Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens (Utrikesdepartementets)
förslag (prop. 1995/96:42) om godkännande av FN:s konvention för be-
kämpning av ökenspridning. Inga motioner har väckts med anledning av
propositionen.
Propositionen
I proposition 1995/96:42 yrkar regeringen att Sverige godkänner Förenta
nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning i de länder som
drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Förenta nationernas kon-
vention om bekämpning av ökenspridning. Konventionen undertecknades i
Paris den 14-15 oktober 1994. Förhandlingen, vid vilken konventionen
utarbetades, inleddes genom beslut av Förenta nationernas generalförsam-
ling hösten 1992 efter rekommendation av FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro 1992. Konventionen är ett av de viktigaste
resultaten av konferensen hittills. Konventionen träder i kraft 90 dagar
efter att 50 länder ratificerat den, vilket beräknas ske mot slutet av år 1996.
Bakgrund
Ökenspridning betecknar en sammansatt process där sociala, politiska och
ekonomiska faktorer tillsammans med klimatiska förändringar leder till
förstörelse av de brukbara markresurserna. Man räknar med att ungefär
900 miljoner människor, dvs. en sjättedel av jordens befolkning, bor i torra
områden. Drygt två tredjedelar av Afrikas landyta uppskattades år 1991
vara torrområden. Torrområdesfrågorna är ett globalt problem men de mest
akuta svårigheterna drabbar Afrika.
Huvudorsaken till ökenspridning är i korthet kombinationen av mänsklig
misshushållning med markresurserna, en inbyggd sårbarhet hos dessa
resurser och svåra klimatförhållanden. En förutsättning för att nå framgång
i bekämpningen av ökenspridningen är att se orsakerna till den och sam-
banden mellan de olika faktorerna som leder till markförstöring. Åtgärder
mot markförstöring måste integreras i ett bredare perspektiv för att bekäm-
pa fattigdomen.
Hoten mot miljö och naturresurser skapar risker för säkerheten i världen
globalt sett. Inom ramen för ett vidgat säkerhetsbegrepp måste, enligt
regeringens uppfattning, hänsynen till hållbar utveckling utgöra ett själv-
klart inslag. Sett ur det perspektivet är konsekvenserna av markförstöring
och ökenspridning, som en del av hotet mot de livsuppehållande systemen,
en angelägenhet för alla länder.
Innehållet i Förenta nationernas konvention mot ökenspridning
Konventionens parter är uppdelade i två länderkategorier: utvecklade
industriländer och utvecklingsländer.
I konventionen understryks ökenspridningsproblemens allvarliga karak-
tär och globala betydelse samt att det behövs nya sätt för att bekämpa
ökenspridning och lindra dess konsekvenser. Konventionens mål är att
genom långsiktiga integrerade strategier bekämpa ökenspridning och lind-
ra konsekvenserna av torka i drabbade områden, särskilt i Afrika, för att
bidra till ett hållbart utnyttjande av naturresurserna. De utvecklade länder-
na förbinder sig att stödja drabbade u-länder, särskilt i Afrika, med eko-
nomiska resurser och främja andra former av stöd så att länderna skall
kunna bekämpa ökenspridning.
Regeringens överväganden
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen för bekämpning
av ökenspridning. Man förutser inga lagändringar eller andra inhemska
konsekvenser med anledning av Sveriges godkännande av konventionen.
Riktlinjerna för Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna överens-
stämmer väl med konventionens syfte och inriktning.
Avgörande för att en förbättring skall kunna komma till stånd i de länder
som drabbas av ökenspridning är det nationella ansvarstagandet för den
egna utvecklingen.
De drabbade ländernas åtgärder för att motverka ökenspridning bör
stödjas av ett samordnat agerande från biståndsgivarnas sida.
Konventionens mål ska uppnås genom ett integrerat angreppssätt i
överensstämmelse med Agenda 21. Detta innebär att problemen bör ses
utifrån ett helhetsperspektiv och åtgärder måste vidtas på alla plan, med
utgångspunkt från den lokala nivån.
Kvinnornas fundamentala roll i arbetet med att på ett hållbart sätt nyttja
naturresurserna betonas i konventionen. Regeringen kommer att verka för
att de rekommendationer som givits vid FN:s konferens om kvinnor och
utveckling i Beijing hösten 1995 skall följas upp i arbetet med konventio-
nen och Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna.
Vårt stöd till de fattiga människorna i torra och halvtorra områden bör i
ökad utsträckning avse produktionssystemen vatten, mark och skog.
En avgörande faktor är att stärka de institutioner, ekonomiska incitament
och regelverk som styr nyttjande och ägande till mark och vatten och i
förekommande fall söka påverka dem. Regeringen har i årets reglerings-
brev till Sida angett att särskild uppmärksamhet bör ägnas detta.
Det finns ett stort behov av att främja forskning och metodutveckling i
syfte att utveckla alternativa och billiga tekniker för att mera effektivt
nyttja tillgängliga resurser.
FN:s generalförsamling är det forum som har till uppgift att följa upp
UNCED-besluten. Generalförsamlingen har beslutat att ett särskilt möte
skall äga rum år 1997 för att följa upp de beslut som fattades i Rio. Rege-
ringen avser att vid detta möte betona vikten av att konventionen för be-
kämpning av ökenspridning följs upp både multilateralt och bilateralt.
Regeringen anser att uppföljningen av konventionen skall integreras i den
reguljära biståndsverksamheten. En utveckling i denna riktning har redan
inletts.
Konventionens principer tillämpas redan i stor utsträckning i de program
och projekt som Sverige stöder inom de torra och halvtorra områdena.
Bland annat stöder Sverige ett antal forskningsinsatser av relevans.
Det är angeläget att stödja informationsspridning om konventionen och
torrområdesproblematiken i allmänhet både i Sverige och i de drabbade
länderna. Sverige stöder därför informationsspridning och nätverksbyg-
gande genom enskilda organisationer både i Sverige och i u-länderna samt
genom de multilaterala organisationerna.
Utskottets överväganden
Konventionen om bekämpning av ökenspridning är ett centralt inslag i
uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro
1992. Konventionens syfte ligger väl i linje med principerna för Sveriges
utvecklingssamarbete. Utskottet delar regeringens uppfattning att det na-
tionella ansvarstagandet i drabbade länder är en förutsättning för åtgärder
som syftar till att främja en långsiktigt hållbar utveckling.
För att stödja de drabbade ländernas åtgärder är det nödvändigt att bi-
ståndsgivarna samordnar sitt agerande. Därigenom kan samarbetet rationa-
liseras och effektiviseras och dubbelarbete undvikas.
Hållbar utveckling utgör ett självklart inslag inom ramen för ett vidgat
säkerhetsbegrepp. Som anförs i propositionen bör detta återspeglas i utri-
kes- och säkerhetspolitiken.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner FN:s konvention
för bekämpning av ökenspridning.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen godkänner Förenta nationernas konvention för bekämpning
av ökenspridning i de länder som drabbas av allvarlig torka och/eller
ökenspridning, särskilt i Afrika.
Stockholm den 7 november 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Axel Andersson (s), Nils T
Svensson (s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m),
Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Elisebeht Markström
(s), Carina Hägg (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m) och Björn Samuelson
(v).