
skrivelsen redovisas utvecklingen i EU-
institutionerna under 1995 och bl.a.
arbetet med rekrytering av svenskar till
dessa.
Europeiska rådet, som består av
medlemsländernas stats- och
regeringschefer, möts normalt i slutet
av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två
gånger per år. Ordförandeskapets
slutsatser från Europeiska rådet i Essen
i december 1994 och från 1995 års två
möten i Cannes och Madrid återfinns i
bilagor till skrivelsen. Europeiska
rådets möte i Cannes i juni 1995 var det
första av EU:s toppmöten där Sverige,
Finland och Österrike deltog som
fullvärdiga EU-medlemmar. (De tre
länderna hade dock i praktiken deltagit
fullt ut vid mötet i Essen i december
1994.) De viktigaste frågorna som
diskuterades i Cannes var
sysselsättningen, ekonomiska och
monetära unionen (EMU), förbindelser med
omvärlden, inrikes och rättsliga frågor
samt förberedelser för
regeringskonferensen 1996. Euopeiska
rådets möte i Madrid i december 1995
behandlade framför allt EMU,
sysselsättning, utvidgningsfrågan och
regeringskonferensen. Regeringen
redovisar även utförligare det s.k.
partnerskapet Europa-Medelhavet som
grundlades vid Medelhavskonferensen i
Barcelona den 27-28 november 1995. En
förteckning över viktigare rättsakter
som antagits av rådet under 1995 finns
som bilaga till skrivelsen. Också EU:s
budget 1995 redovisas i särskild bilaga.
Arbetet för sysselsättning och tillväxt
har lett fram till rekommendationer till
medlemsländerna att koncentrera sina
sysselsättningsfrämjande åtgärder till
fem nyckelområden. Sverige har, enligt
vad regeringen anför i skrivelsen,
förordat att arbetet inriktas på de
områden som skall stärka arbetskraftens
kompetens och företagens konkurrenskraft
samt öka arbetskraftens rörlighet på
arbetsmarknaden, såväl geografiskt som
yrkesmässigt. En annan viktig del av
EU:s åtgärder för att skapa tillväxt,
sysselsättning och konkurrenskraft är
satsningen på de s.k. transeuropeiska
nätverken inom sektorerna transport,
telekommunikationer och energi. Ett
omfattande arbete har bedrivits under
året, men några slutliga beslut har inte
fattats. De små och medelstora företagen
spelar enligt svensk uppfattning en
viktig roll i arbetet med att åstadkomma
tillväxt och sysselsättning. Inom EU
bedrivs ett omfattande samarbete inom
detta område, bl.a. i form av ett
särskilt program för dessa företag.
När det gäller den ekonomiska och
monetära unionen fastslog stats- och
regeringscheferna vid Europeiska rådets
möten i Cannes och Madrid att EMU:s
tredje fas skall inledas den l januari
1999. Man antog även ett scenario för
införandet av den gemensamma valutan,
euro . Sverige redovisade under 1995 i
sitt konvergensprogram hur man avser att
uppnå de s.k. konvergenskriterierna.
Det svenska konvergensprogrammet mottogs
väl av rådet.
En av de frågor som Sverige särskilt
drivit under 1995 har gällt öppenheten,
framför allt i rådets arbete. Genom inte
minst svenska och danska ansträngningar
har öppenhetsfrågorna nu en given plats
på EU:s dagordning, anförs det i
skrivelsen. En av framgångarna det
första året är att resultatet från
rådets omröstningar i
lagstiftningsärenden alltid skall
offentliggöras. Dessutom skall protokoll
samt förklaringar som EU-länderna avger
om beslutade rättsakter förutsättas vara
offentliga om inte ett enskilt
medlemsland begär motsatsen.
EU:s regeringskonferens som skall se
över och revidera EU:s grundläggande
fördrag har förberetts av en
reflektionsgrupp bestående av
företrädare för samtliga medlemsstater.
I skrivelsen redovisas förberedelserna
inför konfersen utförligare. I den
slutrapport som reflektionsgruppen
överlämnade vid Europeiska rådets möte i
Madrid analyserades och presenterades
olika lösningar och konsekvenser av
eventuella fördragsändringar.
En stor del av det ekonomiska samarbetet
inom unionen sker inom ramen för EG och
rör den inre marknaden - fri rörlighet
för varor, tjänster, personer och
kapital - och angränsande
politikområden. Den sociala dimensionen
av samarbetet syftar till att motverka
negativa konsekvenser av den inre
marknaden och berör framför allt
arbetstagare. Utgångspunkten för
samarbetet inom den gemensamma
varumarknaden har varit att säkerställa
den fria rörligheten. Regelverket för
den inre marknaden är nu i huvudsak på
plats. Den intensiva lagstiftningsfasen
har gått över i en fas där tyngdpunkten
läggs vid att få de gemensamma reglerna
att fungera effektivt. Inom
tjänsteområdet beslutade rådet om flera
direktiv som rör den finansiella
sektorn. Avregleringen av unionens
telekommunikationsmarknad har
fortskridit och skall vara genomförd
senast den 1 januari 1998. Sverige, som
redan har en avreglerad telemarknad,
bevakar att arbetet bedrivs enligt
tidsplanen.
Inom jämställdhetsområdet har Sverige
bl.a. drivit frågorna om s.k.
mainstreaming (integrering av ett
jämställdhetsperspektiv inom alla
politikområden) och om kvinnors
inflytande på beslutsprocessen i EU:s
institutioner.
Svenska prioriteringar inom
miljösamarbetet är kampen mot försurning
och klimatpåverkan, kemikaliekontroll,
kretsloppsanpassning samt biologisk
mångfald. Sverige har, anför regeringen,
varit mycket pådrivande, och ett svenskt
initiativ inom försurningsområdet har
lett till att kommissionen nu utarbetar
en särskild strategi mot försurningar.
Sverige har också stött åtgärder som
skall skapa en miljömässigt hållbar
utveckling inom transportsektorn. Inom
denna sektor fattades också ett för
Sverige mycket viktigt beslut
beträffande lastbilars längd. Beslutet
innebär att svenska lastbilar i inrikes
trafik även i fortsättningen får vara 24
meter långa. Enligt ett
kommissionsförslag skulle lastbilars
längd i samtliga EU-länder anpassas till
högst 18,75 meter. Den föreslagna
ändringen hade, enligt vad som anförs i
skrivelsen, kunnat innebära negativa
konsekvenser för Sverige ur såväl
ekonomisk som miljömässig synvinkel samt
beträffande trafiksäkerheten. Till
transportpolitiken hör också
sjösäkerhetsfrågorna som Sverige ger hög
prioritet i EU-arbetet. Under 1995 har
rådet t.ex. antagit en förordning om
säkerhetsorganisationen på vissa färjor.
Inom regionalpolitiken har bl.a.
utformats utvecklingsprogram för vissa
särskilt behövande regioner. Inte minst
glesbygdsstödet och socialfondens bidrag
till bekämpandet av arbetslöshet har
getts hög prioritet från svensk sida.
Kommissionen har till rådet överlämnat
ett analysunderlag om konsekvenserna för
den gemensamma jordbrukspolitiken med
anledning av dels de nya åtagandena i
världshandelsorganisationen WTO, dels
förberedelserna inför EU:s framtida
utvidgning. Sverige har pekat på behovet
av att modernisera jordbrukspolitiken
för att kunna minska unionens
marknadsregleringar och sänka de interna
prisnivåerna. Sverige har under 1995
utarbetat ett miljöprogram för
jordbruket. En av de viktigare frågorna
inom animalieområdet har varit
förhandlingarna om ett temporärt avtal
mellan EU och Norge i syfte att
bibehålla existerande handel med
bearbetade jordbruksprodukter.
Användning av hormoner inom
animalieproduktionen har varit i högsta
grad aktuell under året. Sverige har
bl.a. verkat för att det nuvarande
förbudet mot hormoner i
produktionshöjande syfte inte skall
uppluckras.
