Utskottet behandlar i detta betänkande
regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 samt motioner
väckta med anledning av skrivelsen.
Därtill behandlas ett antal
motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1994/95. Motionerna tar
bl.a. upp EU:s centrala roll i den
alleuropeiska utvecklingen, unionens
utvidgning, tillväxt och
sysselsättningsfrågorna, miljöproblemen,
den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, behovet av
institutionella reformer, skyddet av de
mänskliga rättigheterna och öppenheten
inom EU, samarbetet på det rättsliga och
inrikes området m.m.
Konferensen mellan EU-staternas 15
regeringar inleds i Turin den 29 mars
1996 och beräknas pågå till juni 1997.
Konferensen skall ha till uppgift att
undersöka vilka bestämmelser i EU:s
fördrag som behöver ändras för att de
mål för unionen som står angivna där
skall kunna uppfyllas. Sverige har under
sitt första år som medlem i EU aktivt
kunnat delta i det förberedande arbetet
inför regeringskonferensen, bl.a. inom
ramen för den s.k. reflektionsgruppens
arbete. Regeringens skrivelse är i många
avseenden kortfattad och saknar förslag
till förhandlingspositioner. Därför
understryks i betänkandet vikten av att
en fortsatt förankring av konkreta
ställningstaganden sker i EU-nämnden.
Även riksdagens utskott måste hållas
informerade och inrymmas i
samrådsprocessen mellan regering och
riksdag i EU-frågor.
Europeiska unionens viktigaste uppgift
är att trygga freden, friheten,
demokratin och välfärden i hela Europa.
EU:s regeringskonferens måste leda till
en fördjupning av samarbetet och till
konkreta resultat på de områden som
prioriteras av Sverige. EU-samarbetet
måste förenklas och göras mer begripligt
för EU:s invånare. Ökad öppenhet och
effektivare beslutsprocesser kan bidra
till att stärka medborgarnas förtroende
för unionen och öka insikten om behovet
av internationellt samarbete för att
söka lösa gemensamma problem. EU måste
göra mer för att bl.a. öka
sysselsättningen och förbättra miljön,
stärka den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, främja
jämställdheten, stärka konsumenternas
och löntagarnas ställning samt bekämpa
brottsligheten.
EU:s regeringskonferens måste också
bana väg för en utvidgning av unionen,
även om utvidgningen i sig inte är ett
ämne för konferensen. Med ett starkare
nordiskt bidrag i EU-arbetet har
utvecklingen i Östersjöregionen redan
fått ökad uppmärksamhet. Genom insatser
som sker gemensamt i EU-regi får våra
grannländer på andra sidan Östersjön ett
stöd som är betydligt mer omfattande än
det som Sverige hade kunnat erbjuda på
egen hand. Dessa insatser gagnar
stabiliteten i vårt närområde; därmed
förstärks säkerheten även för Sverige.
Det ligger i förlängningen av denna
utveckling och i vårt lands starka
intresse att de länder i vårt närområde
som så önskar och som uppfyller kraven
kan bli medlemmar i EU.
I likhet med regeringen utgår utskottet
från att EU också i fortsättningen
kommer att utvecklas som en
sammanslutning av självständiga stater
till vilken medlemsstaterna i vissa fall
överför beslutsbefogenheter för att
lättare uppnå gemensamma mål. Varje
fråga om att överföra ytterligare
beslutsbefogenheter måste prövas noga i
en situation då frågan aktualiseras.
Regeringen förväntas verka för en
utveckling av EU:s struktur och
beslutsmekanismer i de delar där det är
påkallat för att uppnå varaktig
effektivitet och handlingskraft.
EU står för sådana grundläggande värden
i den europeiska utvecklingen som
respekt för de mänskliga fri- och
rättigheterna, demokrati och
rättsstatens principer. Varje lands
egenart respekteras, samtidigt som EU
skapat förutsättningar för ett
effektivt, gemensamt handlande på
centrala områden. Sverige har ett
medansvar för att slå vakt om och främja
dessa grundläggande värden. Det är en
fråga både om solidaritet och om att
värna vår egen framtid. Det europeiska
samarbetet kan dock inte ha som enda mål
att utveckla välfärden och säkra
stabiliteten i vår egen del av världen.
Sverige hör till de främsta
förespråkarna bland EU:s medlemsstater
för ökad öppenhet och ett globalt
ansvarstagande från Europas sida. Denna
grundläggande svenska syn på EU:s roll
och ansvar bör genomsyra Sveriges arbete
och strävanden under hela
regeringskonferensen.
På det säkerhetspolitiska området har
nya typer av risker och hot ersatt dem
som präglade efterkrigstidens Europa.
Freden i Europa hotas i dag framför allt
av inomstatliga motsättningar,
fattigdomsklyftor, bristande demokrati
m.m. Dessa utmaningar kan bara mötas i
samverkan med våra europeiska grannar.
Få problem är i dag sådana att ett
enskilt land med trovärdighet kan göra
anspråk på att ha egna lösningar.
Anpassningen till en ny
säkerhetspolitisk verklighet blir en av
de viktigaste uppgifterna för EU:s
regeringskonferens. För att stå bättre
rustad inför de nya utmaningarna, måste
EU och dess medlemsstater kunna agera
med olika medel, från preventiv
diplomati till fredsbevarande insatser.
Exemplet f.d. Jugoslavien visar hur
viktigt det är att statssamfundet kan
agera samfällt och beslutsamt, långt
innan en konflikt blir akut. Ett flertal
reformer bl.a. avseende beslutsreglerna
och behovet av gemensam analyskapacitet
inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) måste
övervägas inför en utvidgning av EU. I
betänkandet konstateras att vetorätten
inom GUSP under alla omständigheter
kommer att finnas kvar. Från svensk sida
bör det dock, anser utrikesutskottet,
finnas beredskap för att delta i
regeringskonferensens diskussioner om en
modifiering av nu gällande
enhällighetsprincip inom GUSP.
Betänkandets disposition följer i stort
regeringens skrivelse. Huvudkapitlet
(5.2 Frågor inför regeringskonferensen)
består av 19 avsnitt där först vissa
övergripande frågor och därefter olika
sakområden behandlas. Utrikesutskottet
har berett 13 andra utskott tillfälle
att yttra sig över skrivelsen jämte
motionerna. Varje avsnitt inleds med en
sammanfattning av de motionsyrkanden som
behandlas i avsnittet och följs av
utskottets överväganden. I de frågor som
inte faller inom utrikesutskottets
primära beredningsområde har relevanta
avsnitt ur de andra utskottens yttranden
refererats eller citerats relativt
utförligt. Yttrandena återges även in
extenso i bilaga till betänkandet.
Samtliga motioner avstyrks eller anses
besvarade. Med det som anförs i
betänkandet föreslår utskottet att
riksdagen lägger regeringens skrivelse
1995/96:30 EU:s regeringskonferens till
handlingarna.
Reservationer och särskilda yttranden
har på enskilda avsnitt i betänkandet
lämnats av Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna samt
Kristdemokratiska samhällspartiet.
2. Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redogörelse för
förberedelsearbetet inför EU:s
regeringskonferens 1996 samt för vissa
principiella ställningstaganden i de
frågor som konferensen kan komma att
behandla.
3. Motionerna
3.1 Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:U208 av Göran Lennmarker m.fl.
(m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom ramen för
EU:s medelhavspolitik betonar kravet på
demokrati och mänskliga rättigheter,
1994/95:U401 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av svensk
utrikes- och säkerhetspolitik i och med
Sveriges medlemskap i EU,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en rättvis ekonomi och
ekologisk balans för att främja
säkerheten.
1994/95:U501 av Ingemar Josefsson och
Nils-Erik Söderqvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
kooperation och folkrörelserna skall
beredas tillfälle att medverka i den
beslutsprocess som följer av det svenska
medlemskapet i EU.
1994/95:U502 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige inom
EU bör arbeta för att den s.k.
subsidiaritetsprincipen i framtiden
skall tolkas som en
decentraliseringsprincip,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige inom
EU bör bedriva en självständig
utrikespolitik och därför motsätta sig
gemensam finansiering av EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige inom
EU bör motverka tendenserna till att en
gemensam utrikesförvaltning byggs upp,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
inom EU bör arbeta för en snabb
utvidgning av EU till att omfatta alla
Europas länder,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige inom
EU-systemet bör arbeta för
könskvotering,
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik främst skall inriktas
mot att överbrygga politiska, ekonomiska
och miljömässiga problem öster om
unionen,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s försvarspolitik
skall följa de frihetliga, demokratiska
och fredliga principer som vägleder den
övriga verksamheten inom EU,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU skall leva upp till
sin ambition att hålla dörren öppen för
medlemskap för länderna i Öst- och
Centraleuropa,
3.2 Motioner väckta med anledning av
regeringens skrivelse 1995/96:30
1995/96:U19 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av EU:s
östutvidgning vid regeringskonferensen
1996,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa vetorätten vid
införande av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa principen om
hållbar tillväxt i EU:s fördragstexter,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteväxling för jobben och
miljön,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbetet inom den s.k.
tredje pelaren,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av
subsidiaritetsprincipen och omarbetande
av Romfördragets artikel 235,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vetorätten vid den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken.
1995/96:U20 av Kurt Ove Johansson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördragsändringar för att
utveckla den sociala dimensionen.
1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att resultatet från
regeringskonferensen blir ett
handlingskraftigt EU,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att definiera klara
kompetensområden inom vilka EU kan
agera,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att höja
allmänhetens medvetande om vikten av
europeiskt samarbete,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU-fördragen skall
inledas med en förteckning över
grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Europarådets sociala
stadga och den sociala stadga som
ratificerades av elva EU-medlemsländer
1989 bör föras in i EU:s fördrag,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fördragen som reglerar
EG, Euratom samt Kol- och stålunioinen
bör fusionera i ett enhetligt fördrag,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU bör erhålla en egen
juridisk internationell identitet inom
de områden där EU har kompetens att
agera,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att subsidiaritetsprincipen
preciseras och tillämpas därefter,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inte skall erhålla
beskattningsrätt och att EU även i
fortsättningen finansieras genom
avgifter från medlemsländerna,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU skall ha makt att
utdöma och verkställa straff för de
medlemsländer som gör sig skyldiga till
illegal användning av EU:s gemensamma
ekonomiska medel,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s regionala kommitté
erhåller högre status och rådfrågas i
större omfattning,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Europaparlamentets ökade
deltagande i EU:s lagstiftningsprocess
för att bl.a. säkra EU:s demokratiska
legitimitet,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s
lagstiftningsprocedurer reduceras i
antal och förenklas till förmån för
användandet av en förenklad
medbestämmandeprocedur,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Europaparlamentet även i
mellanstatliga frågor bör få delta i
beslutsfattandet och med rådgivning,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ändringar i
fördragstexterna inte skall kräva
Europaparlamentets godkännande,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slå vakt om en politisk
representation som även återspeglar
mindre länders politiska landskap,
vilket bl.a. innebär att ingen övre
gräns av antalet ledamöter i
Europaparlamentet skall fastställas
inför kommande utvidgningar,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Europadomstolen och
utnämningen av dess domare,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att bevara de
mindre ländernas ställning genom att
behålla den nuvarande proportionen när
det gäller viktningen av röster i rådet,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förlänga tiden för rådets
ordförandeskap till ett år men att den
nuvarande strukturen behålls,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvidgad användning av
majoritetsbeslut men att beslut om
fördragsändringar, utvidgningar och
ökningar av de gemensamma ekonomiska
resurserna samt frågor som rör
medlemsländernas vitala
säkerhetspolitiska intressen även i
fortsättningen skall fattas med
enhällighet,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inför meddelarfrihet,
offentlighetsprincip och öppna rådsmöten
vid beredning av lagstiftningsförslag,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommissionens ordförande
utses av Europeiska rådet efter samråd
med Europaparlamentet,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje medlemsland får
utse minst en kommissionsledamot,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att etablera en modell som
innebär att medlemsländernas nationella
parlament systematiskt rådfrågas av sina
regeringar inför lagstiftningsbeslut i
rådet,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommissionen bör sända
sina lagförslag på remiss till de
nationella parlamenten för yttrande,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU påskyndar sin
utvidgning mot Baltikum samt Öst- och
Centraleuropa,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU stärker sin förmåga
att delta i egna eller andra
fredsoperationer sanktionerade av FN
eller OSSE,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU i ökad utsträckning
gör enhetliga utrikespolitiska
markeringar för att främja
internationell säkerhet och stabilitet
baserat på mänskliga rättigheter,
marknadsekonomi och avspänning,
29. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik beslutas genom
kvalificerad majoritet utom i de fall då
enskilda medlemsländer inbjuds att
medverka i militära operationer eller då
medlemsländers vitala säkerhetspolitiska
intressen påverkas,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att varje enskilt medlemsland
ensamt skall besluta om deltagande i
militära operationer,
31. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länder som inte deltar i
gemensamma militära åtgärder inte skall
behöva delta i finansieringen av dessa,
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges aktiva deltagande i
EU:s säkerhetspolitik under bibehållen
militär alliansfrihet,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett eventuellt europeiskt
försvarssamarbete skall ske på
mellanstatlig nivå, utan tvång om
deltagande och att VEU-fördraget inte
integreras i EU:s fördrag,
34. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inte skall disponera
egna kärnvapen,
35. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att
krigsmaterieltillverkningen i EU
samordnas och specialiseras så att
försäljningen begränsas till EU och
övriga demokratiska stater,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inte etablerar något
"gemensamt ansikte utåt för
utrikesfrågor",
37. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att asyl-, viserings-,
invandringspolitik och gränskontroller
integreras i gemenskapspelaren,
38. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Europol omvandlas till en
europeisk polismyndighet med vissa
operationella befogenheter i kampen mot
allvarlig internationell kriminalitet,
39. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU erhåller en europeisk
ramlagstiftning för brott mot europeisk
lag,
40. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kampen mot fusket i EU
får hög prioritet,
41. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommissionen erhåller
nödvändiga befogenheter för att
förhindra gränsöverskridande
brottslighet,
42. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa ett gynnsamt klimat
för små och medelstora företag i Europa,
43. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de så kallade Essen-
punkterna erhåller en institutionell ram
för att på så sätt främja tillväxt och
sysselsättning i Europa,
44. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör arbeta
utifrån en klar miljöstrategi under
regeringskonferensen för att skärpa EU:s
miljöpolitik,
45. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att enskilda medlemsländer
skall ha möjlighet att utöver
fastställda miniminivåer tillämpa
hårdare miljöregler,
46. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöpolitiken integreras
med den ekonomiska politiken genom att
bl.a. ge EU möjligheten att med
kvalificerad majoritet besluta om
ekonomiska styrmedel på miljöområdet,
47. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige under
regeringskonferensen arbetar för en
stärkt miljögaranti, skatteväxling för
miljö och jobb samt ett nytt
energifördrag.
1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentliga möten i
ministerrådet och Coreper,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hinder för domstolen att
fatta beslut mot medlemsstaternas
grundlagar,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de nationella parlamentens
initiativrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommissionen som beredande
organ,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av traktatens
artikel 235,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättande av begreppet
subsidiaritet,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rätten till utträde bör
skrivas in i fördraget,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om meddelarskyddet,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för tidsmarginaler och
offentlighet som villkor för EU-reglers
giltighet,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU-processen och
jämställdheten mellan kvinnor och män,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s utvidgning och
reformering av jordbruks- och
strukturfondspolitiken,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om dödsstraff,
medborgarskapslagar och
Genèvekonventionens tillämpning för de
stater som söker medlemskap i EU,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om mänskliga rättigheter och
diskriminering,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s ministerråd bör anta
en gemensam deklaration angående
förverkligandet (implementeringen) av
FN:s barnkonvention,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU-kommissionen
systematiskt bör granska alla
förordningar, direktiv och förslag till
beslut utifrån deras konsekvenser för
barn,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU-kommissionen och
ministerrådet bör utse en särskild
barnombudsman,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om preciserade kvantitativa mål
för sänkt arbetslöshet,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om garantier för tillgång till
allmännyttiga tjänster,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete och
en rättvis ekonomisk världsordning,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU-processen och
arbetslösheten,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av realbehandling av
EMU-processen på regeringskonferensen,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av EMU-projektet,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt undantag från
deltagande i EMU:s tredje steg,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miniminivåer på energi- och
miljöskatter,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nedmontera orättvisa
handelshinder,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella fackliga och
sociala program,
27. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga monopol som skydd
för hälsan,
28. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska driftstöd,
29. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till nationell kontroll
av viktiga naturresurser och
infrastruktur,
30. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyte av information om
banktillgodohavanden,
31. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om krigsmateriel och artikel
223,
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att substitutionsprincipen
också bör gälla artikel 100a 4,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett uthålligt
kretsloppsbaserat samhälle bör bli ett
av unionens övergripande mål,
34. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försvaret av miljön skall
kunna anges som grund för nationella
särregler enligt artikel 36,
35. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkning av artikel 100a
4,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöinstans i EU-domstolen,
37. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Euratom,
38. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydligare miljöprofil i EU:s
jordbrukspolitik,
39. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om transeuropeiska nätverk och
miljön,
40. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöorganisationerna som
remissorgan,
41. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en speciell djurskyddsartikel
i fördraget,
42. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kollektivavtalens ställning,
43. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetstagare i EU från tredje
land,
44. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vetorätten i utrikes- och
säkerhetspolitiken,
45. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s deltagande i
fredsframtvingande aktioner utan FN-
beslut,
46. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt deltagande i väpnade
aktioner utomlands,
47. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU som civil organisation,
48. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell gränskontroll för
skydd mot införsel av i landet illegala
produkter som narkotika, vapen och
miljöskadliga eller ohälsosamma
produkter,
49. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den nationella
beslutanderätten över
narkotikapolitiken,
50. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samarbetet i den tredje
pelaren kvarstår som mellanstatligt
samarbete,
51. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att asyl- och
invandringspolitiken inte bör föras över
till gemenskapslagstiftning,
52. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ratificering av FN:s
narkotikakonventioner,
53. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om integritetskränkande
personuppgifter i register inom EIS, SIS
och CIS.
1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges
hållning vid EU:s regeringskonferens
1996.
1995/96:U24 av Inger Lundberg m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige vid EU:s
regeringskonferens 1996 bör ta initiativ
till en översyn och modernisering av
EU:s personalpolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige vid EU:s
regeringskonferens 1996 bör ta initiativ
till riktlinjer för lobbyverksamheten
inom EU,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige vid EU:s
regeringskonferens 1996 bör ta initiativ
till en översyn av den omfattande
regleringen inom EU.
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om suspendering av en
medlemsstat och om införandet av en
utträdesparagraf,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokal självstyrelse,
förstärkning av subsidiaritetsprincipens
tillämpning samt upprättandet av en
kompetenskatalog,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att påskynda
EU:s utvidgning österut,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättningspolitik inom
EU,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU:s tredje steg,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av artikel 102a
samt om upprättandet av gröna
räkenskaper,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördragsändringar för att
stödja jämställdhetsarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka konsumenternas
ställning i fördraget,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka
djurskyddslagstiftningen inom EU,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en huvuduppgift för EU
skall vara att främja en hållbar
utveckling såväl inom EU som globalt,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillämpa minimiregler
också för varor och förstärka
medlemsländernas rätt att gå före och
införa strängare krav,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att reformera EU:s
transportpolitik och politiken för att
utveckla transeuropeiska nät,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om revidering av
Euratomfördraget,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska undantag på
kemikalieområdet,
15. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beslut om att införa
gemensamma ekonomiska styrmedel bör
fattas med kvalificerad majoritet,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur Sverige bör driva en
reformering av CAP,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödja utveckling av
regioner i EU:s yttersta periferi,
18. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förutsättningarna för att
inom EU utveckla förmågan att delta i
fredsfrämjande och humanitära insatser
samt om en klarare uppdelning av ansvar
mellan EU och VEU,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värna de officiella
språkens ställning,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar i rådets arbete
och om att stärka de nationella
parlamentens ställning,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet ledamöter i
Europaparlamentet och om parlamentets
arbetsformer,
24. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommissionens arbetsformer,
25. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionkommitténs
arbetsformer,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kampen mot bedrägerier och
slöseri inom EU.
1995/96:U26 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen
för upp EMU på dagordningen vid EU:s
regeringskonferens 1996, med syftet att
EU-länderna beslutar avveckla EMU,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lag om folkomröstning om
EMU att hållas innan kronan knyts till
ERM och innan riksdagen tar ställning
till EMU:s tredje fas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om konvergenskraven.
1995/96:U27 av Birgit Friggebo (fp) vari
yrkas att riksdagen uppdrar åt
talmanskonferensen att verka för att
riksdagen skall delta i
påverkansprocessen gentemot andra
parlament för en utökad öppenhet inom
EU.
1995/96:U28 av Margareta Israelsson
m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kds) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen
placerar barnets rättigheter på den
politiska agendan inför EU:s
regeringskonferens 1996.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen
inför EU:s regeringskonferens 1996 skall
arbeta för att utträdesrätt från EU
införs i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen 1996 skall
verka för att barnkonventionen införs i
unionsfördraget,
3. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att de nationella parlamenten ges
rätt att medverka i EU:s
beslutsprocesser genom att få
initiativrätt och kunna ge förslag till
EU-regler,
4. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen 1996 skall
verka för att parlamenten och deras
motsvarigheter till EU-nämnden bör
rekommenderas vara beslutande inför
ministerrådsmöten,
5. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att större länder inom EU inte skall
ges ökat röstetal i ministerrådet
jämfört med i dag,
6. att riksdagen hos regeringen begär
att Sverige skall motsätta sig varje
steg som ger EU-kommissionen karaktär av
regering och rådets ordförande karaktär
av statschef,
7. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att EU-parlamentet ges viss
lagstiftningsrätt endast när det gäller
miniminormer för mänskliga rättigheter
samt skydd för hälsa och miljö i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att det slutna Coreper ersätts med
en parlamentariskt förankrad
förberedelseprocess,
9. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att så länge Coreper finns kvar bör
länderna representeras av vald ledamot i
de nationella parlamenten,
10. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att svensk offentlighetsprincip
skall införas i EU-institutionerna,
11. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att svensk meddelarfrihet skall
gälla även för EU-institutionerna,
12. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige under
regeringskonferensen skall verka för
könskvotering,
13. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att de länder som sökt om medlemskap
ges tillträde till förhandlingarna med
yttranderätt,
14. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att jordbrukspolitikens subventions-
och bidragsmönster förändras innan EU
utvidgas i enlighet med vad som anförts
i motionen,
15. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att samtliga länder i Europa,
antingen de sökt medlemskap i EU eller
inte, garanteras andra samarbetsformer
än medlemskap,
16. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att det i fördraget skrivs in att
medlemskap i EMU avgörs av varje
medlemsstat i enlighet med vad som
anförts i motionen,
17. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att sysselsättningskrav och krav på
miljöskulden förs in i de s.k.
konvergensreglerna,
18. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att sysselsättningsfrågorna inte ges
den överstatliga natur som regeringen
föreslår i enlighet med vad som anförts
i motionen,
19. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att lokal upphandling skall tillåtas
för att skapa bättre miljö och fler
arbetstillfällen,
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete inom EU för att
förhindra skadliga våldsskildringar i
TV,
21. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att fördraget skall öppna
möjligheter att införa valutaavgifter
mellan EU och omvärlden och inom EU i
enlighet med vad som anförts i motionen,
22. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att varje land inom EU skall ges
generell rätt att gå före genom att
ställa högre miljö- och hälsokrav på
livsmedel och andra varor,
23. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för en generell rätt för varje enskilt
land att ställa krav på
produktinformation som går längre än
EU:s,
24. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att djurskyddsfrågan förs in i
traktatstexten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
25. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att varje enskild medlemsstat skall
ges en oomtvistad rätt att ställa högre
djuretiska krav än vad EU föreskriver i
enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att lagstiftningsrätt när det gäller
miniminormer för hälsa, miljö och
djuretiska frågor skall överföras till
EU-parlamentet,
27. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att varje medlemsland ges rätt att
införa en mer långtgående lagstiftning
inom miljö- och hälsoskyddsområdet än
vad EU föreskriver,
28. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att stärka EU-domstolens roll att
utdöma ekonomiska sanktioner mot dem som
inte följer miljölagarna,
29. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att stärka individens rätt att föra
talan mot dem som inte följer
miljölagarna,
30. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att de befintliga
harmoniseringsärendena som finns
successivt skall skärpas så att de når
upp till den högsta nivå av miljöskydd
som råder i något medlemsland,
31. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att den gemensamma
jordbrukspolitiken förändras radikalt så
att utvecklingen styrs i riktning mot
ett ekologiskt hållbart jordbruk,
32. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att EU:s regionalpolitiska stöd
endast utgår till miljövänliga projekt,
33. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att industri- och
konkurrenspolitiken skall förändras så
att den främjar miljövänlig produktion,
34. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att den s.k. vitbokens idéer om
skatteväxling påskyndas som del av ett
mellanstatligt samarbete,
35. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att en lägsta energi- och
koldioxidskatt införs obligatoriskt och
på en nivå som ligger i fas med vad EU-
kommissionen föreslagit,
36. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att en EU-plan upprättas för hur
miljövänliga transportsystem, som inte
ger upphov till bl.a. drivhusgaser,
skall kunna byggas ut som ett
mellanstatligt samarbete,
37. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att kommuner inom EU skall ges full
rätt att vid kommunal upphandling ställa
högre miljö- och hälsokrav än vad EU
står bakom,
38. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att Euratom avvecklas,
39. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att vetorätten på intet sätt
urholkas,
40. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att förslaget om ett gemensamt
ansikte utåt i GUSP-frågor avslås,
41. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att inskränkningar i det nationella
självbestämmandet om stränga regler för
vapenexport förhindras,
42. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall
motsätta sig förändringar som gör att EU
ges fredspolitiska roller som bättre kan
skötas av FN,
43. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att VEU bör avvecklas,
44. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall
motsätta sig varje form av
militarisering, däribland fusion eller
närmare samverkan med VEU,
45. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att gränskontrollerna bibehålls och
planerna på en ökad kontrollapparat
motarbetas,
46. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att flykting- och asylpolitiken inte
skall överföras till
gemenskapslagstiftningen.
1995/96:U30 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vetorätten skall kvarstå,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utträdesparagraf skall
införas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att om icke betydelselösa
förändringar av Maastrichtavtalet
beslutas vid regeringskonferensen skall
en ny folkomröstning genomföras,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att reformeringen av EU skall
bygga på ett mellanstatligt samarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s kontakter med tredje
land skall beakta de mänskliga
rättigheterna,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alliansfriheten syftande
till neutralitet i krig skall ligga
fast,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjlighet skall ges att
kontrollera personer vid svenska
gränsen,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för
att EU omprövar sin extrema
stabiliseringsinriktning,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU-parlamentet skall
reformeras och effektiviseras,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att artikel 235 i
Romfördraget skall tas bort,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen beaktar vad
som i motionen sagts om juridikens roll
i den politiska processen.
1995/96:U31 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den bör verka för att
EMU:s tredje steg inte blir verklighet.
14. Yttranden från andra utskott m.m.
Utrikesutskottet har berett samtliga
övriga utskott, med undantag för
utbildningsutskottet och
bostadsutskottet, vilka ej berörs av
ärendet, tillfälle att yttra sig över
skrivelsen jämte motioner i de delar som
har samband med respektive utskotts
beredningsområde. Yttranden har avgivits
av konstitutionsutskottet,
finansutskottet, skatteutskottet,
justitieutskottet, lagutskottet,
försvarsutskottet,
socialförsäkringsutskottet,
socialutskottet, kulturutskottet,
trafikutskottet, jordbruksutskottet,
näringsutskottet samt
arbetsmarknadsutskottet. Yttrandena har
intagits som bilaga till betänkandet.
Särskilda föredragningar har lämnats av
tjänstemän i Utrikesdepartementet.
5. Utskottet
5.1 Sammanfattning av skrivelsen
5.1.1 Bakgrund
Sverige är medlem i Europeiska unionen
(EU) sedan den 1 januari 1995.
Samarbetet inom EU grundar sig främst på
Fördraget om upprättandet av Europeiska
kol- och stålgemenskapen
(Parisfördraget), Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen (Romfördraget), Fördraget om
upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratomfördraget)
och Fördraget om Europeiska unionen
(Maastrichtfördraget). De tre
förstnämnda fördragen utgör den s.k.
första pelaren i vilken medlemsstaterna
har överlåtit vissa beslutsbefogenheter
till gemenskapen. Genom
Maastrichtfördraget har samarbetet
utvidgats till den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (andra pelaren)
och till det rättsliga och
inrikespolitiska området (tredje
pelaren).
Fördragsändringar kräver enighet mellan
företrädare för medlemsstaternas
regeringar. Ändringarna måste godkännas
av samtliga medlemsstater i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser.
Fördragsändringar kan ske genom att en
medlemsstat eller kommissionen föreslår
ändringar till rådet. Rådet kan därefter
inleda ett ändringsförfarande genom att
kalla samman en regeringskonferens.
Enligt Maastrichtfördraget (artikel N.2)
skall en regeringskonferens sammankallas
år 1996 för att undersöka vilka
bestämmelser i fördraget som skall
revideras i enlighet med de mål som
anges i fördragets inledning.
Vid Europeiska rådets möte i Korfu i
juni 1994 beslutade stats- och
regeringscheferna att upprätta en grupp
bestående av personliga representanter
för medlemsländernas utrikesministrar
(reflektionsgruppen) med uppgift att
förbereda regeringskonferensen. Svensk
företrädare i gruppen, vars arbete
redovisas utförligare i skrivelsen, har
varit statssekreteraren i
Utrikesdepartementet Gunnar Lund.
Konstitutions- och utrikesutskotten samt
EU-nämnden har fortlöpande informerats
om arbetet i gruppen. Dess slutrapport
framlades vid Europeiska rådets möte i
Madrid den 15-16 december 1995.
Konstitutionsutskottet har i sitt
betänkande 1994/95:KU43 EU:s
institutioner m.m. anfört att regeringen
under hösten 1995 i en skrivelse till
riksdagen bör redovisa uppläggningen av
förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen samt vissa mer
principiella ställningstaganden från
regeringens sida i de sakfrågor som
konferensen kommer att behandla.
Riksdagen beslutade att som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet
anfört (rskr. 1994/95:
387). I föreliggande skrivelse lämnar
regeringen den redovisning som riksdagen
har begärt.
I det svenska förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen har de frågor som
väntas komma upp vid konferensen
identifierats och de svenska intressena
i dessa frågor analyserats. Arbetet har
löpande redovisats i EU-nämnden samt vid
föredragningar i konstitutions- och
utrikesutskotten. Regeringen har vidare
i en skrift Svenska principiella
intressen inför EU:s regeringskonferens
1996 redovisat sina utgångspunkter
inför konferensen.
En parlamentarisk kommitté (EU 96-
kommittén) har tillsatts med uppdrag
dels att genomföra kvalificerade
utredningar kring de frågor som väntas
komma upp i regeringskonferensen, dels
att anordna aktiviteter avsedda att
stimulera den offentliga debatten kring
dessa frågor (dir. 1995:15). Kommitténs
verksamhet redovisas utförligare i
skrivelsen. Som framgår av skrivelsen
har särskilda medel, ca 11 miljoner
kronor, ställts till kommitténs
förfogande för att bl.a. ge stöd till
kunskaps- och åsiktsbildningen kring
frågor om Europas och EU:s långsiktiga
utveckling.
Som ett led i förberedelserna för
konferensen har EU:s institutioner och
organ lämnat särskilda yttranden med
synpunkter på hur Maastrichtfördraget
och unionen har fungerat.
Regeringskonferensen kommer att inledas
under våren 1996. Hos flertalet
medlemsländer förefaller för närvarande
siktet vara inställt på att konferensen
skall vara avslutad sommaren 1997.
5.1.2 Övergripande svenska målsättningar
och regeringens principiella
ställningstaganden
I skrivelsen anförs att medlemskapet i
EU ger Sverige ökade möjligheter att
verka för ett Europa präglat av
demokrati, solidaritet och öppenhet. En
fortsatt sammanflätning av de europeiska
staternas ekonomier och en ökad
förståelse kulturer emellan skall göra
krig och konflikter otänkbara i vår del
av världen. Regeringen avser att bedriva
en aktiv och framåtsyftande EU-politik
som bidrar till att lösa gemensamma
problem och till att forma Europas
framtid.
Regeringskonferensen äger rum i en
situation då unionen står inför stora
utmaningar, internt och externt. En
central utmaning för
regeringskonferensen är att inrikta EU-
samarbetet mer på människors behov och
problem i vardagen. För många ter sig i
dag EU och dess arbete avlägset och
abstrakt. Endast om samarbetet avsätter
konkreta resultat som bidrar till
människors trygghet och välstånd kan EU
få den förankring hos medborgarna som i
dag brister. Då måste EU bl.a. göra mer
för att öka sysselsättningen och
förbättra miljön, sträva efter att
förbättra konkurrens och frihandel,
stärka den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, främja jämställdhet
mellan kvinnor och män, bekämpa
internationell brottslighet och stärka
konsumenternas och löntagarnas ställning
på den gemensamma marknaden.
Regeringens utgångspunkt är att EU också
i fortsättningen kommer att utvecklas
som en sammanslutning av självständiga
stater till vilken medlemsstaterna i
vissa fall överför beslutsbefogenheter
för att lättare uppnå gemensamma mål. De
små staterna i unionen är relativt
starkare i EU:s första pelare än i
traditionella mellanstatliga relationer.
En väl avvägd tillämpning av
subsidiaritets- eller närhetsprincipen
leder till ett effektivare
unionssamarbete genom att beslut fattas
på den nivå där de hör hemma. Vissa
problem behöver hanteras på det
europeiska planet medan andra bäst
behandlas på nationell, regional eller
lokal nivå. Regeringen anser att det
noggrant bör prövas vilka frågor som med
fördel kan föras till gemensam eller
nationell nivå. Försök att i
subsidiaritetens namn till det
nationella planet återföra frågor som
bäst hanteras på gemenskapsplanet, t.ex.
miljösamarbetet, bör dock avvisas. Att
ytterligare fördragsfästa
subsidiaritetsprincipen synes enligt
regeringen inte vara motiverat.
Att tillgodose medborgarnas växande och
berättigade krav på öppenhet och insyn
är ett starkt svenskt intresse inför
regeringskonferensen. Regeringen anser
att EU måste bli öppnare. En
offentlighetsprincip lik vår svenska bör
gälla även för institutionerna inom EU.
Sverige vill uppnå att medborgarnas
möjligheter till insyn i EU-
institutionernas verksamhet säkerställs
på ett varaktigt sätt. Vår egen
erfarenhet, som grundar sig på en
långvarig tradition av
offentlighetslagstiftning, visar att ett
sätt att åstadkomma detta är att det i
EU:s fördrag skrivs in grundläggande
principer om offentlighet inom EU:s
institutioner. Regeringen avser att vid
regeringskonferensen verka för att
fördragsändringar av denna innebörd
genomförs.
De principer som på detta sätt bör slås
fast i grundfördragen skall gälla den
verksamhet som EU:s institutioner
bedriver. Däremot skall medlemsstaterna
liksom hittills själva bestämma vilka
regler om offentlighet som skall gälla
på det nationella planet.
Den höga arbetslösheten är i dag det
största interna problemet för EU och
dess medlemsstater. Om lösningar inte
nås kan detta utgöra ett hot mot
fortsatt social och ekonomisk stabilitet
och ytterst mot själva demokratin. Genom
väl avvägda insatser av ekonomisk
politik och aktiv arbetsmarknadspolitik
kan förutsättningar skapas för en hög
tillväxt och en låg arbetslöshet. Att
bekämpa den höga arbetslösheten i Europa
är ett centralt mål i EU-samarbetet, ett
mål som enligt regeringen bör främjas
även inom ramen för
regeringskonferensen.
Ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitik i fördraget
skulle ge frågan en större tyngd i ett
mer långsiktigt perspektiv. Sveriges
representant i reflektionsgruppen har
under konferensens förberedelser lagt
fram förslag om mekanismer som bl.a.
skulle kunna öka samordningen av den
ekonomiska politiken i syfte att nå en
högre och jämnare tillväxt och
sysselsättning.
Sverige eftersträvar inte någon
revidering av regelverket för den
ekonomiska och monetära unionen (EMU)
inom ramen för regeringskonferensen. EMU
är inte heller tänkt att bli ett ämne
vid konferensen. Sverige deltar fullt ut
i EMU:s andra etapp. Som framgår av
skrivelsen har regeringen den 19 oktober
1995 tillsatt en utredning som skall
analysera för- och nackdelar med ett
svenskt deltagande i tredje etappen av
EMU.
Den inre marknaden är i det närmaste
fullbordad när det gäller den fria
rörligheten av varor, kapital och
tjänster. En viktig uppgift är nu att
säkerställa en effektiv tillämpning av
denna lagstiftning och att verka för
fortsatt regelförenkling. Sverige bör
därför vid regeringskonferensen stödja
förslag som har till syfte att
säkerställa en effektiv tillämpning av
den inre marknadens lagstiftning.
Den rättsliga grunden för en gemensam
europeisk konsumentpolitik behöver
enligt regeringens mening förstärkas.
Det bör klarare framgå att det är ett
överordnat mål för unionen att främja
konsumentintresset. Det bör vidare klart
framgå av fördraget att konsumenterna
utöver att tillförsäkras skydd för
hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen
samt en god konsumentupplysning skall
ges skydd för sina rättsliga intressen
och beredas möjlighet att utöva
inflytande. Det bör dessutom vara ett
uttryckligt mål för EU:s
konsumentpolitik att utveckla sådana
produktions- och konsumtionsmönster som
minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar till en långsiktigt hållbar
utveckling. Sverige bör även pröva
möjligheten att vid konferensen ta upp
till behandling frågan om djurskydd i
ett etiskt perspektiv.
Sverige bör verka för att det sociala
protokollet skrivs in i fördraget, dvs.
att innehållet i de sju artiklarna i
protokollets avtal förs in i
unionsfördragets avdelning II
(Romfördraget) och därmed kommer att
gälla i samtliga medlemsstater. Det
sociala protokollet skulle därmed
avskaffas.
Regeringen anser att det bör övervägas
om inte sådana fördragsändringar bör
genomföras som innebär att
kollektivavtal skall kunna jämställas
med lagstiftning i de länder där så är
möjligt, dvs. där täckningsgraden är hög
och där avtalen har rättslig verkan
nationellt. Regeringen avser att vid
regeringskonferensen ta upp frågan om
enskilda EU-medlemsstaters regler
angående internationella sympatiåtgärder
i händelse av konflikt på
arbetsmarknaden.
Åtgärder för att förstärka samarbetet
kring ungdomsfrågor i fördragen bör
övervägas.
Handikappaspekter bör enligt
regeringens mening beaktas i alla
relevanta EG-beslut utan att EG får
kompetens att lagstifta om
handikappolitik.
Medborgarna runt om i Europa kräver en
bättre miljö. Ett gränsöverskridande
samarbete är ett oundgängligt medel för
att uppnå detta mål. Skall
miljösamarbetet bli effektivt bör fler
beslut kunna fattas med majoritet, och
miljöhänsyn bör slå igenom på samtliga
politikområden. Ett övergripande svenskt
mål är att Sverige inte skall behöva
sänka miljöstandarden samt att vi skall
vara drivande i EU:s miljöpolitik så att
nya miljöregler sätts på en så hög
skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna
bör huvudsakligen vara
minimibestämmelser som ger länder
möjlighet att gå före i miljöpolitiken.
Regeringen studerar också frågan om att
stärka miljöns ställning i
Euratomfördraget.
Det är viktigt att de principer för en
hållbar utveckling som man enades om vid
FN:s konferens om miljö och utveckling,
UNCED, på ett tydligare sätt än som sker
i dag återspeglas i EU:s fördrag. Kravet
på att miljöhänsyn integreras i övriga
politikområden, nuvarande och eventuellt
tillkommande, bör förstärkas.
Sektoransvaret är i detta sammanhang av
stor vikt. Ett exempel är
jordbrukspolitiken. Regeringen avser att
vid regeringskonferensen föreslå att ett
miljömål för den gemensamma
jordbrukspolitiken förs in i
Romfördragets artikel 39. Vidare skulle
det kunna införas en skyldighet för
kommissionen att göra
miljökonsekvensbedömningar av sina
förslag.
Regeringskonferensen måste lägga grunden
för en utvidgning av EU med länderna i
Central- och Östeuropa inklusive de
baltiska staterna, samt Cypern och
Malta. En utvidgning av EU skulle stärka
freden, välståndet och samhörigheten för
alla Europas folk. EU:s institutioner
måste därför anpassas till att fungera i
en väsentligt större medlemskrets.
Principbeslut fattades vid Europeiska
rådets möte i Köpenhamn i juni 1993 om
att de länder i Central- och Östeuropa
som så önskar skall bli medlemmar i EU.
Därefter har viktiga steg tagits för att
bereda vägen för unionens utvidgning men
mycket återstår att göra både inom EU
och i kandidatländerna.
Utvidgningsperspektivet måste beaktas
under hela konferensarbetet och på
samtliga områden som behandlas.
Förhandlingar med kandidatländerna
kommer att inledas först efter det att
regeringskonferensen har avslutats.
Regeringen anser att
förhandlingsprocessen bör inledas vid
samma tidpunkt för samtliga
kandidatländer, dvs. senast sex månader
efter regeringskonferensens avslutning.
Sverige har verkat för att inom EU
lyfta fram Östersjöregionens betydelse
för unionen. Kommissionen har utarbetat
en skiss för sitt engagemang i
Östersjöregionen och skall i kommande
rapporter mer i detalj redovisa sin
Östersjöpolitik.
Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) bör förstärkas
så att EU bättre förmår att möta de nya
risker och utmaningar som Europa i dag
står inför. Unionen bör kunna inskrida
på ett tidigt stadium och
medlemsstaterna måste även ha förmågan
att ingripa i ett akut krisförlopp.
Unionens instrument måste alltså spänna
över ett brett fält, från den preventiva
diplomatin till de fredsbevarande
insatserna. I skrivelsen framhålls att
det är dessa frågor som för svenskt
vidkommande står i förgrunden vid
beredningen av de utrikes- och
säkerhetspolitiska frågorna inför
regeringskonferensen.
En effektivisering av samarbetet kan i
första hand ske genom att
medlemsländerna i än högre grad visar
den solidaritet som krävs för att finna
en gemensam linje i enskilda frågor. Det
är således den politiska viljan till
samarbete som måste öka. Ett borttagande
av vetorätten i utrikes- och
säkerhetspolitiken är inte aktuellt. I
frågor som rör vitala utrikes- och
säkerhetspolitiska intressen kan Sverige
inte låta sig röstas ned av en majoritet
inom EU. I grundläggande utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor, t.ex. sådana
som rör vår militära alliansfrihet och
säkerhetspolitiska grundhållning samt
övriga frågor av övergripande utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse, måste
Sverige ha avgörandet helt i sin egen
hand. Däremot har vi förklarat oss
beredda att pröva om
enhällighetsprincipen skulle kunna
modifieras i frågor av begränsad
räckvidd. Vid en EU-utvidgning med ett
stort antal länder kommer diskussioner
om reformer på flera områden att föras i
EU. Till dessa områden hör just
beslutsreglerna i GUSP. Eftersom vi
önskar bana väg för en utvidgning av EU
och samtidigt vill föra en aktiv och
handlingskraftig utrikes- och
säkerhetspolitik, bör vi vara beredda
att konstruktivt delta i denna
diskussion.
En påtaglig brist i EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik är
avsaknaden av en tillräckligt omfattande
gemensam struktur för förberedelse och
uppföljning av beslut. I debatten inför
regeringskonferensen har dessa problem
kommit att uppmärksammas av flera
medlemsländer. Planerings- och
analysförmågan bör stärkas genom en
förstärkt gemensam funktion för
beredning och uppföljning av beslut. Den
skulle innehålla ett
konfliktförebyggande element. Arbetet
skulle inte minst riktas in på att få
fram ett underlag för insatser i
förebyggande syfte från EU:s sida
("tidig förvarning"). I anslutning till
denna fråga framhåller flera länder att
det finns ett behov av ett gemensamt
ansikte utåt i GUSP. En person skulle
ges uppgiften att företräda unionen
gentemot omvärlden. Från svensk sida har
denna tanke inte avvisats, men det har
framhållits att uppgiften måste vara av
begränsad karaktär och att den inte får
medföra en oklar ansvarsfördelning
gentemot andra företrädare inom det
utrikespolitiska området. Personen
ifråga bör endast agera som stöd åt och
på uppdrag av rådet eller
ordförandeskapet. Från svensk sida har
dessutom behovet av uppföljning av
beslut i GUSP uppmärksammats.
I skrivelsen framhålls att det är det
konfliktförebyggande och krishanterande
arbetet som bör stå i förgrunden i
diskussionen om försvarspolitiken vid
regeringskonferensen. EU har enligt
Maastrichtfördraget möjlighet att anmoda
Västeuropeiska unionen (VEU) att
genomföra uppgifter av bl.a.
fredsbevarande och konfliktförebyggande
karaktär. Sverige avser inte att bli
medlem i VEU, eftersom dess traktat
innehåller ömsesidiga säkerhetsgarantier
(dvs. åtagande av medlemsstaterna att
komma till varandras undsättning om en
stats territorium utsätts för angrepp
eller hot). I likhet med de övriga nya,
militärt alliansfria EU-medlemmarna har
Sverige i stället valt en ställning som
observatör i VEU.
EU:s medlemsstaters förmåga att agera
gemensamt inom ramen för fredsbevarande
operationer bör stärkas. Bland annat kan
EU:s kapacitet för analys och tidig
upptäckt av möjliga konflikter
förbättras. EU:s samtliga medlemsstater
bör ha rätt men ej skyldighet att delta
i genomförandet av fredsfrämjande
operationer. I Sverige kan regeringen
enligt lag besluta om deltagande med
väpnad styrka i fredsbevarande insatser
endast om dessa grundar sig på mandat
från FN:s säkerhetsråd eller
Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa (OSSE). Ett närmare
samarbete och en starkare samordning
avseende fredsbevarande och humanitära
insatser mellan EU och VEU bör bli ett
resultat av regeringskonferensen. Under
alla förhållanden, betonas det i
skrivelsen, måste de ömsesidiga
försvarsgarantierna mellan VEU:s
medlemsländer hållas åtskilda från
samarbetet på det fredsfrämjande
området, där Sverige såsom militärt
alliansfritt land kan delta.
Syftet med samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor är att med bibehållen
säkerhet och trygghet för medborgarna
uppnå fri rörlighet för personer. Det
innebär på sikt en avveckling av inre
gränskontroller och andra åtgärder vilka
kommer att underlätta för personer att
fritt röra sig över gränserna. Detta
ställer stora krav på samarbetet mellan
unionsländerna i flykting- och
invandringsfrågor. Detsamma gäller för
samarbetet kring brottsbekämpning.
Sverige bör medverka till ett så
effektivt samarbete som möjligt i dessa
frågor.
Sverige kan komma att ansluta sig till
det s.k. Schengen-samarbetet och ingå i
ett område med fri rörlighet för
personer, vilket skulle omfatta ett
antal av EU:s medlemsländer samt Norge
och Island. En förutsättning är att
insatserna för bekämpning av narkotika
kan bli tillräckligt effektiva.
Förhandlingar i denna fråga pågår. Det
är emellertid regeringens långsiktiga
strävan att den fria rörligheten för
personer skall förverkligas mellan alla
EU:s medlemsländer, dvs. inte endast i
Schengen-gruppen.
Inom ramen för det polisiära och
rättsliga samarbetet samverkar EU:s
medlemsländer för att finna nya vägar
för att bekämpa illegal narkotikahandel
och annan kriminell aktivitet med
internationell anknytning. Det är en
utbredd uppfattning att samarbetet på
det rättsliga och inrikes området inte
fungerar tillräckligt bra. Högt ställda
förväntningar har på många håll inte
infriats. Sverige kommer att med kraft
engagera sig i arbetet med dessa frågor
under konferensen.
Vad beträffar asyl- och
invandringsfrågor är det regeringens
uppfattning att det kan övervägas att
föra över lämpliga delar av detta område
till gemenskapslagstiftningen. Därigenom
skulle bättre förutsättningar skapas för
förverkligandet av den fria rörligheten
för personer. Det bör också bidra till
att lättare finna lösningar för en mer
rättvis ansvarsfördelning mellan EU:s
medlemsstater. Samarbetet bör kunna
effektiviseras genom att antalet
berednings- och beslutsnivåer minskas.
Den framtida utvidgningen kan komma att
leda till krav på en integration vars
innehåll varierar efter de enskilda
medlemsländernas kapacitet och vilja. På
några områden har det godtagits att
länder kan närma sig ett gemensamt
slutmål med olika hastigheter men inom
ett gemensamt institutionellt ramverk.
Denna lösning har valts i fråga om den
ekonomiska och monetära unionen. Även på
andra områden har särskilda lösningar
överenskommits för enskilda
medlemsländer. Sådana lösningar bör
heller inte uteslutas för framtiden,
eftersom de bidrar till en flexibilitet
som kan vara nödvändig för att föra
samarbetet framåt. Icke desto mindre är
det för svensk del ett intresse,
framhålls det i skrivelsen, att den
fortsatta integrationen även i ett
utvidgningsperspektiv i största möjliga
utsträckning bygger på ett sammanhållet
samarbete inom ett enhetligt
institutionellt ramverk. Ett europeiskt
samarbete i vilket medlemsstaterna mer
allmänt kan välja bort vissa
samarbetsområden ligger inte i vårt
intresse eftersom fördelarna med den
inre marknaden då skulle urholkas.
EU-fördraget är oöverskådligt och
svårbegripligt. Fördraget bör göras
enklare och lättare att förstå.
Regeringen kommer att verka för detta
vid regeringskonferensen. Regeringen
avser att under regeringskonferensen
även verka för färre och enklare
beslutsprocedurer och för att
beslutsfattandet effektiviseras. Det är
ett starkt svenskt intresse att det
gemensamma regelverket beträffande den
ekonomiska integrationen tolkas och
tillämpas på ett enhetligt sätt.
Ett sätt att ytterligare betona den
vikt som EU:s medlemsländer fäster vid
respekten för mänskliga rättigheter vore
att ansluta den europeiska gemenskapen
till den europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna.
Medlemsländerna bör underlätta och
främja föreningssamarbete. Detta kan
också stärka den demokratiska
legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten
att bilda föreningar bör om möjligt ges
ett mer tydligt stöd i fördraget.
Sverige avser att arbeta för att
Romfördraget förstärks vad gäller
jämställdhet mellan kvinnor och män.
Syftet med detta är bl.a. att göra
jämställdhet till ett centralt mål för
unionens arbete och att klargöra att
jämställdhetsperspektivet måste beaktas
i alla gemenskapens aktiviteter.
De institutionella frågorna, som berör
EU-samarbetet i hela dess vidd, kommer
att inta en framträdande plats på
regeringskonferensens dagordning. Enligt
regeringens uppfattning bör rådets
arbetsformer ses över i syfte att bringa
bättre ordning och klarhet i mötes- och
beslutsprocedurer. Därvid bör bl.a.
sådana ändringar vidtas att de
nationella parlamentens deltagande i
beslutsprocessen underlättas.
Röstviktningen kan komma att bli en
viktig fråga, inte minst i
utvidgningsperspektivet. För Sverige är
det av stor vikt att vårt inflytande
inte minskar. Balansen mellan stora och
små medlemsländer får inte heller
undermineras. Sverige bör argumentera
mot uppfattningen att befolkningsstorlek
i högre grad än vad som gäller nu bör
återspeglas i röstviktningen. Sverige
bör hävda att medlemsstaternas samarbete
i kommissionen, rådet och domstolen i
största möjliga utsträckning skall bygga
på principen om likvärdig
representation. Principen om roterande
ordförandeskap bör enligt regeringen
bibehållas. Sverige bör emellertid vara
berett att överväga alternativa
modeller, exempelvis ett
lagordförandeskap bestående av flera
länder för att dela på den samlade
arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.
Det är ett svenskt intresse att
kommissionen är handlingskraftig och
effektiv. Ökad effektivitet skulle kunna
uppnås genom att kommissionen ges
initiativrätt också på de områden där
kommissionen för närvarande saknar sådan
rätt (straffrättsligt samarbete, tull-
och polissamarbete). Kommissionens roll
kan ytterligare förstärkas om den får i
uppdrag att övervaka efterlevnaden av de
överenskommelser som träffas inom ramen
för det rättsliga och inrikes
samarbetet. En sådan kompetens för
kommissionen skulle enligt regeringens
mening dels bidra till en ökad
effektivitet och likformighet i det
nationella genomförandet av konventioner
och andra överenskommelser, dels ha
fördelar vad gäller konventioner inom
det rättsliga och inrikes samarbetet för
vilka EG-domstolen fungerar som
tvistlösare.
En fortsatt stark och oberoende domstol
är ett svenskt intresse. Sverige bör
acceptera att domstolen tilldelas en
roll som både tvistlösare och uttolkare
av konventioner som medlemsstaterna
ingår på det rättsliga och polisiära
samarbetsområdet. Frågan måste dock
bedömas från fall till fall med hänsyn
till det sakliga innehållet i varje
konvention. Sverige bör främja
förändringar som gör att domstolen kan
meddela sina avgöranden snabbare än i
dag.
Sverige bör verka för en fortsatt
betydelsefull roll för parlamentet i
EU:s beslutsprocess. Åtgärder bör
övervägas för att ge Europaparlamentet
en starkare roll vad gäller kontroll av
unionens finanser. De nationella
parlamentens roll i beslutsprocessen bör
stärkas eftersom denna roll är av
fundamental betydelse för EU-samarbetets
demokratiska legitimitet. Varje land har
sin procedur för samråd/information
mellan regering och parlament. Beslut
som rör hur dessa procedurer utformas
bör även fortsättningsvis fattas på
nationell nivå. Regeringen anser att det
vid regeringskonferensen bör övervägas
hur parlamentets roll i beslutsprocessen
vad gäller det rättsliga och inrikes
samarbetet skulle kunna utvidgas.
Parlamentet bör i högre grad än för
närvarande ha tillgång till förslag till
beslut som är bindande för
medlemsstaterna. I ett sådant fall
skulle parlamentet kunna ges möjlighet
att inom viss tid inkomma med synpunkter
på förslaget.
Det är angeläget för Sverige att all
användning av unionens medel
kontrolleras på ett effektivt och
ändamålsenligt sätt för att därigenom
skydda gemenskapens finansiella
intressen. Sverige bör därför verka för
en fortsatt stark revisionsrätt. Sverige
bör verka för att de nuvarande reglerna
för revisionsrättens verksamhet i
Romfördraget ses över och förtydligas
för att säkerställa att rätten ges
erforderliga befogenheter för att kunna
uppfylla sin granskningsuppgift enligt
fördraget. Nuvarande regler bör
kompletteras så att revisionsrätten ges
rätt att inhämta upplysningar från
samtliga organ som förvaltar
gemenskapsmedel.
I skrivelsen betonas att de frågor som
kommer att behandlas vid
regeringskonferensen inte är nya.
Flertalet av dem är föremål för
uppmärksamhet i det löpande samarbetet,
och Sverige kommer att söka uppnå sina
målsättningar i EU såväl i det löpande
samarbetet som vid regeringskonferensen.
Konferensen är en förhandling mellan
EU:s medlemsländer om ändringar i
fördragen. Fördragsändringar kräver
enighet medlemsländerna emellan. Det gör
att kompromisser blir nödvändiga.
Sverige bör konstruktivt verka för
sådana och kommer att verka för sina mål
med unionssamarbetet även efter
konferensens slut.
I skrivelsen noteras också att EU under
de närmaste åren står inför flera
viktiga beslut som inte direkt kommer
att diskuteras vid regeringskonferensen,
men som ändå är centrala för EU-
samarbetets fortsatta utveckling. Hit
hör framför allt övergången till den
ekonomiska och monetära unionens tredje
fas, beslut om EU:s budget för perioden
2000-2004 samt reformer av den
gemensamma jordbrukspolitiken och
regionalpolitiken.
5.2 Frågor inför regeringskonferensen
5.2.1 Allmänna överväganden och vissa
övergripande frågor
Motionerna
Enligt Centerpartiets motion
1994/95:U401, från allmänna
motionstiden, får medlemskapet i EU inte
innebära minskade ambitioner vad gäller
alleuropeisk samverkan och avspänning,
nedrustning och global solidaritet.
Tvärtom bör EU utnyttjas som ett nytt
instrument för att nå Sveriges
långsiktiga utrikes- och
säkerhetspolitiska mål. EU måste stå
öppet för alla demokratiska stater och
det måste vara möjligt för icke-
medlemmar att gradvis öka sitt samarbete
med EU. EU måste ta ett ökat ansvar för
att stödja den ekonomiska och ekologiska
återhämtningen i Central- och Östeuropa.
EU skall föra en frihandelsinriktad EU-
politik gentemot resten av världen.
Politiken gentemot utvecklingsländerna
måste präglas av solidaritet och syfta
till rättvisare handelsvillkor samt goda
förutsättningar för kapital- och
kunskapsöverföring (yrkande 14). Vidare
framhålls som väsentligt, också ur
säkerhetssynpunkt, att undanröja
fattigdom och ekologisk utarmning. För
att uppnå en fredlig och säker värld
kommer bistånd från världens rika länder
att spela en avgörande roll under lång
tid framöver. Sverige måste därför
aktivt verka för att alla EU:s
medlemsländer uppfyller FN:s mål att ge
0,7 % av BNI i bistånd (yrkande 16).
Kristdemokratiska samhällspartiet anför
i motion 1995/96:U21 att man i stor
utsträckning delar regeringens hållning
inför regeringskonferensen. Motionärerna
menar dock att regeringens ambitionsnivå
i vissa fall är förvånansvärt låg och
att de åtgärder man säger sig välkomna
på europeisk nivå ofta inte genomförs i
Sverige. Regeringen måste tillföra
konferensen djärvhet och energi för att
lyckas stärka EU:s medborgerliga
förankring. Resultatet av konferensen
måste bli ett mer handlingskraftigt EU,
som förmår att agera och ta ansvar både
inom och utanför unionens gränser
(yrkande 1). Konferensen måste höja
allmänhetens medvetande om vikten av
europeiskt samarbete genom att öka
politikernas och tjänstemännens
deltagande i medborgarnas vardag samt
att förenkla och öppna unionens
beslutsformer (yrkande 3). EU:s
kompetensområden bör definieras tydligt
och klart framgå av fördragen (yrkande
2). Fördragen som reglerar EG, Euratom
samt Kol- och stålunionen bör fusioneras
i ett enda fördrag för att få fram en
enhetlig och förenklad lagstiftning
(yrkande 6). Vidare anser motionärerna
att subsidiaritetsprincipen måste
preciseras så att EU bara vidtar
åtgärder när målen man vill uppfylla
inte uppnås bättre på medlemsländernas
lokala, regionala eller nationella
nivåer (yrkande 8).
Enligt Kristdemokraterna bör en modell
etableras som innebär att
medlemsländernas nationella parlament
systematiskt rådfrågas av sina
regeringar inför lagstiftningsbeslut i
rådet (yrkande 24). Motionärerna har
också en annan infallsvinkel på frågan
om de nationella parlamentens inflytande
och anser att kommissionen bör sända
sina lagstiftningsförslag på remiss till
de nationella parlamenten för yttrande
(yrkande 25). Motionärerna anser att EU
inte skall erhålla beskattningsrätt utan
även fortsättningsvis finansieras genom
avgifter från medlemsländerna (yrkande
9).
Vänsterpartiet säger sig i motion
1995/96:U22 fullfölja sin kritiska
hållning till hela unionsprojektet och
föreslår en rad åtgärder för att göra
det europeiska samarbetet mer flexibelt
och demokratiskt. Bristen på legitimitet
hos EU-systemet anges som ett av dess
största problem. I och med överlåtandet
av beslutsmakt till EU har viktiga delar
av det parlamentariska folkstyret gått
förlorat. Motionärerna menar att artikel
235 bör avskaffas (yrkande 5) och
resonemangen om subsidiaritet i
fördragen ersättas av klara
beskrivningar av vilka områden som skall
behandlas på EU-nivå och vilka som
tillhör medlemsstatens kompetens
(yrkande 6). Varje demokratisk
organisation bör ha rätten till utträde
reglerad i stadgan, anser motionärerna
vidare. Denna rätt bör därför skrivas in
i fördraget (yrkande 7). Även rätten för
medborgare och politiker till
information i god tid på det egna
språket bör preciseras i traktaten. Om
den löpande demokratiska granskningen
skall fungera bör alla förslag till
regler från kommissionen vara översatta
och publicerade på varje officiellt
språk tre månader före beslut. Också när
arbetsgrupper i kommissionen anser sig
ha ett förslag så pass färdigt att det
skickas för yttrande till
intresseorganisationer bör förslaget
översättas och dess förekomst
offentliggöras. Beslutade EU-regler
skall bara vara giltiga om dessa regler
följts (yrkande 9). De nationella
parlamenten bör ges initiativrätt i
lagstiftningsfrågor (yrkande 3).
Vänsterpartiet anser även att den rika
västvärlden bör montera ner de orättvisa
handelshindren mot Östeuropa, inklusive
Ryssland, samt mot tredje världen, med
undantag för varor som hotar säkerhet,
miljö och folkhälsa (yrkande 25).
Centerpartiet vill enligt motion
1995/96:U25 verka för ett utvidgat,
uthålligt och förpliktigande samarbete
mellan Europas demokratiska stater i
syfte att skapa bättre förutsättningar
för fred, välfärd och god miljö. Sverige
skall eftersträva att EU blir en
effektiv organisation för samarbete i
alla frågor som är av gemensamt intresse
för medlemsstaterna och där samverkan
mellan dessa stater kan leda till att
invånarnas trygghet, välfärd och miljö
förbättras. Partiet prioriterar fyra
frågeställningar inför
regeringskonferensen: utvidgningen
österut, miljöfrågorna, kampen mot
arbetslöshet samt ökad decentralisering
genom maktspridning och insatser för att
stärka regionerna. Regeringen har gett
riksdagen goda möjligheter att följa
arbetet i reflektionsgruppen, men
förhållit sig förvånande passiv när det
gällt att vitalisera debatten om svenska
positioner. Regeringens skrivelse ger
intryck av en önskan att tillgodose ett
antal olika intressen snarare än att
prioritera EU:s ödesfrågor. Motionärerna
delar i stort vad regeringen anför om
arbetstagarnas rättigheter,
ungdomsfrågor, handikappfrågor och
jämställdhet. Emellertid får dessa
frågor inte skymma de konstitutionella
och institutionella frågorna. Mot
bakgrund av de genomgripande
förändringar som sker av
samarbetsstrukturen i Europa bör också i
fördragen regleras hur ett kontrollerat
utträde ur EU-samarbete skall gå till.
Vidare bör i fördraget föras in en
möjlighet att tillfälligt suspendera en
medlemsstat som allvarligt och upprepat
bryter mot de grundläggande mänskliga
rättigheterna eller de demokratiska
grundprinciperna (yrkande 1).
Centerpartiet anser vidare (i motion
1995/96:U25) att det är en stor brist i
regeringens skrivelse att det saknas ett
utvecklat resonemang om
subsidiaritetsprincipen och att Sverige
vid regeringskonferensen bör verka för
fördragsändringar som stärker
subsidiaritetsprincipen. Sverige bör ta
initiativ till en fullständig genomgång
av EU:s fördrag och
gemenskapslagstiftningen för att pröva
om de motsvarar en konsekvent
tillämpning av subsidiaritetsprincipen
och driva frågan om att upprätta en
normhierarki som tydliggör olika
beslutsnivåers ansvar och den
detaljeringsgrad som respektive nivå bör
hålla sig till. En sådan normhierarki
skulle kunna innebära att rådet ägnar
sig åt ramlagstiftning i större
utsträckning medan mer detaljerade
föreskrifter kan utfärdas av respektive
medlemsland.
Införandet av en normhierarki bör
enligt motionärerna kombineras med
upprättandet av en katalog över lämpliga
kompetensområden för unionen,
medlemsstaterna samt regionala och
lokala organ, och upprättandet av en
kompetenskatalog bör kombineras med
förändringar i artikel 3b. Artikeln bör
i enlighet med Regionkommitténs förslag
lyda: På de områden där gemenskapen
inte är ensam behörig skall den i
överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen agera endast om
och i den mån som målen för den
planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna eller av de regionala
eller lokala myndigheterna och därför,
på grund av den planerade åtgärdens
omfattning eller verkningar, bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå. Vidare anser
motionärerna, dock utan direkt yrkande,
att principen om kommunal självstyrelse
bör skrivas in i fördraget, som den
definieras i Europarådets stadga om
kommunal självstyrelse (yrkande 2).
Arbetsformerna i rådet måste enligt
Centerpartiet förändras så att de
nationella parlamentens deltagande i
beslutsprocessen förbättras, och det är
en brist att regeringen inte anger några
konkreta förslag i denna riktning
(yrkande 22 i berörd del). De nationella
parlamentens deltagande i
beslutsprocessen bör förbättras, bl.a.
genom rätt att utfråga kommissionärer
inför nationella parlamentsutskott. I
motionen betonas även vikten av att de
officiella språkens ställning värnas
inom EU. Motionärerna anser att få
frågor har lika stor betydelse som
språkfrågan för EU-samarbetets folkliga
stöd och legitimitet och för
möjligheterna att utöva insyn för
medborgare från alla EU:s medlemsländer.
Motionärerna utvecklar sina synpunkter
närmare vad avser angelägenheten av att
alla de officiella språken likabehandlas
inom EU. De påpekar att
reflektionsgruppen har betonat att EU:s
institutioner bör ägna ökad
uppmärksamhet åt kravet om
likabehandling av unionens alla
officiella språk (yrkande 21).
I motion 1995/96:U29 hävdar Miljöpartiet
de gröna att regeringens skrivelse
innehåller motstridiga målsättningar,
negligering av stora problem samt en
närmast ointresserad inställning till
den stora majoritet av svenska folket
som är kritisk till det svenska
medlemskapet i EU. Skrivelsens innehåll
sägs också vara av den arten att man
måste ifrågasätta regeringens
inställning till demokrati, folkvälde
och människors rätt till delaktighet.
Regeringen är inte beredd att flytta
fram positionerna, t.ex. beträffande
miljöpolitiken. Regeringen, som inte
tagit intryck av socialdemokratiska EU-
kritiker, avser heller inte att stödja
EU-parlamentets förslag att
regeringskonferensens resultat skall
underställas medborgarnas bedömning i
nationella folkomröstningar. Samråd med
riksdagen inför konferensen har inte
förekommit av den art och grad att det
kan kallas för samråd mer än i några
få frågor. I motionen ifrågasätts också
regeringens vilja att stimulera den
offentliga debatten och genomföra
kvalificerade utredningar . EU 96-
kommittén har inte spelat den roll för
att initiera en genomgripande folklig
debatt som är nödvändig inför
regeringskonferensen. Utträdesrätt ur
unionen måste föras in i traktaten,
detta utgör enligt motionärerna grunden
för självständighet och kommande
generationers möjlighet att själva välja
vilken väg man vill ta (yrkande 1).
Sverige skall motsätta sig varje steg
som ger kommissionen karaktär av
regering och rådets ordförande karaktär
av statschef (yrkande 6).
Miljöpartiet anser också att de
nationella parlamenten skall ges rätt
att medverka i EU:s beslutsprocesser
genom att få initiativrätt och kunna
lägga fram förslag till EU-regler
(yrkande 3). Motionärerna anser att
parlamenten och deras motsvarigheter
till EU-nämnden bör rekommenderas vara
beslutande inför ministerrådsmöten
(yrkande 4). I yrkande 21 begärs att
regeringen skall verka för att fördraget
möjliggör införandet av valutaavgifter
mellan EU och omvärlden och inom EU.
En utträdesparagraf begärs även i motion
1995/96:U30 (s) yrkande 2. I motionen
erinras om att svenska folket i en
folkomröstning tog ställning till den då
rådande EU-konstitutionen; om
regeringskonferensen leder till icke
betydelselösa förändringar skall en ny
folkomröstning hållas (yrkande 3).
Reformeringen av EU skall bygga på ett
mellanstatligt samarbete (yrkande 4). I
motionen begärs också att regeringen
skall verka för att artikel 235 i
Romfördraget tas bort (yrkande 10).
Folkpartiet liberalerna anser i motion
1995/96:U19 att, för att uppnå en mera
stringent och tydlig kompetensfördelning
mellan unionen och medlemsländerna, den
gummiparagraf - artikel 235 i
Romfördraget - som möjliggör att EU med
hänvisning till den gemensamma marknaden
tar till sig nya områden bör omarbetas
eller kanske till och med avskaffas
helt. Motionärerna anser att ett annat
sätt att tydliggöra och renodla vilka
kompetenser EU bör ha vore att införa en
s.k. kompetenskatalog som tydligt
definierade vad unionen skall och inte
skall göra, men de konstaterar att
Europaparlamentet, reflektionsgruppen
och kommissionen har gått emot den idén
samt att de nationella debatter som förs
inte heller tyder på någon stor
uppslutning (yrkande 6 i berörd del).
I motion 1994/95:U502 (mp), från
allmänna motionstiden, framställs en
lång rad krav på regeringens agerande i
EU inom ramen för EU:s hittillsvarande
struktur och befogenhetsområden.
Flertalet yrkanden behandlas av andra
utskott än utrikesutskottet. I yrkande 2
begärs att Sverige skall verka för att
subsidiaritetsprincipen tolkas som en
decentraliceringsprincip så att
medlemsstaterna exempelvis får rätt att
besluta om strängare miljö- och
hälsokrav på varor utan risk för att få
detta underkänt med hänvisning till
frihandeln.
Utskottets överväganden
Samarbetet inom EU bygger på ett antal
fördrag som slutits mellan
medlemsstaterna och som i demokratisk
ordning godkänts av varje enskild
medlemsstats parlament, i vissa fall
efter folkomröstningar. Också varje
framtida fördragsändring kräver
enhällighet mellan medlemsstaterna och
måste godkännas av dessa i
överensstämmelse med varje medlemsstats
konstitutionella regler. Grunden för
samarbetet är alltså strikt
mellanstatligt och medlemsstaterna är i
folkrättslig mening suveräna stater. Det
som skiljer samarbetet i EU från
traditionellt internationellt samarbete
är att det bygger på att de enskilda
medlemsstaterna i högre grad än annars
avstår från en del av sina statsorgans
beslutsbefogenheter och överlåter dessa
till gemenskapens institutioner. EU:s
centrala roll i den europeiska
utvecklingen bygger på denna unika och i
demokratiska former beslutade
kombination av överstatlighet och
mellanstatlighet - varje lands egenart
respekteras samtidigt som
förutsättningar har skapats för ett
effektivt gemensamt handlande på
centrala områden.
Unionens viktigaste uppgift är att
trygga freden, friheten, demokratin och
välfärden i hela Europa. En fördjupad
och utvidgad integration är enligt
utskottets uppfattning den bästa vägen
för att skapa bestående fred och för att
nå en hållbar ekonomisk utveckling som
kan lägga en stabil grund för välfärden
och skapa nya arbetstillfällen. En
långsiktigt hållbar utveckling
förutsätter att miljöfrågorna integreras
i allt arbete.
Utvidgningen av unionen österut kan bli
ett viktigt steg på vägen mot den
alleuropeiska freds- och
säkerhetsordning som Sverige
eftersträvar. Med ett starkare nordiskt
bidrag i EU-arbetet har utvecklingen i
Östersjöregionen generellt redan fått
ökad uppmärksamhet. Genom insatser som
sker gemensamt i EU-regi får våra
grannländer på andra sidan Östersjön ett
stöd som är betydligt mer omfattande än
det som Sverige hade kunnat erbjuda på
egen hand. Dessa insatser gagnar
stabiliteten i vårt närområde; därmed
förstärks säkerheten även för Sverige.
Det ligger i förlängningen av denna
utveckling och i vårt lands starka
intresse att de länder i vårt närområde
som så önskar - Polen och de baltiska
staterna - kan bli medlemmar i EU.
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt
bidragit till att de baltiska staterna
på kort tid erhållit s.k. Europaavtal
varigenom de kommit att jämställas med
övriga stater som söker medlemskap i EU.
Unionen står också för stora interna
utmaningar, bl.a. när det gäller att
söka få till stånd en ökad förankring av
EU hos dagens unionsmedborgare. EU-
samarbetet måste förenklas och göras mer
begripligt för EU:s invånare. Ökad
öppenhet och effektivare
beslutsprocesser kan bidra till att
stärka medborgarnas förtroende för
unionen och öka insikten om behovet av
internationellt samarbete för att söka
lösa gemensamma problem. EU måste göra
mer för att öka sysselsättningen och
förbättra miljön, stärka den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, främja
jämställdheten, stärka konsumenternas
och löntagarnas ställning, bekämpa
brottsligheten.
Dessa stora och för EU:s framtid
viktiga frågor tillhör dem som kommer
att behandlas vid den regeringskonferens
mellan EU:s 15 medlemsländer som skall
ta sin början i Turin den 29 mars 1996.
Konferensen skall, enligt
Maastrichtfördraget, ha till uppgift att
undersöka vilka bestämmelser i EU:s
fördrag som behöver ändras för att de
mål för unionen som står angivna där
skall kunna uppfyllas. Översynen av
fördraget skall ske med utgångspunkt i
en utvärdering av hur samarbetet i EU
har fungerat sedan Maastrichtfördraget
trädde i kraft den 1 november 1993 och
även med sikte på att EU skall utvidgas
med ett antal stater som önskar bli
medlemmar, främst i Central- och
Östeuropa.
Sverige har - som också framgår av
föreliggande skrivelse - under sitt
första år som medlem i EU aktivt kunnat
delta i det förberedande arbetet inför
konferensen. På den nationella nivån har
särskilt den parlamentariska EU 96-
kommittén bidragit till att öka
kunskapen om och stimulera den
offentliga debatten kring konferensens
huvudfrågor och ge företrädare för olika
åsikter tillfälle att argumentera för
sina uppfattningar.
Som ett led i förberedelserna inför
regeringskonferensen pågår
överläggningar om dagordningen mellan
EU:s medlemsstater. Enligt vad utskottet
inhämtat talar mycket för att flera av
de specifika frågor som aktualiserats i
motionerna med anledning av regeringens
skrivelse ej kommer att bli föremål för
behandling vid konferensen. De syften
som motionärerna eftersträvar skulle
därmed inte kunna uppnås via de
riksdagens uttalanden som begärts. Om
frågorna likväl skulle bli föremål för
förhandlingar under regeringskonferensen
utgår utskottet från att regeringen,
inom ramen för samrådet med riksdagen i
EU-frågor, inhämtar EU-nämndens
synpunkter. Även utskottens kunskaper
och synpunkter måste tillvaratas i den
övergripande samrådsprocessen mellan
regering och riksdag i EU-frågor.
Som framgått ovan har utrikesutskottet
inhämtat yttrande från bl.a.
konstitutionsutskottet.
Konstitutionsutskottets yttrande
(1995/96:KU5y) är omfattande och
behandlar ett betydande antal av de
yrkanden som väckts med anledning av
regeringens skrivelse. Yttrandet i fråga
innehåller också väsentlig
bakgrundsinformation i de olika spörsmål
som aktualiseras i skrivelsen och
motionerna, bl.a. när det gäller
kompetensfördelningen mellan Europeiska
unionen och medlemsstaterna, de olika
beslutsprocesserna inom EU samt om de
olika EU-institutionernas nuvarande
funktioner och arbetsformer. För
bakgrundsinformation i många
principiella frågor inom
konstitutionsutskottets beredningsområde
vill utrikesutskottet därför hänvisa
till detta utskotts yttrande, vilket, i
likhet med övriga yttranden, återges in
extenso i bilaga till betänkandet.
I konstitutionsutskottets yttrande
konstateras, under rubriken Allmänna
överväganden, att regeringens skrivelse
i många avseenden är kortfattad. Den
innehåller - påpekar
konstitutionsutskottet - inga förslag
till förhandlingspositioner.
Konstitutionsutskottet understryker
därför vikten av att en fortsatt
förankring av konkreta
ställningstaganden kommer att ske i EU-
nämnden. Därutöver understryker
konstitutionsutskottet vikten av att
även utskotten hålls informerade. I
yttrandet erinras om att
konstitutionsutskottet, vid sin
behandling av frågan om hur samrådet
mellan regeringen och riksdagen skulle
ske i EU-frågor (bet. 1994/95:KU22),
framhöll att det är nödvändigt att
utskottens kunskaper och synpunkter tas
till vara i samrådsförfarandet, och att
det är fråga om en ömsesidig process
mellan utskotten och nämnden.
Konstitutionsutskottet ansåg det viktigt
att utskottens ledamöter och tjänstemän
håller sig väl informerade och att EU-
nämndens ledamöter och tjänstemän också
ser det som viktigt att påminna om
väntade ärenden och dagordningar inom
EU.
Utrikesutskottet ställer sig bakom
konstitutionsutskottets uppfattning om
vikten av en fortsatt förankring av
konkreta ställningstaganden i EU-nämnden
och om utskottens betydelsefulla roll i
det generella samrådsförfarandet i EU-
frågor. Utrikesutskottet noterar även
att konstitutionsutskottet i annat
sammanhang genomför en utvärdering av
samrådsförfarandet i EU-frågor.
Konstitutionsutskottet kan då ha
anledning att lämna närmare synpunkter
på informations- och samrådshanteringen
i riksdagen.
Utrikesutskottet konstaterar att alla
frågor varken kan eller behöver lösas
vid regeringskonferensen. Flera stora
frågor - bland dem frågor som rör
jordbruks- och strukturfonderna,
frihandelssystemet inom
Världshandelsorganisationen, VHO (World
Trade Organization, WTO) samt de
regelrätta medlemskapsförhandlingarna
med kandidatländerna - kommer att bli
föremål för separata förhandlingar, där
regeringskonferensens resultat kommer
att utgöra enbart en av flera viktiga
faktorer. Särskilt viktigt i ett
utvidgningsperspektiv blir självfallet
förhandlingarna inom VHO, där särskilt
den ur svensk synvinkel önskvärda
liberaliseringen av handeln med
jordbruksprodukter kan väntas få stor
betydelse för den framtida inriktningen
av den gemensamma jordbrukspolitiken
inom EU.
Ett flertal motioner, väckta såväl med
anledning av skrivelsen som under
allmänna motionstiden 1995, tar upp
frågor som rör Sveriges medlemskap i EU
generellt och de övergripande svenska
målsättningarna med samarbetet inom EU.
Utskottet konstaterar att en bred
parlamentarisk samsyn råder i många av
de frågor som förväntas bli aktuella
under EU:s regeringskonferens. I likhet
med det stora flertalet motionärer anser
utskottet att Sverige vid konferensen
skall verka för att EU skall utvecklas
till en effektiv och handlingskraftig
organisation för samarbete i alla de
frågor som är av gemensamt intresse för
unionens medlemmar och där samverkan
syftar till att förbättra invånarnas
trygghet, välfärd och miljö. EU:s
verksamhet ter sig i dag för många
människor abstrakt och avlägsen. En
angelägen uppgift för
regeringskonferensen bör därför bli, som
också regeringen anför i skrivelsen, att
inrikta EU-samarbetet på att söka lösa
problem som EU-invånaren möter i sitt
dagliga liv.
Utskottet konstaterar att mycket kritik
framförts mot EU:s - enligt mångas
mening - alltför omfattande regelsystem
och stora byråkrati. I många avseenden
är dock ett omfattande regelsystem en
förutsättning för att spelreglerna skall
vara lika för alla på en marknad med 370
miljoner konsumenter och där företagen
skall kunna konkurrera på lika villkor.
Många regler syftar till att skapa
enhetliga bestämmelser för hälsa, miljö
och säkerhet. Enligt utskottets
uppfattning ligger det inte i Sveriges
intresse att på områden som dessa i
högre grad återföra beslutsrätten till
nationell nivå, dvs. minska det
vverstatliga inslaget. Vår strävan bör i
stället vara att bibehålla och
vidareutveckla regelsystem med
miniminivåer. Onödig detaljreglering i
EG-rätten skall givetvis undvikas. Fusk,
slöseri och ineffektiv hantering av
gemensamma medel måste stävjas.
I likhet med regeringen utgår
utrikesutskottet från att EU också i
fortsättningen kommer att utvecklas som
en sammanslutning av självständiga
stater till vilken medlemsstaterna i
vissa fall överför beslutsbefogenheter
för att lättare uppnå gemensamma mål.
Utrikesutskottet noterar att även
konstitutionsutskottet anser att en
sådan hållning är en lämplig
utgångspunkt för den svenska
inställningen till arbetet vid
regeringskonferensen och att unionens
karaktär av ett förbund av stater bör
bevaras. Konstitutionsutskottet anför
vidare följande:
Varje fråga om att överföra ytterligare
beslutsbefogenheter får givetvis prövas
noga i en situation då frågan
aktualiseras. Utskottet utgår från att
regeringen för Sveriges del kommer att
verka för en utveckling av EU:s
strukturer och beslutsmekanismer i de
delar där det är påkallat för att uppnå
varaktig effektivitet och
handlingskraft. Med det anförda anser
utskottet inte att något ytterligare
uttalande behövs med anledning av
motionerna U21 yrkande 1 och U30 yrkande
4.
Något konkret förslag föreligger inte
om åtgärder som skulle ge kommissionen
karaktären av regering eller rådets
ordförande ställning som statschef.
Enligt utskottets uppfattning finns det
ingen anledning att befara en utveckling
i sådan riktning, och utskottet
avstyrker motion U29 yrkande 6.
Utrikesutskottet instämmer i ovanstående
synpunkter och vill för sin del också
framhålla att EU står för sådana
grundläggande värden i den europeiska
utvecklingen som respekt för de
mänskliga fri- och rättigheterna,
demokrati och rättsstatens principer.
Varje lands egenart respekteras,
samtidigt som EU skapat förutsättningar
för ett effektivt, gemensamt handlande
på centrala områden. Sverige har ett
medansvar för att slå vakt om och främja
dessa grundläggande värden. Det är en
fråga både om solidaritet och om att
värna vår egen framtid. Det europeiska
samarbetet kan dock inte ha som enda mål
att utveckla välfärden och säkra
stabiliteten i vår egen del av världen.
Sverige hör till de främsta
förespråkarna bland EU:s medlemsstater
för ökad öppenhet och ett globalt
ansvarstagande från Europas sida. Denna
grundläggande svenska syn på EU:s roll
och ansvar bör självklart genomsyra
Sveriges arbete och strävanden under
regeringskonferensensens gång.
Med det anförda betraktar
utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29
(mp) yrkande 6 samt 1995/96:U30 (s)
yrkande 4 som besvarade.
Frågan om en ny folkomröstning för det
fall regeringskonferensen 1996 leder
till annat än betydelselösa förändringar
av unionsfördraget tas upp i motion
1995/96:U30 (s) yrkande 3.
Utrikesutskottet noterar att
konstitutionsutskottet anser att det
inte finns skäl att nu ta ställning till
frågan om en folkomröstning med
anledning av eventuella
fördragsändringar, och
konstitutionsutskottet avstyrker därför
bifall till motionsyrkandet.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning och
betraktar med det anförda motion
1995/96:U30 (s) yrkande 3 som besvarat.
Med anledning av att det i motion
1995/96:U21 (kds) föreslås att fördragen
som reglerar EG, Euratom samt Kol- och
stålunionen skall fusioneras i ett enda
fördrag för att få fram en enhetlig och
förenklad lagstiftning konstaterar
konstitutionsutskottet, i sitt yttrande,
att det synes vara en allmän uppfattning
att fördragen bör förenklas. Redan i
propositionen om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen (prop. 1994/95:19)
anmärktes att de särskilda reglerna om
kol- och stålprodukter i Parisfördraget,
i den mån de anses nödvändiga för
framtiden, förmodades komma att fogas in
i Romfördragets regelverk, då
Parisfördraget löper ut.
Konstitutionsutskottet utgår från att
behovet av förenkling, även i fråga om
de tre gemenskapernas förhållande till
varandra, kommer att drivas av
regeringen under regeringskonferensen
och anser inte att riksdagen behöver
göra något uttalande med anledning av
motionen.
Utrikesutskottet delar
konstitutionsutskottets uppfattning i
denna fråga och betraktar därmed motion
1995/96:U21 (kds) yrkande 6 som
besvarat.
Bestämmelsen i artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen tas upp i flera
partimotioner samt i motioner av
enskilda ledamöter (s). I
konstitutionsutskottets yttrande
refereras bl.a. expertrapporten om
subsidiaritetsprincipen till EU 96-
kommittén samt kommissionens och
reflektionsgruppens överväganden
angående principen och andra frågor
gällande kompetensfördelningen mellan
unionen och medlemsstaterna.
Konstitutionsutskottet gör för sin del
följande bedömning:
Det är enligt utskottets mening knappast
möjligt att i fördragstext göra någon
exakt och uttömmande beskrivning av
gemenskapens kompetenser, även om denna
kompetens i princip skall framgå av
fördraget. Att upprätta en fullständig
kompetenskatalog ter sig därför
vanskligt, och utskottet vill inte
förespråka en sådan åtgärd. Däremot
finns sammanställningar över de områden
där EG har beslutsbefogenheter.
Utskottet avstyrker motionerna U21
yrkande 2 och U22 yrkande 6.
Att helt slopa möjligheten till
fördragsutfyllnad enligt artikel 235 är
enligt utskottets mening inte heller
tillrådligt. Kravet på enhällighet inom
rådet för bestämmelsens tillämpning
utgör enligt utskottets mening en
garanti för att befogenheten inte
missbrukas. Utskottet avstyrker därmed
motionerna U19 yrkande 6, U22 yrkande 5
och U30 yrkande 10.
Ett motsvarande resonemang måste enligt
utskottets mening föras när det gäller
subsidiaritetsprincipen. Tillämpningen
av subsidiaritetsprincipen måste växla
från sakfråga till sakfråga inom de
områden där kompetensen mellan
gemenskapen och medlemsstaterna är
delad. - Det är viktigt att så långt
möjligt reglera var beslut i olika
frågor skall fattas, men det är svårt
att komma ifrån att en
subsidiaritetsprövning av förslag till
gemensamma beslut ändå kommer att röra
sig om en politisk bedömning. Att
föreskriva en formell förhandsprövning
av lagförslag ur subsidiaritetssynpunkt
skulle lätt kunna utnyttjas för att
fördröja ett angeläget
lagstiftningsarbete. Utskottet avstyrker
därmed motionerna U21 yrkande 8 och U25
yrkande 2 i denna del.
Att i fördragets bestämmelse om
subsidiaritetsprincipen, som handlar om
kompetensfördelningen mellan EG och dess
medlemsstater, införa en särskild
hänvisning till regionala eller lokala
myndigheter anser utskottet vara
olämpligt. Frågan om beslutsnivåer inom
medlemsstaterna bör även
fortsättningsvis avgöras nationellt.
Utskottet avstyrker därmed motion U25
yrkande 2 i denna del.
Med det som anförts ovan av
konstitutionsutskottet betraktar
utrikesutskottet motionerna 1994/95:U502
(mp) yrkande 2, 1995/96:U19 (fp) yrkande
6 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 2 och 8, 1995/96:U22 (v)
yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25 (c)
yrkande 2 i berörd del samt 1995/96:U30
(s) yrkande 10 som besvarade.
Beträffande en rätt för de nationella
parlamenten att ta initiativ i
lagstiftningsfrågor, som aktualiseras i
motionerna 1995/96:U22 (v) och
1995/96:U29 (mp), hänvisar
konstitutionsutskottet till sina
överväganden i yttrandets avsnitt om
rådet och kommissionen, där
konstitutionsutskottet anser att det
vore ett för stort ingrepp i
maktbalansen mellan institutionerna. De
nationella parlamenten bör i stället i
första hand verka genom sina regeringar
i ministerrådet. Partier och enskilda
ledamöter kan givetvis utnyttja också
andra vägar för att driva de frågor de
finner angelägna. Konstitutionsutskottet
anför vidare följande:
Stor samstämmighet synes enligt
utskottet råda om behovet av att skapa
bättre förutsättningar för
medlemsstaternas parlament att utöva
inflytande i beslutsprocessen. Utskottet
vill understryka betydelsen av att
sådana förutsättningar skapas, och
utskottet anser att detta bör kunna ske
genom en ordning som den
reflektionsgruppen skisserat. Härigenom
bör syftet med motionerna U21 yrkande 24
och U25 yrkande 22 i denna del vara
tillgodosett. Någon formlig remiss till
de nationella parlamenten enligt yrkande
25 i motion U21, vilket för Sveriges del
skulle kräva ett formellt
ställningstagande till förslag som kan
ha långt kvar till slutversion, anser
utskottet däremot inte vara lämplig.
Parlamentens inflytande bör utövas i
andra former. Utskottet ser däremot
gärna att förslag från kommissionen och
dess arbetsgrupper, i form av grönböcker
eller annat, på ett enkelt sätt görs
tillgängliga för ledamöter i de
nationella parlamenten och andra. -
Användningen av s.k. grönböcker kommer
också att beröras i avsnittet om
öppenhet och insyn i EU:s institutioner.
Den interna, nationella ordningen inför
beslut i rådet bör, enligt
konstitutionsutskottet, bestämmas av
vederbörande medlemsstat, och
konstitutionsutskottet avstyrker därmed
motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 4. Det
är enligt konstitutionsutskottets mening
viktigt att den svenska regeringens
ställningstaganden i ministerrådet har
stöd i riksdagen och att övriga
regeringar har den förankring för sina
ställningstaganden som anses erforderlig
i respektive land, men
konstitutionsutskottet anser det
uteslutet att, såsom föreslås i yrkande
8 i motion 1995/96:U29 (mp), ersätta
förberedelsearbetet inom Coreper med en
parlamentariskt förankrad
förberedelseprocess .
En annan sak, anför
konstitutionsutskottet, är att det kan
finnas skäl att överväga hur den svenska
riksdagen skall kunna ges inblick i
bl.a. förberedelseprocessen. I motion
1995/96:U27 (fp) nämns, utan yrkande,
möjligheten att placera parlamentariska
delegater vid EU-representationen på ett
sätt liknande det som gäller för
parlamentariska FN-delegater.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets bedömningar i
dessa frågor och betraktar därmed
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena
24 och 25, 1995/96:U22 (v) yrkande 3,
1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del
samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 3, 4 och
8 som besvarade. Utrikesutskottet
noterar vidare att
konstitutionsutskottet har anledning att
i annat sammanhang återkomma till här
aktuella frågor.
I Vänsterpartiets motion begärs att
västvärlden måste montera ner orättvisa
handelshinder mot tredje världen och
Östeuropa, inkl. Ryssland. I
Centerpartiets säkerhetspolitiska motion
1994/95:U401, från allmänna
motionstiden, förekommer också särskilda
yrkanden av liknande innebörd, där även
behovet av en rättvis global ekonomi och
ekologisk balans för ökad säkerhet
betonas. Utskottet delar i stor
utsträckning det allmänna synsätt som
kommer till uttryck i de här aktuella
yrkandena. Utskottet har också många
gånger tidigare, senast i betänkande
1994/95:UU5 Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen (prop. 1994/95:19,
rskr. 63), konstaterat att det är ett
grundläggande svenskt intresse att värna
om och utvidga frihandeln och att också
i ett EU-perspektiv verka för global
solidaritet. För såväl u-länderna som
staterna i Central- och Östeuropa är
utökad frihandel av utomordentlig
betydelse i strävan att åstadkomma
ekonomisk utveckling. VHO har en
nyckeluppgift i arbetet med att främja
de mindre utvecklade ländernas tillträde
till i-ländernas marknader.
Som medlem av EU har Sverige lämnat de
tidigare frihandelsavtal som gällde
mellan EFTA och ett antal andra stater i
Central- och Östeuropa och i stället
tillträtt dels Europeiska gemenskapernas
och deras medlemsstaters, dvs. EU-
ländernas, breda och ambitiösa
Europaavtal med ett stort antal länder,
dels andra typer av partnerskaps- och
associationsavtal, bl.a. inom ramen för
EU:s s.k. medelhavsstrategi och andra
bilaterala eller regionala förbindelser.
Uppgiften att bistå de central- och
östeuropeiska länderna i deras
ansträngningar att fördjupa demokratin,
den sociala rättvisan och uppbyggnaden
av väl fungerande ekonomiska system
utgör en av de allra största
utmaningarna i Europa i dag. Frågan om
EU:s utvidgning behandlas särskilt i
nästkommande avsnitt av betänkandet.
Europa måste självfallet också
fortsätta att engagera sig och vara
lyhört för utvecklingsländernas behov.
Medlemskapet i EU ger Sverige möjlighet
att delta i och direkt påverka
inriktningen av EU:s bistånd. Detta är
till sin volym mer än dubbelt så stort
som den svenska biståndsbudgeten, det
når över hundra länder och täcker ett
stort antal samarbetsområden.
Gemenskapens biståndspolitik har, enligt
Maastrichtfördraget, som övergripande
mål att främja kampen mot fattigdom i
utvecklingsländerna, att bidra till en
bärkraftig ekonomisk utveckling, en
gradvis integration i världsekonomin
samt en utveckling mot och
säkerställande av demokratin,
rättssäkerheten och respekten för de
mänskliga rättigheterna. Dessa mål
stämmer väl överens med de svenska
biståndspolitiska målen. Handel och
bistånd, miljö och utveckling måste gå
hand i hand med strävan att bekämpa
fattigdomen. 0,7-procentsmålet, som
omnämns i motion 1994/95:U401 (c), är
ett internationellt åtagande som FN:s
medlemsstater själva enats om. Utskottet
vill framhålla vikten av att Sverige
även i fortsättningen kraftfullt driver
frågan om 0,7-procentmålet som ett
första steg i olika internationella
fora, inklusive EU. Utskottet har
tidigare framhållit att en stark
europeisk union måste vara generös mot
omvärlden. Utskottet vidhåller denna
uppfattning. Av det ovan anförda framgår
att något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida med anledning av här
aktuella yrkanden inte är erforderligt.
Med det anförda betraktar utskottet
motion 1994/95:U401 (c) yrkandena 14 och
16 samt 1995/96:U22 (v) yrkande 25 som
besvarade.
Utskottet konstaterar att möjligheten
till utträde ur EU har debatterats både
i Sverige och i andra länder. För en
närmare redovisning av de folkrättsliga
reglerna avseende traktater får
utskottet hänvisa till
konstitutionsutskottets yttrande
(1995/96:KU5y). Om en stat önskar
utträda ur unionen finns möjligheten
redan inom ramen för det nuvarande
samarbetet på samma sätt som det är
möjligt att utträda ur samarbetet inom
andra internationella organisationer.
Detta är - som påpekats i flera motioner
- emellertid ej reglerat i fördraget.
Konstitutionsutskottet erinrar i sitt
yttrande om att såväl Romfördraget som
Maastrichtfördraget slutits för
obegränsad tid och att avsikten med
fördragen är att skapa en allt fastare
förening mellan medlemsstaterna. En
bestämmelse om utträde skulle inte ligga
i linje med denna målsättning.
Konstitutionsutskottet anser det inte
heller ligga i linje med Sveriges
intressen att, ett drygt år efter
inträdet i unionen, driva en fråga som
måste uppfattas som att Sverige avser
att lämna den. Konstitutionsutskottet
anser vidare, i likhet med
utrikesutskottet, att det visserligen
måste anses föreligga möjlighet för en
stat att utträda ur unionen.
Konstitutionsutskottet anser dock inte
att det finns anledning att i förtid
tynga den förestående
regeringskonferensen med problem som
antingen inte kommer att aktualiseras
eller, om de aktualiseras, ändå kommer
att kräva omfattande förhandlingar
mellan staterna. Enligt
konstitutionsutskottets mening skulle
dessutom en fastställd utträdesform i
onödan kunna låsa medlemsstaternas
handlingsutrymme.
Utrikesutskottet ser, i likhet med
konstitutionsutskottet, inget behov av
en reglering av utträdesfrågan. Skulle
frågan om ett utträde ur EU aktualiseras
skulle frågan bli föremål för politiska
överväganden i det enskilda medlems-
landet. I ett samarbete mellan suveräna
stater respekteras de beslut som i
demokratisk ordning fattas i de enskilda
länderna. De praktiska konsekvenserna
får sedan behandlas i vanlig ordning i
förhandlingar mellan det land som önskar
utträda och övriga medlemsländer i
unionen. Grönland, som gick in i
samarbetet när Danmark blev medlem, har
senare dragit sig ur. Detta löstes i
förhandlingar inom Europeiska
gemenskapen. Ett utträde är följaktligen
ingen ny företeelse för gemenskapen.
Möjligheten att suspendera traktaten
eller delar av den i förhållande till en
medlemsstat har aktualiserats bl.a. i
diskussionerna om unionens framtida
utvidgning. Utrikesutskottet noterar att
konstitutionsutskottet ställer sig bakom
den uppfattning som uttryckts i
reflektionsgruppen och även i motion
1995/96:U25 (c), nämligen vikten av att
denna fråga noga övervägs inför en
utvidgning av unionen. Dessa
överväganden bör enligt
konstitutionsutskottet innefatta en
precisering av förutsättningarna för
suspension och frågan om möjligheten att
förnya ett suspensionsbeslut eller att
sträcka ut det i tiden.
Även utrikesutskottet noterar att ett
flertal inom reflektionsgruppen anser
att en bestämmelse bör införas i
fördraget, vilken medger sanktioner mot
varje medlemsland som begår allvarliga
och upprepade brott mot de mänskliga
rättigheterna eller de grundläggande
demokratiska principerna. Enligt
utrikesutskottets uppfattning skulle en
suspensionsmöjlighet kunna ha visst
symbolvärde, särskilt i ett
utvidgningsperspektiv, och också kunna
fungera som ett påtryckningsmedel,
sannolikt enbart genom att finnas
inskrivet i fördraget. Utrikesutskottet
utgår från att regeringen har beredskap
att diskutera frågan vid
regeringskonferensen.
Med det anförda betraktar
utrikesutskottet motionerna 1995/96:U22
(v) yrkande 7, 1995/96:U25 (c) yrkande
1, 1995/96:U29 (mp) yrkande 1 samt
1995/96:U30 (s) yrkande 2 som besvarade.
Utrikesutskottet noterar att
finansutskottet i sitt yttrande
(1995/96:FiU3y) ställer sig tveksamt
till om de specifika frågor som
aktualiseras i motionerna 1995/96:U21
(kds) och 1995/96:U29 (mp) angående
finansieringen av EU bör behandlas vid
regeringskonferensen som främst skall
koncentreras till översyn av de
grundläggande fördragen i
Maastrichtöverenskommelsen.
Finansutskottets uppfattning är att EU
varken skall erhålla beskattningsrätt
eller ges rätt att ta ut specifika
avgifter. Finansieringen av EU:s
verksamhet bör även fortsättningsvis ske
genom avgifter från medlemsländerna.
Utrikesutskottet noterar
finansutskottets uppfattning i dessa
frågor och betraktar därmed motionerna
1995/96:U21 (kds) yrkande 9 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 21 som
besvarade.
Frågan om det svenska språkets ställning
i EU har behandlats av riksdagen vid en
rad tillfällen. De bedömningar som
därvid gjorts har, enligt vad
kulturutskottet anför i sitt yttrande
(1995/96:KrU4y), väsentlig betydelse
även för bedömningen av det här aktuella
motionskravet som tar upp språkfrågan
utifrån aspekten att alla de officiella
språken bör värnas. I kulturutskottets
yttrande lämnas en sammanfattande
redovisning för tidigare behandling i
riksdagen av frågor om svenska språkets
ställning i EU. Redovisningen är
identisk med den som återfinns i
kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU7
Språkvård, som nyligen avgivits.
Kulturutskottet vill i linje med vad
utskottet tidigare uttalat starkt
understryka angelägenheten av att man
från svensk sida med kraft hävdar rätten
att inom EU:s institutioner använda
svenska språket i såväl tal som skrift.
Likaledes är det viktigt att de regler
som gäller för översättning till svenska
språket av EU-handlingar iakttas och att
ett högt kvalitetskrav ställs på
översättningarna.
Även konstitutionsutskottet
understryker i sitt yttrande betydelsen
av att medlemsländernas officiella språk
också är officiella språk inom unionen.
Konstitutionsutskottet, som är medvetet
om de påfrestningar som den förutsedda
utvidgningen av EU innebär när det
gäller språkfrågorna, anser - i likhet
med kulturutskottet - att något
tillkännagivande inte erfordras med
anledning av motion 1995/96:U25 (c)
yrkande 21.
I konstitutionsutskottets yttrande
behandlas även motion 1995/96:U22 (v)
yrkande 9. Konstitutionsutskottet
understryker betydelsen av att
erforderliga handlingar faktiskt
tillhandahålls på de officiella språken
och att detta sker inom en rimlig tid.
Utrikesutskottet noterar att
konstitutionsutskottet dock inte är
berett att förorda någon
ogiltighetsregel av det slag som
föreslås i motionen.
Utrikesutskottet noterar konstitutions-
och kulturutskottens synpunkter och
betraktar med det anförda motionerna
1995/96:U22 (v) yrkande 9 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 21 som
besvarade.
5.2.2 EU:s utvidgning och externa
relationer i övrigt
Motionerna
Enligt Centerpartiets motion
1995/96:U25, som väckts med anledning av
skrivelsen, finns ingen viktigare fråga
för Europasamarbetet än att förbereda EU
för utvidgningen österut. Arbetet med
att förbereda utvidgningen måste pågå
parellellt med regeringskonferensen,
inte endast beaktas (regeringens
ordval) under denna (yrkande 3).
Motionärerna bakom motion 1994/95:U502
(mp), från allmänna motionstiden,
hemställer i yrkande 14 att Sverige
skall verka för en snabb utvidgning av
EU till att omfatta samtliga Europas
länder. Detta skall göras under
förutsättning att nya länders
integration sker genom en dubbelsidig
process där också EU anpassar sig till
de nya förutsättningarna som kommer att
gälla och förutsatt att anslutningen
sker efter en djupgående demokratisk
process i de nya ansökarländerna som
resulterar i massivt folkligt stöd för
ett EU-medlemskap. Enligt Miljöpartiets
motion 1995/96:U29 skall regeringen
inför regeringskonferensen verka för att
de länder som sökt medlemskap ges
tillträde till förhandlingarna med
yttranderätt (yrkande 13). I motionen
begärs även att regeringen skall verka
för att samtliga länder i Europa,
antingen de sökt medlemskap i EU eller
inte, garanteras andra samarbetsformer
än medlemskap (yrkande 15).
Enligt Kristdemokratiska
samhällspartiets motion 1994/95:K224,
från allmänna motionstiden, bör Sverige
på ett ansvarsfullt sätt, t.ex. genom
tätare samarbete och utvidgade avtal om
samarbete, stödja de nya östeuropeiska
demokratiernas aspirationer på
medlemskap i EU (yrkande 30). Kravet
återkommer i partimotionen 1995/96:U21
(yrkande 26). I motionen anförs att EU
redan i dag är världens största
biståndsgivare och handelspartner till
länderna i Östeuropa - utan denna insats
hade Europa, menar motionärerna, varit
mycket instabilt i dag.
Enligt Folkpartiet liberalernas motion
1995/96:U19 är den allra viktigaste
uppgiften de närmaste åren att vidga EU
till att omfatta länder i Central- och
Östeuropa samt Cypern och Malta. Andra
frågor måste underordnas denna
huvuduppgift. Sverige har ett särskilt
ansvar för att Estland, Lettland och
Litauen inte glöms bort i processen. På
längre sikt bör även andra länder i
Europa kunna bli medlemmar, även om
skillnaderna i ekonomisk utvecklingsnivå
gör att fullt medlemskap i alla
dimensioner kan dröja åtskilliga år.
EU:s utvidgning kommer att främja
frihet, fred, demokrati och välstånd i
hela Europa. Regeringen bör vara
pådrivande för de förändringar av EU:s
fördrag som skulle möjliggöra och
underlätta en integration av de forna
kommuniststaterna i den krets av
demokratiska och stabila rättsstater som
EU utgör. Endast genom koncentration och
målfokusering kan uppgiften att utvidga
EU lyckas. En rad konstitutionella
förändringar kommer att krävas, liksom
reformering av jordbruks- och
strukturpolitiken, omtänkande i
säkerhetspolitiken m.m. I väst, där
demokratin ifrågasätts alltmer, måste
strategin för att göra unionen till ett
demokratiskt och politiskt medel för
medborgarna bygga på insikten att EU
måste visa resultat, unionsarbetet
koncentreras och beslutsformerna
reformeras (yrkande 1).
Vänsterpartiet vill enligt motion
1995/96:U22 yrkande 11 att regeringen
vid regeringskonferensen skall verka för
att det i konferensens sluttext markeras
att utvidgningen av EU med nya
medlemsstater förutsätter en reformering
av EU:s jordbruks- och strukturpolitik.
Vid regeringskonferensen bör vidare
klargöras att dödsstraff och
diskriminerande medborgarskapslagar inte
är förenliga med EU-medlemskap. För att
bli upptagna som medlemmar måste också
länderna ha undertecknat och tillämpa
Genèvekonventionen om flyktingar
(yrkande 12).
Enligt Moderaternas motion 1995/96:U23
är erbjudandet om medlemskap för de nya
demokratierna i Central- och Östeuropa
samt Malta och Cypern den främsta
agendasättande faktorn för
regeringskonferensen. Dess viktigaste
uppgift blir att anpassa fördragen till
de nödvändiga förändringar som ett stort
antal nya medlemmar kan medföra för
institutioner och beslutsformer. De
viktiga frågorna vad avser
jordbrukspolitik, regionalstöd,
budgetfrågor m.m. kan och bör hanteras
inom ramen för andra beslutsprocesser.
De stater som önskar bli medlemmar i EU
måste uppfylla grundläggande krav
avseende mänskliga fri- och rättigheter
och demokrati samt vara fungerande
rättsstater och marknadsekonomier.
Förhandlingar om medlemskap måste
inledas dels i enlighet med tidigare
avgivna löfte från EU:s sida, dels
utifrån bedömningen av ansökarländernas
egna förutsättningar, ej geopolitiska
teser. EU måste vara berett att bevilja
medlemskap till de stater som först
klarar de uppställda kraven. Det är på
detta område som den svenska regeringen
har det största ansvaret. Regeringen
måste agera på ett sätt som vinner
övriga länders respekt och acceptans för
den svenska politiken (motionen i berörd
del).
Motion 1994/95:U208 (m), från allmänna
motionstiden, tar upp EU:s strävan att
främja utvecklingen i Medelhavsområdet.
EU:s medelhavsstrategi syftar till att
vidga handelsförbindelserna för att
främja såväl ekonomi som demokrati och
mänskliga rättigheter. Sverige bör i
sitt agerande inom ramen för EU:s
medelhavspolitik betona respekten för
mänskliga rättigheter och demokrati som
en förutsättning för en stabil
långsiktig utveckling (yrkande 3).
I motion 1995/96:U30 (s) anförs att
Sverige bör verka för att EU klart
markerar mot stater som kränker de
mänskliga rättigheterna, genom att inte
samarbeta med dessa (yrkande 5).
Tullunionen med Turkiet är enligt
motionären ett exempel på samarbete där
EU underlåtit att maximalt använda sin
förhandlingsposition för att säkerställa
mänskliga rättigheter i ett land som
successivt knyts närmare EU.
Utskottets överväganden
Sverige är en av de tydligaste
förespråkarna av en utvidgning av EU
till att omfatta också länderna i
Central- och Östeuropa. Det europeiska
fredsprojektet måste utvidgas till att
inbegripa också de européer som i flera
decennier tvingades leva bakom
järnridån. En utvidgning av EU skulle
innebära en unik möjlighet att
stabilisera och främja den pågående
demokratiska utvecklingen i Central- och
Östeuropa. Redan i Romfördraget uppmanas
de övriga folk i Europa som bekänner
sig till samma ideal [om fred och
frihet] att ansluta sig till de
fördragsslutande parternas strävanden
och därmed lägga grunden till en allt
fastare sammanslutning mellan de
europeiska folken .
Fortsatta reformer i de framväxande
demokratierna är möjliga endast om
människorna i dessa länder erbjuds ett
framtidsperspektiv och kan hysa rimliga
förväntningar på framtiden, på ett
bättre liv. För miljoner människor
symboliserar EU dessa förhoppningar. Det
ligger i allas vårt intresse att de inte
grusas. Om utvidgningen av någon
anledning skulle misslyckas, skulle
Europa riskera att återigen delas upp i
fattiga och rika. EU:s utvidgning skulle
dessutom innebära en fredsfrämjande
insats av betydande mått.
Utskottet noterar med tillfredsställelse
att det hos samtliga motionärer finns en
uppslutning kring tanken att
regeringskonferensen måste bidra till
att lägga grunden för EU:s utvidgning.
Utskottet noterar också att regeringen i
den utrikespolitiska deklarationen den
14 februari 1996 anfört följande
beträffande huvudmålen vid EU:s
regeringskonferens:
Från svensk sida har vi två huvudmål vid
denna konferens. För det första
förväntar vi oss att den banar väg för
östutvidgningen. Vi förväntar oss för
det andra att konferensen leder till en
fördjupning av samarbetet och till
konkreta resultat för våra prioriterade
frågor. Endast om samarbetet ger
resultat i de för människor avgörande
frågorna kan EU få den förankring hos
medborgarna som i dag brister.
Som anförs i regeringens skrivelse är
det politiska beslutet att unionen skall
utvidgas redan fattat. För EU och
kandidatländerna gäller det nu att
genomföra de anpassningar som krävs för
att utvidgningen skall bli möjlig. I
detta sammanhang kommer
regeringskonferensen givetvis att spela
en central roll.
En snabb utvidgning av unionen kan
bidra till att stärka såväl den
ekonomiska som politiska, miljömässiga
och sociala utvecklingen i bl.a. Central-
och Östeuropa. Sverige bör enligt
utskottets uppfattning verka för att på
lång sikt uppnå en alleuropeisk ordning,
som inte utesluter något europeiskt
land. Redan inom några år bör
medlemskapsförhandlingar inledas med de
nio stater i Central- och Östeuropa,
inklusive de baltiska staterna, med
vilka Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater har upprättat association
via Europaavtal, samt Slovenien, Malta
och Cypern, som är aktuella för
medlemskap. Med övriga europeiska stater
sker en successiv fördjupning av
relationen till EU. De olika former som
detta samarbete kan ta har berörts ovan.
I motion 1994/95:U502 (mp) uttrycks
farhågan att EU skall utvecklas till en
centralstyrd militär supermakt . Enligt
utskottets uppfattning går utvecklingen
i helt motsatt riktning än den
motionärerna befarar, dvs. mot ökad
öppenhet och allt flera, på olika
nivåer, ömsesidigt givande relationer
mellan EU och unionens omvärld.
Som också framgår av föreliggande
skrivelse kräver en utvidgning, som
således i denna omgång kan komma att
omfatta tolv nya medlemsstater, att
unionens arbetssätt anpassas så att dess
handlingsförmåga och beslutskraft inte
försvagas. Utvidgningsperspektivet måste
därför beaktas under hela
regeringskonferensen och på alla de
sakområden som kommer att bli föremål
för konferensens överväganden. I likhet
med regeringen vill utskottet framhålla
behovet av att också analysera
utvidgningens konsekvenser även i andra
avseenden, inte minst på det ekonomiska
planet. Med det anförda finner utskottet
syftet med de här aktuella motionerna
tillgodosedda.
Därmed betraktar utskottet motionerna
1994/95:U502 (mp) yrkande 14,
1994/95:K224 (kds) yrkande 30,
1995/96:U19 (fp) yrkande 1, 1995/96:U21
(kds) yrkande 26, 1995/96:U23 (m) i
berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 3
samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 15 som
besvarade.
I Miljöpartiet de grönas motion
1995/96:U29 krävs att de stater som
ansökt om medlemskap i EU skall få delta
i regeringskonferensen som observatörer
med yttranderätt. Utskottet delar inte
motionärernas uppfattning. Utvidgnings
perspektivet är förvisso synnerligen
viktigt i ljuset av konferensens syfte
att se över unionens grundfördrag, men
dock inte det enda viktiga perspektivet.
Unionen står också, som också framkommit
ovan, inför stora interna utmaningar. EU
måste bl.a. göra mer för att öka
sysselsättningen och förbättra miljön,
främja jämställdheten, bekämpa
brottsligheten m.m. Unionens
beslutsformer måste effektiviseras och
göras öppnare och mer begripliga för
invånarna. Detta är angelägna frågor som
enligt utskottets uppfattning bör
behandlas i kretsen av nuvarande
medlemmar i EU.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 13.
I likhet med vad som påpekas i flera
motioner får en utvidgning av EU med
flera medlemmar stora konsekvenser för
unionens jordbruks- och strukturpolitik.
Även EU-staternas åtaganden inom ramen
för Världshandelsorganisationen
(VHO/WTO) kommer att kräva ändringar i
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP).
Reformeringen av jordbrukspolitiken kan
ske utan ändringar i EU:s grundfördrag.
Det är enligt utskottet angeläget att
arbetet med att förändra den gemensamma
jordbrukspolitiken inleds så snart som
möjligt för att reella förhandlingar med
kandidatländerna skall kunna inledas
efter regeringskonferensens slut. Enligt
vad utskottet inhämtat är detta också
den uppfattning som regeringen avser
driva i alla relevanta EU-sammanhang.
Utskottet noterar att
jordbruksutskottet i sitt yttrande till
utrikesutskottet påpekar att en radikal
reform av jordbrukspolitiken framstår
som nödvändig i perspektivet av en
utvidgning av unionen med flera nya
länder i t.ex. Central- och Östeuropa.
Enligt jordbruksutskottets mening bör
dock inte utvidgningen göras villkorad
av en sådan reform.
Utrikesutskottet delar
jordbruksutskottets uppfattning
härvidlag. Det förslag som framläggs i
motion 1995/96:U22 (v) - att en
särskild markering i frågan skall
införas i konferensens slutdokument -
skulle enligt utskottets uppfattning
inte heller tjäna något syfte mot
bakgrund av den betydande medvetenhet
som redan finns om behovet av att
reformera CAP. Något behov av att gå
motionärerna till mötes föreligger
därför ej. Vissa frågor med anknytning
till den gemensamma jordbrukspolitiken
behandlas också i senare avsnitt i
betänkandet, avsnitt 5.2.12 Den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP).
Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1995/96:U22 (v) yrkande11.
I likhet med motionärerna bakom motion
1995/96:U22 (v) anser utskottet att
dödsstraff och diskriminerande
medborgarskapslagar inte är förenliga
med EU-medlemskap. Ett sätt att
ytterligare betona den vikt som EU:s
medlemsstater fäster vid respekten för
de mänskliga rättigheterna vore - som
också framgår av regeringens skrivelse -
att ansluta EG till den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Enligt vad utskottet erfarit
har denna fråga också drivits av
Sveriges representant i
reflektionsgruppen. Kraven på
kandidatländerna om demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter måste
vara tydliga. Utskottet noterar att
Europaparlamentet i den s.k. Bourlanges-
Martin-rapporten framfört uppfattningen
att ingen medlemsstat i EU bör utdöma
och verkställa dödsstraff i fredstid
samt att avskaffande av sådan praxis bör
göras till en förutsättning för att
kandidatländerna skall kunna bli
medlemmar i EU.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att förhandlingsprocessen om medlemskap
bör inledas vid samma tidpunkt för
samtliga kandidatländer, dvs. senast sex
månader efter regeringskonferensens
avslutning. I likhet med vad som också
betonas i flera motioner bör förmågan
att uppfylla de krav som medlemskapet
ställer avgöra den fortsatta
förhandlingsgången och tidpunkt för
inträde. Utskottet lägger i likhet med
regeringen särskild vikt vid att de
baltiska staterna i dessa avseenden
kommer att behandlas på samma sätt som
de övriga kandidatländerna. Andra
yrkanden som berör EU:s demokratiska
legitimitet och respekt för de mänskliga
rättigheterna behandlas i avsnitt 5.2.3
nedan.
Med det anförda betraktar utskottet
motion 1995/96:U22 (v) yrkande 12 som
besvarat.
I motion 1995/96:U30 (s) aktualiseras
mer allmänt frågan om EU:s relationer
till stater utanför unionen som kränker
de mänskliga rättigheterna. Utskottet
konstaterar att EU:s externa relationer
praktiskt taget alltid innehåller ett
mått av politisk dialog som kan skapa
bättre möjligheter till påverkan i
positiv riktning än en politik som
bygger på isolering. I fallet Turkiet,
som omnämns i motionen, är förhoppningen
att de krafter i detta land som
ifrågasätter värdet av demokrati och
mänskliga rättigheter skall motverkas
genom att Turkiet knyts närmare det
europeiska samarbetet. Tullunionen
förväntas också underlätta för Turkiet
att komma till rätta med de ekonomiska
och sociala problemen i landet och
därmed på sikt också gagna demokratin.
Utskottet utgår från att regeringen och
EU:s ministerråd noggrant fortsätter att
följa utvecklingen i Turkiet.
Med det anförda betraktar utskottet
motion 1995/96:U30 (s) yrkande 5 som
besvarat.
EU:s medelhavsstrategi, som aktualiseras
i motion 1994/95:U208 (m), syftar till
att ge relationerna med de icke-
europeiska Medelhavsländerna en ny
dimension och att understödja den
politiska, ekonomiska, sociala och
miljömässiga utvecklingen i dessa
länder. Ett första s.k.
Europa-Medelhavsavtal har slutits med
Tunisien, vilket bl.a. skapar ramar för
politisk dialog och definierar ett brett
spektrum av samarbetsområden. Avtalet
kan betraktas som ett första steg på
vägen mot ett utökat partnerskap mellan
gemenskapen och länderna öster och söder
om Medelhavet och förväntas på ett
positivt sätt fördjupa och utöka de
europisk-tunisiska förbindelserna. I
avtalet slås fast att förbindelserna
mellan parterna grundas på respekten för
de demokratiska principerna och de
mänskliga rättigheterna.
Utskottet konstaterar att regeringen
aktivt deltagit i behandlingen inom EU
av olika frågor syftande till att stärka
unionens relationer med länderna runt
Medelhavet. Från svenskt håll har också
betonats vikten av att Cypern och Malta
upptas som medlemmar i EU. Utskottet
delar den uppfattning som framförs i
motion 1994/95:U208 (m), nämligen att
demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna utgör en förutsättning för
en långsiktigt stabil utveckling i
Medelhavsområdet. Något riksdagens
uttalande med anledning av motionen i nu
behandlad del behövs inte.
Med det anförda betraktar utskottet
motion 1994/95:U208 (m) yrkande 3 som
besvarat.
5.2.3 Skyddet av mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter
Motionerna
Vänsterpartiet påpekar i motion
1995/96:U22 att regeringen i skrivelsen
framhåller möjligheten att ansluta den
europeiska gemenskapen till den
europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna. Motionärerna
anför att det därmed skulle göras
tydligt att gemenskapen delar
värderingen att individer inte skall
diskrimineras på grund av kön, ras,
hudfärg, språk, religion eller politisk
åskådning. De anför vidare att
gemenskapen också borde verka för att
individer inte skall diskrimineras på
grund av handikapp, ålder och sexuell
inriktning. Regeringen bör enligt
motionärerna verka för att gemenskapen
ägnar uppmärksamhet åt språkliga och
etniska minoriteters rättigheter
(yrkande 13).
Moderata samlingspartiet anser i motion
1995/96:U23 att Europarådets konvention
bör få direkt rättsverkan också för EU i
sig genom att EU får rättslig status och
ansluts som en part till konventionen.
Åsikten att EG-rättens grundlagar bör
förbättras genom att EU får skriva under
Europarådets konvention framförs, dock
utan yrkande, också i motion 1995/96:U19
av Folkpartiet. Likaså utan yrkande
anförs i motionen att medborgarnas
grundläggande rättigheter och ett förbud
mot all sorts diskriminering bör skrivas
in i unionsfördragets inledning.
Kristdemokratiska samhällspartiet anser
i motion 1995/96:U21 att EU-fördragen
bör inledas med en komplett förteckning
över grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter och att därför Europarådets
konvention bör infogas i
fördragstexterna (yrkande 4).
Motionärerna anser att EU bör få en egen
juridisk internationell identitet, som
skall gälla inom de områden som EU har
kompetens att agera på (yrkande 7).
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22
yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU:s
ministerråd bör anta en gemensam
deklaration angående förverkligandet
(implementeringen) av FN:s
barnkonvention (yrkande 14). Riksdagen
bör vidare ge regeringen till känna vad
som anförts om att EU-kommissionen
systematiskt bör granska alla
förordningar, direktiv och förslag till
beslut utifrån deras konsekvenser för
barn (yrkande 15). Riksdagen bör också
ge regeringen till känna att EU-
kommissionen och ministerrådet bör utse
en särskild barnombudsman (yrkande 16).
Motionärerna framhåller att EU-
parlamentet i en resolution i maj 1995
inför regeringskonferensen pekat på
betydelsen av att prioritera barns och
ungas rättigheter. En referens i FN:s
barnkonvention borde kunna göras i
artikel F2. I artikel 8 under avdelning
VIII kan också barns och ungdomars
rättigheter markeras. Det är viktigt,
enligt motionärerna, att skydda alla
barn och ungdomar som lever i Europa mot
diskriminering.
I motion 1995/96:U28 (s, m, c, fp, v,
mp, kds) yrkas att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att placera barnets
rättigheter på den politiska agendan
inför regeringskonferensen. Motionärerna
framhåller att allt fler barn i Europa
blir en del av den sociala utslagning
som sker. Miljoner barn i hela Europa
växer upp utan att få sina grundläggande
behov tillgodosedda. Sverige har en
skyldighet att agera för
barnkonventionens förverkligande i
Europa. Samtliga EU:s medlemmar har
ratificerat konventionen men vad gäller
efterlevnaden återstår mycket att göra.
Regeringen måste inför
regeringskonferensen se till att frågan
om barnets rättigheter i Europa får
högre prioritet. Barnperspektivet bör
beaktas i alla relevanta EG-beslut utan
att EG får kompetens att lagstifta om
barn- och ungdomspolitiken.
I Miljöpartiets motion 1995/96:U29 yrkas
att riksdagen begär att regeringen under
regeringskonferensen skall verka för att
barnkonventionen införs i
unionsfördraget (yrkande 2).
Motionärerna pekar på att regeringen
inte tar upp frågan om barnkonventionen
och dess införande i EU-sammanhang.
Motionärerna menar att barnkonventionen
är ett centralt och viktigt dokument som
bör införas i unionsfördraget.
Utskottets överväganden
Europakonventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna är enligt
utskottets uppfattning av mycket stor
betydelse. Frågan om EU:s anslutning
till konventionen behandlas i
konstitutionsutskottets yttrande
(1995/96:KU5y). Följande anförs:
En anslutning till konventionen av
unionen eller gemenskapen skulle
innebära en reell förstärkning av
skyddet för grundläggande fri- och
rättigheter då den skulle förplikta
gemenskapen att garantera ett visst
minimiskydd och dessutom acceptera en
extern rättslig kontroll. Vidare skulle
en anslutning ha ett symboliskt värde
genom att visa att EU tål en
internationell granskning på samma sätt
som medlemsstaterna och därför ge en
ökad legitimitet. Ett erkännande av
Europadomstolen i Strasbourg som
auktoritativ skulle också kunna hindra
EG-domstolen från att utveckla en
skiljaktig rättspraxis avseende
konventionens grundläggande fri- och
rättigheter.
Konstitutionsutskottet konstaterar att
regeringen i sin skrivelse framhåller
möjligheten att ansluta gemenskapen till
Europakonventionen som ett sätt att
betona den vikt som EU:s medlemsländer
fäster vid respekten för mänskliga
rättigheter. Konstitutionsutskottet
utgår från att regeringen kommer att
verka för att de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna inom
unionen ges starkt skydd och att de
fördelar som en anslutning till
Europakonventionen innebär noga beaktas.
Utrikesutskottet delar
konstitutionsutskottets bedömning och
utgångspunkt. Med det anförda betraktar
utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 (v)
yrkande 13 samt 1995/96:U23 (m) i berörd
del som besvarade.
Socialutskottet instämmer i sitt
yttrande (1995/96.SoU2y) i regeringens
uppfattning att det är viktigt att
handikappfrågorna uppmärksammas vid
regeringskonferensen och att
handikappaspekter bör beaktas i alla
relevanta EG-beslut utan att EG får
kompetens att lagstifta om
handikappolitik. Motsvarande bör enligt
socialutskottet även gälla i fråga om
barnets rättigheter som dessa uttrycks i
FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) vilken antogs år 1989
och som trädde i kraft ett år senare. I
konventionen ges bestämmelser om barnets
rättigheter - rätten till liv och
utveckling, till trygghet, skydd och
respekt m.m. Vidare ges bestämmelser om
hur efterlevnaden av konventionen skall
kontrolleras och garanteras.
Samtliga EU-länder har visserligen
ratificerat FN:s konvention om barnets
rättigheter, men mycket återstår att
göra när det gäller genomförandet av
konventionen. Socialutskottet anför
följande:
Regeringen bör enligt utskottets mening
verka för att frågor om barnets
rättigheter uppmärksammas vid
regeringskonferensen och att
barnperspektivet beaktas i
förberedelsearbetet inför EG-beslut som
rör barn utan att EG får kompetens att
lagstifta om barn- och ungdomspolitiken.
Motion U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) och
motion U22 (v) yrkandena 14 och 15 får
därmed anses tillgodosedda. Utskottet
vill inte ställa sig bakom förslaget i
yrkande 16 i sistnämnda motion, vilket
bör avstyrkas. Med anledning av vad
utskottet anfört bör även motion U29
(mp) yrkande 2 avstyrkas.