I juni 1995 antog ministerrådet ett
direktiv som fastställer regler om
transporttider, raster och
veterinärbesiktningar vid
djurtransporter. Sverige var ett av de
mest pådrivande länderna för sådana
regler, men kunde inte rösta för
förslaget, eftersom transporttiderna för
vissa djurslag fortfarande är för långa
och rasterna för korta.
Höstens förhandlingar om nya fiskeavtal
i Västerhavet ledde till
överenskommelser mellan EU och Norge i
fråga om Nordsjön och Skagerrak. Däremot
kunde förhandlingarna om det bilaterala
avtalet mellan EU (Sverige) och Norge
(det s.k. Naboavtalet) inte slutföras.
EU:s utvidgning har, enligt vad som
anförs i skrivelsen, varit en fråga som
prioriterats högt av den svenska
regeringen under 1995. Sverige ser
utvidgningen som ett viktigt politiskt,
ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för
ett enat Europa. Europeiska rådet antog
i Cannes i juni 1995 en vitbok om
anpassning av de berörda central- och
östeuropeiska staternas lagar och
administrativa strukturer till
regelverket på EU:s inre marknad. I
Cannes fastställdes också att
förhandlingarna om Maltas och Cyperns
anslutning till unionen skall inledas
sex månader efter det att
regeringskonferensen avslutats. I Madrid
i december 1995 underströk Europeiska
rådet utvidgningens politiska och
ekonomiska betydelse för EU och uttalade
som sin strävan att den inledande
förhandlingsfasen för de associerade
länderna i Central- och Östeuropa skall
sammanfalla med att förhandlingarna med
Cypern och Malta inleds. Sverige drev
ståndpunkten att de baltiska staterna
skulle behandlas likvärdigt med övriga
central- och östeuropeiska
kandidatländer, vilket också hörsammades
i Europeiska rådets slutsatser.
Regeringen erinrar i skrivelsen om den
svenska målsättningen att
medlemskapsförhandlingar för samtliga
kandidatländer skall inledas sex månader
efter regeringskonferensens avslutande.
Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden har ytterligare utvecklats
under 1995. Till de viktigaste frågorna,
anförs det i skrivelsen, har hört
fredsprocesserna i f.d. Jugoslavien och
i Mellanöstern, EU:s relationer med
Turkiet, Ryssland och andra stater i
Central- och Östeuropa, USA och Kanada
samt länderna i södra Medelhavet. Den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) har av
naturliga skäl till stor del handlat om
att nå en varaktig fred i f.d.
Jugoslavien. Fredsprocessen, som ledde
fram till fredsavtalet i Dayton, har
haft såväl den svenska regeringens som
de övriga medlemsländernas fulla stöd.
Utvecklingen av EU:s relationer med de
central- och östeuropeiska länderna,
inklusive de baltiska staterna, har
fortsatt genom slutande av s.k.
Europaavtal. EU har vidare under 1995
förlängt olika samarbetsavtal med
Ryssland och övriga OSS-stater,
Medelhavsländerna, Israel samt med
Mercosur-staterna i Latinamerika. EU
ingick också en tullunion med Turkiet. I
bilagor till skrivelsen återfinns
sammanställningar över de viktigaste
avtalen och överenskommelserna som
slutits under 1995 mellan EG och dess
medlemsstater och tredje land samt över
de gemensamma ståndpunkter, åtgärder och
deklarationer som antagits inom ramen
för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.
Sverige har traditionellt ett starkt
engagemang för frihandel och strävar
efter att EU:s gemensamma handelspolitik
även fortsatt, och i ökad utsträckning,
skall drivas i frihandelsvänlig
riktning. I bilaga till skrivelsen
återfinns statistiska uppgifter över
Sveriges handel med EU:s medlemsstater
1994 och 1995. En central fråga under
året har varit att fullborda rollen för
den nya världshandelsorganisationen VHO
(World Trade Organization/WTO).
Medlemskapet har visat sig ge oss goda
möjligheter, anser regeringen, att
tillsammans med andra
frihandelsinriktade medlemsländer
påverka EU:s handelspolitik i positiv
riktning. Exempelvis har Sverige lyckats
få igenom kraftiga sänkningar av EU:s
tullar på elektronikkomponenter.
Genom medlemskapet i EU deltar Sverige
även i den gemensamma biståndspolitiken.
EU:s bistånd (inklusive samarbete med
Central- och Östeuropa) uppgick 1995
till ca 4,8 miljarder ecu. Sverige
bidrar till den gemensamma
biståndspolitiken via medlemsavgiften
och dessutom med 350 miljoner ecu till
Europeiska utvecklingsfonden för
kommande femårsperiod.
EU har också arbetat mycket aktivt för
de mänskliga rättigheterna. Under 1995
har EU publicerat ett flertal
deklarationer och genomfört ett stort
antal uppvaktningar i tredje land där
allvarliga kränkningar av mänskliga
rättigheter förekommit eller hotat.
Nedrustning och icke-spridning av
massförstörelsevapen har ägnats ett
intensivt samarbete, bl.a. inför
förlängningen och granskningen av icke-
spridningsavtalet och utarbetandet av
skärpta internationella regler för
truppminor och laservapen.
Inom ramen för samarbetet på det inrikes
och rättsliga området har bl.a. åtgärder
vidtagits under 1995 för att
effektivisera kampen mot narkotikahandel
och annan grov kriminalitet. Det
internationella polissamarbetet har
fördjupats inom flera områden. Den
strategi för narkotikabekämpning som
diskuterats under året syftar till att
minska både utbud och efterfrågan.
Europolkonventionen om den europeiska
polisbyrån, Europol, undertecknades i
juli 1995. En viktig fråga som återstår
att besluta är EG-domstolens behörighet
att tolka konventionen.
Medlemsstaterna har också sökt
effektivisera det civil- och
straffrättsliga samarbetet. En ny
konvention om ett förenklat
utlämningsförfarande undertecknades i
mars 1995. Vad avser arbetet inom asyl-
och invandringsområdet har arbetet med
att dels ratificera den s.k.
Dublinkonventionen, dels försöka
slutföra förhandlingarna om yttre
gränskontrollkonventionen fortgått. Inte
i något av fallen har arbetet kunnat
slutföras. En resolution om
minimigarantier för asylsökande har dock
antagits, och rådet har också enats om
en gemensam ståndpunkt rörande en
harmoniserad tolkning av flykting-
begreppet.
Samarbetet på tullområdet har bl.a.
resulterat i den s.k. CIS-konventionen
som undertecknades i juli 1995. Den
syftar till att förhindra, utreda och
sakföra allvarliga brott mot
narkotikalagar avseende införsel och
utförsel av narkotika. Dessutom omfattar
konventionen penningtvätt vid
narkotikahandel. Arbete har också
bedrivits med förslag till en konvention
om ökat tullsamarbete, den s.k. Neapel
II-konventionen. Åtgärderna mot fusk och
bedrägeri med gemensamma EU-medel har
prioriterats högt, såväl av unionen som
helhet som av Sverige. När det gäller de
rent rättsliga åtgärderna som vidtagits
har t.ex. medlemsstaterna skrivit under
den s.k. bedrägerikonventionen i juli
1995. Genom konventionen straffbeläggs
olika former av bedrägerier som riktar
sig mot EU:s finansiella intressen. I
slutet av 1995 beslutade därefter rådet
att även anta en förordning om
administrativa åtgärder och sanktioner
som skall vidtas vid exempelvis missbruk
av gemenskapsmedel. Den svenska
kommissionären, Anita Gradin, är
ansvarig för dessa frågor inom
kommissionen.
5.2 Sammanfattning av motionerna
I kommitttémotionen U43 (v) anförs att
regeringens skrivelse kan sägas ge en
god översikt över vilka frågor som
behandlats i unionen under 1995 och att
den kan vara en källa till baskunskaper
om EU-frågor. Motionärerna anser dock
att skrivelsen ger skönmålande
beskrivningar av konsekvenserna av EU-
medlemskapet. I skrivelsen anförs att
Sverige fått inflytande över den
europeiska kontinentens, och därmed sin
egen, framtid. Däremot sägs inte, anför
motionärerna, att de övriga 14
medlemsländerna fått ökat inflytande
över Sverige. Beslutsmakten har, anförs
det i motionen, flyttats från riksdag
till regering och initiativrätten från
riksdagen till EG-kommissionen. Samrådet
med riksdagen fungerar av flera olika
skäl illa.
Motionärerna anser att EU är en
rikemansklubb med stormaktsambitioner.
Då och då, hävdar de, finns en tendens
inom EU att betrakta världens tillgångar
som en resurs just för det rika
Västeuropa. Som exempel nämns bl.a. en
beskrivning som kommissionen gjort av
Barentsregionen som Europas kommande
Ruhrområde . En av de frågor som
diskuterats mest inom EU under 1995 -
Frankrikes kärnvapenprov i Stilla havet
- behandlas inte explicit i skrivelsen,
påpekas det. Någon mer ingående
säkerhetspolitisk analys finns inte
heller i skrivelsen. Ej heller ges någon
beskrivning av mer svenska självständiga
säkerhetspolitiska ställningstaganden,
anför motionärerna. Även på
handelsområdet är EU en stormakt. Någon
analys av konse-kvenserna för Sveriges
utrikeshandel av EU-medlemskapet ges
dock inte i skrivelsen.
I motionen tas också upp den ökande
ojämlikheten i världen och EU-staternas
bistånd, bl.a. inom ramen för
Lomékonventionen. Det påpekas att
livsmedelsbistånd, som ingår i EU:s
olika former av bistånd, måste vara väl
samordnat med de mottagande staternas
jordbruks- och livsmedelspolitik så att
inte den lokala livsmedelsförsörjningen
slås ut. I motionen sägs också att EU-
staternas vapenexportpolitik skämmer
bilden av ett EU som en union som verkar
för regional säkerhet, fred och
stabilitet. I skrivelsen markeras inte
att Sverige avser behålla sin egen
kontroll av krigsmateriel.
Genom EU-medlemskapet har Sverige,
anförs det vidare, fått en lägre profil
i andra internationella organisationer,
bl.a. FN. Sverige måste såväl inom som
utom EU mer kraftfullt stå upp för
internationell solidaritet och rättvisa
samt försvara de små ländernas rätt i en
värld där en ogenomtänkt
stormaktspolitik kan hota fred och
stabilitet. Motionärerna anser att
anklagelserna att EU utvecklas mot en
fästning Europa synes bli alltmer
berättigade. Oron gäller särskilt
asylrätten och den personliga
integriteten. Svensk flyktingpolitik har
blivit mer restriktiv, hävdas det i
motionen. Schengensamarbetet förstärker
yttterligare dessa negativa tendenser. I
skrivelsen analyseras inte
konsekvenserna av alla de åtgärder som
nu vidtas för att skärpa kontrollen av
såväl EU:s egna medborgare som
medborgare i länder utanför EU.
I motionen hänvisas vidare till vad
Vänsterpartiet tidigare anfört om sin
syn på EMU. Regeringens skrivelse
innehåller inte någon närmare analys av
sambandet mellan EMU:s konvergenskrav
och kraven på den ekonomiska politiken
efter det att den gemensamma valutan
införts. Där diskuteras heller inte det
demokratiska problemet med att flytta
besluten över penning- och
valutapolitiken från en myndighet under
riksdagen till en av regeringar och
parlament oberoende ledning för en
europeisk centralbank. Vidare saknas
hänvisning till någon analys som skulle
peka på att just EU är ett s.k. optimalt
valutaområde.
När det gäller skyddet för miljö, hälsa
och säkerhet anförs i motionen att det
av skrivelsen framgår att det ännu inte
finns full klarhet över vad som skall
hända med Sveriges undantag för våra
lite hårdare regler när övergångstiden
löper ut. Situationen i EU:s
medlemsstater präglas av arbetslöshet,
ekonomisk kris och nedskärningar av
sociala utgifter. Allt fler barn
drabbas av den sociala utslagningen.
Miljoner barn växer upp utan det skydd
som tillmäts dem via FN:s
barnkonvention. Det vore fullt möjligt
för EU att förbinda sig att följa denna
konvention utan att därför ges kompetens
att lagstifta på barnpolitikens område.
Kommissionen borde få uppdraget att
systematiskt granska alla förslag till
förordningar, direktiv och förslag till
beslut ur barnets perspektiv. En
särskild barnombudsman, som bevakar att
EU:s beslut är i enlighet med FN:s
barnkonvention, kunde utses. I
skrivelsen, anförs det, finns ingen
redogörelse för vad regeringen gjort på
detta område. Motionärerna hemställer
att riksdagen skall ge regeringen till
känna vad som anförs i motionen.
I motion U44 (mp) välkomnas regeringens
skrivelse, men efterlyses samtidigt mer
grundlig och problematiserande genomgång
av alla de frågeställningar som
behandlats inom EU under 1995.
Önskemålet bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. I skrivelsen
hänvisar regeringen till att man agerat
i och drivit en rad frågor. Faktum är
dock, sägs det i motionen, att EU:s
ministerråd inte sammanträder
offentligt, varför det är omöjligt att
veta vem som verkligen har agerat och
varit pådrivande i olika frågor. I
motionen hänvisas till att Miljöpartiet
i EU-nämnden löpande framfört sina
åsikter om och sin kritik mot
regeringens agerande i där behandlade
frågor. I motionen återkommer motionären
bl.a. till EMU-projektet och
konvergenskriterierna. Frågan om svensk
medverkan i EMU är så viktig att den bör
bli föremål för en folkomröstning.
Motionären anser vidare att den
utrikespolitiska synen i skrivelsen är
anmärkningsvärd. Medlemskapet i EU har
varit ytterst negativt för Sveriges
förmåga att driva en självständig
utrikespolitik. Bland de av regeringen
prioriterade områdena för arbetet inom
EU återfinns inte solidaritet och
utvecklingssamarbete med tredje världen.
Även på samarbetet inom den tredje
pelaren har regeringen en
anmärkningsvärt okritisk syn och
kommenterar i skrivelsen inte de problem
som flera av de aktuella åtgärderna där
kan tänkas innebära.
Medan regeringen hävdar att Sverige kan
påverka i EU är det odiskutabelt att EU
påverkar Sverige, anför motionären
vidare. En redogörelse för all den nya
lagstiftning som Sverige måst
inkorporera och anpassa sig till som en
följd av EU-medlemskapet hade mot denna
bakgrund varit på sin plats, sägs det i
motionen. I motionen hävdas att en
majoritet av EU-nämndens medlemmar ansåg
att Sverige, med hänsyn till situationen
avseende de mänskliga rättigheterna i
Turkiet, skulle säga nej till EU:s
tullunion med detta land. Regeringen
skall dock ha valt att köra över
majoriteten i denna fråga.
Avslutningsvis noteras i motionen att
Frankrikes kärnvapenprovsprängningar i
Stilla havet var en av de viktigaste
frågorna för EU under fjolåret, men att
regeringen i årsberättelsen väljer att
över huvud taget inte nämna ärendet och
sitt agerande.
5.3 Utskottets överväganden
Sverige, Finland och Österrike inträdde
i EU den 1 januari 1995. Därmed utökades
EU:s medlemsstater till 15, och unionens
tyngdpunkt flyttades i riktning mot
Nordeuropa och Östersjöområdet. Av de
nordiska ländernas befolkning finns nu
80 % inom EU. Tillsammans har de nya
länderna 11 röster vid beslut i EU:s
ministerråd, vilket är en röst mer än
vad var och en av de fyra största
medlemsländerna har. De tre nya
medlemsstaterna är alla
nettobidragsgivare till EG:s budget.
Samarbetet inom EU bygger på ett antal
fördrag som slutits mellan
medlemsstaterna och som i demokratisk
ordning godkänts av varje enskild
medlemsstats parlament, i vissa fall
efter folkomröstningar. Varje framtida
fördragsändring kräver enhällighet
mellan medlemsstaterna och måste
godkännas av dessa i överensstämmelse
med varje medlemsstats konstitutionella
regler. Grunden för samarbetet är alltså
strikt mellanstatligt och
medlemsstaterna är i folkrättslig mening
suveräna stater. Det som skiljer
samarbetet i EU från traditionellt
internationellt samarbete är att det
bygger på att de enskilda
medlemsstaterna i högre grad än annars
avstår från en del av sina statsorgans
beslutsbefogenheter och överlåter dessa
till gemenskapens institutioner. EU:s
centrala roll i den europeiska
utvecklingen bygger på denna unika och i
demokratiska former beslutade
kombination av överstatlighet och
mellanstatlighet - varje lands egenart
respekteras, samtidigt som
förutsättningar har skapats för ett
effektivt gemensamt handlande på
centrala områden.