Utrikesutskottet noterar
socialutskottets bedömningar i denna
fråga och betraktar därmed motionerna
1995/96:U22 (v) yrkandena 14-16,
1995/96:
U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 2 som
besvarade.
5.2.4 Öppenhet och insyn
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion 1995/96:U23 att offentlighet är
en av de västerländska rättssamhällenas
förnämsta kontrollmetoder och att
offentlighet och insyn är viktiga både
för den folkliga förankringen och
kontrollen och för att få en bättre
förvaltning av gemensamma
angelägenheter. Motionärerna anser att
en offentlighetsregel bör föras in i EU-
fördragen.
Vänsterpartiet anser i motion
1995/96:U22 att ministerrådets och
Corepers möten bör göras offentliga om
inte beslut om icke offentlighet tas med
2/3 majoritet, att möjligheten att
sekretessbelägga bör vara starkt
begränsad och klargöras i fördragen samt
att skälen för ett beslut om sekretess
skall redovisas offentligt (yrkande 1).
Vidare anser motionärerna att det är bra
att regeringen avser att driva frågan om
offentlighet och öppenhet på
regeringskonferensen men att även
införandet av meddelarskydd i traktaten
måste vara en högt prioriterad fråga
(yrkande 8).
Miljöpartiet anser i motion 1995/96:U29
att svensk offentlighetsprincip skall
införas i EU-institutionerna och inte
får urholkas genom vidgade
sekretessregler (yrkande 10) samt att
svensk meddelarfrihet skall gälla även
EU-institutionerna (yrkande 11).
Kristdemokratiska samhällspartiet anför
i motion 1995/96:U21 att EU bör införa
öppna rådsmöten vid beredning av
lagstiftningsförslag samt
offentlighetsprincip och meddelarfrihet
(yrkande 21).
Frågan tas upp även av Folkpartiet i
motion 1995/96:U19, och motionärerna
anser, utan att framställa något
yrkande, att Sveriges företrädare i EU
på ett mycket mer pregnant sätt än
hittills agerar pådrivande för att
offentlighetsprincipen blir gällande.
Frågan om riksdagens möjligheter att
direkt verka för en ökad offentlighet
inom EU tas upp i motion 1995/96:U27
(fp). Motionären anser att vi i vår
strävan till större insyn bör söka
bundsförvanter i andra länder och att
riksdagen bör kunna hjälpa till i detta
arbete. Mot denna bakgrund bör
samarbetet med andra EU-länders
parlament i denna fråga intensifieras
och riksdagsledamöter och utskott kunna
delta i en planmässig påverkansprocess
gentemot andra parlament.
I motion 1995/96:U24 (s) aktualiseras
den lobbyverksamhet som bedrivs inom
EU:s institutioner, och motionärerna
anser att systemet bör ses över.
Översynen bör omfatta lobbyismens
betydelse för olika beslut inom EU och
former för att skapa en ökad öppenhet om
hur olika lobbyister påverkat ett
ställningstagande. En väg till ökad
öppenhet kan vara krav på att de
kontakter som påverkat ett ärende
noteras i anslutning till ärendet.
Eftersom Europaparlamentet hittills
varit oförmöget att kunna ena sig om
elementära krav på registrering av
lobbyister m.m. måste det enligt
motionärerna ankomma på staterna att ta
initiativ till en översyn (yrkande 2).
I motion 1994/95:U501 (s), från allmänna
motionstiden, behandlas frågan om
kooperationens medverkan i
beslutsprocessen inom EU. Det anförs att
EU-medlemskapet förutsätter att olika
svenska intressen kommer till tals i en
betydligt mer komplicerad beslutsprocess
än tidigare, såväl när besluten bereds i
Sverige som när inflytande skall utövas
gentemot EU:s institutioner. I den
traditionella svenska modellen har
kooperationen och folkrörelserna en
given plats i beredningsprocessen när
beslut skall fattas. Motionärerna
hemställer att regeringen vid varje
tillfälle, då svenska företrädare i
olika organ med anknytning till EU skall
utses, prövar lämpligheten av att utse
företrädare för i förekommande fall
berörda folkrörelser. Folkrörelserna och
kooperationen bör således beredas
tillfälle att medverka i den
beslutsprocess som följer av Sveriges
medlemskap i EU.
Utskottets överväganden
Utskottet noterar att
konstitutionsutskottets yttrande
(1995/96:KU5y) innehåller en redogörelse
såväl för den svenska
offentlighetsprincipen som för hur
frågor rörande offentlighet och
sekretess behandlas inom EU. Inom
Sverige råder, som framgår bl.a. av
konstitutionsutskottets yttrande, stor
enighet om offentlighetsprincipens
betydelse. Som anförs i föreliggande
skrivelse avser regeringen också att vid
regeringskonferensen verka för att
grundläggande principer om offentlighet
inom EU:s institutioner skrivs in i EU:s
fördrag. Utrikesutskottet noterar, i
likhet med konstitutionsutskottet, att
regeringen också i andra sammanhang
visat att frågan om offentlighet inom EU
har hög prioritet. Följande anförs av
konstitutionsutskottet:
Utskottet har inte någon annan
uppfattning än regeringen i fråga om att
skriva in grundläggande principer om
offentlighet i EU:s fördrag. Utskottet
utgår från att regeringen fortsätter att
även i andra sammanhang driva frågor om
en offentlighetsprincip motsvarande den
svenska och som således även omfattar
bestämmelser om meddelarfrihet och
registrering av handlingar.
När det gäller rådets debatter i
lagstiftningsfrågor delar utskottet
också regeringens uppfattning om att
dessa i större utsträckning bör vara
offentliga.
Med det anförda anser utskottet syftet
med motionerna U21 yrkande 21, U22
yrkandena 1 och 8, U23 i denna del samt
U29 yrkandena 10 och 11 tillgodosett.
Utrikesutskottet noterar att
konstitutionsutskottet delar det synsätt
som förs fram i motion 1995/96:U27 (fp),
nämligen den svenska riksdagens, dess
ledamöters och organs möjligheter att
medverka till att driva utvecklingen
inom EU mot större offentlighet genom
att påverka övriga medlemsstaters
parlament. Konstitutionsutskottet utgår
från att framför allt talmanskonferensen
noga uppmärksammar även denna aspekt vid
bedömningar av besöksutbyte med andra
parlament och vid det
interparlamentariska samarbetet främst
med övriga EU-länder.
Lobbyverksamhet, som aktualiseras i
motion 1995/96:U24 (s), har en mer
etablerad och accepterad roll inom EU:s
institutioner och beslutsprocess än vad
som är fallet i Sverige.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning att
det kan finnas goda skäl att se över hur
beslutsprocessen kan påverkas av
lobbysystemet. Diskussioner och försök
att skapa regler pågår också inom EU,
även om arbetet, som motionärerna
påpekar, går trögt och drabbas av
bakslag. Konstitutionsutskottet anser
inte att detta är en fråga för
regeringskonferensen.
Konstitutionsutskottet hänvisar dock, i
fråga om betydelsen av register som är
öppna för allmänheten, till vad som
anförs i konstitutionsutskottets
yttrande under avsnittet om
offentlighetsprincipen.
Konstitutionsutskottet framhåller att
sådana register skulle ge bättre
möjligheter till insyn i vad olika
företags och organisationers kontakter
med institutionerna har haft för
inverkan på olika beslut. Något
uttalande med anledning av motion U24
(s) yrkande 2 vill
konstitutionsutskottet således inte
föreslå.
Utrikesutskottet har ingen annan
uppfattning än konstitutionsutskottet i
dessa frågor och betraktar därmed
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 21,
1995/96:U22 (v) yrkandena 1 och 8,
1995/96:U23 (m) i berörd del,
1995/96:U24 (s) yrkande 2, 1995/96:U27
(fp) samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 10
och 11 som besvarade.
Som anförs i motion 1994/95:U501 (s) har
folkrörelser och föreningsliv stor
betydelse för den demokratiska
förankringen av viktiga samhällsbeslut.
Inom EU är inte minst de informella
påverkanskanalerna viktiga. Betydelsen
av att vara med tidigt i
beslutsprocessen kan inte nog
understrykas. Det är en fråga för varje
medlemsland att lägga fast formerna för
hur beslut skall växa fram och
förankras. I Sverige ansvarar varje
departement på sitt område för samrådet
med berörda intresseorganisationer.
Samrådet kan vara mer eller mindre
formaliserat och ha olika benämningar.
Inom Civildepartementet finns exempelvis
den s.k. EG-arbetsgruppen för
konsumentfrågor, en referensgrupp för
samma frågor samt en referensgrupp för
ungdomsfrågor. Totalt sett finns ett
betydande antal berednings-, arbets- och
referensgrupper inom regeringskansliet
där folkrörelser och
intresseorganisationer av olika slag
finns representerade. Utskottet
konstaterar att också EU 96-kommittén
bidragit till att stimulera den
offentliga debatten och engagera
organisationsföreträdare och
samhällsdebattörer i de inför
regeringskonferensen aktuella frågorna
om EU:s framtid.
Även inom vissa organ inom EU finns
företrädare för svenska folkrörelser och
organ permanent representerade. I t.ex.
den ekonomiska och sociala kommittén
finns, enligt vad utskottet inhämtat,
representanter för bl.a. LO, TCO, LRF,
Kooperativa institutet, Sveriges
Konsumentråd samt Handikappförbundet.
Även i kommissionens rådgivande organ
för konsumentfrågor finns en
representant för Sveriges Konsumentråd.
Utskottet utgår från att regeringen
vinnlägger sig om att även framdeles
utse folkrörelserepresentanter till de
platser som särskilt ställs till
förfogande för detta ändamål.
Med det anförda betraktar utskottet
motion 1994/95:U501 (s) som besvarad.
5.2.5 Jämställdhet
Motionerna
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion 1995/96:U23 (i berörd del) att
diskriminering i samhällslivet på grund
av nationalitet, kön, ras och religion
är ett allvarligt problem och att det är
viktigt att EU klart slår fast principen
om icke-diskriminering.
Centerpartiet stödjer i motion
1995/96:U25 regeringens ambition att
förstärka fördraget utifrån ett
jämställdhetsperspektiv. Partiet vill
särskilt betona kvinnors möjlighet att
kombinera förvärvsarbete eller
företagande med föräldraskap. Kvinnors
arbetsmarknad måste breddas och göras
mer flexibel. Dagens miniminivå för
föräldraledighet om 14 veckor bör enligt
Centern förlängas och omfatta båda
föräldrarna. Kvinnors möjlighet att
starta företag måste stödjas. EU:s
utbildningsprogram och strukturstöd bör
i högre grad riktas till kvinnor som
vill starta företag. Det behövs vidare
stöd till nätverk för företagande
kvinnor och en skattepolitik som
behandlar kvinnor och män lika. Sverige
bör överväga en förstärkning och
utvidgning av såväl principen om lika
lön för lika arbete i artikel 119 som
den allmänna principen om jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Jämställdhetsperspektivet bör enligt
Centern genomsyra all politik och alla
program inom EU. Kvinnors representation
i EU:s institutioner måste öka. En
positiv särbehandling bör kunna användas
för att utjämna orättvisor mellan könen
(yrkande 7).
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion 1995/96:U19 (utan särskilt
yrkande) att Sverige vid
regeringskonferensen bör föra fram
förslag om att unionsfördraget
kompletteras med ett stycke om
medborgarnas grundläggande rättigheter
och ett förbud mot all sorts
diskriminering.
Miljöpartiet de gröna i motion
1995/96:U29 är kritiska till att
regeringen i skrivelsen till riksdagen
beträffande jämställdhetsfrågan inte ger
konkreta besked i sak om vilka åtgärder
man avser att driva och vilka krav som
kommer att ställas vid
regeringskonferensen. Miljöpartiet anser
att Sverige bör driva kravet om
könskvotering inom EU:s institutioner
(yrkande 12). Kravet ställs också i
motion 1994/95:U502 (mp) från allmänna
motionstiden (yrkande 17).
Vänsterpartiet anser i motion
1995/96:U22, när det gäller
jämställdhet, att konvergenspolitiken
och EMU-förberedelserna försvårar en
politik för full sysselsättning och
pressar landet till nedskärningar inom
den offentliga sektorn. Det innebär
enligt motionen i praktiken en
anpassning i riktning mot de lägre
nivåer på offentlig service, kvinnlig
förvärvsfrekvens och sociala
trygghetssystem som finns i andra EU-
länder. Enligt Vänstern raseras därmed
grunden för jämställdheten mellan könen.
En jämställdhetspolitik som endast
inriktas på fler kvinnor i beslutande
församlingar, fler kvinnliga chefer,
ökade utbildningsinsatser osv. riskerar
att bli begränsade till välutbildade och
välavlönade kvinnor. Regeringens
ambitioner på jämställdhetsområdet är
enligt motionärerna vällovliga men
saknar realism med hänsyn till den
pågående utvecklingen inom EU. Det är
dock bra att regeringen verkar för
förstärkta skrivningar om jämställdhet i
fördragen (yrkande 10).
Utskottets överväganden
I regeringens skrivelse sägs i fråga om
jämställdhetsarbetet att en central
utmaning för regeringskonferensen är att
inrikta EU-samarbetet mer på människors
behov och problem i vardagen för att på
så sätt öka unionens medborgerliga
förankring. Arbetsmarknadsutskottet
anser i sitt yttrande (1995/96:AU3y) att
det är en riktig bedömning och att EU
bör göra mer för att öka jämställdheten
mellan kvinnor och män. I yttrandet
redovisas kortfattat arbetet med
jämställdhetsfrågorna inom EU:
Redan i Romfördraget fastslogs i artikel
119 att kvinnor och män skall ha lika
lön för lika arbete. Likalöneprincipen
infördes i fördraget främst på grund av
att lönediskriminering av kvinnor sågs
som en potentiell källa till snedvriden
konkurrens mellan medlemsländerna. Efter
hand har artikel 119 utvecklats till en
viktig bas för EU:s
jämställdhetspolitik.
Jämställdhetsfrågan som är en del av
EU:s sociala dimension omfattar numera
direkt lagstiftning (direktiv) men också
rekommendationer inom olika områden samt
insatser av olika slag inom ramen för
olika jämställdhetsprogram.
Europeiska unionens råd antog i
december 1995 ett nytt - det fjärde -
handlingsprogram för jämställdhet mellan
kvinnor och män för perioden 1996-2000.
Det syftar främst till
erfarenhetsutbyte, stöd till projekt och
till att sprida goda exempel. Därutöver
aviseras bl.a. ökade insatser för att
övervaka att befintlig lagstiftning på
jämställdhetsområdet genomförs i
medlemsländerna. Programmet syftar också
till att främja att
jämställdhetsaspekter genomsyrar alla
politikområden.
Genom EG-domstolens avgöranden har en
relativt omfattande rättspraxis vuxit
fram kring artikel 119 och genom
avgörandena har likalöneprincipen givits
direkt effekt i medlemsländerna. Artikel
119 i Romfördraget grundar således
rättigheter och skyldigheter inte bara
för medlemsländerna utan också för
enskilda människor.
EU:s lagstiftning på
jämställdhetsområdet omfattar ett antal
direktiv. En särställning bland dessa
intar det s.k. likalönedirektivet
(75/117/EEG) som ger ytterligare
riktlinjer för hur medlemsländerna skall
närma sin nationella lagstiftning till
likalöneprincipen i artikel 119.
Övriga direktiv behandlar frågor om
likabehandling av kvinnor och män när
det gäller anställning, yrkesutbildning,
befordran och arbetsvillkor
(76/207/EEG), likabehandling på
socialförsäkringsområdet (79/7/EEG) samt
i fråga om kollektiva försäkringar i
arbetslivet (86/378/EEG) och, slutligen,
likabehandling av kvinnliga och manliga
egenföretagare (inklusive jordbrukare)
(86/613/EEG). Till
jämställdhetsdirektiven får även anses
höra direktivet (92/85/EEG) om åtgärder
för att förbättra säkerhet och hälsa på
arbetsplatser för arbetstagare som är
gravida, nyligen har fött barn eller
ammar.
Den lagstiftning som finns inom EU på
jämställdhetsområdet utgörs av
minimikrav, och det är i många fall
fullt möjligt för enskilda länder att
föra en politik med längre gående
ambitioner. Arbetsmarknadsutskottet
bedömer att det finns betydande
skillnader mellan EU:s medlemsländer i
fråga om jämställdhet och att det
allmänt sett finns goda skäl för att
verka för en höjning av ambitionsnivån.
I ett internationellt perspektiv
betraktas ofta Sverige och övriga
nordiska länder som föregångare i
arbetet för att nå jämställdhet mellan
kvinnor och män. Det gäller den
förhållandevis stora andelen kvinnor i
politiska och andra beslutande
församlingar liksom möjligheterna för
kvinnor att kombinera förvärvsarbetet
med föräldraskap.
Sveriges starka ställning i dessa
frågor ställer krav på insatser i det
internationella samarbetet - inte minst
inom ramen för EU-samarbetet.
Utrikesutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
detta också skapar förväntningar bland
många medlemsländer om att Sverige
aktivt skall bidra till utvecklingen på
social- och jämställdhetsområdet i
Europa. Detta kan ske på många olika
sätt, i det politiska samarbetet liksom
genom Sveriges deltagande i EU:s
expertkommittéer, nätverk m.m. Det kan
också ske genom att tydligare markera
jämställdhetsfrågans betydelse i EU:s
fördrag.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare
följande:
Utskottet ser med tillfredsställelse att
Sverige vid den kommande
regeringskonferensen kommer att arbeta
för att öka samarbetet på
jämställdhetsområdet genom att förstärka
fördragen i detta hänseende och genom
att verka för att jämställdhet blir ett
centralt mål för unionens arbete och
genom att det klargörs att
jämställdhetsperspektivet måste beaktas
i alla gemenskapens aktiviteter (s.k.
mainstreaming).
Aktiva åtgärder och jämställdhet
mellan kvinnor och män är i dag inga EG-
rättsliga begrepp. Enligt utskottets
uppfattning bör artikel 119 i
Romfördraget om lika lön ändras så att
den omfattar också andra frågor i
arbetslivet. Det viktigaste är dock att
artikeln slår fast att jämställdhet
mellan kvinnor och män skall främjas och
att aktiva åtgärder därvid är tillåtna.
En fördragsändring enligt denna modell
skulle enligt utskottets mening höja
jämställdhetsfrågornas status och
tydliggöra dem. Samtidigt måste dock
subsidiaritetsprincipens betydelse på
jämställdhetsområdet markeras.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse den gemensamma
grundsynen partierna emellan i frågan
som manifesteras i de motioner som
väckts.
Centerpartiets motion 1995/96:U25
innehåller en rad detaljerade förslag om
jämställdhetsarbetets inriktning i EU
som arbetsmarknadsutskottet i de flesta
fall sympatiserar med. Några förslag -
t.ex. förslaget om positiv särbehandling
av kvinnor - är inte okomplicerade och
kräver noggranna överväganden.
Frågan om positiv särbehandling, eller
könskvotering, tas även upp i
Miljöpartiets motion 1995/96:U29.
Följande anförs av
arbetsmarknadsutskottet:
Utskottet erinrar om EU-domstolens dom i
oktober 1995 vilken aktualiserar
förutsättningarna för könskvotering och
positiv särbehandling i EU-länderna.
Enligt domen strider nationella regler
som garanterar kvinnor absolut och
ovillkorlig företrädesrätt vid
tjänstetillsättning mot det ovan
redovisade direktivet 76/207 om
likabehandling av kvinnor och män i
fråga om anställning, yrkesutbildning,
befordran och arbetsvillkor.
Enligt utskottets bedömning bör en
positiv särbehandling av icke tvingande
slag kunna godtas som en åtgärd för att
främja jämställdhetssträvandena.
Motion U25 i här aktuell del får anses
huvudsakligen tillgodosedd med vad
utskottet anfört. I övrigt bör motionen
liksom motion U29 i berörd del inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet
vill vidga inriktningen vid konferensen
till att gälla frågan om ett allmänt
diskrimineringsförbud. Följande kan
citeras ur arbetsmarknadsutskottets
yttrande:
Utskottet kan i och för sig känna
sympati för de tankar som förs fram i
motionerna men befarar att
jämställdhetsfrågan med en sådan
inriktning lätt kommer bort i
diskussionen. Utskottet anser att det
vid en konferens av aktuellt slag är en
fördel att driva frågor som är klart
avgränsade till sin omfattning.
Diskussionen om ett allmänt
diskrimineringsförbud kan lätt komma att
fokuseras på avgränsningen, dvs. frågan
om vilka kategorier som skall omfattas
och vilka diskriminerande beteenden som
skall omfattas av förbudet.
Utskottet är vidare inte övertygat om
att den utvidgning av överstatligheten
på området som ett allmänt
diskrimineringsförbud skulle innebära
enbart är av godo eftersom det sker på
bekostnad av nationell
självbestämmanderätt. Ett allmänt
diskrimineringsförbud i EU:s fördrag
innebär att förbudets omfattning
exklusivt avgörs av EU-domstolen med
allt vad det innebär av
svåröverblickbara konsekvenser.
Arbetsmarknadsutskottet anser
sammanfattningsvis att
jämställdhetsfrågan i sig är så viktig
att den utan att blandas ihop med andra
vidare frågor skall drivas vid
konferensen. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker med det anförda motion
1995/96:U23 (m) i motsvarande del.
Arbetsmarknadsutskottet är ense med
Vänsterpartiet om ambitionen att
jämställdhetsarbetet inom EU inte endast
skall inriktas på välutbildade och
välavlönade kvinnor.
Arbetsmarknadsutskottet kan å andra
sidan inte dela Vänsterpartiets
uppfattning att EMU-processen skulle
rasera grunden för jämställdhetsarbetet.
De konvergenskriterier som åsyftas i
motionen är enligt
arbetsmarknadsutskottets mening ett
uttryck för vad som bör känneteckna en
sund och stark ekonomi. Enligt
arbetsmarknadsutskottets uppfattning är
en sund och stark ekonomi snarare en
förutsättning än ett hinder för
jämställdhetsarbetet.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker därmed
bifall till motion 1995/96:U22 (v) i
motsvarande del.
Utrikesutskottet noterar de synpunkter
och bedömningar som
arbetsmarknadsutskottet för fram i sitt
yttrande och vill också för egen del
betona vikten av att principen om icke-
diskriminering på grund av nationalitet,
kön, ras eller religion iakttas inom EU.
Därmed betraktar utskottet motionerna
1994/95:U502 (mp) yrkande 17,
1995/96:U22 (v) yrkande 10, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 7 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande
12 som besvarade.
5.2.6 Tillväxt, sysselsättning och den
inre marknaden
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion
1995/96:U23 anförs att EU måste präglas
av uthålligt god tillväxt baserad på
utvecklingskraftiga företag. Endast
därigenom kan ett högt välstånd, låg
arbetslöshet och goda sociala
förhållanden uppnås. Det är
motionärernas uppfattning att huvuddelen
av villkoren bestäms nationellt. EU har
dock viktiga uppgifter genom att
organisationen kan främja en dynamisk
utveckling i medlemsländerna. En fullt
ut genomförd inre marknad och en stabil
gemensam valuta är de viktigaste
bidragen till detta. Motionärerna
hänvisar till EU:s program för att
främja låg arbetslöshet i
medlemsländerna. EU-kommissionens
rapport Tillväxt, konkurrenskraft och
arbete bildar underlag och ställer upp
ambitionen att länder med hög
arbetslöshet åtminstone skall halvera
denna till sekelskiftet. Slutsatserna
har konfirmerats av flera toppmöten,
särskilt det i Essen i december 1994.
Essenprogrammet anger fem
huvudrekommendationer för
medlemsländernas politik: 1)
Tillväxtbefrämjande ekonomisk politik,
2) Sunda statsfinanser, 3) Omfattande
och god (yrkes)utbildning, 3) Flexibla
arbetsmarknader samt 4) Sänkta indirekta
lönekostnader (löneskatter). För Sverige
och andra länder med hög arbetslöshet är
det, sägs det i motionen, särskilt
viktigt att fullfölja Essenriktlinjerna.
En viktig faktor, som är en av
huvudpunkterna i Essenprogrammet, för
att förhindra att arbetslösheten låses
fast på en hög nivå är att
arbetsmarknaderna i EU:s medlemsländer
fungerar väl och kan anpassa sig till
förändrade förhållanden. De lagar som
fordras för att reglera förhållandena
mellan arbetsgivare och arbetstagare
liksom mellan arbetsmarknadens parter i
syfte att garantera grundläggande
rättigheter och trygghet och för att
skapa ordning och reda på
arbetsmarknaden bör, enligt
motionärerna, stiftas på nationell nivå.
Gemensam europeisk lagstiftning
erfordras enbart i mycket begränsad
omfattning, i princip endast i fråga om
vissa gränsöverskridande aktiviteter och
i syfte att medverka till
konkurrensneutralitet.
Det som regeringen kraftigast betonat
inför regeringskonferensen är det
förslag som regeringen kallar
sysselsättningsunion. Förslaget är
emellertid, menar motionärerna (m) bakom
motionen (1995/96:U23), fortfarande
dåligt utvecklat och illa underbyggt och
har presenterats på ett osammanhängande
sätt.
Att föra in ett, som motionärerna ser
det, illa genomtänkt förslag om
sysselsättningsunion leder enligt deras
mening inte framåt och kan i värsta fall
leda till en urholkning av samarbetet.
Enligt motionärerna har de flesta övriga
medlemsländer i dagens läge svårt att
förstå den svenska regeringens förslag.
Förslaget om en s.k.
sysselsättningsunion bör inte fullföljas
vid regeringskonferensen.
Folkpartiets strategi för ökad
sysselsättning utgörs av mer än
arbetsmarknadspolitik, och i motion
1995/96:U19 föreslås ett
tillkännagivande till regeringen om en
skatteväxling för jobben och miljön
(yrkande 4). Enligt partiets bedömning
kommer nettotillskottet av nya arbeten
att komma i den privata tjänstesektorn,
där småföretagen är starkt dominerande.
En klok strategi för Europa är därför
att stimulera till fler arbeten i den
privata tjänstesektorn genom lägre
beskattning av arbete. Sverige bör
därför verka för att EU snarast ändrar
sina regler för mervärdesskatt så att
lägre tjänstemoms kan införas i de
medlemsländer som så önskar. En positiv
särbehandling av tjänstesektorn är också
motiverad ur jämställdhetssynpunkt
eftersom det i den sektorn finns många
jobb som av tradition främst intresserar
kvinnor.
I Kristdemokratiska samhällspartiets
motion 1995/96:U21 yrkandena 42 och 43
framhålls att ett främjande av
tillväxten är en förutsättning för att
nå en lösning på
sysselsättningsproblemen inom EU. Det är
därför nödvändigt att skapa ett gynnsamt
klimat för små- och nyföretagande. De
fem Essenpunkterna måste därför få en
fast institutionell ram. På så sätt kan,
menar motionärerna, en verkningsfull
tillväxt och sysselsättningsunion
skapas. I motionen understryks
emellertid att den huvudsakliga
ansträngningen för att få fram fler och
utvecklingskraftiga företag vilar på vår
egen vilja att lokalt förverkliga
tillväxtfrämjande åtgärder.
Centerpartiet anför i motion 1995/96:U25
yrkande 4 att regeringens ambitioner om
att införa ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitik i fördraget är
väl värda att pröva. Regeringens förslag
på sysselsättningsområdet får dock inte
bara bli ord, det viktiga är att
samarbetet görs operativt.
Centerpartiet anser att
rekommendationerna i enhetsrapporten och
från Europeiska rådets möte i Madrid väl
visar den nödvändiga inriktningen av
sysselsättningspolitiken såväl på
nationell som på europeisk nivå.
Medlemsländerna uppmanas att prioritera
utbildningsinsatser, flexiblare
arbetsorganisation och arbetstider, att
se över de indirekta arbetskostnaderna,
satsa på aktiva åtgärder för att främja
sysselsättning i stället för passiva
åtgärder för arbetslösa, att främja
lokala sysselsättningsinitiativ och
hålla hög effektivitetsnivå för de
sociala trygghetssystemen, men på ett
sätt som aldrig motverkar aktivt
arbetssökande. Centerpartiet anser i
likhet med kommissionens vitbok om
tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning att skatteväxling är ett
verksamt medel för att stimulera flera
arbeten. En framgångsrik
sysselsättningspolitik kräver ett
företagarvänligt klimat.
Vänsterpartiet framhåller i motion
1995/96:U22 yrkandena 17 och 19 att
kampen mot arbetslösheten skall ha
mellanstatlig karaktär. Skrivelsens
förslag om en samordning mellan
arbetsmarknadsministrarnas och
finansministrarnas åtgärder för att få
ner arbetslösheten och inrättandet av en
särskild sysselsättningskommitté kan
vara ett steg på vägen. Ambitionsnivån
på detta område måste höjas radikalt.
Det politiska samarbetet mot
arbetslösheten får likartade
kvantitativa mål som finns i den
monetära unionen.
Vidare understryks i motionen att det
krävs ett bredare internationellt
samarbete för att minska arbetslösheten
och för en rättvisare ekonomisk
världsordning. Detta samarbete måste
innehålla världsomfattande avtal om
åtgärder mot internationell spekulation,
miniminivåer för kapitalskatter, ökad
offentlig insyn i privata finansinstitut
och en internationell omsättningsskatt
på valutatransaktioner. Enligt motionen
skall slutligen varje medlemsland
garantera alla medborgare tillgång till
allmännyttiga tjänster som sjukvård,
utbildning, äldre- och barnomsorg samt
post- och teletjänster till rimliga
kostnader (yrkande 18).
I Miljöpartiets motion 1995/96:U29
yrkandena 17 och 18 konstateras att
regeringens stora fråga under
regeringskonferensen skall vara en s.k.
sysselsättningsunion. Vad som menas med
detta går inte, enligt motionärerna, att
utröna av skrivelsen. Regeringen anser
emellertid att ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitiken bör föras i
fördraget. Miljöpartiet ifrågasätter
emellertid om detta skulle medföra något
nytt eftersom sysselsättningsfrågan
redan tas upp i Romfördraget och de
flesta enskilda EU-länder redan har
sysselsättningsmål. Det enda
motionärerna med klarhet ser är att det
inte leder till låg arbetslöshet.
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga
principer för sysselsättningspolitiken
eftersom dessa principer inte kommer att
kunna rubbas i de enskilda länderna även
om medborgarna efter ett val väljer en
annan politik. Motionärerna är dessutom
oroade över de principer för att minska
arbetslösheten som kan komma att
beslutas. I stället bör låg arbetslöshet
ingå som en del av de samlade
konvergenskraven för EMU.
I skrivelsen konstateras att den inre
marknaden i det närmaste är fullbordad
när det gäller den fria rörligheten för
varor, kapital och tjänster och att
detta innefattar huvuddelen av den
lagstiftning som avser den inre
marknaden. Det är nu enligt regeringen
väsentligt att det säkerställs en
effektiv tillämpning av denna
lagstiftning och att en fortsatt
regelförenkling främjas. Brister i
genomförandet gör att det skapas
ojämlika konkurrensförutsättningar
mellan företagen i de skilda
medlemsländerna, påpekas det. Sverige
bör därför vid regeringskonferensen
stödja förslag som har till syfte att
säkerställa en effektiv tillämpning av
den inre marknadens lagstiftning, anser
regeringen.
Liknande synpunkter redovisas - utan
särskilda yrkanden i saken - i
motionerna 1995/96:U23 (m) och
1995/96:U19 (fp). Även om fullföljandet
av den inre marknadens intentioner
primärt inte är en fråga för
regeringskonferensen bör det påtalas att
gemensamma åtaganden måste genomföras,
anförs det i den förstnämnda motionen.
EU:s trovärdighet undergrävs om
medlemsstaterna inte uppfyller de
förpliktelser som de faktiskt iklätt
sig. För att snabbare kunna komma till
rätta med medlemsländer som uppenbart
brister i fullföljandet av sina
skyldigheter bör kommissionen, menar
motionärerna, ges möjligheter att agera
mer kraftfullt genom att länderna kommer
överens om att införa särskilda
ytterligare sanktionsmöjligheter.
En av EU:s viktigaste framgångar är
etablerandet av den inre marknaden, sägs
det i motion 1995/96:U19 (fp). Denna
marknad kräver dock en kontinuerlig
omvårdnad; det gäller dels att motverka
ideliga försök från företag och
organisationer m.fl. men också från
nationella regeringar att underminera
den inre marknaden, dels att förverkliga
principerna på några områden som
alltjämt är undantagna. Att på ett
effektivt sätt fullfölja arbetet med den
inre marknaden är av avgörande betydelse
för möjligheterna att få ned
massarbetslösheten, anförs det.
En motsatt inställning till den inre
marknaden kommer till uttryck i motion
1995/96:U22 (v) yrkande 29. Enligt
motionärerna måste den inre marknaden
reformeras i grunden, och de framställer
ett flertal yrkanden med detta syfte.
Till dessa hör ett förslag om att
möjliggöra nationell kontroll över
resurser som skog, malm, vattenkraft och
jord. Sådana förvärvslagar borde kunna
upprätthållas. Även viktiga
kommunikationer såsom järnväg och
telekommunikation bör omfattas av dessa
lagar, anser motionärerna. De är
positivt inställda till ökat samarbete
mellan nationer men hävdar att detta
samarbete måste bygga på en helt annan
ekonomisk-politisk och social grundval
än den som nu dominerar inom EU.
Utskottets överväganden
EU:s regeringskonferens erbjuder - som
också framgår av föreliggande skrivelse
- en möjlighet att förändra det
nuvarande fördraget så att EU och
medlemsstater får en möjlighet att
genomföra koordinerade åtgärder för
tillväxt och sysselsättning och motverka
arbetslöshet. Utskottet anser det
angeläget att den möjligheten tas till
vara. Misslyckanden med att få grepp om
Europas höga arbetslöshet innebär ett
oförsvarligt slöseri med resurser. I
förlängningen kan den höga
arbetslösheten också komma att hota den
sociala och ekonomiska stabiliteten i
vår del av världen.
Finansutskottet erinrar inledningsvis i
sitt yttrande (1995/96:FiU3y) om att det
europeiska rådet vid Madridmötet i
december 1995 underströk att skapandet
av arbetstillfällen utgör det främsta
sociala, ekonomiska och politiska målet
för Europeiska unionen och dess
medlemsstater och uttalade sin fasta
beslutsamhet att fortsätta att sätta in
alla nödvändiga krafter för att minska
arbetslösheten.
Finansutskottet anför vidare följande:
Som utskottet ser det innehåller det
uttalande som gjordes vid toppmötet i
Essen i december 1994 flera intressanta
punkter som t.ex. en ökad satsning på
utbildning och prioritering av åtgärder
mot de grupper som drabbats hårdast av
arbetslösheten. Men en inom en nationell
ram inriktad utbudspolitik är inte
tillräcklig för att ändra den svåra
arbetslöshetssituation som varit rådande
i de flesta av Europas länder i mer än
femton år och drabbat Sverige i drygt
fyra år. Det är utskottets uppfattning
att det inte längre är möjligt att ett
enskilt land ensamt kan bedriva en
effektiv politik för att uppnå en
varaktig tillväxt med hög
sysselsättning. Utskottet delar därför
den uppfattning som framförs i
regeringens skrivelse att ett nytt
avsnitt om sysselsättningspolitik i
fördraget skulle ge frågan en större
tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv.
Ett sådant avsnitt skulle slå fast
gemensamma mål, gemensamma procedurer
och ett gemensamt åtagande att följa
vissa principer för
sysselsättningspolitiken. I fördraget
bör starkare mekanismer skapas för
samordning mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna. En särskild
sysselsättningskommitté bör upprättas
med företrädare på statssekreterarnivå
från finans- och
arbetsmarknadsdepartementen.
Som anförs i skrivelsen finns inom
ramen för den s.k. multilaterala
övervakningen procedurer för
övervakningen av medlemsländernas
ekonomiska politik. Övervakningen av
sysselsättningen har emellertid inte
samma tyngd och konkretion som
övervakningen av andra aspekter av den
ekonomiska politiken. I likhet med
regeringen förordar utskottet att
ändringar i fördraget görs med syfte att
stärka procedurerna för övervakning av
medlemsländernas och gemenskapens
åtgärder för sysselsättningen.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i
sitt yttrande (1995/96:AU3y) bakom
uppfattningen att en övergripande
målsättning för regeringskonferensen bör
vara att öka unionens medborgerliga
förankring. En sådan målsättning
förutsätter enligt utskottets mening att
EU kan visa resultat i
sysselsättningsfrågan.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare
bl.a. följande:
Den låga sysselsättningen och den höga
arbetslösheten är ett av EU:s och de
enskilda medlemsländernas allvarligaste
problem. Kampen mot arbetslösheten kan
inte isoleras till de enskilda
medlemsländerna utan måste drivas med
högsta prioritet utifrån ett gemensamt
europeiskt perspektiv. Utskottet anser
att kampen mot arbetslösheten måste ges
lika stor tyngd i det europeiska
samarbetet som ambitionerna på det
monetära området. Det råder som
utskottet ser det ingen motsatsställning
mellan dessa båda mål, utan tvärtom kan
de förstärka varandra.
I likhet med finansutskottet fäster
arbetsmarknadsutskottet i sammanhanget
betydande vikt vid de beslut som
fattades vid Europeiska rådets möte i
Essen och vid en uppföljning av
Essenbesluten. Likaså visar slutsatserna
av Madridmötet på det stora engagemang
och den vilja som finns i det europeiska
samarbetet för att prioritera
sysselsättningsfrågan. Samtidigt är det
enligt arbetsmarknadsutskottets mening
viktigt att understryka att det är en
sak för varje medlemsland att bedöma den
egna situationen och att välja var
tyngdpunkten i det nationella
sysselsättningsprogrammet skall ligga.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig - i
likhet med finansutskottet - bakom
regeringens vilja att vid
regeringskonferensen arbeta för att det
i grundfördraget förs in ett avsnitt om
sysselsättningspolitik.
Arbetsmarknadsutskottets synpunkter på
vad ett sådant avsnitt bör innehålla,
liksom när det i övrigt gäller
mekanismer i fördraget för ökad
samordning mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna m.m.,
sammanfaller med finansutskottets ovan
redovisade bedömningar.
Finansutskottet noterar att
Centerpartiet (i motion 1995/96:U25 (c)
ser det som en fördel att ett nytt
avsnitt om sysselsättningspolitik införs
i fördragstexten. I Centerpartiets
motion framhålls på samma sätt som i
regeringens skrivelse att den s.k.
multilaterala övervakningen också måste
omfatta åtgärder som beslutats för att
nedbringa arbetslösheten. Vidare
understryker motionärerna att det finns
anledning att på olika sätt öka
samordningen mellan EU:s finans- och
arbetsmarknadsministrar exempelvis i
enlighet med regeringens förslag att
upprätta en särskild
sysselsättningskommitté. Med anledning
av yrkandet anför finansutskottet
följande:
Utskottet kan för sin del konstatera att
denna inriktning av
sysselsättningspolitiken i huvudsak
överensstämmer med den som förordas i
regeringens skrivelse. I centermotionen
framhålls även vikten av att bl.a.
sådana åtgärder som utbildningsinsatser
och satsning på aktiva åtgärder för att
främja sysselsättning i stället för
passiva åtgärder för arbetslösa
prioriteras. Denna inriktning av
sysselsättningspolitiken ligger, som
utskottet ser det, väl i linje med
vad som framförs i regeringens
skrivelse. Utskottet kan också instämma
i motionärernas uppfattning att en
framgångsrik sysselsättningspolitik
förutsätter ett företagarvänligt klimat.
Även skatteväxling bör kunna prövas som
medel för att stimulera fram fler
arbeten.
Arbetsmarknadsutskottet noterar
generellt att några av motionerna
innehåller detaljerade krav på
inriktningen av den svenska positionen
under konferensen inbegripet utförliga
krav på den sysselsättningspolitik som
bör föras inom EU resp. nationellt.
Arbetsutskottet anser som allmän
utgångspunkt att riksdagen inför
konferensen inte bör binda upp
regeringen med alltför detaljerade
anvisningar. Även
arbetsmarknadsutskottet ställer sig inte
desto mindre bakom Centerpartiets
uppfattning att en framgångsrik
sysselsättningspolitik bl.a. förutsätter
ett företagarvänligt klimat.
Med det ovan anförda betraktar
utrikesutskottet motion 1995/96:U25 (c)
yrkande 4 som besvarat.
Kristdemokraternas förslag (i motion
1995/96:U21 yrkande 43) om att ge
Essenpunkterna en fast institutionell
ram är, enligt arbetsmarknadsutskottet,
alltför vagt för att utskottet skall
kunna ha någon definitiv uppfattning i
frågan. Varken arbetsmarknadsutskottet
eller finansutskottet anser att det är
något riksdagen behöver uttala sig om
inför regeringskonferensen.
Därmed betraktar utrikesutskottet motion
1995/96:U21 (kds) yrkande 43 som
besvarat.
Arbetsmarknadsutskottet delar inte
Vänsterpartiets syn (i motion
1995/96:U22) på motsatsförhållandet
mellan den monetära politiken och kampen
mot arbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottet är heller inte
berett att nu förorda att riksdagen
skall binda upp regeringen att vid
konferensen driva frågan om sådana
kvantitativa mål som Vänsterpartiet
föreslår (yrkande 17) eller kravet om
att ett medlemsland skall garantera alla
medborgare vissa allmännyttiga tjänster
(yrkande 18).
Finansutskottet anför för sin del
följande angående kravet (yrkande 17) på
kvantitiva mål för sänkt arbetslöshet:
Enligt utskottets mening är det - - -
tveksamt om det är en fördel att
precisera en mängd kvantitativa mål för
sysselsättningen på det sätt som anges i
motionen. EU har i olika sammanhang
uttalat att en målsättning för unionen
bör vara en halvering av den nuvarande
arbetslösheten. Utskottet anser i likhet
med vad regeringen anför att de
konvergensregler som är fastställda för
EMU tillsammans med sysselsättningsmålet
uttrycker vad som bör känneteckna en
sund och stark ekonomi. Det finns ett
klart samband mellan
konvergenskriterierna och en
framgångsrik sysselsättningspolitik. En
kraftig neddragning av arbetslösheten
genom en ambitiös sysselsättningspolitik
innebär att det blir väsentligt lättare
att uppnå EMU:s konvergenskriterier.
När det gäller yrkande 19 i motion U22
(v) är det, enligt finansutskottet,
svårt att förstå att någon i dag skulle
ha något att invända mot krav på ett
bredare internationellt samarbete för
att bekämpa arbetslösheten. Motionens
förslag till konkreta åtgärder, som
t.ex. en internationell skatt på
valutatransaktioner, anser
finansutskottet vara en mindre lämplig
väg att gå (jfr bet. 1994/95:FiU20).
Utan att i detta sammanhang närmare gå
in på de i motionen konkreta
åtgärdsförslagen konstaterar
finansutskottet att om sådana förslag
över huvud taget skall kunna beaktas
krävs ett väl fungerande och ingående
samarbete mellan olika länder. Ett
sådant samarbete byggs för närvarande
upp inom EU.
Med det som anförts av fackutskotten
betraktar utrikesutskottet motion
1995/96:U22 (v) yrkandena 17, 18 samt 19
(i berörd del) som besvarade.
Arbetsmarknadsutskottet delar
Folkpartiets uppfattning (motion
1995/96:
U19) att en aktiv arbetsmarknadspolitik
i sig inte förslår att lösa vare sig
Europas eller Sveriges
sysselsättningsproblem. Utskottet
uppfattar för sin del inte heller
förslaget om ett ökat europeiskt
samarbete i sysselsättningsfrågan som en
fråga om mer arbetsmarknadspolitik.
Arbetsmarknadsutskottet tror också att
nettotillskotten av jobb i framtiden i
allt väsentligt kommer att genereras i
tjänstesektorn. Folkpartiets förslag om
en skatteväxling för att stimulera till
fler jobb i tjänstesektorn måste dock
sättas in i ett större ekonomiskt
sammanhang och utskottet anser inte att
det är nödvändigt för riksdagen att
uttala sig i frågan inför den nu
aktuella regeringskonferensen.
Med det som ovan anförts av
arbetsmarknadsutskottet betraktar
utrikesutskottet motion 1995/96:U19 (fp)
yrkande 4 (i berörd del) som besvarat.
Moderaterna i motion 1995/96:U23 och
Miljöpartiet i motion 1995/96:U29 är med
lite olika utgångspunkter emot att öka
det europeiska samarbetet på det sätt
som skisserats ovan för att motverka
arbetslösheten. Moderaterna å sin sida
anser att det räcker med att fullfölja
den inre marknaden, att införa en stabil
gemensam valuta och att fullfölja
Essenpunkterna. Moderaterna menar vidare
att förslaget om en gemensam
sysselsättningspolitik är alltför vagt
för att genomföras. Miljöpartiet å andra
sidan förefaller att motsätta sig ett
överstatligt samarbete på
sysselsättningsområdet närmast av
demokratiska skäl, dvs. för att den
politiska inriktningen inte skall
undandras ett medlems-lands medborgare.
Arbetsmarknadsutskottet anför följande
beträffande dessa yrkanden:
Utskottet hyser för sin del inte minsta
tvivel om att sysselsättningsfrågan
måste lösas med mer av europeiskt
samarbete. Samtidigt kommer
arbetsmarknadspolitiken även i framtiden
att vara en nationell angelägenhet. Det
är dock av stor vikt att medlemsländerna
har en gemensam strategi för att möta
arbetslösheten och få till stånd högre
sysselsättning. De åtgärder moderaterna
för fram i motionen är enligt utskottets
mening inte tillräckliga för att lösa
sysselsättningsproblemen i Europa.
Utskottet vill vidare framhålla att det
pågår ett intensivt arbete med att
närmare utreda hur frågan skall hanteras
vid regeringskonferensen.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker med
det anförda bifall till motionerna
1995/96:U23 (m) och 1995/96:U29 (mp) i
motsvarande delar.
Finansutskottet delar inte heller den
syn på arbetslöshetsproblemet som förs
fram i här aktuella yrkanden.
Finansutskottet tolkar motion
1995/96:U23 (m) så att åtgärder för att
minska arbetslösheten nästan uteslutande
måste bestämmas av medlemsstaterna
själva. I motionen understryks att en
flexibel arbetsmarknad är det avgörande
villkoret för en hög sysselsättning och
att en gemensam europeisk lagstiftning
inom arbetsmarknadsområdet endast
erfordras i begränsad omfattning.
Finansutskottet beklagar också den
inställning till (överstatligt)
samarbete mellan EU-länderna som kommer
till uttryck i motion U29 (mp) yrkande
18.
Avslutningsvis konstaterar
finansutskottet att det vid det
europeiska toppmötet i Essen i december
1994 gjordes ett klart uttalande att
bekämpningen av arbetslösheten är en
prioriterad fråga. Finansutskottet anser
att det inte föreligger några skäl till
att göra några tillkännagivanden till
regeringen med anledning av de här
aktuella motionsyrkandena.
Utrikesutskottet noterar fackutskottens
bedömningar i dessa avseenden och
betraktar därmed motionerna 1995/96:U23
(m) i berörd del och 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 17 i berörd del och 18 som
besvarade.
Näringsutskottet påpekar i sitt yttrande
(1995/96:NU4y) att den inre marknaden
utgör ett kärnområde i EU-samarbetet.
Genom den inre marknaden har svenska
företag och konsumenter fått tillgång
till en hemmamarknad som omfattar ca 370
miljoner invånare. Denna marknad ger
förutsättningar för ökad handel över
gränserna och därmed också för en skärpt
konkurrens mellan företagen. En väl
fungerande inre marknad är av avgörande
betydelse för Sveriges ekonomi och
utveckling. Som framhålls i såväl
skrivelsen som i motionerna 1995/96:U23
(m) och 1995/96:U19 (fp) är det
väsentligt att en effektiv tillämpning
av lagstiftningen beträffande den inre
marknaden säkerställs. I annat fall
uppstår konkurrenssnedvridningar mellan
företag i olika länder.
Näringsutskottet anför vidare följande:
Näringsutskottet ställer sig därför
positivt till vad som sägs i skrivelsen
om att Sverige i regeringskonferensen
bör stödja förslag som har till syfte
att uppnå denna effektiva tillämpning. I
samband härmed kan det finnas anledning
att pröva om det föreligger behov av att
införa ytterligare sanktionsmöjligheter
mot länder som uppenbart brister i
fullföljandet av sina skyldigheter. Av
det sagda följer att näringsutskottet
avvisar förslaget i motion 1995/96:
U22 (v) om införande av rätt till
nationella förvärvskontroller.
Även utrikesutskottet vill betona
Sveriges starka intresse av att det
gemensamma regelverket beträffande den
ekonomiska integrationen tolkas och
tillämpas på ett enhetligt sätt. Syftet
med motionärernas yrkande får därmed
anses uppnått. Med det anförda betraktar
utskottet motion 1995/96:U22 (v) yrkande
29 som besvarat.
Näringsutskottet delar de synpunkter som
tas upp i motion 1995/96:U21 (kds) om de
små och medelstora företagens betydelse
för att en ökad tillväxt och en minskad
arbetslöshet i Europa skall kunna
uppnås. Det är väsentligt att
näringspolitiken inriktas både på att ge
befintliga småföretag goda möjligheter
att växa och på att underlätta
framväxten av nya småföretag.
Självfallet påverkas de små och
medelstora företagens förutsättningar
också av åtgärder inom andra
politikområden såsom
arbetsmarknadspolitiken och
skattepolitiken, vilka näringsutskottet
inte går närmare in på.
Näringsutskottet refererar också till
att Europeiska rådet vid mötet i Cannes
i juni 1995 uppmanade kommissionen att
utarbeta en rapport om den politik som
förs på småföretagsområdet samt föreslå
en strategi för en gemensam
småföretagarpolitik. En sådan rapport
lades fram vid Europeiska rådets möte i
Madrid i december 1995. I rapporten
betonas särskilt nödvändigheten av att
förenkla administrativa formaliteter,
säkerställa en bättre tillgång till
information, utbildning och forskning,
eliminera hinder för de små och
medelstora företagen på den inre
marknaden, främja en
internationalisering av dessa företag
samt förbättra företagens finansiella
miljö. Rådet uppmanade kommissionen att
omsätta dessa mål i praktiken så snart
som möjligt inom ramen för nästa
integrerade program för de små och
medelstora företagen.
Förslag till ett sådant nytt flerårigt
program för de små och medelstora
företagen (avseende åren 1997-2000)
kommer att läggas fram under år 1996.
Programmet kommer att omfatta en rad
stödåtgärder för små och medelstora
företag beträffande finansiering,
information, gränsöverskridande
samarbete, förbättring av förvaltningen
samt anpassning till strukturell
omvandling.
Med hänvisning till det sagda finns det
från näringsutskottets utgångspunkt inte
skäl för riksdagen till något initiativ
med anledning av det nu aktuella
yrkandet i motion 1995/96:U21 (kds).
Utrikesutskottet gör för sin del ingen
annan bedömning än den som redovisas i
näringsutskottets yttrande och betraktar
därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande
42 som besvarat.
5.2.7 Den ekonomiska och monetära
unionen
Motionerna
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22
yrkandena 20-23, Miljöpartiets motion
1995/96:U29 yrkandena 16 och 17 i berörd
del, motion 1995/96:U26 (c) yrkandena
1-3, motion 1995/96:U30 (s) yrkande 8
samt motion 1995/96:U31 (s) riktas stark
kritik mot att Sverige avser att delta i
EU:s monetära union. I partimotionerna,
(1995/96:U22 (v) och 1995/96:U29 (mp),
krävs att EMU-projektet omprövas och
lyfts ur Romfördraget. Om EMU-projektet
förverkligas bör regeringen, framhålls
det, vid regeringskonferensen ställa
krav på att Sverige skall kunna ställa
sig utanför den monetära unionen.
Konvergenskriterierna anses i motionerna
vara en omöjlig utgångspunkt för
stabiliseringspolitiken. En sådan
stabiliseringspolitik leder, menar
motionärerna, oundvikligen till att
situationen på arbetsmarknaden
ytterligare förvärras.
I motion 1995/96:U25 (c) yrkande 5
anförs att tidtabellen för ett
genomförande av EMU inte håller.
Osäkerheten om projektet alls blir av
ökar. Samtidigt konstaterar motionärerna
att det folkliga stödet för ett svenskt
deltagande saknas. Med nu kända
förutsättningar måste därför en svensk
anslutning till EMU:s tredje steg
avvisas. Centerpartiet förordar att en
folkomröstning skall ligga till grund
för beslutet om deltagande i EMU:s
tredje steg.
Utskottets överväganden
Målet för samarbetet på det ekonomisk-
politiska området är att lättare uppnå
de gemensamma målen för den ekonomiska
politiken. Genom förverkligandet av den
inre marknaden samt upprättandet av en
ekonomisk och monetär union skall bl.a.
skapas förutsättningar för en ökad och
miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad
sysselsättning utan att stabiliteten i
ekonomierna äventyras. I
finansutskottets yttrande
(1995/96:FiU3y) hänvisas till att det i
regeringens skrivelse framhålls att EMU
inte är tänkt att bli ett ämne vid
regeringskonferensen. I likhet med
regeringen anser finansutskottet att de
konvergenskriterier som utgör ett
villkor för ett deltagande i EMU är ett
uttryck för vad som bör känneteckna en
sund och stark ekonomi. Av föreliggande
skrivelse framgår att regeringen
tillsatt en utredning som skall
analysera för- och nackdelar med ett
svenskt deltagande i tredje etappen av
EMU. Avsikten är att utredningen skall
utgöra ett underlag för riksdagens
ställningstagande till frågan om
Sveriges deltagande i tredje etappen av
EMU. I finansutskottets yttrande erinras
om att det från svensk sida under
medlemskapsförhandlingarna avgavs en
deklaration att ett slutligt
ställningstagande avseende övergången
från den andra till den tredje etappen
kommer att göras i ljuset av den
fortsatta utvecklingen och i enlighet
med bestämmelserna i fördraget. I
samband med förhandlingarna klargjordes
också att det är Sveriges riksdag som
ytterst skall ta ställning i frågan om
Sveriges deltagande i den tredje etappen
av EMU. Finansutskottet delar denna
uppfattning.
Med hänvisning till det anförda anser
finansutskottet att det i detta
sammanhang inte finns skäl att göra
något tillkännagivande med anledning av
här behandlade motioner.
Utrikesutskottet anser, mot bakgrund av
att EMU inte är tänkt att bli ett ämne
vid regeringskonferensen, att de av
motionärerna eftersträvade syftena ej
skulle kunna uppnås med de riksdagens
åtgärder som begärs i motionerna.
Utskottet noterar de uppfattningar som
finansutskottet för fram i sitt yttrande
och utgår från att regeringen, om här
aktuella frågor likväl skulle bli
föremål för förhandlingar under
regeringskonferensen, inom ramen för
samrådet med riksdagen i EU-frågor
inhämtar EU-nämndens synpunkter.
Utskottet konstaterar, liksom tidigare i
betänkandet, att även fackutskottens
kunskaper och synpunkter måste
tillvaratas i den övergripande
samrådsprocessen mellan regering och
riksdag i EU-frågor.
Med det anförda betraktar utskottet
motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena
20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5,
1995/96:U26 (c) yrkandena 1-3,
1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 (i
berörd del), 1995/96:U30 (s) yrkande 8
samt 1995/96:U31 (s) som besvarade.
5.2.8 Regionalpolitik
Motionerna
Centerpartiet framhåller i motion
1995/96:U25 (yrkande 17) att EU:s
politik syftar till att främja en
harmonisk utveckling inom hela
gemenskapen och att gemenskapen enligt
artikel 130a särskilt skall sträva efter
att minska skillnaderna mellan olika
regioner. Fördragsbestämmelsen ger dock
inte en heltäckande bild av de särskilda
problem som regioner långt från centrum
brottas med. Centern förordar att
Sverige vid regeringskonferensen verkar
för att en bestämmelse införs i
fördraget i enlighet med den diskussion
som förts i reflexionsgruppen om stöd
till regionerna och öarna i Europeiska
unionens medlemsstaters yttersta
periferi .
Miljöpartiet anser i motion 1995/96:U29
(yrkande 32) att regeringen bör driva
frågan om att EU:s regionalpolitiska
stöd endast skall utgå till miljövänliga
projekt.
Vänsterpartiet anser i motion
1995/96:U22 (yrkande 28) att EU:s inre
marknad måste reformeras och partiet
föreslår en rad förändringar. En
fungerande frihandel förutsätter att
länderna agerar på lika villkor, och i
motionen föreslås bl.a. att regionala
driftstöd, t.ex. transportstöd, skall
vara tillåtna för att uppväga nackdelar
som klimat och geografiska avstånd
innebär.
Utskottets överväganden
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i
sitt yttrande till utrikesutskottet
(1995/96:AU3y) att
arbetsmarknadsutskottet delar
uppfattningen i motion 1995/96:U25 (c)
när det gäller betydelsen av EU:s
politik för att främja en harmonisk
utveckling inom hela gemenskapen och att
minska skillnaderna mellan olika
regioner. Följande anförs:
Utskottet anser dock till skillnad från
motionärerna att EU:s fördrag innehåller
det nödvändiga instrumentet -
strukturfonderna - för att förverkliga
en bra regionalpolitik. Utskottet ser
inget behov av en fördragsändring och
avstyrker bifall till motion U25 i här
berörd del.
EU:s strukturfondsmedel skall
självfallet användas med tillbörlig
miljöhänsyn. Något särskilt uttalande
härom från riksdagens sida med anledning
av EU:s regeringskonferens bedömer
utskottet inte vara nödvändigt. Motion
U29 i berörd del avstyrks med det
anförda.
Sverige kan enligt EU:s regler lämna
transportstöd enligt nuvarande regler
förutsatt att vissa anpassningar görs
före 1997. Kommissionen har ännu inte
behandlat frågan om tillåtligheten av
andra svenska driftstöd i form av
sysselsättningsbidrag och nedsatta
socialavgifter. De statliga
företagsstöden ses för närvarande över i
en offentlig utredning (dir. 1995:124).
Utskottet bedömer att inte heller denna
fråga bör föranleda något uttalande från
riksdagens sida inför
regeringskonferensen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion U22
i berörd del.
Utrikesutskottet noterar
arbetsmarknadsutskottets uppfattning i
dessa frågor och betraktar därmed
motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 28,
1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som
besvarade.
5.2.9 Konsumenternas intressen
Motionerna
I Moderata samlingspartiets motion
1995/96:U23 anförs att regeringens
förslag att konsumentperspektivet skall
få en starkare ställning är gott, under
förutsättning att begreppet
konsumentintresset inte ges en snäv
tolkning. EU skall besluta om de
konsumentfrågor som måste regleras på
europeisk nivå för att inte störa den
inre marknadens funktion. Att skapa
regler som leder till väl fungerande
marknader är, enligt motionärernas
mening, att stärka konsumenternas
ställning. I motionen yrkas
tillkännagivande om vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges
hållning vid EU:s regeringskonferens
1996. I motionen förordas vidare att
medlemsländernas lagstiftning
ytterligare harmoniseras genom
gemensamma regler inom t.ex. köprätten.
Därigenom skulle företag lättare kunna
köpa och sälja i alla medlemsländer utan
att behöva skaffa sig speciella
kunskaper om den nationella
lagstiftningen (motionen i berörd del).
Folkpartiet liberalerna anför i motion
1995/96:U19 bl.a. att regeringen bör
avstå från att driva konsumentpolitik på
EU-konferensen och att
subsidiaritetsprincipen måste tillämpas
mera strikt samt yrkas tillkännagivande
om skärpt utformning av denna princip
(yrkande 6 i berörd del).
I motion 1995/96:U25 av Centerpartiet
framhålls behovet av att stärka
konsumenternas ställning i fördraget.
Motionärerna anför att bl.a. barn och
ungdomar är en skyddsvärd grupp
konsumenter. Vidare menar motionärerna
att artikel 129a i fördraget bör
tillföras en bestämmelse om att
gemenskapen skall bidra med särskilda
insatser som understödjer en ökad
miljömedvetenhet hos konsumenterna
(yrkande 8). I motionen begärs även ett
tillkännagivande om minimiregler också
för varor och om en förstärkt rätt för
medlemsländerna att gå före och införa
strängare krav. Som exempel nämner
motionärerna att nationell lagstiftning
om ursprungsmärkning av livsmedel måste
tillåtas och att varje land skall ges
rätt att förbjuda import av bestrålade
livsmedel (yrkande 11 i berörd del).
Vänsterpartiet begär i motion
1995/96:U22 en förstärkning av artikel
100a i syfte att ge medlemsländerna en
rätt att ha nationellt hårdare krav
(yrkande 35 i berörd del).
I Miljöpartiet de grönas motion
1995/96:U29 hemställs om
tillkännagivanden om att regeringen
skall verka dels för att varje land inom
EU skall ges generell rätt att gå före
genom att ställa högre miljö- och
hälsokrav på livsmedel och andra varor
(yrkande 22), dels för en generell rätt
för varje enskilt land att ställa krav
på produktinformation som går längre än
EU:s (yrkande 23).
Utskottets överväganden
Som anförs i regeringens skrivelse bör
den fria rörligheten för varor och
tjänster ge konsumenterna ett billigare
och mer varierat utbud.
Gränsöverskridande handel innebär dock
också ökade risker för konsumenterna i
fråga om produktsäkerhet, avtalsvillkor,
möjlighet att lösa tvister m.m. I
lagutskottets yttrande till
utrikesutskottet (1995/96:LU2y)
redovisas utförligare
konsumentpolitikens framväxt på
gemenskapsnivå. Konsumentpolitiken inom
EU har inte samma bredd, djup och
tradition som den i Sverige. Vad
regeringen anfört i skrivelsen ligger,
enligt lagutskottet, väl i linje med det
av riksdagen i december 1994 beslutade
tillkännagivandet i samband med
godkännandet av fördraget om Sveriges
anslutning till EU (prop. 1994/95:19,
bet. UU5, rskr. 63) I sitt yttrande till
utrikesutskottet anförde lagutskottet
(yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt EU-
medlemskap innebär att Sverige fullt ut
och aktivt kan medverka i och påverka
utvecklingen av konsumentpolitiken inom
gemenskapen och utformningen av de
gemenskapsregler som är av betydelse
från konsumentskyddssynpunkt. Att
Sverige som EU-medlem bör arbeta för att
uppnå Romfördragets viljeinriktning att
uppnå en hög konsumentskyddsnivå
framstår, anförde lagutskottet, som
odiskutabelt. Enligt lagutskottets
mening tillhör konsumentskyddet ett av
de områden som bör prioriteras från
svensk sida inom ramen för EU-
samarbetet. Inte minst angeläget
härvidlag, anförde lagutskottet, är att
åstadkomma högre skyddsnivåer när det
gäller produktsäkerhet och
produktutformning. En annan viktig fråga
är, framhöll lagutskottet, att förbättra
konsumentskyddet vid finansiella
tjänster. Vad lagutskottet sålunda
anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna. Lagutskottet
anser, med anledning av motionerna
1995/96:U23 (m) i berörd del samt
1995/96:U19 (fp) yrkande 6, att vad
riksdagen sålunda uttalade hösten 1994
bör stå fast.
Utrikesutskottet noterar lagutskottets
bedömningar i dessa frågor och anser att
motionärernas syften därmed
tillgodosetts. Med det anförda anser
utskottet att motionerna 1995/96:U19
(fp) yrkande 6 (i berörd del) och
1995/96:U23 (m) i berörd del besvarats.
Vad gäller motion 1995/96:U25 (c)
yrkande 8 kan lagutskottet för sin del
inte se annat än att regeringens synsätt
och det motionärerna ger uttryck för
sammanfaller i allt väsentligt. Följande
anförs:
Av regeringsskrivelsen och motionen
framgår att den rättsliga grunden för en
gemensam europeisk konsumentpolitik
behöver förstärkas och att det klarare
bör framgå att det är ett överordnat mål
för unionen att främja
konsumentintresset. Enligt regeringen
och motionärerna bör det också vara ett
uttryckligt mål för EU:s
konsumentpolitik att utveckla sådana
produktions- och konsumtionsmönster som
minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar till en långsiktigt hållbar
utveckling. Av skrivelsen framgår vidare
att regeringen har för avsikt att aktivt
medverka till förbättrade
gemenskapsregler på
konsumentskyddsområdet.
Utskottet vill vidare anföra att en
arbetsgrupp inom Civildepartementet haft
till uppgift att utarbeta en svensk
strategi för det fortsatta arbetet med
konsumentfrågor inom EU. I en rapport
(Ds 1995:32) redovisar arbetsgruppen en
rad förslag på området, som bl.a. tar
sikte på en förstärkning av artikel
129a. Förslagen innebär att det
nuvarande övergripande målet i artikel
129a att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå kompletteras med
ytterligare mål. Konsumenterna bör
sålunda, förutom de åtgärder som i dag
framgår av artikeln - skydd för hälsa,
säkerhet och ekonomiska intressen och ge
god konsumentupplysning - även
tillförsäkras rätt till skydd för
rättsliga intressen, tvistlösning,
utbildning, inflytande samt utveckling
av sådana produktions- och
konsumtionsmönster som leder till en
hållbar utveckling på miljöområdet.
Vidare anser arbetsgruppen att insatser
bör göras bl.a. när det gäller
utbildning av barn och ungdomar i
konsumentfrågor.
Enligt vad utskottet erfarit kommer
regeringen i en skrivelse till riksdagen
senare i vår att ta upp arbetsgruppens
förslag. Riksdagen kommer då att få
tillfälle att närmare behandla bl.a.
frågan om vilka ändringar i artikel 129a
i fördraget som kan anses vara
påkallade. Enligt utskottets mening bör
riksdagen inte föregripa regeringens
ställningstaganden till de mer konkreta
förslag som arbetsgruppen lagt fram.
Utskottet anser därför att motion U25
yrkande 8 inte nu bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
Utrikesutskottet har ingen annan mening
än lagutskottet och anser därmed motion
1995/96:U25 (c) yrkande 8 besvarat med
vad som ovan anförts.
När det gäller EG-reglerna på
konsumentområdet finns - konstaterar
lagutskottet vidare i sitt yttrande - en
grundläggande skillnad mellan regler som
gäller produktsäkerhet och annan
produktinformation å ena sidan, och
sådana som gäller konsumenternas
ekonomiska och rättsliga intressen å
andra sidan. Regler om produktsäkerhet
har inte bara ett konsumentskyddssyfte.
Genom standardiserade produktnormer m.m.
främjas också den fria rörligheten av
varor. Det innebär att normerna skall
tillämpas inom hela gemenskapen och att
nationella avvikelser i princip inte
tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i
allmänhet inte heller några nationella
avvikelser. När det gäller reglerna som
handlar om konsumenternas ekonomiska och
rättsliga skydd har de i allmänhet s.k.
minimikaraktär. Detta innebär att varje
medlemsstat måste säkerställa att
konsumenterna får åtnjuta minst det
skydd som anges i reglerna. Däremot är
det inget som hindrar att en medlemsstat
beslutar att utsträcka konsumentskyddet
längre.
Med anledning av motionerna om att
inhemska bestämmelser på varuområdet
skall få gå längre än regler på
gemenskapsnivå uttalar lagutskottet som
sin principiella ståndpunkt att ett
europeiskt samarbete i vilket
medlemsstaterna mer allmänt kan välja
bort vissa varu- och tjänsterelaterade
samarbetsområden inte kan anses ligga i
vårt intresse eftersom fördelarna med
den inre marknaden då skulle urholkas.
Lagutskottet anför vidare följande:
I sammanhanget kan erinras om den s.k.
Cassis de Dijon-principen. Genom EG-
domstolens avgörande som gällde en
fransk likör, Cassis de Dijon, har ett
helt rättsområde utvecklats som reglerar
förutsättningarna för att nationella
särregler skall kunna accepteras. Med
utgångspunkt i Romfördragets artikel 30
om den fria varurörligheten formulerade
domstolen en princip som innebär en
skyldighet för varje medlemsland i EU
att godta varor som lagligen har
tillverkats och marknadsförts i ett
annat medlemsland. Domstolen tog även
upp reglerna i en annan artikel i
Romfördraget, artikel 36, om möjligheten
att göra undantag från förbudet mot
handelshindrande åtgärder till skydd för
bl.a. människors hälsa. Genom utfyllnad
av bestämmelsen slog domstolen fast att
även andra skäl än de som anges i
artikel 36 kan åberopas för att införa
ett handelshinder. Sålunda erkändes även
hänsynen till bl.a. miljö och
arbetsmiljö samt konsumentskydd genom
vad som har kommit att betecknas som
Cassis de Dijon-principen. Gemensamt för
alla undantagskriterier är att de är av
icke-ekonomisk natur.
Vidare bör påpekas att EG:s regler inte
hindrar att producenterna och handeln
frivilligt lämnar information om t.ex.
produktionsland, produktionssätt eller
upplysningar som underlättar för
konsumenterna att göra bra miljöval.
Utskottet har i andra sammanhang
behandlat detta spörsmål med anledning
av motionsyrkanden. Utskottet har därvid
anfört att konsumenterna, med ett ökat
varuutbud, i högre grad än tidigare kan
komma att efterfråga uppgifter av olika
slag som rör t.ex. olika
produktionsförhållanden. Eftersom en
tillfredsställande märkning - i likhet
med annan varuinformation som
konsumenterna önskar - är ett
konkurrensmedel har utskottet utgått
från att enskilda företag i olika
branscher utnyttjar denna möjlighet (se
bl.a. bet. 1993/94:LU22). Den utveckling
som utskottet tidigare förutsatt synes
nu ha kommit i gång, särskilt när det
gäller miljömärkning och
ursprungsmärkning på livsmedel.
Utskottet anser att en vederhäftig
märkning är ett viktigt hjälpmedel för
den enskilde konsumenten när det gäller
val av produkter, förutsatt att symboler
och annan märkning åtnjuter
konsumenternas förtroende.
I det ovan nämnda yttrandet till
utrikesutskottet hösten 1994 (yttr.
1994/95:LU1y) anförde lagutskottet att
ett svenskt medlemskap i EU inte bör
föranleda att Sverige minskar sina
ambitioner på livsmedelsområdet. Det är
angeläget att vi med utnyttjande av de
resurser som står till buds försöker
påverka utvecklingen inom EG i riktning
mot en högre skyddsnivå som tillgodoser
konsumenternas intressen. Särskilt
viktigt är därvid, anförde lagutskottet,
att förbättra livsmedelskontrollen samt
att höja kvalitets- och hälsokraven.
Därutöver framhöll lagutskottet att det
är angeläget att man från svensk sida
arbetar för att åstadkomma en
tillfredsställande ursprungsmärkning och
andra förbättringar av
märkningsreglerna. Även insatser
syftande till ett förbud mot bestrålning
av livsmedel bör ha hög prioritet
anförde utskottet. Vad lagutskottet
sålunda anförde gavs regeringen till
känna (rskr. 63).
Lagutskottet påminner också om att
regeringen i budgetpropositionen år 1995
(prop. 1994/95:100, bil. 10, s. 90)
framhållit att regeringen aktivt skall
verka för att inom EU bl.a. införa en
bättre märkning av livsmedel samt öka
livsmedlens tjänlighet genom fördjupade
kvalitets- och hälsokrav. Vidare erinrar
lagutskottet om den arbetsgrupp inom
Civildepartementet som haft till uppgift
att utarbeta en svensk strategi för det
fortsatta arbetet med konsumentfrågor
inom EU. I arbetsgruppens rapport (Ds
1995:32) anförs att bl.a.
märkningsreglerna och fullständiga
innehållsdeklarationer på livsmedel är
områden som bör prioriteras.
Lagutskottet utgår från att regeringen i
den aviserade skrivelsen om Sveriges
konsumentpolitik i EU närmare återkommer
till dessa spörsmål.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts
anser lagutskottet att de här aktuella
motionerna inte bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
Utrikesutskottet delar denna uppfattning
och anser därmed att motionerna
1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd del,
1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd del
samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 22 och
23 besvarats.
När det gäller bestämmelserna om
konsumentköp förväntas enligt uppgift
kommissionen att inom kort fatta beslut
om ett förslag till direktiv på området.
I övrigt konstaterar lagutskottet att
frågor som rör köplagstiftningen sedan
lång tid varit föremål för ett
internationellt samarbete utanför EU.
För Sveriges del gäller detta inte minst
ett omfattande nordiskt samarbete. Det
finns också flera internationella
konventioner på området, bl.a. FN-
konventionen den 11 april 1980 angående
avtal om internationella köp av varor,
som trädde i kraft den 1 januari 1988
och som Sverige har ratificerat och
införlivat med svensk rätt (prop.
1986/87:128, bet. LU31, rskr. 266).
Bestämmelserna i FN-konventionen har
också påverkat bestämmelserna i den
svenska köplagen.
Lagutskottet erinrar vidare om att det
i samband med Sveriges anslutning till
EU har överenskommits att vårt land
skall tillträda EG-konventionen den 19
juni 1980 om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser (Romkonventionen).
Konventionen innehåller regler om vilken
lag som skall tillämpas på
avtalsförpliktelser när det uppkommer
ett val mellan rättsordningarna i olika
länder. I en nyligen avgiven promemoria
från Justitiedepartementet (Ds 1996:7)
finns förslag dels om att Sverige skall
tillträda Romkonventionen, dels till en
ny lag om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser.
Något närmare underlag för ett
ställningstagande beträffande frågan om
det är lämpligt eller möjligt med
ytterligare sådana
harmoniseringsåtgärder som efterlyses i
motion 1995/96:U23 (m) finns för
närvarande inte. Lagutskottet anser
därför att motion 1995/96:U23 (m) i nu
behandlad del bör avstyrkas.
Utrikesutskottet ställer sig bakom
regeringens strävan att förstärka den
rättsliga grunden för en gemensam
europeisk konsumentpolitik.
Konsumentintresset bör också, som
regeringen anför, på ett klarare sätt
integreras vid utformningen av
gemenskapspolitik på andra områden än de
som har konsumentskyddsfrågor som direkt
utgångspunkt. Med det anförda får syftet
med motionärernas önskemål anses
tillgodosett och motion 1995/96:U23 (m)
i berörd del betraktas som besvarad.
5.2.10 Hälso- och socialpolitiska frågor
Motionerna
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22
yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts om statliga
monopol som skydd för hälsan (yrkande
27). Motionärerna anser att statliga
monopol av hälsoskäl vad gäller
exempelvis alkohol och läkemedel skall
vara tillåtna. I motionen yrkas vidare
att narkotikapolitiken alltjämt skall
vara en nationell angelägenhet och att
EU inte bör ges rätt att fatta
överstatliga beslut i narkotikafrågor.
Enligt motionärerna är Sveriges
restriktiva narkotikapolitik en
nödvändighet som en motvikt till den
internationella narkotikaliberalismen
(yrkande 49).
Det finns, enligt motionärerna, en klar
överbetoning av tron på vad man kan
åstadkomma med ökat samarbete mellan EU-
länderna. Inte ens i det internationella
narkotikasamarbetet är EU-samarbetet det
allra viktigaste. Arbetet inom FN,
Europarådet och Interpol har större
betydelse. Kampen mot drogerna måste
föras med en helhetspolitik som lägger
tyngdpunkten vid förebyggande insatser
för att begränsa efterfrågan på
narkotika, åtgärder som begränsar
tillgången på narkotika, på tillgång
till bra rehabilitering och som
komplement till det en bra
kontrollpolitik. Om det dessutom skapas
ett folkligt motstånd mot narkotika ökar
möjligheterna till framgång. Sverige bör
inte släppa en tum av beslutanderätten
över narkotikapolitiken till EU. EU:s
och EU-ländernas narkotikaarbete bör
baseras på FN:s narkotikakonventioner.
De medlemsländer som ännu inte gjort
det, måste enligt motionärerna
ratificera FN:s alla
narkotikakonventioner (yrkande 52).
Utskottets överväganden
Inom EU beslutar varje enskilt land om
vilken alkoholpolitik landet skall
driva. Vissa av de alkoholpolitiska
medel som Sverige av tradition använt
sig av i syfte att minska
alkoholkonsumtionen faller emellertid
under EG:s handelspolitiska regelsystem.
Detta gäller framför allt det svenska
alkoholmonopolet. Vid försäljning av
alkoholdrycker måste EG:s
konkurrensregler tillämpas. Riksdagen
beslutade därför år 1994 att avskaffa
Vin & Sprit AB:s import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopol
fr.o.m. den 1 januari 1995. Efter den
skriftväxling som hade förevarit mellan
Sverige och den europeiska kommissionen
och den protokollsanteckning som gjordes
i avtalet har man från svensk sida
utgått från att Systembolagets
detaljhandelsmonopol kan bibehållas, väl
medveten om att frågan, liksom andra EG-
rättsliga regler, alltid kan bli föremål
för EG-domstolens prövning.
Utrikesutskottet noterar att
socialutskottet vid flera tillfällen,
bl.a. i betänkandena 1993/94:SoU22 och
1995/96:SoU3, ansett att det ur
alkoholpolitisk synpunkt är mycket
viktigt att behålla Systembolaget AB:s
detaljhandelsmonopol, eftersom detta
bidrar till att begränsa
alkoholdryckernas tillgänglighet och
därmed alkoholskadorna. Socialutskottet
har inte varit berett att föreslå någon
ändring beträffande
detaljhandelsmonopolet. Socialutskottet
utgår från att också Apoteksbolaget AB:s
monopol kan behållas. Frågan om bolagets
framtida roll kommer att behandlas i en
proposition till riksdagen till hösten.
Enligt vad utrikesutskottet inhämtat
talar mycket för att den fråga som tas
upp här ej kommer att bli föremål för
behandling vid EU:s regeringskonferens.
Mot bakgrund härav anser utskottet att
det av motionärerna eftersträvade syftet
ej skulle kunna uppnås med det begärda
tillkännagivandet. Utskottet noterar de
uppfattningar som socialutskottet för
fram i sitt yttrande och utgår från att
regeringen, i den mån frågor med
konsekvenser för svensk alkoholpolitik
likväl skulle bli föremål för
förhandlingar under
regeringskonferensen, inom ramen för
samrådet med riksdagen i EU-frågor
inhämtar EU-nämndens synpunkter.
Utskottet konstaterar, liksom tidigare i
betänkandet, att även fackutskottens
kunskaper och synpunkter måste
tillvaratas i den övergripande
samrådsprocessen mellan regering och
riksdag i EU-frågor.
Med det anförda betraktas motion
1995/96:U22 (v) yrkande 27 som besvarat.
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik
är att narkotikahandel och
narkotikamissbruk är ett problem som
kräver åtgärder inom en rad olika
samhällssektorer och politikområden. En
framgångsrik narkotikastrategi måste
inriktas mot att minska både utbud och
efterfrågan. En sådan samordnad
narkotikastrategi ligger till grund för
den europeiska planen för
narkotikabekämpning, vilken antogs av
Europeiska rådet den 26-27 juni 1995 i
Cannes. Den är inriktad mot minskad
efterfrågan på narkotika, bekämpning av
narkotikahandeln och påverkan på tredje
land. Dessa områden avspeglar EU:s tre
pelare. Narkotikafrågorna faller in
under samtliga pelare. Den första avser
hälsoskyddsaspekten, den andra avser
internationella frågor och den tredje
gäller kampen mot narkotikabrott. Den
europeiska planen för
narkotikabekämpning och andra initiativ
som tagits, av bl.a. Europaparlamentet
och kommissionen, redovisas utförligare
i justitieutskottets yttrande (1995/96:
JuU3y).
I justitieutskottets yttrande anförs
även bl.a. följande:
I samband med att riksdagen behandlade
propositionen om Sveriges medlemskap i
EU (prop. 1994/95:19, JuU1y)
konstaterade utskottet att det i Sverige
sedan lång tid tillbaka lagts fast en
narkotikapolitik där narkotikahotet
mötts med offensiva insatser från
kommuner, myndigheter och organisationer
och att det enligt utskottets mening
inte fanns skäl att ändra grunderna för
denna politik vid ett medlemskap.
Tvärtom borde Sverige, i enlighet med
vad som framfördes i propositionen,
vidmakthålla sin restriktiva
narkotikapolitik. Utskottet utgick från
att Sverige inom EU skulle fortsätta på
den inslagna vägen och bl.a. förespråka
ett utnyttjande av de kriminalpolitiska
medel som står till buds i kampen mot
narkotika. Utskottet ansåg det
självklart att Sverige tog avstånd från
och kraftfullt skulle motarbeta de
legaliseringstankar m.m. avseende
narkotika som finns i Europa.
Socialutskottet framförde i sitt
yttrande (1994/95:SoU1y) liknande
tankegångar. Utrikesutskottet och
riksdagen var av samma uppfattning
(1994/95:UU5, rskr. 63).
Utskottet intar alltjämt denna
ståndpunkt. Utskottet anser vidare från
sina utgångspunkter att inriktningen av
den svenska narkotikapolitiken även
fortsättningsvis skall vara en nationell
angelägenhet i enlighet med
subsidiaritetsprincipen. Utskottet utgår
från att Sverige vid
regeringskonferensen också verkar i den
riktningen utan något uttalande från
riksdagens sida. Utskottet vill dock
understryka att Sverige alltjämt bör
fortsätta ansträngningarna när det
gäller att utveckla det internationella
samarbetet mot den illegala
narkotikahandeln. Sverige hör till de
länder som har längst erfarenhet av en
samordnad narkotikastrategi, som spänner
över flera politikområden. Sveriges
erfarenheter efterfrågas också i allt
större utsträckning av organisationer
och enskilda länder. För att även
fortsättningsvis kunna upprätthålla
Sveriges auktoritet på narkotikaområdet
är det av största vikt att Sverige genom
en konsekvent genomförd narkotikapolitik
bestående av målinriktade insatser, väl
utvecklade förebyggande vårdinsatser och
fortlöpande kontrollåtgärder kan
motverka nyrekryteringen till
narkotikamissbruk. Med vad som ovan
anförts får yrkande 49 i motion U22
anses tillgodosett.
Utrikesutskottet anser att motion
1995/96:U22 (v) yrkande 49 därmed
besvarats.
Vad gäller frågan om ratificering av
FN:s narkotikakonventioner konstaterar
socialutskottet att EU:s medlemsstater
med få undantag har ratificerat samtliga
konventioner. Socialutskottet anför
vidare följande:
Sverige driver sedan länge i
internationella sammanhang kravet att
alla länder skall ansluta sig till
konventionerna. Något tillkännagivande
behövs inte. Utskottet anser att motion
U22 (v) yrkande 52 bör avstyrkas.
Utskottet vidhåller sin tidigare
redovisade inställning när det gäller
narkotikapolitiken. Det är enligt
utskottet angeläget att regeringen även
i samband med regeringskonferens framför
denna inställning och är pådrivande i
kampen mot narkotikamissbruk och
narkotikabrottslighet samt med kraft
vänder sig mot alla tankar på en
legalisering av narkotika eller ett
accepterande av narkotikamissbruk som en
normal företeelse i samhället.
Utrikesutskottet noterar de bedömningar
som görs av socialutskottet och anser
motion 1995/96:U22 (v) yrkande 52
besvarat med vad som ovan anförts.
5.2.11 Miljöfrågor m.m.
Motionerna
Moderata samlingspartiets motion
1995/96:U23 (m) innehåller ett samlat
yrkande att riksdagen ger regeringen
till känna vad som anförs om
inriktningen av Sveriges hållning vid
regeringskonferensen. Beträffande
miljöfrågorna anser Moderaterna att det
internationella samarbetet redan har
stor betydelse för att förbättra miljön
i Europa. Ur svensk synvinkel är det
angeläget att EU fortsätter att ta
konkreta beslut i en rad miljöfrågor i
syfte att förhindra gränsöverskridande
miljöproblem. Samtidigt är det viktigt
att på nationell nivå kunna ta hänsyn
till specifikt känsliga förhållanden och
det nödvändiga i att ett land skall
kunna besluta om egna, strängare
miljöregler än EU:s gemensamma
minimiregler. Samtidigt kan inte miljön
tas till intäkt för protektionistiska
åtgärder. Nationella regler som hindrar
det fria varuflödet måste även i
fortsättningen kunna prövas, i sista
hand genom en juridisk prövning i EG-
domstolen. Syftet med prövningen skall
vara att fastställa om medlemslandet har
sakliga miljöskäl och om dessa väger
tillräckligt tungt i förhållande till
principen om fri rörlighet. I fråga om
ekonomiska styrmedel, t.ex. en
miniminivå för koldioxidbeskattningen,
är det angeläget att länderna kommer
överens. Fördragen bör inte ändras så
att de möjliggör majoritetsbeslut om
harmonisering av skatter.
Centerpartiet anför i motion 1995/96:U25
(c) att artikel 2 i Romfördraget bör
ändras så att det framgår att en
huvuduppgift för EU är att främja en
hållbar utveckling, såväl i
medlemsstaterna som globalt. Artikel
100a bör stärkas så att inte enbart en
hög skyddsnivå utan också den s.k.
försiktighetsprincipen skall tillämpas
när rådet fattar beslut om harmonisering
av lagar och författningar i syfte att
upprätta den inre marknaden. Enskilda
medlemsländers rätt att gå före och
införa strängare regler för varor skall
förstärkas. Artikel 100a.4 skall
formuleras om så att alla beslut i
miljöfrågor, såväl för miljöförstörande
utsläpp från fasta anläggningar som för
handel med varor, skall vara
minimiregler. Bevisbördan bör åläggas
kommissionen och beviskraven skärpas i
de fall kommissionen anser att strängare
miljökrav i ett medlemsland innebär
godtycklig diskriminering eller
förtäckta handelshinder. På
kemikalieområdet har regeringen en
viktig uppgift att aktivt verka för en
skärpning av EU:s gemensamma miljöregler
så att de når upp till minst gällande
svensk nivå. Om den nivån ej uppnås
måste Sverige verka för att dispenserna
på miljöområdet förlängs ytterligare.
Det är viktigt att markera att Sverige
inte kommer att sänka sina ambitioner på
miljöområdet. Beslut om att införa
gemensamma ekonomiska styrmedel bör
kunna fattas med kvalificerad
majorietet. Sverige bör vid konferensen
driva att kravet på enhällighet för
beslut om miljöskatter enligt artikel
130s.2 avskaffas. Varje land skall i
enlighet med artikel 130t ha möjlighet
att införa högre miljöskatter (yrkandena
10, 11, 14 och 15).
I Centerpartiets motion framhålls
vidare att det är nödvändigt att
reformera EU:s transportpolitik för att
främja en hållbar utveckling.
Motionärerna anger vissa artikar i
Romfördraget och framhåller att dessa
bör ändras. Sålunda bör artikel 75
ändras så att det framgår att rådet har
ett ansvar för att vidta åtgärder för
att utveckla miljövänligare transporter.
Vidare bör varje medlemsland ges
uttrycklig rätt att med åberopande av
miljöskäl, enligt artikel 36, begränsa
vägburna godstransporter till eller inom
medlemslandets territorium. I artikel
129b bör klargöras att gemenskapen skall
bidra till att upprätta och utveckla
transeuropeiska nät som främjar en
hållbar utveckling. I artikel 129c bör
tillföras att hänsyn skall tas till
projektens ekonomiska och miljömässiga
livskraft. Sverige bör - betonar
motionärerna slutligen - också verka
för att EU prioriterar en utbyggnad av
den elektroniska infrastrukturen i
Europa. Yrkandet är att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av att
reformera EU:s transportpolitik och
politiken för att utveckla
transeuropeiska nät (yrkande 12).
Enligt Folkpartiet liberalernas motion
1995/96:U19 kan och bör EU spela en
viktig roll för att förbättra allas vår
gemensamma livsmiljö. Att ta in de öst-
och centraleuropeiska länderna som
medlemmar är också ett led i
miljöarbetet. Det bästa exemplet på en
fråga där det är viktigt att tillämpa
majoritetsbeslut är ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Sverige bör verka för
att det till miljöbestämmelserna i
artikel 130s tillfogas en ändring som
gör det möjligt att med kvalificerad
majoritet införa avgifter för att
motverka gränsöverskridande
miljöproblem. Det bör ankomma på
regeringen att utreda vilka föroreningar
som skall beröras, men koldioxid och
försurande och gödande utsläpp till luft
och vatten bör ingå. Förstärkningen av
miljöpolitiken måste komma till uttryck
genom att viktiga principer skrivs in i
fördragstexten. Besluten från FN:s
miljökonferens i Rio år 1992 innebär ett
åtagande att verka för en hållbar
utveckling. Principen måste komma till
uttryck i fördragstexten genom ett
tillägg till artikel 2 om hållbar
utveckling och medborgarnas rätt till en
god miljö som ett av EU:s mål. En
skatteväxling bör genomföras mellan
utsläpp av koldioxid och skatt på
arbete, en s.k. grön skatteväxling
(yrkandena 24).
Vänsterpartiet anför i motion
1995/96:U22 bl.a. att EU inte får hindra
medlemsländerna att ställa hårdare krav
i internationella miljösammanhang. När
det gäller skatteväxling,
miljödeklarationer av varor och
processer, miljöstandarder,
miljöforskning m.m. kan EU göra viktiga
insatser i Östeuropa och
Medelhavsregionen. Mellanstatliga avtal
om miniminivåer på energi- och
miljöskatter skall kunna ingås. Vad
gäller substitutionsprincipen är det
viktigt att få den fördragsfäst.
Principen skall gälla inte bara under
miljöområdet enligt artikel 130r utan
också enligt artikel 100a.4. Artikel 2
bör ändras så att ett uthålligt,
kretsloppsbaserat samhälle blir unionens
överordnade mål. Miljön skall anges som
grund för nationella särregler i artikel
36. Artikel 100a.4 skall förstärkas så
att den blir en verklig rätt att ha
nationellt hårdare krav. Den skall
omfatta rätten att skärpa kraven, inte
bara behålla de befintliga. Den skall
omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och
säkerhet. Den skall kunna användas
oavsett hur det berörda landet röstat i
den aktuella frågan i tidigare
omröstningar i rådet. Artikel 129 om
transeuropeiska nätverk måste ändras så
att trafiksektorn åläggs ett ansvar för
luftföroreningar, buller, markintrång
och säkerhet. Miljöorganisationerna
måste utnyttjas som remissorgan i
samtliga fall där miljö, hälsa och
säkerhet hotas (yrkandena 24, 32-34, 35
i berörd del samt 39 och 40).
Miljöpartiet anför i motion 1995/96:U29
att den s.k. vitbokens idéer om
skatteväxling måste påskyndas som del av
ett mellanstatligt samarbete (yrkande
34). Regeringen bör i EU driva krav på
att industri- och konkurrenspolitiken
skall förändras så att den främjar
miljövänlig produktion (yrkande 33). En
lägsta energi- och koldioxidskatt skall
införas obligatoriskt och på en nivå som
ligger i fas med vad EU-kommissionen
föreslagit (yrkande 35). Varje enskilt
medlemsland skall ha en oomtvistad rätt
att införa en mer stringent lagstiftning
för miljö-, hälso- och djurskydd än vad
unionen kräver (yrkande 27). EU:s
miljöpolitik måste stärkas så att de
harmoniseringsregler som finns
successivt skärps så att de når upp till
den högsta nivå av miljöskydd som råder
i någon av medlemsstaterna (yrkande 30).
I yrkande 36 framhålls att regeringen
vid regeringskonferensen bör driva krav
på upprättande av en EU-plan för hur
miljövänliga transportsystem, som inte
ger upphov till bl.a. drivhusgaser,
skall kunna byggas ut som ett
mellanstatligt samarbete.
I Kristdemokratiska samhällspartiets
motion 1995/96:U21 yrkas att Sverige
arbetar utifrån en klar miljöstrategi
för att skärpa EU:s miljöpolitik.
Enskilda medlemsländer skall ha
möjlighet att utöver fastställda
miniminivåer tillämpa hårdare
miljöregler. Miljöpolitiken skall
integreras inom den ekonomiska politiken
genom att EU ges möjlighet att fatta
beslut med kvalificerad majoritet om
ekonomiska styrmedel på miljöområdet.
Sverige bör arbeta för en stärkt
miljögaranti, skatteväxling för miljö
och jobb samt ett nytt energifördrag
(yrkandena 44-47).
Utskottets överväganden
EU:s regelsystem på miljöområdet är i
snabb utveckling. De allmänna principer
för miljöpolitiken som slagits fast i
Maastrichtfördraget överensstämmer i
huvudsak med principerna för svensk
miljöpolitik. Utskottet delar
regeringens uppfattning att ytterligare
åtgärder likväl bör vidtas för att
stärka såväl den gemensamma
miljöpolitiken som förpliktelsen att
väga in miljön i beslut inom alla
politikområden. Även de flesta
motionsyrkandena berör frågor som är
viktiga för det fortsatta
miljösamarbetet inom EU.
Jordbruksutskottet erinrar i sitt
yttrande (1995/96:JoU4y) om att
utskottet i flera andra sammanhang,
bl.a. i anslutning till regeringens
skrivelse 1994/95:167 om inriktning och
genomförande av det svenska miljöarbetet
i EU, har gjort uttalanden om det
europeiska samarbetet som ligger väl i
linje med motionerna (bet.
1994/95:JoU23). I några fall är
motionsyrkandena redan tillgodosedda
genom de överväganden som regeringen gör
i den nu aktuella skrivelsen. I övrigt
ansluter sig jordbruksutskottet till
synpunkterna i flera motioner om behovet
av ett fortsatt aktivt agerande från
Sveriges sida i bl.a. djurskydds- och
miljöfrågorna. Som närmare framgår av
detta och följande två avsnitt i
betänkandet (5.2.12-5.2.13) anser
jordbruksutskottet att insatser inom
olika politikområden inte nödvändigtvis
behöver knytas till
regeringskonferensen. I flera fall kan
det vara lämpligt att anlägga ett mer
långsiktigt perspektiv på det svenska
agerandet i avvaktan på t.ex. resultatet
av pågående nationella utredningar. I
andra fall förutsätter
jordbruksutskottet att frågorna tas upp
i det löpande samarbetet inom EU:s
institutioner och över huvud taget inom
ramen för det allmänna globala och
europeiska miljösamarbetet.
Jordbruksutskottet hänvisar vidare i
sitt yttrande till behandlingen av den
redan tidigare nämnda skrivelsen
1994/95:167 om inriktning och
genomförande av det svenska miljöarbetet
i EU (skr.1994/95:167, JoU23). I detta
sammanhang uttalades att huvuduppgiften
var att medverka till en långsiktigt
hållbar utveckling i Europa i linje med
slutsatserna från Riokonferensen.
Sverige skulle vara pådrivande i
omställningen av sådan produktion och
konsumtion som utgör ett hot mot miljön.
I första hand gällde det omställningen
inom tre för det ekonomiska livet
centrala områden, nämligen transporter,
energiförsörjning och livsmedelsområdet
i vid mening. I EU-arbetet skulle
Sverige förena insatserna för en bättre
miljö med åtgärder för att skapa nya
arbetstillfällen. Med hänsyn till
miljöfrågornas stora betydelse var det
naturligt att den fortsatta utvecklingen
av EU:s miljöpolitik diskuterades vid
regeringskonferensen år 1996. Regeringen
hade för avsikt att lyfta fram
miljöfrågorna i samband med översynen av
de grundläggande fördragstexterna.
Jordbruksutskottet uttalade i detta
sammanhang för sin del bl.a. att
regeringen borde verka för att principen
om en hållbar utveckling införs i
fördragstexten. Vidare ansåg
jordbruksutskottet att Sverige borde
verka för en gemensam miniminivå för
beskattning av koldioxidutsläpp och vara
aktivt i det arbete som pågår i EU i
fråga om skatteväxling. Enligt
skrivelsen ankom det på medlemsländerna
själva att ta initiativ på
skatteväxlingsområdet.
Det kan tilläggas att regeringens
skrivelse 1995/96:120 Vår miljö, med
redovisning av miljöarbetet under år
1995, också innehåller ett avsnitt om
utgångspunkterna för miljöarbetet i EU.
Skrivelsen behandlas i utskottets
betänkande 1995/96:JoU17.
Utrikesutskottet har beretts tillfälle
att yttra sig över skrivelsen
(1995/96:UU3y). Nedan redovisas
jordbruksutskottets synpunkter mer
detaljerat. Även andra utskotts
bedömningar i frågor med miljöanknytning
redovisas i förekommande fall.
Grundläggande principer om hållbar
utveckling m.m.
Jordbruksutskottet delar regeringens
allmänna bedömning att
Maastrichtfördraget innebar en
förstärkning av det europeiska
miljösamarbetet. Medborgarna i Europa
kräver en bättre miljö, och ett
gränsöverskridande samarbete är ett
oundgängligt medel för att uppnå detta
mål.
Jordbruksutskottet anför vidare
följande:
Ytterligare åtgärder måste vidtas i
syfte att stärka såväl den gemensamma
miljöpolitiken som förpliktelsen att
väga in miljön vid beslut inom andra
politikområden. I likhet med regeringen
anser utskottet det viktigt att de
principer för en hållbar utveckling som
man enades om vid Riokonferensen på ett
tydligare sätt återspeglas i
fördragstexten. Vidare finns det starka
skäl som talar för att tillgången till
en god miljö som en medborgerlig
rättighet markeras i någon av de
grundläggande artiklarna. Utskottet
utgår från att Sverige tar upp frågan om
ändring av fördragstexten utan att
riksdagen gör något uttalande härom i
enlighet med motionerna U19 yrkande 3,
U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10. Mot
bakgrund av regeringens överväganden
förutsätter utskottet också att Sverige
arbetar utifrån en klar miljöstrategi
för att skärpa EU:s miljöpolitik i
enlighet med yrkande 44 i motion U21.
Utrikesutskottet delar
jordbruksutskottets bedömningar i dessa
frågor. Därmed betraktar utskottet
motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3,
1995/96:U21 (kds) yrkande 44,
1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 10 som
besvarade.
Miljögarantin m.m.
Ett övergripande svenskt mål enligt
regeringens skrivelse är att Sverige
inte skall behöva sänka sin
miljöstandard samt att vi skall vara
drivande i EU:s miljöpolitik så att nya
miljöregler sätts på en så hög
skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna
bör i huvudsak vara minimibestämmelser
som ger länder möjlighet att gå före i
miljöpolitiken. Jordbruksutskottet
ansluter sig, i sitt yttrande till
utrikesutskottet, till denna bedömning
Vad särskilt beträffar den s.k.
miljögarantin enligt artikel 100a.4
understryker jordbruksutskottet att
artikeln är av grundläggande betydelse
när det gäller möjligheten för enskilda
medlemsländer att gå före i miljöarbetet
och införa eller bibehålla strängare
nationella regler.
Jordbruksutskottet anför följande:
Av EG-domstolens domar i hithörande mål
är det svårt att dra några säkra
slutsatser om hur långt ett medlemsland
kan gå när miljökraven kommer i konflikt
med t.ex. kraven på varors fria
rörlighet. Den nuvarande utformningen av
fördragstexten innebär otvivelaktigt att
medlemsländerna åläggs flera
begränsningar i detta avseende.
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i flera motioner att artikeln
bör ses över med en klar inriktning mot
att miljöintresset får en starkare
ställning och att enskilda länders
möjligheter till nationella och mer
långtgående regler utökas. Också i detta
sammanhang anser sig utskottet kunna
utgå från att regeringen driver frågan i
enlighet med motionerna U21 yrkande 45,
U22 yrkande 35, U25 yrkande 11 och U29
yrkande 27. Motionerna bör kunna lämnas
utan vidare åtgärd med dessa uttalanden.
Utrikesutskottet noterar att
jordbruksutskottet gör samma bedömning
beträffande motion 1995/96:U29 yrkande
30.
Motion 1995/96:U22 yrkande 34 om
räckvidden av artikel 36 har nära
samband med artikel 100a.4 och bör
enligt jordbruksutskottet inte föranleda
något särskilt uttalande av riksdagen.
Jordbruksutskottet anför vidare
följande:
Det kan tilläggas att miljöskydd i
ordets vidare bemärkelse inte tillhör de
allmänna intressen som uppräknas i
artikel 36 och som utgör grund för
nationella särregler för handel m.m.
Däremot omfattas sådan miljölagstiftning
som berör skyddet av den mänskliga
hälsan, av djur och av växter. Utskottet
utgår från att artikel 36 inte kan
lämnas utanför diskussionerna när
artikel 100a blir föremål för
överväganden. Vid en eventuell
fördragsändring måste sådana
överväganden givetvis omfatta den
grundläggande frågan om hur avvägningen
mellan den inre marknadens funktioner
respektive miljöskyddsintresset skall
göras.
Utrikesutskottet har ingen annan mening
än den som redovisas av
jordbruksutskottet i dessa frågor.
Därmed betraktar utskottet motionerna
1995/96:U21 (kds) yrkande 45,
1995/96:U22 (v) yrkandena 34 och 35 (i
berörd del), 1995/96:U25 (c) yrkande 11
(i berörd del) samt 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 27 och 30 som besvarade.
Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(1995/96:SkU5y) om att det enligt
artikel 99 i Romfördraget krävs
enhällighet vid beslut om harmonisering
av omsättningsskatter, punktskatter och
andra indirekta skatter och avgifter. I
artikel 130r anges att gemenskapens
miljöpolitik skall bidra till att
bevara, skydda och förbättra miljön, att
skydda människors hälsa, att utnyttja
naturresurserna varsamt och rationellt
och att främja åtgärder på
internationell nivå för att lösa
regionala eller globala miljöproblem.
Beslut om vilka åtgärder som skall
vidtas för att nå miljömålen skall
enligt artikel 130s punkt 1 fattas med
kvalificerad majoritet. Enligt punkt 2 i
samma artikel krävs dock enhällighet för
beslut som rör bestämmelser av främst
skattekaraktär, åtgärder som avser
fysisk planering och åtgärder som
väsentligt påverkar en medlemsstats val
mellan olika energikällor och den
allmänna strukturen hos dess
energiförsörjning. Rådet får genom ett
enhälligt beslut definiera de frågor i
vilka beslut skall fattas med
kvalificerad majoritet.
Enligt artikel 130t skall de
skyddsåtgärder som antas för att nå
miljömålen inte hindra någon medlemsstat
från att behålla eller införa strängare
skyddsåtgärder om de är förenliga med
övriga bestämmelser i Romfördraget.
Sådana skyddsåtgärder skall anmälas till
kommissionen.
Vidare erinrar skatteutskottet i sitt
yttrande om att det inom EU under längre
tid pågått ett arbete som syftar till
att åstadkomma gemensamma bestämmelser
om uttag av energi- och koldioxidskatt.
I ett direktivförslag från 1992 (KOM
92/266) föreslog kommissionen en separat
energi- och koldioxidskatt som skulle
omfatta såväl mineraloljor som kol,
naturgas och elektrisk kraft. Det var en
obligatorisk skatt men dess införande
skulle bl.a. vara beroende av att andra
OECD-länder introducerade liknande
skatter. Enighet har emellertid inte
kunnat uppnås om detta förslag, och
andra alternativ har därför diskuterats
löpande under åren. I maj 1995 har
kommissionen presenterat ett reviderat
direktivförslag (KOM 95/172). Direktivet
skall alltjämt omfatta samtliga fossila
bränslen samt elektrisk kraft men
skatten skall vara frivillig. Vissa
möjligheter till skattelättnader för
energiintensiv industri ingår. Det
reviderade direktivförslaget har
diskuterats vid Ekofinmötet i oktober
1995 utan att man har lyckats ena sig om
riktlinjer för den rådsarbetsgrupp som
arbetat med frågan.
Det italienska ordförandeskapet har i
sina riktlinjer för vårens arbete
angivit att direktivet bör antas efter
det att Europaparlamentet lämnat sitt
yttrande. Vid finansministrarnas debatt
den 22 januari 1996 om ordförandeskapets
riktlinjer har finansminister Göran
Persson förespråkat en obligatorisk
koldioxid- och energibeskattning som
integreras med nuvarande gemensamma
regler för energibeskattning.
Mot ovan redovisade bakgrund delar
skatteutskottet motionärernas
inställning när det gäller behovet av
att få till stånd gemensamma regler om
en minimibeskattning på
energiskatteområdet för att på det
sättet minska användningen av fossila
bränslen och härigenom begränsa
koldioxidutsläppen. Det direktivförslag
som kommissionen lagt fram och som efter
vissa ytterligare revideringar nu
diskuteras innehåller inte några
minimiskattesatser utan de medlemsländer
som så önskar kan övergångsvis använda
sig av en nollskattesats. Det finns inte
heller några regler om att
minimiskattesatser skall införas i
framtiden. Det är med hänsyn härtill
nödvändigt att söka få till stånd
ändringar i direktivet innan ett beslut
fattas. Någon anledning till
tillkännagivanden till regeringen om
behovet av överenskommelser om
miniminivåer för energiskatterna
föreligger enligt skatteutskottets
mening inte, och skatteutskottet
avstyrker därför motionerna 1995/96:U22
(v) yrkande 24 och 1995/96:U29 (mp)
yrkande 35.
När det gäller frågan om en ändrad
beslutsordning för skatter på
miljöområdet är skatteutskottet inte i
nuvarande läge berett att tillstyrka en
sådan förändring. Som framgått lägger
medlemsländerna stor vikt vid
utformningen av regler som har betydelse
för den egna ekonomin och förbehåller
sig rätten att själva göra avvägningen
mellan miljöintresset och andra
intressen som risken för ökad
arbetslöshet, minskade statsinkomster
etc. Skatteutskottet anser inte att det
finns skäl att frångå denna ordning och
avstyrker därför motionerna 1995/96:U19
(fp) yrkande 2, 1995/96:U21 (kds)
yrkande 46 och 1995/96:U25 (c) yrkande
15. Det finns inte heller någon
anledning till ett tillkännagivande om
att nuvarande ordning bör bibehållas.
Skatteutskottet avstyrker därför även
bifall till motion 1995/96:U23 (m) i
denna del.
I skatteutskottets yttrande erinras
vidare om att skatteväxlingsutredningen
har i uppdrag att undersöka
förutsättningarna för en växling från
skatter på arbete till miljöskatter.
Bakgrunden är bl.a. den vitbok om
tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning som utarbetats av
kommissionen och som Europeiska rådet
antagit i december 1993. Enligt
utredningens direktiv skall ett
betänkande avlämnas senast den 30 juni
1996. Skatteutskottet anför vidare
följande:
Enligt skatteutskottets mening är det
viktigt att möjligheterna att få till
stånd en sänkning av skatten på arbete
och en ökad miljörelatering inom
skattessystemet tas till vara såväl i
Sverige som internationellt. Det arbete
som bedrivs inom
Skatteväxlingsutredningen avser att
klarlägga förutsättningarna för en sådan
omställning och är även inriktat på att
reda ut förutsättningarna för att
genomföra en skatteväxling inom EU.
Enligt utskottets mening bör
Skatteväxlingsutredningens arbete med
dessa frågor avvaktas. Någon anledning
till tillkännagivanden till regeringen
om behovet av att driva
skatteväxlingsfrågan internationellt
finns det enligt utskottets mening inte.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
Som även framkommit ovan ansåg
jordbruksutskottet i betänkande
1994/95:JoU23 att Sverige borde verka
för en gemensam miniminivå för
beskattning av koldioxidutsläpp och vara
aktivt i det arbete som pågår i EU i
fråga om skatteväxling. Enligt
jordbruksutskottets mening är frågan om
koldioxidutsläppen och andra
klimatpåverkande gaser av den största
betydelse både från europeisk och global
synpunkt. Jordbruksutskottet anför
följande härom i sitt nu aktuella
yttrande till utrikesutskottet:
Enligt beräkningar gjorda av Statens
naturvårdsverk har koldioxidutsläppen
ökat de senaste åren, och gjorda
prognoser tyder på svårigheter att
uppfylla det nationella målet att
stabilisera koldioxidutsläppen till år
2000. Utformningen av en global strategi
förbereds nu i regeringskansliet i
anslutning till Klimatdelegationens och
Naturvårdsverkets rapport Jordens klimat
förändras (SOU 1995:96). Utskottet anser
det angeläget att regeringen kraftfullt
driver denna fråga i både nationella och
internationella sammanhang. Av
skrivelsen framgår att regeringen
förutser att frågan om majoritetsbeslut
på områden där det nu krävs enhällighet
kan tas upp på regeringskonferensen.
Till dessa områden hör bl.a. skatter och
andra ekonomiska styrmedel. Utskottet
delar regeringens bedömning att fler
beslut bör kunna fattas med majoritet om
miljösamarbetet skall bli effektivt. Det
gäller inte minst på de områden som
aktualiseras i motionsyrkandena om olika
miljöpåverkande utsläpp. När det gäller
skatteväxling kan det enligt utskottets
mening vara lämpligt att avvakta
resultatet av det nationella
utredningsarbetet för att få en fastare
grund för eventuella konkreta förslag
inom gemenskapen. Utskottet är utöver
det anförda inte berett att föreslå
något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionerna U19 yrkandena 2
och 4, U21 yrkandena 46 och 47, U22
yrkande 24, U23 i motsvarande del, U25
yrkande 15 och U29 yrkandena 34 och 35.
Även näringsutskottet hänvisar i sitt
yttrande (1995/96:NU4y) till att det
redan av Romfördraget framgår att
gemenskapen skall främja en väl avvägd
utveckling av den ekonomiska
verksamheten samt till den förstärkning
av den europeiska miljöpolitiken som
kommer till uttryck i
Maastrichtfördraget. Mot denna bakgrund
och med åberopande av vad som sägs i
regeringens skrivelse om behovet av
ytterligare åtgärder för att väga in
miljön vid beslut inom andra
politikområden avstyrker
näringsutskottet motion 1995/96:U29 (mp)
i här berörd del.
Utrikesutskottet konstaterar att
fackutskottens synpunkter i dessa frågor
helt och hållet sammanfaller.
Utrikesutskottet noterar särskilt
jordbruksutskottets uppfattning att
insatser inom här aktuella
politikområden inte nödvändigtvis
behöver knytas till
regeringskonferensen. I flera fall kan
det vara lämpligt att i stället driva
frågorna inom ramen för det löpande EU-
samarbetet och inom det övergripande
globala miljöarbetet. Utrikesutskottet
delar denna bedömning. Med det anförda
betraktar utrikesutskottet därmed
motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena 2
och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 46 och 47 i berörd del,
1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 33, 34 och 35 som besvarade.
Kemikaliekontroll
Liksom koldioxidutsläppen är frågorna om
kemikaliekontroll exempel på angelägna
miljöfrågor som, enligt vad
jordbruksutskottet anför i sitt
yttrande, med fördel kan drivas även i
andra sammanhang än vid
regeringskonferensen.
Jordbruksutskottet anför följande:
Enligt tidigare riksdagsbeslut är
kemikaliekontrollen ett prioriterat
område i miljösamarbetet inom EU. Som
framgår av skrivelse 1995/96:120 (s. 45)
driver Sverige ett aktivt
kemikaliearbete inom EU. I enlighet med
anslutningsfördraget arbetar
kommissionen med att se över sin
kemikalielagstiftning så att den höjs
till den svenska nivån för hälso- och
miljöskydd. EU skall före år 1999 ha
genomfört förändringar som motsvarar de
svenska undantagen. Sverige driver nu
aktivt på arbetet i EU:s ministerråd och
i kommissionen. En särskild utredning
inom Miljödepartementet arbetar med
frågor angående de svenska undantagen i
fråga om vissa kemikalier. Av den nu
aktuella skrivelsen framgår att
regeringen ämnar verka för att den i
Sverige gällande substitutionsprincipen
blir accepterad som norm i gemenskapen.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna U22 yrkande 32 och U25
yrkande 14, i den mån motionerna ej
blivit tillgodosedda.
Utrikesutskottet noterar de bedömningar
som görs av jordbruksutskottet och
betraktar därmed motionerna 1995/96:U22
(v) yrkande 32 samt 1995/96:U25 (c)
yrkande 14 besvarade.
Trafiksektorn m.m.
Trafikutskottet redovisar i sitt
yttrande till utrikesutskottet
(1995/96:TU2y) det aktuella arbetet inom
EU på området för transeuropeiska
nätverk (TEN). I yttrandet erinras också
om den uttalade svenska avsikten att
höja ambitionsnivån i EU:s miljöpolitik.
I Kommunikationsdepartementets del av
fjolårets budgetproposition framhölls
att medlemskapet i EU ger Sverige ökade
möjligheter att påverka unionens
miljöpolitik. Huvudinriktningen skulle
enligt regeringen vara att medverka i
utvecklingen av ett utvecklat
kostnadsansvar för de olika
transportslagen och att söka påverka
unionen att skärpa avgaskrav för såväl
personbilar som lastbilar. Det bör
vidare nämnas - anför trafikutskottet -
att Kommunikationskommittén (dir.
1994:140) bl.a. har att ge förslag till
hur Sverige inom ramen för EU-arbetet
kan bidra till att utforma en gemensam
transportpolitik (CTP) och inom arbetet
med trans-europeiska nätverk verka för
genomförandet av ett europeiskt
miljöanpassat transportsystem.
EU:s gemensamma transportpolitik
behandlas i ett sommaren 1995 av
kommissionen framlagt dokument med
rubriken Agenda för den gemensamma
transportpolitiken 1995-2000: Ett
handlingsprogram för en hållbar
rörelsefrihet i Europa. I dokumentets
miljöavsnitt framhålls bl.a. att
transportpolitiken måste innebära en
avvägning mellan de växande kraven på
rörelsefrihet och den markant ökade
inverkan på miljön av en fortsatt
utbyggnad av konventionell infrastruktur
och ökande transportverksamhet.
Trafikutskottet påminner även om att
kommissionen i en nyligen publicerad
s.k. grönbok redovisat en omfattande
studie om möjligheterna att förbättra
kollektivtrafiken i Europa.
Kollektivresandet måste enligt
kommissionen ges ökad prioritet för att
bilismens negativa konsekvenser för vår
livskvalitet och miljö skall kunna
undvikas. Kommissionen bereder
medlemsstaterna liksom rådet,
Europaparlamentet och andra EU-organ och
alla berörda intressenter tillfälle att
tillställa kommissionen sina synpunkter
på grönboken senast den 31 juli 1996.
Rådet har i en s.k. gemensam ståndpunkt
avseende riktlinjerna för det trans
europeiska transportnätet framhållit att
medlemsstaterna vid genomförande av
projekt av gemensamt intresse måste ta
hänsyn till miljöskyddet genom studier
av projektens inverkan på miljön i
enlighet med ett rådsdirektiv om
utvärdering av vissa offentliga och
privata projekts inverkan på miljön och
genom tillämpning av ett rådsdirektiv om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur
och växter.
Det anförda ger enligt trafikutskottets
mening vid handen att arbetet inom såväl
regeringen som EU har en inriktning i
fråga om transporternas miljöpåverkan
som synes stå i god överensstämmelse med
motionärernas önskemål. Trafikutskottet
finner det angeläget att regeringen vid
regeringskonferensen och eljest inom EU-
arbetet med kraft driver sina
ståndpunkter i miljöfrågorna och
tillvaratar de möjligheter härtill som
skapas genom ställningstaganden av EU:s
egna institutioner. Trafikutskottet
förutsätter att så sker och att syftet
med motionsyrkandena, i de delar de
avser transporternas miljöpåverkan,
härigenom kan tillgodoses.
Vad gäller den del av motion
1995/96:U25 (c) som innehåller krav på
att Sverige skall verka för att EU
prioriterar en utbyggnad av den
elektroniska infrastrukturen i Europa
hänvisar trafikutskottet till vad som i
yttrandet anförs om EU-arbetet med
transeuropeiska telenät. Inriktningen av
detta arbete synes utskottet väl ägnad
att tillgodose motionärernas krav.
Sammanfattningsvis anser
trafikutskottet - från de synpunkter
trafikutskottet har att företräda - att
de i trafikutskottets yttrande
behandlade motionsyrkandena inte
påkallar någon åtgärd från riksdagens
sida och att de därför kan avslås.
Jordbruksutskottet framhåller i sitt
yttrande till utrikesutskottet att
arbetet med trafikens miljöanpassning
måste drivas vidare på ett kraftfullt
sätt. Huvudinriktningen för Sveriges
arbete med trafik- och miljöfrågorna i
EU är att medverka till utvecklingen av
ett mer miljöanpassat transportsystem i
Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta
miljökrav på fordon och bränslen, att
inve-steringar i infrastrukturen bidrar
till ett miljöanpassat transportsystem
och samordnas med övriga planer för
markanvändning och att
miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas.
Jordbruksutskottet instämmer med det
allmänna syftet i här aktuella
motionsönskemål och förutsätter att
arbetet med trafikens miljöanpassning
drivs fortsatt aktivt inom ramen för det
allmänna miljösamarbetet inom EU.
Utrikesutskottet har ingen annan mening
än fackutskotten i denna fråga varför
utskottet anser motionerna 1995/96:U22
(v) yrkande 39, 1995/96:U25 (c) yrkande
12 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 36
besvarade med vad som ovan anförts.
Den närmare innebörden av yrkande 40 i
motion 1995/96:U22 (v) om
miljöorganisationernas funktion som
remissorgan framstår som oklar för
jordbruksutskottet som behandlar
yrkandet i sitt yttrande. Följande
anförs:
Om yrkandet syftar på förslag som
framläggs inom EU:s institutioner
förefaller det naturligt att
miljöorganisationerna i samtliga
medlemsländer enligt motionen skulle
fungera som remissorgan när förslag
framläggs som berör miljö, hälsa och
säkerhet. Utskottet ifrågasätter för sin
del om detta är en realistisk
procedurordning. I Sverige arbetar för
närvarande Miljöbalksutredningen med
frågor angående miljöorganisationernas
rättsliga ställning i miljöarbetet.
Innan frågan reglerats slutgiltigt på
nationell nivå kan Sverige knappast föra
fram långtgående krav om dessa
organisationers ställning i
Europasamarbetet.
Jordbruksutskottet avstyrker således
yrkande 40 i motion 1995/96:U22 (v).
När det gäller den grundläggande rätten
att ta del av miljöinformation anser
jordbruksutskottet att följande
uppgifter kan vara av intresse:
Allmänhetens rätt till miljöinformation
finns reglerad inom EU i ett antal av
gemenskapens rättsakter rörande skydd av
skilda miljösektorer. Rådet antog år
1990 ett direktiv i detta ämne (EEG
90/313). Direktivet grundas på artikel
130 s och innehåller bl.a. en artikel
som tillförsäkrar fri tillgång till och
spridande av sådan miljöinformation som
innehas av offentliga myndigheter.
Direktivet förpliktar medlemsstaterna
att dels tillförsäkra individen fri
tillgång till miljöinformation, dels att
vidta nödvändiga åtgärder för att förse
allmänheten med allmän information om
miljötillståndet genom återkommande
publikation av rapporter.
Utrikesutskottet anser att syftet med
här aktuellt yrkande tillgodosetts med
jordbruksutskottets uttalanden. Därmed
betraktar utskottet motion 1995/96:U22
(v) yrkande 40 som besvarat.
5.2.12 Den gemensamma jordbrukspolitiken
(CAP)
Motionerna
I ett avsnitt om den gemensamma
jordbrukspolitiken i motion 1995/96:U25
anför Centerpartiet bl.a. att Sverige
bör verka för att CAP ges utrymme vid
regeringskonferensen och att arbetet med
riktlinjerna för en fortsatt CAP-reform
nu inleds. En reformering bör utgå från
att marknadsregleringarna successivt
avvecklas. I stället skall ersättning
utgå för bl.a. de miljöinsatser som
jordbrukarna utför genom sin produktion.
Liksom för spannmål och kött bör
gränsskyddet sänkas på alla produkter.
Exportstödet bör på sikt trappas ned mer
än vad dagens GATT-avtal kräver och
kopplas till de handelsliberaliseringar
som bör bli resultatet av kommande
förhandlingar inom VHO. En övergång
skall ske från prisstöd till ett
direktstöd som bör vara så enhetligt som
möjligt. Den gemensamma
jordbrukspolitiken bör också stimulera
produktion av bioråvaror till industrin
och biomassa för energiproduktion. Målet
med en ny jordbrukspolitik skall vara en
ökad marknadskontakt, att använda
jordbruket i miljöarbetet samt att ge
jordbrukaren ökad frihet och ökat
ansvar. Sverige bör vid
regeringskonferensen verka för
fördragsändringar som inleder den
fortsatta reformeringen av CAP och för
en resolution där riktlinjerna för en
reformering läggs fast. Däremot får
östutvidgningen inte villkoras med att
en omfattande jordbruksreform först
genomförs (yrkande 16).
Enligt Vänsterpartiets motion
1995/96:U22 (v) måste miljöhänsynen få
en överordnad roll i EU:s
jordbrukspolitik. Därför måste de
relevanta artiklarna (38 och följande)
få en tydligare miljöprofil (yrkande
38).
Även i Moderata samlingspartiets motion
1995/96:U23 (m) berörs
jordbrukspolitiken, men endast som
exempel på viktiga arbetsuppgifter som
ligger utanför regeringskonferensen. Den
gemensamma jordbrukspolitiken behöver i
ökad grad marknadsanpassas, vilket
kräver avreglering och neddragning av
subventioner.
Miljöpartiet yrkar i motion 1995/96:U29
att den gemensamma jordbrukspolitikens
subventions- och bidragsmönster
förändras kraftigt innan EU utvidgas.
Regeringen bör verka för att
jordbrukspolitiken förändras radikalt så
att utvecklingen styrs mot ett
ekologiskt hållbart jordbruk (yrkandena
14 och 31).
Utskottets överväganden
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt
yttrande till utrikesutskottet att den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är
ett av de ämnen som inte direkt kommer
att diskuteras vid regeringskonferensen
men som ändå är centrala för EU-
samarbetets fortsatta utveckling.
Jordbruksutskottet anför vidare bl.a.
följande:
I Sverige finns en betydande politisk
enighet om att CAP måste reformeras.
Frågan berördes bl.a. i regeringens
skrivelse 1994/95:167 om inriktning och
genomförande av det svenska miljöarbetet
i EU (1994/95:JoU23). Enligt skrivelsen,
som i denna del godtogs av de flesta
partierna i riksdagen, borde Sverige
aktivt driva en revidering av CAP i
syfte att miljöanpassa jordbruket och
främja en omställning mot ett ekologiskt
hållbart jordbruk inom unionen. En
utgångspunkt för revideringen bör vara
att subventionerna till det
konventionella jordbruket minskas
kraftigt. Arbetet med en reformering av
CAP bereds för närvarande på nationell
nivå. En parlamentarisk kommitté har
inrättats med uppgift att utarbeta en
svensk strategi för denna reformering
(dir. 1995:109). En analys skall göras
av den hittills förda jordbrukspolitiken
och vilka konsekvenser en utvidgning mot
Central- och Östeuropa skulle få för
CAP. Uppdraget skall slutföras till den
30 juni 1997. En särskild utredare har
dessutom tillkallats för att i ett mer
kortsiktigt perspektiv analysera frågor
om en revidering av CAP. I avvaktan på
resultatet av dessa utredningar anser
utskottet inte att riksdagen nu i detalj
vare sig kan eller bör ange hur en sådan
reform bör utformas.
Jordbruksutskottet delar dock - som
också framgått ovan - den allmänna
uppfattning som framförs i flera
motioner att den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU bör
reformeras grundligt i flera avseenden.
Följande anförs:
I det arbetet bör tyngdpunkten läggas på
bl.a. ökad hänsyn till miljön och kraven
på ett långsiktigt och ekologiskt
hållbart jordbruk. Subventions- och
bidragssystemet bör omprövas.
Jordbrukets resurser och möjligheter att
producera bioråvaror och tillhandahålla
tjänster eller produktionsmetoder som
gynnar miljövårdens och naturvårdens
intressen måste beaktas. I per-
spektivet av en utvidgning av unionen
med flera nya länder i t.ex. Central-
och Östeuropa framstår en radikal reform
av jordbrukspolitiken som nödvändig.
Enligt utskottets mening bör dock inte
utvidgningen göras villkorad av en sådan
reform. Härvidlag instämmer utskottet i
vad som anförs i motion U25 yrkande 16.
När det gäller kraven på
fördragsändringar som innebär att den
gemensamma jordbrukspolitiken tillförs
ett uttryckligt miljömål erinrar
jordbruksutskottet om att det genom
Maastrichtfördraget slagits fast att
miljöskyddskraven skall integreras i
utformningen och genomförandet av
gemenskapens politik på övriga områden
(artikel 130 r 2). Jordbruksutskottet
anför följande:
Principen innebär i själva verket att
miljöskyddskraven skall beaktas på alla
stadier i planeringen, förberedandet och
genomförandet av gemenskapens åtgärder
inom andra områden. Utskottet vill
vidare särskilt peka på att regeringen,
enligt vad som framgår av skrivelsen,
vid regeringskonferensen ämnar föreslå
att ett miljömål för den gemensamma
jordbrukspolitiken införs i
Romfördragets artikel 39. Härigenom
tillgodoses i första hand motionerna U23
i motsvarande del och U25 yrkande 16
delvis. Enligt utskottets mening är även
motionerna U22 yrkande 38, U23 i
motsvarande del, U25 yrkande 16 i
återstående del samt U29 yrkandena 14
och 31 i huvudsak tillgodosedda med vad
utskottet här anfört.