Utskottet tar med det sagda avstånd
från resonemanget i motion U43 (v) om
att beslutsmakten i Sverige i och med EU-
medlemskapet de facto skulle ha flyttats
från riksdag till regering och
initiativrätten från riksdagen till EU-
kommissionen (sic!). Utskottet
konstaterar att riksdagen genom
bestämmelserna i riksdagordningens 3
kap. 6 §, 4 kap. 10 § och 8 kap. 15 §,
om samråd med och information till
riksdagen i EU-frågor, tillförsäkrats
ett inflytande på förhand över de frågor
som behandlas i Europeiska unionens råd.
Därutöver har riksdagen en
kontrollfunktion i efterhand med hjälp
av en rad instrument, bl.a. den
granskning som sker i
konstitutionsutskottet. Vad gäller de
vidare svenska övervägandena inför
beslutet att ansöka om medlemskap i EU
har utskottet flera gånger tidigare
belyst dessa, bl.a. med utgångspunkt i
sådana säkerhetspolitiska bedömningar
som efterlyses i motionen (U43 (v)). För
sådana redovisningar får utskottet
således hänvisa till tidigare
betänkanden om EU:s utveckling och
Sveriges relationer till unionen,
särskilt 1994/95:UU5 med anledning av
regeringens proposition 1994/95:19
Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen.
Som också konstateras i föreliggande
skrivelse från regeringen har inträdet i
EU inneburit en stor omställning för
Sverige och den svenska
statsförvaltningen. De nya
medlemsländerna har övertagit EU:s
fördrag och regelverk, inklusive avtal
med tredje land. I den mån länderna
inför inträdet hade speciella problem
löstes dessa normalt genom
övergångsbestämmelser. För svenskt
vidkommande är de aktuella
övergångsperioderna i flertalet fall
fyra år och återfinns framför allt på
områdena miljö, fiske, jordbruk och
skattefrågor. Flera av bestämmelserna,
inklusive frågan om eventuell
förlängning av dem, kommer - som också
framgår av regeringens skrivelsen - att
tas upp till beslut på nytt vid senare
tillfälle, då Sverige givetvis sitter
med och beslutar som medlem av unionen.
Utskottet anser att det hade varit
värdefullt om regeringen i skrivelsen
mer genomgående i de olika berörda
avsnitten erinrat om
övergångsbestämmelsernas innebörd och
kommenterat förutsättningarna för de
förhandlingar som kan komma att äga rum
såvitt dessa aktualiserats under det
första medlemsåret.
Som också påpekas i skrivelsen kom EES-
avtalet, som slutligen hade trätt i
kraft vid årsskiftet 1993/94, att bli en
för kandidatstaterna viktig förberedelse
för medlemskapet i EU. För väsentliga
delar av den inre marknaden hade
Sverige, Finland och Österrike infört
lagstiftning och administrativa
regelverk som överensstämde med EU:s
regler. I dessa avseenden fanns det bara
ett fåtal frågor att ta upp under
medlemskapsförhandlingarna. Utskottet
noterar att anslutningen till den
gemensamma jordbrukspolitiken tillhör de
områden som i praktiken har inneburit
störst förändringar för Sverige jämfört
med EES-situationen. Även deltagandet i
EU:s regionalpolitiska program har fått
stora effekter i Sverige och i de andra
nya medlemsstaterna.
Genom medlemskapet i EU kan Sverige
aktivt utöva ett inflytande på de
skeenden i Europa som vi under alla
omständigheter är en del av. Den svenska
ambitionsnivån i EU-arbetet har redan
från början varit hög, vilket också
framgår av regeringens redovisning av
det första medlemsåret. Enligt
utskottets uppfattning ger skrivelsen en
förtjänstfullt utförlig presentation av
verksamheten i EU och Sveriges agerande
under 1995.
Utskottet konstaterar att flertalet av
de enskilda sakfrågor som aktualiseras i
motionerna, t.ex. om EU:s handels- och
biståndspolitiska relationer till
omvärlden, det ekonomiska och monetära
samarbetet, flyktingpolitiken m.m, varit
föremål för riksdagens överväganden med
anledning av tidigare nämnda proposition
om Sveriges medlemskap i EU (prop.
1994/95:19, bet. 1994/95:UU5). Dessa och
andra frågor, bl.a. den om barnets
rättigheter som omnämns i motion U43
(v), har därefter varit aktuella inom
ramen för de svenska övervägandena inför
den regeringskonferens som EU:s
medlemsstater inledde i Turin den 29
mars 1996 och vilken beräknas pågå fram
till juni 1997. Konferensen har till
uppgift att undersöka vilka bestämmelser
i EU:s fördrag som behöver ändras för
att de mål för unionen som står angivna
där skall kunna uppfyllas. I skrivelse
1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996
har regeringen lämnat en redogörelse för
förberedelsearbetet inför konferensen
samt för vissa principiella
ställningstaganden i de frågor som
konferensen kan komma att behandla.
Skrivelsen jämte motioner har behandlats
i det av riksdagen godkända betänkandet
1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens,
till vilket utrikesutskottet inhämtat
yttranden från 13 andra utskott. I
betänkandet framhölls bl.a. att
regeringskonferensen måste leda till en
fördjupning av samarbetet inom EU och
till konkreta resultat på de områden som
prioriteras av Sverige. Andra frågor,
som inte står på regeringskonferensens
dagordning, bl.a. den om EMU och
relaterade spörsmål, har även i andra
sammanhang varit föremål för riksdagens
överväganden (se t.ex. 1994/95:FiU10).
I motion U43 (v) sägs att konsekvenserna
av det svenska EU-medlemskapet på olika
områden inte redovisas i regeringens nu
föreliggande skrivelse. Enligt motion
U44 (mp) hade en redogörelse för all den
nya lagstiftning som Sverige infört och
anpassat sig till som en följd av EU-
medlemskapet varit på sin plats i
skrivelsen. Med anledning av motionerna
får utskottet erinra om att innebörden
av ett EU-medlemskap belystes grundligt
i sex av regeringen tillsatta
konsekvensutredningar som presenterades
i början av år 1994 (EG, kvinnorna och
välfärden SOU 1993:117; Kommunerna,
landstingen och Europa SOU 1994:2;
Sverige och Europa, en samhällsekonomisk
konsekvensanalys SOU 1994:6; EU, EES och
miljön SOU 1994:7, Historiskt vägval SOU
1994:8 samt Suveränitet och demokrati
SOU 1994:12). Därutöver fick den s.k.
Grundlagsutredningen (SOU 1993:14) i
uppdrag att överväga vilka
grundlagsändringar som kunde vara
nödvändiga vid ett svenskt EU-
medlemskap. Som också påpekas i motion
U44 (mp) har ett medlemskap i EU, utöver
grundlagsändringar, även förutsatt
övergripande lagstiftning av annat slag.
Den s.k. EG-lagsutredningen (SOU
1994:10) belyste, mot denna bakgrund,
övertagandet av EG:s fördrag och
sekundärrätt, överlåtelse av
beslutanderätt, behovet av samråd mellan
regering och riksdag, m.m.
I motion U43 (v) efterlyses särskilt en
analys av konsekvenserna av EU-
medlemskapet för Sveriges utrikeshandel.
Utskottet får därför erinra om att en
sådan genomgripande analys gjordes inför
EU-medlemskapet och redovisades bl.a. i
medlemskapspropositionen (prop.
1994/95:19). I samma proposition
redovisades även den lagstiftning som
Sverige måste inkorporera och anpassa
sig till med anledning av medlemskapet.
Utskottet noterar att det i nu
föreliggande skrivelse, bilaga 1,
redovisas viktigare rättsakter som
antagits av rådet under 1995. Denna
lagstiftning gäller i Sverige och skall
i förekommande fall inkorporeras i
svensk rätt.
Utskottet delar givetvis den generella
uppfattning som kommer till uttryck i
motionerna, nämligen att det är
angeläget att konsekvenserna på olika
områden av Sveriges medlemskap i EU
analyseras. Vissa erfarenheter har redan
redovisats (t.ex. i utredningen EU-
medlemskapets effekter på svensk
statsförvaltning, Statskontorets rapport
1996:7, samt Ett år med EU. Svenska
statstjänstemäns erfarenhet av arbetet i
EU, SOU 1996:6). Även inom ramen för EU
96-kommitténs arbete har ett omfattande
analysarbete genomförts och givits en
betydande spridning.
Vad gäller EMU-projektets konsekvenser
noterar utskottet - som också framgår av
regeringens skrivelse - att en utredning
tillsatts med uppdraget att analysera
bl.a. konsekvenserna av en monetär
union, effekterna av ett svenskt
deltagande i EMU:s tredje etapp, de
åtgärder som skulle kunna vidtas för att
uppnå en god ekonomisk utveckling om
Sverige väljer att delta respektive att
inte delta i hela EMU-projektet, samt
lämpliga växelkursarrangemang i olika
scenarier. Utredningen avser att
presentera sina resultat före utgången
av oktober 1996. Utskottet konstaterar
att riksdagen under hösten 1997 kommer
att fatta beslut i frågan om ett svenskt
deltagande i EMU:s tredje etapp.
Utskottet utgår från att utvärderings-
och analysarbetet inom regeringskansliet
och på myndighetsnivå avseende olika EU-
frågor inte kommer att avslutas i och
med att nämnda kommittéuppdrag löper ut.
Enligt vad utskottet erfarit pågår
diskussioner inom regeringskansliet och
statsförvaltningen i stort om formerna
för det fortsatta utrednings- och
analysarbetet med syfte att få till
stånd en forsatt bred insyn i och aktiv
debatt kring frågor om EU:s verksamhet,
Sveriges roll i unionen m.m.
Utskottet konstaterar att olika former
av analys- och utvärderingsarbete
givetvis också sker kontinuerligt i
regeringskansliet inom ramen för det
löpande arbetet. På det
säkerhetspolitiska området utgör
särskilt samarbetet i EU:s
utrikespolitiska arbetsgrupper en stor
tillgång, enligt vad utskottet erfarit.
I arbetsgrupperna redovisas
medlemsstaternas bedömningar, och utbyte
av bakgrundsinformation äger rum.
Sverige har bl.a. i detta sammanhang
betonat den säkerhetspolitiska
dimensionen av EU:s utvidgning, vikten
av fördjupat samarbete mellan EU och
Ryssland samt betydelsen av en vidgad
dialog med de stater i Central- och
Östeuropa som ansökt om medlemskap i
unionen.
Utskottet utgår från att det på större
politikområden och vid lämpliga
tidpunkter vidtas mer genomgripande
utvärderingar som redovisas på
ändamålsenligt sätt. Sådana större
utvärderingar torde, enligt utskottets
mening, lämpligen redovisas i särskild
ordning och ej inrymmas i regeringens
årsberättelse om verksamheten i EU.
Utskottet noterar att regeringen, genom
en kortare version av skrivelsen som
lyfter fram de viktigaste besluten och
ställningstagandena under året ( i EU
1995 ), valt att göra framställningen
till föremål för en bredare
remissbehandling i vilken alla, såväl
enskilda människor som organisationer,
är välkomna att delta och lämna
synpunkter. I en kommande skrift,
Folkets röst om EU , avser regeringen
låta sammanställa de inkomna
synpunkterna.
Utskottet välkomnar detta initiativ.
Ärendemängden har för svenskt
vidkommande i och med EU-medlemskapet
ökat påtagligt, särskilt vad gäller
utrikesfrågor samt på bl.a. jordbruks-,
miljö- och det regionalpolitiska
området. Som också framgår av
regeringens skrivelse har Sverige tagit
flera initiativ, i vissa fall
tillsammans med andra medlemsstater.
Samtidigt har det ställts höga krav på
snabba ställningstaganden, eftersom
Sverige inte ensamt kan avgöra
dagordningen för EU:s beslutsprocess.
Organisation och arbetsformer har
utvecklats såväl avseende beredningen i
regeringskansliet och inom myndigheterna
(inklusive det arbete som utförs vid
Sveriges representation i Bryssel), som
vad gäller samrådet med riksdagens EU-
nämnd och de löpande kontakterna med
berörda fackutskott. Utskottet noterar
att regeringen i regeringsförklaringen
den 22 mars 1996 framhållit att EU-
frågorna skall ges en ökad tyngd i den
inrikespolitiska processen. Utskottet
finner en sådan utveckling naturlig.
I motion U44 (mp) hävdas att EU-
medlemskapet varit negativt för Sveriges
förmåga att driva en självständig
utrikespolitik. Med anledning härav får
utskottet ånyo slå fast den uppfattning
som framförts ett flertal gånger
tidigare av riksdagen (bl.a. i bet.
1995/96:UFöU1 Sveriges
säkerhetspolitik), nämligen att
deltagandet i EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik (GUSP) ger goda
möjligheter att aktivt driva svenska
uppfattningar och intressen. Utskottet
erinrar om att GUSP-samarbetet i EU är
och förblir ett i grunden mellanstatligt
samarbete där varje deltagande stat även
i framtiden självklart kommer att ha
rätt att självständigt fatta beslut i
alla frågor som rör vitala nationella
säkerhetsintressen. De frågor som under
det första medlemsåret stått i fokus för
Sveriges ansträngningar har en lång
tradition i svensk politik. Som exempel
kan nämnas det svenska engagemanget för
att förbättra EU:s konfliktförebyggande
och fredsskapande förmåga.
EU-medlemskapet låter sig även väl
förenas med Sveriges övergripande
globala engagemang och bör enligt
utskottets uppfattning ses som ett
ytterligare medel att förverkliga våra
utrikespolitiska strävanden. Som EU-
medlem har Sverige ofta större
genomslagskraft i det globala samarbetet
dn tidigare. FN-arbetet spelar alltjämt
en central roll i svensk utrikespolitik
(se även utskottets betänkande
1995/96:UU1 FN inför framtiden). Den
höga prioritet Sverige ger FN:s
verksamhet kommer till uttryck också i
den svenska kandidaturen till
säkerhetsrådet för perioden 1997-1998.
Sverige verkar självfallet för att EU:s
ställningstaganden i utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor även sker
utifrån ett globalt perspektiv och i
överensstämmelse med FN-stadgan. En
naturlig utgångspunkt i sammanhanget är
Maastrichtfördragets föreskrift att
bevara freden och stärka den
internationella säkerheten i
överensstämmelse med principerna i
Förenta Nationernas stadga... (artikel
J.1).
Som också framgått ovan har utskottet
utförligare redovisat sina överväganden
på det säkerhetspolitiska området i
bl.a. betänkandet 1995/96:UU13 EU:s
regeringskonferens. Tio stater i Central-
och Östeuropa samt Cypern och Malta har
ansökt om medlemskap i EU. Utskottet har
bl.a. mot denna bakgrund uttalat att en
fördjupad och utvidgad integration är
den bästa vägen för att skapa bestående
fred i Europa och för att nå en hållbar
ekonomisk utveckling som kan lägga en
stabil grund för välfärden och skapa nya
arbetstillfällen. En långsiktigt hållbar
utveckling förutsätter att miljöfrågorna
integreras i allt arbete. Utvidgningen
av unionen kan bli ett viktigt steg på
vägen mot den alleuropeiska freds- och
säkerhetsordning som Sverige
eftersträvar (bet. 1995/96:UU13). Dessa
bedömningar kvarstår.
Med anledning av att det i såväl motion
U43 (v) som motion U44 (mp) påpekas att
regeringens skrivelse inte nämner
Frankrikes kärnvapenprov får utskottet
erinra om att EU-samarbetet inte
inkluderar militära frågor, varför
Frankrikes agerande härvidlag inte stått
på EU:s dagordning under 1995. Utskottet
konstaterar att Sverige likväl framfört
kritik mot proven i EU-sammanhang samt
såväl direkt till Frankrike som i olika
internationella organ, bl.a. FN,
kritiserat det franska agerandet.