Utrikesutskottet noterar, liksom
jordbruksutskottet, att den gemensamma
jordbrukspolitiken inte kommer att bli
föremål för förhandlingar under
regeringskonferensen. Som utskottet
också konstaterat tidigare i betänkandet
(avsnitt 5.2.2 EU:s utvidgning och
externa relationer i övrigt) kan
reformeringen av jordbrukspolitiken ske
utan ändringar i EU:s grundfördrag. Mot
bakgrund härav anser utskottet att de av
motionärerna eftersträvade syftena ej
skulle kunna uppnås med de begärda
tillkännagivandena. Utskottet noterar
jordbruksutskottets bedömningar och
betraktar motionerna 1995/96:U22 (v)
yrkande 38, 1995/96:U23 (m) i berörd
del, 1995/96:U25 (c) yrkande 16 samt
1995/96:U29 (mp) yrkandena 14 och 31 som
besvarade med vad som ovan anförts.
5.2.13 Djurskyddsfrågor
Motionerna
Enligt Centerpartiets motion 1995/96:U25
(c) yrkande 9 bör Sverige aktivt verka
för att djurskyddslagstiftningen skärps.
De minimikrav som finns i dag bör göras
om till bindande regler. I artikel 39 om
målen för den gemensamma
jordbrukspolitiken bör tillföras ett
stycke om nödvändigheten av att
tillförsäkra en god omsorg om
jordbrukets produktionsdjur. Ett
särskilt avsnitt om djurskydd bör
införas i fördraget som innebär att
politiken på jordbruks-, transport- och
forskningsområdet skall ta full hänsyn
till kraven på gott djurskydd. Detsamma
gäller politiken för att förverkliga den
inre marknaden. Det är oacceptabelt att
subventionera långa transporter av
levande djur före slakt. För hanteringen
av levande djur skall särskilda regler
gälla jämfört med andra regelområden som
avser varor och produkter. Beslut inom
djurskyddsområdet skall fattas med
kvalificerad majoritet med parlamentets
bestämmande. Varje land skall ha rätt
att bibehålla eller införa strängare
regler för djurskydd.
I anslutning till regeringens
bedömningar angående konsumentfrågorna
anför Moderata samlingspartiet i motion
1995/96:U23 att djurskyddet inte primärt
är en konsumentfråga. Till en del är
reglerna om djurskydd redan täckta inom
ramen för EU:s regler för den gemensamma
jordbrukspolitiken och den inre
marknaden. De grundläggande
djurskyddsreglerna bör vara lika inom
hela EU. Enligt motionen bör därför
införlivas en klar hänvisning till
grundläggande bra djurskydd i fördraget.
Vänsterpartiet anför i motion
1995/96:U22 att en speciell artikel för
djurskydd, som klargör att levande djur
inte är varor, bör skrivas in i
fördraget. Artikeln skall ha sin
utgångspunkt i att djur är kännande
varelser som inte skall behandlas på ett
plågsamt sätt. Alla djurskyddsregler,
även transportbestämmelser, skall vara
minimiregler som tillåter ett land att
ställa hårdare krav. Beslut om
minimiregler för djurskydd skall tas med
kvalificerad majoritet (yrkande 41).
Förklaringen vid förra
regeringskonferensen om djurskydd bör
enligt Miljöpartiet (motion 1995/96:U29)
skrivas in i fördragstexten. Regeringen
bör verka för att hänsyn till djurens
välbefinnande skall vara grundläggande
vid utformning av gemenskapslagstiftning
om jordbrukspolitiken, transporter, den
inre marknaden och forskning samt att
detta förs in i traktatstexten. Varje
medlemsstat skall ha en oomtvistad rätt
att ställa högre djuretiska krav än vad
EU föreskriver på såväl inhemsk
produktion som vid import (yrkandena 24
och 25).
Utskottets överväganden
Jordbruksutskottet ansluter sig, i sitt
yttrande till utrikesutskottet (1995/96:
JoU4y), till synpunkterna i motionerna
1995/96:U22, 1995/96:U23, 1995/96:
U25 och 1995/96:U29 så till vida att
djurskyddsfrågorna bör få en mer
framträdande ställning i gemenskapen. I
regeringens skrivelse anförs under
rubriken Konsumenternas intressen att
Sverige bör pröva möjligheten att vid
konferensen ta upp till behandling
frågan om djurskydd i ett etiskt
perspektiv. Jordbruksutskottet anser för
sin del att djurskyddsfrågorna bör
bedömas i ett vidare perspektiv, där de
grundläggande etiska frågorna om hänsyn
till djuren som levande varelser beaktas
men också såväl konsumentintressen som
producentintressen.
Jordbruksutskottet anför vidare
följande:
En grundläggande regel i svensk
djurskyddslagstiftning är att djuren
skall behandlas väl och skyddas mot
onödigt lidande och sjukdom. Djur som
föds upp eller hålls för produktion av
livsmedel, ull, skinn eller pälsar skall
hållas och skötas i en god djurmiljö och
på ett sådant sätt att det främjar deras
hälsa och ger dem möjlighet att bete sig
naturligt. Dessa principer bör vara
vägledande för det svenska
djurskyddsarbetet inom EU. Utskottet har
under senare tid haft anledning att
inhämta särskild information om vissa
konkreta djurskyddsfrågor inom EU, såsom
t.ex. användningen av hormoner och
antibiotika, uppfödningen av köttdjur
med egenskaper som betecknats som
genetiska defekter, transporter av djur
samt uppfödning av kalvar. I dessa
frågor har Sverige drivit en konsekvent
och målmedveten linje, och vissa
förbättringar, om än otillräckliga, har
efter hand åstadkommits inom
gemenskapen. Många problem återstår
emellertid att lösa. Enligt utskottets
mening är det viktigt att
djurskyddsarbetet drivs vidare och att
djurskyddsintresset får en starkare
ställning inom gemenskapen. Ett sätt att
uppnå detta är att kraven på en god
djuromsorg förs in i Romfördraget. Med
utgångspunkt i en sådan grundläggande
bestämmelse bör Sverige även i
fortsättningen verka för att gällande EG-
rättsliga bestämmelser om djurmiljö,
uppfödning och transporter m.m.
successivt skärps. Varje medlemsland bör
dock, såsom för närvarande är fallet, ha
rätt att bibehålla eller införa
strängare nationella regler för den
inhemska animalieproduktionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motionerna U22 yrkande 41,
U23 i motsvarande del, U25 yrkande 9
och U29 yrkande 24 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.
Motion U29 yrkande 25 avstyrks i den
mån den ej tillgodoses genom utskottets
ställningstagande. Som framgår av vad
utskottet anfört är
djurskyddsbestämmelserna i princip
minimiregler och utgör ej hinder för
enskilda medlemsländer att ställa
strängare krav.
Utrikesutskottet vill, i likhet med
jordbruksutskottet, framhålla betydelsen
av att djurskyddsfrågorna får en mer
framträdande ställning inom EU. Det
svenska agerandet under det första året
av medlemskap i EU har varit mycket
aktivt och rönt vissa framgångar.
Utskottet noterar att Storbritanniens
regering den 7 februari 1996 aviserat
sin avsikt att föreslå ett tillägg till
Romfördraget med syftet att förbättra
djuromsorgen inom hela gemenskapen.
Utskottet utgår från att också Sverige
aktivt fortsätter att driva
djurskyddsarbetet vidare inom EU. Med
det anförda får syftet med här aktuella
motioner anses tillgodsett. Utskottet
betraktar därmed motionerna 1995/96:U22
(v) yrkande 41, 1995/96:U23 (m) i berörd
del, 1995/96:U25 (c) yrkande 9 samt
1995/96:U29 (mp) yrkandena 24 och 25 som
besvarade.
5.2.14 Energifrågor
Motionerna
I Centerpartiets motion 1995/96:U25
yrkande 13 föreslås en revidering av
Euratomfördraget. Detta fördrag bör
enligt motionärerna omvandlas till ett
program för en gemensam satsning på
minskat beroende av ändliga och fossila
energikällor, utveckling av förnybara
energikällor samt stöd till
energieffektivisering och minskad
energikonsumtion. Liknande synpunkter
utvecklas i Vänsterpartiets motion
1995/96:U22 yrkande 37. I Miljöpartiets
motion 1995/96:U29 yrkande 38 krävs att
Euratom skall avvecklas.
Sverige bör under regeringskonferensen
verka för att det etableras ett nytt
energifördrag inom EU, anförs det i
Kristdemokratiska samhällspartiets
motion 1995/96:U21 yrkande 47 (i berörd
del). Enligt motionärerna bör EU:s
energipolitik främja
energieffektivisering och förnybara
energislag, skydda naturresurser samt
målmedvetet minska dagens beroende av
icke förnybara energislag.
Utskottets överväganden
I yttrandet (1995/96:NU4y) från
näringsutskottet erinras om att
energifrågorna inte finns med i
Romfördraget som ett gemensamt
politikområde. Samarbete inom
energiområdet förekommer emellertid på
flera områden, bl.a. beträffande
forskning och energieffektivisering. Vid
regeringskonferensen i Maastricht år
1992 föreslogs ett gemensamt
energipolitiskt program för EU.
Förslaget antogs dock inte, men det
beslöts att frågan skulle behandlas vid
1996 års regeringskonferens. I en
förklaring till Maastrichtfördraget sägs
att frågan skall undersökas på grundval
av en rapport som kommissionen skall
lägga fram för rådet senast under år
1996.
I början av år 1995 presenterade
kommissionen en s.k. grönbok om en
gemensam energipolitik, avsedd som ett
underlag för en bred energipolitisk
diskussion inom EU, och nyligen har en
s.k. vitbok på området redovisats. I
vitboken sammanfattas nuvarande trender
i energiförsörjningen och prognoser för
framtiden. Vidare behandlas ett antal
aspekter på energiförsörjning och
energipolitik såsom integration av
marknaderna, problemen med ett ökat
beroende av länder utanför EU vad gäller
tillförseln av olja och gas samt behovet
av forskning och utveckling. Inga
konkreta förslag till gemensamma regler
för energiområdet framläggs i vitboken.
Euratom är en av de tre ursprungliga
europeiska gemenskaperna. Dess tidigaste
uppgift var att skapa erforderliga
förutsättningar för en snabb
organisation och tillväxt av
kärnenergiindustrierna och därigenom
bidra till en höjning av
levnadsstandarden i medlemsstaterna och
till en utveckling av förbindelserna med
övriga länder.
Sedan Euratomfördraget undertecknades
har förhållandena emellertid ändrats,
vilket har lett till att det i väsentlig
omfattning är föråldrat. Delar av
fördraget tillämpas därför inte enligt
sin lydelse utan enligt en successivt
utvecklad praxis. Vissa avsnitt
behandlar dock frågor som fortfarande är
aktuella. Exempel härpå är skapandet av
en gemensam basnivå för strålskydd samt
kontrollen för att garantera att
kärnmaterial inte används för andra
ändamål än dem för vilka de är avsedda
(s.k. safeguards).
Efter anslutningen till EU gäller
Euratomfördraget i Sverige i enlighet
med lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska
unionen. Våren 1995 beslutade riksdagen
(prop. 1994/95:118, bet. NU21) om vissa
lagändringar som en följd av
anslutningen till Euratom. I samband med
medlemskapsförhandlingarna förklarade de
avtalsslutande parterna gemensamt att
det är varje medlemsstat som i
överensstämmelse med sin specifika
nationella politik avgör om den skall
producera kärnenergi eller inte liksom
om den politik som skall föras när det
gäller slutstegen i kärnbränslecykeln.
I den nu aktuella regeringsskrivelsen
framhålls att regeringen studerar frågan
att stärka miljöns ställning i
Euratomfördraget. Enligt uppgift prövas
för närvarande inom Miljödepartementet
tillämpningen av Euratomfördraget.
Som framgår av den lämnade
redovisningen kommer frågan om ett
gemensamt energipolitiskt program för EU
att behandlas under
regeringskonferensen. Vidare gäller att
tillämpningen av Euratomfördraget för
närvarande prövas inom
Miljödepartementet. Med hänvisning till
det sagda avstyrker näringsutskottet de
här berörda yrkandena i motionerna
1995/96:U25 (c), 1995/96:U22 (v),
1995/96:U29 (mp) och 1995/96:U21 (kds).
Utrikesutskottet noterar
näringsutskottets bedömningar och
betraktar med det anförda motionerna
1995/96:U21 (kds) yrkande 47 i berörd
del, 1995/96:U22 (v) yrkande 37,
1995/96:U25 (c) yrkande 13 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 38 som
besvarade.
5.2.15 Arbetstagarnas rättigheter
Motionerna
Moderaterna betonar i motion 1995/96:U23
(i berörd del) vikten av en väl
fungerande arbetsmarknad inom EU för att
förhindra att arbetslösheten låses fast
på en hög nivå. Förhållandet mellan
arbetsgivare och arbetstagare bör
huvudsakligen regleras genom nationell
lagstiftning. Gemensam lagstiftning
erfordras i princip bara i fråga om
gränsöverskridande aktiviteter och för
att åstadkomma konkurrensneutralitet.
Europeisk reglering av det som i
praktiken utgör ersättning för arbete
riskerar att leda till betydande
välfärdsförluster. De reformer som är
nödvändiga för att den svenska
arbetsmarknaden skall fungera bättre
måste beslutas i Sverige. Härav följer
att stridsåtgärder på arbetsmarknaden
bör regleras nationellt. Internationella
stridsåtgärder bör medges endast i
begränsad omfattning.
En stor andel av arbetstagarna i
Sverige är sysselsatta i offentliga
monopol vilket lett till
inlåsningseffekter, en könssegregerad
arbetsmarknad och dåligt fungerande
lönebildning. Det är en angelägen
nationell uppgift att bryta de
offentliga monopolen. Arbetet med att
bryta monopol i ett vidare perspektiv
hanteras bäst inom ramen för den
gemensamma marknaden och bör bli nästa
steg för den inre marknaden.
Socialpolitik, socialförsäkringar,
sociala transfereringar och
utbildningspolitik skall enligt
motionärerna inte vara
gemenskapspolitik.
Kristdemokraterna anser i motion
1995/96:U21 (yrkande 5) att EU-fördragen
skall kompletteras med bl.a.
Europarådets sociala stadga och den
sociala stadgan som ratificerades år
1989 av elva medlemsstater.
Vänsterpartiet anser i motion
1995/96:U22 att EU:s inre marknad måste
reformeras i grunden. Partiet vill bl.a.
att gemensamma internationella fackliga
och sociala program införs med
minimikrav på arbetsrätt,
koncernfackligt samarbete osv. (yrkande
26). Enligt motionen bör regeringen
verka för att fördraget tillåter att
EU:s direktiv kan implementeras via
kollektivavtal (yrkande 42). Det bör
också fastslås i fördraget att
nationella lagar och avtal gäller
arbetstagare från andra länder då de
arbetar i det berörda medlemslandet.
Sverige bör enligt motionen således
driva kravet på en mellanstatlig
överenskommelse om att en arbetstagare
från tredje land skall ha samma
rättigheter i unionen som en EU-
medborgare (yrkande 43).
I motion 1995/96:U20 (s) begärs ett
tillkännagivande av vad som sägs i
motionen om fördragsändringar för att
utveckla den sociala dimensionen.
Motionären välkomnar att regeringen
avser att verka för ett slut på
Storbritanniens konkurrens genom social
dumpning. Kravet på att internationella
sympatiåtgärder skall vara möjliga i
hela EU är viktigt eftersom EU har en
gemensam arbetsmarknad. Motionären
motsätter sig dock att regeringen därvid
låst sig för en reglering utanför EU:s
ram. Enligt motionen måste frågan
övervägas i samband med diskussionen om
på vilket sätt grundläggande fackliga
och medborgerliga rättigheter skall
garanteras inom EU. Enligt motionen
måste frågan om att skapa en
arbetsrättslig grund för fristående
avtal på Europanivå lösas.
Motionären anser vidare att regeringen
bör verka för att rådet skall kunna
fatta beslut om miniminormer inom hela
det sociala området med kvalificerad
majoritet. Slutligen efterlyser
motionären ett resonemang om
arbetsmarknadsparternas medverkan. En
sådan medverkan förekommer sedan länge i
den s.k. permanenta
sysselsättningskommittén. I motionen
förordas att trepartssamarbetet -
regering, arbetsgivare, arbetstagare -
stärks.
Utskottets överväganden
Den sociala dimensionen är ett begrepp
som i EU-sammanhang i första hand
omfattar de områden som i Sverige i
huvudsak hänförs till
arbetsmarknadsfrågor i vid bemärkelse:
rent arbetsrättsliga frågor,
arbetsmiljöfrågor, sysselsättningsfrågor
samt jämställdhet inom arbetslivet m.fl.
frågor.
Målsättningen att stärka den sociala
dimensionen resulterade i att elva av
EG:s medlemsländer - Storbritannien
ställde sig utanför - i december 1989
antog EG:s sociala stadga om
grundläggande sociala rättigheter för
arbetstagare. Denna stadga är att
betrakta som ett allmänt åtagande för
medlemsländerna att se till att de
grundläggande sociala rättigheter som
stadgan behandlar garanteras i
respektive land. I anslutning till
antagandet av stadgan presenterade
kommissionen ett handlingsprogram för
dess genomförande.
Vid Maastrichtmötet ingick de nämnda
elva medlemsländerna ett mellanstatligt
avtal utanför fördraget där man
förbinder sig till ytterligare insatser
inom det sociala området. I ett särskilt
protokoll - det s.k. sociala protokollet
- som slöts mellan samtliga
medlemsländer medger Storbritannien att
de övriga elva medlemsländerna går
vidare i det gemensamma arbetet på det
sociala området med utnyttjande och
hjälp av gemenskapens institutioner och
procedurer, utan att Storbritannien tar
del i vare sig förberedelsearbete eller
beslut. Avtalet mellan de elva fogades
till det sociala protokollet som en
bilaga. Vanligen används beteckningen
sociala protokollet med syftning på
såväl det särskilda protokollet som det
till detta fogade avtalet.
Det sociala protokollet innebär en
utökad kompetens för gemenskapen och
utvidgat område för majoritetsbeslut. På
det sociala området skall dock enligt
art. 2 rådet fatta sina beslut
enhälligt.
Det sociala protokollet anger bl.a. att
lagstiftningen skall utformas som
minimidirektiv. En medlemsstat kan
således utan hinder behålla eller införa
mer långtgående bestämmelser.
I arbetsmarknadsutskottets yttrande
(1995/96:AU3y) erinras om att
kommissionen, genom det sociala
protokollet, har en skyldighet att
samråda med arbetsmarknadens parter
innan den lägger fram förslag till nya
regler på arbetslivets område. Parterna
har nio månader på sig att försöka lösa
frågan genom kollektivavtal på
Europanivå. En medlemsstat kan dessutom
överlåta åt arbetsmarknadens parter att
införliva regler genom kollektivavtal.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare
bl.a. följande:
Utskottet ställer sig bakom förslaget om
att regeringen vid EU:s
regeringskonferens verkar för att det
sociala protokollet skrivs in i
Romfördraget och därmed kommer att gälla
i samtliga medlemsstater. Utskottet
anser att det i hög grad är ett svenskt
intresse att höga krav på arbetslivets
område värnas och att alltför stora
skillnader mellan medlemsländernas
lagstiftning undanröjs.
Moderaterna i motion U23 förespråkar
en väl fungerande arbetsmarknad och
att förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare huvudsakligen bör regleras
genom nationell lagstiftning.
Utskottet kan konstatera att det
sociala protokollet, som redovisats
ovan, har för arbetstagarna inneburit
att viktiga frågor om sysselsättning,
arbetsvillkor och socialt skydd kommit
upp på EU-nivå. Det är bra och
förhindrar konkurrens genom s.k. social
dumpning. Den moderata ståndpunkten är
enligt utskottets mening därmed på
viktiga områden de facto överspelad. I
ett par avseenden delar utskottet den
moderata uppfattningen. Löner,
föreningsrätten och rätten att vidta
stridsåtgärder bör regleras på nationell
nivå.
Utskottet avstyrker med detta motion
U23 i motsvarande del.
I socialförsäkringsutskottets yttrande
(1995/96:SfU3y) påpekas att det sociala
protokollet även innebär en
överenskommelse mellan medlemsländerna
att utveckla det gemensamma arbetet på
socialförsäkringsområdet.
Socialutskottet kan såvitt gäller detta
område dela regeringens uppfattning att
det är av väsentlig betydelse att
protokollet förs in i unionsfördragets
avdelning II. Detta skulle innebära att
inte något land inom unionen skulle
kunna tillämpa sämre villkor än de
minimikrav som föreligger eller kan
komma att föreligga inom området.
Socialförsäkringsutskottet förutsätter
att regeringen väl tar till vara de
möjligheter som föreligger att verka i
nämnda riktning och avstyrker bifall
till motion 1995/96:U23 (m) (i berörd
del).
Utrikesutskottet betraktar med det ovan
anförda motion 1995/96:U23 (m) i berörd
del som besvarad.
Kristdemokraterna vill i motion
1995/96:U21 - som också framgått ovan -
att EU-fördragen skall kompletteras med
Europarådets sociala stadga och EG:s
sociala stadga från 1989.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt
yttrande att frågan behöver utredas. När
det gäller EG:s sociala stadga
konstaterar arbetsmarknadsutskottet att
stadgan är en politisk avsiktsförklaring
och att det var för att realisera delar
av dess mål som det sociala protokollet
tillkom. Arbetsmarknadsutskottet delar
motionärernas uppfattning att ett
införlivande av den sociala stadgan inte
kan ersätta ett införlivande av det
sociala protokollet eftersom dokumenten
rör olika dimensioner av samarbetet.
Europarådets sociala stadga är en
motsvarighet till konventionen för
mänskliga rättigheter inom området för
ekonomiska och sociala rättigheter.
Stadgan innehåller artiklar med
bestämmelser om bl.a. sysselsättnings-
och utbildningspolitik, arbetsvillkor
och arbetarskydd, förenings- och
förhandlingsfrihet, socialförsäkring och
andra sociala trygghetsanordningar. Den
innehåller också skydd för migrerande
arbetskraft. Syftet med stadgan är att i
medlemsländerna garantera sociala
rättigheter samt höja levnadsstandarden
och öka den sociala välfärden. Stadgan
har ratificerats av bl.a. samtliga EU:s
medlemsstater. Fördragsslutande stat
skall vartannat år tillställa
Europarådets generalsekreterare en
rapport avseende tillämpningen av de
artiklar som ratificerats. Rapporterna
granskas av oberoende experter och
regeringstjänstemän samt även av den
parlamentariska församlingen.
Vilka fördelar som kan uppnås genom ett
införlivande av Europarådets sociala
stadga är, enligt
arbetsmarknadsutskottet, även det en
oklar fråga som behöver utredas. Klart
är att flertalet av EU:s medlemsländer
redan har anslutit sig till denna
stadga. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker med detta bifall till motion
1995/96:U21 i berörd del.
Socialutskottet liksom
socialförsäkringsutskottet anser i sina
yttranden till utrikesutskottet att det
saknas skäl att föra in stadgan i EU:s
grundfördrag.
Utrikesutskottet noterar fackutskottens
uppfattningar i frågan och betraktar
därmed motion 1995/96:U21 (kds) yrkande
5 som besvarat.
Vänsterpartiets uppfattning i motion
1995/96:U22 om att regeringen skall
verka för att EU:s direktiv skall kunna
implementeras via kollektivavtal
förefaller, enligt
arbetsmarknadsutskottets mening, att
tillgodoses av vad som sägs i
skrivelsen. Partiet förespråkar vidare
införandet av gemensamma internationella
fackliga och sociala program med
minimikrav på arbetsrätt,
koncernfackligt samarbete osv.
Motionärerna anser även att regeringen
bör driva frågan om en mellanstatlig
överenskommelse om att arbetstagare från
tredje land skall ha samma rättigheter
som EU-medborgare.
Arbetsmarknadsutskottet sympatiserar i
stort med vad som sägs i motion
1995/96:U22 (v) och bedömer att de
aktuella frågorna i första hand bör
hanteras inom ramen för bestämmelserna i
det sociala protokollet. Utskottet anser
inte att det finns skäl att inför
konferensen binda upp regeringen i fråga
om hur den sociala dimensionen skall
utvecklas i framtiden.
Utrikesutskottet har ingen annan
uppfattning härom än fackutskottet
varför motion 1995/96:U22 (v) yrkandena
26, 42 och 43 betraktas som besvarade.
Motionären bakom motion 1995/96:U20 (s)
delar regeringens uppfattning om behovet
av en gränsöverskridande konflikträtt
och rätt till internationella
sympatiåtgärder. I motsats till
regeringen menar motionären emellertid
att regleringen inte bör ske nationellt
utan inom ramen för EU:s regelverk.
Arbetsmarknadsutskottet anser för sin
del att möjligheterna för
arbetsmarknadsparterna att vidta
stridsåtgärder även i framtiden bör
ligga utanför EU:s reglering. Det är
dock önskvärt med nationella regler som
möjliggör internationella
sympatiåtgärder.
Motionären bakom motion 1995/96:U20 (s)
tar också upp frågan om behovet av en
arbetsrättslig grund på europeisk nivå
som skapar garantier för efterlevnaden
av avtal mellan europeiska
arbetsmarknadsparter. I motionen berörs
vidare frågan om att miniminormer skall
kunna beslutas med kvalificerad
majoritet inom hela det sociala området
samt slutligen hur
arbetsmarknadsparternas medverkan skall
kunna stärkas.
Utrikesutskottet noterar att
arbetsmarknadsutskottet anser att
motionärens frågor är viktiga och bör
vvervägas vidare.
Arbetsmarknadsutskottet anser att
riksdagen inte på det underlag som för
närvarande står till buds bör uttala
någon bestämd uppfattning i dessa
frågor. Socialförsäkringsutskottet anser
i sitt yttrande att syftet med motionen
får anses tillgodosett med vad utskottet
anfört.
Därmed anser utrikesutskottet att motion
1995/96:U20 (s) besvarats.
5.2.16 Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP)
Motionerna
I Folkpartiets motion 1995/96:U19 anförs
att EU:s yttersta syfte är att garantera
freden i Europa. Med de nya
förutsättningar som råder för svensk
säkerhetspolitik kan Sverige spela en
mycket aktiv roll i utformningen av
Europas nya säkerhetsarkitektur. EU:s
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
bör utvecklas i mera överstatlig
riktning. Den utrikespolitiska
samordningen måste avsevärt förbättras.
Motionärerna delar regeringens
uppfattning att majoritetsbeslut inte
skall få tillämpas i frågor av vitalt
nationellt säkerhetspolitiskt intresse.
Detta undantag måste dock definieras
relativt snävt. En huvudregel om
majoritetsbeslut måste också
kompletteras med en bestämmelse om
reservationsrätt, som innebär att ett
enskilt land kan ställa sig utanför
aktioner som det landet inte vill delta
i (yrkande 7).
I Kristdemokratiska samhällspartiets
motion 1994/95:K224, från allmänna
motionstiden, betonar motionärerna att
EU:s utrikes- och säkerhetspolitik
främst skall inriktas mot att överbrygga
politiska, ekonomiska och miljömässiga
problem öster om unionen (yrkande 26). I
yrkande 27 anförs att det
försvarspolitiska samarbetet bör
inspireras av samma frihetliga,
demokratiska och fredliga principer som
vägleder den övriga verksamheten inom
EU.
I Kristdemokratiska samhällspartiets
motion 1995/96:U21, som väckts med
anledning av skrivelsen, anförs att
Europa skulle ha kunnat göra mer för att
förhindra kriget i Bosnien. Den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken är dock en ny
företeelse, och vid krigets utbrott hade
inte EU några formella strukturer för
att kunna agera. EU måste i högre
utsträckning kunna ta ett aktivt ansvar
för Europas säkerhet genom att bland
annat företa välorganiserade
fredsoperationer sanktionerade eller
organiserade av FN eller OSSE (yrkande
27). Motionärerna vill också att EU:s
utrikes- och säkerhetspolitik fördjupas
genom att EU i ökad utsträckning gör
enhetliga utrikespolitiska markeringar
för att främja internationell säkerhet
och stabilitet baserad på mänskliga
rättigheter, marknadsekonomi och
avspänning (yrkande 28). EU:s gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik bör i
framtiden utformas med hjälp av
kvalificerad majoritet, utom i de fall
då enskilda medlemsländer inbjuds att
medverka i militära operationer eller då
medlemsländers vitala säkerhetspolitiska
intressen påverkas (yrkande 29). Varje
enskild medlemsstat skall ensam besluta
om deltagande med egna militära enheter
men skall ej kunna hindra övriga
medlemsstater att gå vidare i frågor om
t.ex. försvarspolitik eller deltagande i
gemensamma fredsoperationer (yrkande
30). De länder som inte deltar i
gemensamma militära åtgärder skall inte
heller behöva delta i finansieringen av
dessa (yrkande 31). Motionärerna vill
att Sverige, med bibehållen militär
alliansfrihet, aktivt deltar i EU:s
säkerhetspolitik (yrkande 32).
Motionärerna menar vidare att ett
eventuellt försvarssamarbete skall ske
på mellanstatlig nivå. VEU-fördraget
skall inte integreras i EU:s fördrag,
och inget EU-land skall tvingas att åta
sig förpliktelser om ömsesidigt
försvarsbistånd (yrkande 33). Sverige
skall aktivt förhindra att EU disponerar
egna kärnvapen (yrkande 34).
Kristdemokratiska samhällspartiet vill
att vapenexport begränsas till stabila
demokratiska stater. Sverige skall under
regeringskonferensen ta initiativ till
att vapenförsäljningen från EU-staterna
ges en annan inriktning än den
nuvarande. Ett organiserat samarbete och
specialisering på krigsmaterielområdet
inom hela EU skulle på sikt kunna leda
till att försäljningen begränsas till
att främst gälla unionens medlemsstater
och i andra hand övriga stabila
demokratiska stater (yrkande 35). EU bör
inte etablera något nytt gemensamt
ansikte utåt för utrikesfrågor vid
sidan av kommissionsordföranden (yrkande
36).
Även Vänsterpartiet tar i sin motion
1995/96:U22 upp frågan om
krigsmaterielexport. Varje medlemsstat i
EU skall också i fortsättningen kunna
styra sin export av krigsmateriel.
Därför måste artikel 223 behållas i sin
nuvarande form (yrkande 31). I motionen
påpekas att det redan finns möjlighet i
Maastrichtfördraget att genom ett enigt
beslut i ministerrådet låta en gemensam
aktion avgöras med kvalificerad
majoritet. Denna möjlighet har i viss
mån prövats under en kortare tid. Utan
att först på allvar och under en längre
tid pröva det nuvarande fördraget finns
det ingen anledning att ge upp
vetorätten i utrikes- och
säkerhetspolitiken (yrkande 44). När det
gäller deltagande i fredsframtvingande
åtgärder tillsammans med VEU måste det
göras fullständigt klart att ett svenskt
deltagande i sådana åtgärder bara kan
komma i fråga om de grundar sig på
mandat från FN:s säkerhetsråd (yrkande
45). Sverige bör under
regeringskonferensen göra klart att
svenskt deltagande i väpnade aktioner på
den internationella arenan förutsätter
att aktionerna utförs med mandat från FN
eller OSSE (yrkande 46). I yrkande 47
begärs ett riksdagens tillkännagivande
om att EU bör förbli en rent civil
organisation.
Moderata samlingspartiet anser i motion
1995/96:U23 att en av
regeringskonferensens viktigaste
uppgifter blir att se till att den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken blir effektiv nog för
att förhindra nya konflikter i Europa
och dess närhet. En analys- och
planeringsenhet bör inrättas för att
skapa en större kapacitet att hantera
politiken i besvärliga situationer.
Förmågan att samordna och hantera de
politiska reaktionerna från EU och
medlemsstaterna under en pågående kris
måste stärkas. Den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken bör utformas så
att varje medlemslands vitala
säkerhetsintressen respekteras. Beslut
bör normalt fattas genom samförstånd. I
vissa fall bör det dock vara möjligt att
fatta beslut enligt principen konsensus
minus en. Fredsfrämjande insatser av
olika slag bör normalt genomföras i
samverkan med FN eller OSSE. I vissa
fall bör det dock vara möjligt att agera
på EU:s eget mandat. För militära
insatser skall nationell beslutsrätt
råda (motionen i berörd del).
Också Centerpartiet delar i motion
1995/96:U25 ambitionen att stärka
samarbetet inom den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken. Det är angeläget
att bevaka att samarbetet inom GUSP
stärks strukturellt utan att den genuint
mellanstatliga karaktären påverkas. En
analysenhet bör inrättas. Däremot är
motionärerna tveksamma till inrättande
av en fru eller herr GUSP, dvs. en
person med uppgift att företräda unionen
gentemot omvärlden. I diskussionen om en
begränsning av vetorätten måste
regeringen på ett acceptabelt sätt - med
hög grad av precision och tydlighet -
definiera vilka områden inom den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken som faller under vad
regeringen benämner frågor av begränsad
räckvidd . Regeringens föreslagna
lösning förutsätter att regeringen
återkommande i riksdagen förankrar de
definitioner och begränsningar av vitala
utrikes- och säkerhetspolitiska
intressen som regeringen avser att
tillämpa. Konsekvenserna för den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken av en omfattande
utvidgning av antalet medlemsstater bör
bli föremål för utvärdering, inte i
förtid, utan när erfarenhet skaffats om
hur samarbetet då utvecklats (yrkande
18).
I Centerpartiets motion diskuteras även
försvarsfrågan och de fredsbevarande
insatserna. Den politik som riksdagen
enhälligt slagit fast på detta område -
den 6 december 1995 - skall fullföljas.
EU:s förmåga att delta i fredsfrämjande
och humanitära insatser bör ske i
samverkan med OSSE, inom ramen för de
s.k. Petersbergsuppgifterna. Gemensamma
fredsfrämjande styrkor inom EU skall
enbart kunna agera på mandat av FN och
OSSE. Beslutet att delta skall också
fattas på nationell nivå i varje enskilt
fall. Medlemskap i VEU skall inte
övervägas för Sverige så länge de
kollektiva försvarsförpliktelserna
kvarstår som en del av VEU. En klarare
uppdelning av ansvar mellan EU och VEU
bör eftersträvas (yrkande 19).
I motion 1994/95:U502 (mp), från
allmänna motionstiden, begärs ett
tillkännagivande med innebörden att
Sverige inom EU bör bedriva en
självständig utrikespolitik och därför
motsätta sig gemensam finansiering av
EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik (yrkande 9). I yrkande
10 begärs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna att
Sverige inom EU bör motverka tendenserna
till att en gemensam utrikesförvaltning
byggs upp.
I Miljöpartiet de grönas motion
1995/96:U29, med anledning av
skrivelsen, anförs att den analys som
regeringen presenterar som grund för
sina ställningstaganden om den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken är grund och
motsägelsefull och i vissa fall
förödande. Motionärerna motsätter sig
varje inskränkning eller urholkning av
vetorätten i utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiken (yrkande 39). Förslag
om något slags president i GUSP-frågor
skall avslås (yrkande 40). Varje
inskränkning i det nationella
självbestämmandet om stränga regler för
vapenexport skall förhindras (yrkande
41). Regeringen bör under
regeringskonferensen motsätta sig
förändringar som gör att EU ges
fredspolitiska roller som bättre kan
skötas av FN (yrkande 42). VEU bör
avvecklas (yrkande 43). Varje form av
militarisering av EU, däribland fusion
eller närmare samverkan med VEU, skall
stoppas (yrkande 44).
Även i motion 1995/96:U30 (s) anförs att
vetorätten inom GUSP måste finnas kvar
(yrkande 1 i berörd del).
Alliansfriheten syftande till
neutralitet i krig måste ligga fast
(yrkande 6).
Utskottets överväganden
Nya typer av risker och hot har ersatt
dem som präglade efterkrigstidens
Europa. Efter det kalla kriget blev
gamla oförrätter åter synliga, glömda
konflikter fick nytt liv och en god
jordmån. Även om flera mellanstatliga
konflikter alltjämt är olösta hotas
freden i Europa i dag framför allt av
inomstatliga motsättningar, politiska
och sociala konflikter orsakade av
etnisk eller religiös polarisering,
fattigdomsklyftor, svag ekonomisk
utveckling, bristande demokrati,
ekonomisk brottslighet m.m. Det
gemensamma för dessa utmaningar är att
de bara kan mötas i samverkan med våra
europeiska grannar. Få problem är i dag
sådana att ett enskilt land med
trovärdighet kan göra anspråk på att ha
egna lösningar.
Anpassningen till en ny
säkerhetspolitisk verklighet blir en av
de viktigaste uppgifterna för EU:s
regeringskonferens. För att stå bättre
rustad inför de nya utmaningarna måste
EU och dess medlemsstater kunna agera
med olika medel, från preventiv
diplomati till fredsbevarande insatser.
Exemplet f.d. Jugoslavien visar hur
viktigt det är att statssamfundet kan
agera samfällt och beslutsamt, långt
innan en konflikt blir akut. Ett flertal
reformer inom den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken måste också
övervägas inför en utvidgning av EU.
Utvidgningsperspektivets avgörande
betydelse för det svenska arbetet inom
GUSP framhävs även i flertalet motioner.
Via GUSP verkar Sverige också för att
svenska erfarenheter tas till vara i
EU:s samarbete med utvecklingsländerna.
Ett problem för den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken har varit att EU
inte har förmått att analysera den ur
ett unionsperspektiv. EU-länderna har
hittills saknat en gemensam analys- och
planeringsfunktion. Behovet av ett
gemensamt handlande har bedömts
huvudsakligen utifrån medlemsstaternas
nationella intressen. De femton
medlemmarnas legitima intressen är
visserligen en självklar utgångspunkt
inom den andra pelaren (dvs. den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU), men där det
finns enighet om att man bör agera
gemensamt måste detta agerande, och
förutsättningarna för det, kunna belysas
även utifrån ett gemensamt perspektiv. I
sammanhanget finns anledning påpeka att
förslaget om en analys- och
planeringsfunktion inte innebär
etableringen av en gemensam
utrikesförvaltning i EU, något som
enligt motion 1994/95:U502 (mp), från
allmänna motionstiden, skall motverkas.
Enligt utskottets synsätt borde en
analysenhet också få den särskilda
funktionen att ge tidig förvarning för
att möjliggöra ett effektivt gemensamt
agerande vid snabba krisförlopp.
Utskottet konstaterar att förslaget
framfördes av statsministern i ett
anförande i Europarådet i juni 1995.
Enligt vad utskottet erfarit har det
tagits emot väl i de preliminära
diskussionerna inför
regeringskonferensen. Erfarenheten visar
att förebyggande åtgärder kan förhindra
konflikter från att bryta ut. Om de ändå
bryter ut, kan ett tidigt ingripande
minska det mänskliga lidandet och den
materiella förstörelsen.
I anslutning till diskussionerna om
analysenheten har det också väckts
förslag om att skapa en företrädare för
GUSP; en person som skulle företräda
unionen gentemot omvärlden i
utrikespolitiska frågor. Enligt
Maastrichtfördraget (artikel J.5) är det
i dag ordförandeskapet som företräder
unionen i frågor inom det gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiska området.
De förslag som diskuterats inför
regeringskonferensen syftar, enligt
utskottets bedömning, inte till att dela
upp unionens utrikespolitik på flera
händer, utan till att uppnå bättre
kontinuitet och ökad samordning i
arbetet. Ansvarsfördelningen gentemot
andra företrädare inom det
utrikespolitiska området får inte bli
oklar. En herr eller fru GUSP , med ett
väl definierat och avgränsat mandat,
skulle kunna agera som stöd åt eller på
uppdrag av rådet eller ordförandeskapet
men får inte bli en ny självständig
utrikespolitisk aktör inom EU eller
påverka ordförandeskapets ställning.
Vad gäller en eventuell gemensam
finansiering av GUSP, en fråga som
aktualiseras i motion 1994/95:U502 (mp),
noterar utskottet att praktiskt taget
samtliga EU:s medlemsstater förordar
någon form av gemensam finansiering över
EU-budgeten av den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken. Ett skäl till
detta är att man vill underlätta ett
snabbt och slagkraftigt genomförande av
de utrikespolitiska beslut
medlemsstaterna kan enas om. Detta är
också ett svenskt intresse. Den
finansieringsform som väljs får dock
inte påverka den mellanstatliga
karaktären hos den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken.
Därmed betraktar utskottet motionerna
1994/95:K224 (kds) yrkande 26,
1994/95:U502 (mp) yrkandena 9 och 10,
1995/96:U21 (kds) yrkande 28,
1995/96:U23 (m) i berörd del samt
1995/96:U25 (c) yrkande 18 i berörd del
som besvarade. Motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkande 36 samt 1995/96:U29 (mp)
yrkande 40 avstyrks.
Inför en utvidgning av EU måste även
andra reformer övervägas. Till dessa hör
beslutsreglerna inom GUSP. Hittills har
alla beslut inom EU:s andra pelare
fattats med enhällighet. Det har ibland
visat sig svårt att finna kom-promisser
som har kunnat tillfredsställa samtliga
15 medlemsstater. Ett EU med tolv eller
fler nya medlemmar får knappast lättare
att hitta fram till en gemensam hållning
i utrikespolitiska frågor. Ytterst är
det naturligtvis den politiska viljan i
medlemsstaterna som blir avgörande för
framgången, men de formella
beslutsreglerna har också sin betydelse.
Som framgår av regeringens skrivelse har
det i diskussionerna inför
regeringskonferensen väckts flera
förslag om att frångå kravet på
enhällighet för beslut inom utrikes- och
säkerhetspolitiken. Sveriges agerande i
denna diskussion betingas å ena sidan av
vår önskan att effektivisera arbetet
inom GUSP, å andra sidan av vårt
självklara krav på att behålla
samarbetets mellanstatliga karaktär.
Sannolikt blir det nödvändigt att finna
en kompromiss mellan de delvis
motstridiga målsättningarna effektivitet
och legitimitet.
Som också anförs i skrivelsen kommer
vetorätten inom GUSP under alla
omständigheter att finnas kvar. Ingen
stat skulle vara beredd att låta sig
röstas ned av en majoritet i frågor som
man anser vara av större vikt. Utskottet
delar regeringens uppfattning att detta
måste vara den realistiska
utgångspunkten för alla diskussioner av
dessa frågor. Utskottet noterar att
regeringens hållning, som den har
formulerats i skrivelsen till riksdagen,
innebär att Sverige i ett
utvidgningsperspektiv skulle vara berett
att överväga en modifiering av
enhällighetsprincipen i frågor av
begränsad räckvidd. I grundläggande
utrikes- och säkerhetspolitiska frågor,
t.ex. sådana som rör vår militära
alliansfrihet och säkerhetspolitiska
grundhållning, eller andra frågor av
fundamental betydelse, måste Sverige
självklart ha avgörandet helt i sin egen
hand. Utskottet konstaterar att det i
motionerna finns en bred uppslutning
kring denna uppfattning.
En beslutsmodell, som diskuterats, är
att EU:s medlemsstater, var och en för
sig, skulle kunna ta ställning till
huruvida man ville göra bruk av rätten
att använda sitt veto. En förutsättning
för att utnyttja vetorätten skulle vara
att frågan rör ett "vitalt nationellt
intresse". Man skulle också kunna tänka
sig en möjlighet för EU:s medlemmar att
avstå från att rösta, eller att
reservera sig. En sådan möjlighet skulle
bland annat ha bäring på deltagande i,
och finansiering av, aktioner som en
stat visserligen motsätter sig, men som
inte berör "vitala nationella
intressen". Detta skulle innebära att
ett enskilt land aldrig kunde påtvingas
något beslut inom GUSP.
Utskottet anser - mot bakgrund av
ovanstående resonemang - att det från
svensk sida bör finnas beredskap för att
konstruktivt delta i de under
regeringskonferensen aktuella
diskussionerna angående GUSP om en
modifiering av nu gällande
enhällighetsprincip. Dock är det enligt
utskottet varken meningsfullt eller
möjligt att på förhand generellt
definiera eller fördragsfästa vilka
frågor som skulle kunna bli aktuella för
majoritetsbeslut. Förslag om ändrad
beslutsordning inom GUSP måste således
värderas utifrån att det rör sig om ett
mellanstatligt samarbete och att
suveränitetsaspekten således särskilt
måste beaktas. Utskottet utgår från att
frågan om huruvida ett ärende är av
vitalt nationellt intresse och därför
kräver enhällighetsbeslut förankras på
sätt som i dag sker i utrikesnämnden i
frågor av större vikt samt att riksdagen
på sedvanligt sätt hålls underrättad
inför behandling av ärenden i Europeiska
unionens råd. Något riksdagens
tillkännagivande med anledning av
motionerna i här aktuella delar är ej
erforderligt.
Med det anförda betraktar utskottet
motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 7,
1995/96:U21 (kds) yrkandena 29, 30 och
31, 1995/96:U23 (m) i berörd del,
1995/96:U25 (c) yrkande 18 i berörd del
samt 1995/96:U30 (s) yrkande 1 i berörd
del som besvarade. Motionerna
1995/96:U22 (v) yrkande 44 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 39 avstyrks.
Enligt utskottets uppfattning betingas
de medel som bäst lämpar sig för att nå
Sveriges säkerhetspolitiska mål av den
långsiktiga utvecklingen i världen runt
omkring oss. En ökad arbetsfördelning
mellan FN och regionala organisationer
har öppnat nya möjligheter för preventiv
diplomati. Särskilt OSSE, som knutits
närmare FN, har skaffat sig bred
erfarenhet på detta område. Även andra
regionala organisationer, i Europa
främst EU och NATO, gör ett värdefullt
konfliktförebyggande arbete. EU-länderna
måste, för att säkra freden i Europa,
även i framtiden lägga ner ett betydande
arbete på fredsbevarande verksamhet,
katastrofhjälp, evakueringsinsatser och
krishantering. Enligt
Maastrichtfördraget kan EU anmoda VEU
att utföra uppgifter på detta område.
Den s.k. Petersbergdeklarationen från
1992 stadgar att VEU skall kunna utföra
humanitära insatser och räddningstjänst,
fredsbevarande operationer och
krishantering. Detta har kommit att bli
den mest betydelsefulla delen av VEU:s
verksamhet. VEU:s operativa insatser är
i första hand av fredsbevarande och
krishanteringskaraktär
(sanktionsövervakning, poliser i Mostar
m.m.). För Sverige är det väsentligt att
kunna följa den säkerhetspolitiska
diskussion som förs mellan de nu 27
europeiska stater som i olika former
deltar i VEU. Sverige kan i VEU också
bidra med betydande erfarenheter från
ett mångårigt agerande inom
fredsbevarande verksamhet,
katastrofhjälp och humanitära aktioner.
Sverige avser dock inte att bli medlem
i VEU. VEU:s fördrag innehåller
nämligen, liksom NATO:s, en förpliktelse
för medlemmarna att komma till
undsättning för den händelse ett lands
territorium utsetts för angrepp eller
hot. En sådan biståndsförpliktelse är
inte förenlig med Sveriges militära
alliansfrihet. Utskottet har även flera
gånger tidigare uttalat att medlemskap i
VEU inte skulle gagna svenska
säkerhetspolitiska intressen. Däremot är
det regeringens och riksdagens
uppfattning att observatörskap i VEU är
förenligt med Sveriges militära
alliansfrihet. Observatörskap i VEU har
bedömts ge Sverige den nödvändiga
insynen i verkställigheten av de EU-
beslut som har försvarspolitiska
implikationer (bet. 1994/95:UU5, rskr.
63).
Utskottet noterar att det finns en
intressant potential i de diskussioner
som pågår om samarbete mellan EU och VEU
i frågor som faller inom ramen för
Petersbergdeklarationen. Utskottet
noterar även att frågan om det svenska
observatörskapet i VEU nyligen
behandlats i det sammansatta utrikes-
och försvarsutskottets betänkande UFöU1
med anledning av proposition 1995/96:12
Totalförsvar i förnyelse. Detta utskotts
överväganden sammanfaller med här ovan
redovisade bedömning (bet.
1995/96:UFöU1).
Riksdagen slog nyligen åter fast att
Sveriges militära alliansfrihet syftande
till att vårt land skall kunna vara
neutralt i händelse av krig i vårt
närområde består (bet. 1995/96:UFöU1).
Av betänkandet framgår att Sveriges
samarbete med NATO, som äger rum inom
ramen för samarbetsprogrammet PFF
(Partnerskap för fred), sker på
alliansfri grund. Den säkerhetspolitiska
situationen har förändrats efter det
kalla krigets slut och ger Sverige ökade
möjligheter att bidra till fred och
säkerhet genom deltagande i
fredsfrämjande och humanitära insatser
av olika slag. Regeringen kan, enligt
lag, besluta om deltagande med väpnad
styrka i fredsbevarande insatser endast
om dessa grundar sig på mandat från FN:s
säkerhetsråd eller OSSE.
Utskottet noterar att även
försvarsutskottet, i sitt yttrande till
utrikesutskottet (1995/96:FöU3y), anser
det naturligt att försöka stärka
unionens gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik. EU måste kunna
inskrida i konflikters tidiga skeden,
liksom i akuta krisförlopp, och därvid
effektivt kunna utnyttja alla
säkerhetspolitiska instrument från
diplomati till fredsbevarande militära
insatser.
Försvarsutskottet anför vidare bl.a.
följande:
Under regeringskonferensen bör därför
vid diskussionen om försvarspolitiken
det konfliktförebyggande och
krishanterande arbetet stå i förgrunden.
Detta samarbete på det fredsfrämjande
området, där Sverige som ett militärt
alliansfritt land kan delta, är enligt
utskottet något helt annat än att
försöka åstadkomma ett gemensamt
europeiskt försvar.
Inom ramen för detta samarbete kan, som
regeringen framhåller, VEU:s operativa
förmåga i olika avseenden behöva
förbättras. Utskottet vill här för sin
del betona att sådana åtgärder inte
samtidigt bör få försämra andra
organisationers förmåga till
krishantering och fredsfrämjande
insatser. FN:s ställning får sålunda
inte undergrävas, vilket Miljöpartiet i
sin motion påtalar risken för. Detsamma
gäller för OSSE som för hantering av
europeiska konflikter i stället bör ges
möjligheten att spela en mer
betydelsefull roll, eftersom Ryssland
och övriga östeuropeiska stater är
medlemmar i OSSE men inte i EU eller
VEU. FN:s generalsekreterare har för
övrigt uttalat sig för ett ökat
regionalt ansvarstagande för
krishantering och fredsbevarande
verksamhet.
Utrikesutskottet delar, som också
framgått ovan, de bedömningar som
försvarsutskottet gör i dessa frågor.
Med det anförda betraktar utskottet
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena
27 och 32, 1995/96:U22 (v) yrkandena 45
och 46, 1995/96:U23 (m) i berörd del,
1995/96:U25 (c) yrkande 19 i berörd del
samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 42 som
besvarade. Motion 1995/96:U30 (s)
yrkande 6 avstyrks.
I flera motioner finns också yrkanden om
andra aspekter på försvarssamarbetet i
EU. I motion 1994/95:K224 (kds) erinras
bl.a. om att Sverige som EU-medlem själv
bestämmer om vi vill delta i den
försvarspolitiska dimensionen av ett
brett säkerhetspolitiskt samarbete i
unionen. Mot bakgrund av att Sverige i
inträdesförhandlingarna med EU
förklarade att vi inte kommer att
förhindra utvecklingen inom unionen mot
ett försvarspolitiskt samarbete, begärs
i motionen ett riksdagens
tillkännagivande om att detta
försvarspolitiska samarbete inom unionen
skall inspireras av samma frihetliga,
demokratiska och fredliga principer som
vägleder den övriga verksamheten inom
EU.
Utskottet får mot bakgrund av detta och
andra yrkanden rörande EU:s
försvarssamarbete och relationerna
mellan EU och VEU i andra avseenden än
de som berörts ovan konstatera följande:
Möjligheten att slå ihop EU och VEU har
diskuterats i förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen, men måste från
svensk utgångspunkt avvisas. Sveriges
militära alliansfrihet är, så länge
VEU:s territoriella försvarsförpliktelse
bibehålls, oförenlig med en sådan
sammanslagning. Sverige avser inte att
gå in i något förpliktande samarbete på
försvarsområdet. Vårt deltagande i den
europeiska integrationsprocessen sker på
grundval av den militära
alliansfriheten. Enligt utskottets
uppfattning hämmas Sveriges
fredsbevarande insatser inte av vår
militära alliansfrihet. De svenska
insatserna i bl.a. f.d. Jugoslavien
vittnar tvärtom om att Sveriges
speciella position utgör en utmärkt
grund för ett nära samarbete med andra
stater och organisationer i dessa
frågor. De stater inom EU som skulle
kunna komma att förorda ett nära
försvarssamarbete förutsätts självfallet
utgå från samma principer som redan
gäller för GUSP, dvs. att den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken skall
bevara freden och stärka den
internationella säkerheten i
överensstämmelse med principerna i
Förenta nationernas stadga samt
principerna i Helsingforsavtalets
slutakt och målen i Parisstadgan.
(Maastrichfördraget, artikel J.1.).
Med det anförda betraktar utskottet
motionerna 1994/95:K224 (kds) yrkande
27, 1995/96:U21 (kds) yrkande 33,
1995/96:U22 (v) yrkande 47 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 19 i berörd del
som besvarade. Motion 1995/96:
U29 (mp) yrkandena 43 och 44 avstyrks.
I motion 1995/96:U21 (kds) begärs ett
tillkännagivande om att EU inte skall
disponera egna kärnvapen. Utskottet, som
också tidigare behandlat ett likalydande
yrkande (bet. 1994/95:UU19), får därvid
erinra om följande:
Enligt artikel I i NPT (Icke-
spridningsavtalet) har kärnvapenstaterna
förbundit sig att inte till någon som
helst mottagare överlåta kärnvapen eller
andra kärnladdningar eller kontrollen
över sådana vapen eller laddningar, vare
sig direkt eller indirekt till icke-
kärnvapenstater. I artikel II har icke-
kärnvapenstaterna förbundit sig att inte
motta kärnvapen eller kontroll över
sådana vapen.
EU:s båda kärnvapenmakter,
Storbritannien och Frankrike, som båda
är parter till NPT, kan således inte
överlåta kontrollen av sina kärnvapen
till andra stater. Vidare kan EU:s
övriga stater, som i kapacitet av icke-
kärnvapenstater är parter till NPT, inte
acceptera att ta över en sådan kontroll.
NPT ger således dubbla garantier för att
någon överlåtelse inte kan ske.
Med det anförda betraktar utskottet
motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 34 som
besvarat.
Med anledning av motionsyrkanden om
vapenexportpolitiken hos EU:s
medlemsstater konstaterar utskottet att
varje ändring av Romfördraget - således
också frågan om ändring av artikel 223 -
kräver enhällighet i medlemskretsen.
Utan svenskt medgivande kan artikeln
således varken ändras eller avskaffas. I
artikeln stadgas att ingen medlemsstat
skall vara förpliktad att lämna
upplysningar vilkas utlämnande den anser
strida mot egna väsentliga
säkerhetsintressen och att varje
medlemsstat får vidta åtgärder som den
anser nödvändiga för att skydda egna
väsentliga säkerhetsintressen, i fråga
om tillverkning av eller handel med
vapen, ammunition och krigsmateriel.
Vidare anges i artikeln att
ministerrådet enhälligt fastställer en
lista över varor artikeln avser.
Enhälligt beslut om ändringar i listan
får fattas av ministerrådet på förslag
av kommissionen.
Utskottet utgår från att Sverige
fortsätter att driva en restriktiv
politik på krigsmaterielområdet och att
alla möjligheter tas till vara för att
påverka andra länders vapenexport i
restriktiv riktning. Samarbetet inom EU
på detta område är dock - som framgått
ovan - inte bindande, och ingen EU-stat
kan, utan en genomgripande
fördragsrevision på området, tvingas
till att vidta förändringar i sin
vapenexportpolitik. Det är inte
sannolikt att EU:s samtliga
medlemsstater skulle vara beredda att
avstå från den nationella kontrollen
över vapenexportfrågor. Riksdagen har
nyligen åter slagit fast att någon
förändring av det svenska regelverket
avseende krigsmaterielexport för att
uppnå ökad harmonisering med andra
länder inte är aktuell (bet.
1995/96:UU3).
Försvarsutskottet erinrar i sitt
yttrande om att riksdagen senast i
försvarsbesluten år 1992 (prop.
1991/92:102, FöU12, rskr. 338) och år
1995 (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45)
betonat försvarsindustrins betydelse. En
egen utvecklings- och
tillverkningskapacitet för kvalificerad
försvarsmateriel har sålunda ett
säkerhets- och försvarspolitiskt värde.
Försvarsutskottet anför vidare bl.a.
följande:
Den internationella avspänningen har
fått vittgående konsekvenser för all
försvarsindustri genom att såväl
hemmamarknad som exportmöjligheter
minskat. Trots neddragningar finns en
stor internationell överkapacitet. Ett
samarbete om en framtida europeisk
försvarsindustripolitik bör därmed vara
intressant för alla länder inom unionen.
I rådande läge, när stora förändringar
av försvarsindustristrukturen förestår i
alla länder, har riksdagen ställt sig
bakom regeringens bedömning (prop.
1995/96:12, FöU1 s. 94 och 96, rskr. 45)
att acceptera ett ökat samarbete mellan
svensk och företrädesvis europeisk
industri och att därvid regeringen,
Försvarsmakten och Försvarets
materielverk aktivt bör verka för att
stärka försvarsindustrins möjligheter
att samarbeta med utländska företag.
Inom ramen för reglerna för svensk
krigsmaterielexport bör också regeringen
och svenska myndigheter aktivt stötta
försvarsindustrins exportansträngningar
av sådana projekt som har betydelse för
våra möjligheter att utveckla önskvärd
kompetens och kapacitet.
Utskottet vill ändå inte förorda att
frågan om försvarsmaterielsamarbete förs
upp på dagordningen under
regeringskonferensen, eftersom detta
skulle innebära att Sverige var berett
att omförhandla artikel 223 i
Romfördraget. Att ändra denna artikel,
vilket kräver enhällighet, skulle kunna
innebära att vi förlorar vår
självständighet när det gäller att
utforma vår politik i fråga om
tillverkning av eller handel med
krigsmateriel. Frågan om ett utvidgat
försvarsmaterielsamarbete bör således
drivas i andra fora och former än vid en
regeringskonferens som har som syfte att
se över EU:s olika fördrag.
Utrikesutskottet har ingen erinran mot
försvarsutskottets ställningstagande i
denna fråga. Därmed betraktar utskottet
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 35,
1995/96:U22 (v) yrkande 31 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 41 som
besvarade.
5.2.17 Samarbete i rättsliga och inrikes
frågor
Motionerna
I flera motioner tas upp spörsmålet om
vissa frågor på samarbetsområdet inom
tredje pelaren skall flyttas över till
första pelaren och bli föremål för
överstatliga beslut. Sålunda yrkas i
Folkpartiets motion 1995/96:U19 att
narkotikabekämpning, den yttre
gränskontrollen och kampen mot
bedrägerier i internationell skala bör
föras över till första pelaren (yrkande
5 i berörd del). I Moderata
samlingspartiets motion 1995/96:U23
yrkas att vissa åtgärder mot narkotika
bör bli föremål för överstatlighet.
Enligt den sistnämnda motionen skulle
vissa minimiregler beträffande åtgärder
mot spridning av narkotika då kunna
införas inom hela EU. I
Kristdemokratiska samhällspartiets
motion 1995/96:U21 yrkas bl.a. att
gränskontrollfrågorna skall överföras
till första pelaren (yrkande 37). I
Vänsterpartiets motion 1995/96:U22
(yrkande 50), Centerpartiets motion
1995/96:U25 (yrkande 20) samt i motion
1995/96:U30 (s) (yrkande 1 i berörd del)
förordas att samarbetet inom tredje
pelaren även i fortsättningen skall vara
mellanstatligt.
I två motioner tas upp kommissionens
roll när det gäller det rättsliga och
inrikes samarbetet. I motion 1995/96:U21
(kds) yrkande 41 föreslås att
kommissionen får nödvändiga befogenheter
att förhindra gränsöverskridande
brottslighet, bl.a. genom utvidgad
initiativrätt, och i motion 1995/96:U23
(m) (i berörd del) begärs att
kommissionen skall få initiativrätt inom
tredje pelaren.
I motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 48,
1995/96:U29 (mp) yrkande 45 och
1995/96:U30 (s) yrkande 7 begärs att den
inre gränskontrollen skall behållas.
Gränskontroll utgör, anförs det bl.a.,
en effektiv metod för att bekämpa
narkotikahandel och annan brottslighet.
I flera motioner begärs att Europol
skall erhålla operativa befogenheter. I
motion 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 (i
berörd del) förespråkas således att
Europolsamarbetet skall utvecklas till
ett överstatligt samarbete så att t.ex.
ett lands polis kan fullfölja en
polisjakt över en nationsgräns. I motion
1995/96:U21 (kds) framförs liknande
anspråk, innefattande att Europol skall
få vissa operationella befogenheter i
kampen mot allvarlig internationell
brottslighet (yrkande 38). I motion
1995/96:U23 (m) (i berörd del) slutligen
förespråkas att Europol på sikt bör
kunna medverka i vissa operativa
polisinsatser, t.ex. i spaningsarbete
mot grov gränsöverskridande
brottslighet.
I motionerna 1995/96:U19 (fp) (yrkande 5
i berörd del) och 1995/96:U22 (v)
yrkande 53 tas upp frågan om
registrering i Europols register. Det
begärs att Sverige skall verka för
restriktivitet vid sådan registrering.
I Moderata samlingspartiets motion
1995/96:U23 (i berörd del) anförs att en
samordnad flyktingpolitik för att
effektivisera mottagandet och fördela
bördorna mellan de mottagande länderna
måste ges hög prioritet. Motionärerna
delar regeringens uppfattning att
flykting- och asylfrågor i lämpliga
delar borde kunna lyftas in i
gemenskapsrätten i enlighet med första
pelarens beslutsregler. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om det
anförda.
Kristdemokratiska samhällspartiet begär
i motion 1995/96:U21 yrkande 37 ett
tillkännagivande om att asyl-, viserings-
, invandringspolitik- och
gränskontrollfrågorna integreras i
gemenskapspelaren. Motionärerna
framhåller att detta bl.a. innebär att
dessa områden placeras under
parlamentets politiska kontroll och
domstolens juridiska kontroll.
I Folkpartiet liberalernas motion
1995/96:U19 uppges att det är angeläget
att förverkliga unionens mål för bl.a.
den fria rörligheten för personer. Detta
skulle innebära att frågor som berör
asylpolitik och migration gjordes till
föremål för överstatligt
beslutsfattande. Motionärerna framhåller
att när regeringen uttalar att Sverige
bör överväga förslag om att överföra
lämpliga delar av asyl- och
invandringsfrågor är detta en klok
synpunkt i frågan. I yrkande 5 (i berörd
del) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförts.
Centerpartiet framhåller i motion
1995/96:U25 att visumfrågor i dag faller
under såväl första som tredje pelaren.
Detta är enligt motionärerna olyckligt,
och visumfrågorna bör i sin helhet föras
över till den första pelaren. Vidare
framhålls i motionen att om den
mellanstatliga vägen inte leder till en
mer rättvis fördelning av ansvaret för
att ge flyktingar en fristad kan det
finnas anledning att överväga om inte EU
på sikt bör utveckla en gemensam
flykting- och invandringspolitik. Rätten
för varje land att slutligen själv
avgöra asylärenden i enlighet med
nationell lagstiftning skall dock finnas
kvar. Motionärerna begär i yrkande 20 (i
berörd del) ett tillkännagivande härom.
I två motioner tas klart ställning mot
ett överförande av asyl- och
invandringspolitiken till
gemenskapspolitiken. Vänsterpartiet
uppger i motion 1995/96:U22 att partiet
är för ett utökat samarbete på alla de
politiska områden som ligger under EU:s
rättsliga och inrikes samarbete. Det är
dock utökat mellanstatligt samarbete som
behövs och inte mer av överstatlighet.
Att göra frågorna om asyl- och
invandringspolitik överstatliga kan vara
ett medel att minska flyktingmottagandet
och gå ifrån den humanitära
grundinställningen i frågan. I motionen
framhålls vidare att Vänsterpartiet är
för fri rörlighet för personer som i
första hand innebär att man när som
helst och hur ofta som helst har rätt
att passera gränser utan att begära
tillstånd för detta. Detta får dock inte
innebära ett avskaffande av de inre
gränskontrollerna. I yrkandena 50 (i
berörd del) och 51 begärs
tillkännagivanden om det anförda.
I Miljöpartiets motion 1995/96:U29
yrkandena 45 (i berörd del) och 46
begärs att regeringen under konferensen
skall verka för att gränskontrollerna
bibehålls och att flykting- och
asylpolitiken inte förs över till
gemenskapslagstiftningen.
I motion 1995/96:U30 yrkande 1 (i berörd
del) begärs ett tillkännagivande om att
vetorätten måste finnas kvar när det
gäller bl.a. tredje pelaren och
asylpolitiken.
Utskottets överväganden
Från första början har EG/EU haft som
ett huvudmål att förverkliga en inre
marknad med fri rörlighet för varor,
tjänster, personer och kapital. Denna
marknad är i stort sett verklighet i
dag. Men när det gäller den fria
rörligheten för personer återstår en hel
del problem att lösa. Som också framgår
av föreliggande skrivelse syftar
samarbetet i EU:s tredje pelare
huvudsakligen till att få till stånd
kompensatoriska åtgärder, dvs. åtgärder
som skall kompensera bortfallet av
kontroll vid EU:s inre gränser. En
utgångspunkt för arbetet med dessa
åtgärder är att ett avskaffande av EU:s
inre gränser inte skall föra med sig
negativa effekter såsom ökad terrorism,
illegal invandring, narkotikasmuggling
och annan gränsöverskridande
brottslighet.
I justitieutskottets yttrande
(1995/96:JuU3y) påpekas att avvecklingen
av inre gränskontroller och andra
åtgärder för att underlätta för personer
att fritt röra sig över gränserna
ställer stora krav på samarbetet mellan
unionsländerna t.ex. när det gäller
brottsbekämpning. Utskottet konstaterar
att brottslighet med internationell
anknytning är ett växande problem, och
detta gäller inte minst den
internationella narkotikatrafiken. Som
regeringen anför i skrivelsen är det
därför nödvändigt att i samverkan med
andra länder finna nya vägar för att
bekämpa illegal narkotikahandel och
annan kriminalitet med internationell
anknytning.
Justitieutskottet anför vidare följande:
I linje med detta är det enligt
utskottets uppfattning nödvändigt att
göra EU:s rättsliga och polisiära
samarbete mer effektivt. Frågan är då om
detta kan åstadkommas genom att, såsom
föreslås i motionerna, föra över vissa
frågor till EU:s första pelare. Enligt
vad regeringen anför i skrivelsen är små
stater i unionen relativt starkare i
EU:s första pelare än i traditionella
mellanstatliga relationer.
Som framgått ovan är det en utbredd
uppfattning att samarbetet inom EU på
det rättsliga och inrikes området inte
har fungerat tillräckligt bra. Utskottet
delar dock regeringens uppfattning att
samarbetet på detta område, såvitt det
berör utskottets beredningsområde,
alltjämt i huvudsak bör förbli
mellanstatligt. Detta samarbete berör
rättsstatliga kärnområden där det är
viktigt att behålla ett nationellt
självbestämmande. Särskilt när det
gäller den straffrättsliga delen av
narkotikapolitiken är det enligt
utskottets uppfattning svårt att tänka
sig att överlåta beslutanderätten till
EU. Från svensk sida bör emellertid, som
nyss påtalats, inriktningen vara att det
mellanstatliga samarbetet skall
effektiviseras. Detta är av flera skäl
nödvändigt. Utskottet anser således att
Sverige med kraft bör engagera sig i
arbetet med dessa frågor under
konferensen. De förslag till
förstärkande av institutionernas roll
samt ändring av beslutsnivåerna som
regeringen redovisar i skrivelsen bör
kunna göra samarbetet inom tredje
pelaren mer effektivt och
resultatorienterat. Mot bakgrund av vad
utskottet nu uttalat bör motionerna U19
(yrkande 5), U21 (yrkande 37) och U23
avstyrkas såvitt gäller nämnda yrkanden
om att överflytta vissa frågor från
tredje pelaren till första pelaren.
Utskottet vill härutöver när det gäller
spörsmålet om vilken pelare bekämpningen
av narkotika skall ligga under erinra om
att narkotikafrågorna redan nu täcks in
i Maastrichtfördragets samtliga tre
pelare; hälsofrågorna i första pelaren
(artikel 129), internationella aspekter
i den andra och övervakning/kontroll i
den tredje pelaren.
Utrikesutskottet delar
justitieutskottets uppfattning att
motionerna 1995/96:
U22 yrkande 50 i berörd del, 1995/96:U25
yrkande 20 i berörd del samt 1995/96:U30
yrkande 1 i berörd del, såvitt gäller
frågan om att samarbetet inom tredje
pelaren, alltjämt skall vara
mellanstatligt, får anses tillgodosedda
genom vad som ovan anförts. Utskottet
betraktar därmed nämnda motioner som
besvarade.
Med anledning av förslag om att
kommissionen bl.a. skall få
initiativrätt inom tredje pelaren
(motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 41
samt 1995/96:U23 (m) ) anför
justitieutskottet följande:
Som nyss framgått anser regeringen att
det bör övervägas om inte
institutionernas roll kan förstärkas på
ett ändamålsenligt sätt så att
samarbetet inom tredje pelaren kan bli
mer effektivt och resultatorienterat, en
tanke som utskottet nyss uttalat sitt
stöd för. Bl.a. anser regeringen att
kommissionen inom tredje pelaren skulle
kunna ges initiativrätt också på de
områden där kommissionen för närvarande
saknar sådan rätt (straffrättsligt
samarbete, tull- och polissamarbete).
Regeringen anser vidare att
kommissionens roll ytterligare kan
förstärkas om den får i uppdrag att
övervaka efterlevnaden av de
överenskommelser som träffas inom ramen
för det rättsliga och inrikes
samarbetet. En sådan kompetens för
kommissionen skulle, enligt regeringen,
dels bidra till en ökad effektivitet och
likformighet i det nationella
genomförandet av konventioner och andra
överenskommelser, t.ex. när det gäller
åtgärder som rör kontrollen av de yttre
gränserna, dels ha fördelar vad gäller
konventioner inom det rättsliga och
inrikes samarbetet för vilka EG-
domstolen fungerar som tvistlösare.
Utskottet, som här delar regeringens
uppfattning, anser att nu berörda delar
av motionerna U21 (yrkande 41) och U23 i
allt väsentligt får anses tillgodosedda
genom vad som nu anförts.
Utrikesutskottet har ingen annan mening
än justitieutskottet i dessa frågor,
varför utskottet anser att motionerna
1995/96:U21 (kds) yrkande 41 och
1995/96:U23 (m) i berörd del därmed
besvarats.
Som regeringen konstaterar i skrivelsen
förutsätter fri rörlighet för personer
inom unionen på sikt en avveckling av de
inre gränskontrollerna och andra
åtgärder, vilket kommer att underlätta
för personer att fritt röra sig över
gränserna. Identitetskontroller av
personer vid den inre gränsen behålls
emellertid till dess att beslut fattats
på svensk sida om avveckling av dem. Ett
sådant beslut är beroende av att
effektiva kompensatoriska åtgärder
införs i EU. Sådana åtgärder är, som
redogörs för utförligare i
justitieutskottets yttrande till
utrikesutskottet, under uppbyggnad.
Justitieutskottet erinrar i sitt
yttrande om att utskottet i samband med
ställningstagandet till propositionen om
Sveriges medlemskap i EU (1994/95:JuU1y)
anförde att slopandet av de inre
gränskontrollerna måste mötas med
kraftfulla alternativa motåtgärder.
Effektiva spanings- och
kriminalunderrättelseinsatser måste
tillskapas mellan de olika europeiska
polismyndigheterna. Vidare måste tullens
och polisens metoder förstärkas och
utvecklas. Genom en ökad samverkan
mellan tull och polis borde
effektiviteten kunna skärpas.
Justitieutskottet ansåg vidare att det
fanns skäl att anta att dessa nya
kontrollformer skulle bli väl så
effektiva som traditionella
gränskontroller.
I skatteutskottets yttrande
(1995/96:SkU5y) erinras om att frågan om
kontrollverksamheten vid inre gräns har
utretts av EU-gränskontrollsutredningen.
I avvaktan på att beredningen av
utredningens förslag slutförs har
Tullverkets befogenheter reglerats i
övergångsbestämmelserna till tullagen.
Den kontroll av trafiken från annat EU-
land som tullmyndigheterna har ålagts
gäller förutom narkotika och vapen även
vissa andra varor som omfattas av
införselförbud, t.ex. injektionssprutor,
kanyler, dopningsmedel, ammunition,
springstiletter och andra s.k.
gatustridsvapen, vissa kulturföremål,
hundar och katter samt alkohol och tobak
som inte får föras in skattefritt vid
inresa till Sverige. För detta slags
varor har en anmälnings- och
uppgiftsskyldighet behållits liksom
tullens kontrollbefogenheter enligt
vissa bestämmelser i 1987 års tullag.
Tullens kontroll gäller även införsel av
vissa djur från andra EU-länder. Enligt
skatteutskottets mening innebär de
beslut som fattats om tullverksamheten
inför Sveriges medlemskap i EU att
tullens funktion i fråga om kontrollen
av illegal införsel av bl.a. narkotika
och andra varor som omfattas av
införselförbud har behållits även vid
den inre gränsen.
Justitieutskottet delar, som framgår av
yttrandet till utrikesutskottet,
regeringens uppfattning att Sverige bör
medverka till ett så effektivt samarbete
som möjligt i dessa frågor.
Justitieutskottet anser vidare, i likhet
med regeringen, att en översyn av
fördragen måste ta hänsyn till detta
samarbete, som är nära förknippat med
gemenskapssamarbetet när det gäller
området för fri rörlighet för personer.
Såväl skatte- som justitieutskotten
erinrar om att regeringen har aviserat
att en proposition om tullens
befogenheter kommer att läggas fram
under våren 1996. Utskotten anser att
detta förslag bör avvaktas och avstyrker
bifall till motionsyrkandena.
Utrikesutskottet noterar skatte- och
justitieutskottens sammanfallande
bedömningar i dessa frågor och anser att
syftet med motionerna därmed
tillgodosetts. Med det anförda betraktar
utskottet motionerna 1995/96:U22 (v)
yrkande 48, 1995/96:U29 (mp) yrkande 45
i berörd del samt 1995/96:U30 (s)
yrkande 7 som besvarade.
Med anledning av motionsyrkandena
beträffande Europols befogenheter m.m.
konstaterar justitieutskottet vidare i
yttrandet att bekämpandet av den
gränsöverskridande kriminaliteten är ett
gemensamt problem inom unionen. För att
nå framgång i detta arbete är det en
nödvändighet att öka och effektivisera
det internationella samarbetet bl.a.
inom polisens område.
Justitieutskottet anför vidare följande:
Som regeringen anförde i förra årets
budgetproposition (1995/96:100, bil. 3,
s. 29) är utvecklandet av
kriminalunderrättelseverksamheten ett av
de viktigaste inslagen i en sådan
effektivisering. Polisunderrättelser
anses nämligen i många sammanhang som en
av de effektivare metoderna för att
bekämpa internationell brottslighet (jfr
SOU 1994:131 s. 77 och 172). Mot denna
bakgrund framstår organiserandet av
Europol, som skall vara ett centrum för
polissamarbete i fråga om
kriminalunderrättelsetjänst, som en
ytterst central fråga. Därifrån och till
att förorda att Europol skall ha
operativa inslag i verksamheten är
steget emellertid långt. Den tanken är
dock inte ny. Tyskland lade fram ett
förslag vid Europeiska rådets möte i
Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en
central europeisk kriminalenhet med
operativa befogenheter. Förslaget väckte
inte någon större entusiasm i övriga
medlemsländer. I sammanhanget kan pekas
på att polissamarbetet inom Schengen
innehåller moment av gränsöverskridande
operativ polisverksamhet. Utskottet
föreslår att motionerna U19 (yrkande 5),
U21 (yrkande 38) och U23 i nu berörda
delar avstyrks.
Utrikesutskottet noterar
justitieutskottets bedömning och
betraktar därmed motionerna 1995/96:U19
(fp) yrkande 5 i berörd del, 1995/96:U21
(kds) yrkande 38 samt 1995/96:U23 (m) i
berörd del som besvarade.
I motion 1995/96:U22 (v) anför
motionärerna att riksdagen bör motsätta
sig de integritetskränkande inslagen i
den nyligen undertecknade konventionen
om användning av informationsteknik för
tulländamål. Frågan tas även upp i
motion 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i
berörd del. Skatteutskottet som
behandlar spörsmålet i sitt yttrande
anför följande:
I juli 1995 har EU:s medlemsländer
undertecknat en konvention om användning
av informationsteknik för tulländamål.
Konventionen syftar till att förstärka
samarbetet mellan tullmyndigheterna
genom att fastställa förfaranden som
möjliggör för tullmyndigheterna att
agera gemensamt och utbyta
personuppgifter eller andra uppgifter
som har samband med olaglig handel genom
användning av ny teknik. Vilka uppgifter
som får föras in i systemet regleras
genom en uppräkning i konventionen.
Införandet av uppgifter är underställt
de lagar som gäller i den medlemsstat
som tillhandahåller uppgiften, och
särskilda restriktioner gäller för hur
uppgifterna får användas. Konventionen
träder i kraft tre månader efter det att
den har ratificerats av samtliga
undertecknare. Genom ett särskilt avtal
har det dock öppnats en möjlighet att
börja tillämpa konventionen redan efter
det att åtta medlemsstater ratificerat
den.
Enligt utskottets mening bör
ställningstaganden rörande konventionen
lämpligen anstå till dess denna
föreläggs riksdagen för godkännande.
Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet.
Även justitieutskottet erinrar om att de
uppgifter som skall förekomma i de
aktuella registren härrör från
respektive lands nationella
polisregister där uppgiften har förts in
i full överensstämmelse med respektive
lands nationella lagstiftning. Olika
frågeställningar som rör registrering i
polisregister är vidare, anför
justitieutskottet, föremål för
utredning. Justitieutskottet anser att
det saknas anledning för riksdagen att
föregripa det utredningsarbetet.
Med vad skatte- och justitieutskotten
ovan anfört betraktar utrikesutskottet
motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5 i
berörd del samt 1995/96:U22 (v) yrkande
53 som besvarade.
Socialförsäkringsutskottet framhåller
inledningsvis i sitt yttrande att
Sveriges agerande internationellt är en
del av den svenska flyktingpolitiken.
Såväl tidigare som nuvarande regeringar
har lagt stor vikt vid det
internationella samarbetet i syfte att
verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd. Sverige har
också i olika fora verkat för att
Europas länder skall dela på ansvaret
för flyktingsituationen till följd av
kriget i f.d. Jugoslavien. I yttrandet
till utrikesutskottet i samband med
behandlingen av propositionen om
Sveriges medlemskap i EU (1994/95:
SfU4y) utgick socialförsäkringsutskottet
från att Sverige kraftfullt kommer att
verka för en solidarisk och human
flyktingpolitik inom EU enligt de
traditioner som Sverige har på området.
Socialförsäkringsutskottet anför vidare
följande:
Den ökade internationaliseringen ställer
stora krav på medlemsländerna vad gäller
bl.a. flykting- och invandringspolitik.
För att uppnå målet fri rörlighet för
personer är det enligt utskottets
uppfattning av betydelse att samarbetet
mellan medlemsländerna effektiviseras
och att såväl den demokratiska som den
rättsliga kontrollen får större
genomslagskraft och att institutionernas
roll tydliggörs. Utskottet delar därför
regeringens uppfattning om att lämpliga
delar av asyl- och invandringsfrågorna
bör kunna överföras till
gemenskapskompetens.
Som socialförsäkringsutskottet närmare
redogör för i sitt yttrande har artikel
100c i Romfördraget gjorts tillämplig på
visumfrågor. Vissa viseringsbestämmelser
täcks dock inte av nämnda artikel. Det
gäller bl.a. villkor för utfärdande av
den enhetliga EU-viseringen. Härvidlag
pågår ett arbete inom ramen för den
yttre gränskontrollkonventionen och
resultatet av detta arbete bör enligt
socialförsäkringsutskottet avvaktas.
Med det ovan anförda betraktar
utrikesutskottet motionerna 1995/96:U19
(fp) yrkande 5 i berörd del 1995/96:U21
(kds) yrkande 37, 1995/96:U22 (v)
yrkandena 50 i berörd del och 51,
1995/96:U23 (m), 1995/96:U25 (c) yrkande
20 i berörd del, 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 45 i berörd del och 46 samt
1995/96:U30 (s) yrkande 1 i berörd del
som besvarade.
5.2.18 Institutionella frågor
Motionerna
Moderata samlingspartiet betonar i
motion 1995/96:U23 att rådet bör förbli
den centralt beslutsfattande instansen
med uppgift att vara kommissionens
motvikt och värna de nationella
intressena. I motionen påpekas att det i
dag finns en överrepresentation för de
små länderna i EU:s beslutsinstanser och
att, om EU i en framtid får 27
medlemmar, de stora länderna kan komma
att representera 70 % av befolkningen
men ha bara 45 % av rösterna.
Motionärerna anser att om utvidgningen
medför att balansen förskjuts kraftigt
till de stora medlemsländernas nackdel
kan det vara ett hinder mot
utvidgningen. Samtidigt anser
motionärerna att den nuvarande ordningen
med en i förhållande till
befolkningsstorleken proportionellt sett
större röstvikt för de små länderna är
en bra princip. Det kan enligt
motionärerna vara rimligt att
komplettera den nuvarande röstviktningen
med ett system med krav på s.k. dubbel
majoritet. EU skall inte kunna fatta
beslut mot medlemsländer som
representerar en majoritet av EU:s
befolkning. Det handlar om att värna
balansen mellan små och stora medlemmar
och om EU:s legitimitet.
Moderata samlingspartiet anser vidare
att det generellt är nödvändigt att i
ökad utsträckning utnyttja
majoritetsbeslut inom första pelaren
eftersom EU hotar att i annat fall med
betydligt fler medlemmar bli
handlingsförlamat. Motionärerna erinrar
om att EU på många områden redan har ett
omfattande regelverk och att det därför
inte så mycket är frågan om att med
majoritetsbeslut införa nya EU-regler
som att med majoritetsbeslut kunna
reformera och förenkla gällande regler.
Parlamentet måste enligt Moderaterna
anpassa sina arbetsformer till det stora
ansvar som sedan Maastrichtfördraget
trädde i kraft vilar på parlamentet.
Arbetsformerna är i dag sådana att
parlamentarikernas reella
påverkansmöjligheter försvåras, och
parlamentet måste enligt motionärerna i
första hand prioritera behandlingen av
de ärenden där de s.k. medbestämmande-
och samarbetsformerna tillämpas. Utökade
befogenheter inom finanskontrollen
föreslås. Europaparlamentets
kontrollmakt som ett komplement till
revisionsrätten bör stärkas genom att
parlamentet får rättsliga
förutsättningar att permanent granska
det ekonomiska handhavandet inom
unionen. Europaparlamentet får inte bli
för stort, om det skall fungera i
praktiken, och representationsreglerna
bör ses över inför den omfattande
utvidgningen i Central- och Östeuropa.
Vidare anförs i motion 1995/96:U23 i
berörd del att EU:s rättsliga system är
särskilt viktigt för de små länderna som
en motvikt till det politiska
inflytandet. Med tanke på respekten för
rättsordningen är det angeläget att de
långa väntetiderna för målens behandling
i EG-domstolen väsentligt nedkortas.
Allmänhetens praktiska möjligheter att
föra sina ärenden till domstolen bör
förstärkas i de fall en enskild har en
konflikt med någon av EU:s
institutioner. Samtliga medlemsländer
bör även i framtiden representeras av en
domare i domstolen. Vidare anser
Moderata samlingspartiet att
revisionsrätten måste få full möjlighet
att granska EU:s medelshantering oavsett
var den slutliga hanteringen av medlen
ligger och ha möjlighet att kritisera
effektiviteten och rimligheten i olika
EU-beslut.
Även Folkpartiet liberalerna anför, i
motion 1995/96:U19, dock utan särskilt
yrkande, att det om antalet medlemmar
ökar till 25 eller flera är ofrånkomligt
att ändra beslutsreglerna. Det skulle i
praktiken bli mycket svårt att nå
resultat om inte möjligheterna att fatta
majoritetsbeslut ökar. Motionärerna
anser att förslaget om s.k. dubbel
majoritet är intressant som ett
alternativ till dagens regler om
kvalificerad majoritet.
Centerpartiet anser däremot i motion
1995/96:U25 (yrkande 22 i berörd del)
att det är positivt att regeringen så
klart markerar att Sverige skall
motsätta sig alla förändringar av
omröstningsreglerna i rådet som kan leda
till att de små staternas ställning
försvagas. Diskussionen om ökat
hänsynstagande till folkmängd vid en
förändring av röstviktningen i rådet bör
tydligt avfärdas. Vad som bör betonas är
enligt motionärerna att det är suveräna
och jämlika stater som samarbetar genom
att i rådet närma sig förhållandet en
stat-en röst. Ökade möjligheter till
majoritetsbeslut bör enligt motionärerna
införas i fråga om minimikrav i vissa
frågor. Motionärerna ställer sig
tveksamma till förslag som diskuterats i
reflektionsgruppen om att införa nya
röstningsförfaranden mellan enhällighet
och kvalificerad majoritet såsom
enhällighet minus 1 eller konstruktiv
röstnedläggelse. Antalet
beslutsprocedurer får inte öka i rådet
samtidigt som det minskar i
Europaparlamentet. På vissa områden kan
övervägas att ersätta enhällighet med en
utvidgad kvalificerad majoritet, s.k.
superkvalificerad majoritet.
Centerpartiet anser vidare i motionen
(1995/96:U25 yrkande 24 i berörd del)
att en delad initiativrätt mellan
kommissionen och medlemsländerna bör
tillämpas i större omfattning, att sådan
bör råda inom hela den nuvarande tredje
pelaren och att enskilda medlemsländer i
större utsträckning bör ha initiativrätt
även inom områden där kommissionen
exklusivt har sådan rätt i dag. Vidare
anser motionärerna att kommissionen bör
bli skyldig att svara då
Europaparlamentet enligt artikel 138b
anmodar kommissionen att lägga fram
förslag. Rätten för varje land att
nominera en kommissionär skall finnas
kvar. Om det i ett utvidgningsperspektiv
krävs en begränsning av antalet
kommissionärer, bör detta enligt
motionärerna ordnas genom att varje
medlemsstat enbart ges rätt att utse en
kommissionär och genom att
ansvarsområden delas av kommissionärer
från olika länder, eller att
kommissionärer utses utan egen portfölj
eller med enbart uppföljningsuppgifter
(yrkande 24 i berörd del).
Enligt Centerpartiet bör vidare
beslutsprocedurerna inom parlamentet
begränsas. Förutom de tre
beslutsprocedurer, medbeslutande,
samtycke och samråd, som
Europaparlamentet föreslagit, bör även
fortsättningsvis parlamentet i frågor om
EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik ha rätt att få
information om utvecklingen inom
området. Parlamentet bör vidare, som
regeringen föreslår, ges en mer
betydelsefull roll inom det rättsliga
och inrikes samarbetet genom rätt till
samråd (yrkande 23 i berörd del).
Centerpartiet anser att parlamentets
flyttande mellan Bryssel och Strasbourg,
liksom placeringen av sekretariatet i
Luxemburg, är oförsvarligt. Verksamheten
bör samlas till en ort, och Sverige bör
driva denna fråga under
regeringskonferensen (yrkande 23 i
berörd del). Utökade befogenheter inom
finanskontrollen föreslås också.
Parlamentet bör ges ökade befogenheter
att kontrollera EU:s finanser genom
uppföljning och utvärdering (yrkande 23
i berörd del). Sverige bör motsätta sig
eventuella förslag vid
regeringskonferensen om att minska de
små staternas överrepresentation i
Europaparlamentet och hysa stor
tveksamhet till förslag om att sätta ett
tak på maximalt 700 ledamöter och ägna
stor uppmärksamhet åt denna fråga inför
konferensen (yrkande 23 i berörd del).
Centerpartiet anser vidare i motion
1995/96:U25 att revisionsrättens
ställning bör säkras för att komma till
rätta med både det rent brottsliga
fusket med EU:s medel och allmänt
slöseri och ineffektiv hantering av
gemenskapens medel inom unionens olika
organ (yrkande 26). Regionkommittén bör
ges större inflytande inom samarbetet
bl.a. genom stärkta band med
Europaparlamentet, stärkta resurser
enligt reflektionsgruppens förslag samt
aktiv rättskapacitet inför domstolen
utan att subsidiaritetsprincipen därför
ges en juridisk innebörd (yrkande 25).
Även Miljöpartiet de gröna anser i
motion 1995/96:U29 att större länder
inte skall ges ökat röstetal i rådet
utan att förhållandet skall vara som i
dag (yrkande 5). Motionärerna kritiserar
beredningen inom Coreper. Miljöpartiet
anser att det slutna Coreper skall
ersättas med en parlamentariskt
förankrad beredningsprocess (yrkande 8)
och att, så länge Coreper finns kvar,
länderna bör representeras av en vald
ledamot i de nationella parlamenten
(yrkande 9). Europaparlamentet bör ges
viss lagstiftningsrätt endast när det
gäller miniminormer för mänskliga
rättigheter samt skydd för hälsa och
miljö (yrkande 7). Motionärerna menar
att lagstiftningsrätt när det gäller
miniminormer för hälsa och djuretiska
frågor skall överföras till
Europaparlamentet (yrkande 26).
Domstolens roll bör stärkas så att den
kan tvinga fram ekonomiska sanktioner
mot dem som inte följer miljölagarna
(yrkande 28). Individens rätt att föra
talan mot dem som inte följer
miljölagarna bör också stärkas (yrkande
29).
Även Kristdemokratiska samhällspartiet
betonar i motion 1995/96:U21 att de
mindre ländernas ställning och förmåga
att utöva ett betydelsefullt inflytande
måste värnas och att det därför är en
angelägen uppgift för Sverige att föra
fram krav på att nuvarande proportion
när det gäller viktningen av röster i
rådet bevaras (yrkande 18). Motionärerna
anser däremot att majoritetsbeslut måste
användas i större utsträckning för att
unionen skall fungera med ett utökat
medlemsantal (yrkande 20). Det roterande
ordförandeskapet tas också upp i
motionen. Motionärerna anser att tiden
för ordförandeskap bör förlängas från
ett halvt till ett år för ökad
kontinuitet och effektivitet, medan
principen om roterande ordförandeskap
mellan samtliga medlemsländer bör
behållas (yrkande 19). Motionärerna
anser vidare att varje land skall kunna
utse åtminstone en kommissionsledamot
(yrkande 23) samt vidare att
kommissionens ordförande bör utses av
Europeiska rådet efter samråd med
Europaparlamentet (yrkande 22).
Vidare anser Kristdemokraterna att
Europaparlamentets roll i den
lagstiftande processen måste stärkas för
att göra parlamentet mera jämställt med
rådet (yrkande 12). De nuvarande olika
lagstiftningsprocedurerna måste
reduceras och förenklas så att en
förbättrad medbestämmandeprocedur
används i större utsträckning (yrkande
13). Parlamentet bör delta i
beslutsfattande och rådgivning även i
mellanstatliga frågor (yrkande 14).
Ändringar i fördragstexterna skall inte
kräva parlamentets godkännande (yrkande
15). Sverige bör motarbeta en
begränsning av antalet ledamöter i
parlamentet (yrkande 16). Tack vare EG-
domstolen präglas EU av fasta rättsliga
principer; domstolens starka position
måste därför behållas (yrkande 17 i
berörd del). Domarna i domstolen bör
utses av medlemsländernas regeringar
efter det att Europaparlamentet har
uttryckt sin åsikt om
utnämningsförslagen (yrkande 17 i berörd
del). EU skall ha makt att utdöma och
verkställa straff för de medlemsländer
som gör sig skyldiga till illegal
användning av EU:s gemensamma ekonomiska
medel (yrkande 10). Regionkommittén bör
enligt motionärerna få högre status och
rådfrågas i större omfattning (yrkande
11).
Vänsterpartiet anser i motion
1995/96:U22 att kommissionen endast bör
få lägga fram förslag när en majoritet
av länderna begär det samt att
kommissionens status bör ändras till att
vara ett i huvudsak beredande organ vid
utarbetandet av förslag (yrkande 4). Det
bör i traktaten klargöras att domstolen
inte kan fatta beslut mot
medlemsländernas grundlagar (yrkande 2).
Vidare tar motionärerna upp domstolens
möjlighet att behandla frågor om
varuhandel ur miljösynpunkt och anför
att domstolen skall anlägga miljö- och
konsumentaspekter inte aspekten om
varors rörlighet. Motionärerna anser att
domstolen därför bör förstärkas med en
kompetent miljöinstans (yrkande 36).
Enligt motion 1995/96:U30 (s) bör
Europaparlamentet reformeras och
effektiviseras (yrkande 9). Parlamentet
präglas enligt motionären av kaotiska
förhållanden med administrativa brister
och dålig struktur i pleniarbetet. Det
finns stora möjligheter att minska
kostnaderna genom en effektivisering och
förbättrade reseersättningsbestämmelser.
Politikens position i förhållande till
juridiken bör stärkas inom EU (yrkande
11).
Utskottets överväganden
Som framgår av regeringens skrivelse
kommer de institutionella frågorna att
inta en framträdande plats på
regeringskonferensens dagordning. Dessa
frågor berör EU-samarbetet i hela dess
vidd. I likhet med regeringen anser
utskottet att det är en central uppgift
för regeringskonferensen att förbereda
institutionella anpassningar som kan
möjliggöra en utvidgning av unionen med
nya medlemmar. Motioner om överföring av
frågor från tredje pelaren till första
pelaren behandlas - som ovan framgått -
företrädesvis i betänkandets avsnitt
5.2.17 Samarbete i rättsliga och inrikes
frågor.
Utrikesutskottet noterar att
konstitutionsutskottet i sitt yttrande
(1995/96:
KU5y) som en grundläggande uppfattning
framhåller vikten av att den nuvarande
balansen mellan unionens institutioner
består. Unionens institutioner måste
kunna fungera effektivt även efter en
utvidgning. Rådet bör, enligt
konstitutionsutskottet, förbli den
centralt beslutsfattande instansen i
unionen, och en väsentlig uppgift för
rådet är, som uttalas i motion
1995/96:U23 (m), att vara en motvikt
till kommissionen och att värna de
nationella intressena. I det följande
återges konstitutionsutskottets
bedömningar avseende de institutionella
frågorna mera i detalj.
Rådet
Som regeringen anger i sin skrivelse och
som också framhålls i en del motioner
kan en ökad användning av beslut med
kvalificerad majoritet behöva övervägas
inom vissa områden och bli den
övervägande beslutsformen inom första
pelaren. Konstitutionsutskottet utgår i
sitt yttrande från att regeringen verkar
för en sådan utveckling. Härigenom
tillgodoses enligt
konstitutionsutskottets mening
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 20,
1995/96:U23 (m) i berörd del samt
1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del.
Utrikesutskottet har för sin del ingen
annan uppfattning än den som redovisats
av konstitutionsutskottet och betraktar
därmed motionerna 1995/96:U21 (kds)
yrkande 20, 1995/96:U23 (m) i berörd del
samt 1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd
del som besvarade.
Av mycket stor betydelse inför en
utvidgning av unionen med många små nya
medlemsländer är frågan om
röstviktningen i rådet. Frågan kan också
vara mycket känslig, påpekas det i
konstitutionsutskottets yttrande. En
förutsättning för att ordningen med
majoritetsbeslut i så stor utsträckning
kan accepteras är att de små staterna
får förhållandevis stort genomslag i
röstviktningen. Samtidigt måste inses
risken av att stora och folkrika
medlemsländer får svårt att respektera
en ordning där en stor majoritet av
unionens medborgare har en minoritet av
rösterna i den beslutande församlingen.
I sammanhanget bör dock hållas i minnet,
anför konstitutionsutskottet, att
intressegemenskap inte alltid föreligger
mellan mindre stater å ena sidan och
större stater å den andra. En avvägning
av de intressen som röstviktningen har
att tillgodose är således inte lätt att
göra. Regeringen uttalar att det är av
stor vikt för Sverige att vårt
inflytande inte minskar och att balansen
mellan stora och små medlemsländer inte
får rubbas. Konstitutionsutskottet delar
denna uppfattning och anser att
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 18,
1995/96:U23 (m) i berörd del,
1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del
samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 5 är
tillgodosedda.
Utrikesutskottet delar
konstitutionsutskottets uppfattning i
denna fråga och betraktar därmed
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 18,
1995/96:U23 (m) i berörd del,
1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del
samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 5 som
besvarade.
I fråga om ordförandeskapet anser
regeringen att principen om roterande
ordförandeskap bör behållas men att
Sverige bör vara berett att överväga
alternativa modeller, exempelvis
lagordförandeskap bestående av flera
länder för att dela på den samlade
arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.
Konstitutionsutskottet delar den
uppfattningen och anser att önskemålet i
motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 19 att
det roterande ordförandeskapet skall
behållas därmed är tillgodosett.
Konstitutionsutskottet kan däremot inte,
vid i övrigt oförändrade regler, ställa
sig bakom förslaget i motionen att
ordförandeskapsperioden skall förlängas
till ett år.
Med det ovan anförda betraktar
utrikesutskottet motion 1995/96:U21
(kds) yrkande 19 som besvarat.
I rådet uppträder företrädare för
medlemsstaternas regeringar. Det är
därför enligt konstitutionsutskottets
mening naturligt att regeringarna i den
förberedelsegrupp som Coreper utgör
företräds av sådana tjänstemän/språkrör
som regeringen utsett. En ordning där
regeringen representeras av en ledamot i
det nationella parlamentet, som föreslås
i motion 1995/96:U29 yrkande 9,
förefaller enligt
konstitutionsutskottet, även om
ledamoten företräder ett parti i
regeringsställning, klart olämplig.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning och
betraktar därmed motion 1995/96:U29 (mp)
yrkande 9 som besvarat.
Kommissionen
Som också framkommit ovan anser
konstitutionsutskottet att balansen
mellan gemenskapens institutioner bör
behållas. Konstitutionsutskottet anser
således att kommissionens ställning bör
värnas. Konstitutionsutskottet är därför
inte berett att, som föreslås i
motionerna 1995/96:U25 (c) yrkande 24
och 1995/96:U22 (v) yrkande 4, förorda
någon ändring av initiativrätten inom
första pelaren. Konstitutionsutskottet
erinrar om de möjligheter
Europaparlamentets ledamöter har att
ställa frågor till kommissionen och
anser inte att det finns anledning att
ålägga kommissionen formell skyldighet
att svara på anmodanden enligt artikel
138b. I fråga om kommissionens och
medlemsstaternas roll inom tredje
pelaren har konstitutionsutskottet inte
någon annan uppfattning än vad
justitieutskottet uttryckt.
Utrikesutskottet noterar den uppfattning
som redovisats av konstitutionsutskottet
och betraktar därmed motionerna
1995/96:U22 (v) yrkande 4 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 24 i berörd del
som besvarade.
Konstitutionsutskottet anser det
väsentligt att rätten för varje
medlemsstat att nominera en
kommissionsledamot behålls och att ett
behov av att begränsa antalet ledamöter
i första hand bör begränsa den rätt att
nominera två ledamöter som vissa länder
nu har.
Därmed betraktar utrikesutskottet
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 23
och 1995/96:U25 (c) yrkande 24 i berörd
del som besvarade.
Den ordning för att utse kommissionens
ordförande som förespråkas i motion
1995/96:U21 (kds) förefaller i stort
sett vara densamma som nu gäller.
Konstitutionsutskottet anser inte att
motionen bör föranleda något riksdagens
uttalande.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning och
betraktar därmed motion 1995/96:U21
(kds) yrkande 22 som besvarat.
Europaparlamentet
Stor samstämmighet råder om att
beslutsprocedurerna som innefattar
parlamentet är många och komplicerade,
och de bör - anför
konstitutionsutskottet i sitt yttrande -
som regeringen framhåller ses över i
syfte att åstadkomma en väsentlig
förenkling samt att främja effektivitet
och begriplighet. Det är vidare
angeläget att, som regeringen också
framhåller, parlamentet ges en mer
betydelsefull roll inom det rättsliga
och inrikes samarbetet.
Konstitutionsutskottet anser att
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena
12, 13 och 14 och 1995/96:U25 (c)
yrkande 23 i berörd del därigenom
tillgodoses. Krav på parlamentets
godkännande av fördragsändringar är
enligt konstitutionsutskottets mening
inte aktuellt. Utskottet avstyrker
således också motion 1995/96:U21 (kds)
yrkande 15.
Utrikesutskottet noterar den uppfattning
som redovisats av konstitutionsutskottet
och betraktar därmed motionerna
1995/96:U21 (kds) yrkandena 12-15,
1995/96:U23 (m) i berörd del samt
1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del
som besvarade.
Konstitutionsutskottet anser det viktigt
att åtgärder, som regeringen framhåller
och som begärs i motionerna 1995/96:U23
(m) och 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i
berörd del, övervägs för att förstärka
parlamentets roll vad gäller kontroll av
unionens finanser genom uppföljning och
utvärdering.
Konstitutionsutskottet anser det vidare
angeläget att Europaparlamentets
arbetsformer är så goda som möjligt,
vilket krävs i motionerna 1995/96:U23
(m), 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd
del samt 1995/96:U30 (s) yrkande 9.
Arbetsformerna kan säkerligen ses över i
många avseenden. Konstitutionsutskottet
anser emellertid att detta i första hand
är en fråga för parlamentet självt och
vill inte inför regeringskonferensen
föreslå något uppdrag till regeringen i
denna fråga.
Med det som ovan anförts av
konstitutionsutskottet betraktar
utrikesutskottet motionerna 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 23 i berörd del samt 1995/96:U30
(s) yrkande 9 som besvarade.
Vad beträffar frågan om plats för
parlamentets verksamhet erinrar
konstitutionsutskottet om att sätet för
gemenskapens institutioner enligt
artikel 216 skall fastställas av
medlemsstaternas regeringar i
samförstånd. Frågan om parlamentets
placering har tidigare varit föremål för
ingående överläggningar utan att
regeringarna lyckats nå en lösning.
Konstitutionsutskottet anser det
otillfredsställande att parlamentets
verksamhet inte har kunnat koncentreras
till en ort. Konstitutionsutskottet
anser emellertid inte att det finns
anledning för den svenska regeringen
att, som begärs i motion 1995/96:U25 (c)
yrkande 23 i berörd del, nu aktualisera
frågan.
Utrikesutskottet har ingen erinran mot
konstitutionsutskottets uppfattning i
denna fråga och betraktar därmed motion
1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del
som besvarat.
Frågan om antalet ledamöter i
Europaparlamentet är högst aktuell inför
en utvidgning av unionen.
Konstitutionsutskottet anför följande
härom:
En linjär utökning av antalet platser i
parlamentet, dvs. med dagens
under/överrepresentation, skulle enligt
uträkningar i rapporten till EU 96-
kommittén Vem bestämmer vad? (SOU
1996:4) medföra att ett EU med 27
medlemsländer fick ett parlament med 881
platser. I samma utredning beräknas
mandatfördelningen vid ett tänkt tak
för antalet ledamöter vid 700 eller 500.
Sverige skulle med utgångspunkt från
dagens befolkningsstorlekar och
över/underrepresentation och med 27
medlemsländer få 17 respektive 12
platser.
Som jämförelse kan nämnas att antalet
ledamöter i vissa av de större
europeiska staternas nationella
parlament är i Frankrike 577, i Italien
630, i Storbritannien 651 och i Tyskland
672.
Det är enligt utskottets mening viktigt
att de små staternas befolkning
representeras så att den nationella
politiska situationen återspeglas så
långt som möjligt. Mot bakgrund av detta
perspektiv kan man diskutera det
lämpliga i det tak för antalet
ledamöter om 700 personer som har
föreslagits inför regeringskonferensen
bl.a. av Europaparlamentet och av en
majoritet i reflektionsgruppen.
Utskottet vill framhålla att ett stort
antal ledamöter inte behöver innebära
att ett parlament inte fungerar. Av väl
så stor vikt som ledamotsantalet kan
vara att arbetet organiseras effektivt.
Samtidigt måste konstateras att ett
ledamotsantal som överstiger 700 kan
komma att medföra mycket stora problem
för parlamentets möjligheter att arbeta
och fungera, och dessa problem kommer
att accentueras av att antalet
representerade nationer och språkgrupper
samtidigt ökar.
Enligt konstitutionsutskottet bör frågan
noga övervägas under den förestående
regeringskonferensen med syftet att
komma fram till en fungerande princip.
Med det anförda anser
konstitutionsutskottet att motionerna
1995/96:
U23 (m) i denna del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 23 i berörd del och 1995/96:U21
(kds) yrkande 16 inte bör föranleda
något ytterligare uttalande av
riksdagen.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning i
denna fråga och betraktar därmed
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 16,
1995/96:U23 (m) i berörd del samt
1995/96:U25 (c) yrkande 23 i berörd del
som besvarade.
När det gäller de spörsmål som
aktualiseras i motion 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 7 och 26, om
Europaparlamentets roll i vissa frågor,
noterar utrikesutskottet
konstitutionsutskottets uppfattning att
den beslutsordning och maktbalans som
råder mellan institutionerna i stort bör
behållas. Utrikesutskottet betraktar,
med hänvisning till vad som anförs i
konstitutionsutskottets yttrande, motion
1995/96:U29 (mp) yrkandena 7 och 26 som
besvarade.
Domstolen
I fråga om EG-domstolens roll m.m.
framhålls i regeringens skrivelse att EG-
domstolen är en garant för
likabehandling och att en fortsatt stark
och oberoende domstol därför är ett
svenskt intresse. I
konstitutionsutskottets yttrande noteras
att denna inställning synes vara
densamma som i motionerna 1995/96:U23
(m) och 1995/96:U21 (kds) yrkande 17 i
berörd del. Konstitutionsutskottet delar
regeringens och motionärernas
uppfattning att en fortsatt stark och
oberoende domstol är ett svenskt
intresse. Konstitutionsutskottet anser
det vidare viktigt att beslut med
politisk innebörd fattas av politiskt
ansvariga instanser. Konsekvenserna av
sådana beslut kan ibland behöva tolkas
av juridiska instanser.
Konstitutionsutskottet anser inte att
motion 1995/96:U30 (s) yrkande 11 bör
föranleda något riksdagens uttalande.
Utrikesutskottet har för sin del ingen
annan uppfattning än den som redovisats
av konstitutionsutskottet och betraktar
därmed motionerna 1995/96:U21 (kds)
yrkande 17 i berörd del, 1995/96:U23 (m)
i berörd del samt 1995/96:
U30 (s) yrkande 11 som besvarade.
I fråga om förhållandet mellan EG-rätt
och medlemsstaternas grundlagar
konstaterar konstitutionsutskottet i
yttrandet att domstolen tillämpar den
gemensamma EG-rätten, som grundar sig på
att medlemsstaterna överlåtit en del av
sin beslutanderätt till gemenskapen.
Frågan om förhållandet mellan EG-rätten
och medlemsstaternas grundlagar och hur
de olika staterna hanterat sin
nationella lagstiftning i samband med
sin EG-anslutning låter sig inte utan en
omfattande genomgång besvaras. För
svensk del har frågan behandlats i
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU21. Konstitutionsutskottet
konstaterade därvid att riksdagen
vverlåtit en del av sin beslutsrätt till
något EG-organ, men om en beslutad
rättsakt inte ligger inom det område där
beslutanderätt överlåtits, betraktas den
som inte giltig för svensk del.
Konstitutionsutskottet anser inte att
det finns anledning för Sverige att
verka för någon generell bestämmelse om
förhållandet mellan EG och
medlemsstaternas grundlagar av det slag
som föreslås i motion 1995/96:U22 (v).
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning i
denna fråga och betraktar därmed motion
1995/96:U22 (v) yrkande 2 som besvarat.
Yrkandet om att införa en miljöinstans i
domstolen har sin bakgrund i önskemål
att större hänsyn skall tas till miljö-
och konsumentaspekter och inte bara till
det i EG-samarbetet ursprungligen
centrala intresset av varors fria
rörlighet och icke-diskriminering.
Frågor om ändringar i EG-rätten i detta
syfte bör, anför konstitutionsutskottet
i sitt yttrande, behandlas i anslutning
till de materiella bestämmelserna om
varurörlighet och inte som en fråga om
domstolens handlingsutrymme. Domstolen
har att tillämpa den rätt om bl.a.
varors fria rörlighet som i behörig
ordning beslutas inom EG. Frågor om
innehållet i denna rätt ligger inte inom
konstitutionsutskottets
beredningsområde. Konstitutionsutskottet
finner inte skäl att med anledning av
motion 1995/96:U22 (v) förespråka en så
genomgripande förändring av domstolens
sammansättning och uppgifter som
införandet av en ämnesinstans för ett
visst sakområde skulle innebära.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning i
denna fråga och betraktar därmed motion
1995/96:U22 (v) yrkande 36 som besvarat.
Beträffande yrkandena i motion
1995/96:U29 (mp), om möjligheter för
domstolen att tvinga fram ekonomiska
sanktioner mot dem som inte följer
miljölagarna och om individens rätt att
föra talan i sådana ärenden, konstaterar
konstitutionsutskottet att motionen är
vag såvitt avser de brister i gällande
ordning som motionärerna önskar
åtgärdade och såvitt avser vilka
förändringar som mer konkret önskas.
Konstitutionsutskottet, som erinrar om
att jordbruksutskottet i sitt yttrande
1995/96:JoU4y behandlat frågor om
stärkta miljökrav och förbättrad
efterlevnad av EU:s miljöregler, pekar
för sin del på att det är kommissionen
som i första hand har en övervakande
roll. Enskilda (fysiska eller juridiska
personer) kan väcka talan vid domstolen
mot beslut som direkt och personligen
berör dem. Domstolen har obegränsad
prövningsrätt vad gäller beslut genom
vilka kommissionen har fastställt ett
bötesbelopp eller ett periodiskt vite,
och kan både undanröja, minska eller
höja bötesbeloppet eller vitet.
Medlemsstater kan åläggas att betala
standardbelopp eller vite vid
fördragsbrott enligt artikel 171.
Med det anförda betraktar
utrikesutskottet motion 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 28 och 29 som besvarade.
I fråga om domstolens sammansättning
delar konstitutionsutskottet den i
regeringens skrivelse och i motionerna
1995/96:U23 (m) och 1995/96:U25 (c)
(utan särskilt yrkande) framförda
uppfattningen att en domare bör komma
från varje medlemsland.
Konstitutionsutskottet anser att den
ordning för att utse domare som nu
gäller bör bestå och delar således inte
uppfattningen i motion 1995/96:U21 (kds)
yrkande 17 i berörd del att
Europaparlamentet bör höras i
utnämningsfrågor.
Därmed betraktar utrikesutskottet
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 17
i berörd del samt 1995/96:U23 (m) i
berörd del som besvarade.
Revisionsrätten
Som framgår av regeringens skrivelse
fäster regeringen stor vikt vid
revisionsrättens möjligheter att
effektivt fullgöra sin
granskningsuppgift. Bl.a. anser
regeringen att nuvarande regler bör
kompletteras så att revisionsrätten ges
rätt att inhämta upplysningar från
samtliga organ som förvaltar
gemenskapsmedel. Konstitutionsutskottet
anser, mot denna bakgrund, att
motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd del
och 1995/96:U25 (c) yrkande 26 bör anses
tillgodosedda genom vad regeringen
uttalat.
I fråga om motion 1995/96:U21 (kds)
yrkande 10 erinrar
konstitutionsutskottet om de möjligheter
som finns enligt artikel 171 att
förelägga en medlemsstat att betala
standardbelopp eller vite.
Konstitutionsutskottet vill, mot denna
bakgrund, inte föreslå något uttalande
av riksdagen med anledning av motionen i
berörd del.
Enligt finansutskottet bör Sverige verka
för att de nuvarande reglerna för
revisionsrättens verksamhet i
Romfördraget ses över och förtydligas
för att revisionsrätten skall få
erforderliga befogenheter för att kunna
uppfylla sin granskningsrätt. Frågorna
om en stark uppföljning och kontroll av
gemenskapens medel är en prioriterad
fråga för Sverige. Att medlen används
korrekt och effektivt är av avgörande
vikt för förtroendet för EU:s politik
och för dess kraft att genomföra den.
Mot den bakgrunden anser finansutskottet
att något tillkännagivande till
regeringen i dessa frågor inte är
nödvändigt.
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets och
finansutskottets bedömningar och
betraktar med det ovan anförda
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande 10,
1995/96:U23 (m) i berörd del samt
1995/96:U25 (c) yrkande 26 som
besvarade.
Regionkommittén
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning att
regionkommitténs ställning bör
övervägas. Frågan om regionernas
inflytande bör enligt
konstitutionsutskottet för svensk del i
första hand lösas nationellt.
Med det anförda betraktar
utrikesutskottet motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkande 11 samt 1995/96:U25 (c)
yrkande 25 som besvarade.
5.2.19 Övriga frågor
Motionerna
I Vänsterpartiets motion 1995/96:U22
anförs att det krävs ett brett
internationellt samarbete för att minska
arbetslösheten och att samarbetet bl.a.
måste innehålla världsomfattande avtal
om miniminivåer för kapitalskatter
(yrkande 19 i berörd del). Enligt
motionärernas mening bör vidare
medlemsstaterna inom EU träffa ett avtal
som möjliggör utbyte av information om
banktillgodohavanden (yrkande 30).
I motion 1995/96:U21 (kds) yrkas att
kampen mot fusket inom EU bör
prioriteras (yrkande 40). Vidare bör
Sverige verka för att EU genomför en
europeisk ramlagstiftning för brott mot
europeisk lag (yrkande 39). En sådan
lagstiftning skulle, enligt
motionärerna, möjliggöra tydliga och
enhetliga straff för lika brott i
samtliga EU:s medlemsländer. I motion
1995/96:U23 (m) begärs å andra sidan att
någon harmonisering av den
straffrättsliga lagstiftningen inte
skall ske inom överskådlig tid.
I motion 1995/96:U24 (s) yrkande 1 sägs
att regeringskonferensen bör ta
initiativ till en översyn och
modernisering av EU:s personalpolitik.
Översynen bör avse löne- och
anställningsförmåner för EU-anställda
och förtroendevalda. Syftet bör vara att
de anställda förutom förvaltningsmässig
kompetens skall ha erfarenhet från andra
verksamheter på nationell nivå och en
god kontakt med vanliga medborgares
verklighet i olika europeiska stater.
Systemet med livslånga anställningar som
mål för EU:s personalpolitik bör enligt
motionen ersättas med personalplaner som
underlättar nyrekrytering och en sund
personalomsättning. Enligt motionen bör
Sverige vid regeringskonferensen även ta
initiativ till en översyn av den
omfattande regleringen inom EU (yrkande
3).
I motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 19
föreslås att regeringen under
regeringskonferensen skall verka för att
lokal upphandling skall tillåtas för att
skapa bättre miljö och fler
arbetstillfällen. I samma motion yrkande
37 föreslås att kommuner inom EU skall
ges full rätt att vid kommunal
upphandling ställa högre miljö- och
hälsokrav än vad EU står bakom.
I motion 1995/96:U25 (c) yrkande 6
föreslås bl.a. att varje medlemsland
upprättar s.k. gröna
nationalräkenskaper.
Enligt motion 1995/96:U29 (mp) bör ett
mellanstatligt samarbete ske inom EU för
att förhindra skadliga våldsskildringar
i TV (yrkande 20).
Utskottets överväganden
Vänsterpartiets yrkanden (motion
1995/96:U22) om miniminivåer för
kapitalskatter och avtal som möjliggör
utbyte av information om
banktillgodohavanden behandlas i
skatteutskottets yttrande till
utrikesutskottet (1995/96:
SkU5y). Skatteutskottet erinrar bl.a. om
att Sverige i dag har
dubbelbeskattningsavtal med närmare
åttio länder. De flesta avtalen
innehåller bestämmelser om utbyte av
information mellan
skatteförvaltningarna. Bestämmelsen om
informationsutbyte är normalt utformad i
enlighet med OECD:s modell-
avtal. De svenska myndigheterna kan
erhålla informationen på begäran eller
automatiskt enligt särskild
överenskommelse.
Till följd av ett svenskt initiativ har
man inom Europarådet och OECD utarbetat
en konvention om ömsesidig handräckning
i skatteärenden. Konventionen har
antagits av Europarådets
ministerkommitté 1987 och innehåller
bl.a. regler om informationsutbyte. Den
har undertecknats av Sverige, Danmark,
Norge, Finland och USA och trädde i
kraft den 1 april 1995.
Inom EU gäller EG:s
handräckningsdirektiv (77/799/EEG) som
bl.a. innehåller regler om
informationsutbyte. Den
gemenskapsrättsliga grunden för
direktivet är att skatteflykt och
undandragande av skatt som sträcker sig
över medlemsstaternas gränser leder till
budgetförluster och kränkning av
principen om rättvis beskattning och är
ägnade att åstadkomma snedvridning av
kapitalrörelser och
konkurrensbetingelser på den gemensamma
marknaden.
Även om de redovisade instrumenten i
många fall ger goda möjligheter att
inhämta information om
banktillgodohavanden m.m. i utlandet
finns det enligt skatteutskottet
begränsningar. Följande anförs:
Vissa länder har inte velat träffa avtal
om informationsutbyte. När det gäller
direktivet finns en motsvarande
begränsning genom att medlemsstaterna
har rätt att vägra att genomföra
efterforskningar eller tillhandahålla
information som deras skattemyndigheter
inte får utföra eller samla in. En
medlemsstat får vidare vägra att lämna
ut information om detta skulle leda till
röjande av affärshemlighet eller
liknande eller om utlämnandet skulle
strida mot allmänna grundsatser.
Ett alternativ till informationsutbyte
när det gäller beskattningen av ränta är
att den utbetalande staten innehåller en
källskatt. Denna metod tillämpas av
Sverige när det gäller t.ex.
aktieutdelning. Inom EG har man 1989
lagt fram ett direktivförslag om
källskatt på ränta. När förslaget inte
accepterats av alla stater har man på
förslag av Belgien och Tyskland tagit
upp frågan om ett blandat system där
varje medlemsstat kan välja mellan att
ta ut källskatt och att lämna
information. Även detta förslag har
fallit. Bl.a. anser Storbritannien och
Luxemburg att varje form av gemensam
räntebeskattning kan innebära att deras
position på den internationella
kapitalmarknaden äventyras. Frågan har
emellertid fått ny aktualitet. I de
riktlinjer som det italienska
ordförandeskapet presenterat sägs bl.a.
att man - om en mer öppen attityd än
tidigare visas från några medlemsstaters
sida - bör återuppta behandlingen av
förslaget till direktiv om ett gemensamt
system för källbeskattning av
ränteintäkter. En diskussion bör enligt
direktiven inledas om detta ämne i syfte
att inhämta ministrarnas synpunkter om
lämpligheten att bibehålla det nuvarande
systemet eller att i stället påbörja
ändringar av de gällande systemen.
Vid finansministrarnas öppna debatt den
22 januari 1996 om det italienska
ordförandeskapets riktlinjer stödde
finansminister Göran Persson planerna på
gemensamma regler för beskattningen av
sparande. Finansministern tillade att en
lösning på detta problem borde ses som
en del av arbetet med att få till stånd
den ekonomiska och monetära unionen
(EMU). Finansministern pekade också på
betydelsen av ett ökat samarbete mellan
skatteadministrationerna och av att
dessa får tillgång till uppgifter av
betydelse för beskattningen.
Enligt skatteutskottets mening visar det
anförda att regeringen är medveten om de
problem som finns när det gäller
beskattningen av kapital och att
regeringen är pådrivande i dessa frågor.
Mot denna bakgrund finns det enligt
skatteutskottets mening inte någon
anledning till tillkännagivanden med det
innehåll som motionärerna föreslår, och
utskottet avstyrker därför motion U22
yrkande 19 i berörd del och yrkande 30.
Utrikesutskottet noterar
skatteutskottets uppfattning i dessa
frågor och betraktar motion 1995/96:U22
(v) yrkandena 19 i berörd del samt 30
som besvarade.
Justitieutskottet konstaterar i sitt
yttrande (1995/96:Ju3y) att frågan om
fusk inom EU redan är högt prioriterad
inom gemenskapen. Följande anförs:
År 1994 lade kommissionen fram ett förslag
till åtgärder för att komma åt
bidragsfusk och andra oegentligheter som
riktar sig mot EG:s finansiella
intressen. Rådet har antagit en
förordning om administrativa sanktioner
för ett sådant förfarande. Vidare har
rådet upprättat en konvention om skydd
av EG:s finansiella intressen.
Konventionen undertecknades den 26 juli
1995 och skall ratificeras av
medlemsländerna. Konventionen innebär
att staterna skall kriminalisera
bedrägerier som riktar sig mot EG:s
finansiella intressen. Kommissionen har
vidare i januari lagt fram förslag till
ytterligare ett protokoll till
konventionen. Förslaget innehåller
regler om straffrättsligt ansvar för
juridiska personer, penningtvätt,
jurisdiktion, rättshjälp och kompetens
för EG-domstolen.
En arbetsgrupp arbetade också under
hösten 1995 fram ett protokoll till en
konvention med bestämmelser om
korruption (mutbrott och bestickning av
tjänstemän) som kan skada EG:s finanser.
Protokollet har skickats till EU-
parlamentet för konsultation.
Det italienska ordförandeskapet har i
sina prioriteringar för arbetet det
första halvåret 1996 tagit upp kampen
mot bedrägerier inom gemenskapen.
Kommissionen anger i sitt arbetsprogram
för år 1996 att bedrägeribekämpningen då
kommer att uppnå full effektivitet och
att förstärkningen av det rättsliga
skyddet av gemenskapens ekonomiska
intressen skall fortsätta.
Lagstiftningen och
gemensamhetsprogrammen skall ses över
och göras mer effektiva i syfte att
minska riskerna för bedrägerier.
Utskottet behandlade i våras en motion
med begäran om åtgärder mot fusk och
bedrägerier inom EU. Utskottet
(1994/95:JuU14 s. 12) avstyrkte bifall
till motionen under motivering att
frågan ägnades ökad uppmärksamhet inom
EU och att det därför saknades skäl för
riksdagen att ta något initiativ i
frågan.
Enligt utskottets mening är det av
mycket stor betydelse att arbetet med
att effektivisera skyddet mot ekonomisk
brottslighet som riktas mot EU
intensifieras. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse på att detta arbete
är högt prioriterat inom EU. Utskottet
utgår från att fortsatta ansträngningar
görs från svensk sida i dessa frågor.
Något särskilt uttalande från riksdagen
är inte erforderligt.
Utrikesutskottet har ingen annan mening
än den justitieutskottet uttalat och
anser därmed motion 1995/96:U21 (kds)
yrkande 40 besvarat.
När det gäller frågan om ramlagstiftning
för brott mot europeisk lag erinrar
justitieutskottet om att Sverige sedan
lång tid tillbaka tagit aktiv del i det
mellanstatliga samarbetet för att
bekämpa internationell brottslighet.
Sverige har t.ex. inom Europarådet och
FN medverkat vid utarbetandet av ett
flertal konventioner på det
straffrättsliga området och deltar nu
aktivt i det straffrättsliga samarbetet
inom den tredje pelaren i EU.
Justitieutskottet anser att Sverige även
fortsättningsvis bör delta aktivt i
detta samarbete, men enligt utskottets
mening finns det för närvarande inte
någon anledning för Sverige att verka
för en harmonisering av straffrätten
inom unionen på sätt som föreslås i
motion 1995/96:U21 (kds).
Justitieutskottets ställningstagande
skall ses mot bakgrund av att EU:s
länder har olika rättstraditioner och
olika påföljdssystem. Även med beaktande
av EU:s framtida utvidgning ter sig en
sådan tanke inte realiserbar.
Med det anförda föreslår
justitieutskottet att motion
1995/96:U21 (kds) yrkande 39 bör avslås.
Motion 1995/96:U23 (m) i nu berörd del
anses tillgodosedd mot bakgrund av
justiteutskottets nyss gjorda
ställningstagande.
Utrikesutskottet noterar de bedömningar
som görs av justitieutskottet och
betraktar motionerna 1995/96:U21 (kds)
yrkande 39 och 1995/96:U23 (m) i berörd
del som besvarade.
Yrkanden med samma innebörd som
yrkandena 19 och 37 i motion 1995/96:U29
(mp) om offentlig upphandling har
behandlats vid ett flertal tillfällen av
finansutskottet (jfr t.ex. bet.
1994/95:FiU22). Med hänvisning till den
tidigare behandlingen av dessa frågor
föreslår finansutskottet att riksdagen
även nu avslår dessa motionsyrkanden.
Utrikesutskottet noterar
finansutskottets uppfattning i
upphandlingsfrågorna och betraktar
därmed motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena
19 och 37 som besvarade.
Med anledning av Centerpartiets yrkande
6 i motion 1995/96:U25 om gröna
nationalräkenskaper konstaterar
finansutskottet i sitt yttrande att det
inom EU pågår ett mycket omfattande
arbete med att bygga upp system för
sådana gröna nationalräkenskaper. Detta
arbete beräknas vara avslutat framåt
sekelskiftet. Finansutskottet instämmer
i motionärernas uppfattning att EU-
länderna skall redovisa sin
miljösituation i fullt jämförbara
nationalräkenskapstermer. Samtidigt
konstaterar dock finansutskottet att
mycket återstår innan utredningsarbetet
kan utmynna i konkreta förslag.
Mot bakgrund av finansutskottets
uttalande betraktar utrikesutskottet
motion 1995/96:U25 (c) yrkande 6 som
besvarat.