Utskottet noterar att det i föreliggande
skrivelse bl.a. redovisas hur EU-
staterna röstade beträffande en
resolution som uppmanar till
kärnvapenprovstopp.
I motion U43 (v) noteras vidare att
skrivelsen ej innehåller någon markering
om att Sverige avser behålla sin egen
kontroll av krigsmateriel. Utskottet får
därför erinra om att varje EU-stat har
sin egen nationella lagstiftning i fråga
om krigsmaterielexport. I regeringens
skrivelse hänvisas också till detta
förhållande. Riksdagen har nyligen åter
slagit fast att någon förändring av det
svenska regelverket avseende
krigsmaterielexport för att uppnå ökad
harmonisering med andra länder inte är
aktuell (bet. 1995/96:UU3, bet.
1995/96:UU13).
Europeiska unionens grundläggande mål är
att trygga freden, friheten, demokratin
och välfärden i hela Europa. EU står nu
inför utmaningen att förverkliga dessa
mål och därmed också möjliggöra
anslutningen av nya medlemsstater.
Unionens stora interna utmaningar består
bl.a. i att söka få till stånd en ökad
förankring av EU hos dagens
unionsmedborgare. EU-samarbetet måste
förenklas och göras mer begripligt för
EU:s invånare. Ökad öppenhet och
effektivare beslutsprocesser kan bidra
till att stärka medborgarnas förtroende
för unionen och öka insikten om behovet
av internationellt samarbete för att
söka lösa gemensamma problem. Utskottet
har tidigare understrukit att EU måste
göra mer för att öka sysselsättningen
och förbättra miljön, stärka den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, främja
jämställdheten, stärka konsumenternas
och löntagarnas ställning samt bekämpa
brottsligheten (bet. 1995/96:UU13).
Dessa stora och för EU:s framtid viktiga
frågor tillhör också de områden som
regeringen i bl.a. 1995 års
regeringsförklaring framhållit som högt
prioriterade i Sveriges EU-arbete.
EU:s regeringskonferens, som nu pågår,
spelar av naturliga skäl en central roll
i EU-staternas strävan att skapa bättre
förutsättningar för unionen att lösa
gemensamma problem. Utskottet har dock
också tidigare erinrat om att alla
frågor varken kan eller behöver lösas
vid regeringskonferensen (bet.
1995/96:UU13). Flera stora frågor -
bland dem frågor som rör jordbruks- och
strukturfonderna, frihandelssystemet
inom världshandelsorganisationen VHO/WTO
samt de regelrätta
medlemskapsförhandlingarna med
kandidatländerna - kommer att bli
föremål för separata förhandlingar, där
regeringskonferensens resultat kommer
att utgöra enbart en av flera viktiga
faktorer. Särskilt viktigt i ett
utvidgningsperspektiv blir självfallet
förhandlingarna inom VHO/WTO, där
särskilt den ur svensk synvinkel
önskvärda liberaliseringen av handeln
med jordbruksprodukter kan väntas få
stor betydelse för den framtida
inriktningen av den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU.
En särskild fråga, som aktualiseras i
motion U43 (v), gäller det s.k.
Schengensamarbetet, dvs. det samarbete
som syftar till att avskaffa
gränskontrollerna för persontrafik
mellan de avtalsslutande parterna, samt
etablera ökad kontroll vid de externa
gränserna, gemensam viseringspolitik och
utökat informationsutbyte. Ett viktigt
steg på vägen mot fullt svenskt
deltagande i Schengensamarbetet har
tagits i och med att Sverige och övriga
nordiska länder fr.o.m. den 1 maj 1996
gått in i samarbetet som observatörer. I
utskottets betänkande 1995/96:UU23
Nordiskt samarbete framhölls att den
nordiska passfriheten kommer att bestå
inom ramen för Schengensamarbetet. Genom
en samverkan mellan de nuvarande tio
medlemsstaterna i Schengensamarbetet och
de fem nordiska länderna uppnås en
väsentlig utvidgning av den fria
rörligheten för enskilda människor i
Europa och bidrar därmed till att
förverkliga målsättningen om
medborgarnas Europa.
Skrivelsens avsnitt om Schengenavtalet
(avsnitt 11.1) jämte motion U43 (v) i
berörd del behandlas i
socialförsäkringsutskottets yttrande
till utrikesutskottet (1995/96:SfU4y).
Socialförsäkringsutskottet delar inte de
uppfattningar som motionen ger uttryck
för beträffande innebörden av
Schengensamarbetet. Förhandlingsarbetet
beträffande en eventuell anslutning till
Schengen fortsätter, och innan en sådan
anslutning sker ankommer det på
riksdagen att ta ställning till ett
anslutningsfördrag.
Socialförsäkringsutskottet avstyrker
därmed bifall till motion U43 (v) i
berörd del.
Utrikesutskottet delar, som också
framgått ovan,
socialförsäkringsutskottets uppfattning
angående Schengensamarbetets innebörd.
Med det anförda avstyrker således
utrikesutskottet motion U43 (v) i berörd
del.
Bostadsutskottet behandlar i sitt
yttrande till utrikesutskottet
(1995/96:BoU8y) vad i skrivelsen anförts
under avsnitt 9.1.2 Harmoniserad
lagstiftning (s. 55-56) i vad gäller
byggproduktdirektivet och avsnitt 9.9
Byggfrågor (s. 68). Bostadsutskottet
erinrar i yttrandet bl.a. om att vi i
vårt land givit hög prioritet åt det
standardiserings- och
harmoniseringsarbete som inom EU bl.a.
omfattas av byggproduktdirektivet.
Bostadsutskottet beklagar att arbetet
med detta direktiv går så trögt. Därmed
försvåras, anför utskottet, bl.a.
möjligheterna att främja och underlätta
handeln med byggprodukter inom EU. Detta
i sin tur innebär att konkurrensen inom
byggsektorn hämmas. Sverige bör i EU-
arbetet agera så att de syften som kan
hävdas med stöd av direktivet kommer att
kunna förverkligas utan ytterligare
försening. Bostadsutskottet finner det
viktigt att regeringen uppmärksammar det
problem som nu beskrivits. Regeringen
bör inom ramen för EU-arbetet sålunda
med kraft verka för att arbetet med
byggproduktdirektivet intensifieras.
Bostadsutskottet anser det motiverat att
utrikesutskottet föreslår riksdagen att
göra ett tillkännagivande till
regeringen med denna innebörd.
Utrikesutskottet noterar
bostadsutskottets synpunkter och den
strävan som finns från svensk sida för
att byggproduktdirektivet skall kunna
tillämpas på avsett sätt. Utskottet
utgår från att regeringen även fortsatt
aktivt verkar för att arbetet med
direktivet intensifieras.
Samarbetet mellan EU och dess
medlemsstater, kandidatländerna samt med
stater och regioner i andra delar av
världen vidgas och utvecklas. Samtidigt
som EU har vuxit med tre nya
medlemsstater fr.o.m.1995 och står inför
en fortsatt utvidgning fördjupas även
samarbetet inom unionen. Europas folk
förs närmare varandra. Regeringen anför
i skrivelsen att Sverige, som fullvärdig
medlem i EU, fått ett vidgat inflytande
över den europeiska kontinentens, och
därmed sin egen, framtid.
Utskottet delar denna uppfattning.
Utrikesutskottet har även tidigare
framhållit att EU står för sådana
grundläggande värden i den europeiska
utvecklingen som respekt för de
mänskliga fri- och rättigheterna,
demokrati och rättsstatens principer.
Varje lands egenart respekteras,
samtidigt som EU skapar förutsättningar
för ett effektivt, gemensamt handlande
på centrala områden. Sverige har ett
medansvar för att slå vakt om och främja
dessa grundläggande värden. Det är en
fråga både om solidaritet och om att
värna vår egen framtid.
Det europeiska samarbetet kan
emellertid inte ha som enda mål att
utveckla välfärden och säkra
stabiliteten i vår egen del av världen.
Som också framgått ovan delar utskottet
inte den oro i dessa avseenden som
kommer till uttryck i motionerna. EU har
i Sverige en av sina främsta
förespråkare för ökad öppenhet och ett
globalt ansvarstagande från Europas
sida. EU-medlemskapet ger, bland mycket
annat, Sverige möjlighet att delta i och
direkt påverka inriktningen av EU:s
olika former av bistånd som sammantaget
svarar för mer än 60 % av västländernas
bistånd. Utskottet har vid ett flertal
tidigare tillfällen framhållit att
Sverige aktivt bör verka för en
förändring av EU:s livsmedelsbistånd
(senast i bet. 1994/95:UU15). Av
regeringens skrivelse framgår att det
svenska arbetet också bedrivs med den
inriktning utskottet uttalat. I samband
med ett av utskottet nyligen arrangerat
seminarium om biståndsfrågor framkom att
de svenska ansträngningarna inte varit
utan framgång.
Utskottet har i tidigare sammanhang
upprepade gånger framhållit vikten av
att EU och de högt industrialiserade
länderna i Europa som helhet bör vara
öppna mot omvärlden. Unionens strävan
till fortsatt integration och utvidgning
får inte ske på bekostnad av EU:s
engagemang och lyhördhet för
utvecklingsländernas behov. I
betänkandet om Sveriges medlemskap i EU
(bet. 1994/95:UU5) anfördes bl.a.
följande:
Handel och bistånd, miljö och utveckling
måste gå hand i hand med strävan att
bekämpa fattigdomen. En stark Europeisk
union måste enligt utskottets
uppfattning vara generös mot omvärlden.
Denna grundläggande svenska syn på EU:s
roll och ansvar bör självklart även
framdeles genomsyra Sveriges arbete och
strävanden i unionen.
Med det anförda betraktar
utrikesutskottet motionerna U43 (v) i
berörd del samt U44 (mp) som besvarade.
Utrikesutskottet föreslår därmed att
riksdagen lägger regeringens skrivelse
1995/96:190 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1995 till
handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande
Schengensamarbetet
att riksdagen avslår motion
1995/96:U43 i berörd del,
2. beträffande EU och Sveriges
agerande i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U43 i berörd del samt
1995/96:U44 besvarade med vad
utskottet anfört,
3. beträffande regeringens
skrivelse 1995/96:190
att riksdagen lägger regeringens
skrivelse 1995/96:190 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under
1995 till handlingarna.
Stockholm den 23 maj 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m),
Inga-Britt Johansson (s), Nils T
Svensson (s), Inger Koch (m), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Berndt Ekholm (s),
Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Eva Zetterberg (v), Carina Hägg
(s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke
Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds),
Agneta Brendt (s), Ronny Olander (s) och
Anna Corshammar-Bojerud (c).
Särskilt yttrande
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anför:
Utskottet borde enligt vår mening klart
ha markerat att många synpunkter i
motionerna är väl värda att beakta.
Problem, svårigheter och svenska misstag
borde ha redovisats öppet. Det är för
de flesta uppenbart att beslutsmakt i
och med svenskt medlemskap i EU har
förflyttats från den svenska riksdagen
till regeringen. Genom samrådet mellan
regering och riksdag har naturligtvis
riksdagen vissa möjligheter till
inflytande, men detta kan inte
jämställas med beslutsmakt. Inom i
synnerhet den första pelaren har
kommissionen monopol på initiativrätt.
Rådet kan ofta inte besluta i ett ärende
om inte kommissionen lagt ett förslag.
Inget medlemsland eller nationellt
parlament kan tvinga ministerrådet att
ta beslut om ja eller nej till ett
förslag till lagstiftning. På de
politikområden som tidigare var svensk
inrikespolitik hade i princip varje
riksdagsledamot möjligheten att tvinga
riksdagen att ta ställning till ett
förslag till lagstiftning. Hur den
demokratiska legitimiteten inom EU skall
stärkas diskuteras inom de pågende
regeringsförhandlingarna, men måste
konkretiseras.
När det gäller påståendet att de tre
nya medlemsländerna alla är
nettobidragsgivare till EU:s budget har
uppgifter framkommit som tyder på att
Finland för 1995 och 1996 i det
praktiska utfallet kommer att bli
nettobidragsmottagare.
Vad gäller de franska kärnvapenproven
som förbigås i regeringens skrivelse,
påpekar utskottet att Sverige framfört
kritik både direkt och i internationella
sammanhang mot Frankrike. Vi vill dock
framhålla att den svenska regeringen
borde ha sett till att Frankrikes
agerande förts upp på EU:s dagordning.
EU har förvisso inte till uppgift att
hantera militära frågor. Men enligt
Euratomfördraget finns reglering av hur
farliga kärntekniska experiment skall
förhindras. Miljökonsekvenserna av dessa
kärnvapenprov är omfattande och borde ha
behandlats av EU. Likaså borde en
redogörelse för den nya lagstiftning som
Sverige har infört och anpassat sig till
funnits med i skrivelsen.
Slutligen vill vi påpeka att
beskrivningen av Schengensamarbetet är
alltför positiv. Schengensamarbetet
innebär ökade svårigheter för
asylsökande och ökad
integritetskränkande kontroll av
individer. Att avskaffa de inre
gränskontrollerna för att uppnå fri
rörlighet för personer innebär, förutom
effekter som förstärkt polis och utökade
dataregister, minskade möjligheter att
stoppa inflödet av droger.
Yttranden från andra utskott
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1995/96:SfU4y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 28 mars 1996
beslutat att bereda bl.a.
socialförsäkringsutskottet tillfälle att
avge yttrande över regeringens skrivelse
1995/96:
190 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1995 jämte
motioner i de delar som har samband med
utskottets beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet yttrar sig
nedan om skrivelsens avsnitt 11.1
Schengenavtalet jämte motion 1995/96:U43
i denna del.
Schengenavtalet (Avsnitt 11.1)
I skrivelsen uppges att i syfte att
påskynda förverkligandet av den fria
rörligheten för personer inom EU ingick
Frankrike, Tyskland och Benelux-länderna
år 1985 det s.k. Schengenavtalet, vilket
syftade till en avveckling av alla
personkontroller vid de gemensamma inre
gränserna. Senare har även Spanien,
Portugal, Italien, Grekland och
Österrike kommit att ingå i samarbetet.
Schengenavtalets tillämpningskonvention
har den 29 juni 1995 trätt i kraft
mellan sju av de tio EU-länder som
anslutit sig. Italien, Grekland och
Österrike har hittills inte kunnat
tillämpa avtalet eftersom man saknar
relevant lagstiftning och vissa tekniska
förutsättningar.
Sedan Danmark under år 1994 ansökt om
observatörskap i Schengensamarbetet, med
sikte på fullt medlemskap, följde
Sveriges och Finlands motsvarande
ansökningar året efter. De tre länderna
har alla, i sina ansökningar, gjort det
uttryckliga förbehållet att den nordiska
passunionen måste kunna upprätthållas
vid ett framtida Schengenmedlemskap.
Sverige gjorde även det förbehållet att
de s.k. kompensatoriska åtgärderna
skulle uppfylla även svenska behov vad
gäller säkerhet och skyddsåtgärder,
särskilt vad gäller kampen mot
narkotika.
Vid ett möte i december 1995 fattade
Schengens exekutivkommitté beslut om att
inleda förhandlingar med de nordiska
länderna med sikte på fullt medlemskap
för de tre EU-medlemmarna och ett
samarbetsavtal med Norge och Island. Den
18 april 1996 beslöt exekutivkommittén
att de fem nordiska länderna den 1 maj
1996 kunde inträda som observatörer i
Schengensamarbetet. Sedan sistnämnda
tidpunkt deltar således de nordiska
länderna som observatörer. Regeringen
anför i skrivelsen att härefter torde,
efter att anslutningsfördrag utarbetats
och ratificerats av alla nationella
parlament, ett slutgiltigt
Schengenmedlemskap för de nordiska
länderna bli möjligt i början av år
1998.