Utrikesutskottet noterar - och delar -
finansutskottets bedömning att något
tillkännagivande med anledning av motion
1995/96:U24 (s) yrkande 3 inte är
nödvändigt. Motion 1995/96:U24 (s)
yrkande 3 anses därmed besvarat.
Med anledning av yrkande 20 i motion
1995/96:U29 (mp) om ett mellanstatligt
samarbete inom EU för att förhindra
skadliga våldsskildringar i TV
framhåller kulturutskottet i sitt
yttrande följande:
Inom EU pågår sedan länge ett samarbete
på TV-området. EG:s ministerråd antog år
1989 ett direktiv (89/552/EEG) om
samordning av vissa bestämmelser som
fastställts i medlemsstaternas lagar och
andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television, det
s.k. TV-direktivet. Detta innehåller
bl.a. restriktioner mot
våldsskildringar, rashets och
pornografi, regler angående reklam och
sponsring samt riktpunkter för andelen
europeiska program m.m. Sverige har
anpassat sin lagstiftning till
direktivet genom beslut om lagen
(1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten.
Regeringen har i dagarna remitterat till
Lagrådet förslag till ny radio- och TV-
lag, varigenom bl.a. lagen om
satellitsändningar föreslås bli upphävd
samtidigt som det i den nya lagen (6
kap. 1 §) föreslås en särskild
bestämmelse rörande våldsskildringar och
pornografiska bilder. Utskottet har
inhämtat att TV-direktivet varit
föremål för översyn och att EU-
parlamentets kulturutskott nyligen
yttrat sig över ett förslag från EU-
kommissionen om ändringar i direktivet.
Ministerrådet kan väntas fatta beslut i
ärendet i juni månad sedan EU-
parlamentet tagit ställning till
ändringsförslagen.
Inom European Broadcasting Union (EBU)
pågår ett samarbete på radio- och TV-
området mellan ett femtiotal länder,
däribland samtliga länder som är
medlemmar i EU. År 1992 antog EBU
riktlinjer för hur medlemsföretagen bör
förhålla sig till våldsskildringar i TV-
programmen. Dessa riktlinjer har tagits
fram under medverkan av bl.a. BBC och
Sveriges Television. EBU vill genom
riktlinjerna främja en ansvarsfull
praxis för hur våld skildras i TV.
Det kan här också nämnas att vid
Europarådets medieministerkonferens i
Prag i december 1994 diskuterades bl.a.
våldsskildringar i bildmedierna.
Ministrarna enades om att det finns ett
behov av riktlinjer på europeisk nivå.
En arbetsgrupp tillsattes med uppgift
att utarbeta möjliga riktlinjer. Sverige
deltar i detta arbete.
Kulturutskottet konstaterar således att
det redan finns ett långtgående
samarbete mellan bl.a. EU:s
medlemsländer då det gäller
våldsskildringar i TV. Det är
självfallet viktigt att detta samarbete
fortsätter och efter hand utvecklas.
Kulturutskottet gör bedömningen att
något riksdagens initiativ inte är
erforderligt med anledning av
motionsyrkandet.
Utrikesutskottet noterar
kulturutskottets uppfattning härvidlag
och anser därmed att motion 1995/96:U29
(mp) yrkande 20 besvarats.
Med anledning av motion 1995/96:U24 (s)
yrkande 1 om EU:s personalpolitik anför
arbetsmarknadsutskottet följande:
Enligt vad utskottet erfarit regleras
personalpolitiken i EU:s institutioner
bl.a. av regler i det s.k.
fusionsfördraget och av beslut som
fattas av rådet. Initiativrätten på
området tillkommer för närvarande
exklusivt kommissionen. Förändringar av
EU:s personalpolitik kan åstadkommas på
två vägar. Antingen genom att
medlemsländerna påverkar de inom
kommissionen ansvariga tjänstemännen att
ta initiativ på området eller genom att
medlemsländerna skapar sig en egen
initiativrätt över personalpolitiken.
Det senare kräver en fördragsändring.
Utskottet anser att EU:s
personalpolitik med svenska mått mätt
förefaller att vara otidsenlig. Huruvida
den är ändamålsenlig eller inte och hur
den eventuellt skall förändras är frågor
som utskottet med det underlag som står
till buds inte kan bedöma.
Utskottet anser att frågan är viktig
och regeringen bör därför följa frågan.
Med det som ovan anförts av
arbetsmarknadsutskottet anser
utrikesutskottet att motion 1995/96:U24
(s) yrkande 1 besvarats.
I regeringens skrivelse framhålls att
folkrörelser och föreningsliv har stor
betydelse för den demokratiska
förankringen. Det ankommer på de
enskilda medlemsländerna att lägga fast
formerna för föreningarnas verksamhet.
Medlemsländerna bör underlätta och
främja föreningssamarbete. Detta kan
också stärka den demokratiska
legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten
att bilda föreningar bör om möjligt ges
ett mer tydligt stöd i fördraget, anförs
det slutligen i skrivelsen.
Utrikesutskottet noterar att
kulturutskottet i sitt yttrande
(1995/96:KrU4y) ställer sig bakom vad
som sålunda anförs i regeringens
skrivelse då det gäller folkrörelser och
föreningsliv.
Kulturutskottet ställer sig också bakom
vad som anförs i skrivelsen om
ungdomsfrågor. Regeringen anför att
åtgärder för att förstärka samarbetet
kring ungdomsfrågor i fördragen bör
övervägas. De insatser som utvecklas
inom unionens olika politikområden,
t.ex. insatser mot arbetslösheten, bör i
ökad utsträckning innefatta också ett
ungdomsperspektiv, anförs det vidare i
skrivelsen.
Utrikesutskottet noterar dessa
synpunkter och vill - liksom tidigare
(bet. 1994/95:UU5, rskr. 63) -
understryka vikten av att det synsätt
som regeringen och riksdagen anlägger på
de här aktuella frågorna lyfts fram
såväl i det löpande europeiska
samarbetet som, när så befinns lämpligt,
inom ramen för överläggningarna under
EU:s regeringskonferens.
Med det anförda föreslår
utrikesutskottet att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 till
handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande EU:s övergripande
karaktär
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkandena 1 och 3,
1995/96:U29 yrkande 6 samt 1995/96:U30
yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande folkomröstning
efter EU:s regeringskonferens
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U30 yrkande 3 besvarat med vad
utskottet anfört,
3. beträffande fusionering av
fördragen
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 6 besvarat med vad
utskottet anfört,
4. beträffande artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen
att riksdagen förklarar motionerna
1994/95:U502 yrkande 2, 1995/96:
U19 yrkande 6 i berörd del,
1995/96:U21 yrkandena 2 och 8,
1995/96:
U22 yrkandena 5 och 6, 1995/96:U25
yrkande 2 i berörd del samt
1995/96:U30 yrkande 10 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (mp)
5. beträffande de nationella
parlamentens roll
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkandena 24 och 25,
1995/96:U22 yrkande 3, 1995/96:U25
yrkande 22 i berörd del samt
1995/96:U29 yrkandena 3, 4 och 8
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 5 (v, mp)
6. beträffande rättvis global
ekonomi m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1994/95:U401 yrkandena 14 och 16 samt
1995/96:U22 yrkande 25 besvarade med
vad utskottet anfört,
7. beträffande utträdesrätt och
suspension
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 7, 1995/96:
U25 yrkande 1, 1995/96:U29 yrkande 1
samt 1995/96:U30 yrkande 2 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 6 (c, v, mp)
8. beträffande finansieringen av
EU
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 9 samt 1995/96:U29
yrkande 21 besvarade med vad utskottet
anfört,
9. beträffande de officiella
språkens ställning
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 9 och 1995/96:U25
yrkande 21 besvarade med vad utskottet
anfört,
10. beträffande EU:s
utvidgning
att riksdagen förklarar motionerna
1994/95:U502 yrkande 14, 1994/95:
K224 yrkande 30, 1995/96:U19 yrkande
1, 1995/96:U21 yrkande 26, 1995/96:U23
i berörd del, 1995/96:U25 yrkande 3
samt 1995/96:U29 yrkande 15 besvarade
med vad utskottet anfört,
11. beträffande observatörskap
med yttranderätt
att riksdagen avslår motion
1995/96:U29 yrkande 13,
res. 7 (mp)
12. beträffande markering om den
gemensamma jordbrukspolitiken
att riksdagen avslår motion
1995/96:U22 yrkande 11,
res. 8 (v)
13. beträffande mänskliga
rättigheter i kandidatländerna
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 12 besvarat med
vad utskottet anfört,
14. beträffande mänskliga
rättigheter och EU:s övriga externa
kontakter
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U30 yrkande 5 besvarat med vad
utskottet anfört,
15. beträffande EU:s
Medelhavspolitik
att riksdagen förklarar motion
1994/95:U208 yrkande 3 besvarat med
vad utskottet anfört,
16. beträffande EU:s anslutning
till Europakonventionen m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkandena 4 och 7,
1995/96:U22 yrkande 13 samt
1995/96:U23 i berörd del besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 9 (kds)
17. beträffande barnets
rättigheter
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkandena 14-16,
1995/96:U28 samt 1995/96:U29 yrkande 2
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 10 (fp, v,
mp, kds)
18. beträffande offentlighet,
meddelarfrihet m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 21, 1995/96:
U22 yrkandena 1 och 8, 1995/96:U23 i
berörd del, 1995/96:U24 yrkande 2,
1995/96:U27 samt 1995/96:U29 yrkandena
10 och 11 besvarade med vad utskottet
anfört,
19. beträffande folkrörelsers
och kooperationens medverkan i
beslutsprocessen
att riksdagen förklarar motion
1994/95:U501 besvarad med vad
utskottet anfört,
20. beträffande jämställdhet och
icke-diskriminering inom EU
att riksdagen förklarar motionerna
1994/95:U502 yrkande 17, 1995/96:
U22 yrkande 10, 1995/96:U23 i berörd
del, 1995/96:U25 yrkande 7 samt
1995/96:U29 yrkande 12 besvarade med
vad utskottet anfört,
21. beträffande företagarvänligt
klimat m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U25 yrkande 4 besvarat med vad
utskottet anfört,
22. beträffande institutionell
ram för Essenpunkterna
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 43 besvarat med
vad utskottet anfört,
23. beträffande kvantitativa mål
för sänkt arbetslöshet m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkandena 17, 18 samt 19 i
berörd del besvarade med vad utskottet
anfört,
24. beträffande skatteväxling
för fler jobb
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U19 yrkande 4 i berörd del
besvarat med vad utskottet anfört,
25. beträffande
sysselsättningsfrågornas karaktär i
övrigt
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U23 i berörd del samt
1995/96:U29 yrkandena 17 i berörd del
och 18 besvarade med vad utskottet
anfört,
res. 11 (mp)
26. beträffande nationella
förvärvskontroller
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 29 besvarat med
vad utskottet anfört,
27. beträffande småföretagens
betydelse
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 42 besvarat med
vad utskottet anfört,
res. 12 (fp, kds)
28. beträffande den fortsatta
EMU-processen m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkandena 20-23,
1995/96:U25 yrkande 5, 1995/96:U26
yrkandena 1-3, 1995/96:U29 yrkandena
16 och 17 i berörd del, 1995/96:U30
yrkande 8 samt 1995/96:U31 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 13 (c)
res. 14 (v)
res. 15 (mp)
29. beträffande
regionalpolitiska frågor
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 28, 1995/96:
U25 yrkande 17 samt 1995/96:U29
yrkande 32 besvarade med vad utskottet
anfört,
res. 16 (c)
res. 17 (mp)
30. beträffande
konsumentpolitiken som prioriterad
fråga
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del
samt 1995/96:U23 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
31. beträffande konsumenternas
ställning i fördraget m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U25 yrkande 8 besvarat med vad
utskottet anfört,
32. beträffande inhemska
bestämmelser på varuområdet
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkandena 22 och 23
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 18 (mp)
33. beträffande
köplagstiftningsfrågor
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U23 i berörd del besvarad med
vad utskottet anfört,
34. beträffande statliga
monopol
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 27 besvarat med
vad utskottet anfört,
35. beträffande svensk
narkotikapolitik
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 49 besvarat med
vad utskottet anfört,
36. beträffande ratificering av
FN:s narkotikakonventioner
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 52 besvarat med
vad utskottet anfört,
37. beträffande grundläggande
principer för en hållbar utveckling
m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U19 yrkande 3, 1995/96:
U21 yrkande 44, 1995/96:U22 yrkande 33
samt 1995/96:U25 yrkande 10 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 19 (c)
res. 20 (fp, kds)
38. beträffande miljögarantin
m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 45, 1995/96:
U22 yrkande 35 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkandena 27 och 30
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 21 (c)
res. 22 (mp)
39. beträffande räckvidden av
artikel 36
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 34 besvarat med
vad utskottet anfört,
40. beträffande ekonomiska
styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U19 yrkandena 2 och 4 i berörd
del, 1995/96:U21 yrkandena 46 och 47 i
berörd del, 1995/96:U22 yrkande 24,
1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25
yrkande 15 samt 1995/96:U29 yrkandena
33-35 besvarade med vad utskottet
anfört,
res. 23 (c)
res. 24 (fp)
res. 25 (mp)
res. 26 (kds)
41. beträffande
kemikaliekontroll
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 32 samt
1995/96:U25 yrkande 14 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 27 (c)
42. beträffande EU:s
transportpolitik
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 39, 1995/96:
U25 yrkande 12 samt 1995/96:U29
yrkande 36 besvarade med vad utskottet
anfört,
res. 28 (c)
res. 29 (mp)
43. beträffande
miljöorganisationer som
remissorgan
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 40 besvarat med
vad utskottet anfört,
44. beträffande den gemensamma
jordbrukspolitikens reformering i ett
utvidgningsperspektiv
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U25 yrkande 16 i berörd del
besvarat med vad utskottet anfört,
45. beträffande miljömål för den
gemensamma jordbrukspolitiken
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U23 i berörd del och
1995/96:U25 yrkande 16 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
46. beträffande den gemensamma
jordbrukspolitiken i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 38, 1995/96:
U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande
16 i berörd del samt 1995/96:
U29 yrkandena 14 och 31 besvarade med
vad utskottet anfört,
47. beträffande
djurskyddsintressets ställning i
gemenskapen
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 41, 1995/96:
U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande
9 samt 1995/96:U29 yrkande 24
besvarade med vad utskottet anfört,
48. beträffande djurskyddsfrågor
i övrigt
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U29 yrkande 25 besvarat med
vad utskottet anfört,
res. 30 (mp)
49. beträffande Euratom m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 47 i berörd del,
1995/96:U22 yrkande 37, 1995/96:U25
yrkande 13 samt 1995/96:
U29 yrkande 38 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 31 (c, mp)
50. beträffande sociala
protokollet m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U23 i berörd del besvarad med
vad utskottet anfört,
51. beträffande Europarådets
respektive EG:s sociala stadga
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 5 besvarat med vad
utskottet anfört,
res. 32 (kds)
52. beträffande implementering
av direktiv
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkandena 26, 42 och 43
besvarade med vad utskottet anfört,
53. beträffande internationella
sympatiåtgärder m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U20 besvarad med vad utskottet
anfört,
54. beträffande en effektivare
gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik
att riksdagen förklarar motionerna
1994/95:K224 yrkande 26, 1994/95:
U502 yrkandena 9 och 10, 1995/96:U21
yrkande 28, 1995/96:U23 i berörd del
samt 1995/96:U25 yrkande 18 i berörd
del besvarade med vad utskottet
anfört,
55. beträffande en företrädare
för GUSP
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:U21 yrkande 36 samt
1995/96:U29 yrkande 40,
res. 33 (v, mp)
56. beträffande beslutsreglerna
inom GUSP
att riksdagen med avslag på motionerna
1995/96:U22 yrkande 44 samt
1995/96:U29 yrkande 39 förklarar
motionerna 1995/96:U19 yrkande 7,
1995/96:U21 yrkandena 29-31,
1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:
U25 yrkande 18 i berörd del samt
1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 34 (v, mp)
57. beträffande fredsfrämjande
verksamhet m.m.
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:U30 yrkande 6 förklarar
motionerna 1995/96:U21 yrkandena 27
och 32, 1995/96:U22 yrkandena 45 och
46, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 19 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkande 42 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 35 (v, mp)
58. beträffande avskaffande av
VEU m.m.
att riksdagen avslår motion
1995/96:U29 yrkandena 43 och 44,
res. 36 (v, mp)
59. beträffande relationen
mellan EU och VEU i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna
1994/95:K224 yrkande 27, 1995/96:
U21 yrkande 33, 1995/96:U22 yrkande 47
samt 1995/96:U25 yrkande 19 i berörd
del besvarade med vad utskottet
anfört,
60. beträffande EU och
kärnvapen
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 34 besvarat med
vad utskottet anfört,
61. beträffande
vapenexportpolitiken hos EU:s
medlemsstater
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 35, 1995/96: U22
yrkande 31 samt 1995/96:U29 yrkande 41
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 37 (v, mp)
62. beträffande samarbetets
karaktär inom tredje pelaren
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 50 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 20 i berörd del
samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd
del besvarade med vad utskottet
anfört,
63. beträffande kommissionens
roll i samarbetet inom tredje
pelaren
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 41 samt
1995/96:U23 i berörd del besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 38 (kds)
64. beträffande inre
gränskontroll
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 48, 1995/96:
U29 yrkande 45 i berörd del samt
1995/96:U30 yrkande 7 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 39 (mp)
65. beträffande Europol
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del,
1995/96:U21 yrkande 38 samt
1995/96:U23 i berörd del besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 40 (fp)
res. 41 (kds)
66. beträffande
informationsteknik för tulländamål
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del
samt 1995/96:U22 yrkande 53 besvarade
med vad utskottet anfört,
67. beträffande samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor i
övrigt
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U19 yrkande 5 i berörd del,
1995/96:U21 yrkande 37, 1995/96:U22
yrkandena 50 i berörd del och 51,
1995/96:U23 i berörd del, 1995/96:U25
yrkande 20 i berörd del, 1995/96:U29
yrkandena 45 i berörd del och 46 samt
1995/96:U30 yrkande 1 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 42 (kds)
68. beträffande beslut med
kvalificerad majoritet
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 20, 1995/96:
U23 i berörd del samt 1995/96:U25
yrkande 22 i berörd del besvarade med
vad utskottet anfört,
69. beträffande röstviktningen i
rådet
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 18, 1995/96:
U23 i berörd del, 1995/96:U25 yrkande
22 i berörd del samt 1995/96:
U29 yrkande 5 besvarade med vad
utskottet anfört,
70. beträffande
ordförandeskapet
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 19 besvarat med
vad utskottet anfört,
71. beträffande Coreper
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U29 yrkande 9 besvarat med vad
utskottet anfört,
72. beträffande kommissionens
roll
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U22 yrkande 4 samt 1995/96:U25
yrkande 24 i berörd del besvarade med
vad utskottet anfört,
73. beträffande kommissionens
sammansättning
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 23 samt
1995/96:U25 yrkande 24 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
74. beträffande utseendet av
kommissionens ordförande
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 22 besvarat med
vad utskottet anfört,
75. beträffande
beslutsprocedurerna och
Europaparlamentet
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkandena 12-15,
1995/96:U23 i berörd del samt
1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U23 i berörd del samt
1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del
samt 1995/96:U30 yrkande 9 besvarade
med vad utskottet anfört,
77. beträffande plats för
parlamentets verksamhet
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del
besvarat med vad utskottet anfört,
res. 43 (c, mp)
78. beträffande antalet
ledamöter i Europaparlamentet
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 16, 1995/96:U23 i
berörd del samt 1995/96:U25 yrkande 23
i berörd del besvarade med vad
utskottet anfört,
79. beträffande
Europaparlamentets roll i vissa
frågor
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U29 yrkandena 7 och 26
besvarade med vad utskottet anfört,
80. beträffande EG-domstolens
roll m.m.
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 17 i berörd del,
1995/96:U23 i berörd del samt
1995/96:U30 yrkande 11 besvarade med
vad utskottet anfört,
81. beträffande förhållandet
mellan EG-rätt och medlemsstaternas
grundlagar
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 2 besvarat med vad
utskottet anfört,
82. beträffande miljöinstans i
EG-domstolen
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 36 besvarat med
vad utskottet anfört,
83. beträffande sanktioner mot
miljöförbrytare m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U29 yrkandena 28 och 29
besvarade med vad utskottet anfört,
84. beträffande EG-domstolens
sammansättning
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 17 i berörd del
samt 1995/96:U23 i berörd del
besvarade med vad utskottet anfört,
85. beträffande
revisionsrätten
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 10, 1995/96:
U23 i berörd del samt 1995/96:U25
yrkande 26 besvarade med vad utskottet
anfört,
86. beträffande
regionkommittén
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 11 samt
1995/96:U25 yrkande 25 besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 44 (c)
87. beträffande miniminivåer för
kapitalskatter m.m.
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkandena 19 i berörd del
och 30 besvarade med vad utskottet
anfört,
88. beträffande åtgärder mot
fusk
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U21 yrkande 40 besvarat med
vad utskottet anfört,
res. 45 (kds)
89. beträffande ramlagstiftning
för brott mot europeisk lag
att riksdagen förklarar motionerna
1995/96:U21 yrkande 39 samt
1995/96:U23 i berörd del besvarade med
vad utskottet anfört,
res. 46 (kds)
90. beträffande offentlig
upphandling
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U29 yrkandena 19 och 37
besvarade med vad utskottet anfört,
91. beträffande gröna
nationalräkenskaper
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U25 yrkande 6 besvarat med vad
utskottet anfört,
92. beträffande regleringen inom
EU
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U24 yrkande 3 besvarat med vad
utskottet anfört,
93. beträffande våldsskildringar
i TV
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U29 yrkande 20 besvarat med
vad utskottet anfört,
94. beträffande EU:s
personalpolitik
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U24 yrkande 1 besvarat med vad
utskottet anfört,
95. beträffande regeringens
skrivelse 1995/96:30
att riksdagen lägger regeringens
skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 till
handlingarna.
Stockholm den 7 mars 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola
Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson
(s), Nils T Svensson (s), Inger Koch
(m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Helena
Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl-
Göran Biörsmark (fp), Lena Klevenås (s),
Eva Zetterberg (v), Urban Ahlin (s),
Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson
(mp), Ingrid Näslund (kds), Carina Hägg
(s), Sonia Karlsson (s) och Hans
Hjortzberg-Nordlund (m).
Reservationer
1. EU:s övergripande karaktär (mom. 1)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 32 börjar med
Utrikesutskottet instämmer i och
slutar med yrkande 4 som besvarade
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att
det finns en tendens inom EU i riktning
mot överstatlighet. Sverige bör motsätta
sig varje steg som ger kommissionen
karaktär av regering och rådets
ordförande karaktär av statschef.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkandena 1 och 3, 1995/96:U29
(mp) yrkande 6 samt 1995/96:U30 (s)
yrkande 4 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 1 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande EU:s övergripande
karaktär
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkandena 1 och
3, 1995/96:U29 yrkande 6 samt
1995/96:U30 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen (mom. 4)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 33 börjar med Med
det som anförts ovan och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del
understryka den lokala självstyrelsens
grundläggande betydelse för det
politiska systemet i de västeuropeiska
demokratierna och vikten av att beslut
inom EU-samarbetet harmonierar med
principen om lokal och regional
självstyrelse. Utskottet anser att en
kompetenskatalog bör kombineras med att
bestämmelsen i artikel 3b om
subsidiaritetsprincipen kompletteras med
en hänvisning till regionala och lokala
myndigheters möjlighet att agera.
Utskottet är medvetet om att
hänvisningen till regionala och lokala
myndigheter kan vara diskutabel såvitt
avser ansvaret för decentralisering inom
medlemsländerna. Utskottet anser
emellertid att behovet av att stimulera
en decentralistisk utveckling såväl i
Sverige som i övriga medlemsländer väger
tyngst och är en parallell till det
ansvar som vi anser att Sverige har inom
områden som jämställdhet, miljö och
öppenhet.
Regeringen bör således verka för att
artikel 3b får följande lydelse: På de
områden där gemenskapen inte är ensam
behörig skall den i överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen agera endast om
och i den mån som målen för den
planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna eller av de regionala
eller lokala myndigheterna och därför,
på grund av den planerade åtgärdens
omfattning eller verkningar, bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande
2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd
del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och
8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6,
1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del
samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:U502 yrkande 2,
1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del,
1995/96:U21 yrkandena 2 och 8,
1995/96:U22 yrkandena 5 och 6,
1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del
samt 1995/96:U30 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen (mom. 4)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 33 börjar med Med
det som anförts ovan och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet noterar
konstitutionsutskottets uppfattning och
vill för sin del framhålla att frågan om
Europeiska unionens kompetensområden är
en central fråga då fördragen nu skall
ses över och delvis stöpas om i
regeringskonferensen. Endast om EU blir
en öppen effektiv organisation som
bidrar till att lösa genuint gemensamma
och gränsöverskridande problem kommer
unionens legitimitet att upprätthållas
och medborgarnas stöd att erhållas.
Subsidiaritetsprincipen omhuldas av i
stort sett alla. Regeringar, politiska
partier och enskilda debattörer stöder
tanken att beslut skall fattas så nära
medborgarna som möjligt och inte i
onödan föras upp på unionsnivån. I
praktiken fungerar det ofta annorlunda;
det är tyvärr själva regeringsskrivelsen
i sig ett exempel på eftersom den tar
upp allt möjligt som EU-politik,
t.ex. föreningslivets villkor,
ungdomsfrågor, konsumentpolitik och
handi-
kappolitik för att bara nämna några i
och för sig angelägna politikområden där
den nationella kompetensnivån är den
naturliga.
Så som principen utformats i EU:s
fördrag har subsidiaritetsprincipen
visat sig svår att tillämpa i praktiken.
Utrikesutskottet anser att motionärernas
krav i motion 1995/96:U19 (fp) på en
översyn av artikel 235 skall ses i det
ljuset. Utrikesutskottet anser att det
finns anledning att överväga hur
subsidiaritetsprincipen kan ges en mera
stringent utformning i fördraget.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande
2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd
del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och
8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6,
1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del
samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:U502 yrkande 2,
1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del,
1995/96:U21 yrkandena 2 och 8,
1995/96:U22 yrkandena 5 och 6,
1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del
samt 1995/96:U30 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen (mom. 4)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 33 börjar med Med
det som anförts ovan och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet anser, i motsats till
konstitutionsutskottet, att artikel 235
har använts i stor utsträckning för att
utvidga EU:s befogenheter, och att det
är en oacceptabel ordning. Utvidgningar
av EU:s kompetens måste ske genom
fördragsändringar som godkänns av de
nationella parlamenten. Därför bör
Sverige på regeringskonferensen verka
för att bestämmelsen helt avskaffas.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1994/95:U502 (mp) yrkande
2, 1995/96:U19 (fp) yrkande 6 i berörd
del, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 2 och
8, 1995/96:U22 (v) yrkandena 5 och 6,
1995/96:U25 (c) yrkande 2 i berörd del
samt 1995/96:U30 (s) yrkande 10 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:U502 yrkande 2,
1995/96:U19 yrkande 6 i berörd del,
1995/96:U21 yrkandena 2 och 8,
1995/96:U22 yrkandena 5 och 6,
1995/96:U25 yrkande 2 i berörd del
samt 1995/96:U30 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. De nationella parlamentens roll (mom.
5)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 34 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med här aktuella frågor bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
konstitutionsutskottets uppfattning. För
att minska avståndet mellan
beslutsfattare och dem som berörs av
besluten bör de nationella parlamentens
inflytande på beslutsprocessen stärkas
genom att de får initiativrätt i
lagstiftningsfrågor. Detta bör
regeringen verka för under konferensen.
Enligt utrikesutskottets uppfattning bör
kommissionen även sända sina
lagstiftningsförslag på remiss till de
nationella parlamenten för yttrande.
Riksdagen bör med anledning av
motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkandena
24 och 25, 1995/96:U22 (v) yrkande 3,
1995/96:U25 (c) yrkande 22 i berörd del
samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 3, 4 och
8 som sin mening ge regeringen detta
till känna.
dels att moment 5 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande de nationella
parlamentens roll
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkandena 24
och 25, 1995/96:U22 yrkande 3,
1995/96:U25 yrkande 22 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkandena 3, 4 och 8
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Utträdesrätt och suspension (mom. 7)
Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v)
och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 36 börjar med
Utrikesutskottet ser, i likhet och
slutar med för gemenskapen bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte KU:s syn på
utträdesfrågan, utan anser att det är av
avgörande betydelse att utträdesrätten
införs i unionens traktat. Rätten till
utträde utgör grunden för
självständighet och kommande
generationers möjlighet att själva fatta
beslut om sin unionstillhörighet. Varje
demokratisk organisation bör ha rätten
till utträde reglerad i stadgan. I
artikel 240 i Romfördraget och i
Maastrichtfördragets artikel Q sägs
däremot att medlemskapet gäller för
obegränsad tid. Rätten till utträde bör
regleras i alla traktat på så sätt att
ett land ska kunna lämna EU som helhet
eller ett visst fördragsfäst
samarbetsområde, exempelvis Euratom,
eller få varaktiga undantag från delar
av samarbetet om t.ex. gemensam valuta
eller militärt samarbete. Det får
förutsättas att ett sådant beslut om
utträde eller undantag tas av
medlemsländernas nationella parlament.
Krav på sådana fördragsändringar behöver
inte nödvändigtvis sammankopplas med
krav på svenskt utträde ur EU. I
Europarådets artikel 7 finns reglerat
hur ett utträde ur den organisationen
går till. En skrivning i EU-fördragen
kan lämpligen bygga på Europarådets
artikel. Det finns ingen som helst
anledning till att man inom EU skall
frångå allmänt accepterade demokratiska
principer och praxis. Som alltid när det
gäller medlemmars demokratiska
rättigheter i en samhällelig
organisation är det frågan om principer
från vilka det inte får finnas några
tekniskt eller pragmatiskt motiverade
avsteg eller undantag.
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 37 börjar med Med
det anförda och slutar med som
besvarade bort ha följande lydelse:
Det anförda bör med anledning av
motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 7,
1995/96:U25 (c) yrkande 1, 1995/96:U29
(mp) yrkande 1 samt 1995/96:U30 (s)
yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande utträdesrätt och
suspension
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 7,
1995/96:U25 yrkande 1, 1995/96:U29
yrkande 1 samt 1995/96:U30 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Observatörskap med yttranderätt (mom.
11)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 41 börjar med
Utskottet delar inte och slutar med
yrkande 13 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning. Ansökningsländerna kommer
att omfattas av de beslut och eventuella
förändringar som bestäms vid
regeringskonferensen. Det är därför
viktigt att de är närvarande vid
konferensen som observatörer och har
yttranderätt.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 13
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 11 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande observatörskap med
yttranderätt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U29 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Markering om den gemensamma
jordbrukspolitiken
(mom. 12)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 41 börjar med
Enligt jordbruksutskottets mening och
slutar med yrkande 11 bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar
jordbruksutskottets uppfattning i detta
avseende. En särskild markering i denna
fråga bör införas i konferensens
slutdokument.
Utskottet anser därmed att motion
1995/96:U22 (v) yrkande 11 besvarats.
dels att moment 12 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande markering om den
gemensamma jordbrukspolitiken
att riksdagen förklarar motion
1995/96:U22 yrkande 11 besvarat med
vad utskottet anfört,
9. EU:s anslutning till
Europakonventionen m.m. (mom. 16)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 45 börjar med Med
det anförda och slutar med som
besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar också att
Europeiska unionen i dag saknar egen
juridisk status. Det innebär att den som
sådan inte är representerad inom
internationella organisationer. De
utomstående länder som har så kallade
Europaavtal är till exempel associerade
med EG och inte med EU. Mot denna
bakgrund anser utrikesutskottet att
Europeiska unionen borde erhålla en
internationell juridisk status som
endast skall gälla inom områden där EU
har kompetens att agera. Regeringen bör
verka för detta.
Det utskottet här anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkandena 4 och 7, 1995/96:U22 (v)
yrkande 13 samt 1995/96:U23 (m) i berörd
del som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 16 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande EU:s anslutning till
Europakonventionen m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkandena 4 och
7, 1995/96:U22 yrkande 13 samt
1995/96:U23 i berörd del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Barnets rättigheter (mom. 17)
Karl Göran Biörsmark (fp), Eva
Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson
(mp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 45 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med yrkande 2 som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
socialutskottets bedömningar. Samtliga
EU-länder har ratificerat FN:s
konvention om barnets rättigheter, men
mycket återstår att göra när det gäller
genomförandet av den. Sverige bör på
regeringskonferensen ta upp frågor om
barnkonventionen; den är ett centralt
dokument som bör införlivas i
unionsfördraget. När man behandlar andra
yrkanden som handlar om barnkonventionen
och barns rättigheter välvilligt och
menar att dessa skall beaktas av
regeringen vid regeringskonferensen är
det enligt utrikesutskottet rimligt och
logiskt att man även följer upp sina
utfästelser genom att stödja ett förslag
som innebär en konkret åtgärd,
exempelvis en barnombudsman.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena
14-16, 1995/96:U28 (s, m, c, fp, v, mp,
kds) samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 2 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande barnets rättigheter
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkandena
14-16, 1995/96:U28 samt 1995/96:U29
yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Sysselsättningsfrågornas karaktär i
övrigt (mom. 25)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 59 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med 18 som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
fackutskottens åsikt i denna fråga. EU:s
olika stater har skilda förhållanden och
traditioner vad gäller arbetsmarknad och
ekonomi. En centraliserad
sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik för hela EU skulle
kunna riskera att öka problemen,
speciellt för ett land med Sveriges
politik på området. Överstatlighet
betyder att Sverige förlorar sin
suveränitet i fråga om
arbetsmarknadspolitiken. De principer
som då kan komma att styra
arbetsmarknadspolitiken innebär bl.a.
försvagad arbetsrätt, ökade orättvisor i
lönesättningen och ökade krav på
flyttlasspolitik. Arbetslösheten kan och
bör bekämpas gemensamt, men det
samarbetet måste ha mellanstatlig
karaktär. Det bör i sammanhanget noteras
att det inför folkomröstningen sades att
ett EU-medlemskap skulle bidra till att
lösa Sveriges arbetslöshetsproblem. Så
blev dock icke fallet - i stället ökar
arbetslösheten inom EU. Anmärkningsvärt
är också att låg arbetslöshet, i likhet
med frågan om miljöskuld, inte ingår som
konvergenskrav för EMU. Det är
utskottets mening att dessa två bör
överordnas de andra konvergenskraven.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U23 (m) i berörd
del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 17 i
berörd del och 18 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 25 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande
sysselsättningsfrågornas karaktär i
övrigt
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U23 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkandena 17 i berörd
del och 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Småföretagens betydelse (mom. 27)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid
Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 60 börjar med
Utrikesutskottet gör och slutar med
som besvarat bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet instämmer för sin del
i vad som sägs i motion 1995/96:
UU21 (kds) om de små och medelstora
företagens betydelse för ökad tillväxt
och minskad arbetslöshet i Europa. Dessa
företag intar en nyckelroll när det
gäller möjligheterna att åstadkomma den
nödvändiga ökningen av sysselsättningen.
Europeiska unionen antog vid Europeiska
rådets möte i Essen i december 1994 en
handlingsplan med olika åtgärder för att
främja sysselsättningen. Essen-
programmet anger fem
huvudrekommendationer för
medlemsländernas politik: ökad satsning
på yrkesutbildning, främjande av
åtgärder för en mer
sysselsättningsintensiv tillväxt,
minskning av de indirekta
lönekostnaderna, tillskapande av en mer
effektiv arbetsmarknadspolitik och
förstärkning av insatserna för särskilt
utsatta grupper. Regeringen bör under
regeringskonferensen verka för att
sådana åtgärder ges en ökad prioritet
inom ramen för EU-samarbetet.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 42
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 27 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
27. beträffande småföretagens
betydelse
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U21 yrkande 42 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. Den fortsatta EMU-processen m.m.
(mom. 28)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 62 börjar med
Utrikesutskottet anser och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
De ekonomiska konvergenskraven gör det,
anser utrikesutskottet, än mer
nödvändigt att precisera målen också för
miljöskulden och arbetslöshetens
minskning över konjunkturcyklerna.
Genomförs inte denna precisering blir
EMU endast ett centralistiskt projekt
utan helhetssyn, som måste avvisas. Ökad
vikt måste även läggas vid
medlemsländernas skilda ekonomiska
utvecklingsnivåer, samt deras sociala
och regionala struktur. I dag finns
inget folkligt stöd för svenskt
deltagande i EMU:s tredje steg. Mot
bakgrund av det ovan anförda måste,
enligt nu kända förutsättningar, en
svensk anslutning till EMU:s tredje steg
avvisas. Utrikesutskottet anser att även
om EMU inte är tänkt att bli ett ämne
för regeringskonferensen, och frågan om
Sveriges deltagande i den tredje etappen
av EMU kommer att avgöras i Sveriges
riksdag, bör ett sådant beslut föregås
av en folkomröstning.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena
20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5,
1995/96:26 (c) yrkandena 1- 3,
1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 i
berörd del, 1995/96:U30 (s) yrkande 8
samt 1995/96:U31 (s) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande den fortsatta EMU-
processen m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkandena 20
-23, 1995/96:U25 yrkande 5,
1995/96:U26 yrkandena 1-3, 1995/96:
U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del,
1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31
(s) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
14. Den fortsatta EMU-processen m.m.
(mom. 28)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 62 börjar med
Utrikesutskottet anser och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del
framhålla följande:
Det är utskottets bestämda uppfattning
att den gemensamma valutaunionen inte
bör genomföras. Det är därför nödvändigt
att regeringen verkar för att frågan om
genomförandet av EMU:s tredje steg tas
upp på konferensens dagordning. Det
finns flera skäl till att regeringen bör
motsätta sig ett genomförande av EMU:s
tredje steg, vilket innebär en gemensam
centralbank och en gemensam valuta. För
det första är det orimligt att makten
över penningpolitiken flyttas ut till
politiskt fristående institutioner. De
senaste årens erfarenheter av hög
arbetslöshet och våldsam spekulation på
de finansiella marknaderna talar i
stället för en ökad politisk kontroll
över valutakurser och räntenivåer. Det
andra skälet att säga nej till EMU tar
sin utgångspunkt i förhållandet att EU
inte utgör ett s.k. optimalt
valutaområde, som åtskilliga forskare
framhållit. Det finns stora strukturella
och kulturella skillnader mellan
länderna. De olika ländernas ekonomier
har mycket olikartad sammansättning och
kulturella och språkliga skillnader som
gör att arbetskraftens rörlighet är
betydligt mer begränsad än t.ex. i USA.
Dessa förhållanden gör att ett system
med en gemensam valuta, som följaktligen
starkt försvårar anpassningen till
chocker och yttre störningar i form av
valuta- eller räntejustering, kommer att
drabba enskilda regioner mycket hårt,
inte minst med tanke på alla
näringsanknutna och konjunkturella
olikheter.
Om rådet vid regeringskonferensen står
fast vid att EMU skall genomföras bör
regeringen, enligt utrikesutskottet,
kräva undantag i konferensens sluttext
som ger den handlingsfrihet som krävs
för att kunna stå utanför valutaunionen.
Ett sådant undantag skulle innebära
fortsatt möjlighet att tillämpa
nationell lagstiftning på det monetära
området och öka utrymmet för nationella,
ekonomiska och politiska avvägningar. I
regeringens skrivelse uttalas att det är
riksdagen som skall ta ställning till
Sveriges deltagande i den tredje etappen
av EMU. Utskottet delar inte denna
uppfattning. Om Sverige ställs inför
alternativen att säga ja eller nej till
deltagande i den s.k. tredje etappen av
EMU, bör denna fråga avgöras genom en
folkomröstning.
Vad utskottet här anfört med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena
20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5,
1995/96:U26 (c) yrkandena 1- 3,
1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 i
berörd del, 1995/96:U30 (s) yrkande 8
samt 1995/96:U31 (s) bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande den fortsatta EMU-
processen m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkandena 20
-23, 1995/96:U25 yrkande 5,
1995/96:U26 yrkandena 1-3, 1995/96:
U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del,
1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31
(s) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Den fortsatta EMU-processen m.m.
(mom. 28)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 62 börjar med
Utrikesutskottet anser och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
finansutskottets åsikt i denna fråga.
Regeringen måste, i synnerhet mot
bakgrund av den senaste tidens
tveksamhet kring EMU och den kritik mot
projektet som framkommit från ekonomisk
expertis, verka för att frågan om
genomförandet av den tredje etappen i
den ekonomiska och monetära unionen tas
upp på regeringskonferensens dagordning.
Det är utskottets bestämda uppfattning
att den gemensamma valutaunionen inte
bör genomföras. Ekonomier och samhällen
kommer att under överskådlig tid i
alltför hög grad skilja sig åt och svaga
områden kommer att drabbas. Vidare
betyder också en gemensam valuta att de
olika staterna måste föra en
centraliserad gemensam ekonomisk
politik. Sveriges ekonomi är dessutom i
högre grad än andra inom EU beroende av
USA:s ekonomi och dollarns ställning.
Konvergenskriterierna innebär
visserligen kriterier för en sund
ekonomi, men är i sig otillräckliga.
Dessa måste underordnas sociala och
miljömässiga mål. Därför bör
regeringskonferensen verka för att
konkreta arbetslöshetsmål och miljömål
skall uppfyllas tillsammans med de fem
konvergenskriterierna i
Maastrichtfördraget. Under alla
omständigheter bör frågan om ett
eventuellt svenskt medlemskap i EMU bli
föremål för resultatet av en
folkomröstning. Utskottet anser
sammanfattningsvis att regeringen under
förhandlingarna skall kräva: - att det i
fördraget skrivs in att medlemskap i EMU
avgörs av varje medlemsstat genom
nationellt beslut under förutsättning
att man uppfyllt de krav som ställts, -
att sysselsättningskrav och krav på
miljöskulden förs in i de s.k.
konvergensreglerna.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkandena
20-23, 1995/96:U25 (c) yrkande 5,
1995/96:26 (c) yrkandena 1- 3,
1995/96:U29 (mp) yrkandena 16 och 17 i
berörd del, 1995/96:U30 (s) yrkande 8
samt 1995/96:U31 (s) som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande den fortsatta EMU-
processen m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkandena
20-23, 1995/96:U25 yrkande 5,
1995/96:26 yrkandena 1-3, 1995/96:
U29 yrkandena 16 och 17 i berörd del,
1995/96:U30 yrkande 8 samt 1995/96:U31
(s) som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
16. Regionalpolitiska frågor (mom. 29)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 63 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets bedömning att
EU:s strukturfonder ger unika
möjligheter att vitalisera det lokala
arbetet och utveckla samarbetet med
breda medborgargrupper. Det ger inte
minst småföretagare och kvinnor nya
möjligheter att skapa sysselsättning.
Kombinationen av nationella och
gemensamma insatser ökar möjligheterna
för att stimulera en hållbar regional
utveckling. EU:s politik för ekonomisk
och social sammanhållning har som mål
att främja en harmonisk utveckling inom
hela gemenskapen.
Enligt artikel 130a skall gemenskapen
särskilt sträva efter att minska
skillnaderna mellan de olika regionernas
utvecklingsnivåer och eftersläpningen i
de minst gynnade regionerna, inbegripet
landsbygdsområdena. Utskottet anser
emellertid att denna formulering i
artikeln inte ger en heltäckande bild av
de särskilda problem som regioner långt
från centrum brottas med. Det finns
därför enligt utskottets mening
anledning att uppmärksamma den
diskussion som förts i reflexionsgruppen
om stöd till regionerna och öarna i
Europeiska unionens medlemsstaters
yttersta periferi . Utskottet anser att
Sverige vid regeringskonferensen skall
verka för att en bestämmelse av denna
innebörd införs i fördraget.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande
28, 1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande regionalpolitiska
frågor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 28,
1995/96:U25 yrkande 17 samt
1995/96:U29 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Regionalpolitiska frågor (mom. 29)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 63 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
arbetsmarknadsutskottets åsikt om att en
styrning av det regionalpolitiska stödet
inte är nödvändigt därför att EU:s
strukturfondsmedel skall självfallet
användas med tillbörlig miljöhänsyn .
Tillbörlig miljöhänsyn kan i sig
innebära en godtycklig tolkning av både
ett projekts miljöbelastning och av vad
naturen tål i den vägen. Det är oerhört
viktigt att EU:s ekonomiska regionala
stöd kopplas ihop med klara och tydliga
krav på miljöansvar. Regeringen bör
under konferensen driva frågan att EU:s
regionalpolitiska stöd enbart skall utgå
till miljövänliga projekt.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande
28, 1995/96:U25 (c) yrkande 17 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 32 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande regionalpolitiska
frågor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 28,
1995/96:U25 yrkande 17 samt
1995/96:U29 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Inhemska bestämmelser på varuområdet
(mom. 32)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 67 börjar med
Utrikesutskottet delar denna och
slutar med 23 besvarats bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte denna
uppfattning utan noterar att
lagutskottet i yttrande till
utrikesutskottet hösten 1994
(1994/95:LU14) anser att det är viktigt
att förbättra livsmedelskontrollen samt
att höja kvalitets- och hälsokraven.
EU:s regler om den fria rörligheten för
varor och förbud mot handelshindrande
åtgärder förbjuder emellertid enskilda
medlemsländer att ställa högre miljö-
och hälsokrav på produkter än vad som
har beslutats av gemenskapen. Regeringen
bör därför verka för att medlemsländerna
ges rätt att ställa högre krav i detta
hänseende vad gäller t.ex.
livsmedelstillsatser som kan äventyra
människans hälsa och miljö. Även när det
gäller miljömärkning, liksom
produktinformation och ursprungsmärkning
bör ett land få vara föregångare och ha
strängare nationella krav.
Det anförda bör riksdagen med
anledning av motionerna 1995/96:U22 (v)
yrkande 35 i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 11 i berörd del samt 1995/96:U29
(mp) yrkandena 22 och 23 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att moment 32 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
32. beträffande inhemska
bestämmelser på varuområdet
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 35 i
berörd del, 1995/96:U25 yrkande 11 i
berörd del samt 1995/96:U29 yrkandena
22 och 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
19. Grundläggande principer för en
hållbar utveckling m.m. (mom. 37)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 74 börjar med
Utrikesutskottet delar och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet anser att regeringen
borde ha vinnlagt sig om en större
helhetssyn på miljöproblemens orsaker
och behovet av förändringar inom fler
politikområden än vad skrivelsen ger
uttryck för. I enlighet med förslaget
att i artikel 39 föra in ett miljömål
för den gemensamma jordbrukspolitiken
bör principerna för hållbar utveckling
också ligga till grund för exempelvis
den inre marknaden, den ekonomiska och
monetära politiken, handelspolitiken,
energipolitiken, transportpolitiken,
konsumentpolitiken och
biståndspolitiken. När det gäller
Rioprinciperna delar utskottet
motionärernas uppfattning att
gemenskapens uppgifter, sådana de
uttrycks i artikel 2 i Romfördraget,
behöver fördjupas utifrån
förpliktelserna från Riokonferensen.
Sverige bör vid regeringskonferensen
föreslå en förändrad lydelse av artikel
2 så att det framgår att en huvuduppgift
för EU är att främja en hållbar
utveckling, såväl i medlemsstaterna som
globalt.
Detta bör riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3,
1995/96:U21 (kds) yrkande 44,
1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 10 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande grundläggande
principer för en hållbar utveckling
m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkande 3,
1995/96:U21 yrkande 44, 1995/96:U22
yrkande 33 samt 1995/96:U25 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
20. Grundläggande principer för en
hållbar utveckling m.m. (mom. 37)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid
Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 74 börjar med
Utrikesutskottet delar och slutar med
som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar
jordbruksutskottets bedömning i frågan
om betydelsen av att principer om
hållbar utveckling som man enades om vid
Riokonferensen bör återspeglas i
fördragstexten. Enligt utrikesutskottets
mening bör Sverige verka för att
principen om en hållbar utveckling
införs i EU:s grundläggande
fördragstexter. Folkpartiet understryker
i sin motion 1995/96:U19 att principen
måste komma till uttryck i
fördragstexten genom ett tillägg i
artikel 2 om hållbar utveckling och
medborgarnas rätt till en god miljö som
ett av EU:s mål.
Detta bör riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 3,
1995/96:U21 (kds) yrkande 44,
1995/96:U22 (v) yrkande 33 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 10 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande grundläggande
principer för en hållbar utveckling
m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkande 3,
1995/96:U21 yrkande 44, 1995/96:U22
yrkande 33 samt 1995/96:U25 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
21. Miljögarantin m.m. (mom. 38)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 75 börjar med
Utrikesutskottet har ingen och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet instämmer i att
artikel 100a skall stärkas så att inte
enbart en hög skyddsnivå utan också den
s.k. försiktighetsprincipen skall
tillämpas när rådet fattar beslut om
harmonisering av lagar och författningar
i syfte att upprätta den inre marknaden.
Enskilda medlemsländers rätt att gå före
och införa strängare regler för varor
skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall
formuleras om i enlighet med innebörden
i artikel 130t så att alla beslut i
miljöfrågor, såväl för miljöförstörande
utsläpp från fasta anläggningar som för
handel med varor, skall vara
minimiregler. Bevisbördan bör åläggas
kommissionen och beviskraven skärpas i
de fall kommissionen anser att strängare
miljökrav i ett medlemsland innebär
godtycklig diskriminering eller
förtäckta handelshinder.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
45, 1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd
del, 1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd
del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 27
och 30 som sin mening ge regeringen till
känna. Motion 1995/96:U22 (v) yrkande 34
anses tillgodosett med vad utskottet
anfört.
dels att moment 38 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande miljögarantin m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 45,
1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkandena 27 och 30
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Miljögarantin m.m. (mom. 38)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 75 börjar med
Utrikesutskottet har ingen och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
jordbruksutskottets mening i dessa
frågor. Regeringens överväganden i fråga
om miljöhänsyn å ena sidan och
handelspolitiken inom EU å anda sidan är
oförenliga. Frihandelsprincipen är inom
EU starkare än hänsyn till miljön.
Exempelvis ges länder inom EU inte en
generell rätt att gå före och ställa
högre miljö- och hälsokrav på produkter
än vad andra länder inom EU har eller
vad EU gemensamt beslutat vara högsta
tillåtna krav. Det räcker därför inte
att som jordbruksutskottet kunna utgå
från att regeringen driver frågan ,
riksdagen bör i stället uppdra åt
regeringen att med kraft arbeta för
miljöfrågan under de kommande
regeringsförhandlingarna.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
45, 1995/96:U22 (v) yrkande 35 i berörd
del, 1995/96:U25 (c) yrkande 11 i berörd
del samt 1995/96:U29 (mp) yrkandena 27
och 30 som sin mening ge regeringen till
känna. Motion 1995/96:U22 (v) yrkande 34
anses tillgodosett med vad utskottet
anfört.
dels att moment 38 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande miljögarantin m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 45,
1995/96:U22 yrkande 35 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 11 i berörd del
samt 1995/96:U29 yrkandena 27 och 30
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
23. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling
m.m. (mom. 40)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 78 börjar med
Utrikesutskottet konstaterar och
slutar med som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att
kravet på enhällighet vid beslut om
miljöskatter begränsar möjligheten att
vidta de åtgärder som behövs för att
uppnå de gemensamma miljömålen.
Svårigheterna att nå enighet om en
miniminivå för koldioxidbeskattningen
visar på problemen med dagens
beslutsregler. Sverige bör verka för en
ändring av Romfördraget som gör det
möjligt att införa miljöskatter för att
motverka gränsöverskridande miljöproblem
med kvalificerad majoritet. Av ändringen
bör det framgå vilka föroreningar som
kan beskattas, att intäkten tillfaller
det enskilda medlemslandet och att det
skall vara fråga om minimiskatter.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena
2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 46 och 47 i berörd del,
1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 33-35 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska
styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och
4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena
46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22
yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 15 samt
1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
24. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling
m.m. (mom. 40)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 78 börjar med
Utrikesutskottet konstaterar och
slutar med som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
skatteutskottets åsikt att förändringar
i möjligheten att införa gemensamma
miniminivåer av miljöskatter inte hör
hemma på regeringskonferensen. För att
till fullo utnyttja den europeiska
unionens potential att bli en riktigt
effektiv miljöorganisation genom
möjligheten att fatta bindande beslut
för medlemsländerna, måste
majoritetsbeslut kunna användas för
ekonomiska styrmedel. Annars är risken
stor att den minst ambitiöse medlemmen
sätter normen och att de som önskar gå
före genom att t.ex. införa eller höja
koldioxidskatt ser sin industri flytta
till andra länder i Europa som inte har
infört en sådan skatt. En sådan
differentiering gagnar varken den
europeiska eller globala miljön. Frågan
om att införa ekonomiska styrmedel,
skatter och avgifter, i miljöpolitiken
är en fråga om beslutsprocedurer som
kräver fördragsändringar. Självklart
skall Sverige även fortsättningsvis
driva dessa frågor inom ramen för det
övergripande globala miljösamarbetet.
Detta står emellertid inte i
motsatsställning till att EU skaffar sig
effektiva verktyg för att bekämpa
gränsöverskridande och klimatpåverkande
utsläpp. Utrikesutskottet vill att
regeringen verkar för att det till
miljöbestämmelserna i artikel 130s förs
en ändring som gör det möjligt att med
kvalificerad majoritet införa avgifter
för att motverka gränsöverskridande
miljöproblem.
Av ändringen bör framgå vilka
föroreningar som kan avgiftsbeläggas,
att intäkten tillfaller det enskilda
medlemslandet och att avgifterna i fråga
är minimiavgifter. Den allmänna skatte-
och finanspolitiken faller självklart
även i fortsättningen under den
nationella kompetensen. De idéer om en
ökad beskattning av miljöfarliga utsläpp
och en sänkning av skatten på arbete som
läggs fram i vitboken om tillväxt,
konkurrenskraft och sysselsättning bör
genomföras skyndsamt. Sverige bör vara
pådrivande i det gemensamma arbetet med
att genomföra vitbokens idéer om
skatteväxling. Bl.a. bör
mervärdesskattedirektivet ändras så att
det blir möjligt för de medlemsländer
som så önskar att införa en lägre
mervärdesskatt på tjänster.
Det bör ankomma på regeringen att
utreda för vilka föroreningar som regeln
om gemensamma miniminivåer skall vara
tillämplig, men koldioxid samt
försurande och gödande utsläpp till luft
och vatten bör ingå. Regeringen bör vid
regeringskonferensen verka för dels att
beslut om ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken kan fattas med
majoritetsbeslut, dels att EU inför
gemensamma miniminivåer för
gränsöverskridande miljöföroreningar, i
första hand en koldioxidskatt och växlar
denna mot sänkta skatter på tjänster.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena
2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 46 och 47 i berörd del,
1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 33-35 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska
styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och
4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena
46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22
yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 15 samt
1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling
m.m. (mom. 40)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 78 börjar med
Utrikesutskottet konstaterar och
slutar med som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet instämmer inte med de
berörda fackutskottens synpunkter i
dessa frågor. Riksdagen bör uppmana
Sveriges regering att inte bara driva
miljöfrågorna inom ramen för det löpande
EU-arbetet utan också ta tillfället i
akt att under regeringskonferensen skapa
en fastare institutionell ram för
frågorna. Frågan om en lägsta energi-
och koldioxidskatt finns visserligen på
EU:s dagordning sedan länge, men ingen
lösning har kommit till stånd genom
åren. Det är därför i högsta grad
rimligt att frågan om beslutsprocedur
för sådana ärenden görs till föremål för
en granskning under konferensen. Vidare
bör den s.k. vitbokens idéer om
skatteväxling påskyndas som en del av
ett mellanstatligt samarbete.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena
2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 46 och 47 i berörd del,
1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 33-35 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska
styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och
4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena
46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22
yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 15 samt
1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Ekonomiska styrmedel, skatteväxling
m.m. (mom. 40)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 78 börjar med
Utrikesutskottet konstaterar och
slutar med som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar för sin
del att Sverige måste ha en klar
miljöstrategi under regeringskonferensen
med målsättningen att skärpa EU:s
miljöpolitik. Sverige måste konkret
verka för att en s.k. skatteväxling sker
så att miljöförorenande verksamhet blir
dyrare och arbete billigare. Delvis för
att underlätta genomförandet av en
skatteväxling bör Sverige även verka för
att EU kan fatta beslut om ekonomiska
styrmedel på miljöområdet med
kvalificerad majoritet.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkandena
2 och 4 i berörd del, 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 46 och 47 i berörd del,
1995/96:U22 (v) yrkande 24, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 15 samt 1995/96:U29 (mp)
yrkandena 33-35 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 40 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande ekonomiska
styrmedel, skatteväxling m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkandena 2 och
4 i berörd del, 1995/96:U21 yrkandena
46 och 47 i berörd del, 1995/96:U22
yrkande 24, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 15 samt
1995/96:U29 yrkandena 33-35 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
27. Kemikaliekontroll (mom. 41)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 79 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med yrkande 14 besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar för sin del
att Sverige i medlemskapsförhandlingarna
fick dispens för sina hårdare miljökrav
på kemikalieområdet. Dispensen gäller i
fyra år. Utskottet anser, i likhet med
vad som anförs i motion 1995/96:U25 (c),
att regeringen aktivt måste verka för en
skärpning av EU:s gemensamma miljöregler
så att de når upp till minst gällande
svenska nivå. Detta gäller inte minst på
kemikaliekontrollens område. Om EU trots
dessa insatser inte uppnår gällande
svenska regler måste Sverige verka för
att dispenserna förlängs ytterligare.
Det är viktigt att markera att Sverige
inte kommer att sänka sina ambitioner på
miljöområdet.
Det utskottet här anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna 1995/96:U22
(v) yrkande 32 samt 1995/96:U25 (c)
yrkande 14 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 41 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
41. beträffande kemikaliekontroll
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 32 samt
1995/96:U25 (c) yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
28. EU:s transportpolitik (mom. 42)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 80 börjar med
Utrikesutskottet har och slutar med
ovan anförts bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet finner det för sin del
angeläget att miljöhänsyn på det
transportpolitiska området återspeglas i
EU:s fördrag på ett tydligare sätt än
för närvarande. Motion 1995/96:U25
innehåller - till skillnad från
regeringsskrivelsen - förslag härom.
Regeringens alltför allmänt hållna
uttalanden måste konkretiseras. Sverige
bör därför enligt utrikesutskottets
mening vid regeringskonferensen driva
krav i enlighet med de önskemål som
uttalas i nämnda motion. Det innebär att
Sverige bör verka för sådan ändring i
artikel 75 att rådet får ett ansvar för
att utveckla miljövänligare transporter
inom gemenskapen. Vidare bör Sverige
söka se till att artikel 36 ändras så
att varje medlemsstat ges uttrycklig
rätt att begränsa vägburna
godstransporter till eller inom sitt
territorium, med åberopande av
miljöskäl. Även artikel 129b bör
klargöras så att gemenskapen skall bidra
till att upprätta och utveckla
transeuropeiska nät som främjar en
hållbar utveckling. Av artikel 129c bör
framgå att hänsyn skall tas till
projektens inte bara ekonomiska utan
också miljömässiga livskraft.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande
39, 1995/96:U25 (c) yrkande 12 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 36 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 42 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
42. beträffande EU:s
transportpolitik
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 39,
1995/96:U25 yrkande 12 samt
1995/96:U29 yrkande 36 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
29. EU:s transportpolitik (mom. 42)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 80 börjar med
Utrikesutskottet har och slutar med
ovan anförts bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet stöder fackutskottens
tankar om miljöanpassade transportsystem
och anser ett snabbt och aktivt agerande
nödvändigt med tanke på de accelererande
föroreningar trafiken utsätter miljön
för. För att klara framtida krav på goda
kommunikationer behövs ett samarbete
närliggande stater emellan. Med tanke på
att trafiken, och då särskilt den
vägburna, står för en del av
miljöpåfrestningarna, måste stora hänsyn
tas till miljön då infrastrukturprojekt
planeras. Trafikutskottet delar den i mp-
motionen uttalade uppfattningen att ett
mellanstatligt samarbete bör inledas för
att inom EU upprätta en plan för
miljövänliga transportsystem. Regeringen
bör inför regeringskonferensen verka för
detta.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande
39, 1995/96:U25 (c) yrkande 12 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 36 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 42 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
42. beträffande EU:s
transportpolitik
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 39,
1995/96:U25 yrkande 12 samt
1995/96:U29 yrkande 36 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
30. Djurskyddsfrågor i övrigt (mom. 48)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 85 börjar med Med
det anförda och slutar med som
besvarade bort ha följande lydelse:
I sammanhanget bör understrykas att det
inte räcker att djurskyddsbestämmelser i
sig i princip är minimiregler där
enskilda länder har rätt att gå före med
strängare regler. Även på andra områden
berörs frågan om djurens välbefinnande
och därför måste varje medlemsstat ges
oomtvistad rätt att ställa högre
djuretiska krav än vad EU föreskriver.
Sålunda skall exempelvis import från
medlemsländer med lägre djurskyddskrav
än Sverige kunna stoppas med hänvisning
till de svenska kraven.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U29 (mp) yrkande 25
som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga här aktuella yrkanden anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att moment 48 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande djurskyddsfrågor i
övrigt
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U29 yrkande 25 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
31. Euratom m.m. (mom. 49)
Helena Nilsson (c) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 87 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del
framhålla att Euratomfördraget är
föråldrat och att regeringen på
konferensen bör verka för att detta
fördrag omvandlas. Politiken bör i
fortsättningen inriktas på avveckling av
de icke förnybara energislagen, på
skyddande av naturresurserna, på
främjande av förnybara energislag och
energieffektiviseringsåtgärder.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
47 i berörd del, 1995/96:U22 (v) yrkande
37, 1995/96:U25 (c) yrkande 13 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 38 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 49 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande Euratom m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 47 i
berörd del, 1995/96:U22 yrkande 37,
1995/96:U25 yrkande 13 samt
1995/96:U29 yrkande 38 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
32. Europarådets respektive EG:s sociala
stadga (mom. 51)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 90 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med som besvarat bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet framhåller för sin del
att regeringskonferensen måste vara ett
viktigt steg på vägen för att utveckla
politisk och social gemenskap inom
Europeiska unionen. Särskilt när en
omfattande utvidgning av EU kommer att
företas gäller det att tydligt visa
enighet om en gemensam europeisk modell
bestående av både marknadsekonomisk
effektivitet och social omsorg.
Utrikesutskottet anser därför att EU:s
sociala stadga och Europarådets sociala
stadga skall införas i EU:s grundfördrag
och därmed bli bindande för alla
medlemsländer.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 5
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 51 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
51. beträffande Europarådets
respektive EG:s sociala stadga
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U21 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
33. Företrädare för GUSP (mom. 55)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 95 börjar med De
förslag och slutar med
ordförandeskapets ställning bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen
anammat tanken på en slags EU-president
- ett utrikes- och säkerhetspolitiskt
språkrör för hela EU, vilket medför att
den nationella identiteten kommer att
urholkas i internationella sammanhang. I
dag företräder ordförandeskapet unionen
inom det gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiska området. Utskottet
ser ingen anledning att ändra detta.
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 95 börjar med
Därmed betraktar och slutar med
yrkande 40 avstyrks bort ha följande
lydelse:
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
36 samt 1995/96:U29 (mp) yrkande 40 som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga här aktulla yrkanden anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att moment 55 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
55. beträffande företrädare för GUSP
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 36 samt
1995/96:U29 yrkande 40 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
34. Beslutsreglerna inom GUSP (mom. 56)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 96 börjar med I
grundläggande utrikes- och
säkerhetspolitiska och slutar med
yrkande 39 avstyrks bort ha följande
lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens
beredskap att modifiera nu gällande
enhällighetsprincip. Begränsad
räckvidd och vitalt nationellt
intresse är tolkningsfrågor som har
helt olika innehåll för olika länder.
Risken är stor att den nationella
identiteten naggas i kanten. Ingrepp i
vetorätten i dag kan förmodligen inte
rättas till ens om kommande generationer
i demokratiska val har en annan
uppfattning och önskar rätten tillbaka.
Regeringen bör under konferensen verka
för att vetorätten inte urholkas.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande
7, 1995/96:U21 (kds) yrkandena 29-31,
1995/96:U22 (v) yrkande 44, 1995/96:U23
(m) i berörd del, 1995/96:U25 (c)
yrkande 18 i berörd del, 1995/96:U29
(mp) yrkande 39 samt 1995/96:U30 (s)
yrkande 1 i berörd del som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 56 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
56. beträffande beslutsreglerna inom
GUSP
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkande 7,
1995/96:U21 yrkandena 29-31,
1995/96:U22 yrkande 44, 1995/96:U23 i
berörd del, 1995/96:U25 yrkande 18 i
berörd del, 1995/96:U29 yrkande 39
samt 1995/96:U30 yrkande 1 i berörd
del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
35. Fredsfrämjande verksamhet m.m. (mom.
57)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 98 börjar med
Utrikesutskottet delar, och slutar med
yrkande 6 avstyrks bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
försvarsutskottets slutsats om behovet
att stärka VEU:s operativa förmåga.
Utrikesutskottet instämmer dock fullt ut
i att FN:s ställning inte skall
försvagas. Det finns stor risk för det i
och med att fredsbevarande operationer
splittras upp på regionala
organisationer som inte kan betraktas
som alliansfria vare sig militärt eller
intressemässigt. Sveriges
internationella insatser skall ske
direkt under FN, utan omvägar via VEU. I
sammanhanget bör understrykas att FN:s
generalsekreterare har varnat för
riskerna med att överlåta mer krävande
uppgifter på grupper ledda av
stormakter. I stället för att stödja en
utveckling mot en regionalisering av
krishantering och fredsfrämjande
åtgärder, vilka i sin tur kan leda till
att man glider närmare ett gemensamt
militärt försvar, bör resurserna
användas till att stärka FN.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds)
yrkandena 27 och 32, 1995/96:U22 (v)
yrkandena 45 och 46, 1995/96:U23 (m) i
berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 19 i
berörd del, 1995/96:U29 (mp) yrkande 42
samt 1995/96:U30 (s) yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 57 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
57. beträffande fredsfrämjande
verksamhet m.m.
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkandena 27
och 32, 1995/96:U22 yrkandena 45 och
46, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 19 i berörd del,
1995/96:U29 yrkande 42 samt
1995/96:U30 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
36. Avskaffande av VEU m.m. (mom. 58)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 99 börjar med Med
det anförda och slutar med och 44
avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar således en
sammanslagning av EU och VEU och anser
vidare att regeringen under
regeringskonferensen skall motsätta sig
varje form av militarisering av VEU och
bör verka för att VEU skall avvecklas.
Sverige är aktiv observatör i VEU.
Enligt utskottets mening gör detta inte
Sveriges militära alliansfrihet
trovärdig.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U29 (mp) yrkandena 43
och 44 som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga här aktuella yrkanden
anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.
dels att moment 58 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
58. beträffande avskaffande av VEU
m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U29 yrkandena 43 och 44 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
37. Vapenexportpolitiken hos EU:s
medlemsstater (mom. 61)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 100 börjar med
Utrikesutskottet har ingen och slutar
med 41 som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet delar inte
försvarsutskottets bedömning i denna
fråga. Det är i stället
utrikesutskottets uppfattning att
regeringen, om vapenexporten kommer upp
på dagordningen, med veto skall motsätta
sig varje förändring, som kan bidra till
att vårt nationella självbestämmande om
stränga regler för vapenexport
inskränks. Dessutom bör regeringen
aktivt arbeta för att det
försvarsindustriella samarbetet länder
emellan inte skall främjas.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
35, 1995/96:U22 (v) yrkande 31 samt
1995/96:U29 (mp) yrkande 41 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 61 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
61. beträffande vapenexportpolitiken
hos EU:s medlemsstater
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 35,
1995/96:U22 yrkande 31 samt
1995/96:U29 yrkande 41 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
38. Kommissionens roll i samarbetet inom
tredje pelaren (mom. 63)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 104 börjar med
Utrikesutskottet har och slutar med
därmed besvarats bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet anser för sin del att
kommissionen, för att effektivisera
brottsbekämpningen inom EU, bör få
initiativrätt när det gäller samarbetet
i rättsliga och inrikes frågor, bl.a.
när det gäller polissamarbetet.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
41 och 1995/96:U23 (m) i berörd del som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 63 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
63. beträffande kommissionens roll i
samarbetet inom tredje pelaren
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 41 och
1995/96:U23 i berörd del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
39. Inre gränskontroll (mom. 64)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 105 börjar med
Utrikesutskottet noterar skatte- och
justitieutskottens och slutar med som
besvarade bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet anser att man i Norden
sedan länge kombinerat fri rörlighet för
personer med bevarad gränskontroll.
Tullkontrollen har inte inneburit något
allvarligt hinder för den fria
rörligheten och har möjliggjort en
effektiv kontroll av narkotikahandel,
vapensmuggling m.m. Inom EU anser man
att tullkontrollen vid gräns mot tredje
land är en självklar metod för att
bekämpa narkotikahandel och annan
brottslighet. Kontrollen vid de inre
gränserna vill man ersätta med ökat
samarbete. Detta kommer självklart att
leda till ökade krav på olika
kompenserande åtgärder som inrikes
kontrollinsatser av polis, införande av
nya dataregister m.m. Härigenom
förstärks samhällenas polisiära
karaktär. Utrikesutskottet anser att
regeringen vid regeringskonferensen bör
verka för att medlemsländerna ges en
fortsatt rätt till inre gränskontroller
när det gäller narkotika, vapen m.m.
Det anförda bör med anledning av
motionerna 1995/96:U22 (v) yrkande 48,
1995/96:29 (mp) yrkande 45 i berörd del
samt 1995/96:U30 (s) yrkande 7 ges
regeringen till känna.
dels att moment 64 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
64. beträffande inre gränskontroll
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U22 yrkande 48,
1995/96:29 yrkande 45 i berörd del
samt 1995/96:U30 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
40. Europol (mom. 65)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 105 börjar med
Utrikesutskottet noterar
justitieutskottets och slutar med i
berörd del som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del
framhålla att bekämpandet av den
organiserade brottsligheten är en
gränsöverskridande uppgift som kräver
gemensamma åtgärder och ett långt gånget
nära samarbete. Utrikesutskottet vill
därför att regeringen skall verka för
ett närmare samarbete, även på det
operativa området, inom Europol.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5
i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande
38 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 65 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande Europol
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i
berörd del, 1995/96:U21 yrkande 38
samt 1995/96:U23 i berörd del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
41. Europol (mom. 65)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 105 börjar med
Utrikesutskottet noterar
justitieutskottets och slutar med i
berörd del som besvarade bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar att
gemensamma polisinsatser är nödvändiga
för att kunna bekämpa den grova
gränsöverskridande brottsligheten inom
EU. Europol bör därför erhålla vissa
operationella befogenheter. Eventuella
operationer inom medlemsländerna måste
emellertid alltid ske under ledning av
nationell polis.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5
i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande
38 samt 1995/96:U23 (m) i berörd del som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 65 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande Europol
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i
berörd del, 1995/96:U21 yrkande 38
samt 1995/96:U23 i berörd del som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
42. Samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor i övrigt (mom. 67)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 107 börjar med Med
det ovan anförda och slutar med som
besvarade bort ha följande lydelse:
Säkerheten inom EU:s gränser måste
stärkas. Flera delar av EU:s juridiska
och inrikespolitiska samarbete (asyl-,
viserings-, invandringspolitik och
gränskontroller) bör, enligt
utrikesutskottet, därför genomgå en
harmoniseringsprocess och integreras i
gemenskapspelaren. Det innebär bl.a. att
dessa områden placeras under
parlamentets politiska kontroll och
domstolens juridiska kontroll samt att
beslutsfattandet blir effektivare.
Medlemsländernas legitima rätt att värna
territoriell suveränitet och integritet
samt medborgarnas säkerhet skall inte
påverkas av en sådan reform.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U19 (fp) yrkande 5
i berörd del, 1995/96:U21 (kds) yrkande
37, 1995/96:U22 (v) yrkandena 50 i
berörd del och 51, 1995/96:U23 (m) i
berörd del, 1995/96:U25 (c) yrkande 20 i
berörd del, 1995/96:U29 (mp) yrkande 45
i berörd del och 46 samt 1995/96:U30 (s)
yrkande 1 i berörd del som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 67 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
67. beträffande samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor i övrigt
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U19 yrkande 5 i
berörd del, 1995/96:U21 yrkande 37,
1995/96:U22 yrkandena 50 i berörd del
och 51, 1995/96:U23 i berörd del,
1995/96:U25 yrkande 20 i berörd del,
1995/96:U29 yrkande 45 i berörd del
och 46 samt 1995/96:U30 yrkande 1 i
berörd del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
43. Plats för parlamentets verksamhet
(mom. 77)
Helena Nilsson (c) och Bodil Francke
Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 114 börjar med
Utrikesutskottet har ingen och slutar
med som besvarat bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet har en annan
uppfattning än konstitutionsutskottet i
denna fråga och anser att det finns all
anledning att aktualisera diskussionen
om platsen för Europaparlamentets
verksamhet. Nuvarande ordning, där
parlamentets sammanträden och verksamhet
flyttar mellan Bryssel och Strasbourg,
är alltför kostsam och ineffektiv.
Regeringen bör under
regeringskonferensen verka för en
ändring i fördragen så att parlamentet
placeras på en ort.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U25 (c) yrkande 23 i
berörd del som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 77 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
77. beträffande plats för
parlamentets verksamhet
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U25 yrkande 23 i berörd del
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
44. Regionkommittén (mom. 86)
Helena Nilsson (c) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 117 börjar med
Utrikesutskottet noterar och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet anser att
regionkommittén bör få större inflytande
inom samarbetet bl.a. genom att stärka
banden mellan Europaparlamentet och
kommittén. Den bör också ges rätt att
föra talan inför domstolen, utan att
subsidiaritetsprincipen därför ges en
juridisk innebörd. Kommittén bör förses
med egen administration.
Det utskottet här anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna 1995/96:U21
(kds) yrkande 11 samt 1995/96:U25 (c)
yrkande 25 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 86 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
86. beträffande Regionkommittén
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 11 samt
1995/96:U25 yrkande 25 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
45. Åtgärder mot fusk (mom. 88)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 120 börjar med
Utrikesutskottet har och slutar med
yrkande 40 besvarat bort ha följande
lydelse:
EU:s medlemsländer har fått i gång ett
visst arbete när det gäller bekämpningen
av det illegala utnyttjandet av EU:s
gemensamma finansiella resurser. Bland
annat har en konvention mot fusket
undertecknats. Kampen har emellertid
knappt börjat och fler kraftfulla
åtgärder måste till innan tillståndet
kan betecknas som tillfredsställande.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motion 1995/96:U21 (kds) yrkande 40
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 88 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
88. beträffande åtgärder mot fusk
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:U21 yrkande 40 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
46. Ramlagstiftning för brott mot
europeisk lag (mom. 89)
Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 120 börjar med
Utrikesutskottet noterar de och slutar
med som besvarade bort ha följande
lydelse:
En europeisk ramlagstiftning behövs,
enligt utrikesutskottets uppfattning,
för brott mot europeisk lag så att lika
brott får enhetliga och likartade straff
oavsett medlemsland.
Det anförda bör riksdagen med anledning
av motionerna 1995/96:U21 (kds) yrkande
39 och 1995/96:U23 (m) i berörd del som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 89 i utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
89. beträffande ramlagstiftning för
brott mot europeisk lag
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:U21 yrkande 39 och
1995/96:U23 i berörd del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Karl-Göran Biörsmark (fp) anför
EU:s östutvidgning
Det absolut viktigaste målet de närmaste
åren är att Europa görs helt genom att
EU utvidgas med de länder i Öst- och
Centraleuropa som vill komma med. Det
främjar frihet, fred, demokrati och
välstånd i hela Europa. Den svenska
regeringen måste därför vara pådrivande
för de förändringar av EU:s fördrag som
möjliggör och underlättar en integration
av de forna kommuniststaterna i den
krets av demokratiska och stabila
rättsstater som utgör EU. Sverige har
ett speciellt ansvar för att Estland,
Lettland och Litauen inte glöms bort i
denna process.
Numera råder åtminstone ytligt sett
bred enighet mellan riksdagens partier
om den svenska positionen att främja
helandet av Europa. Jag anser dock att
såväl regeringen i sin skrivelse som
utrikesutskottet i sitt betänkande
undviker de svåra prioriteringar och
avvägningar som östutvidgningen ställer
de nuvarande medlemsländerna inför.
Östutvidgningen är en historisk
utmaning, och Sveriges röst behövs för
att målet skall nås. Det räcker
sannolikt inte med en allmänt positiv
intställning. En del andra i och för sig
angelägna frågor måste i detta skede stå
tillbaka och vissa sidospår måste skalas
bort, om östutvidgningen skall bli
verklighet. Endast genom koncentration
och fokusering kan detta svåra uppdrag
lyckas.
Varje EU-land måste också vara berett
att medverka till svåra beslut om
institutionerna, om deras beslutsformer
och om jordbruks- och strukturpolitiken.
Det absolut viktigaste och övergripande
målet för regeringskonferensen är att
förändra de delar av unionsfördraget och
institutionerna som krävs för att EU
skall klara utvidgningen. Detta skall
vara det starka och tydliga mandat som
den svenska regeringen skall ha med sig
till det inledande mötet i Turin.
Om EU:s medlemstal, vilket är önskvärt,
inom några år växer till mellan 20 och
30 är det ofrånkomligt att ändra
beslutreglerna. Strävan skall
självfallet även i framtiden vara att så
långt möjligt tillgodose alla
medlemsländers intressen, men det blir i
praktiken mycket svårt att nå resultat
om inte möjligheterna att fatta
majoritetsbeslut ökar. Jag anser att
förslaget om dubbla majoriteter, alltså
att majoritetsbeslut i ministerrådet
skall kräva en majoritet av röster som
därtill företräder en majoritet av EU:s
medborgare, är intressant och borde
prövas. Krav på enhällighet bör framöver
kunna begränsas till ett fåtal ärenden
som ändringar i EU:s konstitution och
upptagande av nya medlemmar. Jag anser
att parlamentet på sikt bör ges lika
beslutsrätt som rådet när rådet
lagstiftar genom majoritetsbeslut och
att parlamentet sålunda blir likställt
med rådet i lagstiftningsfrågor. De båda
organen kommer då att kunna ses som de
två delarna av ett tvåkammarparlament.
Ett viktigt skäl till vårt stöd för ökat
inflytande för parlamentet är att det är
den av EU:s institutioner som också ger
plats åt politiska partier som i
medlemsstaterna befinner sig i
opposition. Detta förbättrar demokratin
i EU.
En union för jobb
Arbetslösheten är det största sociala,
ekonomiska och mänskliga problemet i
Europa. Med rätt politik kan Europas
länder häva långtids- och
massarbetslösheten och hävda sig i
konkurrensen med områden med snabb
tillväxt i Asien och Nordamerika.
Ekonomin är i dag starkt
internationaliserad, och isolerade
insatser från enskilda länder ger inte
längre tillräckliga eller ens avsedda
effekter. Samarbete mellan länder är ett
måste för att lösa problemen och
utveckla Europas ekonomier mot tillväxt
och ökad sysselsättning. Den planerade
valutaunionen spelar här en central
roll. Fortsatt utveckling av den inre
marknaden och ständig kamp mot monopol
och för effektiv konkurrens är andra
inslag i en sådan gemensam politik.
Det är mycket tillfredsställande att
Europeiska rådet uttalat att kampen mot
arbetslösheten är en prioriterad fråga
för gemenskapen och dess medlemsländer.
Uttalandet som gjordes vid toppmötet i
Essen i december 1994 innehåller väl
genomtänkta rekommendationer för
medlemsländernas politik för fler jobb.
Det innebär att en gemensam strategi för
tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och
låg inflation har formulerats.
Samordnade insatser i fråga om
infrastruktur, framför allt
informationsteknik, miljö och energi är
exempel på åtgärder där jag anser att EU-
politik har en viktig roll att spela i
ansträngningarna att förbättra
sysselsättningsläget i Europa. Jag ser
vidare en skatteväxling för bättre miljö
och fler jobb, främjande av frihandel,
utveckling av den inre marknaden och
valutasamarbetet som väsentliga inslag i
en politik som underlättar skapandet av
en dynamisk företagsamhet och fler
arbetstillfällen.
Regeringskonferensen 1996 är emellertid
i första hand en grundlagsberedning för
att revidera delar av fördragen i syfte
att dels få institutionerna att fungera
bättre inför den framtida utvidgningen
med nya medlemsländer, dels få arbetet
inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken samt samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor att fungera
bättre. Regeringskonferensens uppgift är
inte att vara en allmän genomgång av
EU:s framtida verksamhet utan arbetet
bör koncentreras på de uppgifter som är
nödvändiga för att klara utvidgningen
och få ett mer välfungerande samarbete.
I regeringens skrivelse framförs tankar
på att på regeringskonferensen föra fram
förslag till förändringar i fördraget
genom ett avsnitt om
sysselsättningspolitik. Jag noterar att
regeringen inte kunnat precisera vad
dessa skulle innebära. Inte heller EU 96-
kommittén ansåg sig ha fått ett
tillräckligt underlag för att kunna
utföra en meningsfull studie av idén om
att skapa en sysselsättningsunion. Jag
befarar att sådana förslag till
fördragsändringar utan substantiellt
innehåll skulle kunna ta kraft från den
absolut viktigaste uppgiften vid
regeringskonferensen, nämligen
östutvidgningen och därav föranledda
institutionella reformer.
En union för miljön
Eftersom regeringskonferensen framför
allt handlar om ändringar i
grundläggande regler måste
förstärkningen av miljöpolitiken komma
till uttryck i fördragen. EU har chansen
att utvecklas till världens effektivaste
miljöorganisation genom sin förmåga att
fatta bindande, överstatliga beslut. Det
är anmärkningsvärt att den svenska
regeringen, till skillnad från t.ex. den
danska, inte driver på för
majoritetsbeslut för ekonomiska
styrmedel och inte heller för att
viktiga principer skrivs in i
fördragstexten genom att ändringar av
beslutsregler genomförs. Jag följer i
mina reservationer upp våra yrkanden på
miljöområdet.
Effektivare brottsbekämpning i Europa
Det mellanstatliga samarbetet inom
tredje pelaren utvecklas alltför
långsamt på grund av de många
beslutsnivåerna och kravet på
enhällighet vid beslutsfattandet. En
förändring bör ske. Bl.a. kampen mot
narkotikamissbruk, kampen mot bedrägeri
i internationell skala samt den yttre
gränskontrollen bör föras över till
första pelaren och därmed blir föremål
för överstatligt beslutsfattande. Detta
skulle ha den fördelen att de lagar som
skall styra verksamheten skulle
underställas också Europaparlamentets
prövning och att tvister skulle
hänskjutas till EG-domstolen för
avgörande.
Jag anser, mot bakgrund av att
brottsligheten blir alltmer
internationell till sin karaktär, att
det europeiska polissamarbetet bör
vidgas. Europolsamarbetet är ett steg i
rätt riktning som bör utvecklas till ett
överstatligt samarbete på så sätt att
t.ex. ett lands polis kan fullfölja en
polisjakt över en nationsgräns, att
gemensamma brottsregister kan upprättas
och att gemensamma insatsstyrkor mot
vissa brottstyper kan upprättas. Enligt
vår uppfattning bör narkotika- och
vapensmugglare och andra lagöverträdare
löpa samma risk att gripas oberoende av
i vilket europeiskt land de befinner
sig.
När det gäller de uppgifter som skall
registreras i Europols register är jag
väl medveten om att det är
medlemsländerna som förser Europol med
dessa uppgifter, och att uppgifterna
förs in i överensstämmelse med
medlemsländernas nationella regler.
Sverige följer här, liksom de andra
medlemsländerna, Europarådets
rekommendationer på området, och redan i
detta ligger en garanti för att polisen
inte för in uppgifter som enbart grundar
sig på ras, sexuell läggning m.m. Jag
vill emellertid från liberala
utgångspunkter understryka att
restriktivitet måste gälla för vilka
uppgifter som skall få finnas i denna
typ av register.
Människors fria rörlighet
I Maastrichtfördragets avdelning VI
artikel K.1 anges ett antal frågor bl.a.
om asyl, regler för människors passage
av medlemsstaternas yttre gränser och
för kontrollförfarande i samband med
detta, invandringspolitiken och
politiken gentemot medborgare i tredje
land vad avser dessas inresa och
rörlighet inom medlemsstaternas
territorier, villkor för bosättning för
medborgare i tredje land på
medlemsstaternas territorier, inkl.
villkoren för familjers återförening och
tillträde till arbetsmarknaden samt
åtgärder mot tredje lands medborgares
olagliga invandring, bosättning och
arbete inom medlemsstaternas
territorium.
Det är enligt min uppfattning angeläget
att de nämnda bestämmelserna förs över
till första pelaren. Bestämmelserna
handlar om att förverkliga unionens mål,
särskilt den fria rörligheten för
personer. Ett överförande skulle
innebära att asyl- och
invandringsfrågorna gjordes till föremål
för överstatligt beslutsfattande. Det
skulle också ha fördelen att de lagar
som styr verksamheten skulle
underställas Europaparlamentets prövning
och att tvister skulle hänskjutas till
EG-domstolen för avgörande. Utvecklandet
av en gemensam flyktingpolitik inom EU
skulle innebära att ansvaret för
flyktingströmmarna fördelas mer jämnt
mellan Europas stater. Flyktingpolitiken
har enligt utskottets uppfattning
successivt stramats åt i hela Europa. En
samordning av medlemsstaternas
minimiansvar är därför nödvändig om
åtminstone några länder i praktiken
skall kunna bedriva en mer generös
flyktingpolitik. De minst generösa
länderna bör inte få sätta normen för
EU:s gemensamma politik. Detta bör
prägla det fortsatta arbetet vad gäller
asyl- och invandringsfrågor.
2. Eva Zetterberg (v) anför
I de olika fackutskotten har
Vänsterpartiets representanter gjort
olika reservationer eller särskilda
yttranden. Dessa understödjer jag och
ansluter mig till i alla delar.
Därutöver vill jag emellertid själv göra
några ytterligare påpekanden i följande
yttrande:
Begreppet subsidiaritet
I regeringsskrivelsen påstår man att en
väl avvägd tillämpning av subsidiaritets-
eller (vår kursivering) närhetsprincipen
leder till ett effektivare
unionssamarbete genom att beslut fattas
på den nivå där de hör hemma. Begreppet
närhetsprincipen kan knappast vara vare
sig någon exakt eller uttömmande
översättning av det i sig oklara
begreppet subsidiaritet. Resonemangen om
subsidiaritet bör i fördragen ersättas
av klara beskrivningar av vilka områden
som skall behandlas på EU-nivå och vilka
som tillhör medlemsstatens kompetens.
Det finns anledning att befara att
suddiga kompetensgränser ger utrymme för
godtycke.
Om artikel 235
Ingen kan var okunnig om att det finns
krafter inom EU som vill utvidga EU:s
befogenheter och som i Romfördragets
artikel 235 funnit ett effektivt
instrument för sina syften. Enligt denna
artikel kan rådet enhälligt, på
kommissionens förslag och efter EU-
parlamentets hörande, besluta att ge EU
nya befogenheter som inte har
fördragstäckning. Under 1994 användes
denna artikel 27 gånger och under
perioden 1972-1989 vid ca 500
tillfällen. Bland såväl EU-kritiker som
mer EU-positiva finns kravet att EU:s
befogenheter minskas och att EU inte
åtar sig uppgifter som länderna kan
reglera själva eller i mellanstatligt
samarbete. Artikel 235 bör sålunda
avskaffas.
Om språk, offentlighet och EU-reglers
giltighet
Språkförbistringen är
informationshinder. Därmed är den även
ett hinder för demokratin. Sådana
praktiska hinder måste undanröjas och
underordnas demokratins principer.
Därför menar jag att beslutade EU-regler
skall vara giltiga bara om gällande
regler för offentlighet och
tidsmarginaler uppfyllts. Vänsterpartiet
anser även att vissa förenklingar av
beslutsprocedurer där EU-parlamentet är
inblandat är acceptabla om de inte leder
till att parlamentets makt förstärks.
Om tillämpning av Genèvekonventionen
EU måste kunna ställa krav på de länder
som söker medlemskap i organisationen,
särskilt vad gäller demokratiska fri-
och rättigheter. Det bör därför vid
regeringskonferensen klargöras att
dödsstraff och diskriminerande
medborgarskapslagar, som finns i vissa
av ansökarländerna, inte är förenliga
med EU-medlemskap. För att bli upptagna
som medlemmar måste också länderna inte
bara underteckna utan även tillämpa
Genèvekonventionen om flyktingar.
Om sekretessen kring ministerrådet och
Coreper
Ministerrådets överläggningar sker bakom
lyckta dörrar. Offentligheten kring
beslut och möjligheten att få ut
protokoll från mötena är dessutom
kraftigt begränsade även om vissa
förbättringar skett under senare tid.
Det är givetvis svårt att i allmänna val
ställa politiker till svars om själva
beslutsprocessen är kringgärdad med
sekretess. Inte heller i valet till EU-
parlamentet kan folkviljan komma till
uttryck i lagändringar därför att
parlamentet saknar initiativrätt och
inte utgör någon lagstiftande
församling. Ministerrådets och Corepers
möten bör göras offentliga om inte
beslut om icke offentlighet fattas med
två tredjedels majoritet. Skälen för ett
beslut om sekretess skall vidare
redovisas offentligt. Möjligheten till
sekretessbeläggning skall vara starkt
begränsad, och det bör klargöras i
fördragen vid vilka tillfällen det kan
vara tillåtet att icke offentliggöra
beslut. I Sverige är medvetenheten stor
om att sekretessbeläggning lamslår och
förkväver den demokratiska processen.
Man är inom EU även starkt medveten att
demokratiska processer ersätts med
professionellt genomförd lobbyverksamhet
av främst ekonomiskt starka intressen.
Bristen på öppenhet och stark sekretess
skadar EU:s demokratiska legitimitet.
Om EMU och jämställdheten mellan män och
kvinnor på arbetsmarknaden
Jag vill anmäla att jag i likhet med
Ingrid Burman (v) sympatiserar med
Miljöpartiets motion att Sverige vid
regeringskonferensen bör driva kravet på
könskvotering för att uppnå
grundläggande jämlikhet mellan könen
inom EU:s institutioner. Vidare vill jag
ge mitt fulla stöd till Ingrid Burmans
(v) särskilda yttrande angående
anslutning av Europeiska gemenskapen
till den europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter och grundläggande
demokratiska rättigheter, i all
synnerhet när det gäller frågan om
könsdiskriminering på arbetsmarknaden.
Att som arbetsmarknadsutskottets
majoritet på den här punkten avfärda ett
sådant yrkande med hänvisning till att
en stark ekonomi är en förutsättning för
jämställdhet visar på att man där är
kvar i föreställningar och ståndpunkter
som tillhör en förgången tid. Dessutom
uppmuntrar man människor att tills
vidare avstå från kampen för
jämställdhet till förmån för kampen för
en bra ekonomisk utveckling. Det vittnar
om både okunnighet och fördomsfullhet
att presentera dessa två mål som
motstridiga. Det finns ingen automatik i
förhållandet mellan ekonomisk styrka och
jämställdhet. Bristen på jämställdhet,
kvinnoförtrycket, förändrar möjligen
form på grund av ekonomiska förändringar
- innehållet förblir dock detsamma, dvs.
om inget annat görs.
Om internationell beskattning av
valutatransaktioner
Det svar på yrkande 19 i Vänsterpartiets
motion 1995/96:U22 som handlar om
beskattning av internationella
valutatransaktioner är mycket oprecist i
det att man hänvisar till ett i
framtiden mer utbyggt samarbete mellan
länderna inom EU för att detta skall bli
möjligt. En följdfråga efter ett sådant
svar måste bli: På vilket stadium är
samarbetet tillräckligt utbyggt för att
en fråga av detta slag skall kunna
diskuteras? Ett ärligt försök till svar
på en sådan följdfråga kan inte bli
annat än att man skjuter hela
frågeställningen mycket långt in i
framtiden. Till saken hör att frågan
redan diskuteras i olika FN-sammanhang.
Inget torde hindra att frågan
aktualiseras också inom EU.
Om utvecklingen av den inre marknaden
och den nationella kontrollen av
naturresurser och infrastrukturer
Det förefaller mig besynnerligt att
utrikesutskottet ställer sig bakom
näringsutskottets majoritet och dess
motsägelsefulla yttrande. Jag vill
därför uttala mitt stöd för innehållet i
Lennart Beijers och Eva Goës
reservation.
Om energipolitiken och Euratom
Lennart Beijer, Eva Goës och Kjell
Ericsson har i en reservation påpekat
att Euratomfördraget är föråldrat och
att politiken bör inriktas på avveckling
av de icke förnybara energislagen, på
skyddande av naturresurser, på främjande
av förnybara energislag och
energieffektivisering. Jag vill uttala
mitt stöd för deras ståndpunkt.
Om asylrätten
Regeringen säger i sin skrivelse att man
kan tänka sig att föra över vissa delar
av asyl- och invandringsfrågorna till
gemenskapslagstiftningen. Vänsterpartiet
är för en generös och human syn på asyl-
och invandringspolitiken, men
överstatlighet på det här området kommer
att leda till försämringar av
flyktingmottagandet både i Sverige och i
hela EU. Med överstatligheten som
förevändning kan man genomföra
försämringar utan att riskera att bli
utsatt för kritik. I dag inriktas EU:s
samordning av gränskontroll till att
resa hinder för flyktingar att komma in
i något av EU-länderna. Några seriösa
planer på att använda den gemensamma
politiken till att dela på ansvaret för
flyktingarna lyser med sin frånvaro. En
mellanstatlig samordning för att dela
ansvaret är den enda realistiska
modellen. De länder inom och utom EU som
har en human flyktingmottagning bör gå
före och påverka andra länder genom att
sluta bindande mellanstatliga
överenskommelser (multilaterala och
bilaterala) som ligger på en hög nivå
och som bygger på en human grund.
Om narkotikapolitiken
När det gäller narkotikapolitiken finns
en övertro på att EU skulle kunna lösa
många problem. Det enda EU möjligen kan
göra är att begränsa utbudet på
narkotika. Alla de andra stora frågorna
kan knappast lösas annat än i ett
nationellt sammanhang. Det handlar då om
efterfrågeminskning, rehabilitering och
vård och inre kontroll. Att lägga
tyngdpunkten när det gäller
narkotikabekämpningen på det
internationella samarbetet är sålunda
perspektivlöst. Inom olika EU-organ
finns dessutom starka narkotikaliberala
strömningar, vilket knappast höjer
effektiviteten i bekämpningen. Sverige
behövs som en stark motståndare till den
internationella narkotikaliberalismen.
Sverige bör därför inte släppa en tum av
beslutanderätten över narkotikapolitiken
till EU, och EU:s narkotikaarbete bör
baseras på FN:s narkotikakonvention. De
medlemsländer som inte undertecknat FN:s
narkotikakonvention måste förmås att
göra detta och börja tillämpa den.
Om gränskontroll och registrering
I Norden har vi under decennier visat
att det går att kombinera passfrihet med
gränskontroll. Att avskaffa den inre
gränskontrollen inom EU är en
idealistisk utopi som kan få obehagliga
konsekvenser om den förverkligas.
Avskaffandet av de inre
gränskontrollerna kommer obönhörligt att
leda till starkare krav på kompenserande
inrikes kontrollinsatser av polis,
dataregister m.m., vilket är ett klart
större hot mot den personliga
integriteten än vad en fortsatt
gränskontroll någonsin kan bli. Det
finns många mycket obehagliga inslag av
integritetskränkande åtgärder i
förslagen till EIS (European Information
System, inom Europol), SIS (Schengen
Information System) och CIS (Customs
Information System). Sverige har alltid
varit ett föregångsland i kampen för
medborgerliga fri- och rättigheter och
måste motarbeta de integritetskränkande
inslagen i de nämnda
dataregistersystemen.
Om djurskydd
En speciell artikel för djurskydd, som
klargör att levande djur inte är varor,
bör skrivas in i fördraget.
Djurskyddsartikeln skall ha som
utgångspunkt att djur är kännande
varelser som inte skall behandlas på ett
plågsamt sätt. Alla djurskyddsregler,
även transportbestämmelser, skall vara
minimiregler som tillåter ett land att
ställa hårdare krav. Beslut om
minimiregler om djurskydd skall fattas
med kvalificerad majoritet.
Om den s.k. miljögarantin
Artikel 100a 4, ofta felaktigt kallad
"miljögarantin", som hittills aldrig
kunnat användas, måste förstärkas så att
den blir en verklig rätt att ha
nationellt hårdare krav. Den skall
omfatta rätten att skärpa krav, inte
bara behålla befintliga. Den skall
omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och
säkerhet. Den skall vidare kunna
användas oavsett hur det berörda landet
röstat i den aktuella frågan i tidigare
omröstningar i rådet. Bevisföringen
skall vara omvänd så att ett land
anmäler att det genomför hårdare krav
till kommissionen. Kommissionen har tre
månader på sig att invända mot de
hårdare kraven och måste i så fall gå
till domstolen för att försöka hindra
dem. Domstolen skall behandla frågan
utifrån dess miljö- och konsumentaspekt,
inte utifrån varornas rörlighet. För att
detta skall fungera krävs att domstolen
förstärks med en kompetent miljöinstans.
Om det föreligger
miljö/konsumentskyddsskäl skall
domstolen döma till medlemsländernas
fördel även om det innebär en
inskränkning i varornas fria rörlighet.
För att efterlevnaden av nationella
miljöregler skall kunna kontrolleras bör
rätten till nationell gränskontroll
skrivas in i fördraget.
Om statliga monopol
När det gäller vissa produkter som kan
vara av livsavgörande betydelse - där
det vore olämpligt att priserna
reglerades utifrån efterfrågan i stället
för av behov - och andra för
livsföringen destruktiva varor - där
restriktioner och kontroll av
försäljning kan medverka till att
människor får möjligheter till en
sundare livsföring - är det viktigt att
det är tillåtet med statliga monopol. I
det förstnämnda fallet gäller detta
t.ex. läkemedel och i det sistnämnda
alkoholförsäljning. När det gäller denna
typ av krav torde moraliska skäl och
hälsoskäl väga tyngre än ekonomiska
doktriner.
Om rätten att bedriva en nationell
regionalpolitik
Frihandel mellan nationerna och en ökad
rörlighet mellan dem innebär mestadels
en utveckling av godo. Tullar,
importkvoter och andra
handelsrestriktioner är hinder för en
sådan utveckling. Omvänt gäller att
försummade miljökrav, social dumpning
gör att en del nationer på ett felaktigt
sätt gynnas i konkurrensen. På samma
sätt kan geografiska och klimatologiska
förhållanden missgynna vissa länder
eller delar av länder. I det sistnämnda
fallet torde det vara rimligt att
regionalpolitiskt driftsstöd, t.ex.
transportstöd, skulle vara tillåtet för
att uppväga de nackdelar som dessa
faktorer medför.
3. Bodil Francke Ohlsson (mp) anför
Subsidiaritetsprincipen
Subsidaritetsprincipen, eller
närhetsprincipen, betyder att beslut
skall fattas på den nivå där de hör
hemma t.ex. på nationell nivå i stället
för på det europeiska planet.
Miljöpartiet vill poängtera att det är
fråga om en decentraliseringsprincip med
självbestämmande och inte en
delegeringsprincip. Skrivelsens och
sedan också utskottets text, en väl
använd tillämpning av subsidaritets-
eller närhetsprincipen , inskränker
principen i praktiken till EU-
delegering. Ett land kan alltså inte
självt bestämma om strängare miljö- och
hälsokrav på varor, om detta bedöms som
handelshinder för annat EU-lands
ekonomiska intressen.
Suspension vid miljöbrott
Miljöpartiet har i sin motion ett
yrkande som gäller ekonomiska sanktioner
mot dem som inte följer miljölagarna. I
utskottets överväganden, vad gäller en
rad motionsyrkanden som tar upp frågan
om utträde ur unionen och suspendering
av traktaten i förhållande till en
medlemsstat, nämns också sanktioner.
Utrikesutskottet noterar att ett flertal
inom reflektionsgruppen anser att en
bestämmelse bör införas i fördraget,
vilken medger sanktioner mot varje
medlemsland som begår allvarliga brott
mot de mänskliga rättigheterna eller de
grundläggande demokratiska principerna.
Miljöbrott och verkan av dem kan vara
såväl brott mot de mänskliga
rättigheterna som mot grundläggande
demokratiska principer. Enligt
utrikesutskottet har
suspensionsmöjligheten ett visst värde,
särskilt i ett utvidgningsperspektiv,
och skulle kunna fungera som ett
påtryckningsmedel. För tydlighetens
skull, bör ett tillägg om miljöbrott
göras. Bestämmelsen kommer då att
innehålla ett medgivande om sanktioner
mot medlemsland som bryter mot mänskliga
rättigheter, grundläggande demokratiska
principer och EU:s miljöregler och
lagar. Utrikesutskottets slutord i
övervägandet, att man utgår från att
regeringen har beredskap att diskutera
frågan vid regeringskonferensen , tolkar
Miljöpartiet som en stark uppmaning till
regeringen att aktivt agera i frågan.
EU:s utvidgning
Miljöpartiets åsikter om utvidgningen av
EU baseras på att alla länder i
Europa som efter väl förankrat
demokratiskt val önskar inträde i
unionen skall få det. De som väljer att
stå utanför skall kunna göra det och
garanteras andra samarbetsavtal med
unionen. Dessa avtal skall inte utformas
så att de i praktiken är en kamouflerad
inkörsport till medlemskap.
Jämställdhet och icke-diskriminering
inom EU
Regeringens skrivelse saknar konkreta
besked i sak om vilka krav man avser
ställa under regeringskonferensen.
Sverige är känt som föregångare i
internationellt avseende. Den
procentuella andelen kvinnor i Sveriges
riksdag framhålls t.ex. alltid för
utländska gäster. Den politiska
representationen i EU däremot domineras
av män. Den svenska regeringen har
hittills legat lågt när det gäller
jämställdhetsfrågor i EU-sammanhang. För
att uppnå grundläggande jämlikhet inom
EU-institutionerna bör Sverige under
regeringskonferensen driva kravet på
könskvotering.
Kemikaliekontroll
Kemikaliefrågorna är mycket viktiga, och
ett av unionens största miljöproblem är
användningen av kemikalier. Miljöpartiet
de gröna anser att det land som har de
skarpaste reglerna skall vara
vägledande, inte som i dag tvärtom.
Dessa frågor måste drivas kontinuerligt
inom unionen, framför allt mot bakgrund
av att Sverige har fått fyraåriga
undantag vad avser ett antal ämnen. Av
dessa har kommissionen enbart börjat
hantera ett, varför det verkar troligt
att undantagen kommer att försvinna om
tre år, om inte undantagen permanentas
eller det på annat sätt blir möjligt att
gå före på kemikalieområdet. Dock anser
vi det uteslutet att
regeringskonferensen, vars syfte är att
i första hand diskutera de stora
institutionella frågorna och
östutvidgningen, skulle hamna på en
detaljeringsgrad som denna. Vi
återkommer därför i andra sammanhang
till dessa frågor.
Den gemensamma jordbrukspolitiken
Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP,
med regleringar och subventioner
skapades för att trygga
livsmedelsförsörjningen. I dag står
jordbruket inför delvis andra
utmaningar. Dagens jordbruk är inte
ekologiskt hållbart, och CAP måste
förändras radikalt. Detta är en fråga
som, i samband med frågan om
östutvidgningen, kommer att beröras
under regeringskonferensen, men som även
kommer att ta längre tid och utrymme i
anspråk än vad som blir möjligt under
denna. Miljöpartiet ser därför anledning
att återkomma mer utförligt i denna
fråga.
Djurskydd
Miljöpartiet de gröna anser att djurens
ställning inom EU bör hävdas bättre
genom att djurskyddet stärks i
Romtraktaten. Att som i
jordbruksutskottets yttrande hänvisa
detta till att ett sätt att uppnå detta
är att kraven på djuromsorg förs in i
Romfördraget är att inte driva frågan
hårt nog. Frågan är mycket viktig, och
Miljöpartiet efterlyser därför en
starkare skrivning i den här frågan.
Samarbetet inom den tredje pelaren
Regeringen vill i sin skrivelse ge mer
styrka åt EU:s institutioner i frågor
som faller under den s.k. tredje
pelaren, bl.a. vill man ge initiativrätt
till kommissionen i fråga om
straffrättsligt samarbete samt tull- och
polissamarbete. Dessutom skall
kommissionens roll ytterligare
förstärkas genom en övervakningsfunktion
inom ramen för det rättsliga samarbetet
och inrikessamarbetet. Miljöpartiet
anser att den nuvarande ordningen bör
behållas och ställer sig alltså inte
bakom de förändringar som föreslås i
skrivelsen om den tredje pelaren. Vidare
är inte Miljöpartiet berett att avskaffa
de inre gränskontrollerna för att uppnå
fri rörlighet för personer. De
kompensatoriska åtgärder i form av bl.a.
olika dataregister med personuppgifter
av olika slag som planeras för att
uppväga avskaffandet är för oss
oacceptabla. Allt fler krav på inrikes
kontrollinsatser av polis, registrering
i dataregister m.m. på grund av
avskaffade gränskontroller är ett större
hot mot den personliga integriteten än
vad en fortsatt gränskontroll någonsin
kommer att vara. I fråga om Europol
anser Miljöpartiet att Sverige, som
aktivt föregångsland i fråga om
medborgerliga fri- och rättigheter,
aktivt måste motverka registerföring av
integritetskränkande uppgifter i t. ex.
Europols register.
Den inre gränskontrollen
Miljöpartiet är inte berett att avskaffa
de inre gränskontrollerna för att uppnå
fri rörlighet för personer, eftersom vi
menar, att detta, förutom andra effekter
som förstärkt polis och utökade
dataregister, också innebär att
gränserna öppnas för knarket. Vi är
därför emot svensk medverkan i
Schengenavtalet. Friheten att passera
gränser länder emellan kan man uppnå med
en passfrihet, som kombineras med
gränskontroll. Systemet har sedan länge
fungerat bra i de nordiska länderna.
Europaparlamentets roll
Miljöpartiet de gröna anser att
Europaparlamentet, för att minska
avståndet mellan beslutsfattare och de
som berörs av besluten och för att
stärka demokratin, bör ges viss
lagstiftningsrätt, men endast såvitt
gäller miniminormer för mänskliga
rättigheter, skydd för hälsa, miljö och
djuretiska frågor.
Yttranden från andra utskott
Konstitutionsutskottets yttrande
1995/96:KU5y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
beslutat bereda samtliga övriga utskott
utom utbildnings- och bostadsutskotten
tillfälle att yttra sig över regeringens
skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 jämte motioner i
de delar som ligger inom respektive
utskotts beredningsområde.
Konstitutionsutskottets yttrande avser
de delar som rör demokrati och
grundläggande fri- och rättigheter,
öppenhet och insyn samt institutionella
frågor (i huvudsak avsnitten 4 och 10 i
skrivelsen) samt frågor om utträde ur
och suspension från fördragen. I
yttrandet behandlas således motionerna
U19 (fp) yrkande 6, U21 (kds) yrkandena
1, 2, 4, 6-8 och 10-25, U22 (v)
yrkandena 1-9, 13 och 36, U23 (m)
delvis, U24 (s) yrkande 2, U25 (c)
yrkandena 1, 2 och 21-26, U27 (fp), U29
(mp) yrkandena 1, 3-11, 26, 28 och 29
samt U30 (s) yrkandena 2-4 och 9-11.
Utskottet
1 Allmän bakgrund
1.1 Europeiska unionen (EU) och dess
utveckling
I april 1951 tillkom i Paris fördraget
om Europeiska kol- och stålgemenskapen
(EKSG). Samarbetet inom EKSG skulle inte
utgöra ett traditionellt mellanstatligt
samarbete utan också ha överstatliga
inslag. Målet för detta samarbete var
att skapa förutsättningar för fred i
Europa. För att uppnå detta politiska
mål och också för att befordra
välståndsutvecklingen i de medverkande
länderna skulle en gemensam marknad för
kol och stål upprättas. Diskriminering
och konkurrensbegränsande åtgärder i
förhållandet mellan medlemsstaterna
skulle förhindras.
Fördraget om kol- och stålgemenskapen
följdes år 1957 av fördragen om
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)
och Europeiska atomenergigemenskapen
(Euratom). Fördraget om EEG, det s.k.
Romfördraget, kan sägas vara ett avtal
mellan stater som på ett antal
definierade områden avhänder sig
självbestämmande till förmån för ett
gemensamt beslutsfattande i gemenskapens
institutioner. EEG:s uppgifter var att
främja en harmonisk utveckling av den
ekonomiska verksamheten inom gemenskapen
som helhet, en fortgående och balanserad
tillväxt, en ökad stabilitet, en allt
snabbare höjning av levnadsstandarden
samt närmare förbindelser mellan
medlemsstaterna. Detta skulle
åstadkommas genom att en gemensam
marknad upprättades och genom att
medlemsstaternas ekonomiska politik
gradvis närmades till varandra.
Genom Romfördraget etablerades fyra
institutioner:, rådet, kommissionen,
domstolen och församlingen, som senare
kom att bli parlamentet. De olika
gemenskapernas församlingar resp.
domstolar gjordes gemensamma genom en
konvention 1957, och råden resp.
kommissionerna genom det s.k.
fusionsfördraget 1967.
Den första större revisionen av
Parisfördraget (om EKSG) och
Romfördragen om EEG och Euratom skedde
genom Europeiska enhetsakten 1986 med
ikraftträdande den 1 juli 1987. Genom
enhetsakten gjordes på det
institutionella området viktiga
förändringar av beslutsprocessen inom
gemenskaperna. När det gällde åtgärder
för att förverkliga den inre marknaden
skulle besluten i ministerrådet som
regel fattas som majoritetsbeslut, och
enhällighet krävdes mer undantagsvis. I
dessa frågor infördes också en
samarbetsprocedur mellan rådet och
parlamentet, som stärkte parlamentets
ställning men utan att det fick det
slutliga avgörandet. Även kommissionen
fick en starkare position genom att
befogenheterna att tillämpa av rådet
beslutade föreskrifter och utfärda
tillämpningsföreskrifter till dessa
utvidgades.
Genom det fördrag som slöts i den
holländska staden Maastricht och som
trädde i kraft den 1 november 1993
upprättades Europeiska unionen (EU). Den
innesluter tre stora samarbetsområden,
tre pelare. Den första pelaren utgörs av
Europeiska ekonomiska gemenskapen som
numera betecknas Europeiska gemenskapen
(EG). Den andra pelaren omfattar ett
mellanstatligt samarbete inom utrikes-
och säkerhetspolitikens område och den
tredje ett likaledes mellanstatligt
samarbete inom området för rättsliga
frågor och inrikes angelägenheter.
Inom unionen sker det överstatligt
präglade samarbetet fortfarande inom de
tre gemenskaperna. Till detta samarbete
förs också vissa nya samarbetsområden av
vilka det mest långtgående är det som
syftar till att upprätta en ekonomisk-
monetär union.
Inga djupgående förändringar i den
institutionella strukturen blev följden
av Maastrichtfördraget. Beslutsordningen
ändrades dock på flera viktiga punkter.
Användning av majoritetsbeslut i rådet
vidgades. Europaparlamentet fick ett
ökat inflytande genom
medbestämmandeproceduren som bl.a.
tillämpas på inre marknadsfrågor. Den
ger parlamentet en möjlighet att
förhindra beslut av
lagstiftningskaraktär.
Utvecklingen inom EG har under 1980-
och 1990-talet således gått mot ökad
överstatlighet. Parlamentets ställning
har stärkts i två omgångar.
Majoritetsbeslut tillämpas i ökande
utsträckning i rådet. Kommissionen har
fått en starkare position. Till denna
utveckling har emellertid EG-domstolen i
hög grad bidragit.
Domstolens främsta uppgifter är att
tolka och tillämpa EG:s fördrag och
regelsystem. Genom sin verksamhet
utvecklade domstolen under 1970-talet
fler av EG-rättens viktigaste principer,
bl.a. principerna om EG-rättens
företräde framför nationell rätt och om
EG-rättens direkta tillämplighet.
Maktfördelningen mellan medlemsstaterna
och gemenskaperna är i princip given i
de grundläggande fördragen. Förändringar
av denna kompetensfördelning fordrar
således fördragsändringar. Det betyder
att en utvidgning av samarbetet till nya
områden eller en ökad kompetens för EG-
institutionerna på tidigare
samarbetsområden kräver att fördragen
ändras.
I EG:s beslutsprocess har den av
medlemsländerna oberoende kommissionen
en initiativtagande, övervakande och
verkställande roll. Den formella
initiativrätten i normgivningsfrågor
tillkommer endast kommissionen. Ett
förslag från kommissionen är således en
förutsättning för att en formell
beslutsprocess skall initieras.
Kommissionens övervakande roll tar bl.a.
sikte på tillämpningen av
fördragsbestämmelserna och de
bestämmelser som institutionerna antagit
med stöd av fördraget (sekundärrätten).
Kommissionsförslagen riktas främst till
Europeiska unionens råd (ministerrådet)
där de viktigaste besluten fattas inom
EU. Rådet utgörs av representanter för
medlemsstaternas regeringar.
Vissa beslut kräver enhällighet i
rådet. Men flertalet beslut inom ramen
för EG-samarbetet fattas med
kvalificerad majoritet. Genom regeln om
kvalificerad majoritet kan en stat och
dess medborgare bli bundna av ett beslut
som staten motsatt sig.
Europeiska unionens råd skall skiljas
från Europeiska rådet, som är unionens
"toppmöte". I Europeiska rådet ingår
medlemsstaternas regeringschefer,
Finlands och Frankrikes presidenter och
kommissionens ordförande. Rådet möts en
gång i halvåret för överläggningar och
beslut i övergripande politiska frågor.
Europaparlamentet fungerar dels som ett
beredande organ till rådet i ett tidigt
skede av processen, dels som ett i vissa
sammanhang beslutsfattande organ
tillsammans med rådet. I det första
fallet gäller att rådet inte kan fatta
några beslut som är bindande för
medlemsstaterna utan att parlamentet
åtminstone yttrat sig i saken. I det
andra fallet finns två former för
Europaparlamentets medverkan:
samarbetsförfarandet och
medbeslutandeförfarandet.
Europaparlamentet har också en
avgörande roll när det gäller att
ansluta nya medlemsstater till unionen
och ingå s.k. associationsavtal med
andra länder.
Europaparlamentet har vidare viktiga
kontrollerande funktioner.
EG-domstolens viktigaste uppgift är att
övervaka att EG-rätten tolkas och
tillämpas enhetligt av institutionerna
och i medlemsstaterna. EG-domstolen har
ensam befogenheten att slutligt tolka EG-
rätten och har därvid utvecklat flera av
EG-rättens viktigaste principer.
Genom Maastrichtfördraget infördes en
ny institution, revisionsrätten. Dess
uppgift är att granska räkenskaperna
över gemenskapens och dess organs
samtliga inkomster och utgifter.
Revisionsrätten skall pröva om samtliga
inkomster och utgifter varit lagliga och
korrekta och om den ekonomiska
förvaltningen varit sund.
1.2 Regeringskonferensen 1996
1.2.1 Fördragsbestämmelser
Förslag till ändringar av de fördrag som
unionen bygger på kan föreläggas rådet
av regeringen i en medlemsstat eller av
kommissionen. Rådet kan efter att ha
hört Europaparlamentet och i
förekommande fall kommissionen uttala
sig för att sammankalla en konferens med
företrädare för medlemsstaternas
regeringar. Denna konferens sammankallas
av rådets ordförande i syfte att i
samförstånd komma överens om de
ändringar som skall göras i dessa
fördrag. Ändringarna skall träda i kraft
när de har ratificerats av samtliga
medlemsstater i överensstämmelse med
deras konstitutionella bestämmelser.
I Maastrichtfördraget fastslogs att en
konferens med företrädare för
medlemsstaternas regeringar skall
sammankallas år 1996 för att undersöka
vilka bestämmelser i fördraget som skall
revideras för att uppfylla de mål för
unionen som anges i fördraget.
1.2.2 Förberedelser inom EU -
reflektionsgruppen
Vid Europeiska rådets möte på Korfu i
juni 1994 beslöt rådet att tillsätta en
s.k. reflektionsgrupp med företrädare
för de 15 medlemsländernas
utrikesministrar, kommissionen och
Europaparlamentet. Vid mötet på Korfu
anmodades också ministerrådet,
kommissionen och Europaparlamentet att
upprätta rapporter med utgångspunkt i en
utvärdering av hur unionsfördraget
verkat hittills. Rapporterna lades fram
i juni 1995 när reflektionsgruppens
förberedande arbete skulle inledas. Även
domstolen och revisionsrätten har
avgivit rapporter inför
regeringskonferensen.
Reflektionsgruppens uppgift var att
kartlägga aktuella frågor inför
konferensen men inte att förhandla om
själva frågorna. Gruppen skulle granska
och utveckla idéer om de bestämmelser i
unionsfördraget där en revidering
förutses och om andra möjliga
förbättringar som kan göras i en anda av
demokrati och öppenhet. Gruppen skulle
också, mot bakgrund av den framtida
utvidgningen av unionen, utarbeta
alternativ i vissa angivna
institutionella frågor, såsom vägning av
röster, gränsen för kvalificerad
majoritet, antalet medlemmar av
kommissionen och andra åtgärder som
anses nödvändiga för att underlätta
institutionernas arbete och garantera
deras effektivitet mot bakgrund av
utvidgningen.
Reflektionsgruppen fick senare i
uppgift att inrikta sig också på bl.a.
subsidiaritetsfrågorna.
Reflektionsgruppen avlämnade sin
slutrapport vid Europeiska rådets möte i
Madrid i december 1995.
1.2.3 Svenska förberedelser
Regeringen tillsatte i maj 1995 en
parlamentarisk kommitté (UD 1995:02,
dir. 1995:15) inför 1996 års
regeringskonferens. Kommittén - EU 96-
kommittén - har i uppdrag dels att låta
göra utredningar om viktigare sakfrågor
som kan komma att behandlas vid denna
konferens, dels att stimulera den
offentliga debatten kring
regeringskonferensens huvudfrågor och ge
företrädare för olika åsiktsriktningar
utrymme att argumentera för sina
uppfattningar.
I den första huvuduppgiften ingår att
särskilt belysa hur Sverige inom ramen
för regeringskonferensen skall kunna
främja utvecklingen inom sakområden som
Sverige prioriterar i EU-samarbetet.
Vidare skall kommittén skaffa
information om förberedelser och debatt
som pågår i andra EU-länder, identifiera
andra viktiga frågor som kommer att
behandlas vid konferensen och närmare
analysera dessa utifrån svenska
intressen. Bland sådana frågor nämns i
direktiven:
- konsekvenser av den nu genomförda
utvidgningen av unionen för
beslutsformer, EU-institutionernas
ställning och balansen mellan stora och
små medlemsländer,
- möjliga eller nödvändiga anpassningar
av EU:s institutioner och beslutsformer
för att bana väg för en framtida
utvidgning till Central- och Östeuropa
och de baltiska länderna,
- eventuella förändringar i den
institutionella maktbalansen mellan
kommissionen, ministerrådet och
Europaparlamentet,
- subsidiaritetsprincipen och dess roll i
EU-samarbetet.
Kommitténs andra huvuduppgift är att
anordna aktiviteter för att stimulera
offentlig debatt om
regeringskonferensens huvudfrågor.
Enligt direktiven skall den särskilt
lägga sig vinn om att både positiva och
negativa uppfattningar kommer till
uttryck och att debatten förs runt om i
landet. Särskilda medel har ställts till
kommitténs förfogande också för dessa
uppgifter.
Kommittén skall fortlöpande avge
rapporter i enskilda ämnen i den takt
och i den utsträckning som kommittén
finner lämpligt.
Kommittén har i enlighet med sitt
uppdrag bl.a. anordnat ett stort antal
seminarier och gett ut skrifter och
expertrapporter. Kommittén har inte haft
till uppgift att lägga fram förslag till
svenska ståndpunkter vid
regeringskonferensen. Det är regeringens
ansvar att i samråd med riksdagen lägga
fast Sveriges ståndpunkter inför
konferensen. Kommittén är dock
oförhindrad att, när den finner
lämpligt, göra sådana bedömningar i
enskilda sakfrågor som kan vara av värde
vid beredningen av svenska
förhandlingspositioner. Kommittén har
den 8 februari 1996 avlämnat sin rapport
1996 års regeringskonferens med
Europeiska unionens medlemsstater -
svenska intressen (SOU 1996:19).
Riksdagen uttalade vid sin behandling i
juni 1995 av ett antal motioner om EU:s
institutioner m.m. (bet. 1994/95:KU43,
rskr. 387) att det är angeläget att
regeringen fortlöpande håller riksdagen
informerad om utvecklingen av
förberedelsearbetet inför
regeringskonferensen. Riksdagen borde
också ges tillfälle att ge synpunkter på
detta arbete. Regeringen borde under
hösten överlämna en skrivelse till
riksdagen med en redovisning för
uppläggningen av förberedelsearbetet
samt för vissa mer principiella
ställningstaganden från regeringens sida
i de sakfrågor som konferensen kommer
att behandla. Förankringen av de
konkreta ställningstagandena före och
under regeringskonferensen borde däremot
i enlighet med den fastställda ordningen
ske i EU-nämnden.
Statsrådet Mats Hellström redovisade i
ett anförande i riksdagen den 1 juni
1995 regeringens arbete i vad avser den
information till och det samråd med
riksdagen som skall äga rum inför och
under regeringskonferensen (prot.
1994/95:113). Samråd om svenska
intressen vid konferensen har ägt rum
med EU-nämnden under sommaren och hösten
1995. Regeringen redovisade i en skrift
Svenska principiella intressen inför
EU:s regeringskonferens 1996 sina
utgångspunkter inför konferensen.
2 Frågor inför regeringskonferensen
2.1 Regeringskonferensens uppdrag
Europeiska rådet framhöll vid sitt möte
i december i Madrid att
regeringskonferensen bör studera de
bestämmelser i unionsfördraget som
enligt fördraget skall ses över, liksom
de frågor som Europeiska rådet vid
tidigare toppmöten beslutat skall
granskas av konferensen. Europeiska
rådet framhöll att regeringskonferensen
rent allmänt bör studera de
förbättringar som måste genomföras i
fördragen för att anpassa unionen till
dagens verklighet och morgondagens krav.
Detta bör ske mot bakgrund av
reflektionsgruppens arbete.
När det gäller regeringskonferensens
innehåll är medlemsländerna skyldiga att
behandla de frågor som nämns i
unionsfördraget. Dessa är utrikes- och
säkerhetspolitik,
medbeslutandeproceduren,
rättsaktshierarkin, budgetfrågor,
energi, turism och räddningstjänst.
Förutom den obligatoriska översynen kan
regeringskonferensen ta upp frågor i
enlighet med de målsättningar som anges
i fördragets två inledande artiklar
(artiklarna A och B), vilket omfattar i
stort sett samtliga samarbetsområden i
unionen. Vid tidigare möten med
Europeiska rådet har också olika
institutionella frågor tagits upp som
rör bl.a. beslutsproceduren i rådet och
alla andra åtgärder som är nödvändiga
för att underlätta institutionernas
arbete i en anda av demokrati och
öppenhet samt säkerställa att de
fungerar effektivt med tanke på en
utvidgning.
Vid Madridmötet fastslogs att
regeringskonferensen skall inledas den
29 mars i Turin. Samtidigt beslöts att
konferensen skall hålla regelbundna
möten i princip en gång i månaden på
utrikesministernivå. Arbetet skall
förberedas av en grupp av företrädare
för varje medlemsstats utrikesminister
och kommissionens ordförande. Vidare
beslöts att Europaparlamentet skall vara
nära knutet till konferensens arbete.
Företrädare för de länder i Central- och
Östeuropa med vilka Europaavtal ingåtts
samt Malta och Cypern skall underrättas
regelbundet om utvecklingen av
diskussionerna och beredas tillfälle att
redogöra för sina synpunkter i samband
med ordförandeskapets möten.
Någon slutlig agenda för
regeringskonferensen är inte fastställd.
2.2 Huvudsakligt innehåll i regeringens
skrivelse
Redogörelsen inriktas på frågor som
ligger inom konstitutionsutskottets
beredningsområde.
I skrivelsen framhåller regeringen att
uppgiften för 1996 års
regeringskonferens är att se över de
grundläggande fördragen i ljuset av
unionens mål och att
regeringskonferensen äger rum i en
situation då unionen står inför stora
utmaningar, internt och externt.
Regeringskonferensen måste, påpekar
regeringen, lägga grunden för en
utvidgning av EU med länderna i Central-
och Östeuropa inklusive de baltiska
staterna samt Cypern och Malta. EU:s
institutioner måste därför anpassas till
att fungera i en väsentligt större
medlemskrets.
Regeringens utgångspunkt är att EU
också i fortsättningen kommer att
utvecklas som en sammanslutning av
självständiga stater till vilken
medlemsstaterna i vissa fall överför
beslutsbefogenheter för att lättare
uppnå gemensamma mål.
Bland de övergripande svenska
målsättningarna betonar regeringen att
Sverige ser öppenhet som ett instrument
för att stärka det medborgerliga
inflytandet och att ett öppnare, enklare
och effektivare EU också är en
förutsättning för ökat folkligt stöd och
demokratisk legitimitet.