I motion U43 i denna del av Bengt
Hurtig m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförs i
motionen. Motionärerna anför bl.a. att
Schengenkonventionen från början under
stor sekretess utarbetats av fem EU-
länder. Europaparlamentet har förklarat
att detta förfarande var ett brott mot
demokratiska principer. Konventionen
står i princip utanför parlamentarisk
och rättslig kontroll. I praktiken
kommer enligt motionärerna makten i stor
utsträckning att ligga hos
exekutivkommittén som består av
Schengenländernas justitie- eller
invandrarministrar. Genom borttagande av
personkontrollen vid de inre gränserna
kommer kontrollen vid de yttre gränserna
att behöva skärpas. I stor utsträckning
kommer exekutivkommittén att bestämma
vilken kategori av människor som får
rätt till inresa. I skrivelsen
analyseras enligt motionärerna inte
konsekvenserna av de åtgärder som nu
vidtas för att skärpa kontrollen av
såväl EU-medborgarna som medborgare i
länder utanför EU.
Schengenöverenskommelsen, som är helt
skild från EU, innebär som framgått en
överenskommelse mellan vissa av EU-
länderna att avskaffa gränskontrollerna
för persontrafik länderna emellan samt
ökad kontroll vid de yttre gränserna,
gemensam viseringspolitik och utökat
informationsutbyte. Utskottet delar inte
de uppfattningar som motionen ger
uttryck för beträffande innebörden av
Schengensamarbetet. Förhandlingsarbetet
beträffande en eventuell anslutning till
Schengen fortsätter, och innan en sådan
anslutning sker ankommer det på
riksdagen att ta ställning till ett
anslutningsfördrag. Utskottet avstyrker
bifall till motion U43 i denna del.
Stockholm den 7 maj 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson
(s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),
Margit Gennser (m), Lennart Klockare
(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin
(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann
(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild
Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),
Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s)
och Karin Israelsson (c).
Avvikande mening
Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka
(mp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med
Schengenöverenskommelsen, som och
slutar med denna del. bort ha följande
lydelse:
Schengenöverenskommelsen innehåller två
huvudelement, avskaffandet av kontroller
vid de inre gränserna och överflyttning
av dessa till de yttre gränserna. I mars
1995 trädde Schengenavtalets
tillämpningskonvention i kraft.
Konventionen innehåller bestämmelser om
praktiska åtgärder för att genomföra
avvecklingen av de inre
gränskontrollerna, de s.k.
kompensatoriska åtgärderna, bl.a.
harmoniserad viseringspolitik och
förstärkning av den yttre
gränskontrollen. Kontrollen skall
omfatta alla utländska medborgare och
avse identitet och den inresandens rätt
att resa in i landet. Vidare skall
transportbolag åläggas skyldighet att
kontrollera passagerare. Konventionen
innehåller också bestämmelser om
polissamarbete över gränserna
innebärande bl.a. informationsutbyte och
rätten att följa efter och gripa
brottslingar över gränser, bestämmelser
om förstärkt kontroll av person- och
varutrafiken samt av transportmedel vid
de yttre gränserna i syfte att förhindra
olaglig import av narkotika och
narkotiska läkemedel. Inom ramen för
Schengenkonventionen finns också
Informationssystemet Schengen (SIS) som
är ett gemensamt datoriserat system för
utbyte av personuppgifter. Syftet med
SIS är att underlätta för myndigheterna
att bevara ordning och säkerhet inom
avtalsparternas område. Dessutom skall
uppgifter som lagras i systemet användas
vid tillämpningen av konventionens
bestämmelser om personers rörlighet.
Konventionen om ett europeiskt
informationssystem (EIS) avses ta över
de uppgifter som ankommer på SIS.
Innehållen i konventionen innebär enligt
utskottets uppfattning åtgärder som får
konsekvenser för såväl avtalsparternas
medborgare som medborgare i länder som
står utanför avtalet. Bestämmelserna kan
också komma att få negativa konsekvenser
beträffande Sveriges traditionella
flyktingpolitik. Enligt utskottets
mening är det nödvändigt med en noggrann
analys av innehållet i
tillämpningskonventionen för att belysa
vad denna egentligen innebär för
svenska medborgare liksom för utländska
medborgare som av olika skäl avser att
söka skydd här i landet. En sådan analys
saknas helt i regeringens skrivelse.
Utrikesutskottet bör med bifall till
motion U43 i denna del föreslå att det
anförda ges regeringen till känna.
Bostadsutskottets yttrande
1995/96:BoU8y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 28 mars 1996
beslutat bereda bl.a. bostadsutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens
skrivelse 1995/96:190 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen 1995
jämte motioner i de delar som berör
utskottets beredningsområde.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta yttrande vad
i skrivelsen anförts under avsnitt 9.1.2
Harmoniserad lagstiftning (s. 55-56) i
vad gäller byggproduktdirektivet och
avsnitt 9.9 Byggfrågor (s. 68).
Beträffande frågan om harmoniserad
lagstiftning erinras i skrivelsen om att
EU sedan slutet av 1980-talet tillämpat
en harmoniseringsmetod som innebär att
man begränsar harmoniseringen av
myndighetsföreskrifter till väsentliga
krav, medan de tekniska
detaljlösningarna fastställs av de
europeiska standardiseringsorganen i
s.k. harmoniserade standarder. Produkter
som överensstämmer med det direktiv som
ligger till grund för harmoniseringen
skall märkas med det s.k. CE-märket. I
skrivelsen anges att det tar lång tid
att utarbeta de standarder som behövs
för att direktiven skall kunna fungera
på avsett sätt. Exempelvis anges att det
s.k. byggproduktdirektivet ännu inte kan
tillämpas eftersom harmoniserade
standarder fortfarande saknas, detta
trots att direktivet infördes redan år
1991. Några CE-märkta produkter med
byggproduktdirektivet som grund finns
alltså inte. Kommissionen arbetar för
närvarande med en rapport om hur arbetet
skall fungera framöver.
Bostadsutskottet vill erinra om att vi
i vårt land givit hög prioritet åt det
standardiserings- och
harmoniseringsarbete som inom EU bl.a.
omfattas av byggproduktdirektivet. Att
Sverige även i ett EU-perspektiv anser
dessa frågor betydelsefulla framgår av
det faktum att riksdagen redan år 1992,
dvs. före inträdet i EU, antog en lag -
byggproduktlagen - som omfattade samma
produkter som EG:s byggproduktdirektiv
(se bet. 1992/93:BoU6). Denna lag
upphörde den 1 juli 1995 då den ersattes
med lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk m.m.
Att arbetet med byggproduktdirektivet
går så trögt som det gör är att beklaga.
Därmed försvåras bl.a. möjligheterna att
främja och underlätta handeln med
byggprodukter inom EU. Detta i sin tur
innebär att konkurrensen inom
byggsektorn hämmas. Sverige bör i EU-
arbetet agera så att de syften som kan
hävdas med stöd av direktivet kommer att
kunna förverkligas utan ytterligare
försening. Bostadsutskottet finner det
viktigt att regeringen uppmärksammar det
problem som nu beskrivits. Regeringen
bör inom ramen för EU-arbetet sålunda
med kraft verka för att arbetet med
byggproduktdirektivet intensifieras.
Bostadsutskottet anser det motiverat att
utrikesutskottet föreslår riksdagen att
göra ett tillkännagivande till
regeringen med denna innebörd.
Stockholm den 7 maj 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing
(m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola
Ryttar (s), Britta Sundin (s), Marianne
Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars
Stjernkvist (s), Stig Grauers (m),
Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe
Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga
Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf
Björklund (kds), Carina Moberg (s) och
Peter Weibull Bernström (m).
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1
2. Skrivelsen 1
3. Motionerna 2
4. Yttranden från andra utskott m.m. 2
5. Utskottet 2
5.1. Skrivelsens huvudsakliga
innehåll 2
5.2 Sammanfattning av motionerna 8
5.3 Utskottets överväganden 10
Hemställan 17
Särskilt yttrande 18
Bilaga: Yttranden från andra utskott 20
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1995/96:SfU4y 20
Bostadsutskottets
yttrande 1995/96:BoU8y 23