I avsnittet om demokrati, öppenhet och
insyn betonar regeringen att det är ett
starkt svenskt intresse inför
regeringskonferensen att tillgodose
medborgarnas växande och berättigade
krav på öppenhet och insyn och att en
offentlighetsprincip lik vår svenska bör
gälla för institutionerna inom EU.
Ett sätt att betona den vikt som EU:s
medlemsländer fäster vid respekten för
mänskliga rättigheter vore enligt
regeringen att ansluta den europeiska
gemenskapen till den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna.
Regeringen framhåller att EU-fördraget
är oöverskådligt och svårbegripligt, och
att regeringen kommer att verka för att
det skall göras enklare och lättare att
förstå.
Beslutsprocedurerna i rådet och
parlamentet är många och komplicerade.
Regeringen påpekar att detta är ett
demokratiskt problem som också hämmar
effektiviteten i beslutsfattandet och
avser att verka för färre och enklare
beslutsprocedurer och effektiviserat
beslutsfattande.
Regeringen anser att de nationella
parlamentens roll i beslutsprocessen bör
stärkas eftersom denna roll är av
fundamental betydelse för EU-samarbetets
demokratiska legitimitet.
Beträffande de institutionella frågorna
är utgångspunkten för Sverige att vi är
starkt betjänta av ett gemensamt
regelverk vad gäller den ekonomiska
integrationen med harmoniserade regler
på vissa områden. En enhetlig
tillämpning av det gemensamma
regelverket förutsätter starka,
effektiva och oberoende institutioner
för verkställighet, kontroll och
revision, tvistlösning samt beivrande av
brott mot gemenskapsrätten och missbruk
av gemenskapens medel. Av detta följer
att Sverige bör slå vakt om en fortsatt
stark roll för kommissionen,
revisionsrätten och domstolen inom EU-
arbetet. Regeringen anser att det är en
central uppgift för regeringskonferensen
att förbereda institutionella
anpassningar som möjliggör en utvidgning
av unionen med nya medlemmar.
Rådets arbetsformer bör enligt
regeringen ses över i syfte att bringa
bättre ordning och klarhet i mötes- och
beslutsprocedurer.
Vidare bör en förstärkt budgetdisciplin
inom lagstiftnings- och
budgetprocesserna eftersträvas.
Kommissionen bör vara handlingskraftig
och effektiv, och åtgärder för att höja
effektiviteten inom kommissionen bör
stödjas.
EG-domstolen är enligt regeringen en
garant för likabehandling, och en
fortsatt stark och oberoende domstol är
därför ett svenskt intresse. Sverige bör
acceptera att domstolen tilldelas en
roll som både tvistlösare och uttolkare
av konventioner som medlemsstaterna
ingår på det rättsliga och polisiära
samarbetsområdet. Frågan måste dock
bedömas från fall till fall med hänsyn
till det sakliga innehållet i varje
konvention.
Europaparlamentet bör enligt regeringen
ha en fortsatt betydelsefull roll för
parlamentet i EU:s beslutsprocess, och
Sverige bör verka för detta. Åtgärder
bör övervägas för att ge
Europaparlamentet en starkare roll vad
gäller kontroll av unionens finanser.
Revisionsrätten bör vara fortsatt
stark, och Sverige bör verka för detta.
2.3 Utskottets allmänna överväganden
2.3.1 Samrådsfrågor m.m.
Som nämnts ovan har riksdagen tidigare
uttalat dels att regeringen för
riksdagen bör redovisa uppläggningen av
förberedelsearbetet samt vissa mer
principiella ställningstaganden från
regeringens sida i de sakfrågor som
konferensen kommer att behandla, dels
att förankringen av de konkreta
ställningstagandena före och under
regeringskonferensen i enlighet med den
fastställda ordningen bör ske i EU-
nämnden.
Regeringen har i skrivelsen lämnat en
redogörelse för sin inställning inför
regeringskonferensen. Redogörelsen är i
många avseenden kortfattad. Den
innehåller inga förslag till
förhandlingspositioner. Utskottet vill
därför understryka vikten av att en
fortsatt förankring av konkreta
ställningstaganden kommer att ske i EU-
nämnden. Därutöver vill utskottet
understryka vikten av att även utskotten
hålls informerade.
Konstitutionsutskottet framhöll vid sin
behandling av frågan om hur samrådet
mellan regeringen och riksdagen skulle
ske i EU-frågor (bet. 1994/95:KU22) att
det är nödvändigt att utskottens
kunskaper och synpunkter tas till vara i
samrådsförfarandet, och att det är fråga
om en ömsesidig process mellan utskotten
och nämnden. Konstitutionsutskottet
ansåg det viktigt att utskottens
ledamöter och tjänstemän håller sig väl
informerade och att EU-nämndens
ledamöter och tjänstemän också ser det
som viktigt att påminna om väntade
ärenden och dagordningar inom EU.
Utskottet genomför i annat sammanhang
en utvärdering av samrådsförfarandet i
EU-frågor, och utskottet kan då ha
anledning att lämna närmare synpunkter
på informations- och samrådshanteringen
i riksdagen.
Frågan om en ny folkomröstning för det
fall regeringskonferensen 1996 leder
till annat än betydelselösa förändringar
av unionsfördraget tas upp i motion U30
av Bengt-Ola Ryttar yrkande 3. Utskottet
anser inte att det finns skäl att nu ta
ställning till frågan om en
folkomröstning med anledning av
eventuella fördragsändringar, och
utskottet avstyrker motionen i denna
del.
2.3.2 Förenkling av fördragen m.m.
I sin skrivelse framhåller regeringen
att EU-fördraget är oöverskådligt och
svårbegripligt och bör göras enklare och
lättare att förstå. Regeringen kommer
att verka för detta vid
regeringskonferensen.
I motion U21 av Alf Svensson m.fl.
(kds) anför motionärerna att fördragen
som reglerar EG, Euratom samt Kol- och
stålunionen bör fusioneras i ett enda
fördrag för att få fram en enhetlig och
förenklad lagstiftning (yrkande 6).
Reflektionsgruppen anser allmänt att
det är nödvändigt att i så hög grad som
möjligt förenkla själva texten till
fördraget så att innehållet blir klarare
och mer lättförståeligt och därför
tillgängligt för de medborgare som är
intresserade av att läsa och studera
det. Samtliga gruppmedlemmar kunde, när
det gäller räckvidden för det arbete som
skall utföras, enas om en minimal
förenklingsprocess som innebär att alla
föråldrade bestämmelser stryks och
artiklarna omnumreras.
Kommissionen har i sin rapport förordat
att såväl de tre gemenskaperna och
unionen som fördragen sammanförs till en
enhet.
Utskottet konstaterar att det synes vara
en allmän uppfattning att fördragen bör
förenklas. Redan i propositionen om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:19) anmärktes att de
särskilda reglerna om kol- och
stålprodukter i Parisfördraget, i den
mån de anses nödvändiga för framtiden,
förmodades komma att fogas in i
Romfördragets regelverk, då
Parisfördraget löper ut. Utskottet utgår
från att behovet av förenkling, även i
fråga om de tre gemenskapernas
förhållande till varandra, kommer att
drivas av regeringen under
regeringskonferensen och anser inte att
riksdagen behöver göra något uttalande
med anledning av motionen i denna del.
2.4 Gemenskapens och medlemsstaternas
kompetens
Gällande ordning
Gemenskapssamarbetet vilar på principen
om tilldelade befogenheter, dvs. de
gemensamma institutionerna har de
befogenheter som medlemsstaterna har
beslutat att tilldela dem. Dessa
befogenheter framgår mer eller mindre
tydligt av gemenskapsfördragen. Av detta
följer att gemenskapsinstitutionerna
principiellt endast kan tillerkännas
ytterligare befogenheter genom att
medlemsstaterna kommer överens om det i
ett nytt fördrag som antingen lägger nya
samarbetsområden till de existerande
eller utvidgar gemenskapskompetensen
inom de tidigare samarbetsområdena.
Romfördraget i dess lydelse enligt
fördraget i Maastricht begränsar EG:s
handlande på olika sätt. Det fastslås
att gemenskapen skall utöva sin
verksamhet inom ramen för de
befogenheter som den har tilldelats och
de mål som har uppställts enligt
fördraget (artikel 3b första stycket).
Denna s.k. legalitetsprincip innebär att
gemenskapens institutioner kan handla
endast när en befogenhet uttryckligen
ges i fördraget. Institutionerna kan
alltså inte själva bestämma sin egen
kompetens. Det fastslås vidare att
gemenskapen inte skall vidta någon
åtgärd som går utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå målen i
fördraget (artikel 3b tredje stycket).
Principen innebär i korthet att
institutionerna inte får ålägga enskilda
rättssubjekt förpliktelser utöver vad
som är absolut nödvändigt för att uppnå
målet med en reglering och att även
sådana förpliktelsers inverkan inte får
stå i missförhållande till nyttan av
regleringen. Detta brukar kallas för
proportionalitetsprincipen.
Legalitetsprincipen var redan före
Maastrichtfördraget fördragsfäst och
proportionalitetsprincipen erkänd i
domstolspraxis. Genom
Maastrichtfördraget infördes en ny
princip, subsidiaritetsprincipen, ibland
kallad närhetsprincipen. Denna innebär
att gemenskapen, på de områden där den
inte ensam är behörig, skall handla
endast om och i den mån som målen för
den planerade åtgärden inte i
tillräcklig utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna och åtgärden därför, på
grund av sin omfattning och sina
verkningar, bättre kan utföras av
gemenskapen (artikel 3b andra stycket).
Subsidiaritetsprincipen har ännu inte
varit föremål för rättslig prövning,
även om domstolen numera har inkomna
mål, där principen berörs. Däremot har
kommissionen gjort en översyn av det
existerande regelverket med utgångspunkt
från bl.a. subsidiaritetsprincipen.
Subsidiaritetsprincipen kommer klarast
till uttryck i artikel 3b. Därutöver
finns uttalanden om principen i
unionsfördragets ingress och i artikel
A, där det sägs att fördraget markerar
en ny fas i processen för att skapa en
allt fastare sammanslutning mellan de
europeiska folken, där besluten fattas
så nära medborgarna som möjligt i
enlighet med subsidiaritetsprincipen
(ingressen) resp. så nära medborgarna
som möjligt (artikel A). Det
demokratiska elementet i subsidiariteten
kan sägas betonas framför allt i de
inledande fördragstexterna, medan frågan
om effektiviteten kan sägas betonas i
artikel 3b.
Maktfördelningen mellan medlemsstaterna
och gemenskaperna är i princip given i
de grundläggande fördragen. Förändringar
av denna kompetensfördelning fordrar
således fördragsändringar. Det betyder
att en utvidgning av samarbetet till nya
områden eller en ökad kompetens för EG-
institutionerna på tidigare
samarbetsområden kräver att fördragen
ändras.
Genom fördragsändringar tas således de
stora stegen. Men även inom de
existerande fördragens ram finns
möjligheter till förändring. Artikel 235
i Romfördraget innehåller ett
bemyndigande för rådet att med
enhällighet vidta de åtgärder som behövs
för att förverkliga gemenskapens mål
inom den gemensamma marknadens ram även
när uttryckligt stöd i fördraget saknas,
s.k. fördragsutfyllnad. Bestämmelsen
lyder som följer.
Om en åtgärd från gemenskapens sida
skulle visa sig nödvändig för att inom
den gemensamma marknadens ram
förverkliga något av gemenskapens mål
och om detta fördrag inte innehåller de
nödvändiga befogenheterna, skall rådet
genom enhälligt beslut på förslag från
kommissionen och efter att ha hört
Europaparlamentet vidta de åtgärder som
behövs.
Bestämmelsen ger rådet en vid men inte
obegränsad kompetens. Vissa
förutsättningar måste vara uppfyllda för
att den skall kunna komma till
användning. Viktiga förutsättningar är
att beslut som fattas med stöd av
artikel 235 inte får ändra fördraget och
att besluten skall vara enhälliga.
Fördragsändringar regleras i artikel N.1
Maastrichtfördraget som innehåller
särskilda procedurregler. Endast genom
fördragsändringar kan nya kompetenser
överföras till gemenskapen. Artikel 235
kan alltså endast användas för
fördragsutfyllande ändamål, vilket också
framhållits av den tyska
författningsdomstolen i dess dom den 12
oktober 1993.
Bestämmelsen anger vissa ytterligare
förutsättningar som måste vara
uppfyllda. För det första är artikel 235
stödjande i förhållande till andra
fördragsbestämmelser. Detta betyder att
den endast får användas om inte någon
annan fördragsbestämmelse ger
tillräcklig befogenhet att vidta
åtgärden i fråga. Enligt rättspraxis kan
artikeln också komma till användning i
sådana fall då en viss
fördragsbestämmelse visserligen ger en
befogenhet, men otillräcklig, att vidta
en viss typ av åtgärd. För det andra
skall åtgärden vara nödvändig för att
förverkliga något av gemenskapens mål
och det skall ske inom den gemensamma
marknadens ram. Med gemenskapens mål
åsyftas i första hand artikel 2
Romfördraget jämförd med artikel 3
Romfördraget. Målen i artikel 2 är
generella till sin natur och har också
getts en vidsträckt tolkning.
Artikel 235 har tidigare bl.a. använts
för att vidga gemenskapens uppgifter
till ursprungligen ej förutsedda
områden, såsom forskning, utbildning,
kultur, energi, miljö, regionalpolitik
samt det europeiska monetära systemet.
Bestämmelsen har därmed möjliggjort att
gemenskapen tagit på sig ytterligare
uppgifter utan att formella
fördragsändringar har behövt göras.
Genom enhetsakten och
Maastrichtfördraget har dock nya
politikområden förts in i fördraget och
artikel 235 har inte behövt utnyttjas i
samma omfattning som tidigare. Den har
dock även under senare år kommit till
användning i flera fall.
Enligt uppgift från den svenska EU-
representationen har under senare tid
artikel 235 använts som rättslig grund
för gemenskapsrättsakter i 35 fall (14
förordningar, 17 beslut och 4
rekommendationer) år 1992, i 22 fall (8
förordningar, 1 direktiv och 13 beslut)
år 1993, i 27 fall (12 förordningar och
15 beslut) år 1994 samt i 2 fall
(förordningar) tiden januari-mars 1995.
Sedan unionsfördraget trädde i kraft
har artikel 235 använts för att anta
förordningar om upprättandet av ett
antal organ (Europeiska
narkotikaobservatoriet,
Översättningscentret för unionens organ,
Europeiska utbildningsstiftelsen,
Europeiska byrån för säkerhet och hälsa
på arbetsplatser, Europeiska centret för
utveckling av yrkesutbildning,
Varumärkesbyrån, Byrån för skydd av nya
plant- och växtvarianter och
Internationella vetenskaps- och
teknologicentret).
Det har också använts för att anta
direktiv eller förordningar avseende
vissa ekonomiska stödåtgärder
(inrättandet av en garantifond för
externa åtgärder, gemenskapens bidrag
till den internationella fonden för
Irland, makroekonomiskt stöd till
Albanien och Moldavien, ytterligare
makroekonomiskt stöd till Rumänien,
räntebidrag till små och medelstora
företag, gemenskapsgaranti till EIB i
händelse av förluster som orsakas av lån
som beviljats för projekt som genomförs
av länderna i Central- och Östeuropa).
Det har slutligen använts för
antagandet av beslut och förordningar
inom så vitt skilda områden som
kodifieringen av existerande
gemenskapslagstiftning om definitionen
av ecun efter det att unionsfördraget
har trätt i kraft, införandet av ett
gemenskapssystem för skydd av arternas
mångfald, gemenskapsvarumärket,
fortsättandet av Handynetsystemet och
budgetdisciplin.
En redogörelse för kompetensfördelningen
mellan EU och dess medlemsstater och ett
resonemang om denna fördelning ges i EG-
konsekvensutredningarnas betänkande
Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12).
I betänkandet framhålls att
legalitetsprincipen inte har lagt hinder
i vägen för domstolen att tolka
fördragens bemyndiganden på ett
vidsträckt sätt. Domstolen uttalade
sålunda i ett mål 281, 283-5, 287/85
Tyskland mot kommissionen, att i de fall
bestämmelser i fördragen ställer upp en
viss målsättning eller tilldelar
institutionerna en särskild uppgift,
måste bestämmelserna i fråga också
underförstått tilldela institutionerna
de kompetenser som är oundgängliga för
att uppnå målsättningen eller för att
utföra uppgiften.
Avgörandet utgör ett illustrativt
exempel på vad som avses med
gemenskapsrättens dynamiska eller
expansiva karaktär. Som
Grundlagsutredningen framhållit har EG-
domstolen i sin rättsskapande verksamhet
ofta tillämpat den allmänna
folkrättsliga principen om
underförstådda eller förutsatta
befogenheter. Denna princip har använts
av domstolen även i andra sammanhang,
bl.a. för att utsträcka gemenskapens
kompetens att ingå internationella
överenskommelser utöver vad som direkt
framgår av fördragen.
Principen om underförstådda
befogenheter kan sägas på visst sätt
vara fastslagen i de grundläggande
fördragen genom artikel 235 Romfördraget
om fördragsutfyllnad.
Slutsatsen är att någon exakt och
uttömmande uppräkning och beskrivning av
gemenskapens kompetenser inte låter sig
göras. Det är därför ofta svårt eller
omöjligt att dra en exakt skiljelinje
mellan vad som är gemenskapskompetens
och vad som är nationell kompetens.
I samma betänkande påpekas att
uppdelningen i exklusiva och delade
kompetensområden i den EG-rättsliga
doktrinen utsatts för kritik.
Terminologin används inte i de
grundläggande gemenskapsfördragen. EG-
domstolen har dock i flera avgöranden
använt begreppet exklusiv kompetens för
att beteckna visst slag av
gemenskapskompetens. Begreppet är också
etablerat i den EG-rättsliga
litteraturen.
Vidare påpekas att medlemsstaterna
enligt samarbets- och
lojalitetsförpliktelsen i artikel 5 i
Romfördraget inte får vidta åtgärder som
strider mot gemenskapsrätten eller som
riskerar att äventyra förverkligandet av
något av fördragens mål.
I betänkandet redovisas också
subsidiaritetsprincipens allmänna
funktion och tillämpning inom EU.
Europeiska rådet gav vid sitt möte i
Lissabon i juni 1992 rådet och
kommissionen i uppdrag att se över
subsidiaritetsprincipens procedurella
och praktiska tillämpning. Resultatet
blev att kommissionen föreslog att vissa
rättsakter skulle kunna rensas ut från
gemenskapens regelverk. Vidare försökte
kommissionen lägga fast en närmare
definition och uppräkning av exklusiva
kompetenser. Vid sitt möte i Edinburgh
i december 1992 undvek
medlemsregeringarna emellertid att ta
ställning till de föreslagna
definitionerna och uppräkningarna av
exklusiva gemenskapskompetenser.
Medlemsländerna var angelägna att inte
binda upp sig i fråga om omfattningen av
exklusiv gemenskapskompetens för
framtiden. Rådet framhöll att unionen är
grundad på subsidiaritetsprincipen.
Denna princip bidrar till respekten för
medlemsstaternas nationella identitet
och garanterar deras befogenheter. Rådet
fastslog att subsidiaritetsprincipen
inte kunde ha direkt effekt och att det
ankom på EG-domstolen att tolka
principens närmare innebörd och att
granska hur EG-institutionerna iakttar
principen.
Rådet har utfärdat riktlinjer för
subsidiaritetsprincipens tillämpning i
normgivningsärenden. Kommissionen har på
uppdrag av Europeiska rådet gjort en
översyn av den befintliga regelmassan i
syfte att förenkla och modernisera
regelverket.
Ett interinstitutionellt avtal som
innehåller procedurregler om hur varje
institution skall tillämpa
subsidiaritetsprincipen har vidare
träffats mellan parlamentet, rådet och
kommissionen.
Kommissionen skall i utövandet av sin
initiativrätt beakta
subsidiaritetsprincipen och redovisa hur
den tagit hänsyn till den. Parlamentet
och rådet skall likaså pröva principens
tillämpning i utövandet av sina
funktioner. Varje förslag från
kommissionen skall motiveras med
hänvisning till subsidiaritetsprincipen,
liksom varje efterföljande ändring i en
kommissionstext, oavsett om ändringen
härrör från parlamentet eller rådet. De
tre institutionerna skall inom ramen för
sina respektive interna procedurer
systematiskt kontrollera att den
föreslagna åtgärden överensstämmer med
subsidiaritetsprincipen, vad gäller både
valet av rättsakt och förslagets
sakinnehåll.
Kommissionen skall avge en årlig
rapport om iakttagandet av principen
till Europaparlamentet och rådet.
Parlamentet skall i sin tur hålla
offentliga debatter om denna rapport med
deltagande av rådet och kommissionen.
Motioner
Bestämmelsen i artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen tas upp i
partimotioner från Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet
och Kristdemokraterna samt i motioner
från några socialdemokrater.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 (yrkande 2) att det är en stor brist
i regeringens skrivelse att det saknas
ett utvecklat resonemang om
subsidiaritetsprincipen och att Sverige
vid regeringskonferensen bör verka för
fördragsändringar som stärker
subsidiaritetsprincipen. Sverige bör ta
initiativ till en fullständig genomgång
av EU:s fördrag och
gemenskapslagstiftningen för att pröva
om de motsvarar en konsekvent
tillämpning av subsidiaritetsprincipen
och driva frågan om att upprätta en
normhierarki som tydliggör olika
beslutsnivåers ansvar och den
detaljeringsgrad som respektive nivå bör
hålla sig till. En sådan normhierarki
skulle kunna innebära att rådet ägnar
sig åt ramlagstiftning i större
utsträckning medan mer detaljerade
föreskrifter kan utfärdas av respektive
medlemsland.
Införandet av en normhierarki bör
kombineras med upprättandet av en
kompetenskatalog över lämpliga
kompetensområden för unionen, medlems
staterna samt regionala och lokala
organ, och upprättandet av en kompe
tenskatalog bör kombineras med
förändringar i artikel 3b. Artikeln bör
i enlighet med regionkommitténs förslag
lyda: På de områden där gemenskapen
inte är ensam behörig skall den i
överensstämmelse med subsidiari
tetsprincipen agera endast om och i den
mån som målen för den planerade åtgärden
inte i tillräcklig utsträckning kan
uppnås av medlemsstaterna eller av de
regionala eller lokala myndigheterna och
därför på grund av den planerade
åtgärdens omfattning eller verkningar
bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.
Vidare anser motionärerna, dock utan
direkt yrkande, att principen om
kommunal självstyrelse bör skrivas in i
fördraget, som den definieras i
Europarådets stadga om kommunal
självstyrelse. Den lokala självstyrelsen
är enligt motionärerna grundläggande för
det politiska systemet i de
västeuropeiska demokratierna, och beslut
inom EU-samarbetet bör harmoniera med
principen om lokal och regional
självstyrelse.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anser i
motion U19 (yrkande 6) att, för att
uppnå en mera stringent och tydlig
kompetensfördelning mellan unionen och
medlemsländerna, den gummiparagraf -
artikel 235 i Romfördraget - som
möjliggör att EU med hänvisning till den
gemensamma marknaden tar till sig nya
områden bör omarbetas eller kanske till
och med avskaffas helt. Motionärerna
anser att ett annat sätt att tydliggöra
och renodla vilka kompetenser EU bör ha
vore att införa en s.k. kompetenskatalog
som tydligt definierade vad unionen
skall och inte skall göra, men de
konstaterar att Europaparlamentet,
reflektionsgruppen och kommissionen har
gått emot den idén samt att de
nationella debatter som förs inte heller
tyder på någon stor uppslutning.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion
U22 att artikel 235 bör avskaffas
(yrkande 5) och resonemangen om
subsidiaritet i fördragen ersättas av
klara beskrivningar av vilka områden som
skall behandlas på EU-nivå och vilka som
tillhör medlemsstatens kompetens
(yrkande 6).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion
U21 att EU:s kompetensområden bör
definieras tydligt och klart framgå av
fördragen (yrkande 2) samt att
subsidiaritetsprincipen måste preciseras
så att EU bara vidtar åtgärder när målen
man vill uppfylla inte uppnås bättre på
medlemsländernas lokala, regionala eller
nationella nivåer (yrkande 8).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30
yrkande 10 att regeringen skall verka
för att artikel 235 i Romfördraget tas
bort.
Expertrapport till EU 96-kommittén
I expertrapporten till EU 96-kommittén,
Subsidiaritetsprincipen i EU (SOU
1995:123) av Magnus Jerneck, analyseras
principens faktiska och förmodade
tillämpning och görs ett försök till
spegling av debatten inom EU:s
institutioner. Bl.a. refereras hur
subsidiariteten behandlas i de
deklarationer och resolutioner som
skrivits inför regeringskonferensen.
En slutsats i rapporten är att
subsidiaritetens närhetsaspekt till
övervägande del fått ett starkt
genomslag i EU:s praktik.
Närhetsaspekten har även den
demokratiska dimensionen som tydligt
anges i ingressen och i artikel A.
Subsidiariteten uppfattas som ett
instrument för att utifrån
effektivitetsbedömningar jämka två
maktsfärer med varandra - EU:s och
medlemsstaternas. Ser man bortom den
konkreta tillämpningen av den
proceduriella subsidiariteten inom EU:s
lagstiftningsprocess finner man vissa
tecken på att subsidiariteten som reell
demokratisk princip fått ett genomslag,
i alla fall på ett symboliskt plan.
Frågan är hur man på rättslig väg avgör
om en gemenskapsåtgärd är bättre än en
nationell åtgärd. Principen har
komplicerats av att regionkommittén
åberopar den för att underbygga sin egen
status och det konstateras att förslaget
att ge lokala och regionala aktörer rätt
till prövning i EG-domstolen inte tycks
ha allmänt stöd.
Den dominerande uppfattningen anges
vara att den nuvarande formuleringen av
subsidiaritetsprincipen i sina huvuddrag
också skall gälla i framtiden, och det
innebär att subsidiariteten fortfarande
primärt förknippas med effektivitet
snarare än med demokrati, alltså ses som
en proceduriell princip. Det synes
vidare uppenbart att de till
subsidiariteten närslutna och politiskt
svåra frågorna om normhierarki
respektive kompetenskatalog inom EU
uppfattas som problematiska.
Kontrollfrågan, såväl den politiska som
rättsliga, är ytterst central.
När det gäller subsidiaritetsprincipens
rättsliga utformning enligt artikel 3b
uppträder två huvuduppfattningar bland
institutionerna; en som representerar
majoriteten av institutioner och
medlemsländer, och som går ut på att
bevara den nuvarande skrivningen, och en
annan, representerad av bl.a.
regionkommittén, som innebär en
omformulering av lagtexten på flera
punkter. Den primära anledningen till
att artikel 3b anses böra kvarstå i sin
nuvarande form är rimligen den att en
radikal omförhandling av principen
skulle innebära betydande turbulens och
skapa svåra problem, bl.a. för lösningen
av andra viktiga frågor.
Synen på kompetensfördelningar är
starkt kontroversiell. Förslagen att
inrätta en normhierarki respektive en
kompetenskatalog har enligt rapporten
inte fått någon större respons. Det
förefaller som om många företrädare för
de regionala och lokala intressena,
bl.a. i regionkommittén, är starkt
kritiska till tanken på att fastställa
befogenhetsgränser med hänvisning till
den bristande flexibiliteten. Det
uppfattas generellt sett som viktigt med
diffusa gränser.
Rapporter inför regeringskonferensen
Kommissionen redogör i sin rapport inför
regeringskonferensen för den historiska
utvecklingen av subsidiaritetsprincipen
och konstaterar att EU:s institutioner
förfogar över instrumenten för att
tillämpa principen. Så måste ske på ett
effektivt och samordnat sätt. I
praktiken är det enligt kommissionen
svårt att uppnå en sådan samordning,
eftersom medlemsstaterna har olika
uppfattning om betydelsen av
subsidiaritet på olika områden. Följden
blir att mycket detaljerade rättsakter
alltjämt antas, i syfte att skydda
individuella rättigheter, vilket
motverkar strävan mot klarhet och
enkelhet. Kommissionen konstaterar att
bristen på en gemensam uppfattning bland
medlemsstaterna ändå inte bör hindra en
gemensam strävan att tillämpa principen
i umgänget mellan myndigheter och
medborgare.
Reflektionsgruppen stöder inte tanken
att införa en kompetenskatalog i
fördraget utan föredrar det nuvarande
systemet som fastställer unionens
befogenheter i varje enskilt fall.
Gruppen anser därför att artikel 235 bör
behållas som det instrument med vars
hjälp den föränderliga
tolkningskaraktären hos unionens mål
skall hanteras. Några medlemmar anser
att Europaparlamentets samtycke skall
vara ett krav för åtgärder enligt
artikel 235.
Gruppen betonar betydelsen av en
korrekt tillämpning av subsidiaritets-
och proportionalitetsprinciperna. Det
måste undvikas att
subsidiaritetsprincipen förblir en
abstrakt princip utan praktiska effekter
och att den används för att systematiskt
begränsa unionens maktbefogenheter.
Flertalet medlemmar i gruppen anser det
inte tillrådligt att ändra artikel 3b i
fördraget.
I förklaring nr 16 till unionsfördraget
har antecknats att konferensen är enig
om att 1996 års regeringskonferens skall
undersöka i vilken utsträckning det är
möjligt att ompröva klassificeringen av
gemenskapsrättsakter i syfte att
upprätta en lämplig rangordning mellan
de olika kategorierna.
Reflektionsgruppen har analyserat
frågan (p. 128). Två ståndpunkter kunde
urskiljas.
Vissa förespråkar en rangordning mellan
gemenskapsrättsakter på basis av deras
ursprung (grundläggande rättsakter,
lagstiftningsakter och
tillämpningsakter) och pekar på att en
sådan klassificering skulle göra
tillämpningen av subsidiaritetsprincipen
både enklare och klarare. Varje
institutions funktioner skulle klargöras
genom ett sådant rangordnat system för
gemenskapsrätten: fördrag skulle antas
med enhällighet i rådet varefter de
skulle ratificeras av de nationella
parlamenten, lagstiftning skulle antas
på kommissionens förslag genom ett
gemensamt beslut av rådet och
parlamentet, tillämpningsbestämmelser
skulle tillhöra kommissionens ansvar
under rådets och parlamentets
vverinseende. Bland dem som förespråkar
en rangordning mellan
gemenskapsrättsakter betonar somliga att
direktiv också fortsättningsvis bör
utgöra ett viktigt utfall av
subsidiaritetsprincipen.
Andra, som motsätter sig detta system,
avfärdar dess logik, som är grundad på
idén om en uppdelning av makten inom en
stat, eftersom enligt detta synsätt
rådet skulle förvandlas till en
lagstiftande andra kammare och
kommissionen till den verkställande
makten inom gemenskapen. Deras åsikt är
att unionen till sin natur är sådan att
den lämpar sig väl för en
karakteriserande indelning av
rättsakter: förordningar, direktiv,
beslut och rekommendationer. De anser
att det inom ramen för detta
karakteristiska system är möjligt att
klarlägga varje institutions funktioner
samtidigt som balansen mellan dem
bibehålls. De rekommenderar i detta
sammanhang en återgång till den
ursprungliga andan i fördraget genom att
större uppmärksamhet ägnas varje
rättsakts värde och att direktiv används
på ett sätt som mer är i linje med dess
ursprungliga syfte. Det framhölls också
att införandet av
medbestämmandeförfarandet inneburit att
debatten om rättsakternas rangordning
förlorat sin tidigare betydelse.
Utskottets bedömning
Det är enligt utskottets mening knappast
möjligt att i fördragstext göra någon
exakt och uttömmande beskrivning av
gemenskapens kompetenser, även om denna
kompetens i princip skall framgå av
fördraget. Att upprätta en fullständig
kompetenskatalog ter sig därför
vanskligt, och utskottet vill inte
förespråka en sådan åtgärd. Däremot
finns sammanställningar över de områden
där EG har beslutsbefogenheter.
Utskottet avstyrker motionerna U21
yrkande 2 och U22 yrkande 6.
Att helt slopa möjligheten till
fördragsutfyllnad enligt artikel 235 är
enligt utskottets mening inte heller
tillrådligt. Kravet på enhällighet inom
rådet för bestämmelsens tillämpning
utgör enligt utskottets mening en
garanti för att befogenheten inte
missbrukas. Utskottet avstyrker därmed
motionerna U19 yrkande 6, U22 yrkande 5
och U30 yrkande 10.
Ett motsvarande resonemang måste enligt
utskottets mening föras när det gäller
subsidiaritetsprincipen. Tillämpningen
av subsidiaritetsprincipen måste växla
från sakfråga till sakfråga inom de
områden där kompetensen mellan
gemenskapen och medlemsstaterna är
delad. - Det är viktigt att så långt
möjligt reglera var beslut i olika
frågor skall fattas, men det är svårt
att komma ifrån att en
subsidiaritetsprövning av förslag till
gemensamma beslut ändå kommer att röra
sig om en politisk bedömning. Att
föreskriva en formell förhandsprövning
av lagförslag ur subsidiaritetssynpunkt
skulle lätt kunna utnyttjas för att
fördröja ett angeläget
lagstiftningsarbete. Utskottet avstyrker
därmed motionerna U21 yrkande 8 och U25
yrkande 2 i denna del.
Att i fördragets bestämmelse om
subsidiaritetsprincipen, som handlar om
kompetensfördelningen mellan EG och dess
medlemsstater, införa en särskild
hänvisning till regionala eller lokala
myndigheter anser utskottet vara
olämpligt. Frågan om beslutsnivåer inom
medlemsstaterna bör även
fortsättningsvis avgöras nationellt.
Utskottet avstyrker därmed motion U25
yrkande 2 i denna del.
Utskottet återkommer till frågor om
nationellt inflytande i avsnittet om de
nationella parlamentens inflytande.
2.5 Beslutsprocessen inom EU
Allmänt om gällande ordning
I EG:s beslutsprocess tillkommer den
formella initiativrätten endast
kommissionen. Ett förslag från
kommissionen är således en förutsättning
för att en formell beslutsprocess skall
initieras.
De viktigaste besluten inom EU fattas
av Europeiska unionens råd
(ministerrådet). Vissa beslut kräver
enhällighet i rådet, men flertalet
beslut inom ramen för EG-samarbetet
fattas med kvalificerad majoritet. Vid
beslut med kvalificerad majoritet
förfogar varje stat över ett visst
röstetal som är relaterat till landets
storlek.
Kommissionen och rådet skall i de fall
det föreskrivs i fördraget inhämta
yttranden från ekonomiska och sociala
kommittén, och yttranden från kommittén
inhämtas ofta även i andra fall.
Kommittén är en rådgivande församling
som representerar arbetsgivare,
arbetstagare och andra grupper, såsom
jordbrukare, konsumentintressen och
vissa yrkesgrupper i medlemsländerna.
Kommissionen och rådet skall också i
vissa fall höra regionkommittén som
består av företrädare för regionala och
lokala organ i medlemsstaterna.
Europaparlamentet fungerar dels som ett
beredande organ till rådet i ett tidigt
skede av processen, dels som ett i vissa
sammanhang beslutsfattande organ
tillsammans med rådet. I det första
fallet gäller att rådet inte kan fatta
några beslut som är bindande för
medlemsstaterna utan att parlamentet
åtminstone yttrat sig i saken (samråd).
I det andra fallet finns två former för
Europaparlamentets medverkan:
samarbetsförfarandet (artikel 189c i
Romfördraget) och
medbeslutandeförfarandet (artikel 189b).
Härtill kommer proceduren med samtycke,
då parlamentet måste ge sitt godkännande
med en majoritet av sina ledamöter.
Det gemensamma för samarbetsförfarandet
och medbeslutandeförfarandet är att
parlamentet åter kommer in i bilden vid
det tillfälle i beslutsprocessen då
rådet annars skulle ha att fatta
slutligt beslut i saken. I stället för
att fatta ett slutligt beslut antar
rådet i sådana fall endast vad som
kallas en gemensam ståndpunkt. Denna
rådets ståndpunkt underställs sedan
parlamentet som i en "andra läsning" på
nytt behandlar frågan.
I samarbetsförfarandet gäller att, om
parlamentet förkastar rådets gemensamma
ståndpunkt, rådet måste fatta beslut
enhälligt. Parlamentet har alltså
möjlighet att hindra beslut som inte
alla medlemsländer kan enas om.
Samarbetsförfarandet tillämpas främst
inom området transportpolitik, närmare
föreskrifter om det gemensamma
övervakningsförfarandet inom ramen för
den ekonomiska politiken, minimikrav på
arbetsmiljön, beslut som rör den
europeiska socialfonden och den
europeiska regionala utvecklingsfonden
samt vissa åtgärder på miljöpolitikens
område.
I medbeslutandeförfarandet gäller att
parlamentet och rådet måste bli eniga om
förslaget. Om en sådan enighet inte kan
uppnås faller förslaget. I en särskild
förlikningskommitté kan företrädare för
rådet och parlamentet försöka hitta en
för båda institutionerna godtagbar
kompromiss. Parlamentet har alltså
möjlighet att direkt och aktivt påverka
beslutets innehåll och att, om dess
synpunkter inte vinner gehör hos rådet,
hindra att beslut alls fattas.
Medbeslutandeförfarandet tillämpas
framför allt på frågor som rör den inre
marknaden (de fyra friheterna), program
till stöd för medlemsländernas eget
handlande inom de nya samarbetsområdena
(folkhälsa, utbildning och kultur) samt
när det gäller att fastställa allmänna
handlingsprogram på forsknings- och
miljöpolitikens områden.
Parlamentet har också en uttrycklig
rätt "att anmoda kommissionen att lägga
fram lämpliga förslag i frågor som
enligt Europaparlamentets uppfattning
kräver att en gemenskapsrättsakt
utarbetas för att detta fördrag skall
kunna genomföras" (artikel 138b).
EG-domstolens viktigaste uppgift är att
övervaka att EG-rätten tolkas och
tillämpas enhetligt av institutionerna
och i medlemsstaterna. EG-domstolen har
ensam befogenheten att slutligt tolka EG-
rätten och har därvid utvecklat flera av
EG-rättens viktigaste principer.
Domstolen ansvarar vidare för den
rättsliga kontrollen av EG-
institutionerna. Domstolen kontrollerar
att institutionerna i sin normgivning
inte överskrider eller åsidosätter
gemenskapsrättens regler.
Regeringens skrivelse
Uppgiften för 1996 års
regeringskonferens är enligt regeringens
skrivelse att se över de grundläggande
fördragen i ljuset av unionens mål.
Regeringens utgångspunkt är att EU också
i fortsättningen kommer att utvecklas
som en sammanslutning av självständiga
stater till vilken medlemsstaterna i
vissa fall överför beslutsbefogenheter
för att lättare uppnå gemensamma mål.
Regeringen anser att utgångspunkten för
Sverige är att vi är starkt betjänta av
ett gemensamt regelverk vad gäller den
ekonomiska integrationen med
harmoniserade regler på vissa områden.
Det är av särskild vikt att regelverket
tolkas och tillämpas på ett enhetligt
sätt inom hela unionen. En enhetlig
tillämpning av det gemensamma
regelverket förutsätter starka,
effektiva och oberoende institutioner
för verkställighet, kontroll och
revision, tvistlösning samt beivrande av
brott mot gemenskapsrätten och missbruk
av gemenskapens medel. Av detta följer
att Sverige bör slå vakt om en fortsatt
stark roll för kommissionen,
revisionsrätten och domstolen inom EU-
arbetet. Regeringen anser att det är en
central uppgift för regeringskonferensen
att förbereda institutionella
anpassningar som möjliggör en utvidgning
av unionen med nya medlemmar.
Regeringen påpekar att det är ett
demokratiskt problem att
beslutsprocedurerna i rådet och
parlamentet är många och komplicerade
och att detta också hämmar
effektiviteten i beslutsfattandet.
Regeringen avser att verka för färre och
enklare beslutsprocedurer och
effektiviserat beslutsfattande.
Reflektionsgruppen
Gruppen anser att ett stärkande av
demokratin inom unionen innebär både en
rättvis representation i var och en av
institutionerna och en förstärkning av
såväl Europaparlamentet inom ramen för
den rådande institutionella jämvikten
som de nationella parlamentens roll.
Många i gruppen anser att
Europaparlamentets förfaranden är
alltför många och alltför invecklade och
förespråkar därför att de minskas till
tre: samråd, samtycke och medbeslutande.
Motioner
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion
U21 att medlemsländerna under
regeringskonferensens gång helhjärtat
måste verka för att EU erhåller de
strukturer och beslutsmekanismer som
krävs för att uppnå varaktig
effektivitet och handlingskraft
(yrkande 1).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30
att reformeringen av EU skall bygga på
ett mellanstatligt samarbete (yrkande
4).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anför i
motion U29 att Sverige skall motsätta
sig varje steg som ger kommissionen
karaktär av regering och rådets
ordförande karaktär av statschef
(yrkande 6).
Utskottets bedömning
Regeringen har i sin skrivelse angivit
som utgångspunkt att EU också i
fortsättningen kommer att utvecklas som
en sammanslutning av självständiga
stater till vilken medlemsstaterna i
vissa fall överför beslutsbefogenheter
för att lättare uppnå gemensamma mål.
Utskottet anser att detta är väl lämpat
som utgångspunkt för den svenska
inställningen till arbetet vid
regeringskonferensen och att unionens
karaktär av ett förbund av stater bör
bevaras. Varje fråga om att överföra
ytterligare beslutsbefogenheter får
givetvis prövas noga i en situation då
frågan aktualiseras. Utskottet utgår
från att regeringen för Sveriges del
kommer att verka för en utveckling av
EU:s strukturer och beslutsmekanismer i
de delar där det är påkallat för att
uppnå varaktig effektivitet och
handlingskraft. Med det anförda anser
utskottet inte att något ytterligare
uttalande behövs med anledning av
motionerna U21 yrkande 1 och U30 yrkande
4.
Något konkret förslag föreligger inte
om åtgärder som skulle ge kommissionen
karaktären av regering eller rådets
ordförande ställning som statschef.
Enligt utskottets uppfattning finns det
ingen anledning att befara en utveckling
i sådan riktning, och utskottet
avstyrker motion U29 yrkande 6.
2.6 Särskilda frågor om institutionerna
och deras roll
2.6.1 Rådet
Gällande ordning
Som anges i den allmänna
bakgrundsbeskrivningen fattas de
viktigaste besluten inom EU av
Europeiska unionens råd (ministerrådet).
Rådet har dock formellt inte
initiativrätt, men rådet kan anmoda
kommissionen att företa de utredningar
som rådet finner nödvändiga för att
förverkliga de gemensamma målen samt
förelägga rådet lämpliga förslag
(artikel 152).
Rådet utgörs av representanter för
medlemsstaternas regeringar. Vilka
ministrar som deltar beror på de
behandlade frågornas sakinnehåll. Mer
övergripande frågor behandlas vid
utrikesministrarnas möten ungefär en
gång i månaden. Ordförandeposten roterar
mellan länderna på halvårsbasis.
Ordförandelandets utrikesminister
företräder EU i internationella
sammanhang. Minst en ledamot av
kommissionen är alltid närvarande vid
rådets möten.
Rådet skall enligt fördragets artikel
145 fatta beslut för att säkra att
fördragets syften verkligen uppnås.
Enligt den formella huvudregeln skall
sådana beslut (rättsakter), om inget
annat föreskrivs, fattas med enkel
majoritet (artikel 148.1). Den enkla
majoriteten baseras på att varje
medlemsstat har en röst. Denna
beslutsmodell tillämpas sällan och
används inte i lagstiftningsarbetet.
Beslutsfattande med kvalificerad
majoritet regleras i artikel 148.2 och
används däremot ofta. Flertalet
viktigare bestämmelser i fördraget
föreskriver att beslut skall fattas
enhälligt eller med kvalificerad
majoritet. enhetsakten 1986 medförde en
omvälvning i beslutsfattandet. I den nya
artikel 100a föreskrevs kvalificerad
majoritet för att nå målen om
förverkligande av den inre marknaden.
Undantag gjordes dock för beslut om
skatter, om fri rörlighet för personer
och om anställdas rättigheter och
intressen. På dessa områden råder
alltjämt krav på enighet för att nå fram
till beslut.
Vid beslut med kvalificerad majoritet
förfogar varje stat över ett visst
röstetal som är relaterat till landets
storlek. Frankrike, Italien,
Storbritannien och Tyskland har tio
röster var, Spanien åtta röster,
Belgien, Grekland, Nederländerna och
Portugal fem röster var, Sverige och
Vsterrike fyra röster var, Danmark,
Finland och Irland tre röster var samt
Luxemburg två röster. Det sammanlagda
antalet röster uppgår således efter den
senaste utvidgningen till 87. Rådets
beslut skall fattas med minst 62 röster
när beslutet skall fattas på förslag
från kommissionen. En blockerande
minoritet utgör således 26 röster. Inför
utvidgningen enades medlemsstaterna
våren 1994 dessutom om att 23 röster mot
ett förslag skulle räcka för att
förslaget skulle vila till dess
tillräckligt stor enighet uppnåddes.
För beslut inom olika gemensamma
politikområden uppställs genomgående
speciella regler.
Rådets beredande organ är De ständiga
representanternas kommitté (Coreper),
som består av medlemsstaternas EU-
ambassadörer (Coreper II) eller dessas
ställföreträdare (Coreper I). Det har
till uppgift att jämka samman
skiljaktiga meningar inför besluten i
rådet. Coreper har till sin hjälp ett
stort antal kommittéer som består av
tjänstemän från medlemsstaternas
fackdepartement eller EU-ambassader.
Rådet biträds också av ett sekretariat
som leds av en generalsekreterare.
Sekretariatet består av sju
generaldirektorat.
Regeringens skrivelse
Rådets arbetsformer bör enligt
regeringen ses över i syfte att bringa
bättre ordning och klarhet i mötes- och
beslutsprocedurer. Enklare och färre
beslutsprocedurer bör eftersträvas. På
vissa områden kan ökad tillämpning av
beslut med kvalificerad majoritet
övervägas.
I fråga om röstviktningen, som kan
komma att bli en viktig fråga, inte
minst i utvidgningsperspektivet,
framhåller regeringen att det är av stor
vikt för Sverige att vårt inflytande
inte minskar och att balansen mellan
stora och små medlemsländer inte heller
får undermineras. Sverige bör hävda att
medlemsstaternas samarbete i
kommissionen, rådet och domstolen i
största möjliga utsträckning skall bygga
på principen om likvärdig
representation.
Principen om roterande ordförandeskap
bör enligt regeringen behållas men
Sverige bör vara berett att överväga
alternativa modeller, exempelvis ett
lagordförandeskap bestående av flera
länder för att dela på den samlade
arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.
En förstärkt budgetdisciplin inom
lagstiftnings- och budgetprocesserna bör
enligt regeringen eftersträvas.
Under rubriken Miljöfrågor nämner
regeringen bland viktiga områden som kan
aktualiseras vid konferensen frågan om
att tillämpa majoritetsbeslut på områden
där det för närvarande krävs
enhällighet.
Motioner
I fråga om rådets roll betonar Carl
Bildt m.fl. (m) i motion U23 att rådet
bör förbli den centralt beslutsfattande
instansen med uppgift att vara
kommissionens motvikt och värna de
nationella intressena.
Frågan om röstviktning och
majoritetsbeslut tas upp i flera
motioner.
Carl Bildt m.fl. (m) påpekar i motion
U23 att det i dag finns en
överrepresentation för de små länderna i
EU:s beslutsinstanser och att, om EU i
en framtid får 27 medlemmar, de stora
länderna kan komma att representera 70 %
av befolkningen men bara ha 45 % av
rösterna. Motionärerna anser att om
utvidgningen medför att balansen
förskjuts kraftigt till de stora
medlemsländernas nackdel kan det vara
ett hinder mot utvidgningen. Samtidigt
anser motionärerna att den nuvarande
ordningen med en i förhållande till
befolkningsstorleken proportionellt sett
större röstvikt för de små länderna är
en bra princip. Det kan enligt
motionärerna vara rimligt att
komplettera den nuvarande röstviktningen
med ett system med krav på s.k. dubbel
majoritet. EU skall inte kunna fatta
beslut mot medlemsländer som
representerar en majoritet av EU:s
befolkning. Det handlar om att värna
balansen mellan små och stora medlemmar
och om EU:s legitimitet.
Carl Bildt m.fl. (m) anser vidare att
det generellt är nödvändigt att i ökad
utsträckning utnyttja majoritetsbeslut
inom första pelaren eftersom EU hotar
att i annat fall med betydligt fler
medlemmar bli handlingsförlamat.
Motionärerna erinrar om att EU på många
områden redan har ett omfattande
regelverk och att det därför inte så
mycket är frågan om att med
majoritetsbeslut införa nya EU-regler
som att med majoritetsbeslut kunna
reformera och förenkla gällande regler.
Även i motion U19 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) anförs, dock utan yrkande,
att det om antalet medlemmar ökar till
25 eller flera är ofrånkomligt att ändra
beslutsreglerna. Det skulle i praktiken
bli mycket svårt att nå resultat om inte
möjligheterna att fatta majoritetsbeslut
vkar. Motionärerna anser att förslaget
om s.k. dubbel majoritet är intressant
som ett alternativ till dagens regler om
kvalificerad majoritet.
Olof Johansson m.fl. (c) anser däremot
i motion U25 (yrkande 22 i denna del)
att det är positivt att regeringen så
klart markerar att Sverige skall
motsätta sig alla förändringar av
omröstningsreglerna i rådet som kan leda
till att de små staternas ställning
försvagas. Diskussionen om ökat
hänsynstagande till folkmängd vid en
förändring av röstviktningen i rådet bör
tydligt avfärdas. Vad som bör betonas är
enligt motionärerna att det är suveräna
och jämlika stater som samarbetar genom
att i rådet närma sig förhållandet en
stat-en röst. Ökade möjligheter till
majoritetsbeslut bör enligt motionärerna
införas i fråga om minimikrav i vissa
frågor. Motionärerna ställer sig
tveksamma till förslag som diskuterats i
reflektionsgruppen om att införa nya
röstningsförfaranden mellan enhällighet
och kvalificerad majoritet såsom
enhällighet minus 1 eller konstruktiv
röstnedläggelse. Antalet
beslutsprocedurer får inte öka i rådet
samtidigt som det minskar i
Europaparlamentet. På vissa områden kan
övervägas att ersätta enhällighet med en
utvidgad kvalificerad majoritet, s.k.
superkvalificerad majoritet.
Även Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
anser i motion U29 att större länder
inte skall ges ökat röstetal i rådet
utan förhållandet skall vara som i dag
(yrkande 5).
Alf Svensson m.fl. (kds) betonar också
i motion U21 att de mindre ländernas
ställning och förmåga att utöva ett
betydelsefullt inflytande måste värnas
och att det därför är en angelägen
uppgift för Sverige att föra fram krav
på att nuvarande proportion när det
gäller viktningen av röster i rådet
bevaras (yrkande 18). Motionärerna anser
däremot att majoritetsbeslut måste använ
das i större utsträckning för att
unionen skall fungera med ett utökat med
lemsantal (yrkande 20).
Det bör noteras att det i motionerna
U19, U21 och U25 finns mera
specificerade yrkanden om
majoritetsbeslut i miljöfrågor. Dessa
yrkanden behandlas inte av
konstitutionsutskottet. I motion U29
finns andra yrkanden om
lagstiftningsmakten på miljöområdet.
Dessa yrkanden behandlas i avsnittet om
Europaparlamentet.
Det roterande ordförandeskapet tas upp i
motion U21 av Alf Svensson m.fl. (kds).
Motionärerna anser att tiden för
ordförandeskap bör förlängas från ett
halvt till ett år för ökad kontinuitet
och effektivitet, medan principen om
roterande ordförandeskap mellan samtliga
medlemsländer bör behållas (yrkande 19).
I motion U29 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) kritiseras beredningen inom
Coreper. Motionärerna anser att, så
länge Coreper finns kvar och inte har
ersatts av en parlamentariskt förankrad
beredningsprocess, länderna bör
representeras av en vald ledamot i de
nationella parlamenten (yrkande 9).
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen anser att
ministerrådets beslutsprocesser och
arbetssätt behöver ses över. Unionen
måste kunna fatta effektiva beslut i
rätt tid. Men ett effektivt
beslutsfattande innebär inte
nödvändigtvis ett enkelt
beslutsfattande. Många i gruppen anser
att större effektivitet skulle kunna
uppnås genom att fler beslut i rådet
fattas med kvalificerad majoritet,
vilket enligt mångas mening bör bli det
allmänna förfarandet i den utvidgade
gemenskapen. Några anser att detta
endast kan förespråkas om den
demokratiska legitimiteten förbättras
genom en omviktning av rösterna med
hänsyn till folkmängden.
Gruppen anser att rådets ordförandeskap
spelar en avgörande roll för att
unionens angelägenheter skall kunna
skötas effektivt, och gruppen stöder
rotationsprincipen. Men det nuvarande
systemet kan komma att lösas upp efter
hand om det tillämpas på en utvidgad
union. Alternativa tillvägagångssätt som
kombinerar kontinuitet med rotation bör
enligt gruppen undersökas närmare.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis påpeka att
motioner om överföring av frågor från
tredje pelaren till första pelaren
företrädesvis behandlas av
justitieutskottet i dess yttrande
1995/96:JuU3y. De av justitieutskottet
behandlade motionerna som här främst är
av intresse är motionerna U19 (fp)
yrkande 5, U21 (kds) yrkande 37, U22 (v)
yrkande 50 och U25 (c) yrkande 20.
Det är enligt utskottets uppfattning
viktigt att den nuvarande balansen
mellan unionens institutioner består.
Unionens institutioner måste kunna
fungera effektivt även i en utvidgad
union. Rådet bör förbli den centralt
beslutsfattande instansen i unionen, och
en central uppgift för rådet är, som
uttalas i motion U23, att vara en
motvikt till kommissionen och att värna
de nationella intressena.
Som regeringen anger i sin skrivelse och
som också anges i en del motioner kan en
ökad användning av beslut med
kvalificerad majoritet behöva övervägas
inom vissa områden och bli den
övervägande beslutsformen inom första
pelaren. Utskottet utgår från att
regeringen verkar för en sådan
utveckling. Härigenom tillgodoses enligt
utskottets mening motionerna U21 yrkande
20, U23 i denna del och U25 yrkande 22 i
denna del.
Av mycket stor betydelse inför en
utvidgning av unionen med många små nya
medlemsländer är frågan om
röstviktningen i rådet. Frågan kan också
vara mycket känslig. En förutsättning
för att ordningen med majoritetsbeslut i
så stor utsträckning kan accepteras är
att de små staterna får förhållandevis
stort genomslag i röstviktningen.
Samtidigt måste inses risken att stora
och folkrika medlemsländer får svårt att
respektera en ordning där en stor
majoritet av unionens medborgare har en
minoritet av rösterna i den beslutande
församlingen. I sammanhanget bör dock
också hållas i minnet att
intressegemenskap inte alltid föreligger
mellan mindre stater å ena sidan och
större stater å den andra. En avvägning
av de intressen som röstviktningen har
att tillgodose är således inte lätt att
göra. Regeringen uttalar att det är av
stor vikt för Sverige att vårt
inflytande inte minskar och att balansen
mellan stora och små medlemsländer inte
får undermineras. Utskottet delar denna
uppfattning och anser att motionerna U21
yrkande 18, U23 i denna del, U25 yrkande
22 i denna del och U29 yrkande 5 är
tillgodosedda.
I fråga om ordförandeskapet anser
regeringen att principen om roterande
ordförandeskap bör behållas men att
Sverige bör vara berett att överväga
alternativa modeller, exempelvis
lagordförandeskap bestående av flera
länder för att dela på den samlade
arbetsbördan och ge bättre kontinuitet.
Utskottet delar den uppfattningen och
anser att önskemålet i motion U21
yrkande 19 att det roterande
ordförandeskapet skall behållas därmed
är tillgodosett. Utskottet kan däremot
inte, vid i övrigt oförändrade regler,
ställa sig bakom förslaget i motionen
att ordförandeskapsperioden skall
förlängas till ett år.
I rådet uppträder företrädare för
medlemsstaternas regeringar. Det är
därför enligt utskottets mening
naturligt att regeringarna i den
förberedelsegrupp som Coreper utgör
företräds av sådana tjänstemän/språkrör
som regeringen sänt ut. En ordning där
regeringen representeras av en ledamot i
det nationella parlamentet som föreslås
i motion U29 yrkande 9 förefaller, även
om ledamoten företräder ett parti i
regeringsställning, klart olämplig.
Utskottet återkommer i ett senare
avsnitt till frågan om den nationella
parlamentariska förankringen av
regeringens ställningstaganden i rådet.
2.6.2 Kommissionen
Gällande ordning
Som anges i den allmänna bakgrunden har
den av medlemsländerna oberoende
kommissionen en initiativtagande,
övervakande och verkställande roll i
EG:s beslutsprocess. Den formella
initiativrätten i normgivningsfrågor
tillkommer endast kommissionen. Ett
förslag från kommissionen är således en
förutsättning för att en formell
beslutsprocess skall initieras. Rådet
och parlamentet kan dock anmoda
kommissionen att lägga fram förslag.
Kommissionens övervakande roll tar
bl.a. sikte på tillämpningen av
fördragsbestämmelserna och de
bestämmelser som institutionerna antagit
med stöd av fördraget (sekundärrätten).
Utgångspunkten för kommissionens
kontroll är EG:s gemensamma intresse,
inte de nationella intressena.
Kommissionens verkställande åtgärder och
tillämpning i övrigt av fördragen och
sekundärrätten sker i stor utsträckning
genom ett omfattande och utvecklat
system av kommittéer med representanter
för medlemsstaterna (kommittologin).
Genom kommittologin behåller
medlemsstaterna ett visst inflytande
över utnyttjandet av de befogenheter som
delegerats till kommissionen.
I fråga om det utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbetet, den andra
pelaren, vilar det avgörande ansvaret på
medlemsstaterna och rådet. Men
kommissionen skall vara fullt ut
ansluten även till det arbetet och får
liksom medlemsstaterna hänskjuta frågor
till och lägga fram förslag för rådet.
Kommissionen har en liknande roll inom
samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor. Dess initiativrätt är emellertid
i dessa frågor inte fullt ut av samma
omfattning som medlemsstaternas. Dessa
har reserverat frågorna om
straffrättsligt samarbete och tull- och
polissamarbete för sig själva.
Kommissionen, eller en medlemsstat, kan
slutligen inom ramen för det tredje
pelaren ta initiativ till vad som kan
beskrivas som ett förenklat
fördragsändringsförfarande (artikel
K.9). Kommissionen kan således föreslå
att vissa frågor i den tredje pelaren -
dock inte de tre nyss nämnda - så att
säga lyfts in i EG-samarbetet. För att
så skall ske fordras dock dels ett
enhälligt beslut i rådet, dels att
medlemsstaterna antar rådets beslut i
enlighet med sina respektive
konstitutionella regler.
Kommissionen består av 20 ledamöter med
fem års mandattid.
Tillsättningsproceduren inleds med att
medlemsländerna efter att ha hört
Europaparlamentet nominerar en
ordförandekandidat. I samråd med denne
nomineras sedan de övriga
kommissionsledamöterna. Därefter skall
Europaparlamentet godkänna den
föreslagna kommissionen. Till sist sker
utnämningen av kommissionärerna
gemensamt av medlemsländerna. Minst en
och högst två av kommissionens ledamöter
skall komma från varje medlemsland.
Varje kommissionär har ett eget
"kabinett" med en grupp tjänstemän som
han eller hon utsett själv. En
kommissionsledamot är ansvarig för
politiken inom ett eller flera av de 23
s.k. generaldirektoraten. Där sker
beredningen av ärenden men den kan också
ske i särskilda expertgrupper med
deltagare från olika medlemsländer.
Regeringens skrivelse
Kommissionen bör enligt regeringen vara
handlingskraftig och effektiv, och
åtgärder för att höja effektiviteten
inom kommissionen bör stödjas.
Maastrichtfördraget har inneburit en
formell bekräftelse av kommissionens
roll på området för rättsliga och
inrikes frågor och har också förstärkt
dess ställning. Kommissionen har numera
rätt att fullt ut delta i arbetet på
samtliga områden och har initiativrätt
på de flesta områden. Ökad effektivitet
skulle enligt regeringen kunna uppnås
genom att kommissionen ges initiativrätt
också på de områden där kommissionen för
närvarande saknar sådan rätt.
Kommissionens roll kan enligt regeringen
ytterligare förstärkas om den får i
uppdrag att övervaka efterlevnaden av de
överenskommelser som träffas inom ramen
för det rättsliga och inrikes
samarbetet.
Rätten för varje medlemsstat att
nominera en kommissionär bör enligt
regeringen behållas, och om en
begränsning av det totala antalet
kommissionärer är önskvärd, kan det
lättast åstadkommas genom att ingen
medlemsstat får rätt att utse mer än en
medlem i kommissionen.
Motioner
I två partimotioner tas upp frågor om
kommissionens uppgifter.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 (yrkande 24 i denna del) att en
delad initiativrätt mellan kommissionen
och medlemsländerna bör tillämpas i
större omfattning och att enskilda
medlemsländer bör ha initiativrätt i
större utsträckning även inom områden
där kommissionen exklusivt har sådan
rätt i dag. Vidare anser motionärerna
att kommissionen bör bli skyldig att
svara då Europaparlamentet anmodar den
att lägga fram förslag.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion
U22 att kommissionen endast bör få lägga
fram förslag när en majoritet av de
nationella parlamenten begär det och
att kommissionens status bör ändras till
att vara ett i huvudsak beredande organ
vid utarbetandet av förslag (yrkande 4).
Frågan om kommissionens sammansättning
tas upp i två partimotioner.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion
U25 (yrkande 24 i denna del) att rätten
för varje land att nominera en
kommissionär skall finnas kvar. Om det i
ett utvidgningsperspektiv krävs en
begränsning av antalet kommissionärer,
bör detta enligt motionärerna ordnas
genom att varje medlemsstat enbart ges
rätt att nominera en kommissionär och
genom att ansvarsområden delas av
kommissionärer från olika länder, eller
att kommissionärer utses utan att ha
egen portfölj eller med enbart
uppföljningsuppgifter.
Liknande synpunkter framförs av Alf
Svensson m.fl. (kds) i motion U21.
Motionärerna anser att varje land skall
kunna utse åtminstone en
kommissionsledamot (yrkande 23) samt
vidare att kommissionens ordförande bör
utses av Europeiska rådet efter samråd
med Europaparlamentet (yrkande 22).
Reflektionsgruppen
Gruppen är överens om att kommissionen
bör behålla sina tre huvudfunktioner:
främjandet av det gemensamma intresset,
ensamrätten att lägga fram lagförslag
och övervakning av
gemenskapslagstiftningen. Dess
legitimitet, understruken av
parlamentets godkännande, bygger på dess
oberoende, dess trovärdighet, dess
kollegialitet och dess effektivitet.
Kommissionens sammansättning var avsedd
för en gemenskap bestående av sex
länder. Gruppen har fastställt
alternativ för kommissionens framtida
sammansättning för att bibehålla dess
möjligheter att fylla sina funktioner i
en utvidgad union som kan utökas till
mer än dubbelt så många medlemsstater
som de som förhandlade fram
Maastrichtfördraget. I stort går en
åsikt inom gruppen ut på att i framtiden
behålla det nuvarande systemet med den
förstärkning av kollegialitet och
enhetlighet som krävs. Detta alternativ
skulle göra det möjligt för alla
medlemmar att ha minst en kommissionär.
En annan åsikt går ut på att säkerställa
att större kollegialitet och enhetlighet
uppnås genom att antalet kommissionärer
blir mindre än antalet medlemsstater och
att deras oberoende förstärks.
Förfaranden skall fastställas för hur
dessa medlemmar skall väljas ut på
grundval av kvalifikationer och
engagemang för unionens allmänna
intresse. När konferensen fattar beslut
om kommissionens framtida sammansättning
kan den också undersöka möjligheten att
tillsätta överordnade och underordnade
kommissionärer.
Utskottets bedömning
Kommissionens uppgifter
Det bör inledningsvis anmärkas att
motionsyrkanden om överflyttning av
vissa frågor från tredje pelaren till
första pelaren (motionerna U19, U21 och
U23) samt om samarbetet inom tredje
pelaren har behandlats av
justitieutskottet i yttrande
1995/96:JuU3y. Justitieutskottet
hänvisar i fråga om fortsatt arbete inom
tredje pelaren till vad regeringen
anfört om vidgad initiativrätt för
kommissionen och förstärkning av dess
övervakningsroll. Justitieutskottet
delar regeringens uppfattning och anser
därigenom motionsyrkanden om vidgade
befogenheter för kommissionen inom
tredje pelaren tillgodosedda.
Som konstitutionsutskottet tidigare
anfört anser utskottet att balansen
mellan gemenskapens institutioner bör
behållas. Utskottet anser således att
kommissionens ställning bör värnas.
Utskottet är därför inte berett att, som
föreslås i motionerna U25 (yrkande 24 i
denna del) och U22 (yrkande 4), förorda
någon ändring av initiativrätten inom
första pelaren. Utskottet vill erinra om
de möjligheter Europaparlamentets
ledamöter har att ställa frågor till
kommissionen och anser inte att det
finns anledning att ålägga kommissionen
formell skyldighet att svara på
anmodanden enligt artikel 138b. I fråga
om kommissionens och medlemsstaternas
roll inom tredje pelaren har utskottet
inte någon annan uppfattning än vad
justitieutskottet uttryckt.
Kommissionens sammansättning
Liksom regeringen och motionärerna i
motionerna U21 (yrkande 23) och U25
(yrkande 24 i denna del) anser utskottet
det väsentligt att rätten för varje
medlemsstat att nominera en
kommissionsledamot behålls och att ett
behov av att begränsa antalet ledamöter
i första hand bör begränsa den rätt att
nominera två ledamöter som vissa länder
nu har.
Den ordning för att utse kommissionens
ordförande som förespråkas i motion U21
(yrkande 22) förefaller i stort sett
vara densamma som nu gäller. Utskottet
anser inte att motionen bör föranleda
något riksdagens uttalande.
2.6.3 Europaparlamentet
Gällande ordning
Europaparlamentet, som är direkt
folkvalt, har en komplicerad ställning i
beslutsprocessen. Det har en uttrycklig
rätt "att anmoda kommissionen att lägga
fram lämpliga förslag i frågor som
enligt Europaparlamentets uppfattning
kräver att en gemenskapsrättsakt
utarbetas för att detta fördrag skall
kunna genomföras" (artikel 138b).
Parlamentet fungerar vidare dels som ett
beredande organ till rådet i ett tidigt
skede av processen, dels som ett i vissa
sammanhang beslutsfattande organ
tillsammans med rådet. I det första
fallet gäller att rådet inte kan fatta
några beslut som är bindande för
medlemsstaterna utan att parlamentet
åtminstone yttrat sig i saken
(samrådsförfarandet). I det andra fallet
finns två former för Europaparlamentets
medverkan: samarbetsförfarandet (artikel
189c i Romfördraget) och
medbeslutandeförfarandet (artikel 189b).
Härtill kommer proceduren med samtycke,
då parlamentet måste ge sitt godkännande
med en majoritet av sina ledamöter.
Det gemensamma för samarbetsförfarandet
och medbeslutandeförfarandet är att
parlamentet åter kommer in i bilden vid
det tillfälle i beslutsprocessen då
rådet annars skulle ha att fatta
slutligt beslut i saken. I stället för
att fatta ett slutligt beslut antar
rådet i sådana fall endast vad som
kallas en gemensam ståndpunkt. Denna
rådets ståndpunkt underställs sedan
parlamentet som i en "andra läsning" på
nytt behandlar frågan.
I samarbetsförfarandet gäller att, om
parlamentet förkastar rådets gemensamma
ståndpunkt, rådet måste fatta beslut
enhälligt. Parlamentet har alltså
möjlighet att hindra beslut som inte
alla medlemsländer kan enas om.
Samarbetsförfarandet tillämpas främst
inom området transportpolitik, närmare
föreskrifter om det gemensamma
övervakningsförfarandet inom ramen för
den ekonomiska politiken, minimikrav på
arbetsmiljön, beslut som rör den
europeiska socialfonden och den
europeiska regionala utvecklingsfonden
samt beslut om åtgärder på
miljöpolitikens område.
I medbeslutandeförfarandet gäller att
parlamentet och rådet måste bli eniga om
förslaget. Om en sådan enighet inte kan
uppnås faller förslaget. I en särskild
förlikningskommitté kan företrädare för
rådet och parlamentet försöka hitta en
för båda institutionerna godtagbar
kompromiss. Parlamentet har alltså
möjlighet att direkt och aktivt påverka
beslutets innehåll och att, om dess
synpunkter inte vinner gehör hos rådet,
hindra att beslut alls fattas.
Medbeslutandeförfarandet tillämpas
framför allt på frågor som rör den inre
marknaden (de fyra friheterna), program
till stöd för medlemsländernas eget
handlande inom de nya samarbetsområdena
(folkhälsa, utbildning och kultur) samt
när det gäller att fastställa allmänna
handlingsprogram på forsknings- och
miljöpolitikens områden.
Europaparlamentet har också en
beslutsfattande roll när det gäller att
ansluta nya medlemsstater till unionen
och ingå s.k. associationsavtal med
andra länder. Som framgått tidigare har
parlamentet att godkänna ordförande och
ledamöter i kommissionen och kan också
framtvinga kommissionens avgång genom
misstroendevotum.
Europaparlamentet har vidare viktiga
kontrollerande funktioner. Ledamöterna
kan ställa skriftliga och muntliga
frågor till rådet och kommissionen.
Parlamentet granskar kommissionens
redovisning av gemenskapens räkenskaper
och prövar frågan om ansvarsfrihet för
kommissionen. Enskilda medborgare har
också möjlighet att få till stånd en
granskning av institutionernas
handlande. Varje unionsmedborgare har
rätt att vända sig till parlamentet med
en skriftlig framställning (petition) i
frågor som direkt berör honom eller
henne. Parlamentet kan vidare tillsätta
särskilda undersökningskommissioner för
att utreda påstådda missförhållanden vid
tillämpningen av gemenskapsrätten.
Slutligen skall parlamentet utse en
ombudsman som kan ta emot klagomål från
enskilda i medlemsländerna.
Inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken gäller enligt artikel
J 7 att Europaparlamentet skall höras om
de viktigaste aspekterna och hållas
regelbundet informerat om utvecklingen
av politiken. Europaparlamentet får
ställa frågor och lämna rekommendationer
till rådet samt en gång om året hålla en
debatt om gjorda framsteg.
Europaparlamentets roll inom det
rättsliga och inrikes samarbetet är
mindre framträdande än samarbetet inom
den första pelaren. Enligt fördraget
skall ordföranden och kommissionen
regelbundet underrätta parlamentet om
överläggningar på relevanta områden, och
ordföranden skall också i vissa fall
rådfråga parlamentet. Parlamentet kan
vidare ställa frågor och lämna
rekommendationer till rådet och håller
dessutom en årlig debatt om vilka
framsteg som har gjorts inom det
rättsliga och inrikes samarbetet.
Efter utökningen av unionen med
Finland, Sverige och Österrike har
Europaparlamentet 626 ledamöter.
Beredningsarbetet sker i ett tjugotal
utskott. Dessa utskott har i sin tur
inte sällan ett eller flera
underutskott. En s.k. rapportör ansvarar
för beredningsarbetet i utskottet och
presenterar utskottets betänkande vid
parlamentets plenarsammanträden. Dessa
hålls i regel under en veckas tid en
gång i månaden. Förslag till ändringar i
utskottens betänkanden kan då läggas
fram av en partigrupp eller av minst 29
enskilda företrädare. Enligt huvudregeln
fattar parlamentet beslut med en
majoritet av de avgivna rösterna. För
beslut i många viktiga frågor krävs dock
en majoritet av samtliga ledamöter (314
röster). Bl.a. gäller detta vid
godkännande av nya medlemsländer.
Parlamentet håller varje månad
plenarsession i Strasbourg, medan
utskotts- och gruppmöten hålls i
Bryssel. Extra plenarsessioner kan dock
hållas i Bryssel, och utskotts- och
gruppmöten kan hållas i Strasbourg i
samband med plenarsession där. Största
delen av parlamentets personal är
placerad i Luxemburg.
Regeringens skrivelse
Europaparlamentet bör enligt regeringen
ha en fortsatt betydelsefull roll för
parlamentet i EU:s beslutsprocess, och
Sverige bör verka för detta.
De många och komplicerade
beslutsprocedurerna enligt vilka rådet
och parlamentet fattar beslut bör ses
över i syfte att åstadkomma en väsentlig
förenkling och för att främja
effektivitet och begriplighet.
Beträffande frågan om initiativrätt för
Europaparlamentet konstaterar regeringen
att parlamentet i sin rapport inför
regeringskonferensen inte framför krav
på sådan utan slår fast att kommissionen
bör behålla ensamrätten till initiativ.
Åtgärder bör övervägas för att ge
Europaparlamentet en starkare roll vad
gäller kontroll av unionens finanser.
Det bör emellertid bara gälla frågor
avseende uppföljning och utvärdering och
inte beslut om utgifternas nivå eller
inriktning.
Regeringen påpekar att beslut inom
ramen för det rättsliga och inrikes
samarbetet rör angelägenheter som är av
stor betydelse för medborgarnas
grundläggande individuella rättigheter
och för deras personliga säkerhet. Av
det skälet är det viktigt att sådana
beslut fattas i former som präglas av
öppenhet och insyn samt under
förhållanden som gör det möjligt för
parlamentet att lämna synpunkter på de
beslut som medlemsländerna fattar.
Regeringen anser därför att det vid
regeringskonferensen bör övervägas hur
parlamentets roll i beslutsprocessen på
detta område skulle kunna utvidgas.
Parlamentet bör i högre grad än för
närvarande ha tillgång till förslag till
beslut som är bindande för
medlemsstaterna. I ett sådant fall
skulle parlamentet kunna ges möjlighet
att inom viss tid inkomma med synpunkter
på förslaget.
Motioner
Parlamentets beslutsformer och
parlamentets roll utanför första pelaren
tas upp i partimotioner från
Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 (yrkande 23 i denna del) att
beslutsprocedurerna inom parlamentet bör
begränsas till de tre beslutsprocedurer,
medbeslutande, samtycke och samråd, som
Europaparlamentet föreslagit.
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion
U21 att Europaparlamentets roll i den
lagstiftande processen måste stärkas för
att göra parlamentet mera jämställt med
rådet (yrkande 12). De nuvarande olika
lagstiftningsprocedurerna måste
reduceras och förenklas så att en
förbättrad medbestämmandeprocedur
används i större utsträckning (yrkande
13). Parlamentet bör delta i
beslutsfattande och rådgivning även i
mellanstatliga frågor (yrkande 14).
Ändringar i fördragstexterna skall inte
kräva parlamentets godkännande (yrkande
15).
Frågor som rör parlamentets arbetsformer
tas upp i partimotionerna från Moderata
samlingspartiet och Centerpartiet samt i
en enskild s-motion.
Carl Bildt m.fl. (m) anser i motion U23
att parlamentet måste anpassa sina
arbetsformer till det stora ansvar som
sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft
vilar på parlamentet. Arbetsformerna är
i dag sådana att parlamentarikernas
reella påverkansmöjligheter försvåras,
och parlamentet måste enligt
motionärerna i första hand prioritera
behandlingen av de ärenden där de s.k.
medbestämmande- och samarbetsformerna
tillämpas.
I motion U30 anser Bengt-Ola Ryttar (s)
att Europaparlamentet bör reformeras och
effektiviseras (yrkande 9). Han anför i
motionen att parlamentet präglas av
kaotiska förhållanden med administrativa
brister och dålig struktur i
pleniarbetet samt att det finns stora
möjligheter att minska kostnaderna genom
en effektivisering och förbättrade
reseersättningsbestämmelser.
Olof Johansson m.fl. (c) tar i motion
U25 också upp frågan om platsen för
parlamentets verksamhet, och de anser
att parlamentets flyttande mellan
Bryssel och Strasbourg, liksom
placeringen av sekretariatet i
Luxemburg, är oförsvarligt. Verksamheten
bör samlas till en ort och Sverige bör
driva denna fråga under
regeringskonferensen (yrkande 23 i denna
del).
Utökade befogenheter inom
finanskontrollen föreslås i motionerna
U23 av Carl Bildt m.fl. (m) och U25 av
Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 23 i
denna del. I m-motionen anförs att
Europaparlamentets kontrollmakt som ett
komplement till revisionsrätten bör
stärkas genom att parlamentet får
rättsliga förutsättningar att permanent
granska det ekonomiska handhavandet inom
unionen. I c-motionen anförs att
parlamentet bör ges ökade befogenheter
att kontrollera EU:s finanser genom
uppföljning och utvärdering.
Antalet ledamöter i parlamentet tas upp
i tre motioner.
Carl Bildt m.fl. (m) anför i motion U23
att Europaparlamentet inte får bli för
stort, om det skall fungera i praktiken,
och att representationsreglerna bör ses
över inför den omfattande utvidgningen i
Central- och Östeuropa.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 att Sverige bör motsätta sig
eventuella förslag vid
regeringskonferensen om att minska de
små staternas överrepresentation i
Europaparlamentet och hysa stor
tveksamhet till förslag om att sätta ett
tak på maximalt 700 ledamöter och ägna
stor uppmärksamhet åt denna fråga inför
konferensen (yrkande 23 i denna del).
Även Alf Svensson m.fl. (kds) anser i
motion U21 att Sverige bör motarbeta en
begränsning av antalet ledamöter i
parlamentet (yrkande 16).
Reflektionsgruppen
Många i reflektionsgruppen anser att
Europaparlamentets förfaranden är
alltför många och alltför invecklade och
förespråkar därför att de minskas till
tre: samråd, samtycke och medbeslutande.
Det i dag tillämpade
medbeslutandeförfarandet är enligt
gruppen alltför komplicerat, och gruppen
föreslår att konferensen förenklar det
utan att ändra maktbalansen mellan rådet
och Europaparlamentet. Många i gruppen
föreslår också att konferensen skall öka
räckvidden av medbeslutandeförfarandet.
Utskottets bedömning
Stor samstämmighet råder om att
beslutsprocedurerna som innefattar
parlamentet är många och komplicerade.
De bör som regeringen framhåller ses
över i syfte att åstadkomma en väsentlig
förenkling och större effektivitet och
begriplighet. Det är vidare angeläget
att, som regeringen också framhåller,
parlamentet ges en mer betydelsefull
roll inom det rättsliga och inrikes
samarbetet. Utskottet anser att
därigenom tillgodoses motionerna U21
yrkandena 12, 13 och 14 och U25 yrkande
23 i denna del. Krav på parlamentets
godkännande av fördragsändringar är
enligt utskottets mening inte aktuellt,
och utskottet avstyrker också motion U21
yrkande 15.
Utskottet anser det vidare viktigt att
åtgärder, som regeringen framhåller och
som begärs i motionerna U23 och U25
yrkande 23 i denna del, övervägs för att
förstärka parlamentets roll vad gäller
kontroll av unionens finanser genom
uppföljning och utvärdering.
Utskottet anser det vidare angeläget att
Europaparlamentets arbetsformer är så
goda som möjligt, såsom berörs i
motionerna U23, U25 (yrkande 23 i denna
del) och U30 (yrkande 9). Arbetsformerna
kan säkerligen ses över i många
avseenden. Utskottet anser emellertid
att detta i första hand är en fråga för
parlamentet självt och vill inte inför
regeringskonferensen föreslå något
uppdrag till regeringen i denna fråga.
Vad beträffar frågan om plats för
parlamentets verksamhet vill utskottet
erinra om att sätet för gemenskapens
institutioner enligt artikel 216 skall
fastställas av medlemsstaternas
regeringar i samförstånd. Frågan om
parlamentets placering har tidigare
varit föremål för ingående
överläggningar utan att regeringarna
lyckats nå en lösning. Utskottet anser
det otillfredsställande att parlamentets
verksamhet inte har kunnat koncentreras
till en ort. Utskottet anser emellertid
inte att det finns anledning för den
svenska regeringen att, som begärs i
motion U25 yrkande 23 i denna del, nu
aktualisera frågan.
Frågan om antalet ledamöter i
Europaparlamentet är inför en utvidgning
högst aktuell. En linjär utökning av
antalet platser i parlamentet, dvs. med
dagens under/överrepresentation, skulle
enligt uträkningar i rapporten till
EU 96-kommittén Vem bestämmer vad? (SOU
1996:4) medföra att ett EU med 27
medlemsländer fick ett parlament med
881 platser. I samma utredning beräknas
mandatfördelningen vid ett tänkt tak
för antalet ledamöter vid 700 eller 500.
Sverige skulle med utgångspunkt från
dagens befolkningsstorlekar och
över/underrepresentation och med 27
medlemsländer få 17 respektive 12
platser.
Som jämförelse kan nämnas att antalet
ledamöter i vissa av de större
europeiska staternas nationella
parlament är i Frankrike 577, i Italien
630, i Storbritannien 651 och i Tyskland
672.
Det är enligt utskottets mening viktigt
att de små staternas befolkning
representeras så att den nationella
politiska situationen återspeglas så
långt som möjligt. Mot bakgrund av detta
perspektiv kan man diskutera det
lämpliga i det tak för antalet
ledamöter om 700 personer som har
föreslagits inför regeringskonferensen
bl.a. av Europaparlamentet och av en
majoritet i reflektionsgruppen.
Utskottet vill framhålla att ett stort
antal ledamöter inte behöver innebära
att ett parlament inte fungerar. Av väl
så stor vikt som ledamotsantalet kan
vara att arbetet organiseras effektivt.
Samtidigt måste konstateras att ett
ledamotsantal som överstiger 700 kan
komma att medföra mycket stora problem
för parlamentets möjligheter att arbeta
och fungera, och dessa problem kommer
att accentueras av att antalet
representerade nationer och språkgrupper
samtidigt ökar.
Frågan bör givetvis noga övervägas
under den förestående
regeringskonferensen med syftet att
komma fram till en fungerande princip.
Med det anförda anser utskottet att
motionerna U23 i denna del, U25 yrkande
23 i denna del och U21 yrkande 16 inte
bör föranleda något ytterligare
uttalande av riksdagen.
2.6.4 Europaparlamentets roll i vissa
frågor
Motion
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i
motion U29 att Europaparlamentet bör ges
viss lagstiftningsrätt endast när det
gäller miniminormer för mänskliga
rättigheter samt skydd för hälsa och
miljö (yrkande 7) samt att
lagstiftningsrätt när det gäller
miniminormer för hälsa och djuretiska
frågor skall överföras till
Europaparlamentet (yrkande 26).
Bakgrund
Sedan 1987, då den s.k. enhetsakten
trädde i kraft, är miljön ett av EG:s
politikområden. Detta innebär att det nu
finns ett avsnitt i Romfördraget som
behandlar miljön och där de
grundläggande målsättningarna för
miljöpolitiken slås fast (artikel
130r-130t). I dessa regler anges också
hur besluten skall fattas, och det
understryks att de regler som beslutas
(oftast i form av s.k. direktiv) skall
utformas som minimiregler så att
medlemsstaterna kan tillämpa strängare
krav om de vill. Beslut om miljöregler
fattas numera oftast med kvalificerad
majoritet (artikel 130s.1) enligt det
s.k. samarbetsförfarandet i artikel
189c. Det blir därigenom lättare för
rådet att fatta beslut på miljöområdet
än tidigare, då alla beslut krävde
enhällighet. Beslutsgången blir dock mer
komplicerad. Kommissionens förslag skall
behandlas i två läsningar i parlamentet
och däremellan skall rådet besluta om en
s.k. gemensam ståndpunkt.
För regler som främst avser skatter,
således även på miljöområdet, gäller
enligt artikel 130s.2 att beslut
fortfarande skall fattas med
enhällighet.
Bestämmelser som har till syfte att
förverkliga den inre marknaden antas med
stöd av artikel 100a i fördraget.
Artikeln ligger till grund för regler om
harmoniserade miljökrav för varor, t.ex.
kemikalier. Beslut fattas med
kvalificerad majoritet enligt det s.k.
medbeslutandeförfarandet i artikel 189b.
Miljögarantin innebär att en stat kan
tillämpa strängare regler till skydd för
bl.a. miljön än vad som följer av en EG-
rättsakt. Förutsättningen är att
kommissionen godtar att den nationella
regeln inte innebär godtycklig
diskriminering eller ett förtäckt
handelshinder.
Parlamentet har bara en rådgivande roll
i samband med att miljöregler beslutas
med stöd av artikel 130r-t. Parlamentet
har alltså ingen vetorätt mot rådet i
dessa fall. När det gäller regler med
miljöanknytning som rör den inre
marknaden har parlamentet däremot en
sådan vetorätt, men beslutsförfarandet
har i dessa fall visat sig vara
krångligt och svårarbetat.
Utskottets bedömning
Som utskottet tidigare anfört anser
utskottet att den beslutsordning och
maktbalans som råder mellan
institutionerna i stort bör behållas.
Utskottet avstyrker därmed motion U29
yrkandena 7 och 26.
2.6.5 De nationella parlamentens roll i
beslutsprocessen
Förklaring i unionsfördraget
I fråga om de nationella parlamentens
roll i Europeiska unionen finns en
förklaring i samband med
unionsfördraget. I förklaringen anges
följande:
Konferensen anser att det är viktigt att
främja ett större engagemang från de
nationella parlamentens sida i
Europeiska unionens verksamhet.
I detta syfte bör informationsutbytet
mellan de nationella parlamenten och
Europaparlamentet intensifieras. I detta
sammanhang skall medlemsstaternas
regeringar bl.a. säkerställa att de
nationella parlamenten får tillgång till
kommissionens förslag till lagstiftning
i god tid för att kunna informera sig om
eller eventuellt granska förslagen.
På samma sätt anser konferensen att det
är viktigt att intensifiera kontakterna
mellan de nationella parlamenten och
Europaparlamentet, särskilt genom
regelbundna möten mellan
parlamentsledamöter som är intresserade
av samma frågor.
Regeringens skrivelse
De nationella parlamentens roll i
beslutsprocessen bör enligt regeringen
stärkas eftersom denna roll är av
fundamental betydelse för EU-samarbetets
demokratiska legitimitet. Regeringen
framhåller att varje land har sin
procedur för samråd/information mellan
regering och parlament. Beslut som rör
hur dessa procedurer utformas bör även
fortsättningsvis fattas på nationell
nivå. Det är dock enligt regeringen av
stor vikt att unionen arbetar på ett
sätt som underlättar informations- och
samrådsförfarandet mellan
medlemsstaternas regeringar och
parlament, och i samband med
regeringskonferensen bör åtgärder
övervägas som underlättar de nationella
parlamentens roll i beslutsprocessen. De
nationella parlamenten bör ges
förbättrade möjligheter att påverka
arbetet i EU, framför allt genom att de
ges ökad tid att pröva de frågor och
ställningstaganden som föreläggs dem.
Motioner
Frågan om de nationella parlamentens
medverkan i beslutsprocessen tas upp i
partimotionerna från Centerpartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion
U25 att arbetsformerna i rådet måste
förändras så att de nationella
parlamentens deltagande i
beslutsprocessen förbättras och att det
är en brist att regeringen inte anger
några konkreta förslag i denna riktning
(yrkande 22). Motionärerna anser att de
nationella parlamentens deltagande i
beslutsprocessen bör förbättras, bl.a.
genom rätt att utfråga kommissionärer
inför nationella parlamentsutskott.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion
U22 att initiativrätt i
lagstiftningsfrågor bör ges de
nationella parlamenten (yrkande 3).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i
motion U29 att de nationella parlamenten
skall ges rätt att medverka i EU:s
beslutsprocesser genom att få
initiativrätt och kunna lägga fram
förslag till EU-regler (yrkande 3).
Motionärerna anser också att parlamenten
och deras motsvarigheter till EU-nämnden
bör rekommenderas vara beslutande inför
ministerrådsmöten (yrkande 4) och att
det slutna Coreper skall ersättas med en
parlamentariskt förankrad
förberedelseprocess (yrkande 8).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion
U21 att en modell bör etableras som
innebär att medlemsländernas nationella
parlament systematiskt rådfrågas av sina
regeringar inför lagstiftningsbeslut i
rådet (yrkande 24). Motionärerna har
också en annan infallsvinkel på frågan
om de nationella parlamentens inflytande
och anser att kommissionen bör sända
sina lagstiftningsförslag på remiss till
de nationella parlamenten för yttrande
(yrkande 25).
Ett yrkande i motion U22 om förändring
av kommissionens status med
initiativrätt endast för de nationella
parlamenten behandlas i avsnittet om
kommissionen.
Reflektionsgruppen
Nationella parlament bör enligt
reflektionsgruppen delta på ett lämpligt
sätt (p. 92 och 93). Gruppen anser att
de nationella parlamentens huvudsakliga
roll i relation till EU:s
beslutsfattande ligger i den övervakning
och kontroll som varje nationellt
parlament utövar i fråga om sin
regerings åtgärder i rådet. Många i
gruppen anser att unionens
beslutsförfaranden bör organiseras på
ett sätt som tillåter de nationella
parlamenten att på tillfredsställande
sätt granska och påverka sina respektive
regeringars ställningstaganden i samband
med unionens beslutsfattande. De
nationella parlamenten bör enligt
gruppen förses med all nödvändig
information om unionen och dess
institutioner. Institutionerna, i
synnerhet kommissionen och rådet, skall
organisera sitt arbete så att de
nationella parlamentens uppgifter
underlättas. Detta kan åstadkommas genom
fördragsändring och/eller genom en
lämplig uppförandekod så att nationella
parlament i god tid före
rådsbehandlingen (ca fyra veckor) får
klar och komplett dokumentation om varje
substantiellt legalt kommissionsförslag
på sina respektive officiella språk.
Några av gruppens medlemmar nämner (p.
96) som en praktisk förbättring för de
nationella parlamenten att det skulle
vara värdefullt om kommissionärerna
framträdde inför de nationella
parlamenten när detta är lämpligt.
Utskottets bedömning
Beträffande en rätt för de nationella
parlamenten att ta initiativ i
lagstiftningsfrågor enligt motionerna
U22 yrkande 3 och U29 yrkande 3, vill
utskottet hänvisa till sina överväganden
i avsnitten om rådet och kommissionen,
där utskottet anser att det vore ett för
stort ingrepp i maktbalansen mellan
institutionerna. De nationella
parlamenten bör i stället i första hand
verka genom sina regeringar i
ministerrådet. Partier och enskilda
ledamöter kan givetvis utnyttja också
andra vägar för att driva de frågor de
finner angelägna.
Stor samstämmighet synes enligt
utskottet råda om behovet av att skapa
bättre förutsättningar för
medlemsstaternas parlament att utöva
inflytande i beslutsprocessen. Utskottet
vill understryka betydelsen av att
sådana förutsättningar skapas, och
utskottet anser att detta bör kunna ske
genom en ordning som den
reflektionsgruppen skisserat. Härigenom
bör syftet med motionerna U21 yrkande 24
och U25 yrkande 22 i denna del vara
tillgodosett. Någon formlig remiss till
de nationella parlamenten enligt yrkande
25 i motion U21, vilket för Sveriges del
skulle kräva ett formellt
ställningstagande till förslag som kan
ha långt kvar till slutversion, anser
utskottet däremot inte vara lämplig.
Parlamentens inflytande bör utövas i
andra former. Utskottet ser däremot
gärna att förslag från kommissionen och
dess arbetsgrupper, i form av grönböcker
eller annat, på ett enkelt sätt görs
tillgängliga för ledamöter i de
nationella parlamenten och andra. -
Användningen av s.k. grönböcker kommer
också att beröras i avsnittet om
öppenhet och insyn i EU:s institutioner.
Såvitt gäller den interna
beslutsordningen inför beslut i rådet
vill utskottet framhålla att denna
beslutsordning bör bestämmas av
vederbörande medlemsstat, och utskottet
avstyrker motion U29 yrkande 4. Det är
enligt utskottets mening viktigt att den
svenska regeringens ställningstaganden i
ministerrådet har stöd i riksdagen och
att övriga regeringar har den förankring
för sina ställningstaganden som anses
erforderligt i respektive land, men
utskottet anser det uteslutet att så som
föreslås i yrkande 8 i motion U29
ersätta förberedelsearbetet inom Coreper
med en parlamentariskt förankrad
förberedelseprocess . - En annan sak är
att det kan finnas skäl att överväga hur
den svenska riksdagen skall kunna ges
inblick i bl.a. förberedelseprocessen. I
motion U27 nämns, utan yrkande,
möjligheten att placera parlamentariska
delegater vid EU-representationen på ett
sätt liknande det som gäller för
parlamentariska FN-delegater. Utskottet
har anledning att i annat sammanhang
återkomma till denna fråga.
2.6.6 Domstolen
Gällande ordning
Domstolens uppgifter
EG-domstolens viktigaste uppgift är att
övervaka att EG-rätten tolkas och
tillämpas enhetligt av institutionerna
och i medlemsstaterna. EG-domstolen har
ensam befogenheten att slutligt tolka EG-
rätten och har därvid utvecklat flera av
EG-rättens viktigaste principer.
Domstolen har i ett antal mål successivt
utvecklat sin ståndpunkt att EG-rätten
är en rättsordning av eget slag, som är
självständig och samtidigt integrerad
med medlemsländernas nationella
rättssystem.
Tolkningsbesked kan lämnas av domstolen
på förhand. En nationell domstol som
skall tillämpa en EG-regel kan inhämta
besked från EG-domstolen, innan den
avgör målet. I vissa fall skall
förhandsbesked inhämtas. Det gäller i
första hand domstolar i sista instans,
om saken är sådan att en tolkning av
gemenskapsrätt måste ske för att den
skall kunna avgöras. Förhandsavgöranden
kan avse tolkningen av fördragen,
giltigheten och tolkningen av rättsakter
utfärdade av gemenskapernas
institutioner samt tolkningen av stadgar
för organ som upprättats av rådet, när
stadgarna föreskriver det. EG-domstolen
har i sin rättspraxis slagit fast att
den nationella domstolen blir bunden av
tolkningsbeskedet.
Domstolen ansvarar vidare för den
rättsliga kontrollen av EG-institutio
nerna. Domstolen kontrollerar att
institutionerna i sin normgivning inte
överskrider eller åsidosätter
gemenskapsrättens regler. Detta sker på
talan av en medlemsstat, rådet eller
kommissionen. Även Europaparlamentet kan
väcka talan för att tillvarata sina
rättigheter. En enskild fysisk eller
juridisk person kan väcka talan mot ett
beslut som är riktat till honom eller
mot ett beslut "som även om det
utfärdats i form av en förordning eller
ett beslut riktat till en annan person,
direkt och personligen berör honom"
(artikel 173). Domstolen prövar också om
Europaparlamentet, rådet eller
kommissionen i strid med fördragen
underlåter att vidta åtgärder, s.k.
passivitetstalan.
EG-domstolens kontroll riktar sig också
mot medlemsstaterna. Talan avser här
oftast underlåtelse dvs. att en stat har
förhållit sig passiv när
gemenskapsrätten har krävt att den skall
handla. Talan mot en medlemsstat kan
väckas dels av en annan medlemsstat,
dels av kommissionen. Enskilda personer
saknar helt möjlighet att föra talan mot
en medlemsstat. Domstolens dom är en ren
fastställelsedom och kan inte direkt
gripa in i medlemsstaternas
lagstiftning. Om det uppstår en fråga om
en medlemsstat efterkommit en dom kan
talan väckas på nytt vid domstolen.
Finner domstolen att domen inte följts
kan staten föreläggas att betala ett
standardbelopp eller vite.
I vissa fall fungerar domstolen som en
ordinär domstol och dess behörighet är
då inte begränsad till rättslig
kontroll. Domstolen har full
prövningsrätt beträffande
a) mål som gäller påföljder enligt
förordningar som antagits av
Europaparlamentet och rådet gemensamt
eller av rådet i den mån detta har
föreskrivits i förordningen i fråga
(artikel 172),
b) mål mot gemenskaperna om
utomobligatoriskt skadestånd för skada
som vållats av institutionerna eller av
institutionernas anställda under
tjänsteutövning (artikel 178),
c) rättsfrågor i mål mellan
gemenskaperna och de anställda om löner,
anställningsvillkor m.m.
Till domstolen är knuten en
förstainstansrätt med behörighet att i
första instans pröva och avgöra vissa
grupper av ärenden, bl.a. sådana s.k.
tjänstemannamål som nyss nämnts.
Förfarandet vid domstolen
Domstolen sammanträder enligt
huvudregeln (artikel 165) i plenum.
Domstolen kan dock arbeta på avdelningar
för vissa förberedande utredningar eller
vissa grupper av ärenden. Om en
medlemsstat eller en
gemenskapsinstitution som är part i
ärendet begär det skall dock domstolen
sammanträda i plenum.
Förfarandet vid domstolen skall bestå
av en skriftlig och en muntlig del
(artikel 17 i protokoll A, domstolens
stadga). Stater och gemenskapens
institutioner skall företrädas av ett
ombud som utses för varje ärende. Övriga
parter skall företrädas av normalt en
advokat som är behörig att uppträda
inför domstol i någon av
medlemsstaterna.
Domstolens sammansättning
Domstolen består av 15 domare. De utses
av medlemsstaternas regeringar i
samförstånd (artikel 167). Det finns
inga formella krav som säger att varje
land skall utse en domare, men i
praktiken föreslår staterna var sin
kandidat. Domarna utses för en tid av
sex år. De kan efter en sexårsperiod
utses på nytt.
Vid domstolen finns också nio s.k.
generaladvokater, som utses på samma
sätt som domarna. Generaladvokaternas
uppgift är att avge yttranden över de
ärenden som handläggs vid domstolen.
Även förstainstansrätten består av 15
domare.
Regeringens skrivelse
EG-domstolen är enligt regeringen en
garant för likabehandling, och en
fortsatt stark och oberoende domstol är
därför ett svenskt intresse.
Principen om en domare från varje
medlemsland måste enligt regeringen
upprätthållas.
EG-domstolen har - med ett undantag -
ingen kompetens inom samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor. Undantaget
avser den möjlighet som medlemsstaterna
har i artikel K.3.2 att i mellanstatliga
konventioner föreskriva rätt för
domstolen att tolka
konventionsbestämmelserna och avgöra
alla tvister om deras tillämpning. På
vilket sätt detta skall ske regleras
närmare i respektive konvention. Att
tolka konventionsbestämmelserna innebär
- om konventionen föreskriver detta -
att domstolen på begäran av nationella
domstolar lämnar bindande besked om hur
bestämmelserna skall tolkas
(förhandsavgörande). Att avgöra tvister
om konventionernas tillämpning innebär
att EG-domstolen är tvistlösningsorgan
vid oenighet mellan medlemsländer om
tillämpningen av konventionerna.
Sverige bör enligt regeringen acceptera
att domstolen tilldelas en roll som både
tvistlösare och uttolkare av
konventioner som medlemsstaterna ingår
på det rättsliga och polisiära
samarbetsområdet. Frågan måste dock
bedömas från fall till fall med hänsyn
till det sakliga innehållet i varje
konvention.
Sverige bör enligt regeringen främja
förändringar som gör att domstolen kan
meddela sina avgöranden snabbare än i
dag.
I två av de tre konventioner som
undertecknades i juli 1995 (bedrägeri-
och tullsamarbetskonventionerna) har EG-
domstolen tilldelats rollen som
tvistlösare. I den tredje konventionen
(Europolkonventionen) är
tvistlösningsfrågan reglerad så att det
ges möjlighet att hänskjuta en uppkommen
tvist till ett tvistlösningsorgan. I
samband med undertecknandet har Sverige
tillsammans med övriga medlemsstater
utom Storbritannien i en deklaration
förbundit sig att hänskjuta uppkomna
tvister till EG-domstolen.
Motioner
Carl Bildt m.fl. (m) anför i motion U23
i denna del att EU:s rättsliga system är
särskilt viktigt för de små länderna som
en motvikt till det politiska
inflytandet. Med tanke på respekten för
rättsordningen är det angeläget att de
långa väntetiderna för målens behandling
väsentligt nedkortas. Allmänhetens
praktiska möjligheter att föra sina
ärenden till domstolen bör förstärkas i
de fall en enskild har en konflikt med
någon av EU:s institutioner.
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion
U21 att EU tack vare EG-domstolen
präglas av fasta rättsliga principer och
att domstolens starka position måste
behållas (yrkande 17 i denna del).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30
yrkande 11 att politikens position i
förhållande till juridiken bör stärkas
inom EU.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion
U22 att det i traktaten bör klargöras
att domstolen inte kan fatta beslut mot
medlemsländernas grundlagar (yrkande 2).
Vidare tar Gudrun Schyman m.fl. i motion
U22 upp domstolens möjlighet att
behandla frågor om varuhandel ur
miljösynpunkt och anför att domstolen
skall anlägga miljö- och
konsumentaspekter, inte aspekten om
varors rörlighet. Motionärerna anser att
domstolen därför bör förstärkas med en
kompetent miljöinstans (yrkande 36).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i
motion U29 att domstolens roll bör
stärkas så att den kan tvinga fram
ekonomiska sanktioner mot dem som inte
följer miljölagarna (yrkande 28) och att
individens rätt att föra talan mot dem
som inte följer miljölagarna också bör
stärkas (yrkande 29).
I fråga om domstolens sammansättning
anför Carl Bildt m.fl. (m) i motion U23
att även i framtiden samtliga
medlemsländer bör representeras av en
domare i domstolen. Denna ståndpunkt
förs utan yrkande fram även i motion U25
av Olof Johansson m.fl. (c).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion
U21 att domarna i domstolen bör utses av
medlemsländernas regeringar efter det
att Europaparlamentet har uttryckt sin
åsikt om utnämningsförslagen (yrkande 17
i denna del).
Domstolens rapport
När det gäller utnämningen av domare
uttalar sig domstolen klart emot att
domarkandidater skall förhöras av
utskott i Europaparlamentet innan de
utnämns. Sådana förhör skulle kunna leda
till att kandidaternas opartiskhet
ifrågasätts, bl.a. genom att de skulle
nödgas redogöra för sin inställning i
frågor som kunde komma att prövas av
domstolen.
Reflektionsgruppen
Inom gruppen råder enighet om behovet av
att stärka domstolens funktion, varvid
särskilt betonas den roll domstolen
spelar i övervakningen av en gemenskap
grundad på rättssäkerhet, i
säkerställandet av enhetlig
rättstillämpning vid tolkningen av
gemenskapsrätten samt för att värna om
den enskildes medborgerliga rättigheter.
Ett flertal medlemmar stöder av
rättssäkerhetsskäl en utvidgning av
domstolens roll inom området för inrikes
och rättsliga frågor, för att
säkerställa skyddet av den enskildes
rättigheter som skulle kunna försämras
inom dessa områden.
Vad beträffar domstolens sammansättning
och antal ledamöter anser en majoritet
av medlemmarna att domarnas ämbetsperiod
bör utsträckas till nio år, utan
möjlighet till förnyad utnämning.
Eftersom unionen kan komma att utvidgas
anser några att antalet domare bör vara
färre än antalet medlemsstater för att
effektivitet och stadga skall
säkerställas. Andra menar att samtliga
stater bör ha en domare i domstolen så
att rättsväsendet i alla medlemsstaterna
är företrätt. En medelväg som
föreslagits är att för den nationella
delaktighetens skull inte bara domare
skall räknas utan också
generaladvokater.
Tidigare uttalande av utskottet om
möjligheten av konflikt mellan EG-rätt
och svensk rätt
I samband med behandlingen av frågan om
grundlagsändringar inför det svenska EU-
medlemskapet (prop. 1993/94:114, bet.
1993/94:KU21, rskr. 275) framhöll
utskottet bl.a. att EU-institutionerna
inom sina verksamhetsområden endast kan
handla med uttryckligt stöd av
bestämmelser i fördragen, även om denna
s.k. legalitetsprincip inte innebär att
beslutsbefogenheterna låter sig lätt
fastställas. Unionen har emellertid inte
någon kompetens att själv bestämma om
innehåll och omfattning av sin egen
kompetens. Utökade uppgifter och
befogenheter måste komma till stånd
genom fördragsförändringar. Utskottet
ansåg liksom regeringen att det synsätt,
som enligt den tyska
författningsdomstolen gällde för
Tysklands del också borde gälla för
Sveriges vidkommande. Synsättet innebär
att om något EU-organ skulle komma att
besluta rättsakter som går utöver
unionsfördraget skulle dessa rättsakter
sakna rättsverkan och tyska statsorgan
av konstitutionella skäl vara
förhindrade att tillämpa dem.
De tydligaste överstatliga dragen
framkommer, enligt vad utskottet
påpekade, i EG:s rättsordning, såsom
den utformats i samband med avgöranden
av EG-domstolen. Domstolens uttalanden
har klargjort att medlemsstaterna inom
begränsade områden har överlåtit
nationella beslutsbefogenheter till de
gemensamma institutionerna som har
upprättats genom fördragen.
Det var tillämpningen av principen att
EG-rätten går före konkurrerande
nationell rätt vid kollisioner mellan EG-
rätten och konstitutionella regler som
enligt utskottets uppfattning framför
allt vållat diskussion såväl här hemma
som i andra länder. Enligt utskottets
mening borde risken för att sådana
kollisioner uppstår inte överdrivas. Den
genomgång som Grundlagsutredningen inför
EG företagit av de svenska
grundlagsreglernas förhållande till
gemenskapsrätten visar att den alldeles
övervägande delen av grundlagarnas
bestämmelser rör internt svenska
förhållanden som även vid ett EG-
medlemskap skulle förbli svenska.
Däremot skulle vissa av bestämmelserna
om grundläggande fri- och rättigheter,
om normgivningsmakten samt om
rättskipning och förvaltning komma att
påverkas direkt eller indirekt. Detsamma
gällde enligt utredningen några regler i
tryckfrihetsförordningen och i
yttrandefrihetsgrundlagen.
Utskottet ville framhålla att risken
för kollisioner på fri- och
rättighetsområdet minskar om de
bestämmelser som finns i
Maastrichtfördragets inledning följs.
Där framhålls att unionen skall
respektera den nationella identiteten i
medlemsstaterna, vilkas styrelseform
bygger på den demokratiska principen.
Unionen skall också respektera
grundläggande rättigheter som allmänna
gemenskapsrättsliga principer, sådana
dessa principer garanteras i
Europakonventionen om skydd för
mänskliga rättigheter och grundläggande
friheter och sådana de framgår av
medlemsstaternas gemensamma
konstitutionella traditioner.
När det gäller tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen med sina
detaljrika regler var konfliktriskerna
enligt utskottets uppfattning större.
Problemet sammanhänger med att svensk
offentlighets- och
yttrandefrihetslagstiftning inte bara
åtnjuter grundlagsskydd utan också i
materiellt hänseende är väsentligt mer
långtgående än i andra europeiska
länder.
När det gäller att fastställa vilka
beslutsbefogenheter som faktiskt
överlåts vid ett medlemskap var givetvis
utgångspunkten det svenska
anslutningsfördraget som i sin tur
hänvisar till de grundläggande
fördragen. Även om dessa
beslutsbefogenheter inte helt lätt lät
sig fastställas, måste
gemenskapsinstitutionernas rätt att
fatta beslut basera sig på de
grundläggande fördragen.
I de fördrag som Sverige skulle
tillträda vid ett medlemskap var enligt
utskottets bedömning gemenskapernas
beslutsbefogenheter på de områden där
grundläggande principer i vårt
konstitutionella system berörs
utomordentligt begränsade. Tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen är liksom
offentlighetsreglerna nationella
angelägenheter. Gemenskapens
institutioner kan inte på fördragen
grunda någon befogenhet att harmonisera
reglerna på dessa lagstiftningsområden.
En annan sak är att inom de områden där
institutionerna har befogenhet att fatta
beslut det någon gång kan beslutas
regler som berör t.ex. offentlighets-
och sekretessfrågor. Enligt utskottets
bedömning kunde dock de regler som
gemenskapens institutioner får besluta
om inte ges en sådan räckvidd att de
rubbar de principer på vilka svensk
tryck- och yttrandefrihetslagstiftning
och svenska offentlighetsregler bygger.
En ändring av detta förhållande skulle
förutsätta en fördragsändring. Skulle
det i framtiden bli aktuellt att genom
sådana fördragsändringar överlåta
beslutanderätt som direkt tar sikte på
tryck- och yttrandefrihetsfrågor ansåg
utskottet att detta inte borde ske utan
samtidig ändring av grundlag.
Utskottet ville framhålla att om EG
beslutar ett direktiv som strider mot
svensk grundlag kan det inte genomföras
här utan att grundlagen först ändras.
Direktiven förutsätter nationell
lagstiftning och riksdagen kan ju inte
lagstifta i strid med grundlag. Från EG-
rättslig synpunkt inträder dock en
skyldighet att ändra grundlagen. Saken
skulle enligt utskottet ställas på sin
spets om EG beslutade en direkt
tillämplig förordning som strider mot
någon regel i svensk grundlag.
Om en regel i en förordning eller ett
direktiv från svensk sida framstår som
konstitutionellt oacceptabel, borde
enligt utskottet den svenska hållningen
inte vara att tala om en konflikt mellan
EG-rätt och nationell rätt. Vad frågan i
stället bör gälla är om EG-organet haft
rätt att med verkan för Sverige fatta
ett sådant beslut som det fattat. Ligger
med andra ord den beslutade rättsakten
inom det område där beslutanderätten
överlåtits? Blir svaret att den ligger
utanför detta område, är den inte giltig
som EG-rätt i Sverige.
Utskottets bedömning
I fråga om EG-domstolens roll m.m.
framhålls i regeringens skrivelse att EG-
domstolen är en garant för
likabehandling, och att en fortsatt
stark och oberoende domstol därför är
ett svenskt intresse. Denna inställning
synes vara densamma i motionerna U23 och
U21 yrkande 17 i denna del. Utskottet
delar regeringens och motionärernas
uppfattning om att en fortsatt stark och
oberoende domstol är ett svenskt
intresse.
Utskottet anser det vidare viktigt att
beslut med politisk innebörd fattas av
politiskt ansvariga instanser.
Konsekvenserna av sådana beslut kan
ibland behöva tolkas av juridiska
instanser. Utskottet anser inte att
motion 30 yrkande 11 bör föranleda något
riksdagens uttalande.
I fråga om förhållandet mellan EG-rätt
och medlemsstaternas grundlagar
konstaterar utskottet att domstolen
tillämpar den gemensamma EG-rätten, som
grundar sig på att medlemsstaterna
överlåtit en del av sin beslutanderätt
till gemenskapen. Frågan om förhållandet
mellan EG-rätten och medlemsstaternas
grundlagar och hur de olika staterna
hanterat sin nationella lagstiftning i
samband med sin EG-anslutning låter sig
inte utan en omfattande genomgång
besvaras. För svensk del har frågan
behandlats i det ovan refererade
betänkandet. Utskottet har därvid
konstaterat att riksdagen överlåtit en
del av sin beslutsrätt till något EG-
organ, men om en beslutad rättsakt inte
ligger inom det område där
beslutanderätt överlåtits, betraktas den
som inte giltig för svensk del.
Någon generell bestämmelse om
förhållandet mellan EG och
medlemsstaternas grundlagar av det slag
som föreslås i motion U22 yrkande 2
anser utskottet med det sagda inte att
det finns anledning för Sverige att
verka för.
Yrkandet om att införa en miljöinstans i
domstolen har sin bakgrund i önskemål
att större hänsyn skall tas till miljö-
och konsumentaspekter och inte bara till
det i EG-samarbetet ursprungligen
centrala intresset av varors fria
rörlighet och icke-diskriminering.
Frågor om ändringar i EG-rätten i detta
syfte bör behandlas i anslutning till de
materiella bestämmelserna om
varurörlighet och inte som en fråga om
domstolens handlingsutrymme. Domstolen
har att tillämpa den rätt om bl.a.
varors fria rörlighet som i behörig
ordning beslutas inom EG. Frågor om
innehållet i denna rätt ligger inte inom
utskottets beredningsområde.
Utskottet finner inte skäl att med
anledning av motion U22 yrkande 36
förespråka en så genomgripande
förändring av domstolens sammansättning
och uppgifter som införandet av en
ämnesinstans för ett visst sakområde
skulle innebära.
Beträffande yrkandena i motion U29 om
möjligheter för domstolen att tvinga
fram ekonomiska sanktioner mot dem som
inte följer miljölagarna och om
individens rätt att föra talan i sådana
ärenden konstaterar utskottet att
motionen är vag såvitt avser de brister
i gällande ordning som motionärerna
önskar åtgärdade och såvitt avser vilka
förändringar som mer konkret önskas.
Utskottet, som erinrar om att
jordbruksutskottet i sitt yttrande
1995/96:JoU4y behandlat frågor om
stärkta miljökrav och förbättrad
efterlevnad av EU:s miljöregler, vill
för sin del peka på att det är
kommissionen som i första hand har en
övervakande roll. Enskilda (fysiska
eller juridiska personer) kan väcka
talan vid domstolen mot beslut som
direkt och personligen berör dem.
Domstolen har obegränsad prövningsrätt
vad gäller beslut genom vilka
kommissionen har fastställt ett
bötesbelopp eller ett periodiskt vite,
och kan både undanröja, minska eller
höja bötesbeloppet eller vitet.
Medlemsstater kan åläggas att betala
standardbelopp eller vite vid
fördragsbrott enligt artikel 171.
Utskottet avstyrker med det anförda,
från de synpunkter
konstitutionsutskottet har att beakta,
motion U29 yrkandena 28 och 29.
I fråga om domstolens sammansättning
delar utskottet den i regeringens
skrivelse och i motionerna U23 och U25
framförda uppfattningen att en domare
bör komma från varje medlemsland.
Utskottet anser att den ordning för att
utse domare som nu gäller bör bestå och
delar således inte uppfattningen i
motion U21 (kds) yrkande 17 i denna del
att Europaparlamentet bör höras i
utnämningsfrågor.
2.6.7 Revisionsrätten
Gällande ordning
Revisionsrätten infördes genom
Maastrichtfördraget. Dess uppgift är att
granska räkenskaperna över gemenskapens
och dess organs samtliga inkomster och
utgifter. Revisionsrätten skall pröva om
samtliga inkomster och utgifter varit
lagliga och korrekta och om den
ekonomiska förvaltningen varit sund.
Rätten skall upprätta en årsrapport men
får också när som helst framföra
iakttagelser i särskilda frågor och
yttra sig på begäran av någon av
gemenskapens övriga institutioner.
Granskningen skall grundas på
bokföringsmaterial och vid behov ske på
plats i gemenskapens institutioner och i
medlemsstaterna.
I en förklaring till unionsfördraget
understryks den särskilda vikt som fästs
vid revisionsrättens uppgift och anmodas
övriga gemenskapsinstitutioner att
tillsammans med revisionsrätten
undersöka alla lämpliga medel för att
öka effektiviteten av dess arbete.
I fråga om EU:s budget gäller att det är
kommissionen som har att genomföra
budgeten under eget ansvar inom ramen
för beviljade anslag (artikel 205).
Kommissionen skall årligen till rådet
och Europaparlamentet överlämna en
redovisning för hur budgeten genomförts
under det föregående budgetåret och en
redovisning för gemenskapens tillgångar
och skulder (artikel 205a). Beslut om
ansvarsfrihet fattas av
Europaparlamentet efter rekommendation
av rådet, som skall fatta sitt beslut
med kvalificerad majoritet (artikel
206).
I fråga om bedrägerier som riktar sig
mot gemenskapens ekonomiska intressen
föreskrivs i artikel 209a att
medlemsstaterna skall vidta samma
åtgärder för att bekämpa sådana som de
vidtar för att bekämpa bedrägerier som
riktar sig mot deras egna ekonomiska
intressen. Medlemsstaterna skall också
samordna sina åtgärder för att skydda
gemenskapens ekonomiska intressen mot
bedrägerier. De skall för detta ändamål
med kommissionens hjälp organisera ett
nära och regelbundet samarbete mellan de
behöriga avdelningarna i sina
förvaltningar.
Regeringens skrivelse
Revisionsrätten bör enligt regeringen
vara fortsatt stark, och Sverige bör
verka för detta. All användning av
unionens medel bör nämligen kontrolleras
på ett effektivt och ändamålsenligt sätt
för att därigenom skydda gemenskapernas
finansiella intressen.
Sverige bör enligt regeringen verka för
att de nuvarande reglerna för
revisionsrättens verksamhet i
Romfördraget ses över och förtydligas
för att säkerställa att rätten ges
erforderliga befogenheter för att kunna
uppfylla sin granskningsuppgift enligt
fördraget, och nuvarande regler bör
kompletteras så att revisionsrätten ges
rätt att inhämta upplysningar från
samtliga organ som förvaltar
gemenskapsmedel.
Revisionsrätten föreslår i sin rapport
inför regeringskonferensen att den ges
rätt att väcka talan vid EG-domstolen i
fall där rätten har förvägrats uppgifter
som rätten bedömer att den bör ha
tillgång till enligt fördraget. Sverige
bör vara berett att överväga en sådan
ordning, då det handlar om att
säkerställa att revisionsrätten har
tillgång till det granskningsmaterial
som den anser vara erforderligt för att
utföra sina skyldigheter på
revisionsområdet.
När det gäller frågan om antalet
ledamöter i revisionsrätten bör Sverige
avvisa förslag som innebär avsteg från
principen att varje medlemsstat ges rätt
att nominera en ledamot. - Frågan om
procedurer för utnämning av
revisionsrättens ledamöter kan komma att
aktualiseras bl.a. eftersom långa
tidsfördröjningar vid ledamotsskiften
ibland uppstår vilket har gjort det
svårare att upprätthålla kontinuitet i
rättens arbete. Sverige är berett att
överväga lösningar som undanröjer
problemet, t.ex. genom beslut om
tidsmässigt fastslagna mandatperioder.
Motioner
Carl Bildt m.fl. (m) anför i motion U23
att revisionsrätten måste få full
möjlighet att granska EU:s
medelshantering oavsett var den slutliga
hanteringen av medlen ligger och ha
möjlighet att kritisera effektiviteten
och rimligheten i olika EU-beslut.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 att revisionsrättens ställning bör
säkras för att komma till rätta med både
det rent brottsliga fusket med EU:s
medel och allmänt slöseri och ineffektiv
hantering av gemenskapens medel inom
unionens olika organ (yrkande 26).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion
U21 att EU skall ha makt att utdöma och
verkställa straff för de medlemsländer
som gör sig skyldiga till illegal
användning av EU:s gemensamma ekonomiska
medel (yrkande 10).
Reflektionsgruppen
Gruppen pekar på den viktiga roll
revisionsrätten spelar när det gäller
att effektivt bekämpa bedrägeri och
missbruk av medlen i gemenskapens
budget. Förslag har lagts fram för att
förtydliga den skyldighet som föreligger
för staternas egna organ och nationella
revisionsmyndigheter att samarbeta med
revisionsrätten samt att klargöra dess
möjlighet att granska unionens konton
för utrikespolitik och för inrikes och
rättsliga frågor. Några medlemmar har
också föreslagit att revisionsrätten
skall ha rätt att föra talan vid
domstolen.
Gruppen hävdar att effektivare åtgärder
mot bedrägeri också och framför allt är
en fråga för medlemsstaterna.
Utskottets bedömning
Som framgår av regeringens skrivelse
fäster regeringen stor vikt vid
revisionsrättens möjligheter att
effektivt fullgöra sin
granskningsuppgift. Bl.a. anser
regeringen att nuvarande regler bör
kompletteras så att revisionsrätten ges
rätt att inhämta upplysningar från
samtliga organ som förvaltar
gemenskapsmedel. Utskottet anser att
motionerna U23 i denna del och U25
yrkande 26 bör anses tillgodosedda
genom vad regeringen uttalat.
Utskottet vill i fråga om motion U21
yrkande 10 även erinra om de möjligheter
som finns enligt artikel 171 att
förelägga en medlemsstat att betala
standardbelopp eller vite. Utskottet
vill, från de synpunkter
konstitutionsutskottet har att beakta,
inte föreslå något uttalande av
riksdagen med anledning av motionen i
denna del.
2.6.8 Regionkommittén
Gällande ordning
Regionkommittén inrättades genom
Maastrichtfördraget och består av 222
företrädare för lokala och regionala
organ samt lika många suppleanter,
utsedda för fyra år. Enligt fördraget
skall rådet och kommissionen inhämta
regionkommitténs yttrande i ett stort
antal frågor som rör regionala
intressen, särskilt inom områdena
utbildning, ungdomsfrågor, kultur,
folkhälsa, ekonomisk och social
sammanhållning samt de transeuropeiska
näten för transporter,
telekommunikationer och energi.
Regionkommittén kan också yttra sig på
eget initiativ.
Kommittén är organisatoriskt och
administrativt knuten till ekonomiska
och sociala kommittén, som är ett
remissorgan till rådet och kommissionen
i bl.a. arbetslivs- och
arbetsmarknadsfrågor.
Medlemmarna utses genom enhälligt
beslut av rådet på förslag av respektive
medlemsstater.
Motioner
Regionkommitténs uppgifter och ställning
tas upp i två motioner.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 att regionkommittén bör ges större
inflytande inom samarbetet bl.a. genom
stärkta band med Europaparlamentet,
stärkta resurser enligt
reflektionsgruppens förslag samt aktiv
rättskapacitet inför domstolen utan att
subsidiaritetsprincipen därför ges en
juridisk innebörd (yrkande 25).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion
U21 att regionkommittén bör få högre
status och rådfrågas i större omfattning
(yrkande 11).
Reflektionsgruppen
Gruppens majoritet anser att kommittén
behöver tid att fullt utveckla sin
effektivitet innan ytterligare åtgärder
övervägs. Majoriteten anser också att
den skulle kunna förses med egen
administration och att dess rådgivande
funktioner skulle kunna användas bättre
och möjligen utsträckas samt att
Europaparlamentet borde ha rätt att
rådfråga kommittén. Vissa medlemmar av
gruppen anser också att kommittén bör
ges egen rättskapacitet inför domstolen
för att bevaka vissa intressen. En
ledamot anser att denna kapacitet bör
utsträckas till att avse talan om brott
mot subsidiaritetsprincipen.
Ett mycket stort flertal inom gruppen
motsätter sig den begäran
regionkommittén framställt som innebär
att kommittén vill ha befogenhet att
väcka talan inför domstolen för oriktig
tillämpning av subsidiaritetsprincipen.
De anser att det inte är en uppgift för
kommittén att tolka hur
subsidiaritetsprincipen skall tillämpas
på de befogenheter som delas mellan
unionen och medlemsstaterna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att regionkommitténs
ställning bör övervägas. Frågan om
regionernas inflytande bör enligt
utskottet för svensk del i första hand
lösas nationellt, och utskottet
avstyrker motionerna U25 yrkande 25 och
U21 yrkande 11.
2.6.9 De officiella språken m.m.
Motioner
Betydelsen av språkens ställning tas upp
i två partimotioner.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion
U25 att få frågor i lika hög grad har
betydelse för samarbetets folkliga stöd
och legitimitet och för möjligheterna
att utöva insyn för medborgare från alla
EU:s medlemsländer. En utvidgning av
samarbetet till fler länder får inte
ändra denna grundläggande förutsättning.
En ökad öppenhet i EU:s institutioner
saknar betydelse om språkbarriärer
ersätter hemligstämpeln. Rättssäkerheten
kräver också att förslag till rättsakter
finns tillgängliga på alla EU-språk
innan beslut fattas. EU:s medborgare
skall kunna skriva till EU:s
institutioner och få svar på sitt lands
officiella språk. Handlingar skall också
finnas på alla officiella språk. Det
finns inte anledning att överväga att
förändra denna rättighet i samband med
EU:s utvidgning. De officiella språkens
ställning måste värnas (yrkande 21).
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion
U22 att rätten för medborgare och
politiker till information i god tid på
det egna språket bör preciseras i
traktaten. Om den löpande demokratiska
granskningen skall fungera bör alla
förslag till regler från kommissionen
vara översatta och publicerade på varje
officiellt språk tre månader före
beslut. Också när arbetsgrupper i
kommissionen anser sig ha ett förslag så
pass färdigt att det skickas för
yttrande till intresseorganisationer bör
förslaget översättas och dess förekomst
offentliggöras. Beslutade EU-regler
skall bara vara giltiga om dessa regler
följts (yrkande 9).
Tidigare uttalanden av riksdagen
Vid sin behandling av en motion om
svenska språkets ställning i sitt av
riksdagen godkända betänkande
1994/95:KU43 hänvisade utskottet till
propositionen om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen (prop. 1994/95:19). I
propositionen angavs att den
omständigheten att medlemsländernas
officiella språk också är officiella
språk inom EU utgör ett uttryck för EU:s
demokratiska förhållningssätt. Av
naturliga skäl är emellertid de mindre
språkens ställning i EU i praktiken
svagare än de språk som talas och
förstås av ett större antal människor.
Det är mot den bakgrunden angeläget att
det svenska språket aktivt utnyttjas i
umgänget med EU:s institutioner så att
rätten att använda det egna språket
hålls levande.
Kulturutskottet (1994/95:KrU3y) anslöt
sig i yttrande till bedömningarna i
propositionen. Utskottet tillade bl.a.
att då det gäller den demokratiska
aspekten på språkanvändningen inom EU är
det särskilt angeläget att rätten för
svenska folkvalda representanter att
uttrycka sig på sitt modersmål hävdas.
Denna rätt måste med kraft hävdas redan
från tidpunkten för Sveriges inträde i
EU. Det var också enligt
kulturutskottets mening viktigt att
enskilda personer och företag håller på
rätten att få kommunicera med EU:s
institutioner på sitt modersmål.
Utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5),
som instämde i vad kulturutskottet
anfört beträffande det svenska språkets
ställning, framhöll att det var av
betydande värde att det svenska språket
används av företrädare för vårt land i
olika EU-sammanhang. En strävan bör vara
att hävda det språkets ställning inom
ramen för vedertagen praxis.
Konstitutionsutskottet delade vid sin
behandling av motionen uppfattningen om
betydelsen av att hävda svenskans
ställning som arbetsspråk inom EU och
förutsatte att regeringen även
fortsättningsvis bevakar denna fråga
och vidtar de åtgärder som behövs.
Yttrande av kulturutskottet
Kulturutskottet uttalar i sitt yttrande
1995/96:KrU4y att utskottet starkt vill
understryka angelägenheten av att man
från svensk sida med kraft hävdar rätten
att inom EU:s institutioner använda
svenska språket i såväl tal som skrift.
Likaledes är det enligt kulturutskottet
viktigt att de regler som gäller för
översättning till svenska språket av EU-
handlingar iakttas och att ett högt
kvalitetskrav ställs på
översättningarna. Med hänsyn till den
redovisning som utskottet lämnat anser
kulturutskottet - såvitt avser dess
beredningsområde - att den behandlade
motionen i aktuell del inte erfordrar
någon riksdagens åtgärd.
Utskottets bedömning
Utskottet, som är medvetet om de
påfrestningar när det gäller
språkfrågorna som den förutsedda
utvidgningen av EU innebär, vill starkt
understryka betydelsen av att
medlemsländernas officiella språk också
är officiella språk inom unionen.
Utskottet anser inte att något
tillkännagivande behövs med anledning av
motion U25 yrkande 21.
Utskottet vill också understryka
betydelsen av att erforderliga
handlingar faktiskt tillhandahålls på de
officiella språken och att detta sker
inom en rimlig tid. Utskottet är däremot
inte berett att förorda någon
ogiltighetsregel av det slag som
föreslås i motion U22 yrkande 9.
2.7 Öppenhet och insyn i EU:s
institutioner
2.7.1 Offentlighetsprincipen m.m.
Den svenska offentlighetsprincipen
Som en bakgrund ges en kort redogörelse
för den svenska offentlighetsprincipen.
Offentlighetsprincipen kan beskrivas
som den grundsats enligt vilken
samhällsorganens verksamhet skall
bedrivas under allmän insyn och
kontroll. För att en
offentlighetsprincip skall anses råda i
samhället räcker det inte med att
myndigheterna lämnar medborgarna en
vidsträckt information om sitt arbete.
Den offentliga verksamheten måste i
stället ligga öppen för medborgarna och
massmedierna på sådant sätt att dessa
kan inhämta upplysningar i skilda
angelägenheter efter eget val, oberoende
av myndigheternas informationsgivning.
Offentlighetsprincipen brukar anges
fylla tre huvudändamål. Den utgör en
garanti för rättssäkerheten,
effektiviteten i förvaltningen och
effektiviteten i folkstyret.
I första hand förknippas
offentlighetsprincipen med
bestämmelserna i 2 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen om allmänna
handlingars offentlighet. Där föreskrivs
att varje medborgare till främjande av
ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall ha rätt att ta del av
allmänna handlingar. Härigenom markeras
att handlingsoffentligheten utgör ett
inslag i den medborgerliga yttrande- och
informationsfriheten och därmed en av
betingelserna för den demokratiska
åsiktsbildningen.
Begränsningar av rätten att ta del av
allmänna handlingar måste noga anges i
en särskild lag (sekretesslagen,
1980:100) eller i annan lag som den
särskilda lagen hänvisar till.
Ett annat inslag i
offentlighetsprincipen utgör den
medborgerliga yttrandefrihet som gäller
också som grundsats för de tjänstemän
och andra som är verksamma hos det
allmänna och som även omfattar den
information som de förfogar över i denna
verksamhet.
Med meddelarskydd brukar man avse det
komplex av regler i
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen som skall
skydda den som medverkar vid tillkomsten
av en tryckt skrift eller ett radio-
eller TV-program genom att lämna
uppgifter för offentliggörande. Skyddet
åstadkoms genom bestämmelser om
meddelarfrihet och anonymitetsskydd.
Meddelarfriheten innebär att det i viss
utsträckning är möjligt att straffritt
lämna normalt sekretessbelagda uppgifter
för publicering i tryckt skrift, radio
eller TV.
Anonymitetsskyddet består av flera
komponenter, och en väsentlig del är
efterforskningsförbudet. Det innebär att
myndigheter och andra allmänna organ
inte får efterforska bl.a. den som
lämnat ett meddelande för publicering.
Efterforskning får dock ske i de fall då
det behövs för åtal eller annat
ingripande som är tillåtet enligt
tryckfrihetsförordningen eller
yttrandefrihetsgrundlagen.
Offentlighet och sekretess inom EU
I motsats till vad som gäller i Sverige
existerar inom EU inte någon
grundläggande offentlighetsprincip.
Unionens nuvarande medlemsländer har
helt olika traditioner i fråga om
allmänhetens rätt till insyn i
myndigheternas verksamhet. Redan av
dessa för medlemsländerna olika
rättsliga system framgår att det inte
finns någon harmoniserad lagstiftning på
området. Varje land kan följa sin
tradition. De grundläggande fördragen
ger inte heller gemenskapen någon
behörighet att bestämma vilka generella
regler som medlemsländerna skall
tillämpa när det gäller yttrande- och
tryckfrihet. Däremot kan gemensamma
regler med verkan på
offentlighetsprincipen beslutas inom
avgränsade områden med betydelse för den
inre marknadens funktion. Vidare kan
EG:s olika institutioner meddela sådana
beslut beträffande institutionens
verksamhet.
En grundläggande regel om sekretessen
inom EG ges i artikel 214 i
Romfördraget. Där föreskrivs att
medlemmarna i gemenskapens
institutioner, i kommittéer samt
tjänstemän och övriga anställda i
gemenskapen skall vara förpliktade att
inte lämna ut upplysningar som omfattas
av sekretess, särskilt uppgifter om
företag, deras affärsförbindelser eller
deras kostnadsförhållanden. Skyldigheten
gäller även efter det att anställningen
eller uppdraget upphört.
Enligt de gemensamma regler som rådet
och kommissionen beslutat kring
årsskiftet 1993/94 är huvudprincipen att
EU:s handlingar så långt möjligt skall
vara tillgängliga för allmänheten under
förutsättning att enskilda och allmänna
intressen inte skadas. Både rådet och
kommissionen har antagit beslut om
allmänhetens tillgång till respektive
institutions handlingar. Vidare har
bestämmelser om hanteringen av en
begäran att få del av handlingar
utfärdats i arbetsordning för
handläggning av allmänhetens begäran att
få ta del av råds- och
kommissionshandlingar. Reglerna innebär
att den som önskar ta del av en handling
skriftligen skall vända sig till rådet
eller kommissionen med sin begäran. Är
det fråga om uppgifter som kommer från
någon annan - en annan EU-institution,
medlemsstats myndighet eller ett företag
eller en privatperson - skall hänvisning
ske till den ursprunglige
uppgiftslämnaren. Avslagsbeslut skall
vara motiverade och ha
fullföljdshänvisning. En begäran att få
ta del av en handling kan avslås om dess
utlämnande kan skada något av vissa
särskilt angivna intressen, t.ex.
skyddet för affärs- och
industrihemligheter eller skyddet för
förtroligheten vid kommissionens eller
rådets interna överläggningar.
Hos EU:s institutioner finns inte några
krav på registrering av handlingar i för
allmänheten tillgängliga diarier.
Beträffande insynen i EG:s
lagstiftningsprocess kan också följande
framhållas.
Som framgått av tidigare avsnitt
förutsätter varje bindande
normgivningsbeslut i rådet att
kommissionen lämnat ett förslag till ett
sådant beslut. Verksamheten inom
kommissionen bedrivs med den
förtrolighet som är praxis i
internationellt samarbete. Enligt
kommissionens arbetsordning gäller
sekretess för kommissionens
sammanträden, och beslutsprocessen inom
kommissionen är inte öppen för insyn.
Ett kommissionsförslag till
normgivningsakt blir alltid offentligt i
samma stund som det överlämnas till
rådet för beredning och slutligt
ställningstagande. Ofta offentliggör
kommissionen också ett visst
kommenterande material i samband med att
ett förslag lämnas. Det sker då genom en
förklarande promemoria.
Nästa steg i beslutsprocessen är att
parlamentet avger yttrande. I
parlamentet råder en stor öppenhet.
Såväl parlamentets plenarsessioner som
dess utskottsförhandlingar är öppna. Det
innebär att parlamentets och de
europeiska partigrupperingarnas
inställning till en föreslagen rättsakt
och eventuella förslag till tillägg blir
allmänt kända.
Den beredningsprocess som därefter
vidtar i rådet kan ibland pågå under
några månaders tid men sträcker sig inte
sällan över ett eller, ibland, flera år.
Under den tiden utformas
medlemsländernas ståndpunkter, i
nationella beredningsprocesser liksom i
gemensamma arbetsgrupper och slutligen i
Coreper. Under den tiden kan
kommissionens förslag bli föremål för
t.ex. massmediers och
intresseorganisationers granskning och
opinionsbildning. Det kan debatteras i
såväl europeiska som nationella fora av
olika slag. När beslut i rådet skall
fattas i samarbete med parlamentet,
eller när parlamentet har
medbestämmanderätt, skall rådet, i
stället för att fatta ett slutligt
beslut, i en första läsning enas om en
gemensam ståndpunkt som överlämnas till
parlamentet som därefter tar ställning
till medlemsländernas gemensamma
ståndpunkt. Rådet offentliggör sin
gemensamma ståndpunkt, ofta tillsammans
med en förklarande promemoria. Vid denna
tidpunkt i beredningsprocessen berikas
således det offentliga samtalet med
ytterligare underlag. Medlemsländernas
gemensamma syn på saken blir känd och
möjlig att diskutera innan det slutliga
beslutet fattas.
I december 1992 offentliggjorde
kommissionen vissa åtgärder för att
förbättra insynen i dess arbete.
Kommissionen skall bl.a. i oktober månad
varje år lägga fram ett arbets- och
lagstiftningsprogram för det kommande
året som skall bli mera lättläst och ges
en vidare spridning än tidigare.
Kommissionen skall också inhämta
synpunkter från en bredare krets
instanser på ett tidigt stadium av
normgivningsprocessen. I det arbetet
skall s.k. grönböcker användas i större
utsträckning än för närvarande.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh
den 11 och 12 december 1992 bekräftades
strävan efter att öppna gemenskapens
arbete för allmän insyn. Den processen
skulle, uttalades det, innefatta
följande element.
- Öppna rådsmöten för att diskutera varje
ordförandeskaps och kommissionens
handlingsprogram samt för att hålla en
inledande diskussion om viktiga förslag
till normgivningsakter och andra
förslag.
- Offentliggörande av hur rådsmedlemmarna
röstat (med möjlighet för den som
önskar att avge en röstförklaring).
- Korta pressmeddelanden omedelbart efter
varje rådsmöte.
- En fylligare bakgrundsinformation om
förslag som är föremål för behandling i
rådet.
- Offentliggörande av rådets s.k.
gemensamma ståndpunkt när beslut skall
fattas i samarbete med parlamentet
eller då parlamentet har
medbestämmanderätt. Dessutom skall då
en förklarande promemoria publiceras.
Rådets i december 1993 antagna nya
arbetsordning innehåller bl.a.
bestämmelser om offentliggörande av
rådets omröstningar. I de fall rådet
utövar sin lagstiftande funktion - dvs.
antar bindande rättsakter inom ramen för
det traditionella EG-samarbetet - skall
omröstningsresultatet göras offentligt,
om inte en majoritet av länderna
motsätter sig det. I andra fall kan ett
omröstningsresultat publiceras om något
land yrkar det och inte något annat land
motsätter sig förslaget.
Rådet har i maj 1995 antagit ett antal
slutsatser om ökad öppenhet genom en
skärpt tillämpning av procedurregler för
rådsarbetet. I enlighet med dessa
slutsatser förband sig medlemsstaterna
att alltid offentliggöra
omröstningsresultaten i rådet. Vidare
skulle rådsdebatterna i större
omfattning än tidigare vara öppna för
allmänheten och massmedierna.
Informationen till allmänheten inför
rådsmötena skulle vidare förbättras.
Frågan om offentliggörande av rådets
protokoll över antagande av rättsakter
samt frågan om bruk och offentliggörande
av de förklaringar som kan fogas till
protokoll hänsköts till Coreper för
ytterligare beredning.
Vid rådets möte den 2 oktober 1995 kom
ministrarna överens om en uppförandekod
för offentliggörande av
rådsdeklarationer och protokoll i
lagstiftande ärenden. Koden innebär att
förklaringar och protokoll kommer att
offentliggöras. Undantag från denna
regel görs endast i de fall då ett
medlemsland uttryckligen begär det, och
en majoritet av rådets ledamöter inte
beslutar annorlunda.
I sammanhanget kan nämnas två
rättsprocesser om möjligheten att få ut
handlingar från rådet.
Det s.k. Guardianmålet, där rådet hade
vägrat en journalist från den brittiska
tidningen The Guardian att få se
protokoll från tre rådsmöten, avgjordes
av förstainstansrätten den 19 oktober
1995. I sitt avgörande konstaterade
rätten att rådet förfogar över ett
utrymme för skönsmässig bedömning som
gör det möjligt för rådet att vid behov
avslå en ansökan om tillgång till
handlingar som har samband med dess
överläggningar. Rätten anser att när
rådet använder sig av detta utrymme för
skönsmässig bedömning skall det göra en
verklig avvägning mellan å ena sidan
medborgarens intresse av att få tillgång
till rådets handlingar och å andra sidan
rådets eventuella intresse av att skydda
sekretessen för dess överläggningar.
Härefter konstaterar rätten att rådet
inte hade fullgjort sin skyldighet att
göra en avvägning mellan de föreliggande
intressena när det gällde John Carvels
begäran om att få tillgång till de
aktuella protokollen. Rådets beslut att
inte lämna ut handlingarna
ogiltigförklarades därför.
Den svenska tidningen Journalisten har
väckt talan mot rådet rörande dess
vägran att lämna ut handlingar om
Europol. Målet handläggs i
förstainstansrätten, och rådet har
avgett svaromål. Sverige har, liksom
Danmark och Nederländerna samt
parlamentet, anmält intervention i målet
på Journalistens sida. Frankrike och
Storbritannien har anmält intervention
på rådets sida.
Nederländerna har väckt talan mot rådet
under åberopande av att rådet inte kan
besluta om regler gällande frågor om
öppenhet m.m. i den form som skett, dvs.
genom bestämmelser i bl.a. rådets
arbetsordning. Målet handläggs av EG-
domstolen och är ännu inte avgjort.
Mot bakgrund av bl.a. den lämnade
redovisningen kan konstateras att
arbetet i rådet och i kommissionen ända
tills nyligen bedrivits med traditionell
diplomatisk förtrolighet enligt
folkrättslig kutym. Den gemensamma
berednings- och beslutsprocessen syftar
till att jämka samman femton olika
staters ståndpunkter till en gemensam
handlingslinje. Man har, liksom i andra
internationella sammanhang, utgått från
att det arbetet skulle försvåras om det
skedde inför öppen ridå.
Trots kraven på förtrolighet vid de
gemensamma institutionernas
vverläggningar är det ett välkänt faktum
att åtskillig information inför, och
efter, sådana överläggningar ändå kommer
till allmän kännedom. Systemet har
ibland beskrivits som "den öppna
sekretessen". I ett förhandlingsspel
finns det inte sällan anledning för en
part att offentliggöra sin egen
ståndpunkt för att söka mobilisera stöd
för den eller att, någon gång, låta en
motparts position läcka ut i syfte att
misskreditera den.
Till de krafter som har varit verksamma
inom gemenskapen för att insyn och
öppenhet skall prägla arbetet också på
ett formellt plan hör de medlemsländer
som nationellt tillämpar en
grundläggande offentlighetsprincip, men
också Europaparlamentet vars verksamhet
präglas av en mycket stor öppenhet.
Parlamentets ståndpunkt är att rådets
förhandlingar bör vara offentliga då
rådet utövar sin lagstiftande funktion.
Samtliga medlemsländer antog en
förklaring om ökad öppenhet redan i
samband med att Maastrichtfördraget
undertecknades. I förklaringen uttalade
medlemsländerna att insyn i
beslutsprocessen stärker
institutionernas demokratiska karaktär
och allmänhetens förtroende för
förvaltningen. Länderna uppdrog därför
åt kommissionen att föreslå åtgärder för
att förbättra allmänhetens tillgång till
den information som institutionerna
besitter. Det är denna medlemsländernas
gemensamma förklaring som bildat
utgångspunkten för det fortsatta reform
arbetet på detta område.
Regeringens skrivelse
I avsnittet om demokrati, öppenhet och
insyn betonar regeringen att det är ett
starkt svenskt intresse inför
regeringskonferensen att tillgodose
medborgarnas växande och berättigade
krav på öppenhet och insyn och att en
offentlighetsprincip lik vår svenska bör
gälla för institutionerna inom EU.
Regeringen anser att debatterna inom
ministerrådet i större utsträckning än
för närvarande bör vara offentliga, när
rådet sammanträder som lagstiftare och
att protokoll från mötena bör vara
tillgängliga för allmänheten.
Regeringen avser att vid
regeringskonferensen verka för att
fördragsändringar genomförs av innebörd
att grundläggande principer om
offentlighet skall gälla inom EU:s
institutioner. Härigenom skulle uppnås
att offentlighet blev utgångspunkten för
all verksamhet i institutionerna.
Kommissionen skulle förpliktas att vaka
över att principerna efterlevs. För EG-
domstolen skulle sådana
fördragsförändringar få betydelse som
grundval för tolkningen av bestämmelser
om offentlighet och sekretess i det EG-
rättsliga systemet. Ett fördragsfästande
av principerna skulle också ge en
nödvändig markering av den betydelse som
EU:s medlemsstater fäster vid insyns-
och öppenhetsfrågorna.
Motioner
Frågor om offentlighet tas upp i flera
partimotioner.
Carl Bildt m.fl. (m) framhåller i
motion U23 att offentlighet är en av de
västerländska rättssamhällenas förnämsta
kontrollmetoder och att offentlighet och
insyn är viktiga både för den folkliga
förankringen och kontrollen och för att
få en bättre förvaltning av gemensamma
angelägenheter. Motionärerna anser att
en offentlighetsregel bör föras in i EU-
fördragen.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion
U22 att ministerrådets och Corepers
möten bör göras offentliga om inte
beslut om icke offentlighet tas med två
tredjedels majoritet, att möjligheten
att sekretessbelägga bör vara starkt
begränsad och klargöras i fördragen samt
att skälen för ett beslut om sekretess
skall redovisas offentligt (yrkande 1).
Vidare anser motionärerna att det är bra
att regeringen avser att driva frågan om
offentlighet och öppenhet på
regeringskonferensen men att även
införandet av meddelarskydd i traktaten
måste vara en högt prioriterad fråga
(yrkande 8).
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i
motion U29 att svensk
offentlighetsprincip skall införas i EU-
institutionerna och inte får urholkas
genom vidgade sekretessregler (yrkande
10) samt att svensk meddelarfrihet skall
gälla även EU-institutionerna (yrkande
11).
Alf Svensson m.fl. (kds) anför i motion
U21 att EU bör införa öppna rådsmöten
vid beredning av lagstiftningsförslag
samt offentlighetsprincip och
meddelarfrihet (yrkande 21).
Frågan tas upp även i motion U19 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp), och
motionärerna anser, utan att framställa
något yrkande, att Sveriges företrädare
i EU på ett mycket mer pregnant sätt än
hittills bör agera pådrivande för att
offentlighetsprincipen skall bli
gällande.
Frågan om riksdagens möjligheter att
direkt verka för en ökad offentlighet
inom EU tas upp i motion U27 av Birgit
Friggebo (fp). Hon anser att vi i
vår strävan till större insyn bör söka
bundsförvanter i andra länder och att
riksdagen bör kunna hjälpa till i detta
arbete. Mot denna bakgrund bör samarbe
tet med andra EU-länders parlament i
denna fråga intensifieras och riksdags
ledamöter och utskott kunna delta i en
planmässig påverkansprocess gentemot
andra parlament.
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen är ense om att
unionens verksamheter behöver göras mer
tillgängliga och förståeliga för
allmänheten. Begreppet transparens
tjänar detta syfte och omfattar olika
infallsvinklar.
Gruppen har studerat om det är möjligt
att förenkla och klarlägga institu
tionernas verksamhet och rekommenderar
att dessa på ett bättre sätt använder
sig av offentlighet, information och
samråd, med särskild hänsyn till en
förenkling av de nationella parlamentens
arbete. Kommissionens förslag bör
tillkännages i ett tidigare skede.
Gruppen stöder bruket att ge ut
grönböcker . Dessutom anses att det
allt vanligare bruket att träffa inter
institutionella avtal, vilka alla anser
vara till nytta, bör åtföljas av att
innehållet i dessa sprids till
allmänheten och tillkännages offentligt.
Gruppen anför att tillämpning av
subsidiaritetsprincipen bidrar till ökad
insyn.
Vid förändringar av rådets organisation
och arbetsmetoder måste enligt gruppen
bl.a. målet med en högre grad av insyn
beaktas. Förutom frågan om att
offentliggöra rådets verksamhet
rekommenderas att enskilda ges mer
information och att lagtexternas
tydlighet och kvalitet förbättras.
Några av gruppens medlemmar stöder
tanken att den allmänna principen om
tillgång till unionens handlingar förs
in i unionsfördraget. De anser att det
inte är tillräckligt att trygga denna
princip i sekundärlagstiftningen eller
genom politiska åtaganden och att det
behövs en rättslig grund i fördraget så
att medborgare och nationella parlament
garanteras en mer direkt tillgång till
sådana handlingar. Andra föredrar att
denna princip upprätthålls och utvecklas
genom rådets och kommissionens
uppförandekod.
Utskottets tidigare bedömning av frågor
om offentlighet inom EU
I sitt yttrande till utrikesutskottet
över propositionen om Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen (prop.
1994/95:19, KU2y i bet. UU5) behandlade
utskottet frågan om offentlighet och
sekretess i EU. Utskottet konstaterade
att frågan om allmänhetens rätt till
insyn inom unionen sedan
Maastrichtfördragets tillkomst har varit
en viktig fråga. Det är, ansåg
utskottet, otvetydigt så att unionen rör
sig i riktning mot ökad öppenhet. Ur
svensk synpunkt är denna rörelse
visserligen ännu långsam och stundtals
något tvekande, men dess riktning kan
knappast sättas i fråga. Mot denna
bakgrund framstod det enligt utskottet
som ytterligt osannolikt med en
utveckling mot gemensamma, för
medlemsstaterna bindande, regelverk som
inskränker den medborgerliga insynen.
Lika osannolikt föreföll det utskottet
att rörelsen mot större öppenhet i
unionens egen verksamhet skulle kunna
vändas eller ens hejdas.
Sammanfattningsvis anförde utskottet
att underlaget för det offentliga
samtalet i lagstiftningsfrågor kunde
komma att bli mindre omfattande än
tidigare på grund av att redovisningen
av de överväganden som lett fram till
ett beslut torde komma att bli mindre
utförlig än vad vi var vana vid. Här
fanns det enligt utskottet emellertid
möjlighet för Sverige att själv påverka
förhållandena genom att sträva efter så
öppna former som möjligt för den del av
beslutsprocessen som äger rum här i
landet och att driva på arbetet mot ökad
öppenhet i gemenskapens institutioner.
Som medlem borde Sverige således dela
med sig av sin erfarenhet av den
betydelse som tryckfrihets- och
offentlighetsprinciperna har för ett
fritt samhällsskick och med kraft driva
frågorna om öppenhet inom gemenskapens
institutioner.
Utrikesutskottet (bet. 1994/95:UU5)
nöjde sig vid sin behandling av
propositionen med att konstatera att
Sverige avsåg att vid ett medlemskap
verka för ökad öppenhet inom EU:s
institutioner.
Utskottet behandlade frågan om ökad
öppenhet inom EU även i sitt betänkande
1994/95:KU43. Utskottet framhöll där att
en ökad öppenhet i arbetet i EU:s
institutioner är en förutsättning för
att medlemskapet i EU skall kunna
förankras hos svenska folket.
Utskottet konstaterade vidare med
tillfredsställelse att frågan om
allmänhetens rätt till insyn numera är
en viktig fråga inom unionen och att det
otvetydigt är så att unionen rör sig i
riktning mot ökad öppenhet.
Utskottet vidhöll sin mening att
regeringen kraftfullt borde verka för en
ökad öppenhet i EU:s institutioner samt
pekade på att viktiga initiativ i den
riktningen också tagits från dansk sida
med svenskt understöd. I avvaktan på
resultatet av dessa framstötar fann
utskottet det inte motiverat att
riksdagen gjorde något uttalande till
regeringen i frågan.
Utskottets bedömning
Inom Sverige råder, som framgår bl.a. av
utskottets ovan nämnda uttalanden, stor
enighet om offentlighetsprincipens
betydelse. Regeringen avser också att
vid regeringskonferensen verka för att
grundläggande principer om offentlighet
inom EU:s institutioner skrivs in i EU:s
fördrag. Regeringen har också i andra
sammanhang visat att frågan om
offentlighet inom EU har hög prioritet.
Utskottet har inte någon annan
uppfattning än regeringen i fråga om att
skriva in grundläggande principer om
offentlighet i EU:s fördrag. Utskottet
utgår från att regeringen fortsätter att
även i andra sammanhang driva frågor om
en offentlighetsprincip motsvarande den
svenska och som således även omfattar
bestämmelser om meddelarfrihet och
registrering av handlingar.
När det gäller rådets debatter i
lagstiftningsfrågor delar utskottet
också regeringens uppfattning om att
dessa i större utsträckning bör vara
offentliga.
Med det anförda anser utskottet syftet
med motionerna U21 yrkande 21, U22
yrkandena 1 och 8, U23 i denna del samt
U29 yrkandena 10 och 11 tillgodosett.
I motion U27 (fp) framhålls den svenska
riksdagens, dess ledamöters och organs
möjligheter att medverka för att driva
utvecklingen inom EU mot större
offentlighet genom att påverka övriga
medlemsstaters parlament.
Utskottet delar denna synpunkt och
utgår från att framför allt
talmanskonferensen noga uppmärksammar
även denna aspekt vid bedömningar av
besöksutbyte med andra parlament och vid
det interparlamentariska samarbetet
främst med övriga EU-länder.
2.7.2 Lobbyismen inom EU
Motion
Inger Lundberg m.fl. (s) tar i motion
U24 upp den lobbyverksamhet som bedrivs
inom EU:s institutioner och anser att
systemet bör ses över. Översynen bör
omfatta lobbyismens betydelse för olika
beslut inom EU och former för att skapa
en ökad öppenhet om hur olika lobbyister
påverkat ett ställningstagande. En väg
till ökad öppenhet kan vara krav på att
de kontakter som påverkat ett ärende
noteras i anslutning till ärendet.
Eftersom Europaparlamentet hittills
varit oförmöget att kunna ena sig om
elementära krav på registrering av
lobbyister m.m. måste det enligt
motionärerna ankomma på staterna att ta
initiativ till en översyn (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Lobbyverksamhet har en mer etablerad och
accepterad roll inom EU:s institutioner
och beslutsprocess än vad som är
brukligt i Sverige.
Utskottet anser att det kan finnas goda
skäl att se över hur beslutsprocessen
kan påverkas av lobbysystemet.
Diskussioner och försök att skapa regler
pågår också inom EU, även om arbetet,
som motionärerna påpekar, går trögt och
drabbas av bakslag. Utskottet anser inte
att detta är en fråga för
regeringskonferensen. Utskottet vill
dock i fråga om betydelsen av register
som är öppna för allmänheten hänvisa
till vad utskottet anfört under
avsnittet om offentlighetsprincipen, och
utskottet vill framhålla att sådana
register skulle ge bättre möjligheter
till insyn i vad olika företags och
organisationers kontakter med
institutionerna har haft för inverkan på
olika beslut.
Något uttalande med anledning av motion
U24 yrkande 2 vill utskottet således
inte föreslå.
2.8 Skyddet för mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter
Gällande ordning
Gemenskapsrätten saknar ett kodifierat
fri- och rättighetsskydd. Det har
dessutom hävdats att gemensamt beslutade
regler gäller framför nationell rätt
oavsett dess konstitutionella valör,
således principiellt även framför
nationell grundlag, och en gemensamt
beslutad regel kan alltså inte angripas
utifrån det fri- och rättighetsskydd som
ges i en nationell författning. Inte
heller är unionen ansluten till
Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
Gemenskapsregler skulle således inte
heller kunna angripas hos konventionens
övervakningsorgan i Strasbourg.
Ett gemenskapsrättsligt fri- och
rättighetsskydd har ändå kommit att växa
fram, och genom unionsfördraget har den
gemenskapsrättsliga primärrätten kommit
att innehålla en bestämmelse om respekt
för de grundläggande fri- och
rättigheterna. Medlemsstaternas
regeringar bekräftar i unionsfördragets
ingress den vikt som de fäster vid
respekt för de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna samt vid
rättsstatsprincipen, och i artikel F.2
anges att unionen som allmänna principer
för gemenskapsrätten skall respektera de
grundläggande rättigheterna, såsom de
garanteras i Europakonventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, undertecknad i
Rom den 4 november 1950, och såsom de
följer av medlemsstaternas gemensamma
konstitutionella traditioner.
Bestämmelsen återger den praxis som
tidigare utbildats av domstolen.
Europarådets konvention trädde i kraft
år 1953. Konventionen innehåller både
materiella bestämmelser om rättigheter
och friheter och bestämmelser om
upprättandet av en europeisk kommission
och en europeisk domstol för de
mänskliga rättigheterna. Konventionen är
öppen för undertecknande av medlemmarna
i Europarådet. Samtliga EU:s
medlemsstater är anslutna till
konventionen.
Gemenskapen har ställning som ett eget
folkrättssubjekt i förhållande till
övriga folkrättssubjekt, dvs. i första
hand världens stater. Det anses följa av
artiklarna 210 och 211 i EG-fördraget.
I artikel 210 sägs att gemenskapen
skall vara en juridisk person. I artikel
211 sägs att gemenskapen i varje
medlemsstat skall ha den mest vittgående
rättskapacitet som tillerkänns juridiska
personer enligt den nationella
lagstiftningen; den skall särskilt kunna
förvärva och avyttra fast och lös
egendom samt föra talan inför domstolar
och andra myndigheter. Gemenskapen skall
i sådana fall företrädas av
kommissionen.
Med det sagda följer inte att
gemenskapen också äger rätt att sluta
avtal med stater som inte är medlemmar.
Varken gemenskapen eller unionen är ju
någon stat och besitter därför inte
heller en sådans inneboende rätt att
träffa avtal med andra stater. Unionen
har ju över huvud taget inte någon
kompetens i sig , dvs. inte som en stat
några av det internationella rätts-
systemet allmänt erkända rättigheter.
Tvärtom har unionen principiellt endast
de befogenheter som framgår av de
konstituerande fördragen och som
medlemsstaterna genom att tillträda
fördragen har anförtrott den.
Det är endast ett fåtal bestämmelser i
Romfördraget som uttryckligen ger
gemenskapen kompetens att ingå avtal med
tredje land. Samtidigt är gemenskapen,
ensam eller tillsammans med
medlemsstaterna, nu avtalspart i fler än
800 internationella fördrag med
sammanlagt fler än 100 icke
medlemsstater. Det beror på att dels de
uttryckliga kompetensregler som finns
har tolkats extensivt, dels
traktatkompetens ansetts vara
underförstådd i fördraget även på sådana
områden där uttrycklig kompetens saknas.
Enligt artikel 234 i Romfördraget är
gemenskapen förbjuden att försvåra en
medlemsstats förpliktelser enligt
internationella överenskommelser slutna
innan den staten blev en medlemsstat.
Enligt EG-domstolen innebär detta att EG-
fördraget inte påverkar medlemsstaters
skyldigheter i förhållande till icke-
medlemsstater. Förhållanden
medlemsstater emellan regleras däremot
uttömmande av Romfördraget.
För de flesta av gemenskapens
medlemsstater är detta fallet med
Europakonventionen om skydd för de
grundläggande fri- och rättigheterna.
Europakonventionens organ kan
följaktligen pröva en talan mot en
medlemsstat avseende genomförandet på
nationell nivå av gemenskapsåtgärder som
strider mot konventionen.
Medlemsstaterna kan inte undvika ansvar
och kontroll under Europakonventionen
med hänvisning till att de endast
verkställer gemenskapsåtgärder.
Med hänsyn till att gemenskapen har
utvecklats till ett eget rättssubjekt
måste också gemenskapen som sådan kunna
göras ansvarig för brott mot
internationella rättsregler. Regeln i
artikel 228 har av EG-domstolen tolkats
så att också internationella
överenskommelser ingångna av
medlemsstaterna innan de blev
medlemsstater kan förplikta gemenskapen.
Vad beträffar denna princips tillämpning
avseende Europakonventionen om skydd för
de grundläggande fri- och rättigheterna
anses gemenskapen dock inte ha övertagit
medlemsstaternas förpliktelser.
Europakonventionens organ anser sig inte
behöriga att pröva anmälningar mot
gemenskapens institutioner.
Europakonventionen är det viktigaste
instrumentet avseende de i Europa
erkända fri- och rättigheterna. Samtliga
Europeiska unionens medlemsstater har
skrivit under den, och EG-domstolen har
sedan början på 1980-talet tydligt
förklarat att konventionens fri- och
rättigheter också erkänns som
gemenskapsrättsliga fri- och
rättigheter. Trots detta har man dock
inte gått så långt att man förklarat
Europakonventionen som direkt tillämplig
i gemenskapsrätten utan begränsat dess
betydelse till en inspirationskälla för
regler som hämtar sin ställning som
rättskälla ur gemenskapen.
En anslutning av gemenskapen till
Europakonventionen skulle kunna anses
göra Europakonventionens organ behöriga
att pröva såväl anmälningar mellan
gemenskapen och andra konventionsstater
(som inte också är medlemsstater i EU)
som framställningar från enskilda.
Regeringens skrivelse
Regeringen förklarar att ett sätt att
betona den vikt som EU:s medlemsländer
fäster vid respekten för mänskliga
rättigheter vore att ansluta den
europeiska gemenskapen till den
europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
Motioner
Frågan om Europeiska unionens anslutning
till Europarådets konvention tas upp i
flera partimotioner.
Carl Bildt m.fl. (m) anser i motion U23
att konventionen bör få direkt
rättsverkan också för EU i sig genom att
EU får rättslig status och ansluts som
en part till konventionen.
Åsikten att EG-rättens grundlagar bör
förbättras genom att EU får skriva under
Europarådets konvention framförs, dock
utan yrkande, också i motion U19 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp). Likaså utan
yrkande anförs i motionen att
medborgarnas grundläggande rättigheter
och ett förbud mot all sorts
diskriminering bör skrivas in i
unionsfördragets inledning.
Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekar i
motion U22 att regeringen i skrivelsen
framhåller möjligheten att ansluta den
europeiska gemenskapen till den
europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna. Motionärerna
anför att det därmed skulle göras
tydligt att gemenskapen delar
värderingen att individer inte skall
diskrimineras på grund av kön, ras,
hudfärg, språk, religion eller politisk
åskådning. De anför vidare att
gemenskapen också borde verka för att
individer inte skall diskrimineras på
grund av handikapp, ålder och sexuell
inriktning. Regeringen bör enligt
motionärerna verka för att gemenskapen
ägnar uppmärksamhet åt språkliga och
etniska minoriteters rättigheter
(yrkande 13).
Alf Svensson m.fl. (kds) anser i motion
U21 att EU-fördragen bör inledas med en
komplett förteckning över grundläggande
mänskliga fri- och rättigheter och att
därför Europarådets konvention bör
infogas i fördragstexterna (yrkande 4).
Motionärerna anser att EU bör få en egen
juridisk internationell identitet, som
skall gälla inom de områden som EU har
kompetens att agera på (yrkande 7).
Domstolens rapport
I fråga om katalog över fri- och
rättigheter påpekar domstolen att den
redan prövar frågan om iakttagande av
fri- och rättigheter i enlighet med
Europarådets konvention och
medlemsstaternas grundlagstraditioner.
En katalog skulle därför inte innebära
någon nyordning. Domstolen frågar sig
dock om rätten för en enskild att föra
talan om ogiltighet enligt artikel 173
angående en rättsakt som direkt och
personligen berör den enskilde räcker
för att säkerställa ett effektivt skydd
mot de överträdelser av grundläggande
rättigheter som EU-institutionerna
skulle kunna göra sig skyldiga till i
sin lagstiftande verksamhet.
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen ägnar frågor om
mänskliga rättigheter och andra
grundläggande rättigheter tämligen stor
uppmärksamhet.
Ett grundläggande synsätt på detta
område skulle enligt gruppen för det
första bestå i att tydligt uttala den
allmänna princip om respekt för de
grundläggande rättigheterna som
föreskrivs i artikel F.2 och göra den
mer användbar.
Vad gäller möjligheten till klagomål
från enskilda rörande mänskliga rät
tigheter pekar ett flertal av
gruppmedlemmarna på den nuvarande
inkonsekvensen som ligger i att medan
medlemsstaterna är underkastade
övervakningsmekanismerna i europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna gäller inte denna kontroll
för unionens institutioner och
gemenskapslagstiftningen.
Det är en allmän, men inte enhällig,
uppfattning i gruppen att unionen, om
den eller åtminstone gemenskapen blir en
juridisk person, bör ansluta sig till
europeiska konventionen om de mänskliga
rättigheterna, och det erinras om att
domstolen ombetts yttra sig i denna
fråga.
Oberoende av det ovan sagda pekar några
medlemmar i gruppen på fördelarna med
att införa en förklaring om individens
rättigheter antingen i bestämmelserna, i
en bilaga eller i ingressen. En
jämförande undersökning har gjorts av de
grundläggande rättigheter som garanteras
i medlemsstaterna, som visar de tekniska
svårigheterna med en sådan åtgärd. Vad
beträffar individuellt skydd på EU-nivå
anser dessa medlemmar att det endast är
gemenskapens anslutning till europeiska
konventionen och/eller införandet av en
rättighetsförteckning i bestämmelserna
som skulle medföra ett ytterligare
skydd, antingen av domstolarna i
Luxemburg och Strasbourg i första
fallet, eller endast av domstolen i
Luxemburg i det andra fallet.
Det har också noterats att verkningarna
på unionen av de olika förslagen om de
grundläggande rättigheterna måste
studeras noggrant av konferensen.
Reflektionsgruppen har också övervägt
frågan om bestämmelser om icke-
diskriminering i olika avseenden.
Utskottets bedömning
Europakonventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grund
läggande friheterna har enligt
utskottets mening en mycket stor
betydelse.
En anslutning till konventionen av
unionen eller gemenskapen skulle
innebära en reell förstärkning av
skyddet för grundläggande fri- och
rättigheter då den skulle förplikta
gemenskapen att garantera ett visst
minimiskydd och dessutom acceptera en
extern rättslig kontroll. Vidare skulle
en anslutning ha ett symboliskt värde
genom att visa att EU tål en
internationell granskning på samma sätt
som medlemsstaterna och därför ge en
ökad legitimitet. Ett erkännande av
Europadomstolen i Strasbourg som
auktoritativ skulle också kunna hindra
EG-domstolen från att utveckla en
skiljaktig rättspraxis avseende
konventionens grundläggande fri- och
rättigheter.
Utskottet konstaterar att regeringen i
sin skrivelse framhåller möjligheten att
ansluta gemenskapen till
Europakonventionen som ett sätt att
betona den vikt som EU:s medlemsländer
fäster vid respekten för mänskliga
rättigheter. Utskottet utgår från att
regeringen kommer att verka för att de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna inom unionen
ges starkt skydd och att de fördelar
som en anslutning till
Europakonventionen innebär noga beaktas.
Med det anförda anser utskottet att
syftet med motionerna U21 yrkandena 4
och 7, U22 yrkande 13 och U23 i denna
del är tillgodosett.
2.9 Frågor om suspension och utträde ur
unionen
Motioner
I flera motioner tas frågan upp om att i
fördraget införa bestämmelser om rätt
till utträde.
Olof Johansson m.fl. (c) anser i motion
U25 att möjlighet bör finnas att
suspendera traktaten i förhållande till
en medlemsstat och att en
utträdesparagraf bör införas
(yrkande 1). Det förefaller enligt
motionärerna rimligt att införa en
möjlighet att tillfälligt suspendera
fördraget i förhållande till en
medlemsstat som allvarligt och upprepat
bryter mot de grundläggande mänskliga
rättigheterna eller de demokratiska
grundprinciperna. Motionärerna anser
vidare att det i fördraget bör regleras
hur ett kontrollerat utträde ur EU-
samarbetet skall gå till.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion
U22 att rätten till utträde bör skrivas
in i fördraget (yrkande 7). Rätten bör
avse EU som helhet eller vissa delar av
samarbetet.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i
motion U29 att regeringen inför EU:s
regeringskonferens 1996 skall arbeta för
att utträdesrätt från EU införs (yrkande
1).
Bengt-Ola Ryttar (s) anser i motion U30
att en utträdesparagraf skall införas
(yrkande 2).
Bakgrund
I såväl Romfördraget som
Euratomfördraget anges att fördraget har
ingåtts på obegränsad tid (artiklarna
240 resp. 208). Detta kan ses mot
bakgrund av att Parisfördraget är
begränsat i tiden till 50 år räknat från
dagen för ikraftträdandet (artikel 97).
Maastrichtfördraget har på samma sätt
som Romfördraget och Euratomfördraget
ingåtts på obegränsad tid (artikel Q).
Inget av fördragen innehåller regler om
en medlemsstats möjligheter till
uppsägning eller utträde. Det förekommer
inte heller bestämmelser om att en
medlemsstat kan bli föremål för
suspension av fördragsbestämmelser eller
uteslutas ur unionen. I Romfördragets
ingress anges att de fördragsslutande
parterna är beslutna att lägga grunden
till en allt fastare sammanslutning
mellan de europeiska folken, och i
Maastrichtfördragets ingress uttalas att
de fördragsslutande parterna har
föresatt sig att fortsätta processen för
att skapa en allt fastare sammanslutning
mellan de europeiska folken.
Hitintills har inte någon medlemsstat
utträtt ur gemenskaperna eller unionen.
I Storbritannien hölls år 1975 en
folkomröstning om fortsatt medlemskap.
Majoriteten röstade för medlemskapet och
utträde blev inte aktuellt. På Grönland
hölls år 1982, sedan Grönland fått en
självstyrelselag år 1979, folkomröstning
varvid beslöts att Grönland skulle
utträda ur gemenskaperna. De
grundläggande fördragen ändrades i
enligt med bestämmelserna i dessa och
efter det att medlemsländerna hade
ratificerat ändringarna, trädde dessa i
kraft. Därmed upphörde tillämpningen av
fördragen på Grönland som sedan dess är
ett associerat område (se artikel 136a i
Romfördraget).
Bestämmelser om ändring av de
grundläggande fördragen finns i artikel
N. Enligt denna får varje medlemsstats
regering eller kommissionen förelägga
rådet förslag till ändringar av de
fördrag som unionen bygger på. Om rådet
efter att ha hört Europaparlamentet och
i förekommande fall kommissionen uttalar
sig för att sammankalla en konferens med
företrädare för medlemsstaternas
regeringar, skall konferensen
sammankallas av rådets ordförande i
syfte att i samförstånd komma överens om
de ändringar som skall göras i
fördragen. Ändringarna träder i kraft
när de har ratificerats av samtliga
medlemsstater i enlighet med deras
konstitutionella bestämmelser.
EG-domstolen är den högste uttolkaren av
de grundläggande fördragen. Detta kommer
till uttryck i artikel 164 i
Romfördraget om att domstolen skall
säkerställa att lag och rätt iakttas vid
tolkningen och tillämpningen av
fördraget. Beträffande tolkningen eller
tillämpningen av fördragen har
medlemsländerna enligt artikel 219 i
Romfördraget (liksom i de två andra
gemenskapsfördragen) förbundit sig att
inte lösa tvister om tolkning och
tillämpning av fördraget på annat sätt
än som bestämts i detta. Enligt artikel
L i Maastrichtfördraget skall
bestämmelserna om domstolens kompetens i
de tre gemenskapsfördragen tillämpas
bl.a. på artiklarna N, O och Q i
Maastrichtfördraget.
EG-domstolen har inte uttalat sig om
huruvida ett medlemsland kan utträda ur
unionen, än mindre om möjligheten att
vid fördragsbrott suspendera eller
upphäva fördragsbestämmelserna.
Domstolen har emellertid uttalat att
fördragen inte kan ändras på annat sätt
än i enlighet med den procedur som
föreskrivs i desamma, dvs. numera
artikel N i Maastrichtfördraget.
Enligt Mats Melin och Göran Schäder i
boken EU:s konstitution -
Maktfördelningen mellan unionens
institutioner följer av fördragen
skyldighet att överlåta
suveränitetsrättigheter och den
nödvändiga överlåtelsens omfattning samt
att en medlemsstat inte utan att göra
sig skyldig till fördragsbrott kan
ensidigt återta suveränitetsrättigheter
som den överlåtit. Däremot står det
givetvis medlemsstaterna fritt att
tillsammans, i ett nytt fördrag som de
enas om, såväl inskränka som utvidga sin
skyldighet att överlåta
suveränitetsrättigheter till gemensamt
utövande.
Traktaträtt i allmänhet och
Wienkonventionen
Folkrättens regelverk kan främst sägas
bestå av den allmänna folkrätten eller
sedvanerätten, dvs. statspraxis som har
godtagits som gällande rätt, och
traktaträtten, dvs. internationella
överenskommelser. De två byggstenarna
utgör inte isolerade företeelser utan
samverkar med och påverkar varandra på
ett sätt som gör att regelverket kan
sägas vara allt annat än statiskt. Många
internationella överenskommelser inom
skilda ämnesområden har t.ex. kodifierat
delar av den allmänna folkrätten. Ett
exempel på en sådan överenskommelse är
1969 års Wienkonvention om
traktaträtten. Konventionen anses ha
kodifierat huvuddelen av den allmänna
folkrättens regler om internationella
överenskommelser. I Wienkonventionen
finns t.ex. bestämmelser om tolkning av
internationella överenskommelser eller
traktater som är den benämning som
används i konventionen. Vidare finns
bestämmelser om uppsägning, suspension
och upphörande av traktater.
Wienkonventionen trädde i kraft först
den 27 januari 1980. Sverige tillträdde
konventionen år 1975. Konventionen äger
tillämpning på traktater mellan stater.
I konventionen förstås med benämningen
traktat "en internationell
överenskommelse sluten mellan stater i
skriftlig form och underkastad
internationell rätt, oavsett om den
intagits i ett enda instrument eller i
två eller flera sammanhörande instrument
och oavsett dess särskilda beteckning"
(artiklarna 1 och 2.1 a). Konventionen
har ingen retroaktiv verkan utan äger
endast tillämpning på traktater som
stater ingår efter det att
Wienkonventionen trätt i kraft för dem
(artikel 4). Det är främst
bestämmelserna som rör utträde,
suspension och uteslutning som är av
intresse här.
Enligt Wienkonventionen kan en part som
huvudregel frånträda en traktat dels i
enlighet med traktatens bestämmelser,
dels med alla parters samtycke och efter
samråd med de övriga fördragsslutande
staterna (artikel 54).
Wienkonventionen anger omständigheter
som kan utgöra grund för en parts
frånträde trots att traktaten inte
förutser möjligheten av en uppsägning.
Huvudregeln är att traktaten inte kan
bli föremål för uppsägning eller
frånträde om en bestämmelse därom saknas
i överenskommelsen. Kan det däremot
fastställas att parterna hade för avsikt
att medge möjligheten av uppsägning
eller frånträde eller kan rätt till
uppsägning eller frånträde anses
underförstådd på grund av traktatens
natur så kan traktaten ändå bli föremål
för uppsägning eller frånträde (artikel
56.1).
Även om det föreligger hinder att
fastställa att parterna hade för avsikt
att medge uppsägning eller en
uppsägningsrätt inte kan anses
underförstådd på grund av traktatens
natur kan en stat i undantagsfall
åberopa en oförutsedd fundamental
förändring i de omständigheter som
förelåg vid tiden för traktatens
ingående som skäl till att frånträda
traktaten (artikel 62.1). En sådan
förändring kan emellertid inte åberopas
som skäl till att frånträda om inte två
villkor är uppfyllda; dels skall dessa
omständigheter ha utgjort en väsentlig
förutsättning för parternas samtycke
till att vara bundna av traktaten, dels
skall förändringen ha verkningar som
genomgripande ändrar omfattningen av de
förpliktelser som återstår att fullgöra
enligt traktaten. Wienkonventionen ger i
den här bestämmelsen uttryck för den
gamla folkrättsliga principen rebus sic
stantibus (ung. medan sakerna stod så),
dvs. att ett fördrag inte längre är
bindande när de omständigheter under
vilka det tillkommit väsentligen har
förändrats.
Även om de flesta EU-medlemsstater har
tillträtt konventionen, gäller det inte
alla. Konventionen kan inte tillämpas
gentemot de stater som inte har samtyckt
till att vara bundna av den. Detta
hindrar emellertid inte att de kan vara
bundna av de allmänna folkrättsliga
reglerna på området, som binder alla
stater. Dessa regler kan motsvara
bestämmelserna i Wienkonventionen,
eftersom många av den allmänna
folkrättens regler på traktaträttens
område har kodifierats i konventionen,
men de kan även vara betydligt mer
oklara eftersom konventionen i vissa
avseenden har vidareutvecklat den
allmänna folkrätten.
Konventionen har ingen retroaktiv
verkan. Den äger endast tillämpning på
traktater som stater ingår efter det att
konventionen har trätt i kraft för dem
(artikel 4). Sverige tillträdde
konventionen 20 år före tillträdet till
anslutningsfördraget och i och med det
de grundläggande fördragen. För flera
medlemsstater har resp. tillträde skett
i omvänd ordning. Detta utgör inte något
hinder mot att allmänna folkrättsliga
regler på området kan tillämpas.
Suspension och uteslutning
I Wienkonventionen anges i artikel 72
rättsverkan av en suspension av en
traktat. Bestämmelsen nämner bl.a. att
om parterna inte kommer överens om annat
skall en suspension av en traktat frita
de parter mellan vilka traktaten
suspenderas från förpliktelsen att
fullgöra traktaten i deras inbördes
förhållande under den tid suspensionen
varar (artikel 72.1 a). Under den tid
suspensionen varar skall parterna
avhålla sig från handlingar som är
dgnade att hindra återupptagandet av
traktatens tillämpning (artikel 72.2).
Det kan alltså vara värt att notera att
det endast är tillämpningen av
traktatens bestämmelser som suspenderas.
Den part eller de parter som suspenderas
är emellertid fortfarande parter i
traktaten; avtalsförhållandet mellan
parterna består.
Även om en internationell
överenskommelse inte reglerar frågan om
suspension av överenskommelsen kan den
suspenderas i förhållande till t.ex. en
bestämd part enligt traktaträtten, om
vissa förutsättningar är uppfyllda. En
suspension kan ske i förhållande till en
bestämd part då alla parter är överens
om det och efter samråd eller på grund
av avtalsbrott. Förutsättningar kan
också föreligga vid en fundamental
förändring av omständigheterna.
Det kan således konstateras att
frånvaron av en suspensions- eller
uteslutningsklausul i ett fördrag inte i
sig omöjliggör en suspension eller
uteslutning av en part.
Reflektionsgruppen
Reflektionsgruppen finner allmänt att
det, under den pågående processen att
bygga upp Europa och framför allt på
tröskeln till en utvidgning, finns ett
brådskande behov att säkerställa full
efterlevnad av grundläggande
rättigheter. Detta gäller både i
relationerna mellan unionen och
medlemsstaterna och i relationerna
mellan staterna och individen. Ett
flertal inom gruppen anser att en
artikel bör införas i fördraget om
sanktioner mot ett medlemsland som begår
allvarliga och upprepade brott mot
mänskliga rättigheter eller
grundläggande demokratiska principer.
T.o.m. möjligheten av uteslutning av ett
sådant land har diskuterats. De flesta i
gruppen vill dock vara försiktiga när
det gäller en sådan möjlighet, eftersom
enbart suspension av rättigheter skulle
kunna åstadkomma de önskvärda
effekterna, och eftersom det kan finnas
en risk att möjligheten till uteslutning
skulle sätta unionsmedlemskapets
oåterkallelighet i fråga.
Utskottets bedömning
Vad gäller den i samband med
Europakonventionen och en förestående
utvidgning aktualiserade frågan om
möjligheterna att suspendera traktaten
eller delar av den i förhållande till en
medlemsstat, vill utskottet ställa sig
bakom den uppfattning som uttryckts i
reflektionsgruppen och som tas upp i
motion U25. Utskottet anser således att
det är viktigt att frågan övervägs noga
inför en utvidgning av unionen. Dessa
överväganden bör innefatta en
precisering av förutsättningarna för
suspension och frågan om möjligheten att
förnya ett suspensionsbeslut eller att
sträcka ut det i tiden.
Vad gäller frågan om en
utträdesparagraf, vill utskottet till en
början erinra om att såväl Romfördraget
som Maastrichtfördraget slutits för
obegränsad tid och att avsikten med
fördragen är att skapa en allt fastare
förening mellan medlemsstaterna. En
bestämmelse om utträde skulle inte ligga
i linje med denna målsättning. Utskottet
anser det inte heller ligga i linje med
Sveriges intressen att, drygt ett år
efter inträdet i unionen, driva en fråga
som måste uppfattas som att Sverige
avser att lämna unionen. Utskottet anser
vidare att det visserligen måste anses
föreligga möjlighet för en stat att
utträda ur unionen. Utskottet anser dock
inte att det finns anledning att i
förtid tynga den förestående
regeringskonferensen med problem som
antingen inte kommer att aktualiseras
eller, om de aktualiseras, ändå kommer
att kräva omfattande förhandlingar
mellan staterna. Enligt utskottets
mening skulle dessutom en fastställd
utträdesform kunna i onödan låsa
medlemsstaternas handlingsutrymme.
Utskottet avstyrker motionerna U22
yrkande 7, U25 yrkande 1, U29 yrkande 1
och U30 yrkande 2.
2.10 Regeringens skrivelse i övrigt
Regeringens skrivelse i de delar som
faller inom utskottets beredningsområde
och som inte berörts ovan föranleder
inte något utskottets uttalande.
Stockholm den 22 februari 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo
(fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina
Rönnung (s), Ingvar Johnsson (s), Widar
Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala
Nordlund (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-
Göran Holmqvist (s), Sivert Carlsson
(c), Henrik S Järrel (m) och Bengt
Hurtig (v).
Avvikande meningar
Gemenskapens och medlemsstaternas
kompetens
Artikel 235
1. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Att helt och
slutar med yrkande 10. bort ha
följande lydelse:
Artikel 235 har enligt utskottets
mening varit ett effektivt instrument
för att utvidga EU:s befogenheter på ett
sätt som inte kan anses acceptabelt.
Utskottet anser att bestämmelsen bör
avskaffas, och regeringen bör verka för
detta vid regeringskonferensen.
Det anförda bör med bifall till
motionerna U22 yrkande 6 och U30 yrkande
10 och med anledning av motion U19
yrkande 6 ges regeringen till känna.
2. Birgit Friggebo och Håkan Holmberg
(båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med Att
helt och slutar med yrkande 10. bort
ha följande lydelse:
Artikel 235 ger enligt utskottets
mening i sin nuvarande utformning
alltför stort utrymme för EU att med
hänvisning till den gemensamma marknaden
ta till sig nya områden. Utskottet anser
därför att det finns anledning att
överväga hur bestämmelsen kan ges större
stringens för att begränsa dess
tillämpning. I dessa överväganden kan
också finnas anledning att diskutera ett
avskaffande av paragrafen.
Det anförda bör med bifall till motion
U19 yrkande 6 och med anledning av
motionerna U22 yrkande 6 och U30 yrkande
10 ges regeringen till känna.
Kompetenskatalog
3. Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson
(mp), Håkan Holmberg (fp), Sivert
Carlsson (c) och Bengt Hurtig (v) anser
att den del av utskottets yttrande som
börjar med Det är och slutar med
yrkande 6. bort ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om svårigheterna
att upprätta en exakt och uttömmande
katalog över kompetenser på EU-nivå och
på medlemsstatsnivå. Detta innebär dock
inte att en kompetenskatalog, även om
fullständighet inte uppnås, skulle vara
utan betydelse. Utskottet anser tvärtom
att en sådan katalog skulle vara av stor
betydelse för att beslut om åtgärder
skall komma att fattas på den nivå där
de hör hemma.
Med hänsyn till det anförda bör
regeringen verka för att en
kompetenskatalog upprättas.
Subsidiaritetsprincipens tillämpning
regionalt och lokalt
4. Sivert Carlsson (c) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Att i och slutar med denna del.
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka den lokala
självstyrelsens grundläggande betydelse
för det politiska systemet i de
västeuropeiska demokratierna och vikten
av att beslut inom EU-samarbetet
harmonierar med principen om lokal och
regional självstyrelse. Utskottet anser
att en kompetenskatalog bör kombineras
med att bestämmelsen i artikel 3b om
subsidiaritetsprincipen kompletteras med
en hänvisning till regionala och lokala
myndigheters möjlighet att agera.
Utskottet är medvetet om att
hänvisningen till regionala och lokala
myndigheter kan vara diskutabel såvitt
avser ansvaret för decentralisering inom
medlemsländerna. Utskottet anser
emellertid att behovet att stimulera en
decentralistisk utveckling såväl i
Sverige som i övriga medlemsländer väger
tyngst och är en parallell till det
ansvar som vi anser att Sverige har inom
områden som jämställdhet, miljö och
öppenhet.
Regeringen bör således verka för att
artikel 3b får följande lydelse: På de
områden där gemenskapen inte är ensam
behörig skall den i överensstämmelse med
subsidiaritetsprincipen agera endast om
och i den mån som målen för den
planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av
medlemsstaterna eller av de regionala
eller lokala myndigheterna och därför,
på grund av den planerade åtgärdens
omfattning eller verkningar, bättre kan
uppnås på gemenskapsnivå.
Det anförda bör med bifall till motion
U25 yrkande 2 i denna del ges regeringen
till känna.
Beslutsprocessen inom EU
Kommissionens ställning m.m.
5. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Något konkret
och slutar med yrkande 6. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns en klar
tendens inom EU i riktning mot
överstatlighet. Utskottet anser att
Sverige, som anförs i motion U29, bör
motsätta sig varje steg som ger
kommissionen karaktär av regering och
rådets ordförande karaktär av statschef.
Det anförda bör ges regeringen till
känna.
Särskilda frågor om institutionerna och
deras roll
Beslut i rådet med kvalificerad
majoritet
6. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Det är och
slutar med denna del. bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser inte att möjligheterna
att fatta beslut med kvalificerad
majoritet i rådet bör ökas, och
utskottet avstyrker därmed motionerna
U21 yrkande 20, U23 i denna del och U25
yrkande 22 i denna del.
Röstviktning i rådet
7. Peter Eriksson (mp) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Av mycket och slutar med är
tillgodosedda. bort ha följande
lydelse:
Regeringen uttalar i skrivelsen att det
är av stor vikt för Sverige att vårt
inflytande inte minskar och att balansen
mellan stora och små medlemsländer inte
får undermineras. De större ländernas
reella inflytande inom EU är i dag
mycket stort, och utskottet anser att
dessa länder inte skall ges ökat
röstetal i rådet.
Kommissionens status
8. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Som
konstitutionsutskottet och slutar med
justitieutskottet uttryckt. bort ha
följande lydelse:
Kommissionens status är med ensamrätten
till initiativ i lagstiftningsfrågor
enligt utskottets uppfattning för stark,
och den bör som begärs i motion U22
yrkande 4 ändras till att vara ett i
huvudsak beredande organ. Detta bör ges
regeringen till känna, och regeringen
bör vid regeringskonferensen verka för
en sådan ordning.
9. Sivert Carlsson (c) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Som konstitutionsutskottet och slutar
med justitieutskottet uttryckt. bort
ha följande lydelse:
Kommissionen har i dag ensam
initiativrätt inom första pelaren.
Utskottet anser att medlemsländerna, som
anförs i motion U25 yrkande 22 i denna
del, bör få möjlighet att ta initiativ i
större utsträckning än i dag. Regeringen
bör vid regeringskonferensen verka för
detta. Kommissionens ställning bör i
övrigt bestå, och utskottet avstyrker
motion U22 yrkande 4.
Parlamentets verksamhetsort
10. Peter Eriksson (mp), Sivert Carlsson
(c) och Bengt Hurtig (v) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Vad beträffar och slutar med
aktualisera frågan. bort ha följande
lydelse:
I motion U25 tas upp frågan om platsen
för Europaparlamentets verksamhet.
Utskottet anser i likhet med
motionärerna att nuvarande ordning där
parlamentets sammanträden och verksamhet
flyttar mellan Bryssel och Strasbourg
och sekretariatet huvudsakligen är
placerat i Luxemburg innebär en
oförsvarlig hantering av EU:s resurser.
Regeringen bör under
regeringskonferensen verka för att
parlamentets verksamhet bör samlas till
en ort.
Lagstiftningsrätt för Europaparlamentet
11. Peter Eriksson (mp) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Som utskottet och slutar med och
26. bort ha följande lydelse:
Beslutsfattandet inom EU innebär att
demokratin urvattnas. Som ett led i att
motverka försämringen av demokratin bör
Europaparlamentet, som anförs i motion
U29 yrkandena 7 och 26, ges viss
lagstiftningsrätt, men endast såvitt
gäller miniminormer för mänskliga
rättigheter och skydd för hälsa, miljö
och djuretiska frågor. Regeringen bör i
enlighet med motionen verka för detta
under regeringskonferensen.
Förslagsrätt för medlemsstaternas
parlament
12. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Beträffande en
och slutar med finner angelägna. bort
ha följande lydelse:
En väg för att ge EU-samarbetet
demokratisk legitimitet är enligt
utskottets uppfattning att stärka de
nationella parlamentens inflytande i
beslutsprocessen. Medlemsstaterna bör
därför genom sina parlament ha
initiativrätt i lagstiftningsfrågor.
Genom sådana ändringar i fördragen ges
parlamenten möjligheter att erövra makt
och återge väljarna sista ordet i
politiken
Regeringen bör vid konferensen verka
för att denna ordning genomförs.
Remiss till nationella parlament
13. Peter Eriksson (mp) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Någon formlig och slutar med och
andra. bort ha följande lydelse:
Kommissionen bör enligt utskottets
uppfattning, så som föreslås i motion
U21 yrkande 25, sända sina
lagstiftningsförslag på remiss till de
nationella parlamenten för yttrande.
EG-rätten och medlemsstaternas
grundlagar
14. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med I fråga om
förhållandet och slutar med verka
för. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de nationella
bestämmelser som medlemsstaterna funnit
vara så viktiga att de tagits in i
grundlag bör vara undantagna från EG-
rätten. EG-domstolen skall således, som
begärs i motion U22 yrkande 2, inte
kunna åsidosätta sådana bestämmelser.
Regeringen bör verka för en förändring
av fördragen av denna innebörd.
Miljöinstans inom EG-domstolen
15. Bengt Hurtig (v) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Yrkandet om och slutar med skulle
innebära. bort ha följande lydelse:
Motionsyrkanden om förbättrade regler
inom EU-samarbetet på miljöområdet
bereds av andra utskott. För att
domstolen skall ha beredskap att pröva
frågor utifrån miljö- och
konsumentaspekter bör domstolen enligt
utskottets uppfattning förstärkas med en
kompetent miljöinstans så som begärs i
motion U22 yrkande 36.
Sanktioner mot dem som inte följer
miljölagarna
16. Peter Eriksson (mp) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Beträffande yrkandena och slutar
med och 29. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns skäl att,
som begärs i motion U29 yrkandena 28 och
29, stärka domstolens roll så att den
kan tvinga fram ekonomiska sanktioner
och förstärka individens rätt att väcka
talan mot dem som inte följer
miljölagarna. Detta bör ges regeringen
till känna.
Regionkommittén
17. Sivert Carlsson (c) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Utskottet anser och slutar med
yrkande 11. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med
motionärerna i motion U22 att
regionkommittén bör få större inflytande
inom samarbetet bl.a. genom att stärka
banden mellan Europaparlamentet och
kommittén. Den bör också ges rätt att
föra talan inför domstolen utan att
subsidiaritetsprincipen därför ges en
juridisk innebörd.
Kommittén bör förses med egen
administration.
Tidsmarginaler och offentlighet för
förslag
18. Peter Eriksson (mp) och Bengt Hurtig
(v) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Utskottet vill
och slutar med yrkande 9. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör
beslutade EU-regler vara giltiga bara om
gällande regler för offentlighet och
tidsmarginaler uppfyllts. Regeringen bör
verka för en sådan ordning i enlighet
med motion U22 yrkande 9.
Frågor om suspension och utträde ur
unionen
Utträdesparagraf
19. Peter Eriksson (mp), Sivert Carlsson
(c) och Bengt Hurtig (v) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Vad gäller frågan och slutar med
yrkande 2. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av
avgörande betydelse att möjligheterna
till utträde ur unionen regleras i
fördraget. Härigenom betonas att unionen
är en sammanslutning av självständiga
stater och att kommande generationer har
möjlighet att fatta egna beslut om sin
unionstillhörighet. Genom att formerna
för ett utträde ur unionen fastställs
utan samband med en aktuell önskan från
något land att lämna unionen, bör
möjligheterna vara bättre att komma fram
till en saklig och rättvis ordning för
att lösa upp unionssamarbetet och öppna
för gott samarbete i andra former mellan
det utträdande landet och unionen och
dess kvarvarande medlemsländer.
Regeringen bör således vid
regeringskonferensen verka för att
utträdesfrågorna fördragsregleras.
Det anförda bör med bifall till
motionerna U22 yrkande 7, U25 yrkande 1,
U29 yrkande 1 och U30 yrkande 2 ges
regeringen till känna.
Särskilt yttrande
Birgit Friggebo och Håkan Holmberg (båda
fp) anför:
EU:s karaktär är en unik kombination av
överstatlighet och mellanstatlighet. Det
gör det rimligt att beslutsreglerna i
viss utsträckning får vara en kompromiss
mellan två principer: den självklara
demokratiska tanken att alla EU-
medborgare, oavsett i vilket land de
bor, skall väga lika tungt i
beslutsprocessen och det starka
önskemålet att även små stater skall ha
goda möjligheter att påverka.
Om EU:s medlemstal, som vi önskar, inom
några år växer till 25 eller flera är
det ofrånkomligt att ändra
beslutsreglerna. Strävan skall
självfallet även i framtiden vara att
försöka tillgodose alla medlemsländers
intressen, men det blir i praktiken
mycket svårt att nå resultat om inte
möjligheterna att fatta majoritetsbeslut
ökar. Vi vill t.ex. gå längre än vad
regeringen önskar inom den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Detta
behandlas dock inte inom ramen för
konstitutionsutskottets yttrande.
Vi anser att förslaget om s.k. dubbel
majoritet är intressant och att
regeringen borde ha gjort en analys av
inflytandevägar och strategi, som även
innefattat förslaget om dubbel
majoritet.
I fråga om beslutsprocessen inom
gemenskapen och balansen mellan
institutionerna har vi inför
regeringskonferensen inte andra åsikter
än utskottet. Vi vill dock framhålla att
förändringar behöver övervägas på sikt.
Kvalificerad majoritet bör krävas i
särskilt viktiga frågor, och krav på
enhällighet kunna begränsas till ett
fåtal ärenden som ändringar i EU:s
konstitution och upptagande av nya
medlemmar. Vi anser att parlamentet på
sikt bör ges lika beslutsrätt som rådet
när rådet lagstiftar genom
majoritetsbeslut och att parlamentet
sålunda bör bli likställt med rådet i
lagstiftningsfrågor. De båda organen
kommer då att kunna ses som de två
delarna i ett tvåkammarparlament. Ett
viktigt skäl till vårt stöd för ökat
inflytande för parlamentet är att det är
den av EU:s institutioner som också ger
plats åt politiska partier som i
medlemsstaterna befinner sig i
opposition.
Utskottet har valt att behandla de olika
institutionerna var för sig. Eftersom vi
anser att en stor del av tredje pelarens
frågor bör föras över till den första
pelaren kommer samtliga institutioners
inflytande och arbetssätt att beröras.
Vi har dock valt att inte upprepa denna
ståndpunkt i varje avsnitt.
Finansutskottets yttrande
1995/96:FiU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att senast den 15 februari
1996 yttra sig över regeringens
skrivelse 1995/96:30 om EU:s
regeringskonferens 1996 jämte motioner i
de delar som berör utskottets
beredningsområde.
Avgränsning av finansutskottets yttrande
till utrikesutskottet
Skrivelsen
Tyngdpunkten i skrivelsen ligger inom
områden som behandlar frågor rörande den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, samarbete i
rättsliga och inrikes frågor och
institutionella frågor.
De frågor som kan anses falla inom
finansutskottets beredningsområde
återfinns i kapitel 7 Tillväxt,
sysselsättning, inre marknaden,
miljöfrågor m.m., avsnitten 7.1 om
sysselsättningen och 7.2 om den
ekonomiska och monetära unionen. Därtill
kommer kapitel 10 om institutionella
frågor, avsnitt 10.5 Revisionsrätten.
Motionerna
I motionerna tas en mängd frågor upp
utöver dem som behandlas i regeringens
skrivelse.
De motionsyrkanden som har anknytning
till finansutskottets beredningsområde
är följande.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
för att minska arbetslösheten
1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vari yrkas
42. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa ett gynnsamt klimat
för små och medelstora företag i Europa,
43. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de så kallade Essen-
punkterna erhåller en institutionell ram
för att på så sätt främja tillväxt och
sysselsättning i Europa.
1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om preciserade kvantitativa mål
för sänkt arbetslöshet,
19. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationellt samarbete och
en rättvis ekonomisk världsordning.
1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges
hållning vid EU:s regeringskonferens
1996.
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättningspolitik inom
EU.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) vari yrkas
17. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att sysselsättningskrav och krav på
miljöskulden förs in i de s.k.
konvergensreglerna,
18. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att sysselsättningsfrågorna inte ges
den överstatliga natur som regeringen
föreslår i enlighet med vad som anförts
i motionen.
Den ekonomiska och monetära unionen
1995/96:U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU-processen och
arbetslösheten,
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av realbehandling av
EMU-processen på regeringskonferensen,
22. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av EMU-projektet,
23. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt undantag från
deltagande i EMU:s tredje steg.
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om EMU:s tredje steg.
1995/96:U26 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen
för upp EMU på dagordningen vid EU:s
regeringskonferens 1996 med syftet att
EU-länderna beslutar avveckla EMU,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om Lag om folkomröstning om EMU
att hållas innan kronan knyts till ERM
och innan riksdagen tar ställning till
EMU:s tredje fas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om konvergenskraven.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) vari yrkas
16. att riksdagen begär att regeringen
under regeringskonferensen skall verka
för att det i fördraget skrivs in att
medlemskap i EMU avgörs av varje
medlemsstat i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1995/96:U30 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att Sverige skall verka för
att EU omprövar sin extrema
stabiliseringsinriktning.
1995/96:U31 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den bör verka för att
EMU:s tredje steg inte blir verklighet.
Revisionsrätten
1995/96:U23 av Carl Bildt m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges
hållning vid EU:s regeringskonferens
1996.
1995/96:U24 av Inger Lundberg m.fl. (s)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige vid EU:s
regeringskonferens 1996 bör ta initiativ
till en översyn av den omfattande
regleringen inom EU.
Övriga frågor
Finansieringen av EU:s verksamhet
1995/96:U21 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU inte skall erhålla
beskattningsrätt och att EU även i
fortsättningen finansieras genom
avgiften från medlemsländerna.
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) vari yrkas
21. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att fördraget skall öppna
möjligheter att införa valutaavgifter
mellan EU och omvärlden och inom EU i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Offentlig upphandling
1995/96:U29 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) vari yrkas
19. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att lokal upphandling skall tillåtas
för att skapa bättre miljö och fler
arbetstillfällen,
37. att riksdagen begär att regeringen
inför regeringskonferensen skall verka
för att kommuner inom EU skall ges full
rätt att vid kommunal upphandling ställa
högre miljö- och hälsokrav än vad EU
står bakom.
Gröna nationalräkenskaper
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av artikel 102 a
samt om upprättande av gröna
räkenskaper.
Utskottet
Inledning
Europeiska rådet beslutade vid sitt
toppmöte på Korfu att tillsätta en
reflektionsgrupp som skulle ha till
uppgift att förbereda
regeringskonferensen 1996.
Reflektionsgruppen presenterade sin
slutrapport vid Europeiska rådets möte i
Madrid i december 1995. I sin rapport
till rådet ger reflektionsgruppen mycket
hög prioritet åt bl.a. följande två
frågor.
Den ena frågan rör utvidgningen av
unionen till att omfatta de associerade
staterna i Central- och Östeuropa inkl.
de baltiska staterna samt Cypern och
Malta.
Denna kommande utvidgning ger, säger
reflektionsgruppen, ett ypperligt
tillfälle till ett politiskt
återförenande av Europa. Detta är inte
bara en politisk nödvändighet för oss
européer, utan utgör också det bästa
alternativet för stabilitet och för
ekonomiskt framåtskridande, inte bara
för de ansökande länderna, utan också
för Europa i sin helhet. Gruppen
understryker att denna utvidgning inte
är någon lätt uppgift. Dess inverkan på
hur unionens politik utvecklas måste
utvärderas.
Sett i ett längre perspektiv kan
utvidgningen av EU vara av avgörande
betydelse för den ekonomiska
utvecklingen inom EU.
Den andra frågan rör sysselsättningen
och den svåra arbetslöshetssituationen
inom EU.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
för att minska arbetslösheten
Som framhålls i regeringens skrivelse
driver den nuvarande mycket höga
arbetslösheten fram den hopplöshet och
de antidemokratiska tendenser som har
fått växtkraft i dagens Europa. Att 18
miljoner människor står utanför den
ordinarie arbetsmarknaden är
oacceptabelt och ett enormt slöseri med
mänskliga resurser. Arbetslösheten är
ett hot mot ekonomisk och social
stabilitet och ytterst mot vårt
demokratiska styrelseskick. Det råder
inom EU stor enighet om att den höga
arbetslösheten i dag är ett av Europas
största problem.
I motion U23 (m) anförs att EU måste
präglas av uthålligt god tillväxt
baserad på utvecklingskraftiga företag.
Endast därigenom kan ett högt välstånd,
låg arbetslöshet och goda sociala
förhållanden uppnås. Det är
motionärernas uppfattning att huvuddelen
av villkoren bestäms nationellt. EU har
dock viktiga uppgifter genom att
organisationen kan främja en dynamisk
utveckling i medlemsländerna. En fullt
ut genomförd inre marknad och en stabil
gemensam valuta är de viktigaste
bidragen till detta. Motionärerna
hänvisar till EU:s program för att
främja låg arbetslöshet i
medlemsländerna. EU-kommissionens
rapport Tillväxt, konkurrenskraft och
arbete bildar underlag och ställer upp
ambitionen att länder med hög
arbetslöshet åtminstone skall halvera
denna till sekelskiftet. Slutsatserna
har konfirmerats av flera toppmöten,
särskilt det i Essen i december 1994.
Essenprogrammet anger fem
huvudrekommendationer för
medlemsländernas politik:
- Tillväxtbefrämjande ekonomisk politik
- Sunda statsfinanser
- Omfattande och god (yrkes-) utbildning
- Flexibla arbetsmarknader
- Sänkta indirekta lönekostnader
(löneskatter)
För Sverige och andra länder med hög
arbetslöshet är det, sägs det i
motionen, särskilt viktigt att fullfölja
Essenriktlinjerna.
En viktig faktor, som är en av
huvudpunkterna i Essenprogrammet, för
att förhindra att arbetslösheten låses
fast på en hög nivå är att
arbetsmarknaderna i EU:s medlemsländer
fungerar väl och kan anpassa sig till
förändrade förhållanden. De lagar som
fordras för att reglera förhållandena
mellan arbetsgivare och arbetstagare
liksom mellan arbetsmarknadens parter i
syfte att garantera grundläggande
rättigheter och trygghet och för att
skapa ordning och reda på
arbetsmarknaden bör, enligt
motionärerna, stiftas på nationell nivå.
Gemensam europeisk lagstiftning
erfordras enbart i mycket begränsad
omfattning, i princip endast i fråga om
vissa gränsöverskridande aktiviteter och
i syfte att medverka till
konkurrensneutralitet.
Det som regeringen kraftigast betonat
inför regeringskonferensen är det
förslag som regeringen kallar
sysselsättningsunion. Förslaget är
emellertid, menar motionärerna,
fortfarande dåligt utvecklat och illa
underbyggt och har presenterats på ett
osammanhängande sätt.
Att föra in ett, som motionärerna ser
det, illa genomtänkt förslag om
sysselsättningsunion leder enligt deras
mening inte framåt och kan i värsta fall
leda till en urholkning av samarbetet.
Enligt motionärerna har de flesta övriga
medlemsländer i dagens läge svårt att
förstå den svenska regeringens förslag.
Förslaget om en s.k.
sysselsättningsunion bör inte fullföljas
vid regeringskonferensen.
I motion U21 (kds) yrkandena 42 och 43
framhålls att ett främjande av
tillväxten är en förutsättning för att
nå en lösning på
sysselsättningsproblemen inom EU. Det är
därför nödvändigt att skapa ett gynnsamt
klimat för små- och nyföretagande. De
fem Essenpunkterna måste därför få en
fast institutionell ram. På så sätt kan,
menar motionärerna, en verkningsfull
tillväxt- och sysselsättningsunion
skapas. I motionen understryks
emellertid att den huvudsakliga
ansträngningen för att få fram fler och
utvecklingskraftiga företag vilar på vår
egen vilja att lokalt förverkliga
tillväxtfrämjande åtgärder.
Centerpartiet anför i motion U25 (c)
yrkande 4 visserligen att regeringens
förslag om att införa ett nytt avsnitt
om sysselsättningspolitik i fördraget är
väl värda att pröva. Regeringens förslag
på sysselsättningsområdet får dock inte
bara bli ord, det viktiga är att
samarbetet görs operativt.
Centerpartiet anser att
rekommendationerna i enhetsrapporten och
från Europeiska rådets möte i Madrid väl
visar den nödvändiga inriktningen av
sysselsättningspolitiken såväl på
nationell som på europeisk nivå.
Medlemsländerna uppmanas att prioritera
utbildningsinsatser, flexiblare
arbetsorganisation och arbetstider, att
se över de indirekta arbetskostnaderna,
satsa på aktiva åtgärder för att främja
sysselsättning i stället för passiva
åtgärder för arbetslösa, att främja
lokala sysselsättningsinitiativ och
hålla hög effektivitetsnivå för de
sociala trygghetssystemen, men på ett
sätt som aldrig motverkar aktivt
arbetssökande. Centerpartiet anser i
likhet med kommissionens vitbok om
tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning att skatteväxling är ett
verksamt medel för att stimulera
tillkomsten av flera arbeten. En
framgångsrik sysselsättningspolitik
kräver ett företagarvänligt klimat.
Vänsterpartiet framhåller i motion U22
(v) yrkandena 17 och 19 att kampen mot
arbetslösheten skall ha mellanstatlig
karaktär. Skrivelsens förslag om en
samordning mellan
arbetsmarknadsministrarnas och
finansministrarnas åtgärder för att få
ner arbetslösheten och inrättandet av en
särskild sysselsättningskommitté kan
vara ett steg på vägen. Ambitionsnivån
på detta område måste höjas radikalt.
Det politiska samarbetet mot
arbetslösheten bör få likartade
kvantitativa mål som finns i den
monetära unionen.
Vidare understryks i motionen att det
krävs ett bredare internationellt
samarbete för att minska arbetslösheten
och för att få en rättvisare ekonomisk
världsordning. Detta samarbete måste
innehålla världsomfattande avtal om
åtgärder mot internationell spekulation,
miniminivåer för kapitalskatter, ökad
offentlig insyn i privata finansinstitut
och en internationell omsättningsskatt
på valutatransaktioner.
I motion U29 (mp) yrkandena 17 och 18
konstateras att regeringens stora fråga
under regeringskonferensen skall vara en
s.k. sysselsättningsunion. Vad som menas
med detta går inte, enligt motionärerna,
att utröna av skrivelsen. Regeringen
anser emellertid att ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitiken bör föras in i
fördraget. Miljöpartiet ifrågasätter
emellertid om detta skulle medföra något
nytt eftersom sysselsättningsfrågan
redan tas upp i Romfördraget och de
flesta enskilda EU-länder redan har
sysselsättningsmål. Det enda
motionärerna med klarhet ser är att det
inte leder till låg arbetslöshet.
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga
principer för sysselsättningspolitiken
eftersom dessa principer inte kommer att
kunna rubbas i de enskilda länderna även
om medborgarna efter ett val väljer en
annan politik. Motionärerna är dessutom
utomordentligt oroade över de principer
för att minska arbetslösheten som kan
komma att beslutas. I stället bör låg
arbetslöshet ingå som en del av de
samlade konvergenskraven för EMU.
Utskottet vill inledningsvis erinra om
att det Europiska rådet vid Madridmötet
i december 1995 underströk att skapandet
av arbetstillfällen utgör det främsta
sociala, ekonomiska och politiska målet
för Europeiska unionen och dess
medlemsstater och uttalade sin fasta
beslutsamhet att fortsätta att sätta in
alla nödvändiga krafter för att minska
arbetslösheten. Utskottet kan emellertid
inte dela den syn på
arbetslöshetsproblemet som förs fram i
motion U23 (m). Utskottet tolkar
motionärerna så att åtgärder för att
minska arbetslösheten nästan uteslutande
måste bestämmas av medlemsstaterna
själva. I motionen understryks att en
flexibel arbetsmarknad är det avgörande
villkoret för en hög sysselsättning och
att en gemensam europeisk lagstiftning
inom arbetsmarknadsområdet endast
erfordras i begränsad omfattning.
Som utskottet ser det innehåller det
uttalande som gjordes vid toppmötet i
Essen i december 1994 flera intressanta
punkter som t.ex. en ökad satsning på
utbildning och prioritering av åtgärder
mot de grupper som drabbats hårdast av
arbetslösheten. Men en inom en nationell
ram inriktad utbudspolitik är inte
tillräcklig för att ändra den svåra
arbetslöshetssituation som varit rådande
i de flesta av Europas länder i mer än
femton år och drabbat Sverige i drygt
fyra år. Det är utskottets uppfattning
att det inte längre är möjligt att ett
enskilt land ensamt kan bedriva en
effektiv politik för att uppnå en
varaktig tillväxt med hög
sysselsättning. Utskottet delar därför
den uppfattning som framförs i
regeringens skrivelse att ett nytt
avsnitt om sysselsättningspolitik i
fördraget skulle ge frågan en större
tyngd i ett mer långsiktigt perspektiv.
Ett sådant avsnitt skulle slå fast
gemensamma mål, gemensamma procedurer
och ett gemensamt åtagande att följa
vissa principer för
sysselsättningspolitiken. I fördraget
bör starkare mekanismer skapas för
samordning mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna. En särskild
sysselsättningskommitté bör upprättas
med företrädare på statssekreterarnivå
från finans- och
arbetsmarknadsdepartementen.
Som anförs i skrivelsen finns inom
ramen för den s.k. multilaterala
övervakningen procedurer för
övervakningen av medlemsländernas
ekonomiska politik. Övervakningen av
sysselsättningen har emellertid inte
samma tyngd och konkretion som
övervakningen av andra aspekter av den
ekonomiska politiken. I likhet med
regeringen förordar utskottet att
ändringar i fördraget görs med syfte att
stärka procedurerna för övervakning av
medlemsländernas och gemenskapens
åtgärder för sysselsättningen.
Utskottet noterar att Centerpartiet i
motion U25 (c) yrkande 4 ser det som en
fördel att ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitik införs i
fördragstexten. I Centerpartiets motion
framhålls på samma sätt som i
regeringens skrivelse att den s.k.
multilaterala övervakningen också måste
omfatta åtgärder som beslutats för att
nedbringa arbetslösheten. Vidare
understryker motionärerna att det finns
anledning att på olika sätt öka
samordningen mellan EU:s finans- och
arbetsmarknadsministrar - exempelvis i
enlighet med regeringens förslag att
upprätta en särskild
sysselsättningskommitté.
Utskottet kan för sin del konstatera
att denna inriktning av
sysselsättningspolitiken i huvudsak
överensstämmer med den som förordas i
regeringens skrivelse. I centermotionen
framhålls även vikten av att bl.a.
sådana åtgärder som utbildningsinsatser
och satsning på aktiva åtgärder för att
främja sysselsättning i stället för
passiva åtgärder för arbetslösa
prioriteras. Denna inriktning av
sysselsättningspolitiken ligger, som
utskottet ser det, väl i linje medvad
som framförs i regeringens skrivelse.
Utskottet kan också instämma i
motionärernas uppfattning att en
framgångsrik sysselsättningspolitik
förutsätter ett företagarvänligt klimat.
Även skatteväxling bör kunna prövas som
medel för att stimulera fram fler
arbeten.
De i motion U21 (kds) framförda
yrkandena 42 och 43 är i stort av samma
innebörd som yrkande 4 i motion U25 (c).
Även i motion U22 (v) yrkande 17 ges
stöd till en samordning över
landgränserna av
sysselsättningspolitiken. Därutöver
föreslås att en mängd kvantitativa mål
bör anges för sysselsättningen. Ett
likartat förslag finns i motion U29 (mp)
yrkande 17 där det föreslås att
sysselsättningen skall ingå i de s.k.
konvergensreglerna.
Enligt utskottets mening är det
emellertid tveksamt om det är en fördel
att precisera en mängd kvantitativa mål
för sysselsättningen på det sätt som
anges i motionen. EU har i olika
sammanhang uttalat att en målsättning
för unionen bör vara en halvering av den
nuvarande arbetslösheten. Utskottet
anser i likhet med vad regeringen anför
att de konvergensregler som är
fastställda för EMU tillsammans med
sysselsättningsmålet uttrycker vad som
bör känneteckna en sund och stark
ekonomi. Det finns ett klart samband
mellan konvergenskriterierna och en
framgångsrik sysselsättningspolitik. En
kraftig neddragning av arbetslösheten
genom en ambitiös sysselsättningspolitik
innebär att det blir väsentligt lättare
att uppnå EMU:s konvergenskriterier.
När det gäller yrkande 19 i motion U22
(v) är det svårt att förstå att någon i
dag skulle ha något att invända mot krav
på ett bredare internationellt samarbete
för att bekämpa arbetslösheten.
Motionens förslag till konkreta
åtgärder, som t.ex. en internationell
skatt på valutatransaktioner, anser
utskottet vara en mindre lämplig väg att
gå (jfr 1994/95:FiU20 s. 69). Utan att i
detta sammanhang närmare gå in på de i
motionen konkreta åtgärdsförslagen måste
utskottet konstatera att om sådana
förslag över huvud taget skall kunna
beaktas krävs ett väl fungerande och
ingående samarbete mellan olika länder.
Ett sådant samarbete byggs för
närvarande upp inom EU.
I motion U29 (mp) yrkande 18 avfärdas
förslaget om ett mer ingående samarbete
mellan länderna inom EU för att minska
arbetslösheten i Europa. Utskottet
beklagar denna inställning till
samarbete mellan EU-länderna och
hänvisar i övrigt till vad utskottet
tidigare i yttrandet anfört med
anledning av motion U23 (m).
Med hänvisning till vad som här anförts
om inriktningen av
sysselsättningspolitiken kan utskottet
biträda den uppfattning som redovisas i
skrivelsen. Vid det europeiska toppmötet
i Essen i december 1994 gjordes ett
klart uttalande att bekämpningen av
arbetslösheten är en prioriterad fråga.
Utskottet anser att det inte föreligger
några skäl till att göra några
tillkännagivanden till regeringen med
anledning av de i detta avsnitt aktuella
motionsyrkandena.
Den ekonomiska och monetära unionen
I motionerna U22 (v), U29 (mp), U26 (c),
U30 (s) och U31 (c) riktas stark kritik
mot att Sverige avser att delta i EU:s
monetära union. I motionerna U22 (v) och
U29 (mp) krävs att EMU-projektet
omprövas och lyfts ur Romfördraget. Om
EMU-projektet förverkligas bör
regeringen, framhålls det i motionerna
U22 (v) och U29 (mp), vid
regeringskonferensen ställa krav på att
Sverige skall kunna ställa sig utanför
den monetära unionen. Den nuvarande
utformningen av konvergenskriterierna
anses i motionerna vara en omöjlig
utgångspunkt för
stabiliseringspolitiken. En sådan
stabiliseringspolitik leder, menar
motionärerna, oundvikligen till att
situationen på arbetsmarknaden
ytterligare förvärras.
I motion U25 (c) yrkande 5 anförs att
tidtabellen med ett genomförande av EMU
inte håller. Osäkerheten om projektet
alls blir av ökar. Samtidigt konstaterar
motionärerna att det folkliga stödet för
ett svenskt deltagande saknas. Med nu
kända förutsättningar måste därför en
svensk anslutning till EMU:s tredje steg
avvisas. Centerpartiet förordar att en
folkomröstning skall ligga till grund
för beslutet om deltagande i EMU:s
tredje steg.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen
behandlat yrkandena med liknande krav
som i här redovisade motioner
(1994/95:FiU10 s. 53-57, reservation 20
s. 107-108, 1994/95:FiU1y s. 6-9,
avvikande meningar s. 11-14). I
regeringens skrivelse framhålls att EMU
inte är tänkt att bli ett ämne vid
regeringskonferensen. I likhet med
regeringen anser utskottet att de
konvergenskriterier som utgör ett
villkor för ett deltagande i EMU är ett
uttryck för vad som bör känneteckna en
sund och stark ekonomi. Av skrivelsen
framgår att regeringen tillsatt en
utredning som skall analysera för- och
nackdelar med ett svenskt deltagande i
tredje etappen av EMU. Avsikten är att
utredningen skall utgöra ett underlag
för riksdagens ställningstagande till
frågan om Sveriges deltagande i tredje
etappen av EMU. Under
medlemskapsförhandlingarna avgavs från
svensk sida en deklaration att ett
slutligt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den
tredje etappen kommer att göras i ljuset
av den fortsatta utvecklingen och i
enlighet med bestämmelserna i fördraget.
I samband med förhandlingarna
klargjordes också att det är Sveriges
riksdag som ytterst skall ta ställning i
frågan om Sveriges deltagande i den
tredje etappen av EMU. Utskottet delar
denna uppfattning.
Med hänvisning till vad som här anförts
anser utskottet att det i detta
sammanhang inte finns skäl att göra
något tillkännagivande med anledning av
här behandlade motioner.
Revisionsrätten
Motionerna U23 (m) och U24 (s) tar upp
frågor rörande revisionsrätten. Såväl i
regeringens skrivelse som i motionerna
understryks vikten av en stark
revisionsrätt. Sverige bör verka för att
de nuvarande reglerna för
revisionsrättens verksamhet i
Romfördraget ses över och förtydligas
för att rätten skall få erforderliga
befogenheter för att kunna uppfylla sin
granskningsrätt. Frågorna om en stark
uppföljning och kontroll av gemenskapens
medel är en prioriterad fråga för
Sverige. Att medlen används korrekt och
effektivt är av avgörande vikt för
förtroendet för EU:s politik och dess
kraft för att genomföra den.
Mot här angiven bakgrund är något
tillkännagivande till regeringen i dessa
frågor inte nödvändigt.
Övriga frågor
I tre motioner behandlas frågor rörande
finansieringen av EU:verksamhet,
offentlig upphandling och gröna
nationalräkenskaper. Enligt utskottets
mening är det tveksamt om dessa
specifika frågor bör behandlas vid
regeringskonferensen som främst skall
koncentreras till översyn av de
grundläggande fördragen i
Maastrichtöverenskommelsen.
När det gäller finansieringen av EU:s
verksamhet - motionerna U21 (kds)
yrkande 9 och U29 (mp) yrkande 21 - är
det utskottets uppfattning att EU varken
skall erhålla beskattningsrätt eller ges
rätt att ta ut specifika avgifter.
Finansieringen av EU:s verksamhet bör
även fortsättningsvis ske genom avgifter
från medlemsländerna.
Yrkanden med samma innebörd som
yrkandena 19 och 37 i motion U29 (mp) om
offentlig upphandling har behandlats vid
ett flertal tillfällen av utskottet (jfr
t.ex. 1994/95:FiU22). Med hänvisning
till utskottets tidigare behandling av
dessa frågor föreslår utskottet att
riksdagen även nu avslår dessa
motionsyrkanden.
I motion U25 (c) yrkande 6 föreslås
bl.a. att varje medlemsland upprättar
s.k. gröna nationalräkenskaper.
Inom EU pågår ett omfattande arbete med
att bygga upp system för gröna
nationalräkenskaper . Detta arbete
beräknas vara avslutat tidigast framåt
sekelskiftet.
Utskottet kan instämma i motionärernas
uppfattning att EU-länderna skall
redovisa sin miljösituation i fullt
jämförbara nationalräkenskapstermer.
Samtidigt konstaterar utskottet att
mycket återstår innan utredningsarbetet
kan utmynna i konkreta förslag.
Stockholm den 15 februari 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist
(s), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner
(s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m),
Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein
(s), Johan Lönnroth (v), Kristina
Nordström (s), Roy Ottosson (mp), Per
Bill (m), Karin Starrin (c), Karin
Pilsäter (fp), Tom Heyman (m) och
Michael Stjernström (kds).
Avvikande meningar
1. Inriktningen av den ekonomiska
politiken för att minska arbetslösheten
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Per Bill
och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som har rubriken Inledning bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande
som i avsnittet Inriktningen av den
ekonomiska politiken för att minska
arbetslösheten börjar med Utskottet
vill och slutar med aktuella
motionsyrkandena bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som framförs i motion
U23 (m) anser utskottet att EU:s
regeringskonferens 1996 kan ses som en
grundlagsberedning , som i första hand
krävs för att revidera delar av
fördragen i syfte att dels få
institutionerna att fungera bättre inför
den framtida utvidgningen med nya
medlemsländer, dels få arbetet inom den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken samt samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor att fungera
bättre.
Det är således fråga om att ändra
fördragstexter, inte att utforma och
lägga fast ståndpunkter i konkreta
sakfrågor. I vissa fall kan bristen på
rättslig grund i EU:s fördrag vara orsak
till att EU inte fattar vissa beslut.
Men i många fall finns det redan en
fördragsmässig grund - orsaken till att
EU inte då beslutar om viss åtgärd är
helt enkelt att det inte finns någon
politisk majoritet för åtgärden.
Regeringskonferensen har således inte
till uppgift att vara någon allmän
genomgång av EU:s framtida verksamhet,
utan konferensen bör koncentreras på de
uppgifter som är nödvändiga för att
klara utvidgningen och ett mer
välfungerande samarbete. Mot denna
bakgrund lägger regeringen i EU-
skrivelsen tyngdpunkten fel, när den
prioriterar framför allt
sysselsättningspolitik men även andra
inhemska favoritfrågor som t.ex.
konsument- och ungdomspolitik. Med denna
inriktning riskerar Sverige att hamna
vid sidan av huvudfåran i
regeringskonferensens diskussioner om
EU:s framtida utveckling.
En bekräftelse på att regeringen är på
fel spår är det nyligen publicerade
betänkandet från dess egen EU 96-
kommitté (SOU 1996:19). Som redovisas i
EU-skrivelsen har denna kommitté haft i
uppdrag att låta göra utredningar om
viktigare frågor som kan komma att
behandlas vid regeringskonferensen. Det
är betecknande att
sysselsättningspolitiken inte ägnas
något utrymme i EU 96-kommitténs
betänkande. Kommittén har inte fått ett
tillräckligt seriöst underlag för att
kunna utföra en meningsfull studie av
idén om att skapa en
sysselsättningsunion.
Tankarna bakom detta begrepp kommer
tydligast till uttryck i den
socialdemokratiska partistyrelsens
nyligen framlagda förslag till politiska
riktlinjer inför den extra
partikongressen i mars. Det heter där
bl.a.:
EU måste med gemensamma ansträngningar
mota lågkonjunkturer med aktiva
åtgärder. Internationaliseringen av
ekonomin har gjort att tiden är förbi då
enskilda länder kunde bedriva
traditionell konjunkturpolitik, som
kraftigt avvek från andra länders. EU:s
medlemsländer kan emellertid tillsammans
samla sig kring en politik med
stimulanser som ökar investeringarna och
efterfrågan. Vi vill att EU på detta
sätt motverkar lågkonjunkturer i
framtiden.
EU måste utforma gemensamma ambitioner
för arbetsmarknadspolitiken. I längden
går det inte att uppnå ekonomisk
stabilitet i EU om länderna har helt
olika ambitioner för
arbetsmarknadspolitiken. Det är orimligt
att miljard efter miljard, år efter år,
betalas ut i passivt kontantstöd i EU-
länderna. I stället måste EU-länderna
gemensamt utforma en aktiv
arbetsmarknadspolitik som främjar
sysselsättnignen på den reguljära
arbetsmarknaden, motverkar inflation och
höjer kompetensen i arbetslivet.
Som utskottet ser det ger regeringens
förord för den s.k.
sysselsättningsunionen inte några
offensiva utan snarare defensiva bidrag
till Sveriges förmåga till tillväxt. En
gemensam strategi för tillväxt, jobb och
ekonomisk stabilitet och låg inflation
har formulerats av EU. Samordnade
insatser i fråga om infrastrukturen,
framför allt informationsteknologi,
miljö och energi. är exempel på åtgärder
i en EU-politik som bör förbättra
sysselsättningsläget i Europa. Det bör
dock understrykas att det är
fullföljandet av den inre marknaden och
skapandet av en stabil gemensam valuta i
kombination med att medlemsländerna
fullföljer Essendeklarationens
rekommendationer som ger de bästa
förutsättningarna för att nya viktiga
jobb kan växa fram. Som framhålls i
motion U21 (kds) är det emellertid
viktigt att fastslå att EU inte kan lösa
enskilda medlemsstaters ekonomiska
problem som skapats av inhemska
faktorer. EU kan däremot bidra till att
skapa gynnsamma tillväxtförhållanden som
i kombination med medlemsländernas
ekonomiska politik framkallar ekonomisk
utveckling. Den huvudsakliga
ansträngningen för att få fram fler och
utvecklingskraftiga företag vilar därmed
helt på vår vilja att lokalt förverkliga
tillväxtfrämjande åtgärder.
De yrkanden som i detta sammanhang i
övrigt tas upp i motionerna U22 (v), U25
(c) och U29 (mp) kräver enligt
utskottets mening inte några ytterligare
kommentarer.
2. Inriktningen av den ekonomiska
politiken för att minska arbetslösheten
Johan Lönnroth (v) anser att den del av
utskottets yttrande som i avsnittet
Inriktningen av den ekonomiska politiken
för att minska arbetslösheten börjar med
Som utskottet och slutar med aktuella
motionsyrkandena bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor
vikt, som också framhålls i motion U22
(v), att åtgärder för att bekämpa
arbetslösheten samordnas över
landsgränserna. Men detta måste innebära
ett brett internationellt samarbete, som
inte bara begränsas till EU-länderna.
Som utskottet ser det måste kampen mot
arbetslösheten ha mellanstatlig
karaktär. Förslaget i skrivelsen att
inrätta en särskild
sysselsättningskommitté kan vara ett
steg på vägen. Ambitionsnivån på detta
område måste emellertid höjas radikalt.
Vare sig den monetära unionen avförs ur
traktaten eller inte - utskottet
återkommer i yttrandet till denna fråga
- är det rimligt att det politiska
samarbetet mot arbetslösheten får
likartade kvantitativa mål som finns i
den monetära unionen. I ett särskilt
protokoll kan preciseras ett antal mål,
t.ex.:
- en kraftigt förhöjd kvinnlig
förvärvsfrekvens,
- en halvering av arbetslösheten,
- garanterad sysselsättning för ungdomar
under 18 år,
- garanterad sysselsättning för ungdomar
under 25 år efter hundra dagars ar-
betslöshet,
- varje företag med minst 25 anställda
skall ha minst en praktikant per på-
börjat femtiotal anställda,
- sex timmars arbetsdag bör eftersträvas,
- varje arbetsgivare skall avsätta minst
fyra timmar per vecka till organiserad
kompetensutveckling för sina
anställda,
Här angivna målsättningar bör vara
genomförda inom en period på tre till
fem år.
Vad utskottet här anfört om
sysselsättningspolitiken bör
utrikesutskottet med anledning av här
aktuella yrkanden i motion U22 (v)
föreslå riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna.
3. Inriktningen av den ekonomiska
politiken för att minska arbetslösheten
Roy Ottosson (mp) anser att den del av
utskottets yttrande som i avsnittet
Inriktningen av den ekonomiska politiken
för att minska arbetslösheten börjar med
Utskottet vill och slutar med
aktuella motionsyrkandena bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det av stor
vikt, som också framhålls i motion U29
(mp), att åtgärder för att bekämpa
arbetslösheten och stärka en långsiktigt
hållbar ekonomisk utveckling vidtas.
Detta är främst en nationell
angelägenhet, men den ska stödjas i det
internationella samarbetet, inte minst
det inom EU. De olika stater som ingår i
EU har skilda förhållanden och
traditioner vad gäller bl. a.
arbetsmarknad och ekonomi. Varje stat
utgör i huvudsak en väl åtskild
arbetsmarknad och torde göra det även
inom överskådlig framtid. Av dessa skäl
torde sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitiken bli mest
framgångsrik om den hanteras på
nationell nivå. En centraliserad
sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik för hela unionen
skulle däremot riskera att öka
problemen, särskilt i stater som Sverige
som i dessa avseenden avviker från den
dominerande traditionen bland unionens
medlemsstater. Som utskottet ser det
skall den internationella kampen mot
arbetslösheten även inom EU ha
mellanstatlig karaktär. Förslaget i
skrivelsen att inrätta en särskild
sysselsättningskommitté och andra nya
institutioner bör avvisas eftersom det
skulle innebära att EU:s överstatliga
karaktär och centralistiska inflytande
över den ekonomiska politiken då skulle
stärkas.
Regeringen hävdar i skrivelsen, fullt
riktigt, att arbetslösheten inom EU
driver fram hopplöshet och de
antidemokratiska tendenser som fått
växtkraft i dagens Europa. Man hävdar
att arbetslösheten är ett hot mot
ekonomisk och social stabilitet och
ytterst mot vårt demokratiska
styrelseskick . Utskottet noterar
emellertid att regeringen tidigare i
andra sammanhang hävdat att den inre
marknaden skulle medföra sänkt
arbetslöshet. Detta var ett
huvudargument inför beslutet om ESS-
avtalet. Så har inte blivit fallet -
tvärtom ökar nu arbetslösheten, t.o.m. i
EU:s kärnländer som t.ex. Tyskland.
Trots denna insikt är regeringen nu
villlig att förorda en i unionen
centralstyrd ekonomisk politik där
arbetslösheten har en underordnad roll.
Utskottet finner för sin del betydande
oklarheter vad regeringen avser med den
s.k. sysselsättningsunionen. Vad som
menas med detta går inte att utröna av
skrivelsen. Regeringen anser emellertid
att ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitiken bör föras in i
unionsfördraget. Utskottet ifrågasätter
om detta skulle medföra något nytt
eftersom sysselsättningsfrågan redan tas
upp i Romfördraget och de flesta
enskilda EU-länder redan har
sysselsättningsmål. Utskottet motsätter
sig att överstatliga principer för
sysselsättningspolitiken förs in i
fördraget eftersom dessa principer då
inte kan rubbas i de enskilda länderna
även om medborgarna efter ett val väljer
en annan politik. Utskottet är dessutom
utomordentligt oroat över de principer
för att minska arbetslösheten som kan
komma att beslutas eftersom dessa
sannolikt kommer att innebära bl.a.
försvagad arbetsrätt, ökade orättvisor i
lönesättningen och ökade krav på
flyttlasspolitik.
Däremot anser utskottet att låg
arbetslöshet liksom krav på minskad
miljöskuld skall ingå som en del av de
samlade konvergenskraven för EMU. Det
skulle få till följd att de penning- och
finanspolitiska kraven måste vidgas så
att hänsyn tas till mer övergripande
samhällsfrågor. Därmed skulle också
risken minska för att de ursprungliga
konvergenskraven uppfylls på bekostnad
av sysselsättning och miljö. Utskottet
noterar att Sverige för sin del i sitt
konvergensprogram har slagit fast att
även sysselsättnings- och miljömål skall
uppfyllas parallellt med
konvergenskraven.
Även i motion U23 (m) framhålls att
förslaget om en sysselsättningsunion
förefaller illa genomtänkt och kan
motverka en bra sysselsättningspolitik,
och att förslaget därför bör avvisas.
Vad utskottet här anfört om
sysselsättningspolitiken bör
utrikesutskottet med anledning av här
aktuella yrkanden i motion U29 (mp)
föreslå riksdagen att som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed
tillgodoses motsvarande del av yrkandet
i motion U23 (m). Övriga delar av
yrkandena i motionerna U22 (v), U25 (c)
och U21 (kds) som avser
sysselsättningsfrågor och som inte
tillgodoses av bifall till U29 (mp) bör
avstyrkas.
4. Inriktningen av den ekonomiska
politiken för att minska arbetslösheten
Karin Pilsäter (fp) anför:
Folkpartiet hälsar med
tillfredsställelse att Europeiska rådet
återigen uttalar att kampen mot
arbetslösheten är en prioriterad fråga
för gemenskapen och dess medlemsländer.
Uttalandet som gjordes vid toppmötet i
Essen i december 1994 innehåller väl
genomtänkta rekommendationer för
medlemsländernas politik för fler jobb.
Det innebär att en gemensam strategi för
tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och
låg inflation har formulerats.
Samordnade insatser i fråga om
infrastruktur, framför allt
informationsteknik, miljö och energi är
exempel på åtgärder där utskottet anser
att EU-politik har en viktig roll att
spela i ansträngningarna att förbättra
sysselsättningsläget i Europa.
Vi ser vidare en skatteväxling för
bättre miljö och fler jobb, främjande av
frihandel, utveckling av den inre
marknaden och valutasamarbetet som
väsentliga inslag i en politik som
underlättar skapandet av en dynamisk
företagsamhet och fler arbetstillfällen.
Regeringskonferensen 1996 skall dock
enligt vår mening ses som en
grundlagsberedning som i första hand
krävs för att revidera delar av
fördragen i syfte att dels få
institutionerna att fungera bättre inför
den framtida utvidgningen med nya
medlemsländer, dels få arbetet inom den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken samt samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor att fungera
bättre.
Regeringskonferensens uppgift är inte
att vara en allmän genomgång av EU:s
framtida verksamhet utan arbetet bör
koncentreras på de uppgifter som är
nödvändiga för att klara utvidgningen
och få ett mer välfungerande samarbete.
I regeringens skrivelse framförs tankar
på att på regeringskonferensen framföra
förslag till förändringar i fördraget
genom ett avsnitt om
sysselsättningspolitik. Vi noterar att
regeringen inte kunnat precisera vad
dessa skulle innebära. Inte heller EU 96-
kommittén ansåg sig ha fått ett
tillräckligt underlag för att kunna
utföra en meningsfull studie av idén om
att skapa en sysselsättningsunion. Vi
befarar att sådana förslag till
fördragsändringar utan substantiellt
innehåll skulle kunna ta kraft från den
absolut viktigaste uppgiften vid
regeringskonferensen, nämligen
östutvidgningen och därav föranledda
institutionella reformer.
5. Inriktningen av den ekonomiska
politiken för att minska arbetslösheten
Michael Stjernström (kds) anför:
I likhet med vad som framförs i motion
U21 (kds) anser jag att Europa behöver
nya företag och företagare för att kunna
minska arbetslösheten. För att detta
skall komma till stånd fordras ett gott
företagsklimat. Förväntningarna på nya
arbetstillfällen ställs i första hand på
den privata sektorn och i synnerhet de
mindre företagen eftersom flera studier
visar att de flesta arbetstillfällena
genereras i just mindre företag.
Ett gynnsamt klimat för små- och
nyföretagande i Europa är därför av
största vikt för kampen mot den höga
arbetslösheten. De fem Essenpunkterna
måste därför följas upp på nationell
nivå. Det är emellertid viktigt att
klart fastslå att EU inte kan lösa
ländernas inhemska finanspolitiska och
näringspolitiska problem. EU kan däremot
bidra till att skapa gynnsamma
tillväxtförhållanden som i kombination
med medlemsländernas ekonomiska politik
framkallar ekonomisk utveckling. Den
huvudsakliga ansträngningen för att få
fram fler och utvecklingskraftiga
företag vilar därmed helt på vår vilja
att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande
åtgärder.
Kristdemokraterna stöder i princip
regeringens vilja att åstadkomma en
gemensam politik för ekonomisk tillväxt
och nya arbeten, det som brukar kallas
en sysselsättningsunion. En
sysselsättningsunion skall emellertid
bara skapas om den får en sådan
utformning att den verkligen kan
generera nya och riktiga arbeten.
Europeiska rådet har redan med stor
samstämmighet definierat vilka åtgärder
som måste vidtas inom EU för att
långsiktigt och varaktigt vitalisera den
europeiska arbetsmarknaden. I Essen
hösten 1994 kom man överens om att
kampen mot arbetslösheten skulle
koncentreras på följande punkter: sunda
statsfinanser, sysselsättningsintensiv
tillväxtbefrämjande ekonomisk politik,
satsning på utbildning, större
arbetmarknadspolitisk flexibilitet och
effektivitet samt sänkta indirekta
lönekostnader.
Om regeringen vill vara trovärdig i
fråga om gemensamma åtgärder för en s.k.
sysselsättningsunion kan den inte på
hemmaplan gå rakt emot de två viktigaste
åtgärder som beslutades på toppmötet i
Essen - minskade indirekta lönekostnader
och större arbetsmarknadspolitisk
flexibilitet - samt ignorera en tredje
punkt - sysselsättningsintensiv
tillväxt.
6. Den ekonomiska och monetära unionen
Karin Starrin (c) anser att den del av
finansutskottets yttrande som i
avsnittet Den ekonomiska och monetära
unionen börjar med I motionerna och
slutar med behandlade motioner bort ha
följande lydelse:
I motionerna U22 (v), U25 (c), U26 (c),
U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas
stark kritik mot ett genomförande av
EMU:s tredje steg som innebär en
gemensam centralbank och en gemensam
valuta.
Utskottet vill med anledning av dessa
motioner anföra följande.
Det råder i dag inget tvivel om att det
folkliga stödet för svenskt deltagande i
EMU:s tredje steg saknas. Utskottet
konstaterar att en svensk anslutning
till EMU:s tredje steg med nu kända
förutsättningar måste avvisas.
I likhet med vad som framhålls i motion
U25 (c) anser utskottet att Sverige inte
längre troskyldigt kan stämma in i
deklarationerna om att årtalet 1999
ligger fast för genomförande av EMU:s
tredje steg. Mycket talar för att den i
Maastrichtfördraget nedtecknade
tidtabellen inte håller. Verkligheten
kan komma att stoppa projektet. Den
växande osäkerheten - om projektet alls
blir av - kräver mot denna bakgrund en
höjd svensk handlingsberedskap. Denna
osäkerhet nödvändiggör att den
ekonomiska politiken bedrivs på sådant
sätt att ekonomin stärks så att Sverige
har full handlingsfrihet att säga nej
till svensk anslutning till EMU:s tredje
steg. Regeringen bör - med beaktande av
de tidsgränser som Maastrichtfördraget
uppställer - bereda frågan om hur
Sverige skall agera om EMU:s tredje steg
inte realiseras.
Sverige har i samband med
medlemskapsförhandlingarna anmält att
Sveriges riksdag kommer att pröva frågan
om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje
steg. En svensk anslutning till EMU:s
tredje steg förutsätter en
grundlagsändring av 9 kap. i
regeringsformen. I likhet med vad som
anförs i motion U25 (c) och U26 (c)
förordar utskottet en folkomröstning som
grund för ett sådant beslut.
I motionerna U22 (v), U26 (c), U29
(mp), U30 (s) och U31 (s) riktas kritik
mot EMU:s s.k. konvergenskriterier.
Utskottet vill med anledning härav
anföra följande.
De konvergenskriterier för inflation,
räntor och statsskuld som skall vara
uppfyllda för att kunna delta i EMU:s
tredje steg är ett verksamt medel för
att främja ekonomisk disciplin när det
gäller bl.a. statsskuld, budgetbalans
och inflation. Även om Sverige inte
kommer att delta i en ekonomisk och
monetär union är det helt nödvändigt att
nå upp till konvergenskriterierna.
Motivet för att ha sunda statsfinanser
och uppfylla konvergenskriterierna blir
ännu starkare om Sverige väljer att stå
utanför EMU.
Vad utskottet anfört med anledning av
här aktuella motioner bör
utrikesutskottet föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna.
7. Den ekonomiska och monetära unionen
Johan Lönnroth (v) anser att den del av
finansutskottets yttrande som i
avsnittet Den ekonomiska och monetära
unionen börjar med I motionerna och
slutar med behandlade motioner bort ha
följande lydelse:
I motionerna U22 (v), U25 (c), U26 (c),
U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas
stark kritik mot ett genomförande av
EMU:s tredje steg. Utskottet vill med
anledning av motionerna anföra följande.
Det är utskottets bestämda uppfattning
att den gemensamma valutaunionen inte
bör genomföras. Det är därför nödvändigt
att regeringen verkar för att frågan om
genomförandet av EMU:s tredje steg tas
upp på konferensens dagordning.
Det finns flera skäl till att
regeringen bör motsätta sig ett
genomförande av EMU:s tredje steg,
vilket innebär en gemensam centralbank
och en gemensam valuta. För det första
är det orimligt att makten över
penningpolitiken flyttas ut till
politiskt fristående institutioner. De
senaste årens erfarenheter av hög
arbetslöshet och våldsam spekulation på
de finansiella marknaderna talar i
stället för en ökad politisk kontroll
över valutakurser och räntenivåer. Det
andra skälet att säga nej till EMU tar
sin utgångspunkt i förhållandet att EU
inte utgör ett s.k. optimalt
valutaområde, som åtskilliga forskare
framhållit. Det finns stora strukturella
och kulturella skillnader mellan
länderna. De olika ländernas ekonomier
har mycket olikartad sammansättning och
kulturella och språkliga skillnader som
gör att arbetskraftens rörlighet är
betydligt mer begränsad än i t.ex. USA.
Dessa förhållanden gör att ett system
med en gemensam valuta, som följaktligen
starkt försvårar anpassningen till
chocker och yttre störningar i form av
valuta- eller räntejustering, kommer att
drabba enskilda regioner mycket hårt,
inte minst med tanke på alla
näringsanknutna och konjunkturella
olikheter.
Om rådet vid regeringskonferensen står
fast vid att EMU skall genomföras bör
regeringen kräva undantag i konferensens
sluttext som ger den handlingsfrihet som
krävs för att kunna stå utanför
valutaunionen. Ett sådant undantag
skulle innebära fortsatt möjlighet att
tillämpa nationell lagstiftning på det
monetära området och öka utrymmet för
nationella, ekonomiska och politiska
avvägningar.
I regeringens skrivelse uttalas att det
är det riksdagen som skall ta ställning
till Sveriges deltagande i den tredje
etappen av EMU. Utskottet delar inte
denna uppfattning. Om Sverige ställs
inför frågan att säga ja eller nej till
deltagande i den s.k. tredje etappen av
EMU, bör denna fråga avgöras genom en
folkomröstning.
Vad utskottet här anfört med anledning
av här berörda motioner bör
utrikesutskottet föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna.
8. Den ekonomiska och monetära unionen
Roy Ottosson (mp) anser att den del av
finansutskottets yttrande som i
avsnittet Den ekonomiska och monetära
unionen börjar med Utskottet har och
slutar med behandlade motioner bort ha
följande lydelse:
I motionerna U22 (v), U25 (c), U26 (c),
U29 (mp), U30 (s) och U31 (s) riktas
stark kritik mot ett genomförande av
EMU:s tredje steg. Utskottet vill med
anledning av dessa motioner anföra
följande.
Utskottet delar uppfattningen att
regeringen måste verka för att frågan om
genomförandet av den tredje etappen i
den ekonomiska och monetära unionen tas
upp på regeringskonferensens dagordning.
Det är utskottets bestämda uppfattning
att den gemensamma valutaunionen inte
bör genomföras.
Under överskådlig tid kommer ekonomier
och samhällen i stort att skilja sig
alltför mycket mellan de olika
medlemsstaterna. Detta innebär bl.a. att
risken är stor att massarbetslöshet och
företagsnedläggningar tilltar i de
länder som har svaga ekonomier eller
ekonomier i obalans. En gemensam valuta
innebär också att de olika staterna
måste föra en centraliserad gemensam
ekonomisk politik. Detta innebär i
praktiken slutet för den demokratiska
tradition som vi känner i bl.a. Sverige
och övriga nordiska länder.
Utskottet motsätter sig ett svenskt
deltagande i valutaunionen även om denna
genomförs. EMU-projektet hotar för
svensk del att leda till att delar av
näringslivet slås ut, fortsatt och
tilltagande massarbetslöshet, ökande
ekonomiska klyftor och minskat
inflytande för medborgarna. Svensk
ekonomi får sämre förutsättningar att
fungera bra om kronan ersätts med en
europeisk enhetsvaluta. Det sammanhänger
delvis med att svensk ekonomi i högre
grad än övriga EU-länder sammanhänger
med USA:s ekonomi; kronan beror i hög
grad på dollarns ställning. Den egna
valutan, kronan, är en viktig
stötdämpare gentemot dessa olikheter i
gentemot vår omvärld. Tas kronan bort
blir påfrestningarna på företagen och
arbetsmarknaden betydligt större. Det
innebär att fler företag slås ut och att
fler blir arbetslösa.
Utskottet anser att det är oerhört
viktigt att budgetunderskottet upphör
och statsskulden minskas, att
inflationen och räntorna hålls låga och
i paritet med vår omvärld samt att
kronans värde är stabilt och utvecklas
positivt. De fem konvergenskraven står
inte i motsatsförhållande till en bra
inhemsk ekonomisk politik - tvärtom. Men
den ekonomiska politiken kan inte
tillåtas bestå enbart av dessa fem krav.
Tvärtom måste de underordnas
övergripande sociala och miljömässiga
mål för den ekonomiska politiken. Vad
gäller den svenska konvergensplanen har
regeringen tillsammans med Miljöpartiet,
Centerpartiet och Kristdemokraterna
slagit fast att målen att minska
arbetslösheten och att minska
miljöskulden skall likställas med
konvergenskraven för svensk del.
Utskottet anser därför att regeringen, i
enlighet med vad som anförs i motion U29
(mp), bör verka för att
regeringskonferensen skall arbeta för
att konkreta arbetslöshetsmål och
miljömål skall uppfyllas tillsammans med
de fem konvergenskriterierna som finns
med i Maastrichtfördraget.
De steg Sverige hittills tagit på vägen
mot den monetära unionen förskräcker.
Valutaregleringen avskaffades utan att
få ersättas med ett modernare system för
att upprätthålla en viss tröghet på den
snabbt växande valutamarknaden. Kronans
knytning till EU:s valutasystem slutade
med att den dåvarande borgerliga
regeringen och Socialdemokraterna med
gemensamma krafter framgångsrikt pumpade
in luft i kronan. Den bubblan sprack
efter katastrofala 500 % riksbanksränta.
Det kostade det svenska folket
mångmiljardbelopp, fördjupad
lågkonjunktur, utslagning av företag,
snabbt ökande statsskuld, hög
arbetslöshet och minskade investeringar.
Utskottet noterar att kritiken mot EMU-
projektet som sådant, och i synnerhet
mot ett eventuellt svenskt deltagande,
vkar stadigt från näringsliv och
ekonomisk expertis. EMU har mycket stor
betydelse för hela det svenska folket
och implikationerna på det svenska
självstyret är stora. I praktiken
skulle ett svenskt deltagande i EMU
medföra att mycket stora delar av den
ekonomiska politiken i Sverige i
framtiden beslutas i Frankfurt och
Bryssel. I folkomröstningen om svenskt
medlemskap i EU framfördes från främst
Socialdemokraterna löftet att
omröstningen inte gällde eventuellt
deltagande i EMU - när det gäller denna
fråga utlovades att den skulle avgöras i
ett senare skede. Ett flertal länder i
EU kommer att anordna folkomröstningar
om sitt eventuella deltagande i EMU.
Utskottet anser därför att det är
nödvändigt att det svenska folket i en
folkomröstning avgör huruvida Sverige
skall gå med i EMU eller ej.
Utskottet anser sammanfattningsvis att
regeringen under förhandlingarna skall
kräva:
- Att det i fördraget skrivs in att
medlemskap i EMU avgörs av varje med-
lemsstat genom nationellt beslut
under förutsättning att man uppfyllt de
krav som ställs.
- Att sysselsättningskrav och krav på
att miljöskulden förs in i de s.k. kon-
vergensreglerna.
Vad utskottet här anfört med anledning
av här berörda motioner bör
utrikesutskottet föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna.
Skatteutskottets yttrande
1995/96:SkU5y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett
skatteutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1995/96:30
EU:s regeringskonferens 1996 jämte
motioner.
Beskattningen av sparande
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
anför motionärerna att det krävs ett
brett internationellt samarbete för att
minska arbetslösheten och att samarbetet
bl.a. måste innehålla världsomfattande
avtal om miniminivåer för kapitalskatter
(yrkande 19 i denna del). Enligt
motionärernas mening bör vidare
medlemsstaterna inom EU träffa ett avtal
som möjliggör utbyte av information om
banktillgodohavanden (yrkande 30).
Sverige har i dag
dubbelbeskattningsavtal med närmare
åttio länder, och de flesta avtalen
innehåller bestämmelser om utbyte av
information mellan
skatteförvaltningarna. Bestämmelsen om
informationsutbyte är normalt utformad i
enlighet med OECD:s modellavtal. De
svenska myndigheterna kan erhålla
informationen på begäran eller
automatiskt enligt särskild
överenskommelse.
Till följd av ett svenskt initiativ har
man inom Europarådet och OECD utarbetat
en konvention om ömsesidig handräckning
i skatteärenden. Konventionen har
antagits av Europarådets
ministerkommitté 1987 och innehåller
bl.a. regler om informationsutbyte. Den
har undertecknats av Sverige, Danmark,
Norge, Finland och USA och trädde i
kraft den 1 april 1995.
Inom EU gäller EG:s
handräckningsdirektiv (77/799/EEG) som
bl.a. innehåller regler om
informationsutbyte. Den
gemenskapsrättsliga grunden för
direktivet är att skatteflykt och
undandragande av skatt som sträcker sig
över medlemsstaternas gränser leder till
budgetförluster och kränkning av
principen om rättvis beskattning och är
ägnade att åstadkomma snedvridning av
kapitalrörelser och
konkurrensbetingelser på den gemensamma
marknaden.
Även om de redovisade instrumenten i
många fall ger goda möjligheter att
inhämta information om
banktillgodohavanden m.m. i utlandet
finns det begränsningar. Vissa länder
har inte velat träffa avtal om
informationsutbyte. När det gäller
direktivet finns en motsvarande
begränsning genom att medlemsstaterna
har rätt att vägra att genomföra
efterforskningar eller tillhandahålla
information som deras skattemyndigheter
inte får utföra eller samla in. En
medlemsstat får vidare vägra att lämna
ut information om detta skulle leda till
röjande av affärshemlighet eller
liknande eller om utlämnandet skulle
strida mot allmänna grundsatser.
Ett alternativ till informationsutbyte
när det gäller beskattningen av ränta är
att den utbetalande staten innehåller en
källskatt. Denna metod tillämpas av
Sverige när det gäller t.ex.
aktieutdelning. Inom EG har man 1989
lagt fram ett direktivförslag om
källskatt på ränta. När förslaget inte
accepterats av alla stater har man på
förslag av Belgien och Tyskland tagit
upp frågan om ett blandat system där
varje medlemsstat kan välja mellan att
ta ut källskatt och att lämna
information. Även detta förslag har
fallit. Bl.a. anser Storbritannien och
Luxemburg att varje form av gemensam
räntebeskattning kan innebära att deras
position på den internationella
kapitalmarknaden äventyras. Frågan har
emellertid fått ny aktualitet. I de
riktlinjer som det italienska
ordförandeskapet presenterat sägs bl.a.
att man - om en mer öppen attityd än
tidigare visas från några medlemsstaters
sida - bör återuppta behandlingen av
förslaget till direktiv om ett gemensamt
system för källbeskattning av
ränteintäkter. En diskussion bör enligt
direktiven inledas om detta ämne i syfte
att inhämta ministrarnas synpunkter om
lämpligheten att bibehålla det nuvarande
systemet eller att i stället påbörja
ändringar av de gällande systemen.
Vid finansministrarnas öppna debatt den
22 januari 1996 om det italienska
ordförandeskapets riktlinjer stödde
finansminister Göran Persson planerna på
gemensamma regler för beskattningen av
sparande. Finansministern tillade att en
lösning på detta problem borde ses som
en del av arbetet med att få till stånd
den ekonomiska och monetära unionen
(EMU). Finansministern pekade också på
betydelsen av ett ökat samarbete mellan
skatteadministrationerna och av att
dessa får tillgång till uppgifter av
betydelse för beskattningen.
Enligt skatteutskottets mening visar
det anförda att regeringen är medveten
om de problem som finns när det gäller
beskattningen av kapital och att
regeringen är pådrivande i dessa frågor.
Mot denna bakgrund finns det enligt
utskottets mening inte någon anledning
till tillkännagivanden med det innehåll
som motionärerna föreslår, och utskottet
avstyrker därför motion U22 yrkande 19 i
denna del och yrkande 30.
Skatter som styrmedel
I skrivelsen redovisar regeringen sin
inställning när det gäller att integrera
kravet på miljöhänsyn i olika
politikområden. Härvid framhåller
regeringen att en viktig förändring som
kan aktualiseras vid
regeringskonferensen är att tillämpa
majoritetsbeslut på områden där det för
närvarande krävs enhällighet. Ett sådant
område är beslut på miljöområdet som rör
bestämmelser av främst skattekaraktär.
I Moderaternas partimotion U23 anför
motionärerna att det är viktigt att
medlemsländerna kommer överens när det
gäller ekonomiska styrmedel och att
detta t.ex. gäller den av motionärerna
förespråkade miniminivån för
koldioxidbeskattningen. Motionärerna
anser emellertid inte att Romfördraget
bör ändras så att det blir möjligt att
fatta majoritetsbeslut om
harmoniseringen av skatter.
Motionärerna från Folkpartiet
liberalerna anför i motion U19 att det
är viktigt att gå över till
majoritetsbeslut när det gäller frågor
om ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken. De vill att Sverige
verkar för en ändring av Romfördraget
som gör det möjligt att med kvalificerad
majoritet införa avgifter för att
motverka gränsöverskridande
miljöproblem. Av ändringen bör det
enligt motionärerna framgå vilka
föroreningar som kan avgiftsbeläggas,
att intäkten tillfaller det enskilda
medlemslandet och att det skall vara
fråga om minimiavgifter. Den allmänna
skatte- och finanspolitiken faller
enligt motionärerna självklart under den
nationella kompetensen.
I Centerpartiets motion U25 anför
motionärerna att gemenskapens oförmåga
att enas i frågan om en gemensam
koldioxidskatt visar på problemet med
dagens beslutsregler. EU-samarbetet på
miljöområdet bör enligt dessa motionärer
koncentreras på att åstadkomma
miniminormer i syfte att främja en
hållbar utveckling och på att beslut om
gemensamma ekonomiska styrmedel skall
fattas med kvalificerad majoritet.
Sverige bör därför enligt motionärerna
driva frågan om ett slopande av
Romfördragets krav på enhällighet vid
beslut om miljöskatter.
Också i Kristdemokraternas partimotion
U21 anförs att beslut om miljöskatter
bör kunna fattas med kvalificerad
majoritet. Motionärerna anser att den
svenska utgångspunkten måste vara att
EU:s miljöprofil skall stärkas, och
Sverige bör därför under konferensen
arbeta för att beslut om miljöskatter
skall kunna fattas med kvalificerad
majoritet.
I Vänsterpartiets motion U22 begärs ett
tillkännagivande om att mellanstatliga
avtal om miniminivåer för energi- och
miljöskatter bör eftersträvas.
Miljöpartiet anför i sin partimotion
U29 att regeringen bör verka för att en
lägsta energi- och koldioxidskatt införs
obligatoriskt.
Enligt artikel 99 i Romfördraget krävs
enhällighet vid beslut om harmonisering
av omsättningsskatter, punktskatter och
andra indirekta skatter och avgifter.
I artikel 130r anges att gemenskapens
miljöpolitik skall bidra till att
bevara, skydda och förbättra miljön, att
skydda människors hälsa, att utnyttja
naturresurserna varsamt och rationellt
och att främja åtgärder på
internationell nivå för att lösa
regionala eller globala miljöproblem.
Beslut om vilka åtgärder som skall
vidtas för att nå miljömålen skall
enligt artikel 130s punkt 1 fattas med
kvalificerad majoritet. Enligt punkt 2 i
samma artikel krävs dock enhällighet för
beslut som rör bestämmelser av främst
skattekaraktär, åtgärder som avser
fysisk planering och åtgärder som
väsentligt påverkar en medlemsstats val
mellan olika energikällor och den
allmänna strukturen hos dess
energiförsörjning. Rådet får genom ett
enhälligt beslut definiera de frågor i
vilka beslut skall fattas med
kvalificerad majoritet.
Enligt artikel 130t skall de
skyddsåtgärder som antas för att nå
miljömålen inte hindra någon medlemsstat
från att behålla eller införa strängare
skyddsåtgärder om de är förenliga med
övriga bestämmelser i Romfördraget.
Sådana skyddsåtgärder skall anmälas till
kommissionen.
Inom EU har under längre tid pågått ett
arbete som syftar till att åstadkomma
gemensamma bestämmelser om uttag av
energi- och koldioxidskatt. I ett
direktivförslag från 1992 (KOM 92/266)
föreslog kommissionen en separat energi-
och koldioxidskatt som skulle omfatta
såväl mineraloljor som kol, naturgas och
elektrisk kraft. Det var en obligatorisk
skatt men dess införande skulle bl.a.
vara beroende av att andra OECD-länder
introducerade liknande skatter. Enighet
har emellertid inte kunnat uppnås om
detta förslag och andra alternativ har
därför diskuterats löpande under åren. I
maj 1995 har kommissionen presenterat
ett reviderat direktivförslag (KOM
95/172). Direktivet skall alltjämt
omfatta samtliga fossila bränslen samt
elektrisk kraft men skatten skall vara
frivillig. Vissa möjligheter till
skattelättnader för energiintensiv
industri ingår. Det reviderade
direktivförslaget har diskuterats vid
Ekofinmötet i oktober 1995 utan att man
har lyckats ena sig om riktlinjer för
den rådsarbetsgrupp som arbetar med
frågan.
Det italienska ordförandeskapet har i
sina riktlinjer för vårens arbete
angivit att direktivet bör antas efter
det att Europaparlamentet lämnat sitt
yttrande. Vid finansministrarnas debatt
den 22 januari 1996 om ordförandeskapets
riktlinjer har finansminister Göran
Persson förespråkat en obligatorisk
koldioxid- och energibeskattning som
integreras med nuvarande gemensamma
regler för energibeskattning.
Utskottet delar motionärernas
inställning när det gäller behovet av
att få till stånd gemensamma regler om
en minimibeskattning på
energiskatteområdet för att på det
sättet minska användningen av fossila
bränslen och härigenom begränsa
koldioxidutsläppen. Det direktivförslag
som kommissionen lagt fram och som efter
vissa ytterligare revideringar nu
diskuteras innehåller inte några
minimiskattesatser utan de medlemsländer
som så önskar kan övergångsvis använda
sig av en nollskattesats. Det finns inte
heller några regler om att
minimiskattesatser skall införas i
framtiden. Det är med hänsyn härtill
nödvändigt att söka få till stånd
dndringar i direktivet innan ett beslut
fattas. Någon anledning till
tillkännagivanden till regeringen om
behovet av överenskommelser om
miniminivåer för energiskatterna
föreligger enligt utskottets mening
inte, och utskottet avstyrker därför
motionerna U22 yrkande 24 och U29
yrkande 35.
När det gäller frågan om en ändrad
beslutsordning för skatter på
miljöområdet är utskottet inte i
nuvarande läge berett att tillstyrka en
sådan förändring. Som framgått lägger
medlemsländerna stor vikt vid
utformningen av regler som har betydelse
för den egna ekonomin och förbehåller
sig rätten att själva göra avvägningen
mellan miljöintresset och andra
intressen som risken för ökad
arbetslöshet, minskade statsinkomster
etc. Utskottet anser inte att det finns
skäl att frångå denna ordning och
avstyrker därför motionerna U19 yrkande
2, U21 yrkande 46 och U25 yrkande 15.
Det finns inte heller någon anledning
till ett tillkännagivande om att
nuvarande ordning bör bibehållas.
Utskottet avstyrker därför även motion
U23 i denna del.
Skatteväxling
I flera motioner framställs yrkanden om
att Sverige bör vara pådrivande när det
gäller en växling från skatter på arbete
till miljöskatter. Sådana yrkanden
framställs i motionerna U19 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4, U21 av
Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 47 i
denna del och U29 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) yrkande 34.
Skatteväxlingsutredningen har i uppdrag
att undersöka förutsättningarna för en
växling från skatter på arbete till
miljöskatter. Bakgrunden är bl.a. den
vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning som utarbetats av
kommissionen och som Europeiska rådet
antagit i december 1993. Enligt
utredningens direktiv skall ett
betänkande avlämnas senast den 30 juni
1996.
Enligt skatteutskottets mening är det
viktigt att möjligheterna att få till
stånd en sänkning av skatten på arbete
och en ökad miljörelatering inom
skattesystemet tas till vara såväl i
Sverige som internationellt. Det arbete
som bedrivs inom
Skatteväxlingsutredningen avser att
klarlägga förutsättningarna för en sådan
omställning och är även inriktat på att
reda ut förutsättningarna för att
genomföra en skatteväxling inom EU.
Enligt utskottets mening bör
Skatteväxlingsutredningens arbete med
dessa frågor avvaktas. Någon anledning
till tillkännagivanden till regeringen
om behovet av att driva
skatteväxlingsfrågan internationellt
finns det enligt utskottets mening inte.
Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandena.
Den inre gränskontrollen
I regeringens skrivelse anförs att
syftet med samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor är att med bibehållen
säkerhet och trygghet för medborgarna
uppnå fri rörlighet för personer. Det
innebär på sikt en avveckling av inre
gränskontroller och andra åtgärder
vilket kommer att underlätta för
personer att fritt röra sig över
gränserna. Enligt vad som anförs i
skrivelsen ställer detta stora krav
bl.a. på samarbetet kring
brottsbekämpning, inte minst när det
gäller den internationella
narkotikatrafiken. Det är därför enligt
regeringen nödvändigt att i samverkan
med andra länder finna nya vägar för att
bekämpa illegal narkotikahandel och
annan kriminalitet med internationell
anknytning.
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) yrkande 48 anför motionärerna att
det behövs en fortsatt nationell
gränskontroll mot narkotika, vapen och
miljöskadliga eller ohälsosamma
produkter.
I motion U29 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) yrkande 45 i denna del anför
motionärerna att regeringen bör verka
för att gränskontrollerna bibehålls.
Frågan om kontrollverksamheten vid inre
gräns har utretts av EU-
gränskontrollsutredningen. I avvaktan på
att beredningen av utredningens förslag
slutförs har Tullverkets befogenheter
reglerats i övergångsbestämmelserna till
tullagen. Den kontroll av trafiken från
annat EU-land som tullmyndigheterna har
ålagts gäller förutom narkotika och
vapen även vissa andra varor som
omfattas av införselförbud, t.ex.
injektionssprutor, kanyler,
dopningsmedel, ammunition,
springstiletter och andra s.k.
gatustridsvapen, vissa kulturföremål,
hundar och katter samt alkohol och tobak
som inte får föras in skattefritt vid
inresa till Sverige. För detta slags
varor har en anmälnings- och
uppgiftsskyldighet behållits liksom
tullens kontrollbefogenheter enligt
vissa bestämmelser i 1987 års tullag.
Tullens kontroll gäller även införsel av
vissa djur från andra EU-länder.
Enligt skatteutskottets mening innebär
de beslut som fattats om
tullverksamheten inför Sveriges
medlemskap i EU att tullens funktion i
fråga om kontrollen av illegal införsel
av bl.a. narkotika och andra varor som
omfattas av införselförbud har behållits
även vid den inre gränsen.
Regeringen har aviserat att en
proposition om tullens befogenheter
kommer att läggas fram under våren 1996.
Utskottet anser att detta förslag bör
avvaktas och avstyrker motionsyrkandena.
Konventionen om användning av
informationsteknik för tulländamål
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
anför motionärerna att riksdagen bör
motsätta sig de integritetskränkande
inslagen i den nyligen undertecknade
konventionen om användning av
informationsteknik för tulländamål.
I juli 1995 har EU:s medlemsländer
undertecknat en konvention om användning
av informationsteknik för tulländamål.
Konventionen syftar till att förstärka
samarbetet mellan tullmyndigheterna
genom att fastställa förfaranden som
möjliggör för tullmyndigheterna att
agera gemensamt och utbyta
personuppgifter eller andra uppgifter
som har samband med olaglig handel genom
användning av ny teknik. Vilka uppgifter
som får föras in i systemet regleras
genom en uppräkning i konventionen.
Införandet av uppgifter är underställt
de lagar som gäller i den medlemsstat
som tillhandahåller uppgiften, och
särskilda restriktioner gäller för hur
uppgifterna får användas. Konventionen
träder i kraft tre månader efter det att
den har ratificerats av samtliga
undertecknare. Genom ett särskilt avtal
har det dock öppnats en möjlighet att
börja tillämpa konventionen redan efter
det att åtta medlemsstater ratificerat
den.
Enligt utskottets mening bör
ställningstaganden rörande konventionen
lämpligen anstå till dess denna
föreläggs riksdagen för godkännande.
Utskottet avstyrker därför motion U22
yrkande 53 i denna del.
Stockholm den 20 februari 1996
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors
(s), Anita Johansson (s), Sverre Palm
(s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström
(s), Björn Ericson (s), Carl Fredrik
Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger
Lundberg (s), Ulla Rudin (s), Jan-Olof
Franzén (m), Holger Gustafsson (kds),
Carl Erik Hedlund (m), Eskil Erlandsson
(c), Per Rosengren (v) och Birger
Schlaug (mp).
Avvikande meningar
1. Skatter som styrmedel
Isa Halvarsson (fp), Holger Gustafsson
(kds), Eskil Erlandsson (c) och Birger
Schlaug (mp) anför:
Vi anser att kravet på enhällighet vid
beslut om miljöskatter begränsar
möjligheten att vidta de åtgärder som
behövs för att uppnå de gemensamma
miljömålen. Svårigheterna att nå enighet
om en miniminivå för
koldioxidbeskattningen visar på
problemen med dagens beslutsregler.
Sverige bör verka för en ändring av
Romfördraget som gör det möjligt att
införa miljöskatter för att motverka
gränsöverskridande miljöproblem med
kvalificerad majoritet. Av ändringen bör
det framgå vilka föroreningar som kan
beskattas, att intäkten tillfaller det
enskilda medlemslandet och att det skall
vara fråga om minimiskatter.
Med det anförda tillstyrker vi
motionerna U19 yrkande 2, U21 yrkande 46
och U25 yrkande 15.
2. Skatteväxling
Isa Halvarsson (fp) och Holger
Gustafsson (kds) anför:
Vi anser att det är en klok strategi för
Europa att stimulera fler arbeten i den
privata tjänstesektorn genom en lägre
beskattning av arbete.
De idéer om en ökad beskattning av
miljöfarliga utsläpp och en sänkning av
skatten på arbete som läggs fram i
vitboken om tillväxt, konkurrenskraft
och sysselsättning bör genomföras
skyndsamt.
Sverige bör enligt vår mening driva på
det gemensamma arbetet med att genomföra
vitbokens idéer om skatteväxling. Bl.a.
bör mervärdesskattedirektivet ändras så
att det blir möjligt för de
medlemsländer som så önskar att införa
en lägre mervärdesskatt på tjänster.
Vi tillstyrker motionerna U19 yrkande 4
och U21 yrkande 47 i denna del.
3. Skatteväxling
Birger Schlaug (mp) och Per Rosengren
(v) anför:
Vi anser att Sverige bör driva på
utvecklingen när det gäller
skatteväxling som en metod att såväl
minska miljöbelastningen och stimulera
teknikutvecklingen som skapa fler
arbetstillfällen.
De idéer om en ökad beskattning av
miljöfarliga utsläpp och en sänkning av
skatten på arbete som läggs fram i
vitboken om tillväxt, konkurrenskraft
och sysselsättning bör genomföras
skyndsamt. Sverige bör enligt vår mening
driva på det gemensamma arbetet med att
genomföra vitbokens idéer om
skatteväxling.
Vi tillstyrker motion U29 yrkande 34.
4. Skatteväxling
Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf,
Jan-Olof Franzén och Carl Erik Hedlund
(alla m) anför:
Den höga beskattningen av arbete i
Sverige och i andra EU-länder är en
starkt bidragande orsak till den höga
arbetslösheten. Skatten på arbete måste
således sänkas. Detta bör inledningsvis
ske med särskild inriktning på privata
tjänster. I dag medför den sammanlagda
effekten av inkomstskatt,
socialförsäkringsavgifter och
mervärdesskatt att tjänster för
hushållssektorn knappast kan
efterfrågas.
Under våren 1994 togs från svensk sida
initiativ som syftade till att EU:s
mervärdesskattedirektiv skulle ändras så
att det blev möjligt för medlemsländer
som så önskade att slopa eller införa
lägre mervärdesskatt på tjänster. Sedan
den socialdemokratiska regeringen
tillträdde har frågan inte längre
drivits. Enligt vår mening bör Sverige
återuppta arbetet på att genomföra denna
förändring av mervärdesskattedirektivet.
Det är också angeläget att så långt
möjligt öka miljörelateringen i olika
länders skattesystem. Sverige har i
flera avseenden varit en föregångare.
Det är viktigt att i det gemensamma
arbetet inom EU skapa förutsättningar
för en internationell utveckling där
miljörelateringen kan öka och de
intäkter som kan bli följden används för
att sänka andra skadliga skatter, främst
skatten på arbete.
Det ligger emellertid en fara i att
helt koppla samman ambitionen om ökad
miljörelatering av skattesystemet och
den nödvändiga uppgiften att sänka
skatten på arbete. Den stora skillnaden
i skattebaser gör att även mycket
omfattande skärpningar av miljöskatterna
inte ger möjlighet till mer än
marginella sänkningar av skatten på
arbete sett som andel av det totala
uttaget.
Vad vi ovan anfört bör enligt vår
mening ges regeringen till känna.
5. Den inre gränskontrollen
Per Rosengren (v) och Birger Schlaug
(mp) anför:
I Norden har vi kombinerat fri rörlighet
för personer med en bevarad
gränskontroll. Tullkontrollen har inte
inneburit något allvarligt hinder för
den fria rörligheten och har möjliggjort
en effektiv kontroll av narkotikahandel,
vapensmuggling, m.m.
Inom EU anser man att tullkontrollen
vid gräns mot tredje-land är en
självklar metod för att bekämpa
narkotikahandel och annan brottslighet.
Kontrollen vid de inre gränserna vill
man emellertid ersätta med ökat
samarbete. Detta kommer självklart att
leda till ökande krav på olika
kompenserande åtgärder som inrikes
kontrollinsatser av polis, införande av
nya dataregister m.m. Härigenom
förstärks samhällenas polisiära
karaktär.
Vi anser att regeringen vid
regeringskonferensen bör verka för att
medlemsländerna ges en fortsatt rätt
till inre gränskontroller när det gäller
narkotika, vapen, m.m. och tillstyrker
därför motionerna U22 yrkande 48 och U29
yrkande 45.
Justitieutskottets yttrande
1995/96:JuU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Inledning
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
beslutat bereda samtliga utskott utom
utbildnings- och bostadsutskotten
tillfälle att senast den 15 februari
1996 avge yttrande över regeringens
skrivelse 1995/96:30, EU:s
regeringskonferens 1996, jämte motioner
i de delar som har samband med
respektive utskotts beredningsområde.
Med anledning av skrivelsen har väckts
motionerna 1995/96:U19-U31.
Ärendet föranleder följande yttrande
från justitieutskottet.
Utskottet
Inledning
I skrivelsen lämnar regeringen en
redogörelse för förberedelsearbetet
inför EU:s regeringskonferens 1996 samt
för vissa principiella
ställningstaganden i de frågor som
konferensen kan komma att behandla.
Yttrandets omfattning
De frågor som aktualiseras i ärendet och
som ligger inom justitieutskottets
beredningsområde berörs i första hand i
skrivelsens avsnitt 9 Samarbete i
rättsliga och inrikes frågor och de
motionsyrkanden som gäller sådana
frågor. I yttrandet behandlar utskottet
frågor om s.k. kompensatoriska åtgärder
inför ett slopande av den inre
gränskontrollen inom unionen och det
fortsatta samarbetet inom tredje
pelaren, flera frågor med anknytning
till Europolkonventionen samt
harmonisering av straffrätten. Därutöver
behandlar utskottet frågan om åtgärder
mot fusket inom EU och den svenska
narkotikapolitiken i ett EU-perspektiv.
Utskottet behandlar således motionerna
U19 yrkande 5 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp), U21 yrkandena 37, 38, 39, 40 och
41 av Alf Svensson m.fl. (kds), U22
yrkandena 48, 49, 50 och 53 av Gudrun
Schyman m.fl. (v), U23 delvis av Carl
Bildt m.fl. (m), U25 yrkande 20 av Olof
Johansson m.fl. (c), U29 yrkande 45 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och U30
yrkandena 1 och 7 av Bengt-Ola Ryttar
(s).
Regeringskonferensen 1996
EU:s fundament utgörs av de
grundläggande fördragen, det vill säga
fördraget om upprättandet av Europeiska
kol- och stålgemenskapen (Paris
fördraget), fördraget om upprättandet av
Europeiska gemenskapen (Romfördraget),
fördraget om upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen
(Euroatomfördraget) och fördraget om
Europeiska unionen (Maastricht
fördraget). De tre förstnämnda fördragen
utgör den s.k. första pelaren i vilken
medlemsstaterna har överlåtit vissa
beslutsbefogenheter till gemenskaperna.
Genom Maastrichtfördraget har samarbetet
utvidgats till den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (andra pelaren)
och till det rättsliga och
inrikespolitiska området (tredje
pelaren).
Enligt Maastrichtfördraget (artikel
N.2) skall EU-länderna under år 1996
sammankalla en konferens med företrädare
för medlemsländernas regeringar.
Konferensen skall undersöka vilka
bestämmelser i fördraget som behöver
ändras för att de mål som står angivna
där skall kunna uppfyllas.
Regeringskonferensen kan alltså få till
uppgift att revidera i stort sett alla
frågor inom EU:s kompetensområden. Några
frågor är uttryckligen fastslagna för
regeringskonferensens agenda. Det är
utrikes- och säkerhetspolitiken,
medbeslutandeproceduren, rättshierarkin,
räddningstjänst, energi, turism och
budgetfrågor.
Enligt planerna skall konferensen
inledas den 29 mars 1996. Hos flertalet
medlemsländer är siktet inställt på att
konferensen skall vara avslutad sommaren
1997.
Unionens förberedelser inför
regeringskonferensen 1996
Vid Europeiska rådets möte på Korfu i
juni 1994 anmodades ministerrådet,
kommissionen och Europaparlamentet att
upprätta rapporter med utgångspunkt i en
utvärdering av hur Maastrichtfördraget
hittills fungerat. Dessa rapporter har
överlämnats till reflektionsgruppen, som
på uppdrag av Europeiska rådet haft i
uppgift att förbereda
regeringskonferensen. På grundval av
institutionernas ställningstaganden har
reflektionsgruppen lagt fram ett
slutdokument i december 1995 där det
bl.a. anges förslag till förbättringar i
fördraget. Gruppen har bestått av
företrädare för medlemsstaternas
utrikesministrar, för Europeiska
kommissionen och för Europaparlamentet.
Svenska förberedelser inför
regeringskonferensen 1996
De svenska förberedelserna inför
regeringskonferensen har pågått sedan
hösten 1994. I ett första skede har de
frågor som väntas komma upp vid
konferensen identifierats och de svenska
intressena i dessa frågor har
analyserats. Detta arbete har
fortlöpande redovisats i EU-nämnden och
vid föredragningar i utrikes- och
konstitutionsutskotten.
Regeringen beslöt den 9 mars 1995 att
tillsätta en parlamentarisk kommitté
inför regeringskonferensen. Kommittén,
som antagit namnet EU 96-kommittén, har
i uppdrag dels att låta göra utredningar
om viktigare sakfrågor som kan komma att
behandlas vid konferensen, dels att
stimulera den offentliga debatten kring
regeringskonferensens huvudfrågor och ge
företrädare för olika åsiktsriktningar
utrymme att argumentera för sina
uppfattningar. Kommittén har däremot
inte till uppgift att lägga fram förslag
till svenska ståndpunkter vid
regeringskonferensen utan det är
regeringens ansvar att i samråd med
riksdagen lägga fast dessa ståndpunkter.
Kommittén har fortlöpande publicerat
rapporter i aktuella frågor.
Konstitutionsutskottet uttalade i ett
betänkande i maj 1995 att regeringen
under hösten 1995 borde redovisa
uppläggningen av förberedelsearbetet
inför regeringskonferensen samt vissa
mer principiella ställningstaganden från
regeringens sida i de sakfrågor som
konferensen kommer att behandla.
Riksdagen gav som sin mening regeringen
till känna vad konstitutionsutskottet
anfört (1994/95:KU43, rskr. 387). Den nu
aktuella skrivelsen är resultatet av
riksdagens uttalande.
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller
överstatlighet inom tredje
pelaren m.m.
Bakgrund
Maastrichtfördraget innehåller i
avdelning VI (artiklarna K-K.9)
bestämmelser om samarbete i rättsliga
och inrikes frågor. Detta samarbete, som
är mellanstatligt, utgör, som redovisats
ovan, den s.k. tredje pelaren inom EU.
Det utmärkande för samarbetet i tredje
pelaren är att staterna inte blir bundna
genom överstatliga beslut. Samarbetet
förutsätter enighet mellan länderna och
måste i många fall följas upp med t.ex.
lagstiftning på det nationella planet.
Samarbetet omfattas alltså inte av EG-
rätten (första pelaren) och dess
principer, som t.ex. innebär EG-rättens
företräde framför nationell lag. Skälet
till detta är att samarbetet i tredje
pelaren berör rättsstatliga kärnområden,
där det bedömts viktigt att
medlemsstaterna behåller ett
självbestämmande.
Nämnda artiklar i fördraget definierar
inte närmare samarbetet i tredje pelaren
utan anger i stället nio områden som
medlemsstaterna skall betrakta som
frågor av gemensamt intresse (artikel
K.1). Områdena är asylpolitiken,
personers överskridande av yttre
gränser, invandringspolitiken, kampen
mot narkotikamissbruk, kampen mot
bedrägerier i internationell skala,
civilrättsligt samarbete,
straffrättsligt samarbete samt tull- och
polissamarbete för att bekämpa
gränsöverskridande brottslighet. När det
gäller narkotikafrågorna är samtliga
pelare inblandade, men särskilt den
första (hälsoskyddsaspekten) och den
tredje (kampen mot narkotikabrott).
Syftet med samarbetet inom tredje
pelaren är att förverkliga EU:s mål,
särskilt den fria rörligheten för
personer.
Medlemsstaterna skall enligt fördraget
informera och samråda med varandra inom
ministerrådet i syfte att samordna sitt
handlande på områdena för tredje pelaren
(artikel K.3).
När det gäller institutionernas roll
inom tredje pelarens områden kan
följande anmärkas. Ministerrådet har tre
möjligheter att agera. Det kan a) anta
gemensamma ståndpunkter, b) besluta om
gemensamma åtgärder eller c) utarbeta
internationella avtal - konventioner -
som medlemsstaterna sedan skall anta. I
frågor som faller under de sex första
områdena i uppräkningen i artikel K.1
får både kommissionen och de enskilda
medlemsstaterna ta initiativ till aktion
i ministerrådet.
Kommissionen kan i full omfattning
delta i arbetet inom tredje pelaren men
har inte förslagsrätt vad gäller det
straffrättsliga samarbetet samt polis-
och tullsamarbetet.
Beslut fattas genom enhälliga
rådsbeslut utom i procedurfrågor.
Ordförandeskapet och kommissionen skall
regelbundet underrätta Europaparlamentet
om sina överläggningar på de olika
områdena under tredje pelaren och
ordförandeskapet skall också samråda med
Europaparlamentet om de viktigaste
aspekterna av verksamheten.
Europaparlamentet får ställa frågor
eller rikta rekommendationer till rådet.
Arbetet i tredje pelaren samordnas av
den s.k. K.4-kommittén som under sig har
tre styrgrupper; en för
migrationsfrågor, en för polis- och
tullsamarbete och en för rättsligt
samarbete. Varje styrgrupp har ett antal
arbetsgrupper under sig.
Enligt Maastrichtfördraget kan rådet
besluta att föra över ett område från
tredje pelaren till första pelaren
avseende de sex första områdena i
artikel K.1. Ett sådant beslut innebär
att det gemenskapsrättsliga systemet
blir gällande, inklusive de kompetenser
som domstolen, kommissionen och de
övriga institutionerna har. Beslutet
måste godkännas av medlemsstaterna i
enlighet med deras konstitutionella
bestämmelser. Denna möjlighet har
hittills inte utnyttjats.
Motionerna
I flera motioner tas upp spörsmålet om
vissa frågor på samarbetsområdet inom
tredje pelaren skall flyttas över till
första pelaren och bli föremål för
överstatliga beslut. Sålunda yrkas i
motion U19 (fp) att narkotikabekämpning,
den yttre gränskontrollen och kampen mot
bedrägerier i internationell skala bör
föras över till första pelaren. I motion
U23 (m) yrkas att vissa åtgärder mot
narkotika bör bli föremål för
överstatlighet. Enligt den sistnämnda
motionen skulle vissa minimiregler
beträffande åtgärder mot spridning av
narkotika då kunna införas inom hela EU.
I motion U21 (kds) yrkas bl.a. att
gränskontrollfrågorna skall överföras
till första pelaren. I motionerna U22
(v), U25 (c) och U30 (s) förordas att
samarbetet inom tredje pelaren även i
fortsättningen skall vara
mellanstatligt.
I två motioner tas upp kommissionens
roll när det gäller det rättsliga och
inrikes samarbetet. I motion U21 (kds)
föreslås att kommissionen får nödvändiga
befogenheter att förhindra
gränsöverskridande brottslighet, bl.a.
genom utvidgad initiativrätt, och i
motion U23 (m) begärs att kommissionen
skall få initiativrätt inom tredje
pelaren.
EU:s institutioners inställning
Av avgivna rapporter (se SOU 1995:80 s.
15 f) framgår att varken ministerrådet,
kommissionen eller parlamentet är nöjda
med utvecklingen hittills inom tredje
pelarens område. Särskilt hos
kommissionen och Europaparlamentet märks
en besvikelse, men alla tre
institutionerna betonar vikten av att
komma vidare på detta område.
Europaparlamentet anser att det är hög
tid för avgörande framsteg inom den
tredje pelaren, och därför måste, anser
parlamentet, bl.a. beslut om
asylpolitik, yttre gränskontroll,
invandringspolitik och aktioner mot
narkotikamissbruk gradvis föras in under
de traditionella EG-områdenas domän.
Ministerrådet måste ges möjlighet att
fatta beslut med kvalificerad majoritet,
menar parlamentet, och begränsningarna i
kommissionens initiativrätt bör tas
bort.
Reflektionsgruppen konstaterar i sitt
slutdokument att alla inom gruppen var
ense om att regeringskonferensen bör
förstärka unionens möjlighet att skydda
sina medborgare mot terrorism, handel
med droger, tvättning av pengar,
utnyttjande av illegal invandring och
andra former av internationellt
organiserad brottslighet. Många menade
att flera frågor inom tredje pelaren
borde föras över till gemenskapens
kompetensområde, t.ex. invandring, asyl
och viseringspolitik och gemensamma
regler om kontroll av de yttre
gränserna. Några kunde tänka sig att
utsträcka gemenskapens kompetensområde
till att omfatta bekämpning av
drogmissbruk och bedrägerier på
internationell nivå samt tullsamarbete.
Svenska ståndpunkter
EU 96-kommittén konstaterar i sitt nyss
avgivna betänkande (SOU 1996:19)
Sverige, EU och framtiden att det
föreligger enighet om att samarbetet
inom den tredje pelaren brister både i
effektivitet och i fråga om den
demokratiska och rättsliga kontrollen.
Orsakerna härtill är många, t.ex. att
besluten kräver enhällighet, att tydliga
mål saknas, att institutionernas roll är
för begränsad och att beslutsprocessen
är för krånglig samtidigt som beslutens
rättsliga status är oklar. Kommittén
anser att asyl- och invandringsfrågorna
bör flyttas till första pelaren. Större
effektivitet kan också nås, anförs det,
om vissa funktioner i
gemenskapssamarbetet tillämpas även när
det gäller samarbetet inom den tredje
pelaren. Kommissionens initiativrätt och
kontrolluppgifter bör kunna utövas i
fråga om alla områden inom ramen för det
rättsliga och inrikes samarbetet.
Regeringen anför i sin skrivelse att
samarbetet inom tredje pelaren även i
fortsättningen i huvudsak bör vara
mellanstatligt. Samtidigt skall, anförs
det, övervägas om inte institutionernas
roll kan förstärkas på ett
ändamålsenligt sätt och därigenom få
till stånd ett mer effektivt och
resultatorienterat arbetssätt. Sålunda
anser regeringen att kommissionen skulle
kunna ges initiativrätt också på de
områden inom tredje pelaren där
kommissionen för närvarande saknar sådan
rätt (straffrättsligt samarbete, tull-
och polissamarbete). Kommissionens roll
kan vidare, anförs det, ytterligare
förstärkas om den får i uppdrag att
övervaka efterlevnaden av de
överenskommelser som träffas inom ramen
för det rättsliga och inrikes
samarbetet. En sådan kompetens för
kommissionen skulle enligt regeringens
mening dels bidra till en ökad
effektivitet och likformighet i det
nationella genomförandet av konventioner
och andra överenskommelser, dels ha
fördelar vad gäller konventioner inom
det rättsliga och inrikes samarbetet för
vilka EG-domstolen fungerar som
tvistlösare. Regeringen anser vidare att
det vid regeringskonferensen bör
övervägas hur Europaparlamentets roll i
beslutsprocessen på tredje pelarens
område kan utvidgas. Parlamentet borde,
anför regeringen, i högre grad än för
närvarande ha tillgång till förslag till
beslut som är bindande för
medlemsstaterna. I ett sådant fall
skulle parlamentet kunna ges möjlighet
att inom viss tid inkomma med synpunkter
på förslaget. EG-domstolen har - med
ett undantag - ingen kompetens inom
samarbetet i tredje pelarens frågor.
Undantaget avser den möjlighet som
medlemsstaterna har att i mellanstatliga
konventioner föreskriva rätt för
domstolen att tolka
konventionsbestämmelserna och avgöra
alla tvister om deras tillämpning.
Regeringen anser att Sverige bör
acceptera att domstolen tilldelas en
roll som både tvistlösare och uttolkare
av konventioner som medlemsstaterna
ingår på det rättsliga och polisiära
samarbetsområdet. Frågan måste dock,
anses det, bedömas från fall till fall
med hänsyn till det sakliga innehållet i
varje konvention. Sverige bör, anförs
det, främja förändringar som gör att
domstolen kan meddela sina avgöranden
snabbare än i dag.
Vad beträffar asyl- och
invandringsfrågor är det regeringens
uppfattning att det kan övervägas att
föra över lämpliga delar av detta område
till gemenskapslagstiftningen. Därigenom
skulle, anför regeringen, bättre
förutsättningar skapas för
förverkligandet av den fria rörligheten
för personer. Detta borde, anser
regeringen, kunna bidra till att lättare
finna lösningar för en mer rättvis
ansvarsfördelning mellan EU:s
medlemsstater.
Utskottets överväganden
Syftet med samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor är att - med bibehållen
säkerhet och trygghet för medborgarna -
uppnå fri rörlighet för personer. Det
innebär på sikt en avveckling av inre
gränskontroller och andra åtgärder vilka
kommer att underlätta för personer att
fritt röra sig över gränserna. Detta
ställer stora krav på samarbetet mellan
unionsländerna t.ex. när det gäller
brottsbekämpning. Utskottet kan
konstatera att brottslighet med
internationell anknytning är ett växande
problem, och detta gäller inte minst den
internationella narkotikatrafiken. Som
regeringen anför i skrivelsen är det
därför nödvändigt att i samverkan med
andra länder finna nya vägar för att
bekämpa illegal narkotikahandel och
annan kriminalitet med internationell
anknytning. I linje med detta är det
enligt utskottets uppfattning nödvändigt
att göra EU:s rättsliga och polisiära
samarbete mer effektivt. Frågan är då om
detta kan åstadkommas genom att, såsom
föreslås i motionerna, föra över vissa
frågor till EU:s första pelare. Enligt
vad regeringen anför i skrivelsen är små
stater i unionen relativt starkare i
EU:s första pelare än i traditionella
mellanstatliga relationer.
Som framgått ovan är det en utbredd
uppfattning att samarbetet inom EU på
det rättsliga och inrikes området inte
har fungerat tillräckligt bra. Utskottet
delar dock regeringens uppfattning att
samarbetet på detta område, såvitt det
berör utskottets beredningsområde,
alltjämt i huvudsak bör förbli
mellanstatligt. Detta samarbete berör
rättsstatliga kärnområden där det är
viktigt att behålla ett nationellt
självbestämmande. Särskilt när det
gäller den straffrättsliga delen av
narkotikapolitiken är det enligt
utskottets uppfattning svårt att tänka
sig att överlåta beslutanderätten till
EU. Från svensk sida bör emellertid, som
nyss påtalats, inriktningen vara att det
mellanstatliga samarbetet skall
effektiviseras. Detta är av flera skäl
nödvändigt. Utskottet anser således att
Sverige med kraft bör engagera sig i
arbetet med dessa frågor under
konferensen. De förslag till
förstärkande av institutionernas roll
samt ändring av beslutsnivåerna som
regeringen redovisar i skrivelsen bör
kunna göra samarbetet inom tredje
pelaren mer effektivt och
resultatorienterat. Mot bakgrund av vad
utskottet nu uttalat bör motionerna U19
(yrkande 5), U21 (yrkande 37) och U23
avstyrkas såvitt gäller nämnda yrkanden
om att överflytta vissa frågor från
tredje pelaren till första pelaren.
Utskottet vill härutöver när det gäller
spörsmålet om vilken pelare bekämpningen
av narkotika skall ligga under erinra om
att narkotikafrågorna redan nu täcks in
i
Maastrichtfördragets samtliga tre
pelare; hälsofrågorna i första pelaren
(artikel 129), internationella aspekter
i den andra och övervakning/kontroll i
den tredje pelaren.
Motionerna U22 (yrkande 50), U25
(yrkande 20) och U30 (yrkande 1) får,
såvitt gäller frågan om att samarbetet
inom tredje pelaren alltjämt skall vara
mellanstatligt, anses tillgodosedda
genom vad utskottet nu anfört i de delar
motionerna berör utskottets
beredningsområde.
I motion U21 (kds) föreslås att
kommissionen skall få nödvändiga
befogenheter att förhindra
gränsöverskridande brottslighet, bl.a.
genom utvidgad initiativrätt, och i
motion U23 (m) begärs att kommissionen
skall få initiativrätt inom tredje
pelaren.
Som nyss framgått anser regeringen att
det bör övervägas om inte
institutionernas roll kan förstärkas på
ett ändamålsenligt sätt så att
samarbetet inom tredje pelaren kan bli
mer effektivt och resultatorienterat, en
tanke som utskottet nyss uttalat sitt
stöd för. Bl.a. anser regeringen att
kommissionen inom tredje pelaren skulle
kunna ges initiativrätt också på de
områden där kommissionen för närvarande
saknar sådan rätt (straffrättsligt
samarbete, tull- och polissamarbete).
Regeringen anser vidare att
kommissionens roll ytterligare kan
förstärkas om den får i uppdrag att
övervaka efterlevnaden av de
överenskommelser som träffas inom ramen
för det rättsliga och inrikes
samarbetet. En sådan kompetens för
kommissionen skulle, enligt regeringen,
dels bidra till en ökad effektivitet och
likformighet i det nationella
genomförandet av konventioner och andra
överenskommelser, t.ex. när det gäller
åtgärder som rör kontrollen av de yttre
gränserna, dels ha fördelar vad gäller
konventioner inom det rättsliga och
inrikes samarbetet för vilka EG-
domstolen fungerar som tvistlösare.
Utskottet, som här delar regeringens
uppfattning, anser att nu berörda delar
av motionerna U21 (yrkande 41) och U23 i
allt väsentligt får anses tillgodosedda
genom vad som nu anförts.
Svensk narkotikapolitik i ett EU-
perspektiv
Bakgrund
Tillgången på narkotika i världen är
mycket stor. Produktionen av illegal
narkotika ökar, samtidigt som den
illegala handeln med narkotika blir
alltmer välorganiserad och svårare att
bekämpa. De politiska och ekonomiska
förändringarna i Öst- och Centraleuropa
har ökat riskerna för att narkotika
skall spridas såväl inom regionen som
till andra länder. Det går inte längre
att tala om renodlade producent- eller
konsumentländer. Där det finns
narkotika, där växer också missbruket.
I flera europeiska länder förs en
intensiv narkotikapolitisk debatt där
vissa grupper förespråkar en
avkriminalisering av användningen av i
första hand cannabis, men det förekommer
även förslag om att legalisera
användningen av alla typer av narkotika.
Av opinionsundersökningar som gjorts
framgår dock att sådana krav saknar stöd
bland befolkningarna i allmänhet. Ingen
regering har heller uttalat sig för en
sådan politik. I en del länder har ett
kraftfullt avvisande av varje tanke på
legalisering också lett till att
legaliseringsförespråkarna förlorat mark
och debatten i stället inriktats på hur
de förebyggande insatserna skall kunna
stärkas.
Från svensk sida har kampen mot
narkotikabrottsligheten setts som en av
de viktigaste kriminalpolitiska
uppgifterna, och 1984 års
narkotikapolitiska beslut (prop.
1984/85:19 och 46, JuU12, SoU8, SkU9 och
UbU7) utgör grunden för en samordnad och
intensifierad narkotikapolitik. Den
vägledande principen för den svenska
narkotikapolitiken är att samhällets
samlade insatser skall ge ett tydligt
och entydigt budskap om att all icke-
medicinsk användning av narkotika är
oacceptabel. Målet är att skapa ett
narkotikafritt samhälle där annat bruk
av narkotikan än det som är medicinskt
motiverat inte förekommer. Den svenska
narkotikapolitiken bygger på ett nära
samspel mellan förebyggande åtgärder,
kontrollpolitik samt behandling och
rehabilitering av narkotikamissbrukare.
Regeringens kriminalpolitik är särskilt
inriktad bl.a. på kampen mot
narkotikabrottsligheten (prop.
1994/95:100 bil. 3
s. 6-8, JuU17 s. 5 f) och i linje härmed
är insatser mot narkotika högt
prioriterade inom polisen, tullen,
åklagarväsendet, kriminalvården,
socialtjänsten, skolan och olika
fritidsverksamheter.
När det gäller inriktningen av
polisverksamheten mot olika slag av
brottslighet anförde regeringen i förra
årets budgetproposition liksom tidigare
år bl.a. att polisens arbete med
bekämpning av narkotikabrottsligheten
bör ha fortsatt hög prioritet.
Justitieutskottet ansåg för sin del att
insatserna mot bl.a.
narkotikabrottslighet bör ges högsta
prioritet i polisarbetet, och
narkotikamissbrukets roll som inkörsport
till en stor del av brottsligheten
underströk, enligt utskottet, vikten av
denna prioritering (prop. 1994/95:100
bil. 3, JuU14 s. 6 f, rskr. 254).
Motionen
I motion U22 (v) yrkas att
narkotikapolitiken alltjämt skall vara
en nationell angelägenhet och att EU
inte bör ges rätt att fatta överstatliga
beslut i narkotikafrågor. Enligt
motionärerna är Sveriges restriktiva
narkotikapolitik en nödvändighet som en
motvikt till den internationella
narkotikaliberalismen.
EU:s narkotikapolitik
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik
är att narkotikahandel och
narkotikamissbruk är ett problem som
kräver åtgärder inom en rad olika
samhällssektorer och politikområden. En
framgångsrik narkotikastrategi måste
inriktas mot att minska både utbud och
efterfrågan. En sådan samordnad
narkotikastrategi ligger till grund för
den europeiska planen för
narkotikabekämpning, vilken antogs av
Europeiska rådet den 26-27 juni 1995 i
Cannes. Den är inriktad mot minskad
efterfrågan på narkotika, bekämpning av
narkotikahandeln och påverkan på tredje
land. Dessa områden avspeglar EU:s tre
pelare. Narkotikafrågorna faller ju, som
framgått ovan, in under samtliga pelare.
Den första avser hälsoskyddsaspekten,
den andra avser internationella frågor
och den tredje gäller kampen mot
narkotikabrott.
De efterfrågedämpande åtgärderna
(första pelaren) är relativt kortfattat
beskrivna i planen. De frågor som tas
upp är bl.a. åtgärder riktade mot
riskgrupper, information till olika
målgrupper, utbildning och
träningsproblem för att utveckla
strategier för drogprevention samt
forskning och utvärdering i fråga om
rehabilitering och social integration av
drogmissbrukare.
Åtgärder mot internationell handel
(andra pelaren) omfattar bl.a.
multilateralt samarbete genom ett
fortsatt deltagande i Europarådets
Pompidougrupp och aktiviteter inom ramen
för FN:s drogkontrollprogram. Vidare
anges bilateralt samarbete med syfte att
stärka nationella och regionala
strategier för narkotikabekämpning,
användande av antidrogklausuler samt en
prioritering av kampen mot narkotika
inom handel och bistånd.
Åtgärderna för att bekämpa
narkotikahandel (tredje pelaren)
omfattar bl.a. utveckling av nätverk för
utbyte av information och utbildning
rörande existerande lagstiftning samt
stöd till samarbete med andra länder.
Vidare tillkommer ett utvecklat
samarbete mellan medlemsstaternas polis-
och tullmyndigheter.
Under var och en av de tre pelarna har
konkreta strategier utarbetats. Dessa
har överlämnats till en grupp av
nationella experter som utarbetat en
sammanhållen rapport vilken överlämnats
till Europeiska rådet. Rådet har godkänt
rapporten och framhållit att det
brådskar med att överföra riktlinjerna
till operativ och samordnad verksamhet
inom unionen. Europeiska rådet har också
uppmanat bl.a. kommissionen att studera
i vilken utsträckning en eventuell
harmonisering av lagstiftningen i de
olika medlemsstaterna skulle kunna bidra
till en minskning av användning och
illegal handel med droger.
Som framgått ovan har vidare
Europaparlamentet ansett att bl.a.
aktioner mot narkotikamissbruk gradvis
bör föras in under de traditionella EG-
områdenas domän.
Kommissionen har i sitt arbetsprogram
för 1996 angett att kommissionen skall
lägga fram en plan för
narkotikabekämpning och förebyggande av
våld i stadsmiljöer.
Det italienska ordförandeskapet har,
när det gäller första pelaren,
prioriterat att få fram ett slutgiltigt
antagande i rådet och Europaparlamentet
av ett förslag till beslut om
åtgärdsprogram inom gemenskapen för
förebyggande av narkotikaberoende. När
det gäller tredje pelaren har
ordförandeskapet prioriterat bl.a.
kampen mot narkotika och organiserad
brottslighet. Vidare skall kampen mot
narkotikasmuggling intensifieras genom
att en åtgärdsplan tas fram.
Utskottets överväganden
I samband med att riksdagen behandlade
propositionen om Sveriges medlemskap i
EU (prop. 1994/95:19, JuU1y)
konstaterade utskottet att det i Sverige
sedan lång tid tillbaka lagts fast en
narkotikapolitik där narkotikahotet
mötts med offensiva insatser från
kommuner, myndigheter och organisationer
och att det enligt utskottets mening
inte fanns skäl att ändra grunderna för
denna politik vid ett medlemskap.
Tvärtom borde Sverige, i enlighet med
vad som framfördes i propositionen,
vidmakthålla sin restriktiva
narkotikapolitik. Utskottet utgick från
att Sverige inom EU skulle fortsätta på
den inslagna vägen och bl.a. förespråka
ett utnyttjande av de kriminalpolitiska
medel som står till buds i kampen mot
narkotika. Utskottet ansåg det
självklart att Sverige tog avstånd från
och kraftfullt skulle motarbeta de
legaliseringstankar m.m. avseende
narkotika som finns i Europa.
Socialutskottet framförde i sitt
yttrande (1994/95:SoU1y) liknande
tankegångar. Utrikesutskottet och
riksdagen var av samma uppfattning
(1994/95:UU5, rskr. 63).
Utskottet intar alltjämt denna
ståndpunkt. Utskottet anser vidare från
sina utgångspunkter att inriktningen av
den svenska narkotikapolitiken även
fortsättningsvis skall vara en nationell
angelägenhet i enlighet med
subsidiaritetsprincipen. Utskottet utgår
från att Sverige vid
regeringskonferensen också verkar i den
riktningen utan något uttalande från
riksdagens sida. Utskottet vill dock
understryka att Sverige alltjämt bör
fortsätta ansträngningarna när det
gäller att utveckla det internationella
samarbetet mot den illegala
narkotikahandeln. Sverige hör till de
länder som har längst erfarenhet av en
samordnad narkotikastrategi, som spänner
över flera politikområden. Sveriges
erfarenheter efterfrågas också i allt
större utsträckning av organisationer
och enskilda länder. För att även
fortsättningsvis kunna upprätthålla
Sveriges auktoritet på narkotikaområdet
är det av största vikt att Sverige genom
en konsekvent genomförd narkotikapolitik
bestående av målinriktade insatser, väl
utvecklade förebyggande vårdinsatser och
fortlöpande kontrollåtgärder kan
motverka nyrekryteringen till
narkotikamissbruk. Med vad som ovan
anförts får yrkande 49 i motion U22
anses tillgodosett.
Den inre gränskontrollen
Bakgrund
Den fria rörligheten för personer enligt
artikel 7a i Romfördraget är en av EU:s
grundläggande friheter vid sidan av fri
rörlighet för varor, tjänster och
kapital. Dessa friheter utgör
tillsammans grundpelarna för den inre
marknaden. Den fria rörligheten för
personer över de inre gränserna
förutsätter, som nyss redovisats, i
princip att kontrollerna där försvinner.
En viss möjlighet finns dock enligt
Romfördraget att behålla restriktioner i
fråga om rörlighet över inre gränser med
hänsyn bl.a. till skyddet för liv och
hälsa.
Europeiska rådet har uttalat att
slopandet av de inre gränserna inte får
ske på bekostnad av människors säkerhet,
utan att säkerheten tvärtom kommer att
kunna värnas på ett effektivare sätt i
framtiden genom ett systematiskt
samarbete mellan medlemsländerna. Man
har därför förutsatt att kompensatoriska
åtgärder av olika slag behövs för att
upprätthålla säkerheten inom unionen när
det inte längre förekommer några
personkontroller vid de inre gränserna.
Kompensatoriska åtgärder faller i
huvudsak utanför EG-rätten och regleras
genom särskilda konventioner eller andra
former av mellanstatligt samarbete inom
tredje pelaren. Utgångspunkterna för
arbetet med dessa kompensatoriska
åtgärder är att ett avskaffande av EU:s
inre gränser inte skall föra med sig
negativa effekter såsom ökad terrorism,
illegal invandring, narkotikasmuggling
och annan gränsöverskridande
brottslighet. Exempel på kompensatoriska
åtgärder är att gemensamt stärka de
yttre gränskontrollerna och att
samarbeta i frågor om brottsbekämpning.
En konvention om kontroll av den
gemensamma yttre gränsen har länge varit
under diskussion och är nu färdig men ej
undertecknad. Vidare diskuteras en
konvention om ett europeiskt
informationssystem, EIS.
På senare tid har arbetet slutförts vad
gäller tre viktiga konventioner,
nämligen en konvention om polissamarbete
(Europol), en konvention om
tullsamarbete och en konvention om skydd
av EU:s finansiella intressen.
Konventionerna har undertecknats av
samtliga medlemsstater och beräknas
träda i kraft om något år. Utskottet
återkommer nedan till de två sistnämnda
konventionerna.
Den inre marknaden är i stort sett
förverkligad utom när det gäller fri
rörlighet för personer, och
personkontroll förekommer alltjämt vid
de inre gränserna. Orsaken är att de
kompensatoriska åtgärderna som skall
ersätta personkontrollerna ännu inte har
genomförts.
Några länder inom EU har gått före och
avskaffat de inre gränskontrollerna vid
de gemensamma gränserna genom det s.k.
Schengensamarbetet. Detta samarbete
grundar sig på en överenskommelse från
år 1985. I Schengensamarbetet, som i
praktiken började den 26 mars 1995,
deltar fullt ut för närvarande endast
Frankrike, Tyskland, Belgien, Luxemburg,
Nederländerna, Spanien och Portugal.
Italien och Grekland har anslutit sig,
men kommer i praktiken att delta först i
ett senare skede. Österrike, som är
observatör sedan 1994, har undertecknat
ett avtal om fullt medlemskap i
Schengensamarbetet och Danmark ansökte
år 1994 om observatörskap.
Schengensamarbetet avser gränskontroller
av personer och inte av varor. Det är
således passpolisens och
immigrationsmyndigheternas verksamhet i
de deltagande länderna som berörs.
Gränskontroller av varor mellan
Schengenländerna regleras av de EU-
bestämmelser som ligger till grund för
tullunionen resp. den inre marknaden.
I den nu aktuella skrivelsen anför
regeringen att Sverige kan komma att
ansluta sig till Schengensamarbetet. En
förutsättning för detta är, anförs det,
att insatserna för bekämpning av
narkotika kan bli tillräckligt
effektiva. Förhandlingar i denna fråga
pågår. Regeringens långsiktiga strävan
är emellertid att den fria rörligheten
för personer skall förverkligas mellan
alla EU:s medlemsländer.
Motionerna
I motionerna U22 (v), U29 (mp) och U30
(s) begärs att den inre gränskontrollen
skall behållas. Gränskontroll utgör,
anförs det bl.a., en effektiv metod för
att bekämpa narkotikahandel och annan
brottslighet.
Nuvarande svenska gränskontroll m.m.
Den nuvarande gränskontrollen för
personer regleras genom bestämmelser i
utlänningslagen (1989:529),
utlänningsförordningen (1989:547) och i
lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll. Av betydelse är
också den nordiska
passkontrollöverenskommelsen. Polisen
svarar för personkontrollen vid
gränserna. Tullverket och
Kustbevakningen kan medverka i
kontrollen varvid den deltagande
personalen har befogenhet som polismän.
Kontrollen avser i första hand inresa
till Sverige. Utresekontroll tillämpas
numera inte rutinmässigt. Enligt
utlänningsförordningen kan dock
utresekontroll ske för att förebygga
eller beivra brott eller för att
upprätthålla allmän ordning och
säkerhet. I övrigt kan sådan äga rum för
att genomföra den kontroll över
utlänningar som föreskrivs i
utlänningslagen.
Tullens befogenheter vid gränskontroll
regleras i tullagen (1994:1550) och, vid
beivrande av brott, lagen (1960:418) om
varusmuggling. I tullagens
övergångsbestämmelser ges tulltjänstemän
befogenhet att göra kontroller vid inre
gräns för vissa uppräknade skyddsändamål
i enlighet med artikel 36 i
Romfördraget, t.ex. för att hindra
illegal in- och utförsel av narkotika.
EU-gränskontrollutredningen har i sitt
betänkande (SOU1994:131) Skyddet vid den
inre gränsen lämnat förslag till ny
lagstiftning om kontroll vid den inre
gränsen. I förslaget, som bl.a. innebär
att varusmugglingslagen inte skall gälla
för varor som införs från eller utförs
till ett annat EU-land, föreslås en ny
lag om straff för olovlig införsel eller
utförsel över EU-gräns. De varor som där
upptas är bl.a. narkotika,
injektionssprutor och kanyler,
dopningsmedel, vapen och ammunition,
springstiletter och andra s.k.
gatustridsvapen, krigsmateriel m.m.
Lagen innehåller, förutom
straffbestämmelser, regler om olika slag
av ingripanden på grundval av
brottsmisstanke. Inom regeringskansliet
pågår nu arbete med att färdigställa en
lagrådsremiss på grundval av EU-
gränskontrollutredningens förslag. En
proposition kommer att läggas fram i
riksdagen i mars.
Utskottets överväganden
Som regeringen konstaterar i skrivelsen
förutsätter fri rörlighet för personer
inom unionen på sikt en avveckling av de
inre gränskontrollerna och andra
åtgärder, vilket kommer att underlätta
för personer att fritt röra sig över
gränserna. Identitetskontroller av
personer vid den inre gränsen behålls
emellertid till dess att beslut fattats
på svensk sida om avveckling av dem. Ett
sådant beslut är beroende av att
effektiva kompensatoriska åtgärder
införs i EU. Sådana åtgärder är, som
redogjorts för ovan, under uppbyggnad.
Utskottet anförde i samband med
ställningstagandet till propositionen om
Sveriges medlemskap i EU (1994/95:JuU1y)
att slopandet av de inre
gränskontrollerna måste mötas med
kraftfulla alternativa motåtgärder.
Effektiva spanings- och
kriminalunderrättelseinsatser måste
tillskapas mellan de olika europeiska
polismyndigheterna. Vidare måste tullens
och polisens metoder förstärkas och
utvecklas. Genom en ökad samverkan
mellan tull och polis borde
effektiviteten kunna skärpas. Utskottet
ansåg vidare att det fanns skäl att anta
att dessa nya kontrollformer skulle bli
väl så effektiva som traditionella
gränskontroller.
Regeringen anför i skrivelsen att
Sverige bör medverka till ett så
effektivt samarbete som möjligt i dessa
frågor. Utskottet delar, som framgått
tidigare i detta yttrande, denna
uppfattning. Utskottet anser vidare, i
likhet med regeringen, att en översyn av
fördragen måste ta hänsyn till detta
samarbete, som är nära förknippat med
gemenskapssamarbetet när det gäller
området för fri rörlighet för personer.
Frågan om tullens kontroll av varor vid
inre gräns är för närvarande föremål för
utarbetande av en lagrådsremiss i
regeringskansliet, och en proposition
kommer att läggas i riksdagen i vår.
Utskottet får anledning att återkomma
till de nu aktuella frågorna i det
sammanhanget. Med dessa uttalanden
föreslår utskottet att motionerna U22
(yrkande 48), U29 (yrkande 45) och U30
(yrkande 7) avstyrks såvitt gäller
frågan om ett behållande av den inre
gränskontrollen.
Europols verksamhet m.m.
Bakgrund
Internationellt polissamarbete har en
lång tradition, och Interpol, som är den
mest kända och världsomfattande
polisorganisationen, har verkat sedan
1923.
Polissamarbete inom EG inleddes år 1976
genom det s.k. TREVI-samarbetet. Det var
ett mellanstatligt samarbete mellan EG:s
medlemsländer, och därutöver deltog sju
likasinnade länder, däribland Sverige,
som gavs särskild information om det
arbete som bedrevs.
I och med Maastrichtfördraget
reglerades polissamarbetet inom EG, och
i fördragets kapitel VI, artikel K (K.1
punkt 9) nämns polissamarbete i syfte
att förebygga och bekämpa olika former
av grov internationell brottslighet.
Europol nämns uttryckligen som ett organ
inom EU för utbyte av informationer
avseende de angivna områdena.
Europolkonventionen, som utgör den
rättsliga grunden för en europeisk
polisbyrås (Europol) verksamhet,
undertecknades i juli 1995. Konventionen
skall nu ratificeras av de nationella
parlamenten. För svensk del kommer en
departementspromemoria att utarbetas
inom Justitiedepartementet med förslag
till ratificering och till lagändringar.
Europol har som målsättning att
förbättra effektiviteten hos behöriga
myndigheter i medlemsstaterna och deras
samarbete när det gäller förebyggandet
och kampen mot terrorism, olaglig
narkotikahandel och andra allvarliga
former av internationell brottslighet.
Varje medlemsstat skall upprätta en
nationell enhet med ansvar för att
utföra vissa arbetsuppgifter, bl.a. att
förse Europol med den information och de
underrättelser som är nödvändiga för att
Europol skall kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter.
Europol skall således vara ett organ
för informations- och
underrättelseutbyte mellan poliskårerna
i medlemsländerna. Tanken är att
medlemsländerna genom Europol skall
kunna få del av uppgifter som finns i
andra länder och att Europol dessutom,
bl.a. genom kvalificerad
analysverksamhet, skall kunna förädla
denna information så att förundersökning
och lagföring kan ske på nationell nivå.
Europol har inte några operativa
befogenheter.
Hos Europol skall föras tre slags
dataregister. Ett informationsregister
som bl.a. innehåller uppgifter om
personer som dömts för eller som
misstänkts för att ha begått eller varit
delaktiga i sådana brott som Europol
skall ägna sig åt. Vidare skall ett
analysregister föras där Europol för
analysändamål kan lagra även andra
uppgifter än de från
informationsregistret. Uppgifterna skall
röra de brott som Europol skall ägna sig
åt samt därmed sammanhängande brott.
Vidare skall ett indexregister upprättas
över de uppgifter som lagras i
analysregistret.
De uppgifter som skall förekomma i de
aktuella registren härrör från
respektive lands nationella
polisregister där uppgiften har förts in
i full överensstämmelse med respektive
lands nationella lagstiftning.
Justitieministern har den 16 januari
1996 i riksdagen som svar på fråga
1995/96:166 om Europolregister anfört
att Europolkonventionen och dess
tillämpningsföreskrifter inte urholkar
och förändrar det skydd som följer av de
konventioner och rekommendationer som
Sverige och andra medlemsländer sedan
länge har tillämpat i sina nationella
rättsordningar när det gäller
registerföring. Här åsyftas Europarådets
dataskyddskonvention och Europarådets
rekommendation om användningen av
personuppgifter inom polissektorn.
Riksdagen har nyligen antagit
riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
struktur avseende de brottsregister m.m.
som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen
(prop. 1994/95:144, JuU21, rskr. 378).
Riksdagen behandlade i ärendet en motion
med yrkande om ställningstagande till
hur de nya riktlinjerna förhåller sig
till uppbyggnaden av de register som
bl.a. skall föras hos Europol. Riksdagen
avstyrkte motionen under hänvisning till
att regeringen beslutat om en översyn
av den rättsliga regleringen av svenska
register. Utredaren skall enligt
direktiven (dir. 1995:38) beakta det
inom EU pågående internationella arbetet
för att bekämpa och utreda brott, bl.a.
det polissamarbete som blir följden av
Europolkonventionen.
Motionerna
I flera motioner begärs att Europol
skall erhålla operativa befogenheter. I
motion U19 (fp) förespråkas således att
Europolsamarbetet skall utvecklas till
ett överstatligt samarbete så att t.ex.
ett lands polis kan fullfölja en
polisjakt över en nationsgräns. I motion
U21 (kds) framförs liknande anspråk,
innefattande att Europol skall få vissa
operationella befogenheter i kampen mot
allvarlig internationell brottslighet. I
motion U23 (m) slutligen förespråkas
att Europol på sikt bör kunna medverka i
vissa operativa polisinsatser, t.ex. i
spaningsarbete mot grov
gränsöverskridande brottslighet.
I motionerna U19 (fp) och U22 (v) tas
upp frågan om registrering i Europols
register. Det begärs att Sverige skall
verka för restriktivitet vid sådan
registrering.
EU:s inställning
Europarlamentet anför i sin rapport
inför regeringskonferensen att Europol
bör ges de operationella befogenheter
som behövs för att underlätta kampen mot
grov internationell kriminalitet.
Utskottets överväganden
Som utskottet konstaterat ovan är
brottslighet med internationell
anknytning ett växande problem i många
länder, och bekämpandet av den
gränsöverskridande kriminaliteten är ett
gemensamt problem inom unionen. För att
nå framgång i detta arbete är det, som
tidigare uttalats i detta yttrande, en
nödvändighet att öka och effektivisera
det internationella samarbetet bl.a.
inom polisens område. Som regeringen
anförde i förra årets budgetproposition
(1995/96:100 bil. 3 s. 29) är
utvecklandet av
kriminalunderrättelseverksamheten ett av
de viktigaste inslagen i en sådan
effektivisering. Polisunderrättelser
anses nämligen i många sammanhang som en
av de effektivare metoderna för att
bekämpa internationell brottslighet (jfr
prop. 1993/94:100 bil 3 s. 95 och SOU
1994:131 s. 172). Mot denna bakgrund
framstår organiserandet av Europol, som
skall vara ett centrum för
polissamarbete i fråga om
kriminalunderrättelsetjänst, som en
ytterst central fråga. Därifrån och till
att förorda att Europol skall ha
operativa inslag i verksamheten är
steget emellertid långt. Den tanken är
dock inte ny. Tyskland lade fram ett
förslag vid Europeiska rådets möte i
Luxemburg i juni 1991 om att upprätta en
central europeisk kriminalenhet med
operativa befogenheter. Förslaget väckte
inte någon större entusiasm i övriga
medlemsländer. I sammanhanget kan pekas
på att polissamarbetet inom Schengen
innehåller moment av gränsöverskridande
operativ polisverksamhet. Utskottet
föreslår att motionerna U19 (yrkande 5),
U21 (yrkande 38) och U23 i nu berörda
delar avstyrks.
När det gäller motionsönskemålen om
restriktivitet vid registrering i
Europols register vill utskottet erinra
om att de uppgifter som skall förekomma
i de aktuella registren härrör från
respektive lands nationella
polisregister där uppgiften har förts in
i full överensstämmelse med respektive
lands nationella lagstiftning. Sverige
bestämmer således på nationell nivå
vilka uppgifter som skall införas i
registren. Olika frågeställningar som
rör registrering i polisregister är
vidare föremål för utredning. Utskottet
anser att det saknas anledning för
riksdagen att föregripa det
utredningsarbetet. Motionerna U19
(yrkande 5) och U22 (yrkande 53)
avstyrks i nu berörda delar.
Övriga motionsönskemål
I motion U21 (kds) yrkas att kampen mot
fusket inom EU bör prioriteras.
Utskottet kan inledningsvis konstatera
att denna fråga redan är högt
prioriterad inom EU. År 1994 lade
kommissionen fram ett förslag till
åtgärder för att komma åt bidragsfusk
och andra oegentligheter som riktar sig
mot EG:s finansiella intressen. Rådet
har antagit en förordning om
administrativa sanktioner för ett sådant
förfarande. Vidare har rådet upprättat
en konvention om skydd av EG:s
finansiella intressen. Konventionen
undertecknades den 26 juli 1995 av
medlemsländerna och skall nu
ratificeras. Konventionen innebär att
staterna skall kriminalisera bedrägerier
som riktar sig mot EG:s finansiella
intressen.
En arbetsgrupp arbetade också under
hösten 1995 fram ett protokoll till
konventionen med bestämmelser om
korruption (mutbrott och bestickning av
tjänstemän) som kan skada EG:s finanser.
Protokollet har skickats till
Europaparlamentet för konsultation.
Kommissionen har vidare i januari lagt
fram förslag till ytterligare ett
protokoll till konventionen. Förslaget
innehåller regler om straffrättsligt
ansvar för juridiska personer,
penningtvätt, jurisdiktion, rättshjälp
och kompetens för EG-domstolen.
Det italienska ordförandeskapet har i
sina prioriteringar för arbetet det
första halvåret 1996 tagit upp kampen
mot bedrägerier inom gemenskapen.
Kommissionen anger i sitt arbetsprogram
för år 1996 att bedrägeribekämpningen då
kommer att uppnå full effektivitet och
att förstärkningen av det rättsliga
skyddet av gemenskapens ekonomiska
intressen skall fortsätta.
Lagstiftningen och
gemensamhetsprogrammen skall ses över
och göras mer effektiva i syfte att
minska riskerna för bedrägerier.
Utskottet behandlade i våras en motion
med begäran om åtgärder mot fusk och
bedrägerier inom EU. Utskottet
(1994/95:JuU14 s. 12) avstyrkte bifall
till motionen under motivering att
frågan ägnades ökad uppmärksamhet inom
EU och att det därför saknades skäl för
riksdagen att ta något initiativ i
frågan.
Enligt utskottets mening är det av
mycket stor betydelse att arbetet med
att effektivisera skyddet mot ekonomisk
brottslighet som riktas mot EU
intensifieras. Utskottet ser därför med
tillfredsställelse på att detta arbete
är högt prioriterat inom EU. Utskottet
utgår från att fortsatta ansträngningar
görs från svensk sida i dessa frågor.
Något särskilt uttalande från riksdagen
är inte erforderligt. Utskottet föreslår
att motion U21 (yrkande 40) i nu
behandlad del avstyrks.
I motion U21 (kds) förordas vidare att
Sverige verkar för att EU genomför en
europeisk ramlagstiftning för brott mot
europeisk lag. En sådan lagstiftning
skulle, enligt motionärerna, möjliggöra
tydliga och enhetliga straff för lika
brott i samtliga EU:s medlemsländer. I
motion U23 (m) begärs å andra sidan att
någon harmonisering av den
straffrättsliga lagstiftningen inte
skall ske inom överskådlig tid.
Utskottet vill, när det gäller detta
spörsmål, erinra om att Sverige sedan
lång tid tillbaka tagit aktiv del i det
mellanstatliga samarbetet för att
bekämpa internationell brottslighet.
Sverige har t.ex. inom Europarådet och
FN medverkat vid utarbetandet av ett
flertal konventioner på det
straffrättsliga området och deltar nu
aktivt i det straffrättsliga samarbetet
inom den tredje pelaren i EU. Utskottet
anser att Sverige även fortsättningsvis
bör delta aktivt i detta samarbete, men
enligt utskottets mening finns det för
närvarande inte någon anledning för
Sverige att verka för en harmonisering
av straffrätten inom unionen på sätt som
föreslås i motion U21. Utskottets
ställningstagande skall ses mot bakgrund
av att EU:s länder har olika
rättstraditioner och olika
påföljdssystem. Även med beaktande av
EU:s framtida utvidgning ter sig en
sådan tanke inte realiserbar. Utskottet
föreslår att nu berörd del av motion U21
(yrkande 39) avslås. Motion U23 i nu
berörd del får mot bakgrund av
utskottets nu gjorda ställningstagande
anses tillgodosedd.
Stockholm den 15 februari 1996
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik
(m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar
(c), Margareta Sandgren (s), Anders G
Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud
Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson (kds) och Helena Frisk (s).
Avvikande meningar
1. Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G
Högmark och Maud Ekendahl (alla m)
anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller
överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Enligt Moderata samlingspartiets
uppfattning bör samarbetet inom tredje
pelaren i huvudsak även i fortsättningen
vara mellanstatligt men på vissa områden
bör en ändring ske, vilket vi strax
återkommer till. Vi anser vidare att
detta mellanstatliga samarbete bör
effektiviseras.
Redan enligt nuvarande lydelse av
Maastrichtfördraget (artikel K.9) finns
en möjlighet att lyfta över vissa
frågor, t.ex. kampen mot
narkotikamissbruk, från tredje pelaren
till första pelaren. Vi anser, som
framgår av vår motion U23, att det vore
en fördel om så sker på så sätt att
vissa minimiregler beträffande åtgärder
mot spridning av narkotika infördes inom
hela EU. Det sagda får naturligtvis inte
hindra något medlemsland från att vidta
ytterligare åtgärder på området.
Regeringen bör aktivt verka för en sådan
ordning vid regeringskonferensen.
Vi anser vidare, i enlighet med vad som
anförs i motion U23, att det skall
övervägas om inte kommissionen skall ges
initiativrätt också på de områden inom
tredje pelaren där den för närvarande
inte har en sådan rätt, nämligen när det
gäller straffrättsligt samarbete samt
tull- och polissamarbete. En sådan rätt
skulle inte förändra samarbetets
mellanstatliga karaktär men däremot
kunna effektivisera samarbetet inom
tredje pelaren. Även i denna fråga bör
regeringen verka kraftfullt vid
regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning
av motion U23 i nu berörd del bör göra
ett tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Vi anser att gemensamma polisinsatser är
en förutsättning för en effektiv
brottsbekämpning inom EU. Det är därför
viktigt att det praktiska
Europolsamarbetet snabbt kommer i gång
och börjar fungera i kampen mot den
internationella brottsligheten.
Polissamarbetet inom Europol bygger på
informationsutbyte och analys, och de
operativa polisiära insatserna skall
utföras av de nationella polisstyrkorna.
Som vi anfört i vår motion U23 anser vi,
i ett längre perspektiv, att det bör
övervägas om Europolpersonal, under
befäl av nationell polis, även skall
kunna medverka i vissa operativa
insatser, t.ex. i spaningsarbete mot
grov gränsöverskridande brottslighet.
En tydlig avvägning och avgränsning
måste emellertid ske mellan de rent
nationella insatserna, samarbetet mellan
de nationella polismyndigheterna samt de
direkta EU-insatserna. Av
närhetsprincipen följer att endast
sådana uppgifter som behöver lösas på
europeisk nivå skall utföras inom EU:s
ram. Regeringen bör verka i den riktning
vi nu anvisat när det gäller det
framtida Europolsamarbetet.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U23 i nu berörd del bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Övriga motionsspörsmål
Mot bakgrund av de stora kulturella
skillnader som fortfarande råder mellan
EU:s medlemsländer anser vi, vilket
framgår av motion U23, att någon
harmonisering av den straffrättsliga
lagstiftningen inom EU inte bör ske inom
överskådlig tid. Regeringen bör verka
för detta.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U23 i nu berörd del bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
2. Siw Persson (fp) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller
överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Enligt Folkpartiet liberalernas
uppfattning utvecklas det mellanstatliga
samarbetet inom tredje pelaren alltför
långsamt på grund av de många
beslutsnivåerna och kravet på
enhällighet vid beslutsfattandet. En
förändring bör ske. Vi anser det
angeläget att bl.a. kampen mot
narkotikamissbruk, kampen mot bedrägeri
i internationell skala samt den yttre
gränskontrollen förs över till första
pelaren och därmed blir föremål för
överstatligt beslutsfattande. Detta
skulle ha den fördelen att de lagar som
skall styra verksamheten skulle
underställas också Europaparlamentets
prövning och att tvister skulle
hänskjutas till EG-domstolen för
avgörande. Regeringen bör, enligt vår
uppfattning, verka för detta vid
regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av
vår motion U19 yrkande 5 i nu berörd del
bör göra ett tillkännagivande till
regeringen i enlighet med det ovan
sagda.
Europols verksamhet m.m.
Folkpartiet liberalerna anser, mot
bakgrund av att brottsligheten blir
alltmer internationell till sin
karaktär, att det europeiska
polissamarbetet bör vidgas. Vi är därför
positivt inställda till
Europolsamarbetet och anser att det bör
utvecklas till ett överstatligt
samarbete på så sätt att t.ex. ett lands
polis kan fullfölja en polisjakt över en
nationsgräns, att gemensamma
brottsregister kan upprättas och att
gemensamma insatsstyrkor mot vissa
brottstyper kan upprättas. Enligt vår
uppfattning bör narkotika- och
vapensmugglare och andra lagöverträdare
löpa samma risk att gripas oberoende av
i vilket europeiskt land de befinner
sig.
När det gäller de uppgifter som skall
registreras i Europols register är vi
väl medvetna om att det är
medlemsländerna som förser Europol med
dessa uppgifter, och att uppgifterna
förs in i överensstämmelse med
medlemsländernas nationella regler.
Sverige följer här, liksom de andra
medlemsländerna, Europarådets
rekommendationer på området, och redan i
detta ligger en garanti för att polisen
inte för in uppgifter som enbart grundar
sig på ras, sexuell läggning m.m. Vi
vill emellertid understryka att
restriktivitet måste gälla för vilka
uppgifter som skall få finnas i denna
typ av register. Det får ankomma på
regeringen att verka för detta.
Vi anser att riksdagen med anledning av
vår motion U19 yrkande 5 i nu berörda
delar bör göra ett tillkännagivande till
regeringen i enlighet med det ovan
sagda.
3. Alice Åström (v) anför:
Den inre gränskontrollen
Vänsterpartiet är för fri rörlighet för
personer och detta bör, enligt vår
mening, i första hand innebära att
personer har rätt att passera gränser
när som helst och hur ofta som helst
utan att begära tillstånd till det. Det
innebär inte anser vi, till skillnad
från vad som förespråkas inom EU, att
de inre gränskontrollerna bör avskaffas.
I Norden har vi under flera decennier
visat att det fungerar mycket bra med
passfrihet i kombination med bevarad
gränskontroll. Det är väl motiverat att
för kontroll av narkotika, vapen samt
miljöskadliga och ohälsosamma produkter
ha rätt att utsätta personer, bagage,
fordon och varor för gränskontroll varje
gång de passerar gränsen mellan länder.
Detta innebär inget hinder mot den fria
rörligheten. Ett avskaffande av de inre
gränskontrollerna kommer obönhörligt att
leda till fler och fler krav på
kompensatoriska inrikes kontrollinsatser
av polis, registrering i dataregister
m.m., vilket är ett klart större hot mot
den personliga integriteten än vad en
fortsatt gränskontroll någonsin kommer
att vara. Det får ankomma på regeringen
att vidta åtgärder så att den rådande
inre gränskontrollen behålls.
Vi anser att riksdagen med anledning
av motion U22 yrkande 48 bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Som vi anfört ovan kommer avskaffandet
av de inre gränskontrollerna att leda
till kompensatoriska åtgärder i form av
registrering i olika dataregister.
Enligt vår uppfattning finns det
anledning att starkt begränsa vilka
uppgifter som kan bli föremål för
registrering. Sverige, som alltid har
varit ett föregångsland i kampen för
medborgerliga fri- och rättigheter,
måste aktivt motverka registerföring i
t.ex. Europols register av
integritetskränkande uppgifter. Det får
ankomma på regeringen att vidta åtgärder
härför.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U22 yrkande 53 bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
4. Kia Andreasson (mp) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller
överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
I skrivelsen anför regeringen att det
bör övervägas om inte EU:s
institutioners roll kan stärkas när det
gäller frågor som faller under tredje
pelaren. Bl.a. anförs att kommissionen
kan ges initiativrätt också på de
områden där kommissionen för närvarande
saknar sådan rätt (straffrättsligt
samarbete, tull- och polissamarbete).
Regeringen anser vidare att
kommissionens roll ytterligare kan
förstärkas om den får i uppdrag att
övervaka efterlevnaden av de
överenskommelser som träffas inom ramen
för det rättsliga och inrikes
samarbetet.
Miljöpartiet är inte berett att ställa
sig bakom de i skrivelsen angivna
förändringarna av institutionernas roll
när det gäller samarbetet i rättsliga
och inrikes frågor. I stället bör
regeringen verka för att den nuvarande
ordningen behålls. Detta bör ges
regeringen till känna.
Den inre gränskontrollen
Miljöpartiet är inte berett att avskaffa
de inre gränskontrollerna för att uppnå
fri rörlighet för personer. Vi kan inte,
som framgår av motion U29, ställa oss
bakom de kompensatoriska åtgärder som
planeras för att uppväga avskaffandet av
kontrollerna. Vi syftar här bl.a. på
olika dataregister med personuppgifter
av olika slag. Regeringen bör således
vid regeringskonferensen verka för att
den inre gränskontrollen behålls.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U29 yrkande 45 bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Som framförs i motion U22 kommer
avskaffandet av de inre
gränskontrollerna obönhörligt att leda
till fler och fler krav på
kompensatoriska inrikes kontrollinsatser
av polis, registrering i dataregister
m.m., vilket är ett klart större hot mot
den personliga integriteten än vad en
fortsatt gränskontroll någonsin kommer
att vara. Miljöpartiet anser mot
bakgrund av vad som nu anförts att
Sverige, som varit ett föregångsland i
kampen för medborgerliga fri- och
rättigheter, aktivt måste motverka
registerföring av integritetskränkande
uppgifter i t.ex. Europols register. Det
får ankomma på regeringen att vidta
åtgärder härför.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U22 yrkande 53 bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
5. Rolf Åbjörnsson (kds) anför:
Fortsatt mellanstatligt samarbete eller
överstatlighet inom tredje pelaren m.m.
Kristdemokraterna har uppfattningen att
regeringen intar en alltför passiv
hållning till samarbetet inom tredje
pelaren när den anser att detta
samarbete alltjämt skall vara av strikt
mellanstatlig karaktär. I kampen mot den
internationella, gränsöverskridande
narkotikabrottsligheten krävs betydligt
kraftfullare verktyg. Som framförs i vår
motion U21 bör bl.a. den yttre
gränskontrollen flyttas över till första
pelaren och därmed bli föremål för
överstatligt beslutsfattande. En sådan
ordning innebär bl.a. att dessa områden
placeras under Europaparlamentets
politiska kontroll och EG-domstolens
juridiska kontroll. Medlemsländerna
skall dock alltjämt ha rätt att värna
sin territoriella suveränitet och
integritet samt medborgarnas säkerhet.
Regeringen bör aktivt verka för en sådan
ordning vid regeringskonferensen.
Vi anser vidare i enlighet med vår
motion U21 att kommissionen bör få
initiativrätt på tredje pelarens område
bl.a. när det gäller polissamarbetet.
Även i denna fråga bör regeringen verka
kraftfullt vid regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U21 yrkandena 37 och 41 bör göra
ett tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Europols verksamhet m.m.
Vi anser att gemensamma polisinsatser är
en nödvändig förutsättning för ett
effektivt bekämpande av brottsligheten
inom EU. Europol bör därför omvandlas
till en europeisk polismyndighet med
operativa befogenheter när det gäller
grov internationell kriminalitet. De
operationer som kommer att utföras av
Europol i olika medlemsländer bör
emellertid ske under ledning av
nationell polis. Regeringen bör verka i
den riktning vi nu anvisat när det
gäller det framtida Europolsamarbetet.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U21 yrkande 38 bör göra ett
tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Övriga motionsönskemål
När det gäller frågan om åtgärder mot
fusket inom EU är vi medvetna om att ett
arbete inletts och att en konvention i
ämnet undertecknats av medlemsländerna.
Detta är emellertid inte tillräckligt.
Ytterligare åtgärder mot detta fusk
måste, som vi anför i vår motion U21,
prioriteras. Det får ankomma på
regeringen att kraftfullt verka i denna
fråga vid regeringskonferensen.
När det gäller det straffrättsliga
samarbetet är vi, vilket också framgår
av vår motion U21, av den uppfattningen
att det behövs en europeisk
ramlagstiftning för brott mot europeisk
lag som möjliggör enhetliga straff för
lika brott i samtliga medlemsländer.
Även i denna fråga bör regeringen verka
vid regeringskonferensen.
Vi anser att riksdagen med anledning av
motion U21 yrkandena 39 och 40 bör göra
ett tillkännagivande till regeringen i
enlighet med det ovan sagda.
Särskilt yttrande
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Europols verksamhet m.m.
Jag anser att det noga bör övervägas
vilka uppgifter som skall få registreras
i den typ av register som Europol skall
få föra. Eftersom spörsmålet är föremål
för utredning har jag emellertid valt
att inte nu framföra något särskilt
yrkande. Jag har emellertid för avsikt
att återkomma i saken i samband med att
riksdagen skall godkänna
Europolkonventionen.
Lagutskottets yttrande
1995/96:LU2y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
beslutat att bereda samtliga utskott
utom utbildnings- och bostadsutskotten
tillfälle att senast den 15 februari
1996 avge yttrande över regeringens
skrivelse 1995/96:30, EU:s
regeringskonferens 1996, jämte motioner
i de delar som har samband med resp.
utskotts beredningsområde.
I skrivelsen lämnar regeringen i
enlighet med riksdagens begäran våren
1995 (bet. 1994/95:KU43, rskr. 387) en
redogörelse för förberedelsearbetet
inför EU:s regeringskonferens år 1996
samt för vissa principiella
ställningstaganden i de frågor som
konferensen kan komma att behandla.
Uppgiften för regeringskonferensen är
att se över de fördrag som ligger till
grund för EU, bl.a. Romfördraget och
Maastrichtfördraget. Översynen skall
göras i ljuset av unionens mål.
Lagutskottets beredningsområde berörs i
första hand av skrivelsens avsnitt 7.4,
Konsumenternas intressen. Med anledning
av skrivelsen har sammanlagt 13 motioner
väckts. Utskottets beredningsområde
berörs helt eller delvis i motionerna
U19 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp), U22 yrkande 35 av Gudrun Schyman
m.fl. (v), U23 av Carl Bildt m.fl. (m),
U25 yrkandena 8 och 11 av Olof Johansson
m.fl. (c) samt U29 yrkandena 22 och 23
av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
Lagutskottet, som har beslutat avge
yttrande i ärendet, får anföra följande.
Medlemskapet i EU innebär att Sverige är
en del av en gemensam marknad med fri
rörlighet över gränserna för människor,
tjänster, varor och kapital. Den
gemensamma eller inre marknaden medför
förutsättningar för ett större utbud av
varor och tjänster. Genom den inre
marknaden har svenska företag och
konsumenter fått tillgång till en
hemmamarknad som omfattar 370 miljoner
invånare. Den gemensamma marknaden ger
förutsättningar för ökad handel över
gränserna och därmed också för en skärpt
konkurrens mellan företagen som i sin
tur på sikt bör leda till ett billigare
och mer varierat utbud till
konsumenternas nytta. En mer
gränsöverskridande handel ställer
emellertid krav på en i viss mån
förändrad konsumentpolitik.
Inom EU har konsumentpolitiken på
gemenskapsnivå inte samma bredd, djup
och tradition som den i Sverige. Efter
en ganska trög start i mitten av 1970-
talet har dock takten i det
konsumentpolitiska arbetet ökat. EG:s
första konsumentpolitiska program, som
antogs år 1975, slog fast vissa
grundläggande rättigheter för
konsumenterna, bl.a. skyddet för hälsa
och säkerhet, skyddet av ekonomiska
intressen samt rätten till reklamation
och skadestånd. Detta första program gav
få synliga resultat, men utgjorde
startskottet för ett omfattande
utredningsarbete. Konsumenternas
rättigheter fördes sedan vidare till ett
andra konsumentpolitiskt program, som
antogs år 1981. Först i mitten av 1980-
talet kom dock utvecklingen av
konsumentskyddet att ta fart. År 1985
kom en s.k. vitbok med en lista över de
åtgärder som skulle vidtas inför
förverkligandet av den inre marknaden
den 1 januari 1993. Av särskilt stor
vikt för konsumentpolitiken blev den
nya harmoniseringsmetoden, benämnd New
Approach. Metoden innebar att arbetet
med produktsäkerhet kunde förenklas.
Medan EG formulerade de väsentligaste
produktsäkerhetskraven överlämnades
utformningen av detaljregler till de
europeiska standardiseringsorganen CEN,
Cenelec m.fl.
Genom enhetsakten beslutades år 1985
ett tillägg till Romfördraget. I en ny
artikel, 100a, slogs då uttryckligen
fast att EG-kommissionens förslag i
fråga om hälsa, säkerhet, miljö och
konsumentfrågor skall utgå från en hög
skyddsnivå. År 1990 antogs det första
treårsprogrammet som omfattade åren
1990-1992. Genom Maastrichtfördraget om
Europeiska unionen infördes en särskild
artikel om konsumentskydd i
Romfördraget. Enligt artikel 129a skall
gemenskapen medverka till att
konsumentskyddet uppnår en hög nivå.
Åtgärder skall vidtas som stöder och
kompletterar den politik som
medlemsländerna bedriver för att skydda
konsumenternas hälsa, säkerhet och
ekonomiska intressen samt för att ge
konsumenterna fullgod information. Det
slås vidare fast att de åtgärder som EU
vidtar inte skall hindra något
medlemsland att behålla eller införa
strängare skyddsåtgärder, förutsatt att
dessa är i överensstämmelse med
fördraget och att EG-kommissionen
informeras om dem. År 1993 antog
kommissionen sitt andra
konsumentpolitiska program, som omfattar
åren 1993-1995. Av programmet framgår
kommissionens prioriteringar, nämligen
konsumentinformation, förbättrat samråd
med EU:s konsumentråd, tillgång till
domstolsprövning samt finansiella
tjänster. I programmet pekas också på
att det finns ett nära samband mellan
konsumentpolitik och miljöpolitik. I
november 1995 presenterade kommissionen
sitt program för konsumentskydd för
perioden 1996-1998. Bland de områden som
särskilt berörs i det nya programmet kan
nämnas konsumentutbildning och
konsumentinformation, finansiella
tjänster, livsmedelskontroll,
miljöhänsyn och konsumentinflytande.
Kommissionen har i sitt arbetsprogram
för år 1996 förklarat sig komma att ägna
särskild uppmärksamhet åt området för
finansiella tjänster.
Konsumentdimensionen kommer aktivt att
integreras i de övriga gemensamma
politikområdena. Kommissionen kommer
vidare enligt arbetsprogrammet att
särskilt beakta konsumenternas intresse
vid liberaliseringen av de grundläggande
tjänsterna till allmän nytta.
I den nu aktuella skrivelsen avsnitt
7.4 anför regeringen att ett medlemskap
i EU huvudsakligen bör ha positiva
konsekvenser för konsumenterna. När
handeln blir gränsöverskridande finns
dock risker för konsumenterna när det
gäller produktsäkerhet, avtalsvillkor,
möjligheter att lösa tvister m.m. Utan
en väl fungerande europeisk
konsumentpolitik och ett högt utvecklat
konsumentskydd riskerar konsumenternas
förtroende för EU-samarbetet att
urholkas. Även om åtgärder har vidtagits
inom den europeiska gemenskapen som
innebär att konsumenternas ställning har
stärkts konstaterar regeringen att
frågor som avser den inre marknaden har
varit dominerande som grund för åtgärder
på områden som rör konsumentintresset.
Stärkt konsumentskydd har därför sällan
kunnat genomföras om åtgärder inte
samtidigt har syftat till att förbättra
den inre marknadens funktion.
Regeringen anser mot denna bakgrund att
den rättsliga grunden för en gemensam
europeisk konsumentpolitik behöver
förstärkas. Enligt regeringen bör det
framgå klarare att det är ett överordnat
mål för unionen att främja
konsumentintresset. Ett sådant mål måste
också antas leda till att marknadens
funktion förstärks. Vidare bör
konsumentintresset på ett klarare sätt
integreras vid utformningen av
gemenskapspolitik på andra områden än de
som har konsumentskyddsfrågor som direkt
utgångspunkt. Regeringen anför vidare
att det av fördraget klart bör framgå
att konsumenterna - utöver att
tillförsäkras skydd för hälsa, säkerhet
och ekonomiska intressen samt en god
konsumentupplysning - skall ges skydd
för sina rättsliga intressen och beredas
möjlighet att utöva inflytande. Det bör
dessutom vara ett uttryckligt mål för
EU:s konsumentpolitik att utveckla
sådana produktions- och
konsumtionsmönster som minskar
påfrestningarna på miljön och bidrar
till en långsiktigt hållbar utveckling.
I motion U23 av Carl Bildt m.fl. (m)
anförs - såvitt nu är i fråga - att
regeringens förslag att
konsumentperspektivet skall få en
starkare ställning är gott, under
förutsättning att begreppet
konsumentintresset inte ges en snäv
tolkning. EU skall besluta om de
konsumentfrågor som måste regleras på
europeisk nivå för att inte störa den
inre marknadens funktion. Att skapa
regler som leder till väl fungerande
marknader är, enligt motionärernas
mening, att stärka konsumenternas
ställning. I motionen yrkas
tillkännagivande om vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges
hållning vid EU:s regeringskonferens
1996.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i
motion U19 bl.a. att regeringen bör
avstå från att driva konsumentpolitik på
EU-konferensen och att
subsidiaritetsprincipen måste tillämpas
mera strikt samt yrkas tillkännagivande
om skärpt utformning av denna princip
(yrkande 6).
I motion U25 av Olof Johansson m.fl.
(c) framhålls behovet av att stärka
konsumenternas ställning i fördraget.
Motionärerna anför att bl.a. barn och
ungdomar är en skyddsvärd grupp
konsumenter. Vidare menar motionärerna
att artikel 129a i fördraget bör
tillföras en bestämmelse om att
gemenskapen skall bidra med särskilda
insatser som understödjer en ökad
miljömedvetenhet hos konsumenterna
(yrkande 8).
Utskottet kan inte finna annat än att
vad regeringen anfört i skrivelsen
ligger väl i linje med det av riksdagen
i december 1994 beslutade
tillkännagivandet i samband med
godkännandet av fördraget om Sveriges
anslutning till EU (prop. 1994/95:19,
bet. UU5, rskr. 63) I sitt yttrande till
utrikesutskottet anförde lagutskottet
(yttr. 1994/95:LU1y) att ett svenskt EU-
medlemskap innebär att Sverige fullt ut
och aktivt kan medverka i och påverka
utvecklingen av konsumentpolitiken inom
gemenskapen och utformningen av de
gemenskapsregler som är av betydelse
från konsumentskyddssynpunkt. Att
Sverige som EU-medlem bör arbeta för att
uppnå Romfördragets viljeinriktning att
uppnå en hög konsumentskyddsnivå
framstår, anförde utskottet, som
odiskutabelt. Enligt utskottets mening
tillhör konsumentskyddet ett av de
områden som bör prioriteras från svensk
sida inom ramen för EU-samarbetet. Inte
minst angeläget härvidlag, anförde
utskottet, är att åstadkomma högre
skyddsnivåer när det gäller
produktsäkerhet och produktutformning.
En annan viktig fråga är, framhöll
utskottet, att förbättra
konsumentskyddet vid finansiella
tjänster. Vad lagutskottet sålunda
anförde gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna.
Utskottet anser att vad riksdagen
sålunda uttalade hösten 1994 bör stå
fast. För det fall motionerna U23 och
U19 yrkande 6 innebär att riksdagen nu
skall göra ett annat ställningstagande
bör motionerna i nu behandlade delar
avstyrkas.
Vad sedan gäller motion U25 yrkande 8
kan utskottet för sin del inte se annat
än att regeringens synsätt och det
motionärerna ger uttryck för
sammanfaller i allt väsentligt. Av
regeringsskrivelsen och motionen framgår
att den rättsliga grunden för en
gemensam europeisk konsumentpolitik
behöver förstärkas och att det klarare
bör framgå att det är ett överordnat mål
för unionen att främja
konsumentintresset. Enligt regeringen
och motionärerna bör det också vara ett
uttryckligt mål för EU:s
konsumentpolitik att utveckla sådana
produktions- och konsumtionsmönster som
minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar till en långsiktigt hållbar
utveckling. Av skrivelsen framgår vidare
att regeringen har för avsikt att aktivt
medverka till förbättrade
gemenskapsregler på
konsumentskyddsområdet.
Utskottet vill vidare anföra att en
arbetsgrupp inom Civildepartementet haft
till uppgift att utarbeta en svensk
strategi för det fortsatta arbetet med
konsumentfrågor inom EU. I en rapport
(Ds 1995:32) redovisar arbetsgruppen en
rad förslag på området, som bl.a. tar
sikte på en förstärkning av artikel
129a. Förslagen innebär att det
nuvarande övergripande målet i artikel
129a att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå kompletteras med
ytterligare mål. Konsumenterna bör
sålunda, förutom de åtgärder som i dag
framgår av artikeln - skydd för hälsa,
säkerhet och ekonomiska intressen och
god konsumentupplysning - även
tillförsäkras rätt till skydd för
rättsliga intressen, tvistlösning,
utbildning, inflytande samt utveckling
av sådana produktions- och
konsumtionsmönster som leder till en
hållbar utveckling på miljöområdet.
Vidare anser arbetsgruppen att insatser
bör göras bl.a. när det gäller
utbildning av barn och ungdomar i
konsumentfrågor.
Enligt vad utskottet erfarit kommer
regeringen i en skrivelse till riksdagen
senare i vår att ta upp arbetsgruppens
förslag. Riksdagen kommer då att få
tillfälle att närmare behandla bl.a.
frågan om vilka ändringar i artikel 129a
i fördraget som kan anses vara
påkallade. Enligt utskottets mening bör
riksdagen inte föregripa regeringens
ställningstaganden till de mer konkreta
förslag som arbetsgruppen lagt fram.
Utskottet anser därför att motion U25
yrkande 8 inte nu bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
När det gäller EG-reglerna på
konsumentområdet finns en grundläggande
skillnad mellan regler som gäller
produktsäkerhet och annan
produktinformation å ena sidan, och
sådana som gäller konsumenternas
ekonomiska och rättsliga intressen å
andra sidan. Regler om produktsäkerhet
har inte bara ett konsumentskyddssyfte.
Genom standardiserade produktnormer m.m.
främjas också den fria rörligheten av
varor. Det innebär att normerna skall
tillämpas inom hela gemenskapen och att
nationella avvikelser i princip inte
tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i
allmänhet inte heller några nationella
avvikelser. När det gäller reglerna som
handlar om konsumenternas ekonomiska och
rättsliga skydd har de i allmänhet s.k.
minimikaraktär. Detta innebär att varje
medlemsstat måste säkerställa att
konsumenterna får åtnjuta minst det
skydd som anges i reglerna. Däremot är
det inget som hindrar att en medlemsstat
beslutar att utsträcka konsumentskyddet
längre.
I flera motioner återfinns yrkanden som
kan anses innefatta krav på att inhemska
bestämmelser på varuområdet skall
tillåtas gå längre än de regler som har
fastställts på gemenskapsnivå. I motion
U25 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs -
såvitt nu är i fråga - ett
tillkännagivande om minimiregler också
för varor och om en förstärkt rätt för
medlemsländerna att gå före och införa
strängare krav. Som exempel nämner
motionärerna att nationell lagstiftning
om ursprungsmärkning av livsmedel måste
tillåtas och att varje land skall ges
rätt att förbjuda import av bestrålade
livsmedel (yrkande 11).
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion
U22 en förstärkning av artikel 100a i
syfte att ge medlemsländerna en rätt att
ha nationellt hårdare krav (yrkande 35).
I motion U29 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) hemställs om
tillkännagivanden om att regeringen
skall verka dels för att varje land inom
EU skall ges generell rätt att gå före
genom att ställa högre miljö- och
hälsokrav på livsmedel och andra varor
(yrkande 22), dels för en generell rätt
för varje enskilt land att ställa krav
på produktinformation som går längre än
EU:s (yrkande 23).
Med anledning av motionerna vill
utskottet som sin principiella
ståndpunkt uttala att ett europeiskt
samarbete i vilket medlemsstaterna mer
allmänt kan välja bort vissa varu- och
tjänsterelaterade samarbetsområden inte
kan anses ligga i vårt intresse eftersom
fördelarna med den inre marknaden då
skulle urholkas. I sammanhanget kan
erinras om den s.k. Cassis de Dijon-
principen. Genom EG-domstolens avgörande
som gällde en fransk likör, Cassis de
Dijon, har ett helt rättsområde
utvecklats som reglerar
förutsättningarna för att nationella
särregler skall kunna accepteras. Med
utgångspunkt i Romfördragets artikel 30
om den fria varurörligheten formulerade
domstolen en princip som innebär en
skyldighet för varje medlemsland i EU
att godta varor som lagligen har
tillverkats och marknadsförts i ett
annat medlemsland. Domstolen tog även
upp reglerna i en annan artikel i
Romfördraget, artikel 36, om möjligheten
att göra undantag från förbudet mot
handelshindrande åtgärder till skydd för
bl.a. människors hälsa. Genom utfyllnad
av bestämmelsen slog domstolen fast att
även andra skäl än de som anges i
artikel 36 kan åberopas för att införa
ett handelshinder. Sålunda erkändes även
hänsynen till bl.a. miljö och
arbetsmiljö samt konsumentskydd genom
vad som har kommit att betecknas som
Cassis de Dijon-principen. Gemensamt för
alla undantagskriterier är att de är av
icke-ekonomisk natur.
Vidare bör påpekas att EG:s regler inte
hindrar att producenterna och handeln
frivilligt lämnar information om t.ex.
produktionsland, produktionssätt eller
upplysningar som underlättar för
konsumenterna att göra bra miljöval.
Utskottet har i andra sammanhang
behandlat detta spörsmål med anledning
av motionsyrkanden. Utskottet har därvid
anfört att konsumenterna, med ett ökat
varuutbud, i högre grad än tidigare kan
komma att efterfråga uppgifter av olika
slag som rör t.ex. olika
produktionsförhållanden. Eftersom en
tillfredsställande märkning - i likhet
med annan varuinformation som
konsumenterna önskar - är ett
konkurrensmedel har utskottet utgått
från att enskilda företag i olika
branscher utnyttjar denna möjlighet (se
bl.a. bet. 1993/94:LU22). Den utveckling
som utskottet tidigare förutsatt synes
nu ha kommit i gång, särskilt när det
gäller miljömärkning och
ursprungsmärkning på livsmedel.
Utskottet anser att en vederhäftig
märkning är ett viktigt hjälpmedel för
den enskilde konsumenten när det gäller
val av produkter, förutsatt att symboler
och annan märkning åtnjuter
konsumenternas förtroende.
I det ovan nämnda yttrandet till
utrikesutskottet hösten 1994 (yttr.
1994/95:LU1y) anförde utskottet att ett
svenskt medlemskap i EU inte bör
föranleda att Sverige minskar sina
ambitioner på livsmedelsområdet. Det är
angeläget att vi med utnyttjande av de
resurser som står till buds försöker
påverka utvecklingen inom EG i riktning
mot en högre skyddsnivå som tillgodoser
konsumenternas intressen. Särskilt
viktigt är därvid, anförde utskottet,
att förbättra livsmedelskontrollen samt
att höja kvalitets- och hälsokraven.
Därutöver framhöll utskottet att det är
angeläget att man från svensk sida
arbetar för att åstadkomma en
tillfredsställande ursprungsmärkning och
andra förbättringar av
märkningsreglerna. Även insatser
syftande till ett förbud mot bestrålning
av livsmedel bör ha hög prioritet
anförde utskottet. Vad lagutskottet
sålunda anförde gavs regeringen till
känna (rskr. 63).
Utskottet vill också påminna om att
regeringen i budgetpropositionen år 1995
(prop. 1994/95:100, bil. 10, s. 90)
framhållit att regeringen aktivt skall
verka för att inom EU bl.a. införa en
bättre märkning av livsmedel samt öka
livsmedlens tjänlighet genom fördjupade
kvalitets- och hälsokrav.
Vidare vill utskottet åter erinra om
den arbetsgrupp inom Civildepartementet
som haft till uppgift att utarbeta en
svensk strategi för det fortsatta
arbetet med konsumentfrågor inom EU. I
arbetsgruppens rapport (Ds 1995:32)
anförs att bl.a. märkningsreglerna och
fullständiga innehållsdeklarationer på
livsmedel är områden som bör
prioriteras. Utskottet utgår från att
regeringen i den aviserade skrivelsen om
Sveriges konsumentpolitik i EU närmare
återkommer till dessa spörsmål.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts
anser utskottet att motionerna U22
yrkande 35 och U25 yrkande 11 i nu
behandlade delar samt U29 yrkandena 22
och 23 inte bör föranleda någon
riksdagens vidare åtgärd.
I motion U23 förordas _ såvitt nu är i
fråga - att medlemsländernas
lagstiftning ytterligare harmoniseras
genom gemensamma regler inom t.ex.
köprätten. Därigenom skulle företag
lättare kunna köpa och sälja i alla
medlemsländer utan att behöva skaffa sig
speciella kunskaper om den nationella
lagstiftningen.
När det gäller bestämmelserna om
konsumentköp förväntas enligt uppgift
kommissionen att inom kort fatta beslut
om ett förslag till direktiv på området.
I övrigt konstaterar utskottet att
frågor som rör köplagstiftningen sedan
lång tid varit föremål för ett
internationellt samarbete utanför EU.
För Sveriges del gäller detta inte minst
ett omfattande nordiskt samarbete. Det
finns också flera internationella
konventioner på området, bl.a. FN-
konventionen den 11 april 1980 angående
avtal om internationella köp av varor,
som trädde i kraft den 1 januari 1988
och som Sverige har ratificerat och
införlivat med svensk rätt (prop.
1986/87:128, bet. LU31, rskr. 266).
Bestämmelserna i FN-konventionen har
också påverkat bestämmelserna i den
svenska köplagen.
I samband med Sveriges anslutning till
EU har överenskommits att vårt land
skall tillträda EG-konventionen den 19
juni 1980 om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser (Romkonventionen).
Konventionen innehåller regler om vilken
lag som skall tillämpas på
avtalsförpliktelser när det uppkommer
ett val mellan rättsordningarna i olika
länder. I en nyligen avgiven promemoria
från Justitiedepartementet (Ds 1996:7)
finns förslag dels om att Sverige skall
tillträda Romkonventionen, dels till en
ny lag om tillämplig lag för
avtalsförpliktelser.
Något närmare underlag för ett
ställningstagande beträffande frågan om
det är lämpligt eller möjligt med
ytterligare sådana
harmoniseringsåtgärder som efterlyses i
motion U23 finns för närvarande inte.
Utskottet anser därför att motion U23 i
nu behandlad del bör avstyrkas.
Stockholm den 13 februari 1996
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Henrik S Järrel
(m), Bengt Harding Olson (fp), Inger
Segelström (s), Tanja Linderborg (v),
Sven-Erik Österberg (s), Tomas Högström
(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta
Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s),
Anders Ygeman (s) och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m).
Avvikande meningar
1. EU:s konsumentpolitik
Rolf Dahlberg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Utskottet kan
och slutar med delar avstyrkas bort ha
följande lydelse:
EU:s gemensamma marknad innebär, enligt
utskottets mening, en förbättrad
ställning för konsumenterna. Den ökade
konkurrensen leder till sänkta priser,
höjd varukvalitet och ett mer varierat
utbud av varor. Utskottet vill
understryka att konsumenternas
inflytande primärt sker genom deras
agerande på marknaden. Enligt utskottets
mening är sålunda regler som leder till
väl fungerande marknader det mest
angelägna när det gäller att stärka
konsumenternas ställning. Mot bakgrund
härav bör EU, enligt utskottets
uppfattning, endast besluta om sådana
konsumentfrågor som måste regleras på
europeisk nivå i syfte att upprätthålla
den inre marknadens funktion. Målet bör
vara att göra handeln enklare för alla
parter.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts
anser utskottet att motion U23 i nu
behandlad del bör tillstyrkas. Däremot
bör motion U19 yrkande 6 i nu behandlad
del inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
2. EU:s konsumentpolitik
Bengt Harding Olson (fp) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Utskottet kan och slutar med
Sdelar avstyrkas bort ha följande
lydelse:
Till lagutskottets beredningsområde hör
konsumentpolitiken. Med anledning av
regeringens proposition 1994/95:140,
Aktiv konsumentpolitik, behandlade
utskottet våren 1995 i betänkandet
1994/95:LU32 frågor som rör
konsumentpolitikens mål och inriktning.
En svensk konsumentpolitisk strategi
saknas dock, och regeringen har för
avsikt att återkomma i denna fråga under
våren 1996.
Nu ifrågavarande yttrande gäller EU:s
regeringskonferens, som pågår 1996-1997.
Vid konferensen kommer i första hand
frågor som rör EU:s utvidgning när det
gäller medlemsantalet, förändringar i
gällande unionsfördrag, institutionella
problem samt frågor av direkt intresse
och betydelse för medborgarna, såsom
syssselsättning, miljö, säkerhet och
subsidiaritet, att behandlas. En
synnerligen sträng prioritering krävs i
syfte att uppnå koncentration på de
viktigaste frågorna. Konsumentpolitiken
är viktig men bör inte prioriteras i
detta läge. En fördragsändring kan dock
komma att behöva aktualiseras, bl.a. för
att undvika att all konsumentpolitik
fastläggs inom gemenskapen. Främst
gäller detta en skärpning av
subsidiaritetsprincipens tillämpning
genom en omarbetning av artikel 235.
Det är dock angeläget att det
konsumentpolitiska arbetet inom EU går
vidare, vilket är möjligt inom ramen för
nu gällande fördrag. Ett sådant arbete
pågår redan för att uppnå en effektiv
gemenskapspolitik på det
konsumentpolitiska området, där den
konsumentpolitiska dimensionen
integreras i de övriga gemensamma
politikområdena. Utskottet är positivt
till en stark konsumentmakt, vilket
innebär en konsumentpolitik där
konsumenternas intressen tas till vara
på fria marknader präglade av en
effektiv konkurrens. Försvaret av EU:s
inre marknad mot särintressen som vill
införa regleringar, utdela subventioner
och snedvrida konkurrensen är därför
enligt utskottets mening ett starkt
konsumentintresse.
Med hänsyn till detta pågående arbete
föreligger ett stort behov av en svensk
strategi såvitt avser EU:s framtida
konsumentpolitiska program. När
regeringen återkommer till riksdagen i
denna fråga är det rätt tillfälle för
utskottet att mer ingående behandla de
konsumentpolitiska frågorna i ett EU-
perspektiv.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts
anser utskottet att motion U19 yrkande 6
i nu behandlad del bör tillstyrkas.
Däremot bör motion U23 i nu behandlad
del inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.
3. Inhemska bestämmelser på varuområdet
Agne Hansson och Birgitta Carlsson (båda
c) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Med anledning
och slutar med vidare åtgärd bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som förs
fram i motion U25 yrkande 11. Sverige
bör som medlem i EU ha kvar sina höga
ambitioner när det gäller
konsumentskyddet. Inte minst gäller
detta på livsmedelsområdet. För att
konsumenterna skall kunna göra ett
medvetet val måste, enligt utskottets
uppfattning, nationell lagstiftning om
ursprungsmärkning tillåtas inom EU.
Enligt utskottets mening är det
angeläget att man från svensk sida
verkar för detta liksom för att de olika
ingredienserna i livsmedel tydligt
framgår av förpackningarna. Dessutom
anser utskottet, i likhet med vad som
anförs i motion U25, att varje enskilt
land måste ges rätt att förbjuda import
av exempelvis bestrålade livsmedel. Ett
tillkännagivande till regeringen om att
man bör införa en förstärkt rätt för
medlemsländerna att införa strängare
krav än de som har fastställts på
gemenskapsnivå är därför påkallat.
Vad som sålunda anförts anser utskottet
att riksdagen med bifall till motion U25
yrkande 11 i nu behandlad del och med
anledning av motionerna U22 yrkande 35 i
nu behandlad del samt U29 yrkandena 22
och 23 som sin mening bör ge regeringen
till känna.
4. Inhemska bestämmelser på varuområdet
Tanja Linderborg (v) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Med anledning och slutar med vidare
åtgärd bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de synpunkter som förs
fram i motion U22 yrkande 35 och anser
att EU:s konsumentpolitik står inför
samma problem som miljöfrågorna. Detta
är en följd av att varuhandeln i dag är
överordnad konsumenternas intressen.
Såsom påtalas i motion U22 bör man söka
åstadkomma en förstärkning av
Romfördragets artikel 100a i syfte att
ge medlemsländerna rätt att i
konsumentskyddssyfte behålla och införa
nationellt hårdare krav än de som
fastställs på gemenskapsnivå. EU:s
bestämmelser bör således enligt
utskottets mening vara inriktade på att
sätta konsumentskyddet före den fria
rörligheten för varor.
Vad som sålunda anförts anser utskottet
att riksdagen med bifall till motion U22
yrkande 35 i nu behandlad del och med
anledning av motionerna U25 yrkande 11 i
nu behandlad del samt U29 yrkandena 22
och 23 som sin mening bör ge regeringen
till känna.
5. EU:s harmoniseringsåtgärder
Rolf Dahlberg, Henrik S Järrel, Tomas
Högström och Marietta de Pourbaix-Lundin
(alla m) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med Något närmare
och slutar med bör avstyrkas bort ha
följande lydelse:
En väl fungerande inre marknad där
handel med varor och tjänster kan ske
över nationsgränserna skulle, enligt
utskottets mening, underlättas
väsentligt om vissa lagregler inom det
privaträttsliga området gjordes mer
enhetliga. Genom en ökad
lagharmonisering på t.ex. köprättens
område borde betydande förenklingar
kunna åstadkommas. Företag skulle
härigenom med större enkelhet kunna idka
handel i de olika medlemsländerna utan
att införskaffa nödvändiga kunskaper om
ländernas nationella lagstiftning.
Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att motion U23 i nu behandlad
del bör tillstyrkas.
Försvarsutskottets yttrande
1995/96:FöU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett
försvarsutskottet tillfälle att yttra
sig över regeringens skrivelse
1995/96:30 om EU:s regeringskonferens
1996 jämte motioner såvitt gäller
försvarsutskottets beredningsområde.
Försvarsutskottet
Propositionen
Regeringen anger inledningsvis vad som
enligt dess mening bör stå i förgrunden
vid beredningen av de utrikes- och
säkerhetspolitiska frågorna inför den
instundande regeringskonferensen.
Regeringen anför sålunda att den
gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) bör förstärkas
så att EU bättre förmår att möta de nya
risker och utmaningar som Europa i dag
står inför. Den nya instabiliteten i
EU:s omvärld hänger samman med etniska
och religiösa motsättningar, med
ekonomiska klyftor och hot mot miljön.
EU:s medlemsstater måste skaffa sig
verktyg för att bemästra dessa problem.
Unionen bör kunna inskrida på ett tidigt
stadium och medlemsstaterna måste även
ha förmåga att ingripa i ett akut
krisförlopp. Enligt regeringen måste
således Unionens instrument spänna över
ett brett fält, från den preventiva
diplomatin till de fredsbevarande
insatserna.
Beslutsordningen
Enligt regeringens mening kan Sverige i
frågor som rör vitala utrikes- och
säkerhetspolitiska intressen inte låta
sig röstas ned av en majoritet inom EU.
I sådana grundläggande frågor, t.ex.
rörande vår militära alliansfrihet och
säkerhetspolitiska grundhållning eller
övriga frågor av övergripande utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse, måste
Sverige ha avgörandet helt i sin egen
hand. Ett borttagande av vetorätten i
utrikes- och säkerhetspolitiken är
därmed inte aktuellt. Däremot har vi,
enligt regeringen, förklarat oss beredda
att pröva om enhällighetsprincipen
skulle kunna modifieras i frågor av
begränsad räckvidd.
Förberedelser, genomförande och
uppföljning av beslut
Regeringen konstaterar att en påtaglig
brist i EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik är avsaknaden av en
tillräckligt omfattande gemensam
struktur för förberedelse och
uppföljning av beslut. Härigenom går
mycket av samarbetets potential
förlorat. Dessutom sker i många fall ett
onödigt dubbelarbete. Problemen sägs ha
uppfattats av flera medlemsländer.
Regeringen anser därför att planerings-
och analysförmågan bör utvecklas genom
en förstärkt gemensam funktion för
beredning och uppföljning av beslut.
Denna bör innehålla konfliktförebyggande
element, bl.a. arbete för att få
underlag ( tidig förvarning ) för
insatser i förebyggande syfte från EU:s
sida.
Regeringen nämner att det inom flera
medlemsländer finns en uppfattning att
en person bör ges uppgiften att
företräda unionen gentemot omvärlden -
att vara ett gemensamt ansikte utåt i
GUSP. Från svensk sida har denna tanke
inte avvisats, men det har framhållits
att uppgiften måste vara begränsad och
att den inte får medföra en oklar
ansvarsfördelning gentemot andra
företrädare inom det utrikespolitiska
området.
Regeringen nämner vidare att man från
svensk sida dessutom uppmärksammat
behovet av att följa upp beslut i GUSP.
En förbättrad sådan uppföljning sägs
komma att stärka GUSP.
Försvarsfrågan och fredsbevarande
insatser
Regeringen anser att det
konfliktförebyggande och krishanterande
arbetet bör stå i förgrunden vid
diskussionerna om försvarspolitiken
under regeringskonferensen.
Regeringen anför vidare att EU enligt
Maastrichtfördraget kan anmoda VEU att
genomföra fredsbevarande uppgifter. VEU
har också i den s.k.
Petersbergsdeklarationen uttalat
ambitionen att kunna agera i det
fredsfrämjande arbetet.
Sverige avser inte att bli medlem i
VEU, eftersom dess traktat innehåller
ömsesidiga säkerhetsgarantier.
Regeringen framhåller att den vid flera
tillfällen förklarat att Sverige inte är
berett att ta emot eller att utfärda
några militära säkerhetsgarantier.
Deltagande i ett gemensamt försvar
kommer därför inte i fråga för vår del.
I dessa frågor har Sverige vetorätt.
Sålunda består Sveriges militära
alliansfrihet med syfte att vi skall
kunna vara neutrala i händelse av ett
krig i vårt närområde.
Regeringen har ansett det värdefullt
att Sverige, med bibehållen
alliansfrihet, får insyn i och kan delta
i den säkerhetspolitiska diskussion som
förs inom VEU. Inte minst gäller detta
sådana fredsfrämjande insatser som VEU
kan komma att verkställa på uppdrag av
EU. Sverige har därför valt att ansluta
sig till VEU som observatör. Sverige är
berett att delta i vissa sådana
fredsfrämjande insatser, dock efter ett
nationellt beslut i varje enskilt fall.
Regeringen anser att det nu gäller att
utveckla förmågan att agera gemensamt
inom ramen för fredsbevarande
operationer m.m., vilket kan ske på
flera sätt. EU:s kapacitet för analys
och tidig upptäckt av möjliga konflikter
kan t.ex. stärkas och VEU:s operativa
förmåga i olika avseenden förbättras.
Regeringen nämner i sammanhanget att
regeringen enligt lag kan besluta om
deltagande i fredsbevarande insatser
endast om dessa grundar sig på mandat
från FN:s säkerhetsråd eller OSSE
(Organisationen för säkerhet och
samarbete i Europa). Fredsframtvingande
operationer, vilka också regleras inom
ramen för Petersbergsdeklarationen, får
enligt FN-stadgan endast genomföras om
de baseras på mandat från
säkerhetsrådet.
Sammanfattningsvis anser regeringen att
en starkare samordning avseende
fredsbevarande och humanitära insatser
mellan EU och VEU bör bli ett resultat
av regeringskonferensen. Härvid måste
under alla förhållanden de ömsesidiga
försvarsgarantierna mellan VEU:s
medlemsländer hållas åtskilda från
samarbetet på det fredsfrämjande
området, där Sverige som alliansfritt
land kan delta.
Motionerna
Inom försvarsutskottets beredningsområde
har avgivits fyra motionsyrkanden.
Kristdemokraterna anser i sin
partimotion 1995/96:U21 att
vapenförsäljningen från EU-länderna bör
ges en annan inriktning än den
nuvarande. Ett organiserat samarbete och
en specialisering på
krigsmaterielområdet skulle därvid på
sikt kunna leda till att försäljningen
begränsas till att främst gälla unionens
medlemsländer och i andra hand övriga
stabila demokratiska stater (yrkande
35).
Centerpartiet säger sig i sin
partimotion 1995/96:U25 hellre vilja
stärka förmågan till krishantering och
fredsfrämjande insatser inom ramen för
OSSE, än att bygga upp motsvarande
kompetens inom EU eller VEU.
Motionärerna anser att två villkor måste
vara uppfyllda för att Sverige skall
kunna acceptera att EU, snarare än VEU,
utvecklar förmågan att delta i
fredsfrämjande och humanitära
operationer i enlighet med
Petersbergsdeklarationen. För det första
skall gemensamma fredsfrämjande styrkor
inom EU enbart kunna agera på mandat av
FN eller OSSE, för det andra skall valet
att delta fattas i nationella beslut i
varje enskilt fall (yrkande 19).
I sin partimotion 1995/96:U29 är
Miljöpartiet de gröna kritiskt mot att
stärka VEU:s operativa förmåga. Det
skulle kunna leda till att FN:s
ställning undergrävs. Sveriges
internationella insatser av humanitär,
konfliktförebyggande och fredsbevarande
karaktär bör i stället ske direkt under
FN utan omvägar via VEU (yrkande 42).
Motionärerna erinrar om att riksdagen
ställt sig bakom regeringens intentioner
att Sverige skall närma sig WEAG
(Western European Armaments Group).
Miljöpartiet säger sig ha en annan
uppfattning och anser att regeringen
skall lägga in veto mot varje förändring
som kan leda till inskränkningar i det
nationella självbestämmandet om stränga
regler för vapen-export. Inte heller bör
det försvarsindustriella samarbetet
främjas (yrkande 41).
Försvarsutskottets överväganden
Utskottet konstaterar att huvvuddelen av
de frågor om den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) som tas upp i
regeringens skrivelse och i avgivna
motionsyrkanden faller inom
utrikesutskottets beredningsområde.
Försvarsutskottet ger i det följande
därför endast vissa synpunkter på vad
som i skrivelse och motioner anförts om
fredsbevarande insatser och
försvarsindustriellt samarbete.
Regeringen betonar i sin skrivelse den
nya instabilitet som inträtt i EU:s
omvärld efter det kalla krigets
avveckling. Etniska och religiösa
motsättningar, ekonomiska obalanser och
miljöhot skapar risker och utmaningar i
dagens och framtidens Europa.
Utskottet anser, liksom regeringen och
flertalet motionärer som uttalat sig i
frågan, att det därför är naturligt att
försöka stärka unionens gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik. Det är
viktigt att unionen kan inskrida i
konflikters tidiga skeden liksom i akuta
krisförlopp och därvid effektivt kunna
utnyttja alla säkerhetspolitikens
instrument från diplomati till
fredsbevarande militära insatser.
Regeringen anför i skrivelsen att det
nu gäller att förbättra förmågan till
gemensamt agerande inom ramen för
fredsbevarande operationer m.m.
Utskottet delar denna uppfattning och
anser att ett aktivt engagemang för
fredsbevarande verksamhet,
katastrofhjälp, evakueringsinsatser och
krishantering i vid mening sålunda bör
vara en självskriven och högt
prioriterad uppgift för EU-länderna i
deras arbete för att säkra freden i
Europa. EU behöver här stärka sina
instrument. Under regeringskonferensen
bör därför vid diskussionen om
försvarspolitiken det
konfliktförebyggande och krishanterande
arbetet stå i förgrunden. Detta
samarbete på det fredsfrämjande området,
där Sverige som ett militärt
alliansfritt land kan delta, är enligt
utskottet något helt annat än att
försöka åstadkomma ett gemensamt
europeiskt försvar.
Inom ramen för detta samarbete kan, som
regeringen framhåller, VEU:s operativa
förmåga i olika avseenden behöva
förbättras. Utskottet vill här för sin
del betona att sådana åtgärder inte
samtidigt bör få försämra andra
organisationers förmåga till
krishantering och fredsfrämjande
insatser. FN:s ställning får sålunda
inte undergrävas, vilket Miljöpartiet i
sin motion påtalar risken för. Det samma
gäller för OSSE som för hantering av
europeiska konflikter i stället bör ges
möjligheten att spela en mer
betydelsefull roll, eftersom Ryssland
och övriga östeuropeiska stater är
medlemmar i OSSE men inte i EU eller
VEU. FN:s generalsekreterare har för
övrigt uttalat sig för ett ökat
regionalt ansvarstagande för
krishantering och fredsbevarande
verksamhet.
Regeringen nämner i sin skrivelse inte
frågan om framtida europeiskt
försvarsmaterielsamarbete. Detta tema
tas däremot upp i Kristdemokraternas
partimotion 1995/96:21 i vilken det
anses att Sverige under
regeringskonferensen skall ta initiativ
till att förändra inriktningen av
vapenförsäljningen från EU-länderna. Ett
ökat samarbete och en specialisering
inom de europeiska försvarsindustrierna
anses på sikt kunna leda till att
vapenförsäljningen begränsas till
unionens länder och stabila demokratiska
stater.
Miljöpartiet hävdar å sin sida i
partimotionen 1995/96:U29 att det
försvarsindustriella samarbetet inte
skall främjas. I stället skall
regeringen lägga veto mot varje
förändring som kan leda till
inskränkningar i det nationella
självbestämmandet om
vapenexportreglerna.
Utskottet erinrar om att riksdagen
senast i försvarsbesluten år 1992 (prop.
1991/92:102, FöU12, rskr. 338) och år
1995 (prop. 1995/96:12, FöU1, rskr. 45)
betonat försvarsindustrins betydelse. En
egen utvecklings- och
tillverkningskapacitet för kvalificerad
försvarsmateriel har sålunda ett
säkerhets- och försvarspolitiskt värde.
Utskottet har härutöver vid flera
tillfällen, t.ex. i sitt yttrande till
utrikesutskottet om förslag till lag om
export av krigsmateriel (prop.
1991/92:174, FöU2y), betonat exportens
försvarspolitiska betydelse. Den bidrar
till att minska våra egna
utvecklingskostnader och till att
upprätthålla önskvärd kompetens och
kapacitet för att kunna utveckla,
tillverka och vidmakthålla materiel till
det svenska försvaret.
Den internationella avspänningen har
fått vittgående konsekvenser för all
försvarsindustri genom att såväl
hemmamarknad som exportmöjligheter
minskat. Trots neddragningar finns en
stor internationell överkapacitet. Ett
samarbete om en framtida europeisk
försvarsindustripolitik bör därmed vara
intressant för alla länder inom unionen.
I rådande läge, när stora förändringar
av försvarsindustristrukturen förestår i
alla länder, har riksdagen ställt sig
bakom regeringens bedömning (prop.
1995/96:12, FöU1 s. 94 och 96, rskr. 45)
att acceptera ett ökat samarbete mellan
svensk och företrädesvis europeisk
industri och att därvid regeringen,
Försvarsmakten och Försvarets
materielverk aktivt bör verka för att
stärka försvarsindustrins möjligheter
att samarbeta med utländska företag.
Inom ramen för reglerna för svensk
krigsmaterielexport bör också regeringen
och svenska myndigheter aktivt stötta
försvarsindustrins exportansträngningar
av sådana projekt som har betydelse för
våra möjligheter att utveckla önskvärd
kompetens och kapacitet.
Utskottet vill ändå inte förorda att
frågan om försvarsmaterielsamarbete förs
upp på dagordningen under
regeringskonferensen, eftersom detta
skulle innebära att Sverige var berett
att omförhandla artikel 223 i
Romfördraget. Att ändra denna artikel,
vilket kräver enhällighet, skulle kunna
innebära att vi förlorar vår
självständighet när det gäller att
utforma vår politik i fråga om
tillverkning av eller handel med
krigsmateriel. Frågan om ett utvidgat
försvarsmaterielsamarbete bör således
drivas i andra fora och former än vid en
regeringskonferens som har som syfte att
se över EU:s olika fördrag.
Stockholm den 13 februari 1996
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson
(m), Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund
(s), Sven Lundberg (s), Henrik
Landerholm (m), Anders Svärd (c), My
Persson (m), Lennart Rohdin (fp),
Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v),
Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m),
Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds),
Jörgen Persson (s), Ulf Kero (s) och
Ingibjörg Sigurdsdóttir (s).
Avvikande mening
Annika Nordgren (mp) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Utskottet anser, liksom regeringen och
slutar med olika fördrag bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att Sveriges
internationella insatser av humanitär,
konfliktförebyggande och fredsbevarande
karaktär skall ske direkt under FN, utan
omvägar via VEU. I och med att
fredsbevarande operationer splittras upp
på regionala organisationer, som inte
kan betraktas som alliansfria vare sig
militärt eller intressemässigt, ser
utskottet en stor risk för att FN:s
ställning undergrävs. Utskottet vill i
detta sammanhang återigen erinra om vad
FN:s generalsekreterare redovisade i
sitt tillägg till "An Agenda for Peace"
i juni 1995. I denna rapport framhåller
generalsekreteraren att det finns risker
med att överlåta mer krävande uppgifter
på grupper ledda av stormakter.
I stället för att stödja och aktivt
bidra till utveckling mot en
regionalisering av krishantering och
fredsfrämjande åtgärder, som i sin tur
kan leda till att man glider allt
närmare ett gemensamt militärt försvar,
bör resurserna satsas på att i stället
stärka FN:s förmåga och trovärdighet.
En riksdagsmajoritet har tidigare
ställt sig bakom regeringens intentioner
att Sverige skall närma sig WEAG . Den
har också accepterat ett ökat samarbete
mellan svensk och företrädesvis
europeisk försvarsindustri, samt att
regeringen, Försvarsmakten och
Försvarets materielverk aktivt bör verka
för att stärka detta samarbete.
Regeringen och myndigheterna bör enligt
riksdagsbeslutet också aktivt stötta
försvarsindustrins exportansträngningar.
Utskottet delar inte denna uppfattning.
Det är i stället utskottets uppfattning
att regeringen under EU:s
regeringskonferens - om vapenexporten
kommer upp på dagordningen - skall lägga
in veto mot varje förändring som kan
leda till en inskränkning i vårt
nationella självbestämmande om stränga
regler för vapenexport. Regeringen bör
också verka för att det
försvarsindustriella samarbetet inte
skall främjas.
Snarare skall tid och kraft läggas på
att ställa om vapenindustrin till civil
produktion. Detta skulle vara i
försvarsutskottets intresse, eftersom
det leder till en värld med mindre vapen
och därmed mer resurser för
investeringar och åtgärder för en
fredligare utveckling. Det skulle också
vara helt i linje med den vidgade
hotbild som riksdagen nyligen har
beslutat om.
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
beslutat att bereda bl.a.
socialförsäkringsutskottet tillfälle att
avge yttrande över regeringens skrivelse
1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996
jämte motioner i de delar som har
samband med utskottets
beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet yttrar sig
nedan om skrivelsens avsnitt 7.6
Arbetstagarnas rättigheter och 9
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
samt motionerna U19 yrkande 5, U20, U21
yrkandena 5 och 37 , U22 yrkandena 50
och 51, U23, U25 yrkande 20, U29
yrkandena 45 och 46 och U30 yrkande 1,
allt i den mån
socialförsäkringsutskottets
beredningsområde berörs.
Inledning
I skrivelsen lämnar regeringen en
redogörelse för förberedelsearbetet
inför EU:s regeringskonferens 1996 samt
för vissa principiella
ställningstaganden i de frågor som
konferensen kan komma att behandla.
Regeringen uppger i skrivelsen att
samarbetet inom EU främst grundar sig på
fördraget om upprättandet av Europeiska
kol- och stålgemenskapen
(Parisfördraget), fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen
(Romfördraget), fördraget om
upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratomfördraget)
och fördraget om Europeiska unionen
(Maastrichtfördraget). De tre
förstnämnda fördragen utgör den s.k.
första pelaren i vilken medlemsstaterna
har överlåtit vissa beslutsbefogenheter
till gemenskaperna. Genom
Maastrichtfördraget har samarbetet
utvidgats till den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (andra pelaren)
och till det rättsliga och
inrikespolitiska området (tredje
pelaren).
Fördragsändringar kan ske genom att en
medlemsstat eller kommissionen föreslår
ändringar till rådet. Rådet kan därefter
inleda ett ändringsförfarande genom att
kalla samman en regeringskonferens.
Enligt Maastrichtfördraget (artikel N.2)
skall en regeringskonferens sammankallas
år 1996 för att undersöka vilka
bestämmelser i fördraget som skall
revideras i enlighet med de mål som
anges i fördragets inledning.
De frågor som kommer att behandlas vid
konferensen är enligt regeringen inte
nya. Flertalet av dem är föremål för
uppmärksamhet i det löpande samarbetet,
och Sverige kommer att söka uppnå sina
målsättningar i EU såväl i det löpande
samarbetet som vid regeringskonferensen.
Konferensen är en förhandling mellan
EU:s medlemsländer om ändringar i
fördragen. Fördragsförändringar kräver
enighet medlemsländerna emellan. Detta
gör enligt regeringen att kompromisser
blir nödvändiga. Sverige bör
konstruktivt verka för sådana och kommer
att verka för sina mål med
unionssamarbetet även efter konferensens
slut.
Arbetstagarnas rättigheter (avsnitt 7.6)
I skrivelsen uppges att frågor som
behandlas i det social protokollet rör
bl.a. arbetstagarnas rättigheter.
Sverige bör därför verka för att det
sociala protokollet skrivs in i
fördraget, dvs. att innehållet i de sju
artiklarna i avtalet förs in i
unionsfördragets avdelning II
(Romfördraget) och därmed kommer att
gälla i samtliga medlemsstater. Det
sociala protokollet skulle därmed
avskaffas.
I motion U20 (delvis) begär Kurt Ove
Johansson (s) ett tillkännagivande om
fördragsförändringar för att utveckla
den sociala dimensionen. Motionären
uppger bl.a. att regeringen bör verka
för att ministerrådet skall kunna fatta
beslut om miniminormer inom hela det
sociala området.
Alf Svensson m.fl. (kds) uppger i
motion U21 att Europarådets sociala
stadga och den sociala stadga som 1989
ratificerades av elva medlemsstater bör
föras in i EU:s fördrag. I yrkande 5
(delvis) begärs ett tillkännagivande
härom.
I motion U23 (delvis) av Carl Bildt
m.fl. (m) understryks bl.a att
socialpolitik, socialförsäkringar och
sociala transfereringar inte skall vara
gemenskapspolitik. Motionärerna begär
ett tillkännagivande härom.
Den sociala dimensionen är ett begrepp
som i EU-sammanhang i första hand
omfattar de områden som i Sverige i
huvudsak hänförs till
arbetsmarknadsfrågor i vid bemärkelse:
rent arbetsrättsliga frågor,
arbetsmiljöfrågor, sysselsättningsfrågor
samt jämställdhet inom arbetslivet m.fl.
frågor.
Målsättningen att stärka den sociala
dimensionen resulterade i att elva av
EG:s medlemsländer - Storbritanien
ställde sig utanför - i december 1989
antog EG:s sociala stadga om
grundläggande sociala rättigheter för
arbetstagare. Denna stadga är att
betrakta som ett allmänt åtagande för
medlemsländerna att se till att de
grundläggande sociala rättigheter som
stadgan behandlar garanteras i
respektive land. I anslutning till
antagandet av stadgan presenterade
kommissionen ett handlingsprogram för
dess genomförande.
Vid Maastrichtmötet ingick de nämnda
elva medlemsländerna ett mellanstatligt
avtal utanför fördraget där man
förbinder sig till ytterligare insatser
inom det sociala området. I ett särskilt
protokoll - det s.k. sociala protokollet
- som slöts mellan samtliga
medlemsländer medger Storbritannien att
de övriga elva medlemsländerna går
vidare i det gemensamma arbetet på det
sociala området med utnyttjande och
hjälp av gemenskapens institutioner och
procedurer, utan att Storbritannien tar
del i vare sig förberedelsearbete eller
beslut. Avtalet mellan de elva fogades
till det sociala protokollet som en
bilaga. Vanligen används beteckningen
sociala protokollet med syftning på
såväl det särskilda protokollet som det
till detta fogade avtalet.
Det sociala protokollet innebär en
utökad kompetens för gemenskapen och
utvidgat område för majoritetsbeslut. På
det sociala området skall dock enligt
art. 2 rådet fatta sina beslut
enhälligt.
Det sociala protokollet anger bl.a. att
lagstiftningen skall utformas som
minimidirektiv. En medlemsstat kan
således utan hinder behålla eller införa
mer långtgående bestämmelser.
Som framgått behandlar det sociala
protokollet frågor som till stora delar
ligger utanför utskottets
beredningsområde. Protokollet innebär
emellertid även en överenskommelse
mellan medlemsländerna att utveckla det
gemensamma arbetet på
socialförsäkringsområdet. Utskottet kan
såvitt gäller detta område dela
regeringens uppfattning att det är av
väsentlig betydelse att protokollet förs
in i unionsfördragets avdelning II.
Detta skulle innebära att inte något
land inom unionen skulle kunna tillämpa
sämre villkor än de minimikrav som
föreligger eller kan komma att föreligga
inom området. Utskottet förutsätter att
regeringen väl tar till vara de
möjligheter som föreligger att verka i
nämnda riktning och avstyrker bifall
till motion U23 (delvis).
Syftet med motionerna U20 (delvis) och
U21 yrkande 5 (delvis) får anses
tillgodosett med vad utskottet anfört
ovan.
Europarådets sociala stadga är en
motsvarighet till konventionen för
mänskliga rättigheter inom området för
ekonomiska och sociala rättigheter.
Stadgan innehåller artiklar med
bestämmelser om bl.a. sysselsättnings-
och utbildningspolitik, arbetsvillkor
och arbetarskydd, förenings- och
förhandlingsfrihet, socialförsäkring och
andra sociala trygghetsanordningar. Den
innehåller också skydd för migrerande
arbetskraft. Syftet med stadgan är att i
medlemsländerna garantera sociala
rättigheter samt höja levnadsstandarden
och öka den sociala välfärden. Stadgan
har ratificerats av bl.a. samtliga EU:s
medlemsstater. Fördragsslutande stat
skall vartannat år tillställa
Europarådets generalsekreterare en
rapport avseende tillämpningen av de
artiklar som ratificerats. Rapporterna
granskas av oberoende experter och
regeringstjänstemän samt även av den
parlamentariska församlingen. Utskottet
anser inte att det finns skäl att föra
in stadgan i EU:s grundfördrag. Motion
U21 yrkande 5 (delvis) bör avstyrkas.
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
(avsnitt 9)
Regeringen uppger i skrivelsen att
syftet med samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor är att - med bibehållen
säkerhet och trygghet för medborgarna -
uppnå fri rörlighet för personer. Detta
innebär enligt regeringen på sikt en
avveckling av inre gränskontroller och
andra åtgärder vilket kommer att
underlätta för personer att fritt röra
sig över gränserna. Detta ställer bl.a.
stora krav på samarbetet mellan
unionsländerna i flykting- och
invandringsfrågorna. Sverige bör
medverka till ett så effektivt samarbete
som möjligt i dessa frågor. Detta
samarbete är, enligt skrivelsen, nära
förknippat med gemenskapsarbetet när det
gäller området för fri rörlighet för
personer. En
översyn av fördraget bör enligt
regeringen ta hänsyn till detta.
Regeringens långsiktiga strävan är att
den fria rörligheten skall förverkligas
mellan alla EU:s medlemsländer och inte
enbart mellan dem som har anslutit sig
till Schengensamarbetet. Sverige kommer
på konferensen att verka för att
samarbetet i huvudsak skall förbli
mellanstatligt men samtidigt överväga om
inte institutionernas roll kan
förstärkas på ett ändamålsenligt sätt.
Beträffande asyl- och invandringsfrågor
är det regeringens uppfattning att det
kan och bör övervägas att föra över
lämpliga delar av detta område till
gemenskapslagstiftningen. Därigenom
skulle bättre förutsättningar skapas för
förverkligandet av den fria rörligheten
för personer. Enligt regeringen bör
detta också bidra till att lättare finna
lösningar för en mer rättvis
ansvarsfördelning mellan EU:s
medlemsstater.
Samarbetet i rättsliga och inrikes
frågor regleras i bl.a.
Maastrichtfördragets avdelning VI art.
K.1-K.9. I art. K.1 anges ett antal
frågor, bl.a. om asyl, regler för
människors passage av medlemsstaternas
yttre gränser och för kontrollförfarande
i samband med detta,
invandringspolitiken och politiken
gentemot medborgare i tredje land vad
avser dessas inresa och rörlighet inom
medlemsstaternas territorier, villkor
för bosättning för medborgare i tredje
land på medlemsstaternas territorier,
inklusive villkoren för familjers
återförening och tillträde till
arbetsmarknaden samt åtgärder mot tredje
lands medborgares olagliga invandring,
bosättning och arbete inom
medlemsstaternas territorium. Enligt
art. K.2 skall de nämnda frågorna
behandlas med beaktande av
Europakonventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna och
konventionen om flyktingars rättsliga
ställning, liksom det skydd som
medlemsstaterna ger personer som
förföljs av politiska skäl.
Sverige har vidare i
anslutningsfördraget accepterat att
ansluta sig till den s.k.
Dublinkonventionen eller första
asyllandskonventionen. Konventionen har
till syfte att identifiera vilket av
medlemsländerna som i sak skall pröva en
asylansökan. Genom bestämmelserna vill
man komma till rätta med att personer
söker asyl i flera länder samtidigt och
att asylsökande inte får sin ansökan
prövad i något land. Dublinkonventionen
förutsätter ingen harmonisering av
nationella asylregler. Varje medlemsland
har dessutom rätt att pröva en
asylansökan även om ansvaret för
prövningen enligt konventionen åligger
en annan medlemsstat. Av konventionen
framgår att ett informationsutbyte
mellan medlemsländerna förutsätts vid
tillämpningen av den. Sverige tillämpar
redan i dag första asyllandsprincipen.
Den rättsliga regleringen härför
återfinns i 3 kap. 4 § andra stycket
punkt 4 utlänningslagen (1989:529). En
viss skillnad mellan utlänningslagen och
Dublinkonventionen föreligger i det att
utlänningslagen föreskriver att en
asylsökande skall ha vistats i det
första asyllandet. Någon motsvarighet
till detta finns inte uttalad i
Dublinkonventionen.
Samarbetet kring asyl- och
migrationsrättsliga frågor har också
lett fram till att konventionstexter
till den yttre gränskontrollkonventionen
föreligger i utkast. Vidare är
konventionstexter under utarbetande vad
gäller ett europeiskt
informationsprogram (EIS). Yttre
gränskontrollkonventionen förutsätter
att de anslutna länderna i princip
håller en enhetlig kontrollnivå utefter
hela den yttre gränsen. Den syftar till
att slå fast gemensamma principer för
det praktiska genomförandet av yttre
gränskontroller, t.ex. villkor som en
resande skall uppfylla för att tillåtas
inresa på medlemsländernas område,
bestämmelser om transportörers ansvar,
frågor om avlägsnande, platser för
gränsövergång, gränskontroller av pass
och bagage etc.
Regler om svensk kontroll i samband med
in- och utresa finns i 5 kap.
utlänningslagen, bl.a. regler om
kroppsvisitering och undersökning av
bagage m.m. Vidare finns regler om
transportörers kostnadsansvar i 9 kap.
samma lag.
Åtgärder under avdelning VI i
Maastrichtfördraget har endast
folkrättslig status. Samarbetet omfattas
inte av EG-rätten och dess principer. Om
alla medlemsstater är överens kan
emellertid art. 100c i Romfördraget
tillämpas på de ovan nämnda
samarbetsområdena. Denna artikel har
gjorts tillämplig på visumfrågor och
rådet skall på förslag av kommissionen
och efter samråd med Europaparlamentet
med kvalificerad majoritet (2/3)
fastställa för vilka medborgare som
visumtvång skall gälla vid passage av
medlemsstaternas yttre gränser.
I ett antal motionsyrkanden tas upp
frågor som berör
socialförsäkringsutskottets
beredningsområde i ovan berört
hänseende. I huvudsak tar dessa
yrkanden sikte på frågor om hur asyl-
och invandringspolitiken skall hanteras
inom ramen för det europeiska samarbetet
samt gränskontrollproblematiken.
I motion U23 (delvis) av Carl Bildt
m.fl. (m) anförs att en samordnad
flyktingpolitik för att effektivisera
mottagandet och fördela bördorna mellan
de mottagande länderna måste ges hög
prioritet. Motionärerna delar
regeringens uppfattning att flykting-
och asylfrågor i lämpliga delar borde
kunna lyftas in i gemenskapsrätten i
enlighet med första pelarens
beslutsregler. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om det anförda.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion
U21 yrkande 37 (delvis) ett
tillkännagivande om att asyl-, viserings-
, invandringspolik- och
gränskontrollfrågorna integreras i
gemenskapspelaren. Motionärerna
framhåller att detta bl.a. innebär att
dessa områden placeras under
parlamentets politiska kontroll och
domstolens juridiska kontroll.
I motion U19 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) uppges att det är angeläget att
förverkliga unionens mål för bl.a. den
fria rörligheten för personer. Detta
skulle innebära att frågor som berör
asylpolitik och migration gjordes till
föremål för överstatligt
beslutsfattande. Motionärerna framhåller
att när regeringen uttalar att Sverige
bör överväga förslag om att överföra
lämpliga delar av asyl- och
invandringsfrågor är detta en klok
synpunkt i frågan. I yrkande 5 (delvis)
begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts.
Olof Johansson m.fl. (c) framhåller i
motion U25 att visumfrågor i dag faller
under såväl första som tredje pelaren.
Detta är enligt motionärerna olyckligt
och visumfrågorna bör i sin helhet föras
över till den första pelaren. Vidare
framhålls i motionen att om den
mellanstatliga vägen inte leder till en
mer rättvis fördelning av ansvaret för
att ge flyktingar en fristad kan det
finnas anledning att överväga om inte EU
på sikt bör utveckla en gemensam
flykting- och invandringspolitik. Rätten
för varje land att slutligen själv
avgöra asylärenden i enlighet med
nationell lagstiftning skall dock finnas
kvar. Motionärerna begär i yrkande 20
(delvis) ett tillkännagivande härom.
I två motioner tas klart ställning mot
ett överförande av asyl- och
invandringspolitiken till
gemenskapspolitiken.
Gudrun Schyman m.fl. (v) uppger i
motion U22 att Vänsterpartiet är för ett
utökat samarbete på alla de politiska
områden som ligger under EU:s rättsliga
och inrikes samarbete. Det är dock
utökat mellanstatligt samarbete som
behövs och inte mer av överstatlighet.
Att göra frågorna om asyl- och
invandringspolitik överstatliga kan vara
ett medel att minska flyktingmottagandet
och gå ifrån den humanitära
grundinställningen i frågan. I motionen
framhålls vidare att Vänsterpartiet är
för fri rörlighet för personer som i
första hand innebär att man när som
helst och hur ofta som helst har rätt
att passera gränser utan att begära
tillstånd för detta. Detta får dock inte
innebära ett avskaffande av de inre
gränskontrollerna. I yrkandena 50
(delvis) och 51 begärs tillkännagivanden
om det anförda.
I motion U29 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) yrkandena 45 (delvis) och 46
begärs att regeringen under konferensen
skall verka för att gränskontrollerna
bibehålls och att flykting- och
asylpolitiken inte förs över till
gemenskapslagstiftningen.
Bengt-Ola Ryttar (s) begär i motion U30
yrkande 1 (delvis) ett tillkännagivande
om att vetorätten måste finnas kvar när
det gäller bl.a. tredje pelaren och
asylpolitiken.
Utskottet vill inledningsvis framhålla
att Sveriges agerande internationellt är
en del av den svenska flyktingpolitiken.
Såväl tidigare regeringar som den
nuvarande regeringen har lagt stor vikt
vid det internationella samarbetet i
syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd. Sverige har
också i olika fora verkat för att
Europas länder skall dela på ansvaret
för flyktingsituationen till följd av
kriget i f.d. Jugoslavien. I yttrandet
till utrikesutskottet i samband med
behandlingen av propositionen om
Sveriges medlemskap i EU (1994/95:SfU4y)
utgick socialförsäkringsutskottet från
att Sverige kraftfullt kommer att verka
för en solidarisk och human
flyktingpolitik inom EU enligt de
traditioner som Sverige har på området.
Den ökade internationaliseringen
ställer stora krav på medlemsländerna
vad gäller bl.a. flykting- och
invandringspolitik. För att uppnå målet
fri rörlighet för personer är det enligt
utskottets uppfattning av betydelse att
samarbetet mellan medlemsländerna
effektiviseras och att såväl den
demokratiska som den rättsliga
kontrollen får större genomslagskraft
och att institutionernas roll
tydliggörs. Utskottet delar därför
regeringens uppfattning om att lämpliga
delar av asyl- och invandringsfrågorna
bör kunna överföras till
gemenskapskompetens.
Som redogjorts för har art. 100c i
Romfördraget gjorts tillämplig på
visumfrågor. Vissa viseringsbestämmelser
täcks dock inte av nämnda artikel. Det
gäller bl.a. villkor för utfärdande av
den enhetliga EU-viseringen. Härvidlag
pågår ett arbete inom ramen för den
yttre gränskontrollkonventionen och
resultatet av detta arbete bör avvaktas.
Utskottet anser att syftet med
motionerna U19 yrkande 5 (delvis), U21
yrkande 37 (delvis), U23 (delvis) och
U25 yrkande 20 (delvis) är tillgodosett
med det anförda. Motionerna U22
yrkandena 50 (delvis) och 51, U29
yrkandena 45 (delvis) och 46 samt U30
yrkande 1 (delvis) bör avstyrkas.
Stockholm den 15 februari 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger
Klingvall (s), Börje Nilsson (s),
Margareta Israelsson (s), Maud
Björnemalm (s), Margit Gennser (m),
Ingrid Skeppstedt (c), Gustaf von Essen
(m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare
(s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds
(s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild
Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),
Ronny Olander (s), Mona Berglund Nilsson
(s) och Åke Sundqvist (m).
Avvikande mening
Arbetstagarnas rättigheter (avsnitt 7.6)
1. Margit Gennser, Gustaf von Essen, Ulf
Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anför att den del av utskottets yttrande
som börjar med Som framgått och slutar
bör avstyrkas. bort ha följande
lydelse:
Ett införande av det social protokollet
i Romfördraget innebär att
medlemsländerna förbinder sig att
genomföra viss lagstiftning i form av
minmiregler. Vissa europeiska
regleringar kan dock leda till betydande
välfärdsförluster. Detta innebär enligt
utskottets uppfattning skäl för att
bl.a. socialpolitik, socialförsäkringar
och sociala transfereringar inte skall
utgöra gemenskapspolitik. Detta bör med
anledning av motion U23 (delvis) ges
regeringen till känna.
Samarbete i rättsliga och inrikes frågor
(avsnitt 9)
2. Sigge Godin (fp) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med Den
ökade och slutar med bör avstyrkas.
bort ha följande lydelse:
Arbetet inom den s.k. tredje pelaren är
mellanstatligt och inte överstatligt
till sin karaktär. Samarbetet tenderar
därför att utvecklas för långsamt, med
många beslutsnivåer och krav på
enhällighet.
I Maastrichtfördragets avdelning VI
art. K.1 anges ett antal frågor bl.a. om
asyl, regler för människors passage av
medlemsstaternas yttre gränser och för
kontrollförfarande i samband med detta,
invandringspolitiken och politiken
gentemot medborgare i tredje land vad
avser dessas inresa och rörlighet inom
medlemsstaternas territorier, villkor
för bosättning för medborgare i tredje
land på medlemsstaternas territorier,
inkl. villkoren för familjers
återförening och tillträde till
arbetsmarknaden samt åtgärder mot tredje
lands medborgares olagliga invandring,
bosättning och arbete inom
medlemsstaternas territorium.
Det är enligt utskottets uppfattning
angeläget att de nämnda bestämmelserna
förs över till första pelaren.
Bestämmelserna handlar om att
förverkliga unionens mål, särskilt den
fria rörligheten för personer. Ett
överförande skulle innebära att asyl-
och invandringsfrågorna gjordes till
föremål för överstatligt
beslutsfattande. Det skulle också ha
fördelen att de lagar som styr
verksamheten skulle underställas
Europaparlamentets prövning och att
tvister skulle hänskjutas till EG-
domstolen för avgörande. Utvecklandet av
en gemensam flyktingpolitik inom EU
skulle innebära att ansvaret för
flyktingströmmarna fördelas mer jämnt
mellan Europas stater. Flyktingpolitiken
har enligt utskottets uppfattning
successivt stramats åt i hela Europa. En
samordning av medlemsstaternas
minimiansvar är därför nödvändig om
åtminstone några länder i praktiken
skall kunna bedriva en mer generös
flyktingpolitik. De minst generösa
länderna bör inte få sätta normen för
EU:s gemensamma politik. Detta bör
prägla det fortsatta arbetet vad gäller
asyl- och invandringsfrågor. Detta bör
utskottet med bifall till motion U19
yrkande 5 (delvis) ge regeringen till
känna.
3. Ulla Hoffmann (v) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med
Den ökade och slutar med bör
avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning innebär
avskaffandet av de inre
gränskontrollerna fler krav på
kompenserande inrikes kontrollinsatser
av den omfattningen att de kommer att
utgöra ett hot mot den personliga
integriteten. Sådana insatser måste
motarbetas. Utskottet anser att den fria
rörlighetens förverkligande är viktig
men att detta inte måste innebära ett
avskaffande av de inre
gränskontrollerna. Inom Norden t.ex. har
det sedan lång tid fungerat mycket bra
med passfrihet i kombination med bevarad
gränskontroll. Utskottet kan inte se att
sådana kontroller skulle vara ett hinder
för den fria rörligheten.
Utskottet är vidare för en generös och
human syn på asyl- och
invandringspolitiken. Att göra dessa
frågor till föremål för ett överstatligt
beslutsfattande kan vara ett medel att
minska flyktingmottagandet och att gå
ifrån den humanitära grundinställningen
i frågan. Ett överstatligt
beslutsfattande minskar Sveriges
självständiga beslutanderätt i
principiella frågor och i enskilda
ärenden. Överstatligheten kan också
komma att utnyttjas för att genom
hänvisning till EU genomföra
försämringar på området utan att riskera
att bli utsatt för kritik. De länder
inom EU som har en progressiv och human
flyktingmottagning bör gå före och
påverka andra länder genom att sluta
bindande bilaterala och multilaterala
överenskommelser som ligger på en hög
nivå och som bygger på en human grund.
Utskottet anser således att Sverige vid
EU:s regeringskonferens bör verka för
att de nu behandlade frågorna kvarstår
som ett mellanstatligt samrbete. Detta
bör med anledning av motion U22
yrkandena 50 (delvis) och 51 ges
regeringen till känna.
4. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den
del av utskottets yttrande som börjar
med Den ökade och slutar med bör
avstyrkas. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett slopande av
gränskontrollerna innebär en fri
rörlighet under hård kontroll genom det
omfattande kontrollprogram som avses
byggas upp. Utskottet anser därför att
gränskontrollerna bör bibehållas.
Utskottet anser inte heller att flykting-
och invandringspolitiken skall föras
över till gemenskapspolitik. Vad
utskottet anfört bör med bifall till
motion U29 yrkandena 45 (delvis) och 46
ges regeringen till känna.
5. Rose-Marie Frebran (kds) anser att
den del av utskottets yttrande som
börjar med Den ökade och slutar med
bör avstyrkas. bort ha följande
lydelse:
Utskottet är övertygat om att asyl-,
viserings- och invandringspolitik samt
gränskontroller är de delar av det
juridiska och inrikespolitiska
samarbetet som kräver en harmonisering
och en integrering in i
gemenskapspelaren. Detta skulle också
innebära att dessa områden placerades
under parlamentets politiska kontroll
och domstolens juridiska kontroll. Det
får emellertid inte innebära att
medlemsländernas legitima rätt att värna
territoriell suveränitet och integritet
samt medborgarnas säkerhet hindras. Vad
utskottet anfört bör med bifall till
motion U21 yrkande 37 (delvis) ges
regeringen till känna.
Socialutskottets yttrande
1995/96:SoU2y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
beslutat bereda bl.a socialutskottet
tillfälle att senast den 15 februari
1996 yttra sig över regeringens
skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 jämte motioner i
de delar som har samband med utskottets
beredningsområde.
Av de motionsyrkanden som väckts med
anledning av skrivelsen behandlar
socialutskottet motion U21 (kds) yrkande
5 delvis om Europarådets sociala stadga,
motionerna U22 (v) yrkandena 14-16, U28
(s, m, c, fp, v, mp, kds) och U29 (mp)
yrkande 2 om barnets rättigheter m.m,
motion U22 (v) yrkande 27 om statliga
monopol som skydd för hälsan, samt
motion U22 (v) yrkande 52 om
ratificering av FN:s
narkotikakonventioner.
Skrivelsen
Samarbetet inom EU grundar sig på olika
fördrag, bl.a. fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen (Romfördraget)
och fördraget om Europeiska unionen
(Maastrichtfördraget). Enligt det senare
skall en regeringskonferens sammankallas
år 1996 för att undersöka vilka
bestämmelser i fördraget som skall
revideras i enlighet med de mål som
anges i det fördragets inledning.
Konstitutionsutskottet har i sitt
betänkande 1994/95:KU43 EU:s
institutioner m.m. uttalat att
regeringen under hösten 1995 i en
skrivelse till riksdagen bör redovisa
uppläggningen av förberedelsearbetet
inför regeringskonferensen samt vissa
mer principiella ställningstaganden från
regeringens sida i de sakfrågor som
konferensen kommer att behandla.
Riksdagen beslutade att ge regeringen
till känna vad utskottet anfört (rskr.
1994/95:387).
I skrivelsen redogörs bl.a. för de
övergripande svenska målsättningarna
inför regeringskonferensen. Frågor inom
socialutskottets beredningsområde
behandlas i mycket liten utsträckning.
Allmänt framhålls i skrivelsen bl.a. att
det endast är om samarbetet avsätter
konkreta resultat som bidrar till
människors trygghet och välstånd som EU
kan få den förankring hos medborgarna
som i dag brister.
För att det skall vara en reell
möjlighet också för människor med
funktionshinder att tillgodogöra sig
vinsterna med den inre marknadens fyra
friheter är det enligt skrivelsen
viktigt att handikappfrågorna
uppmärksammas vid regeringskonferensen.
Handikappaspekter bör enligt regeringens
mening beaktas i alla relevanta EG-
beslut utan att EG får kompetens att
lagstifta om handikappolitik.
När det gäller narkotikafrågan anges
det i skrivelsen att den internationella
narkotikatrafiken är ett växande
problem. Det är därför nödvändigt att i
samverkan med andra länder finna nya
vägar för att bekämpa bl.a. illegal
narkotikahandel. Ett sådant samarbete
bedrivs mellan EU:s medlemsländer inom
ramen för det polisiära och rättsliga
samarbetet. Det är regeringens
uppfattning att detta samarbete behöver
effektiviseras och förstärkas.
Ett effektivt samarbete på dessa för
medborgarnas säkerhet centrala områden
är av stor betydelse för allmänhetens
uppfattning om unionen som sådan och
dess framtid. Detta gäller för det nu
pågående samarbetet liksom för våra
ställningstaganden inför och vid
regeringskonferensen 1996. Sverige
kommer att verka för att samarbetet i
huvudsak skall förbli mellanstatligt men
samtidigt överväga om inte
institutionernas roll kan förstärkas på
ett ändamålsenligt sätt och därigenom få
till stånd ett mer effektivt och
resultatorienterat arbetssätt.
Motionerna
Europarådets sociala stadga
I motion U21 av Alf Svensson m.fl. (kds)
begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts om att Europarådets sociala
stadga bör införas i EU:s fördrag
(yrkande 5 delvis).
Den europeiska sociala stadgan är en
motsvarighet till konventionen för
mänskliga rättigheter inom området för
ekonomiska och sociala rättigheter.
Stadgan, som trädde i kraft 1965, har
numera ratificerats av samtliga EU-
länder.
Stadgan tillförsäkrar befolkningen,
utan diskriminering, ett stort antal
rättigheter på arbetsmarknadsområdet.
Stadgan föreskriver också följande
rättigheter: skydd för den enskildes
hälsa, för social trygghet, för social
och medicinsk hjälp, rätt att anlita
social välfärdsanordning, socialt,
rättsligt och ekonomiskt skydd för
familjer samt socialt och ekonomiskt
skydd för mödrar och barn.
Barnets rättigheter m.m.
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att EU:s
ministerråd bör anta en gemensam
deklaration angående förverkligandet
(implementeringen) av FN:s
barnkonvention (yrkande 14). Riksdagen
bör vidare ge regeringen till känna vad
som anförts om att EU-kommissionen
systematiskt bör granska alla
förordningar, direktiv och förslag till
beslut utifrån deras konsekvenser för
barn (yrkande 15). Riksdagen bör också
ge regeringen till känna att EU-
kommissionen och ministerrådet bör utse
en särskild barnombudsman (yrkande 16).
Motionärerna framhåller att EU-
parlamentet i en resolution i maj 1995
inför regeringskonferensen pekat på
betydelsen av att prioritera barns och
ungas rättigheter. En referens i FN:s
barnkonvention borde kunna göras i
artikel F2. I artikel 8 under avdelning
VIII kan också barns och ungdomars
rättigheter markeras. Det är viktigt,
enligt motionärerna, att skydda alla
barn och ungdomar som lever i Europa mot
diskriminering.
I motion U28 av Margareta Israelsson
m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kds) yrkas
att riksdagen ger regeringen i uppdrag
att placera barnets rättigheter på den
politiska agendan inför
regeringskonferensen. Motionärerna
framhåller att allt fler barn i Europa
blir en del av den sociala utslagning
som sker. Miljoner barn i hela Europa
växer upp utan att få sina grundläggande
behov tillgodosedda. Sverige har en
skyldighet att agera för
barnkonventionens förverkligande i
Europa. Samtliga EU:s medlemmar har
ratificerat konventionen men vad gäller
efterlevnaden återstår mycket att göra.
Regeringen måste inför
regeringskonferensen se till att frågan
om barnets rättigheter i Europa får
högre prioritet. Barnperspektivet bör
beaktas i alla relevanta EG-beslut utan
att EG får kompetens att lagstifta om
barn- och ungdomspolitiken.
I motion U29 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) yrkas att riksdagen begär att
regeringen under regeringskonferensen
skall verka för att barnkonventionen
införs i unionsfördraget (yrkande 2).
Motionärerna pekar på att regeringen
inte tar upp frågan om barnkonventionen
och dess införande i EU-sammanhang.
Motionärerna menar att barnkonventionen
är ett centralt och viktigt dokument som
bör införas i unionsfördraget.
FN:s konvention om barnets rättigheter
(barnkonventionen) antogs år 1989 och
trädde i kraft ett år senare. I
konventionen ges bestämmelser om barnets
rättigheter - om barnets rättigheter
till liv och utveckling, om rätt till
trygghet och skydd samt om rätt till
talan och respekt. Vidare ges
bestämmelser om hur efterlevnaden av
konventionen skall kontrolleras och
garanteras. Samtliga EU-länder har
ratificerat konventionen.
Utskottet behandlade hösten 1995 i
betänkandet 1995/96:SoU4 frågor om
inkorporering av barnkonventionen i
svensk rätt. Utskottet delade
konstitutionsutskottets inställning i
yttrande till socialutskottet att
konventionen inte bör inkorporeras utan
i stället införlivas med svensk rätt
genom transformering. Regeringen borde
enligt utskotten besluta om en bred
översyn av om svensk lagstiftning och
praxis stämmer överens med
barnkonventionens bestämmelser. Detta
borde ges regeringen till känna.
Riksdagen följde socialutskottet.
Enligt uppgift kommer regeringen inom
kort att tillsätta en parlamentarisk
kommitté med ett sådant uppdrag.
Monopol som skydd för hälsan
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts om statliga
monopol som skydd för hälsan (yrkande
27). Motionärerna anser att statliga
monopol av hälsoskäl vad gäller
exempelvis alkohol och läkemedel skall
vara tillåtna.
Inom EU beslutar varje enskilt land om
vilken alkoholpolitik landet skall
driva. Vissa av de alkoholpolitiska
medel som Sverige av tradition använt
sig av i syfte att minska
alkoholkonsumtionen faller emellertid
under EG:s handelspolitiska regelsystem.
Detta gäller framför allt det svenska
alkoholmonopolet. Vid försäljning av
alkoholdrycker måste EG:s
konkurrensregler tillämpas. Riksdagen
beslutade därför år 1994 att avskaffa
Vin & Sprit AB:s import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopol
fr.o.m. den 1 januari 1995. Efter den
skriftväxling som hade förevarit mellan
Sverige och den europeiska kommissionen
och den protokollsanteckning som gjordes
i avtalet har man från svensk sida
utgått från att Systembolagets
detaljhandelsmonopol kan bibehållas, väl
medveten om att frågan, liksom andra EG-
rättsliga regler, alltid kan bli föremål
för EG-domstolens prövning.
Utskottet har vid flera tillfällen,
bl.a. i betänkandena 1993/94:SoU22 och
1995/96:SoU3 ansett att det ur
alkoholpolitisk synpunkt är mycket
viktigt att behålla Systembolaget AB:s
detaljhandelsmonopol, eftersom detta
bidrar till att begränsa
alkoholdryckernas tillgänglighet och
därmed alkoholskadorna. Utskottet har
inte varit berett att föreslå någon
ändring beträffande
detaljhandelsmonopolet.
I slutbetänkandet från
Läkemedelsförsörjningsutredningen (SOU
1994:110) anser utredaren Margit Gennser
att rättsläget för Apoteksbolagets
försäljningsmonopol är svårbedömt.
Utredaren anser att bolagets monopol
uppfyller kraven på ickediskriminering
mellan inhemska och importerade
produkter. Hon anser dock att monopolet
i sig är en för långtgående reglering
som därigenom strider mot
proportionalitetsprincipen. Samma
skyddsnivå kan enligt Gennser uppnås på
en reglerad konkurrensutsatt marknad.
Frågan behandlas inte i rapporten (Ds
1995:82) Apoteksbolagets framtida roll,
som för närvarande remissbehandlas. En
proposition på grundval av rapporten
skall enligt uppgift överlämnas under
hösten.
FN:s narkotikakonventioner
I motion U22 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts om ratificering av
FN:s narkotikakonventioner (yrkande 52).
Det finns, enligt motionärerna, en klar
vverbetoning av tron på vad man kan
åstadkomma med ökat samarbete mellan EU-
länderna. Inte ens i det internationella
narkotikasamarbetet är EU-samarbetet det
allra viktigaste. Arbetet inom FN,
Europarådet och Interpol har större
betydelse. Kampen mot drogerna måste
föras med en helhetspolitik som lägger
tyngdpunkten på förebyggande insatser
för att begränsa efterfrågan på
narkotika, åtgärder som begränsar
tillgången på narkotika, bra
rehabilitering och som komplement till
det en bra kontrollpolitik. Om det
dessutom skapas ett folkligt motstånd
mot narkotika ökar möjligheterna till
framgång. Efterfrågeminskning,
rehabilitering och inre kontrollpolitik
kommer alltid i första hand att vara
nationell. Det är bara begränsning av
tillgången som kan påverkas en del med
effektivare internationellt samarbete.
Överbetoningen av betydelsen av
samarbetet inom EU används enligt
motionärerna alltför ofta för att ta
bort intresset från det som borde vara
tyngdpunkten i narkotikapolitiken, det
förebyggande och efterfrågeminskande
arbetet. De tydliga narkotikaliberala
strömningarna inom EU-organen och i EU-
länderna måste bekämpas.
EU och EU-länderna är världens
narkotikaliberala centrum och fungerar i
det internationella narkotikasamarbetet
tyvärr alltför ofta mer som sabotör än
som seriös samarbetspartner. Sverige
behövs som stark motståndare till den
internationella narkotikaliberalismen.
Sverige bör därför inte släppa en tum av
beslutandrätten över narkotikapolitiken
till EU. EU:s och EU-ländernas
narkotikaarbete bör baseras på FN:s
narkotikakonventioner. De medlemsländer
som ännu inte gjort det, måste enligt
motionärerna ratificera FN:s alla
narkotikakonventioner.
Socialutskottet behandlade
narkotikafrågan i sitt yttrande
(1994/95:SoU1y) till utrikesutskottet
över proposition 1994/95:19. Utskottet
anförde bl.a.:
Målet för den svenska narkotikapolitiken
är att skapa ett narkotikafritt
samhälle. Detta mål har stark förankring
i den svenska medborgaropinionen, de
politiska partierna,
ungdomsorganisationerna och övriga
folkrörelser. Narkotikapolitiken bygger
på ett nära samspel mellan förebyggande
åtgärder, kontrollpolitik samt
behandling och rehabilitering av
narkotikamissbrukare. Samhällets samlade
insatser skall ge ett tydligt och
entydigt budskap att all icke-medicinsk
användning av narkotika är oacceptabel.
Enligt propositionen 1994/95:19 finns
det inte några skäl att förändra den
svenska narkotikapolitiken vid ett EU-
medlemskap. Kampen mot narkotikamissbruk
och narkotikabrottslighet är
prioriterade områden inom gemenskapen
som i och med Maastrichtfördraget också
fått ett nytt mandat på detta område.
Ett nytt narkotikapolitiskt program är
under utarbetning.
Utskottet delar inställningen i
propositionen att det inte finns någon
anledning att nu ändra den svenska
narkotikapolitiken. Det är enligt
utskottet nödvändigt att Sverige vid ett
EU-medlemskap är pådrivande i kampen
inom EU mot narkotikamissbruk och
narkotikabrottslighet samt med kraft
vänder sig mot alla tankar på en
legalisering av narkotika eller ett
accepterande av narkotikamissbruk som en
normal företeelse i samhället.
Utskottet ansåg att de då väckta
motionerna i huvudsak var tillgodosedda
och därför borde avstyrkas.
Utrikesutskottet delade den bedömning
som gjorts av bl.a. socialutskottet i
denna del och ville för sin del särskilt
framhålla betydelsen av att
folkhälsoaspekterna även framdeles vägde
tungt i de överväganden som görs inom
ramen för Sveriges agerande i olika
internationella fora inkl. Europeiska
unionen. Med det anförda ansåg utskottet
motionerna besvarade (1994/95:UU5).
Riksdagen följde utrikesutskottet.
Inom FN har ingåtts tre konventioner på
narkotikaområdet som fortfarande är
aktuella, nämligen 1961 års allmänna
narkotikakonvention och 1972 års
tilläggsprotokoll till denna, 1971 års
konvention om psykotropa ämnen och 1988
års narkotikabrottskonvention.
Allmänna narkotikakonventionen
behandlar de s.k. egentliga narkotiska
preparaten, dvs. opium, opiumkaloider,
syntetiska morfinersättningsmedel,
cannabis jämte harts därav, kokablad och
kokain m.m. Syftet med konventionen är
bl.a. att begränsa produktionen och
användningen av narkotika till
uteslutande medicinska och vetenskapliga
ändamål.
I psykotropkonventionen behandlas
kontrollen av vad som i internationella
sammanhang brukar benämnas psykotropa
ämnen, dvs. hallucinogener,
centralstimulantia, sömnmedel och
lugnande medel. Genom
psykotropkonventionen infördes en
reglering i fråga om dessa ämnen
motsvarande den som gäller för de
egentliga narkotiska ämnena enligt
allmänna narkotikakonventionen.
I Sverige görs i allmänhet inte någon
uppdelning mellan de egentliga
narkotiska preparaten och psykotropa
ämnen utan den gemensamma beteckningen
narkotika används om samtliga preparat i
de båda konventionerna.
Syftet med narkotikabrottskonventionen
är att förstärka det internationella
samarbetet ytterligare och effektivisera
insatserna mot den internationella
narkotikabrottsligheten. De
straffbestämmelser som parterna åtar sig
att införa på det nationella planet
sträcker sig längre än bestämmelserna i
de tidigare konventionerna. Konventionen
trädde i kraft 1990.
Samtliga EU-länder har ratificerat
konventionerna med undantag för
Österrike, som ännu inte ratificerat
1971 och 1988 års konventioner och
Irland, som ännu inte ratificerat 1988
års konvention. Sverige verkar sedan
åtskilliga år i internationella
sammanhang för att alla länder skall
ansluta sig till FN:s
narkotikakonventioner.
Socialutskottets överväganden
Inledningsvis vill utskottet instämma i
regeringens uppfattning att det är
viktigt att handikappfrågorna
uppmärksammas vid regeringskonferensen
och att handikappaspekter bör beaktas i
alla relevanta EG-beslut utan att EG får
kompetens att lagstifta om
handikappolitik.
Motsvarande bör även gälla i fråga om
barnets rättigheter. Samtliga EU-länder
har visserligen ratificerat FN:s
konvention om barnets rättigheter, men
mycket återstår att göra när det gäller
genomförandet av konventionen.
Regeringen bör enligt utskottets mening
verka för att frågor om barnets
rättigheter uppmärksammas vid
regeringskonferensen och att
barnperspektivet beaktas i
förberedelsearbetet inför EG-beslut som
rör barn utan att EG får kompetens att
lagstifta om barn- och ungdomspolitiken.
Motion U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds) och
motion U22 (v) yrkandena 14 och 15 får
därmed anses tillgodosedda. Utskottet
vill inte ställa sig bakom förslaget i
yrkande 16 i sistnämnda motion, vilket
bör avstyrkas. Med anledning av vad
utskottet anfört bör även motion U29
(mp) yrkande 2 avstyrkas.
Europarådets sociala stadga har
ratificerats av samtliga EU:s
medlemsstater. Fördragsslutande stat
skall vartannat år tillställa
Europarådets generalsekreterare en
rapport avseende tillämpningen av de
bestämmelser som staten godtagit.
Utskottet anser inte att det finns skäl
att föra in stadgan i EU:s grundfördrag.
Motion U21 (kds) yrkande 5 delvis bör
avstyrkas.
Utskottet har vid flera tillfällen
framhållit att det av folkhälsoskäl är
mycket viktigt att Systembolaget AB:s
detaljhandelsmonopol kan behållas sedan
Sverige blivit medlem i EU. Genom
monopolet begränsas alkoholens
tillgänglighet och därmed den totala
konsumtionen, missbruket samt de sociala
och medicinska skadorna av alkoholen.
Med hänsyn till den skriftväxling som
föregick medlemsavtalet och den
protokollsanteckning som gjordes i
avtalet om alkoholmonopol utgår
utskottet från att detaljhandels-
monopolet kan behållas. Frågan kan dock
liksom tillämpningen av andra EG-
rättsliga regler alltid bli föremål för
EG-domstolens prövning.
Utskottet utgår från att också
Apoteksbolaget AB:s monopol kan
behållas. Frågan om bolagets framtida
roll, bl.a. monopolets omfattning,
kommer att behandlas i en proposition
till riksdagen till hösten. Motion U22
(v) yrkande 27 är åtminstone delvis
tillgodosett och bör avstyrkas.
Vad gäller frågan om ratificering av
FN:s narkotikakonventioner konstaterar
utskottet att EU:s medlemsstater med få
undantag har ratificerat samtliga
konventioner. Sverige driver sedan länge
i internationella sammanhang kravet att
alla länder skall ansluta sig till
konventionerna. Något tillkännagivande
behövs inte. Utskottet anser att motion
U22 (v) yrkande 52 bör avstyrkas.
Utskottet vidhåller sin tidigare
redovisade inställning när det gäller
narkotikapolitiken. Det är enligt
utskottet angeläget att regeringen även
i samband med regeringskonferens framför
denna inställning och är pådrivande i
kampen mot narkotikamissbruk och
narkotikabrottslighet samt med kraft
vänder sig mot alla tankar på en
legalisering av narkotika eller ett
accepterande av narkotikamissbruk som en
normal företeelse i samhället.
Stockholm den 13 februari 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson
(s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Christina
Pettersson (s), Marianne Jönsson (s),
Leif Carlson (m), Stig Sandström (v),
Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne
(m), Chatrine Pålsson (kds), Christin
Nilsson (s), Annika Jonsell (m), Kerstin
Heinemann (fp) och Ragnhild Pohanka
(mp).
Avvikande meningar
1. Barnets rättigheter m.m.
Stig Sandström (v) och Ragnhild Pohanka
(mp) anser att andra stycket i
utskottets överväganden bort ha följande
lydelse.
Utskottet konstaterar att regeringen
inte tar upp frågan om FN:s
barnkonvention och dess införande i EU-
sammanhang. Barnkonvention är ett
centralt och viktigt dokument som bör
införas i unionsfördraget. Utskottet
anser att riksdagen med bifall till
motion U29 (mp) yrkande 2 och med
anledning av motion U22 (v) yrkandena
14-16 och U28 (s, m, c, fp, v, mp, kds)
bör ge regeringen till känna att den
under regeringskonferensen skall verka
för att FN:s barnkonvention införs i
EU:s grundfördrag.
2. Europarådets sociala stadga
Chatrine Pålsson (kds) anser att tredje
stycket i utskottets överväganden bort
ha följande lydelse.
Utskottet anser att Europarådets
sociala stadga bör införas i EU:s
grundfördrag. Detta bör riksdagen med
bifall till motion U21 (kds) yrkande 5
delvis ge regeringen till känna.
3. Monopol som skydd för hälsan
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson, Birgitta Wichne och Annika
Jonsell (alla m) anser att fjärde och
femte styckena i utskottets överväganden
bort ha följande lydelse.
Utskottet, som är av den uppfattningen
att monopol i största möjliga
utsträckning bör undvikas, anser att
EU:s reglering på området redan är till
fyllest. Motion U22 (v) yrkande 27 bör
därför avstyrkas.
Kulturutskottets yttrande
1995/96:KrU4y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 1 februari 1996
beslutat bereda kulturutskottet
tillfälle att yttra sig över regeringens
skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 jämte motioner i
de delar som har samband med
kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig över dels
skrivelsen i vad avser kulturutskottets
beredningsområde, dels motion
1995/96:U25 (c) yrkande 21 som avser
värnandet av de officiella språkens
ställning, dels motion 1995/96:U29 (mp)
yrkande 20 som avser samarbete inom EU
för att förhindra skadliga
våldsskildringar i TV.
Utskottet
Vissa frågor som behandlas i regeringens
skrivelse
I skrivelsen framhålls att folkrörelser
och föreningsliv har stor betydelse för
den demokratiska förankringen (s. 11).
Det ankommer på de enskilda
medlemsländerna att lägga fast formerna
för föreningarnas verksamhet.
Medlemsländerna bör underlätta och
främja föreningssamarbete. Detta kan
också stärka den demokratiska
legitimiteten i Europasamarbetet. Rätten
att bilda föreningar bör om möjligt ges
ett mer tydligt stöd i fördraget, anförs
det slutligen i skrivelsen. Utskottet
ställer sig bakom vad som sålunda anförs
i regeringens skrivelse då det gäller
folkrörelser och föreningsliv.
Utskottet ställer sig också bakom vad
som anförs i skrivelsen om ungdomsfrågor
(s. 17). Regeringen anför att åtgärder
för att förstärka samarbetet kring
ungdomsfrågor i fördragen bör övervägas.
De insatser som utvecklas inom unionens
olika politikområden, t.ex. insatser mot
arbetslösheten, bör i ökad utsträckning
innefatta också ett ungdomsperspektiv,
anförs det vidare i skrivelsen.
Värnande av de officiella språkens
ställning
I motion U25 (c) yrkande 21 framförs
synpunkter om vikten av att de
officiella språkens ställning värnas
inom EU. Motionärerna anser att få
frågor har lika stor betydelse som
språkfrågan för EU-samarbetets folkliga
stöd och legitimitet och för
möjligheterna att utöva insyn för
medborgare från alla EU:s medlemsländer.
Motionärerna utvecklar sina synpunkter
närmare på angelägenheten av att alla de
officiella språken likabehandlas inom
EU. De påpekar att reflektionsgruppen
har betonat att EU:s institutioner bör
ägna ökad uppmärksamhet åt kravet om
likabehandling av unionens alla
officiella språk.
Frågan om det svenska språkets
ställning i EU har behandlats av
riksdagen vid en rad tillfällen. De
bedömningar som därvid gjorts har enligt
utskottets mening väsentlig betydelse
även för bedömningen av det här aktuella
motionskravet som tar upp språkfrågan
utifrån aspekten att alla de officiella
språken bör värnas. De vidare
bedömningar som kan böra göras med
hänsyn till denna infallsvinkel får
göras av konstitutions- och
utrikesutskotten. Med hänsyn till
kulturutskottets beredningsområde har
utskottet främst att bedöma frågan om
motionsyrkandet bör föranleda något
riksdagens initiativ för att värna
svenska språkets ställning i EU.
Utskottet lämnar först en sammanfattande
redovisning för tidigare behandling i
riksdagen av frågor om svenska språkets
ställning i EU. Redovisningen är
identisk med den som återfinns i
kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU7
Språkvård, som nyligen avgivits.
Hösten 1994 uttalade sig kulturutskottet
om svenska språkets ställning i EU i ett
yttrande till utrikesutskottet över
proposition 1994/95:19 Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen. I
yttrandet framhölls bl.a. att - då det
gäller den demokratiska aspekten på
språkanvändningen i EU - det är särskilt
angeläget att rätten för svenska
folkvalda representanter att uttrycka
sig på sitt modersmål hävdas inom EU.
Denna rätt - menade utskottet - måste
med kraft hävdas från tidpunkten för
Sveriges inträde i EU. Vidare anförde
utskottet att det från språkvårdshåll
uttryckts oro för att det vid svensk
anslutning till EU skulle bli svårt att
skydda den del av vårt kulturarv som det
svenska språket utgör, en oro som enligt
utskottet inte fick negligeras.
Utskottet framhöll att det övergripande
ansvaret för vården av svenska språket
efter en svensk EU-anslutning liksom
ditintills skulle vila på Svenska
språknämnden och andra språkvårdande
organ. Av central betydelse för
språkvården skulle emellertid kvaliteten
i översättningarna till svenska av EU:s
rättsakter komma att bli, ansåg
utskottet. Utskottet anslöt sig till de
ställningstaganden som gjorts i
Delegationen för översättning av EG:s
regelverk och som bl.a. innebar att man
i svensk översättarutbildning borde
lägga större vikt vid utbildningen i
svenska språket än vad som ditintills
varit fallet. Utskottet förutsatte att
man från svensk sida skulle beakta de
synpunkter om svenska språket och EU som
framfördes i yttrandet (yttr.
1994/95:KrU3y). Utrikesutskottet, vars
betänkande godkändes av riksdagen,
instämde i vad kulturutskottet anfört
(bet. 1994/95:UU5 s. 31, rskr.
1994/95:63).
- - - - -
Våren 1995 behandlade
konstitutionsutskottet frågan om svenska
språkets ställning inom EU. Utskottet
framhöll betydelsen av att hävda svenska
språkets ställning som arbetsspråk inom
EU. I betänkandet refererades ett
interpellationssvar som statsrådet
Hellström gett i riksdagen den 15 maj
1995 i vilket han bl.a. slog fast att
svenskan i och med Sveriges medlemskap
är officiellt språk i EU och därmed
formellt jämställt med de övriga tio EU-
språken. Statsrådet ansåg det angeläget
att den rätt att använda sitt modersmål
som finns också aktivt utnyttjas av
svenska representanter. Rekryteringen av
tolkar hade varit ett särskilt problem.
Regeringen hade i januari 1995 utformat
en första vägledning till stöd för
departementens och EU-representationens
agerande i språkfrågan. Regeringen hade
även vidtagit åtgärder för att komma
till rätta med bristen på kvalificerade
översättare och tolkar. Fr.o.m. hösten
1995 skulle en tolkskola inrättas vid
Stockholms universitet.
Konstitutionsutskottet, vars betänkande
godkändes av riksdagen, förutsatte att
regeringen skulle bevaka svenskans
ställning som arbetsspråk inom EU och
vidta de åtgärder som behövdes (bet.
1994/95:KU43 s. 21, rskr. 1994/95:387).
Enligt regleringsbrevet för budgetåret
1995/96 skall det finnas en tolkskola
vid Stockholms universitet. Inom
universitetet pågår för närvarande en
utredning om formerna för tolkskolan.
Här kan också nämnas att kulturutskottet
i det nämnda betänkandet 1995/96:KrU7
lämnar en kort redovisning för ett förra
eret givet utredningsuppdrag avseende
vilka åtgärder som kan behövas i den
svenska förvaltningen och i EU för att
garantera kvaliteten på svenska EU-
texter (dir. 1995:81).
Kulturutskottet vill i linje med vad
utskottet tidigare uttalat starkt
understryka angelägenheten av att man
från svensk sida med kraft hävdar rätten
att inom EU:s institutioner använda
svenska språket i såväl tal som skrift.
Likaledes är det viktigt att de regler
som gäller för översättning till svenska
språket av EU-handlingar iakttas och att
ett högt kvalitetskrav ställs på
översättningarna. Med hänsyn till den
redovisning som lämnats i det föregående
anser utskottet att - såvitt avser
utskottets beredningsområde - motion U25
i här aktuell del inte erfordrar någon
riksdagens åtgärd.
Samarbete för att förhindra skadliga
våldsskildringar i TV
Enligt motion U29 (mp) bör ett
mellanstatligt samarbete ske inom EU för
att förhindra skadliga våldsskildringar
i TV.
Med anledning av motionsyrkandet vill
utskottet framhålla följande.
Inom EU pågår sedan länge ett samarbete
på TV-området. EG:s ministerråd antog år
1989 ett direktiv (89/552/EEG) om
samordning av vissa bestämmelser som
fastställts i medlemsstaternas lagar och
andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television, det
s.k. TV-direktivet. Detta innehåller
bl.a. restriktioner mot
våldsskildringar, rashets och
pornografi, regler angående reklam och
sponsring samt riktpunkter för andelen
europeiska program m.m. Sverige har
anpassat sin lagstiftning till
direktivet genom beslut om lagen
(1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten.
Regeringen har i dagarna remitterat till
Lagrådet förslag till ny radio- och TV-
lag, varigenom bl.a. lagen om
satellitsändningar föreslås bli upphävd
samtidigt som det i den nya lagen (6
kap. 1 §) föreslås en särskild
bestämmelse rörande våldsskildringar och
pornografiska bilder. Utskottet har
inhämtat att TV-direktivet varit
föremål för översyn och att EU-
parlamentets kulturutskott nyligen
yttrat sig över ett förslag från EU-
kommissionen om ändringar i direktivet.
Ministerrådet kan väntas fatta beslut i
ärendet i juni månad sedan EU-
parlamentet tagit ställning till
ändringsförslagen.
Inom European Broadcasting Union (EBU)
pågår ett samarbete på radio- och TV-
området mellan ett femtiotal länder,
däribland samtliga länder som är
medlemmar i EU. År 1992 antog EBU
riktlinjer för hur medlemsföretagen bör
förhålla sig till våldsskildringar i TV-
programmen. Dessa riktlinjer har tagits
fram under medverkan av bl.a. BBC och
Sveriges Television. EBU vill genom
riktlinjerna främja en ansvarsfull
praxis för hur våld skildras i TV.
Det kan här också nämnas att vid
Europarådets medieministerkonferens i
Prag i december 1994 diskuterades bl.a.
våldsskildringar i bildmedierna.
Ministrarna enades om att det finns ett
behov av riktlinjer på europeisk nivå.
En arbetsgrupp tillsattes med uppgift
att utarbeta möjliga riktlinjer. Sverige
deltar i detta arbete.
Utskottet kan således konstatera att
det redan finns ett långtgående
samarbete mellan bl.a. EU:s
medlemsländer då det gäller
våldsskildringar i TV. Det är
självfallet viktigt att detta samarbete
fortsätter och efter hand utvecklas.
Utskottet gör bedömningen att något
riksdagens initiativ inte är
erforderligt med anledning av
motionsyrkandet.
Stockholm den 15 februari 1996
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson
(s), Anders Nilsson (s), Björn Kaaling
(s), Marianne Andersson (c), Monica
Widnemark (s), Lennart Fridén (m), Carl-
Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s),
Charlotta L Bjälkebring (v), Annika
Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa
Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils-
Erik Söderqvist (s), Lars Lilja (s),
Birgitta Wichne (m) och Elizabeth
Nyström (m).
Trafikutskottets yttrande
1995/96:TU2y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Ärendet
Regeringen (Utrikesdepartementet) har i
skrivelse 1995/96:30 till riksdagen
lämnat en redogörelse för
förberedelsearbetet inför EU:s
regeringskonferens 1996 samt för vissa
principiella ställningstaganden i de
frågor som konferensen kan komma att
behandla.
Genom beslut i kammaren den 11 december
1995 har skrivelsen hänvisats till
utrikesutskottet för beredning.
Utrikesutskottet har den 30 januari
1996 beslutat bereda samtliga utskott
utom utbildnings- och bostadsutskotten
tillfälle att yttra sig över skrivelsen
jämte motioner i de delar som har
samband med resp. utskotts
beredningsområde.
Transport- och kommunikationsfrågor
behandlas i tre av de tretton motioner
som väckts med anledning regeringens
skrivelse, nämligen 1995/96:U22 av
Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 39,
1995/96:U25 av Olof Johansson m.fl. (c)
yrkande 12 och 1995/96:U29 av Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 36.
I v-motionen (yrkande 39) framhålls
att utsläppen från trafiken är ett av
EU:s största miljöproblem. Trots detta
medverkar EU - betonar motionärerna -
till en rad nya vägar och broutbyggnader
som ökar miljöproblemen, exempelvis
Öresundsbron. Därför måste Romfördragets
artikel 129 om trans-europeiska nätverk
ändras så att trafiksektorn åläggs ett
ansvar för luftföroreningar, buller,
markintrång och säkerhet. Riksdagen bör
enligt motionärerna som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen
anförts om transeuropeiska nätverk och
miljön.
I c-motionen (yrkande 12) framhålls att
det är nödvändigt att reformera EU:s
transportpolitik för att främja en
hållbar utveckling. Motionärerna anger
vissa artikar i Romfördraget och
framhåller att dessa bör ändras. Sålunda
bör artikel 75 ändras så att det framgår
att rådet har ett ansvar för att vidta
åtgärder för att utveckla miljövänligare
transporter. Vidare bör varje
medlemsland ges uttrycklig rätt att med
åberopande av miljöskäl, enligt artikel
36, begränsa vägburna godstransporter
till eller inom medlemslandets
territorium. I artikel 129b bör
klargöras att gemenskapen skall bidra
till att upprätta och utveckla
transeuropeiska nät som främjar en
hållbar utveckling. I artikel 129c bör
tillföras att hänsyn skall tas till
projektens ekonomiska och miljömässiga
livskraft. Sverige bör - betonar
motionärerna slutligen - också verka
för att EU prioriterar en utbyggnad av
den elektroniska infrastrukturen i
Europa. Yrkandet är att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om behovet av att
reformera EU:s transportpolitik och
politiken för att utveckla
transeuropeiska nät.
I mp-motionen (yrkande 36) framhålls att
regeringen vid regeringskonferensen bör
driva krav på upprättande av en EU-plan
för hur miljövänliga transportsystem,
som inte ger upphov till bl.a.
drivhusgaser, skall kunna byggas ut som
ett mellanstatligt samarbete.
Transeuropeiska nätverk
Romfördragets bestämmelser om en
gemensam transportpolitik kompletterades
genom Maastrichtfördraget med regler
om transeuropeiska nätverk (TEN) inom
transport-, telekommunikations- och
energiområdena (art. 129b-129d).
Gemenskapen skall ange riktlinjer
omfattande mål, prioriteringar och
huvudlinjer för de åtgärder som förutses
när det gäller de transeuropeiska
näten, och i dessa riktlinjer skall
projekt av gemensamt intresse
preciseras. Gemenskapen kan stödja
medlemsstaternas ekonomiska satsningar
på projekt av gemensamt intresse.
Riktlinjerna skall antas av rådet på
förslag av kommissionen och i samråd med
Europaparlamentet i enlighet med det
förfarande som anges i Romfördragets
artikel 189b. Kommissionen har
utarbetat ett riktlinjeförslag som
anger kriterier för de olika nätverken
för transporter och till vilket är fogat
ett omfattande kartmaterial. I detta
redovisas bl.a. väg-, järnvägs- och
flygplatsprojekt i EU:s 15
medlemsstater.
Rådet har enats om att 14 TEN-projekt
inom transportsektorn bör prioriteras.
Bland de 14 projekten märks den fasta
förbindelsen över Öresund och den s.k.
Nordiska triangeln. Vidare antog rådet
i september 1995 den s.k.
finansieringsförordningen (Rådets
förordning (EG) nr 2236). I denna finns
närmare bestämmelser om hur finansiellt
stöd skall fördelas till projekt av
gemenskapsintresse som hör till
transeuropeiska nätverk inom områdena
energi, telekommunikationer och
transporter. Stödformerna omfattar
bidrag till utredningar (upp till 50 %),
bidrag till byggnadsinvesteringar (upp
till 10 %), räntesubventioner och
bidrag till lånegarantiavgifter.
Rådet har också antagit en budget för
år 1995 avseende projekt som finns
angivna i de föreslagna riktlinjerna för
TEN-projekt inom transportsektorn.
Budgeten omfattar ett totalt belopp om
240 miljoner ecu (en ecu motsvarar för
närvarande ca 8:70 kr) för år 1995.
Rådet är enigt om att 75 % av
budgeterade medel bör avsättas för de 14
prioriterade TEN-projekten. Den svenska
delen av Nordiska triangeln har för år
1995 tilldelats 6,5 miljoner ecu och
kust-till-kust-delen av
Öresundsförbindelsen 10 miljoner ecu,
med 5 miljoner ecu var för Sverige och
Danmark. Härtill kommer bidrag med 2,5
miljoner ecu till några svenska
utvecklingsprojekt inom
flygtrafikledning.
I ingressen till ett förslag till beslut
av Europaparlamentet och rådet om
riktlinjer för transeuropeiska telenät
framhålls att införandet och
utvecklingen av transeuropeiska telenät
syftar till att säkerställa spridningen
och utbytet av information inom hela
unionen. Detta sägs vara en
förutsättning för att det skall gå att
bygga upp ´informationssamhället´,
vilket kommer att göra det möjligt för
varje medborgare, företag och myndighet
inom hela unionen att få tillgång till
all slags information i sådana mängder
som de behöver . Vidare erinras i
ingressen om att kommissionen har
tillställt rådet en serie riktlinjer för
utvecklingen av ett digitalt
flertjänstnät (ISDN) såsom ett trans-
europeiskt nät och om att rådet har
antagit en gemensam ståndpunkt i frågan.
Det framhålls också att befintliga nät,
inkl. befintliga ISDN, bör utvecklas i
riktning mot avancerade nät som erbjuder
dataöverföringshastigheter som varierar
upp till bredbandskapacitet och som kan
anpassas till olika behov, särskilt
multimediatjänster och
multimediatillämpningar. Förverkligandet
av nät för integrerad
bredbandskommunikation (IBC) sägs komma
att bli resultatet av denna utveckling.
Vidare framhålls betydelsen av vissa
inom ramen för EU-samarbetet genomförda
FoU-program, avseende kommunikations-
och informationsteknologi samt
telematik, för de transeuropeiska
telenäten.
Trafikutskottets ställningstagande
Ett genomgående tema i de motioner som
väckts med anledning av regeringens
skrivelse, och som rör trafikutskottets
beredningsområde, är det starka
betonandet av miljöaspekter i EU:s
arbete inom transportsektorn.
Trafikutskottet kan konstatera att
miljöaspekterna vid sidan av
sysselsättningspolitiken utgör frågor
som regeringen prioriterar högst inför
konferensen. Medborgarna runt om i
Europa kräver en bättre miljö -
understryker regeringen - och ett
gränsöverskridande samarbete är ett
oundgängligt medel för att uppnå detta
mål. Skall miljösamarbetet bli effektivt
bör fler beslut kunna fattas med
majoritet, och miljöhänsynen bör slå
igenom på samtliga politik-områden.
Maastrichtfördraget innebar - betonar
regeringen - en förstärkning av det
europeiska miljösamarbetet. För att på
ett effektivt sätt kunna arbeta för de
områden som prioriteras av Sverige och
för att kunna kombinera tillväxt med
miljöhänsyn bör emellertid enligt
regeringen ytterligare åtgärder vidtas i
syfte att stärka såväl den gemensamma
miljöpolitiken som förpliktelsen att
väga in miljön vid beslut inom andra
politikområden. Ett övergripande svenskt
mål är att Sverige inte skall behöva
sänka miljöstandarden samt att vi skall
vara drivande i EU:s miljöpolitik så att
nya miljöregler sätts på en så hög
skyddsnivå som möjligt. Miljöreglerna
bör huvudsakligen vara
minimibestämmelser som ger länder
möjlighet att gå före i miljöpolitiken.
Vidare betonar regeringen vikten av att
slutsatserna från FN:s miljökonferens i
Rio de Janeiro år 1992 om en hållbar
utveckling återspeglas i EU:s fördrag på
ett tydligare sätt än i dag.
Trafikutskottet delar regeringens
sålunda uttalade uppfattningar och vill
erinra om att statsministern redan i
1994 års regeringsförklaring betonade
att ambitionsnivån i EU:s miljöpolitik
måste höjas. I
Kommunikationsdepartementets del av
fjolårets budgetproposition framhölls
också att medlemskapet i EU ger Sverige
ökade möjligheter att påverka unionens
miljöpolitik. Huvudinriktningen skulle
enligt regeringen vara att medverka i
utvecklingen av ett utvecklat
kostnadsansvar för de olika
transportslagen och att söka påverka
unionen att skärpa avgaskrav för såväl
personbilar som lastbilar. Det bör
vidare nämnas att
Kommunikationskommittén (dir. 1994:140)
bl.a. har att ge förslag till hur
Sverige inom ramen för EU-arbetet kan
bidra till att utforma en gemensam
transportpolitik (CTP) och inom arbetet
med transeuropeiska nätverk verka för
genomförandet av ett europeiskt
miljöanpassat transportsystem.
Den gemensamma transportpolitiken
behandlas i ett sommaren 1995 av
kommissionen framlagt dokument med
rubriken Agenda för den gemensamma
transportpolitiken 1995-2000: Ett
handlingsprogram för en hållbar
rörelsefrihet i Europa. I dokumentets
miljöavsnitt framhålls bl.a. att
transportpolitiken måste innebära en
avvägning mellan de växande kraven på
rörelsefrihet och den markant ökade
inverkan på miljön av en fortsatt
utbyggnad av konventionell infrastruktur
och ökande transportverksamhet.
Kommissionen har också i en nyligen
publicerad s.k. grönbok redovisat en
omfattande studie om möjligheterna att
förbättra kollektivtrafiken i Europa.
Kollektivresandet måste enligt
kommissionen ges ökad prioritet för att
bilismens negativa konsekvenser för vår
livskvalitet och miljö skall kunna
undvikas. Kommissionen bereder
medlemsstaterna liksom rådet,
Europaparlamentet och andra EU-organ och
alla berörda intressenter tillfälle att
tillställa kommissionen sina synpunkter
på grönboken senast den 31 juli 1996.
Rådet har i en s.k. gemensam ståndpunkt
avseende riktlinjerna för det
transeuropeiska transportnätet
framhållit att medlemsstaterna vid
genomförande av projekt av gemensamt
intresse måste ta hänsyn till
miljöskyddet genom studier av projektens
inverkan på miljön i enlighet med ett
rådsdirektiv om utvärdering av vissa
offentliga och privata projekts inverkan
på miljön och genom tillämpning av ett
rådsdirektiv om bevarande av livsmiljöer
samt vilda djur och växter.
Det anförda ger enligt trafikutskottets
mening vid handen att arbetet inom såväl
regeringen som EU har en inriktning i
fråga om transporternas miljöpåverkan
som synes stå i god överensstämmelse med
motionärernas önskemål. Trafikutskottet
finner det angeläget att regeringen vid
regeringskonferensen och eljest inom EU-
arbetet med kraft driver sina
ståndpunkter i miljöfrågorna och
tillvaratar de möjligheter härtill som
skapas genom ställningstaganden av EU:s
egna institutioner. Trafikutskottet
förutsätter att så sker och att syftet
med motionsyrkandena, i de delar de
avser transporternas miljöpåverkan,
härigenom kan tillgodoses.
Vad gäller den del av c-motionen som
innehåller krav på att Sverige skall
verka för att EU prioriterar en
utbyggnad av den elektroniska
infrastrukturen i Europa hänvisar
trafikutskottet till vad ovan anförts om
EU-arbetet med transeuropeiska telenät.
Inriktningen av detta arbete synes
utskottet väl ägnad att tillgodose
motionärernas krav.
Sammanfattningsvis anser
trafikutskottet - från de synpunkter
trafikutskottet har att företräda - att
de i detta yttrande behandlade
motionsyrkandena inte påkallar någon
åtgärd från riksdagens sida och att de
därför kan avslås.
Stockholm den 20 februari 1996
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman
(s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg
(s), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m),
Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin
(c), Hans Stenberg (s), Birgitta
Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica
Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena
Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa
Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson
(s) och Claes-Göran Brandin (s).
Avvikande meningar
1. Trafikutskottets ställningstagande
Karin Starrin (c) anser att utskottets
yttrande i avsnitt Trafikutskottets
ställningstagande bort ha följande
lydelse:
Trafikutskottet finner det angeläget
att miljöhänsyn på det
transportpolitiska området återspeglas i
EU:s fördrag på ett tydligare sätt än
för närvarande. C-motionen innehåller -
till skillnad från regeringsskrivelsen -
förslag härom. Regeringens alltför
allmänt hållna uttalanden måste
konkretiseras. Sverige bör därför enligt
trafikutskottets mening vid
regeringskonferensen driva krav i
enlighet med de önskemål som uttalas i c-
motionen. Det innebär att Sverige bör
verka för sådan ändring i artikel 75 att
rådet får ett ansvar för att utveckla
miljövänligare transporter inom
gemenskapen. Vidare bör Sverige söka se
till att artikel 36 ändras så att varje
medlemsstat ges uttrycklig rätt att
begränsa vägburna godstransporter till
eller inom sitt territorium, med
åberopande av miljöskäl. Som framhålls i
c-motionen bör också i artikel 129b
klargöras att gemenskapen skall bidra
till att upprätta och utveckla
transeuropeiska nät som främjar en
hållbar utveckling. Och av artikel 129c
bör framgå att hänsyn skall tas till
projektens inte bara ekonomiska utan
också miljömässiga livskraft. Slutligen
anser trafikutskottet - i likhet med de
motionärer som står bakom c-motionen -
att Sverige bör verka för att EU
prioriterar en utbyggnad av den
elektroniska infrastrukturen i Europa.
Trafikutskottet tillstyrker sålunda för
sin del yrkande 12 i c-motionen. Genom
detta ställningstagande torde syftet
med yrkande 39 i v-motionen få anses
delvis tillgodosett. Yrkande 36 i mp-
motionen avstyrker trafikutskottet för
sin del.
2. Trafikutskottets ställningstagande
Karl-Erik Persson (v) anser att
utskottets yttrande i avsnitt
Trafikutskottets ställningstagande bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i v-motionen medverkar EU
till en rad nya väg- och brobyggnader,
exempelvis Öresundsbron, som ökar
miljöproblemen.
För trafikutskottet framstår det som
självklart att miljöhänsynen bör slå
igenom på samtliga politikområden och
att slutsatserna från FN:s
miljökonferens i Rio de Janeiro år 1992
om en hållbar utveckling bör återges i
EU:s fördrag. En annan fördragsändring
som trafikutskottet förordar är den i v-
motionen (yrkande 29) föreslagna att
artikel 129 om transeuropeiska nätverk
utformas så att det klart framgår att
trafiksektorn har ett ansvar för
luftföroreningar, buller, markintrång
och säkerhet.
Trafikutskottet tillstyrker sålunda för
sin del yrkande 29 i v-motionen. Genom
detta ställningstagande torde syftet med
yrkande 12 i c-motionen få anses delvis
tillgodosett. Yrkande 36 i mp-motionen
avstyrker trafikutskottet för sin del.
3. Trafikutskottets ställningstagande
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att
utskotttets yttrande i avsnitt
Trafikutskottets ställningstagande bort
ha följande lydelse:
För att klara framtida krav på goda
kommunikationer behövs ett samarbete
närliggande stater emellan. Med tanke på
att trafiken, och då särskilt den
vägburna, står för en stor del av
miljöpåfrestningarna, måste stora hänsyn
tas till miljön då infrastrukturprojekt
planeras. Trafikutskottet delar den i mp-
motionen uttalade uppfattningen att ett
mellanstatligt samarbete bör inledas för
att inom EU upprätta en plan för
miljövänliga transportsystem. Regeringen
bör inför regeringskonferensen verka för
detta.
Med det anförda tillstyrker
trafikutskottet för sin del yrkande 36 i
mp-motionen. Yrkande 12 i c-motionen och
yrkande 29 i v-motionen avstyrker
trafikutskottet för sin del.
Särskilt yttrande
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m),
Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik
(fp) och Lars Björkman (m) anför:
Miljöfrågorna i EU:s arbete inom
transportsektorn är enligt vår mening av
utomordentligt stor betydelse. Vi har
med förvåning noterat att regeringen i
sin skrivelse inte ägnar dessa frågor
någon särskild uppmärksamhet. Vi
förutsätter dock självfallet att
regeringen vid regeringskonferensen
aktivt verkar för att främja miljöhänsyn
i EU:s arbete med transportfrågor.
Jordbruksutskottets yttrande
1995/96:JoU4y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 30 januari 1996
berett jordbruksutskottet m.fl. utskott
tillfälle att avge yttrande över
regeringens skrivelse 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 jämte motioner,
i de delar respektive utskotts
beredningsområde berörs.
Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redogörelse för
förberedelsearbetet inför EU:s
regeringskonferens år 1996 samt för
vissa principiella ställningstaganden i
de frågor som konferensen kan komma att
behandla.
Samarbetet inom EU grundar sig främst
på fördraget om upprättandet av
Europeiska kol- och stålgemenskapen
(Parisfördraget), fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen
(Romfördraget), fördraget om
upprättandet av Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratomfördraget)
och fördraget om Europeiska unionen
(Maastrichtfördraget). De tre
förstnämnda fördragen utgör den s.k.
första pelaren i vilken medlemsstaterna
har överlåtit vissa beslutsbefogenheter
till gemenskaperna. Genom
Maastrichtfördraget har samarbetet
utvidgats till den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (andra pelaren)
och till det rättsliga och
inrikespolitiska området (tredje
pelaren).
Fördragsändringar kräver enighet mellan
företrädare för medlemsstaternas
regeringar. Ändringarna måste godkännas
av samtliga medlemsstater i enlighet med
deras konstitutionella bestämmelser.
Enligt Maastrichtfördraget skall en
regeringskonferens sammankallas år 1996
för att undersöka vilka bestämmelser i
fördraget som skall revideras i enlighet
med de mål som anges i fördragets
inledning.
En grupp bestående av personliga
representanter för medlemsländernas
utrikesministrar (reflektionsgruppen)
har i uppgift att förbereda
regeringskonferensen. Gruppens rapport
skulle enligt skrivelsen föreligga i tid
till Europeiska rådets möte i Madrid den
1516 december 1995.
I ett inledande avsnitt med rubriken
Övergripande svenska målsättningar anför
regeringen bl.a. - såvitt avser
jordbruksutskottets ansvarsområde - att
medborgarna runt om i Europa kräver en
bättre miljö. Ett gränsöverskridande
samarbete är ett oundgängligt medel för
att uppnå detta mål. Skall
miljösamarbetet bli effektivt bör fler
beslut kunna fattas med majoritet, och
miljöhänsyn bör slå igenom på samtliga
politikområden. Vidare anförs att EU
under de närmaste åren står inför flera
viktiga beslut som inte direkt kommer
att diskuteras vid regeringskonferensen
men som ändå är centrala för EU-
samarbetets fortsatta utveckling. Hit
hör bl.a. reformer av den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) och
regionalpolitiken.
I ett avsnitt med titeln Konsumenternas
intressen anförs (s. 15) att Sverige bör
pröva möjligheten att vid konferensen ta
upp till behandling frågan om djurskydd
i ett etiskt perspektiv.
Under rubriken Miljöfrågor anför
regeringen bl.a. följande:
Maastrichtfördraget innebar en
förstärkning av det europeiska
miljösamarbetet. Men för att på ett
effektivt sätt kunna arbeta för de
områden som prioriteras av Sverige och
för att kunna kombinera tillväxt med
miljöhänsyn bör ytterligare åtgärder
vidtas i syfte att stärka såväl den
gemensamma miljöpolitiken som
förpliktelsen att väga in miljön vid
beslut inom andra politikområden. Ett
övergripande svenskt mål är att Sverige
inte skall behöva sänka miljöstandarden
samt att vi skall vara drivande i EU:s
miljöpolitik så att nya miljöregler
sätts på en så hög skyddsnivå som
möjligt. Miljöreglerna bör huvudsakligen
vara minimibestämmelser som ger länder
möjlighet att gå före i miljöpolitiken.
Regeringen studerar också frågan att
stärka miljöns ställning i
Euratomfördraget.
FN:s konferens om miljö och utveckling,
UNCED, ägde rum i Rio de Janeiro i juni
1992. Vid konferensen antogs Rio-
deklarationen, som fastslår ett antal
gemensamma principer för arbetet med att
säkerställa en hållbar utveckling. En
handlingsplan för detta arbete, Agenda
21, beslutades också. Rio-konferensen
ägde rum efter att Maastrichtfördraget
beslutades. Det är viktigt att de
principer för en hållbar utveckling som
man enades om vid konferensen på ett
tydligare sätt än som sker i dag
återspeglas i EU:s fördrag.
Kravet på att miljöhänsyn integreras i
övriga politikområden - nuvarande och
eventuellt tillkommande - bör
förstärkas. Detta är också en av
grundtankarna bakom den vid Rio-
konferensen antagna handlingsplanen. Sek-
torsansvaret är i detta sammanhang av
stor vikt. Ett exempel är
jordbrukspolitiken. Regeringen avser att
vid regeringskonferensen föreslå att ett
miljömål för den gemensamma
jordbrukspolitiken förs in i
Romfördragets artikel 39. Vidare skulle
det kunna införas en skyldighet för
kommissionen att göra
miljökonsekvensbedömningar av sina
förslag.
Andra viktiga områden som kan
aktualiseras vid konferensen är:
- att än tydligare framhäva att EU:s
miljöregler skall utgå från en hög
skyddsnivå,
-
- att verka för att den i Sverige
gällande substitutionsprincipen blir
accepterad som norm i gemenskapen,
-
- att stärka miljökraven i artikel
100a i Romfördraget,
-
- att betona medborgarnas rätt till en
god miljö och förbättra tillgången till
miljöinformation,
-
- att förbättra efterlevnaden av EU:s
miljöregler,
-
- att tillämpa majoritetsbeslut på
områden där det för närvarande krävs
enhällighet.
-
Motionerna
Ett flertal yrkanden i följdmotionerna
berör bl.a. miljöfrågorna, den
gemensamma jordbrukspolitiken och
djurskyddsfrågorna. De yrkanden som
redovisas i det följande har framställts
i partimotioner från samtliga partier.
Motion U23 (m) innehåller ett samlat
yrkande att riksdagen ger regeringen
till känna vad som anförs om
inriktningen av Sveriges hållning vid
regeringskonferensen. Beträffande
miljöfrågorna anser Moderata
samlingspartiet att det internationella
samarbetet redan har stor betydelse för
att förbättra miljön i Europa. Ur svensk
synvinkel är det angeläget att EU
fortsätter att fatta konkreta beslut i
en rad miljöfrågor i syfte att förhindra
gränsöverskridande miljöproblem.
Samtidigt är det viktigt att på
nationell nivå kunna ta hänsyn till
specifikt känsliga förhållanden och det
nödvändiga i att ett land skall kunna
besluta om egna, strängare miljöregler
än EU:s gemensamma minimiregler.
Samtidigt kan inte miljön tas till
intäkt för protektionistiska åtgärder.
Nationella regler som hindrar det fria
varuflödet måste även i fortsättningen
kunna prövas, i sista hand genom en
juridisk prövning i EG-domstolen. Syftet
med prövningen skall vara att fastställa
om medlemslandet har sakliga miljöskäl
och om dessa väger tillräckligt tungt i
förhållande till principen om fri
rörlighet. I fråga om ekonomiska
styrmedel, t.ex. en miniminivå för
koldioxidbeskattningen, är det angeläget
att länderna kommer överens. Fördragen
bör inte ändras så att de möjliggör
majoritetsbeslut om harmonisering av
skatter. I anslutning till regeringens
bedömningar angående konsumentfrågorna
anför motionärerna att djurskyddet inte
primärt är en konsumentfråga. Till en
del är reglerna om djurskydd redan
täckta inom ramen för EU:s regler för
den gemensamma jordbrukspolitiken och
den inre marknaden. De grundläggande
djurskyddsreglerna bör vara lika inom
hela EU. Enligt motionen bör därför
införlivas en klar hänvisning till
grundläggande bra djurskydd i fördraget.
I motion U23 berörs även
jordbrukspolitiken, men endast som
exempel på viktiga arbetsuppgifter som
ligger utanför regeringskonferensen. Den
gemensamma jordbrukspolitiken behöver i
ökad grad marknadsanpassas, vilket
kräver avreglering och neddragning av
subventioner.
I motion U25 (c) yrkandena 10, 11 och
1416 berörs bl.a. jordbrukspolitiken och
miljöfrågorna. Sverige bör aktivt verka
för att djurskyddslagstiftningen skärps.
De minimikrav som finns i dag bör göras
om till bindande regler. I artikel 39 om
målen för den gemensamma
jordbrukspolitiken bör tillföras ett
stycke om nödvändigheten av att
tillförsäkra en god omsorg om
jordbrukets produktionsdjur. Ett
särskilt avsnitt om djurskydd bör
införas i fördraget som innebär att
politiken på jordbruks-, transport- och
forskningsområdet skall ta full hänsyn
till kraven på gott djurskydd. Detsamma
gäller politiken för att förverkliga den
inre marknaden. Det är oacceptabelt att
subventionera långa transporter av
levande djur före slakt. För hanteringen
av levande djur skall särskilda regler
gälla jämfört med andra regelområden som
avser varor och produkter. Beslut inom
djurskyddsområdet skall fattas med
kvalificerad majoritet med parlamentets
bestämmande. Varje land skall ha rätt
att bibehålla eller införa strängare
regler för djurskydd. Under rubriken
Miljöfrågor anför Centerpartiet att
artikel 2 i Romfördraget bör ändras så
att det framgår att en huvuduppgift för
EU är att främja en hållbar utveckling,
såväl i medlemsstaterna som globalt.
Artikel 100a bör stärkas så att inte
enbart en hög skyddsnivå utan också den
s.k. försiktighetsprincipen skall
tillämpas när rådet fattar beslut om
harmonisering av lagar och författningar
i syfte att upprätta den inre marknaden.
Enskilda medlemsländers rätt att gå före
och införa strängare regler för varor
skall förstärkas. Artikel 100a.4 skall
formuleras om så att alla beslut i
miljöfrågor, såväl för miljöförstörande
utsläpp från fasta anläggningar som för
handel med varor, skall vara
minimiregler. Bevisbördan bär åläggas
kommissionen och beviskraven skärpas i
de fall kommissionen anser att strängare
miljökrav i ett medlemsland innebär
godtycklig diskriminering eller
förtäckta handelshinder. På
kemikalieområdet har regeringen en
viktig uppgift att aktivt verka för en
skärpning av EU:s gemensamma miljöregler
så att de når upp till minst gällande
svensk nivå. Om den nivån ej uppnås
måste Sverige verka för att dispenserna
på miljöområdet förlängs ytterligare.
Det är viktigt att markera att Sverige
inte kommer att sänka sina ambitioner på
miljöområdet. Beslut om att införa
gemensamma ekonomiska styrmedel bör
kunna fattas med kvalificerad majoritet.
Sverige bör vid konferensen driva att
kravet på enhällighet för beslut om
miljöskatter enligt artikel 130s.2
avskaffas. Varje land skall i enlighet
med artikel 130t ha möjlighet att införa
högre miljöskatter.
I ett avsnitt om den gemensamma
jordbrukspolitiken anför Centerpartiet
bl.a. att Sverige bör verka för att CAP
ges utrymme vid regeringskonferensen och
att arbetet med riktlinjerna för en
fortsatt CAP-reform nu inleds. En
reformering bör utgå från att
marknadsregleringarna successivt
avvecklas. I stället skall ersättning
utgå för bl.a. de miljöinsatser som
jordbrukarna utför genom sin produktion.
Liksom för spannmål och kött bör
gränsskyddet sänkas på alla produkter.
Exportstödet bör på sikt trappas ned mer
än vad dagens GATT-avtal kräver och
kopplas till de handelsliberaliseringar
som bör bli resultatet av kommande
förhandlingar inom WTO. En övergång
skall ske från prisstöd till ett
direktstöd som bör vara så enhetligt som
möjligt. Den gemensamma
jordbrukspolitiken bör också stimulera
produktion av bioråvaror till industrin
och biomassa för energiproduktion. Målet
med en ny jordbrukspolitik skall vara en
ökad marknadskontakt, att använda
jordbruket i miljöarbetet samt att ge
jordbrukaren ökad frihet och ökat
ansvar. Sverige bör vid
regeringskonferensen verka för
fördragsändringar som inleder den
fortsatta reformeringen av CAP och för
en resolution där riktlinjerna för en
reformering läggs fast. Däremot får
östutvidgningen inte villkoras med att
en omfattande jordbruksreform först
genomförs.
Enligt motion U19 (fp) kan och bör EU
spela en viktig roll för att förbättra
allas vår gemensamma livsmiljö. Att ta
in de öst- och centraleuropeiska
länderna som medlemmar är också ett led
i miljöarbetet. Det bästa exemplet på en
fråga där det är viktigt att tillämpa
majoritetsbeslut är ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Sverige bör verka för
att det till miljöbestämmelserna i
artikel 130s tillfogas en ändring som
gör det möjligt att med kvalificerad
majoritet inför avgifter för att
motverka gränsöverskridande
miljöproblem. Det bör ankomma på
regeringen att utreda vilka föroreningar
som skall beröras, men koldioxid och
försurande och gödande utsläpp till luft
och vatten bör ingå. Förstärkningen av
miljöpolitiken måste komma till uttryck
genom att viktiga principer skrivs in i
fördragstexten. Besluten från FN:s
miljökonferens i Rio år 1992 innebär ett
åtagande att verka för en hållbar
utveckling. Principen måste komma till
uttryck i fördragstexten genom ett
tillägg till artikel 2 om hållbar
utveckling och medborgarnas rätt till en
god miljö som ett av EU:s mål. En
skatteväxling bör genomföras mellan
utsläpp av koldioxid och skatt på
arbete, en s.k. grön skatteväxling
(yrkandena 24).
Vänsterpartiet konstaterar i motion U22
att en utvidgning av EU får stora
konsekvenser. Med all sannolikhet måste
jordbrukspolitiken och strukturfonderna
reformeras radikalt. Det finns inga
enkla lösningar på dessa problem. Vi vet
att EU:s jordbrukspolitik i grunden
måste förändras. De ökande transporterna
av livsmedel leder till stora
miljöproblem. Regeringen bör kräva att
det i regeringskonferensens sluttext
markeras att utvidgningen med nya
medlemsländer förutsätter en reformering
av den gemensamma jordbrukspolitiken
(yrkande 11).
Under rubriken Miljö anför
Vänsterpartiet bl.a. att EU inte får
hindra medlemsländerna att ställa
hårdare krav i internationella
miljösammanhang. När det gäller
skatteväxling, miljödeklarationer av
varor och processer, miljöstandarder,
miljöforskning m.m. kan EU göra viktiga
insatser i Östeuropa och
Medelhavsregionen.
Mellanstatliga avtal om miniminivåer på
energi- och miljöskatter skall kunna
ingås. Vad gäller substitutionsprincipen
är det viktigt att få den fördragsfäst.
Principen skall gälla inte bara under
miljöområdet enligt artikel 130r utan
också enligt artikel 100a.4. Artikel 2
bör ändras så att ett uthålligt,
kretsloppsbaserat samhälle blir unionens
överordnade mål. Miljön skall anges som
grund för nationella särregler i artikel
36. Artikel 100a4 skall förstärkas så
att den blir en verklig rätt att ha
nationellt hårdare krav. Den skall
omfatta rätten att skärpa kraven, inte
bara behålla de befintliga. Den skall
omfatta miljö, konsumentskydd, hälsa och
säkerhet. Den skall kunna användas
oavsett hur det berörda landet röstat i
den aktuella frågan i tidigare
omröstningar i rådet. Miljöhänsynen
måste få en överordnad roll i EU:s
jordbrukspolitik. Därför måste de
relevanta artiklarna (38 och följande)
få en tydligare miljöprofil. Artikel 129
om transeuropeiska nätverk måste ändras
så att trafiksektorn åläggs ett ansvar
för luftföroreningar, buller,
markintrång och säkerhet.
Miljöorganisationerna måste utnyttjas
som remissorgan i samtliga fall där
miljö, hälsa och säkerhet hotas. En
speciell artikel för djurskydd, som
klargör att levande djur inte är varor,
bör skrivas in i fördraget. Artikeln
skall ha sin utgångspunkt i att djur är
kännande varelser som inte skall
behandlas på ett plågsamt sätt. Alla
djurskyddsregler, även
transportbestämmelser, skall vara
minimiregler som tillåter ett land att
ställa hårdare krav. Beslut om
minimiregler för djurskydd skall fattas
med kvalificerad majoritet (yrkandena
24, 3235 och 3841).
Miljöpartiet yrkar i motion U29 att den
gemensamma jordbrukspolitikens
subventions- och bidragsmönster bör
förändras kraftigt innan EU utvidgas.
Regeringen bör verka för att
jordbrukspolitiken förändras radikalt så
att utvecklingen styrs mot ett
ekologiskt hållbart jordbruk (yrkandena
14 och 31). Förklaringen vid förra
regeringskonferensen om djurskydd skall
skrivas in i fördragstexten. Regeringen
bör verka för att hänsyn till djurens
välbefinnande skall vara grundläggande
vid utformning av gemenskapslagstiftning
om jordbrukspolitiken, transporter, den
inre marknaden och forskning samt att
detta förs in i traktatstexten. Varje
medlemsstat skall ha en oomtvistad rätt
att ställa högre djuretiska krav än vad
EU föreskriver på såväl inhemsk
produktion som vid import (yrkandena 24
och 25). Miljöpartiet anser att
uthållig utveckling bör bli det primära
målet i unionsfördraget. Under rubriken
Miljö anförs att regeringen bör driva
kravet att en lägsta energi- och
koldioxidskatt skall införas
obligatoriskt och på en nivå som ligger
i fas med vad EU-kommissionen föreslagit
(yrkande 35). Den s.k. vitbokens idéer
om skatteväxling skall påskyndas som del
av ett mellanstatligt samarbete (yrkande
34). Varje enskilt medlemsland skall ha
en oomtvistad rätt att införa en mer
stringent lagstiftning för miljö-, hälso-
och djurskydd än vad unionen kräver
(yrkande 27). EU:s miljöpolitik måste
stärkas så att de harmoniseringsregler
som finns successivt skärps så att de
når upp till den högsta nivå av
miljöskydd som råder i någon av
medlemsstaterna (yrkande 30).
I motion U21 (kds) yrkas att Sverige
bör arbeta utifrån en klar miljöstrategi
för att skärpa EU:s miljöpolitik.
Enskilda medlemsländer skall ha
möjlighet att utöver fastställda
miniminivåer tillämpa hårdare
miljöregler. Miljöpolitiken skall
integreras inom den ekonomiska politiken
genom att EU ges möjlighet att fatta
beslut med kvalificerad majoritet om
ekonomiska styrmedel på miljöområdet.
Sverige bör arbeta för en stärkt
miljögaranti, skatteväxling för miljö
och jobb samt ett nytt energifördrag
(yrkandena 4447).
Utskottets överväganden
Inledning
Utskottets yttrande omfattar ett
trettiotal yrkanden om främst
miljöfrågorna, den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) och
djurskyddsfrågorna. Som en allmän
synpunkt bör framhållas att de flesta
motionsyrkandena berör frågor som är
viktiga för det fortsatta samarbetet
inom EU. I flera andra sammanhang, bl.a.
i anslutning till regeringens skrivelse
1994/95:167 om inriktning och
genomförande av det svenska miljöarbetet
i EU, har utskottet gjort uttalanden om
det europeiska samarbetet som ligger väl
i linje med motionerna (1994/95:JoU23).
I några fall är motionsyrkandena redan
tillgodosedda genom de överväganden som
regeringen gör i den nu aktuella
skrivelsen. I övrigt ansluter sig
utskottet till synpunkterna i flera
motioner om behovet av ett fortsatt
aktivt agerande från Sveriges sida i
bl.a. djurskydds- och miljöfrågorna. Som
närmare framgår av det följande anser
utskottet att insatser inom olika
politikområden inte nödvändigtvis
behöver knytas till
regeringskonferensen. I flera fall kan
det vara lämpligt att anlägga ett mer
långsiktigt perspektiv på det svenska
agerandet i avvaktan på t.ex. resultatet
av pågående nationella utredningar. I
andra fall förutsätter utskottet att
frågorna tas upp i det löpande
samarbetet inom EU:s institutioner och
över huvud taget inom ramen för det
allmänna globala och europeiska
miljösamarbetet.
Den gemensamma jordbrukspolitiken m.m.
Utskottet konstaterar att den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) är ett av de
ämnen som inte direkt kommer att
diskuteras vid regeringskonferensen men
som ändå är centrala för EU-samarbetets
fortsatta utveckling. I Sverige finns en
betydande politisk enighet om att CAP
måste reformeras. Frågan berördes bl.a.
i regeringens skrivelse 1994/95:167 om
inriktning och genomförande av det
svenska miljöarbetet i EU
(1994/95:JoU23). Enligt skrivelsen, som
i denna del godtogs av de flesta
partierna i riksdagen, borde Sverige
aktivt driva en revidering av CAP i
syfte att miljöanpassa jordbruket och
främja en omställning mot ett ekologiskt
hållbart jordbruk inom unionen. En
utgångspunkt för revideringen bör vara
att subventionerna till det
konventionella jordbruket minskas
kraftigt. Arbetet med en reformering av
CAP bereds för närvarande på nationell
nivå. En parlamentarisk kommitté har
inrättats med uppgift att utarbeta en
svensk strategi för denna reformering
(dir. 1995:109). En analys skall göras
av den hittills förda jordbrukspolitiken
och vilka konsekvenser en utvidgning mot
Central- och Östeuropa skulle få för
CAP. Uppdraget skall slutföras till den
30 juni 1997. En särskild utredare har
dessutom tillkallats för att i ett mer
kortsiktigt perspektiv analysera frågor
om en revidering av CAP. I avvaktan på
resultatet av dessa utredningar anser
utskottet inte att riksdagen nu i detalj
vare sig kan eller bör ange hur en sådan
reform bör utformas.
Utskottet delar dock den allmänna
uppfattning som framförs i flera
motioner att den gemensamma
jordbrukspolitiken inom EU bör
reformeras grundligt i flera avseenden.
I det arbetet bör tyngdpunkten läggas på
bl.a. ökad hänsyn till miljön och kraven
på ett långsiktigt och ekologiskt
hållbart jordbruk. Subventions- och
bidragssystemet bör omprövas.
Jordbrukets resurser och möjligheter att
producera bioråvaror och tillhandahålla
tjänster eller produktionsmetoder som
gynnar miljövårdens och naturvårdens
intressen måste beaktas. I perspektivet
av en utvidgning av unionen med flera
nya länder i t.ex. Central- och
Östeuropa framstår en radikal reform av
jordbrukspolitiken som nödvändig. Enligt
utskottets mening bör dock inte
utvidgningen göras villkorad av en sådan
reform. Härvidlag instämmer utskottet i
vad som anförs i motion U25 yrkande 16
och avstyrker därmed motion U22 yrkande
11, i den mån motionen ej tillgodoses
med det anförda.
När det gäller kraven på
fördragsändringar som innebär att den
gemensamma jordbrukspolitiken tillförs
ett uttryckligt miljömål vill utskottet
erinra om att det genom
Maastrichtfördraget slagits fast att
miljöskyddskraven skall integreras i
utformningen och genomförandet av
gemenskapens politik på övriga områden
(artikel 130r.2). Principen innebär i
själva verket att miljöskyddskraven
skall beaktas på alla stadier i
planeringen, förberedandet och
genomförandet av gemenskapens åtgärder
inom andra områden. Utskottet vill
vidare särskilt peka på att regeringen,
enligt vad som framgår av skrivelsen,
vid regeringskonferensen ämnar föreslå
att ett miljömål för den gemensamma
jordbrukspolitiken införs i
Romfördragets artikel 39.
Härigenom tillgodoses i första hand
motionerna U23 i motsvarande del och U25
yrkande 16 delvis.
Enligt utskottets mening är även
motionerna U22 yrkande 38, U23 i
motsvarande del, U25 yrkande 16 i
återstående del samt U29 yrkandena 14
och 31 i huvudsak tillgodosedda med vad
utskottet här anfört.
Djurskyddsfrågor
Utskottet ansluter sig till synpunkterna
i motionerna U22, U23, U25 och U29 så
till vida att djurskyddsfrågorna bör få
en mer framträdande ställning i
gemenskapen. I skrivelsen anförs under
rubriken Konsumenternas intressen att
Sverige bör pröva möjligheten att vid
konferensen ta upp till behandling
frågan om djurskydd i ett etiskt
perspektiv. Utskottet anser för sin del
att djurskyddsfrågorna bör bedömas i ett
vidare perspektiv, där de grundläggande
etiska frågorna om hänsyn till djuren
som levande varelser beaktas men också
såväl konsumentintressen som
producentintressen. En grundläggande
regel i svensk djurskyddslagstiftning är
att djuren skall behandlas väl och
skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
Djur som föds upp eller hålls för
produktion av livsmedel, ull, skinn
eller pälsar skall hållas och skötas i
en god djurmiljö och på ett sådant sätt
att det främjar deras hälsa och ger dem
möjlighet att bete sig naturligt. Dessa
principer bör vara vägledande för det
svenska djurskyddsarbetet inom EU.
Utskottet har under senare tid haft
anledning att inhämta särskild
information om vissa konkreta
djurskyddsfrågor inom EU, såsom t.ex.
användningen av hormoner och
antibiotika, uppfödningen av köttdjur
med egenskaper som betecknats som
genetiska defekter, transporter av djur
samt uppfödning av kalvar. I dessa
frågor har Sverige drivit en konsekvent
och målmedveten linje, och vissa
förbättringar, om än otillräckliga, har
efter hand åstadkommits inom
gemenskapen. Många problem återstår
emellertid att lösa. Enligt utskottets
mening är det viktigt att
djurskyddsarbetet drivs vidare och att
djurskyddsintresset får en starkare
ställning inom gemenskapen. Ett sätt att
uppnå detta är att kraven på en god
djuromsorg förs in i Romfördraget. Med
utgångspunkt i en sådan grundläggande
bestämmelse bör Sverige även i
fortsättningen verka för att gällande EG-
rättsliga bestämmelser om djurmiljö,
uppfödning och transporter m.m.
successivt skärps. Varje medlemsland bör
dock, såsom för närvarande är fallet, ha
rätt att bibehålla eller införa
strängare nationella regler för den
inhemska animalieproduktionen.
Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motionerna U22 yrkande 41,
U23 i motsvarande del, U25 yrkande 9
och U29 yrkande 24 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.
Motion U29 yrkande 25 avstyrks i den
mån den ej tillgodoses genom utskottets
ställningstagande. Som framgår av vad
utskottet anfört är
djurskyddsbestämmelserna i princip
minimiregler och utgör ej hinder för
enskilda medlemsländer att ställa
strängare krav.
Miljöfrågorna
Utskottet vill inledningsvis hänvisa
till behandlingen av den redan tidigare
nämnda skrivelsen 1994/95:167 om
inriktning och genomförande av det
svenska miljöarbetet i EU (skr.
1994/95:167, JoU23). I detta sammanhang
uttalades att huvuduppgiften var att
medverka till en långsiktigt hållbar
utveckling i Europa i linje med
slutsatserna från Riokonferensen.
Sverige skulle vara pådrivande i
omställningen av sådan produktion och
konsumtion som utgör ett hot mot miljön.
I första hand gällde det omställningen
inom tre för det ekonomiska livet
centrala områden, nämligen transporter,
energiförsörjning och livsmedelsområdet
i vid mening. I EU-arbetet skulle
Sverige förena insatserna för en bättre
miljö med åtgärder för att skapa nya
arbetstillfällen. Med hänsyn till
miljöfrågornas stora betydelse var det
naturligt att den fortsatta utvecklingen
av EU:s miljöpolitik diskuterades vid
regeringskonferensen år 1996. Regeringen
hade för avsikt att lyfta fram
miljöfrågorna i samband med översynen av
de grundläggande fördragstexterna.
Utskottet uttalade i detta sammanhang
för sin del bl.a. att regeringen borde
verka för att principen om en hållbar
utveckling införs i fördragstexten.
Vidare ansåg utskottet att Sverige borde
verka för en gemensam miniminivå för
beskattning av koldioxidutsläpp och vara
aktivt i det arbete som pågår i EU i
fråga om skatteväxling. Enligt
skrivelsen ankom det på medlemsländerna
själva att ta initiativ på
skatteväxlingsområdet.
Det kan tilläggas att regeringens
skrivelse 1995/96:120 Vår miljö, med
redovisning av miljöarbetet under år
1995, också innehåller ett avsnitt om
utgångspunkterna för miljöarbetet i EU.
Skrivelsen behandlas i utskottets
betänkande 1995/96:JoU17.
Grundläggande principer om hållbar
utveckling m.m.
Utskottet delar regeringens allmänna
bedömning att Maastrichtfördraget
innebar en förstärkning av det
europeiska miljösamarbetet. Medborgarna
i Europa kräver en bättre miljö, och ett
gränsöverskridande samarbete är ett
oundgängligt medel för att uppnå detta
mål. Ytterligare åtgärder måste vidtas i
syfte att stärka såväl den gemensamma
miljöpolitiken som förpliktelsen att
väga in miljön vid beslut inom andra
politikområden. I likhet med regeringen
anser utskottet det viktigt att de
principer för en hållbar utveckling som
man enades om vid Riokonferensen på ett
tydligare sätt återspeglas i
fördragstexten. Vidare finns det starka
skäl som talar för att tillgången till
en god miljö som en medborgerlig
rättighet markeras i någon av de
grundläggande artiklarna. Utskottet
utgår från att Sverige tar upp frågan om
ändring av fördragstexten utan att
riksdagen gör något uttalande härom i
enlighet med motionerna U19 yrkande 3,
U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10. Mot
bakgrund av regeringens överväganden
förutsätter utskottet också att Sverige
arbetar utifrån en klar miljöstrategi
för att skärpa EU:s miljöpolitik i
enlighet med yrkande 44 i motion U21.
Miljögarantin m.m.
Ett övergripande svenskt mål enligt
skrivelsen är att Sverige inte skall
behöva sänka sin miljöstandard samt att
vi skall vara drivande i EU:s
miljöpolitik så att nya miljöregler
sätts på en så hög skyddsnivå som
möjligt. Miljöreglerna bör i huvudsak
vara minimibestämmelser som ger länder
möjlighet att gå före i miljöpolitiken.
Utskottet ansluter sig till denna
bedömning. Vad särskilt beträffar den
s.k. miljögarantin enligt artikel 100a.4
vill utskottet understryka att artikeln
är av grundläggande betydelse när det
gäller möjligheten för enskilda
medlemsländer att gå före i
miljöarbetet och införa eller bibehålla
strängare nationella regler. Av EG-
domstolens domar i hithörande mål är det
svårt att dra några säkra slutsatser om
hur långt ett medlemsland kan gå när
miljökraven kommer i konflikt med t.ex.
kraven på varors fria rörlighet. Den
nuvarande utformningen av fördragstexten
innebär otvivelaktigt att
medlemsländerna åläggs flera
begränsningar i detta avseende.
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i flera motioner att artikeln
bör ses över med en klar inriktning mot
att miljöintresset får en starkare
ställning och att enskilda länders
möjligheter till nationella och mer
långtgående regler utökas. Också i detta
sammanhang anser sig utskottet kunna
utgå från att regeringen driver frågan i
enlighet med motionerna U21 yrkande 45,
U22 yrkande 35, U25 yrkande 11 och U29
yrkande 27. Motionerna bör kunna lämnas
utan vidare åtgärd med dessa uttalanden.
Utskottet gör samma bedömning
beträffande motion U29 yrkande 30.
Motion U22 yrkande 34 om räckvidden av
artikel 36 har nära samband med artikel
100a.4 och bör inte föranleda något
särskilt uttalande av riksdagen. Det kan
tilläggas att miljöskydd i ordets vidare
bemärkelse inte tillhör de allmänna
intressen som uppräknas i artikel 36 och
som utgör grund för nationella särregler
för handel m.m. Däremot omfattas sådan
miljölagstiftning som berör skyddet av
den mänskliga hälsan, av djur och av
växter. Utskottet utgår från att artikel
36 inte kan lämnas utanför
diskussionerna när artikel 100a blir
föremål för överväganden. Vid en
eventuell fördragsändring måste sådana
överväganden givetvis omfatta den
grundläggande frågan om hur avvägningen
mellan den inre marknadens funktioner
respektive miljöskyddsintresset skall
göras.
Ekonomiska styrmedel, skatteväxling m.m.
Som redovisats ovan ansåg utskottet i
betänkande 1994/95:JoU23 att Sverige
borde verka för en gemensam miniminivå
för beskattning av koldioxidutsläpp och
vara aktivt i det arbete som pågår i EU
i fråga om skatteväxling. Enligt
utskottets mening är frågan om
koldioxidutsläppen och andra
klimatpåverkande gaser av den största
betydelse både från europeisk och global
synpunkt. Enligt beräkningar gjorda av
Statens naturvårdsverk har
koldioxidutsläppen ökat de senaste åren,
och gjorda prognoser tyder på
svårigheter att uppfylla det nationella
målet att stabilisera koldixidutsläppen
till år 2000. Utformningen av en global
strategi förbereds nu i
regeringskansliet i anslutning till
Klimatdelegationens och
Naturvårdsverkets rapport Jordens klimat
förändras (SOU 1995:96). Utskottet anser
det angeläget att regeringen kraftfullt
driver denna fråga i både nationella och
internationella sammanhang. Av
skrivelsen framgår att regeringen
förutser att frågan om majoritetsbeslut
på områden där det nu krävs enhällighet
kan tas upp på regeringskonferensen.
Till dessa områden hör bl.a. skatter och
andra ekonomiska styrmedel. Utskottet
delar regeringens bedömning att fler
beslut bör kunna fattas med majoritet om
miljösamarbetet skall bli effektivt. Det
gäller inte minst på de områden som
aktualiseras i motionsyrkandena om olika
miljöpåverkande utsläpp. När det gäller
skatteväxling kan det enligt utskottets
mening vara lämpligt att avvakta
resultatet av det nationella
utredningsarbetet för att få en fastare
grund för eventuella konkreta förslag
inom gemenskapen. Utskottet är utöver
det anförda inte berett att föreslå
något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motionerna U19 yrkandena 2
och 4, U21 yrkandena 46 och 47, U22
yrkande 24, U23 i motsvarande del, U25
yrkande 15 och U29 yrkandena 34 och 35.
Kemikaliekontroll
Liksom koldioxidutsläppen är frågorna om
kemikaliekontroll exempel på angelägna
miljöfrågor som med fördel kan drivas
även i andra sammanhang än vid
regeringskonferensen. Enligt tidigare
riksdagsbeslut är kemikaliekontrollen
ett prioriterat område i miljösamarbetet
inom EU. Som framgår av skrivelse
1995/96:120 (s. 45) driver Sverige ett
aktivt kemikaliearbete inom EU. I
enlighet med anslutningsfördraget
arbetar kommissionen med att se över sin
kemikalielagstiftning så att den höjs
till den svenska nivån för hälso- och
miljöskydd. EU skall före år 1999 ha
genomfört förändringar som motsvarar de
svenska undantagen. Sverige driver nu
aktivt på arbetet i EU:s ministerråd och
i kommissionen. En särskild utredning
inom Miljödepartementet arbetar med
frågor angående de svenska undantagen i
fråga om vissa kemikalier. Av den nu
aktuella skrivelsen framgår att
regeringen ämnar verka för att den i
Sverige gällande substitutionsprincipen
blir accepterad som norm i gemenskapen.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna U22 yrkande 32 och U25
yrkande 14, i den mån motionerna ej
blivit tillgodosedda.
Trafiksektorn m.m.
Återstående yrkanden i Vänsterpartiets
motion U22 avser dels trafiksektorns
ansvar för miljön, dels att
miljöorganisationerna utnyttjas som
remissorgan i samtliga fall där miljö,
hälsa och säkerhet hotas (yrkandena 39
och 40). Som anförs i skrivelse
1995/96:120 (s. 59) måste arbetet med
trafikens miljöanpassning drivas vidare
på ett kraftfullt sätt.
Huvudinriktningen för Sveriges arbete
med trafik- och miljöfrågorna i EU är
att medverka till utvecklingen av ett
mer miljöanpassat transportsystem i
Europa. I sak innebär det bl.a. skärpta
miljökrav på fordon och bränslen, att
investeringar i infrastrukturen bidrar
till ett miljöanpassat transportsystem
och samordnas med övriga planer för
markanvändning och att
miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas.
Utskottet instämmer med det allmänna
syftet i motionen och förutsätter att
arbetet med trafikens miljöanpassning
drivs fortsatt aktivt inom ramen för det
allmänna miljösamarbetet inom EU.
Den närmare innebörden av yrkande 40 om
miljöorganisationernas funktion som
remissorgan framstår som oklar för
utskottet. Om yrkandet syftar på förslag
som framläggs inom EU:s institutioner
förefaller det naturligt att
miljöorganisationerna i samtliga
medlemsländer enligt motionen skulle
fungera som remissorgan när förslag
framläggs som berör miljö, hälsa och
säkerhet. Utskottet ifrågasätter för sin
del om detta är en realistisk proce-
durordning. I Sverige arbetar för
närvarande Miljöbalksutredningen med
frågor angående miljöorganisationernas
rättsliga ställning i miljöarbetet.
Innan frågan reglerats slutgiltigt på
nationell nivå kan Sverige knappast föra
fram långtgående krav om dessa
organisationers ställning i
Europasamarbetet. Utskottet avstyrker
således yrkande 40 i motion U22.
När det gäller den grundläggande rätten
att ta del av miljöinformation anser
utskottet att följande uppgifter kan
vara av intresse. Allmänhetens rätt till
miljöinformation finns reglerad inom EU
i ett antal av gemenskapens rättsakter
rörande skydd av skilda miljösektorer.
Rådet antog år 1990 ett direktiv i detta
ämne (EEG 90/313). Direktivet grundas på
artikel 130s och innehåller bl.a. en
artikel som tillförsäkrar fri tillgång
till och spridande av sådan
miljöinformation som innehas av
offentliga myndigheter. Direktivet
förpliktar medlemsstaterna att dels
tillförsäkra individen fri tillgång till
miljöinformation, dels vidta nödvändiga
åtgärder för att förse allmänheten med
allmän information om miljötillståndet
genom återkommande publikation av
rapporter.
Stockholm den 13 februari 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson
(s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G
Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s),
Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s),
Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c), Michael Hagberg
(s) och Lennart Fremling (fp).
Avvikande meningar
1. Ekonomiska styrmedel m.m.
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G
Nilsson och Eva Björne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Grundläggande principer
om hållbar utveckling m.m. som börjar
med Vidare finns och slutar med
grundläggande artiklarna bort ha
följande lydelse:
En hänvisning till de grundläggande
medborgerliga rättigheterna när det
gäller miljövården är emellertid
olämplig. En sådan hänvisning är inte
förpliktande. Ur miljösynpunkt är det
bättre att i artikel 2 fastslå en
färdriktning, dvs. att EU skall främja
en god miljö.
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. som börjar med
Utskottet delar och slutar med 34 och
35 bort ha följande lydelse:
När det gäller ekonomiska styrmedel
delar utskottet uppfattningen i motion
U23 om en miniminivå för
koldioxidbeskattningen. Det är viktigt
att medlemsländerna kan komma överens i
dessa frågor, som bl.a. påverkar
konkurrenssituationen inom industrin.
Det är också viktigt att reglerna
utformas så att de inte kan utnyttjas
som förtäckta handelshinder. När det
gäller miljöavgifter för miljöpåverkande
verksamheter bör det inom EU vara
möjligt att fatta beslut med
kvalificerad majoritet. Sådana avgifter
skall specialdestineras och användas för
insatser på miljöområdet. Däremot är det
angeläget att Sverige och övriga
medlemsländer behåller sin suveränitet
på skatteområdet. Allmänna skatter skall
således inte kunna omfattas av
majoritetsbeslut om harmonisering.
Riksdagen bör göra ett tillkännagivande
härom med anledning av motion U23 i
motsvarande del. Övriga motioner i denna
fråga avstyrks i den mån de ej
tillgodoses med det anförda.
2. Grundläggande principer om hållbar
utveckling m.m.
Lennart Daléus och Lennart Brunander
(båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Grundläggande principer
om hållbar utveckling m.m. som börjar
med Utskottet utgår och slutar med
motion U21 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U25 borde
regeringen emellertid ha vinnlagt sig om
en större helhetssyn på miljöproblemens
orsaker och behovet av förändringar inom
fler politikområden än vad skrivelsen
ger uttryck för. I enlighet med
förslaget att i artikel 39 föra in ett
miljömål för den gemensamma
jordbrukspolitiken bör principerna för
hållbar utveckling också ligga till
grund för exempelvis den inre marknaden,
den ekonomiska och monetära politiken,
handelspolitiken, energipolitiken,
transportpolitiken, konsumentpolitiken
och biståndspolitiken. När det gäller
Rioprinciperna delar utskottet
motionärernas uppfattning att
gemenskapens uppgifter, sådana de
uttrycks i artikel 2 i Romfördraget,
behöver fördjupas utifrån
förpliktelserna från Riokonferensen.
Sverige bör vid regeringskonferensen
föreslå en förändrad lydelse av artikel
2 så att det framgår att en huvuduppgift
för EU är att främja en hållbar
utveckling, såväl i medlemsstaterna som
globalt. Detta bör riksdagen, med
anledning av motion U25 yrkande 10, som
sin mening ge regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses i huvudsak även
motionerna U19 yrkande 3, U22 yrkande
33 och U25 yrkande 10.
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken Miljögarantin
m.m. som börjar med Utskottet delar
och slutar med dessa uttalanden bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i
motion U25 om att artikel 100a skall
stärkas så att inte enbart en hög
skyddsnivå utan också den s.k.
försiktighetsprincipen skall tillämpas
när rådet fattar beslut om harmonisering
av lagar och författningar i syfte att
upprätta den inre marknaden. Enskilda
medlemsländers rätt att gå före och
införa strängare regler för varor skall
förstärkas. Artikel 100a.4 skall
formuleras om i enlighet med innebörden
i artikel 130t så att alla beslut i
miljöfrågor, såväl för miljöförstörande
utsläpp från fasta anläggningar som för
handel med varor, skall vara
minimiregler. Bevisbördan bör åläggas
kommissionen och beviskraven skärpas i
de fall kommissionen anser att strängare
miljökrav i ett medlemsland innebär
godtycklig diskriminering eller
förtäckta handelshinder. Vad utskottet
anfört med anledning av motion U25
yrkande 11 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses i huvudsak även motionerna
U21 yrkande 45, U22 yrkande 35 och U29
yrkande 27.
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. som börjar med
Utskottet delar och slutar med 34 och
35 bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som
anförs i motion U25, att beslut om
ekonomiska styrmedel bör kunna fattas
med kvalificerad majoritet. Sverige bör
vid regeringskonferensen driva att
kravet på enhällighet för beslut om
miljöskatter avskaffas. Varje
medlemsland skall därefter ha möjlighet
att införa högre miljöskatter.
Gemenskapens oförmåga att med nuvarande
beslutsprocedur enas om en gemensam
koldioxidskatt avslöjar problemen med
dagens beslutsstruktur. Riksdagen bör
med anledning av motion U25 yrkande 15
som sin mening ge regeringen till känna
vad utskottet här anfört. Härigenom
tillgodoses i huvudsak övriga nu
aktuella motioner.
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken
Kemikaliekontroll som börjar med
Liksom koldioxidutsläppen och slutar
med blivit tillgodosedda bort ha
följande lydelse:
Genom den förutvarande
fyrpartiregeringens arbete fick Sverige
dispens för sina hårdare miljökrav på
kemikalieområdet. Dispensen gäller i
fyra år. Utskottet anser, i likhet med
vad som anförs i motion U25, att
regeringen måste aktivt verka för en
skärpning av EU:s gemensamma miljöregler
så att de når upp till minst gällande
svensk nivå. Detta gäller inte minst på
kemikaliekontrollens område. Om EU trots
dessa insatser inte uppnår gällande
svenska regler måste Sverige verka för
att dispenserna förlängs ytterligare.
Det är viktigt att markera att Sverige
inte kommer att sänka sina ambitioner på
miljöområdet. Vad utskottet anfört med
anledning av motion U25 yrkande 14 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Motion U22 yrkande 32
avstyrks, i den mån den ej
tillgodosetts.
3. Grundläggande principer om hållbar
utveckling m.m.
Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Grundläggande principer
om hållbar utveckling m.m. som börjar
med Utskottet utgår och slutar med
motion U21 bort ha följande lydelse:
Eftersom regeringskonferensen framför
allt handlar om ändringar i
grundläggande regler måste
förstärkningen av miljöpolitiken komma
till uttryck genom att viktiga principer
skrivs in i fördragstexten och genom att
ändringar av beslutsregler genomförs.
Besluten från FN:s miljökonferens i Rio
innebär ett åtagande att verka för en
hållbar utveckling. Vid behandlingen av
skrivelse 1994/95:167 om miljöarbetet
inom EU uttalade utskottet att
regeringen borde verka för att principen
om hållbar utveckling förs in i de
grundläggande fördragstexterna.
Utskottet anser, med instämmande i
motion U19, att regeringen bör verka för
ett tillägg till artikel 2 om hållbar
utveckling och medborgarnas rätt till en
god miljö som ett av EU:s mål.
Samhällssektorernas ansvar bör dessutom
slås fast i de artiklar som reglerar
respektive sektor. Vad utskottet anfört
bör riksdagen, med anledning av motion
U19 yrkande 3, som sin mening ge
regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses i huvudsak även motionerna
U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10.
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. som börjar med
Utskottet delar och slutar med 34 och
35 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U19 bör Sverige vid
regeringskonferensen föreslå att
minimiavgifter på gränsöverskridande
miljöföroreningar skall kunna införas
efter majoritetsbeslut. Det bör ankomma
på regeringen att i detalj utarbeta
förslaget om vilka föroreningar som
skall omfattas. Vidare delar utskottet
motionärernas åsikt att en skatteväxling
mellan miljöskatter och skatt på arbete
bör eftersträvas, en s.k. grön
skatteväxling. De främsta skälen för
detta är miljöpolitiska, men en viktig
effekt av miljöskatter i allmänhet och
koldioxidskatt i synnerhet är att de
skapar utrymme för att sänka vissa
andra, strategiska skatter. Att
koldioxidutsläppen bör avgöras på
europeisk nivå beror dels på att
utsläppen berör många länder, dels på
att det är omöjligt att få förståelse
för höga miljöskatter i vissa länder om
det framstår som om arbetstillfällen
skulle exporteras till länder som
konkurrerar med lägre miljöskatter. Vad
utskottet anfört med anledning av motion
U19 yrkandena 2 och 4 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga nu aktuella motioner avstyrks i
den mån de ej tillgodoses med det
anförda.
4. Grundläggande principer om hållbar
utveckling m.m.
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Grundläggande principer
om hållbar utveckling m.m. som börjar
med Utskottet utgår och slutar med
motion U21 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion U22 är många av
miljöproblemen världsomfattande. Av den
anledningen är det mycket viktigt att
det globala och alleuropeiska
miljösamarbetet utvecklas. För att
miljön skall prioriteras före
varuhandeln krävs att fördraget ändras
på ett tydligt sätt. Utskottet anser
därför att artikel 2 i Romfördraget bör
dndras så att ett uthålligt,
kretsloppsbaserat samhälle blir unionens
överordnade mål. Vad utskottet anfört
med anledning av motion U22 yrkande 33
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses även motionerna U19 yrkande
3 och U25 yrkande 10.
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken Miljögarantin
m.m. som börjar med Utskottet delar
och slutar med skall göras bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion U22 lämnar dock
regeringen inga konkreta förslag om hur
EU:s huvudproblem på miljöområdet skall
rättas till, nämligen att EU hindrar
länder att skärpa sina miljökrav om EU
anser att kraven strider mot den fria
rörligheten för varor. Utskottet
ansluter sig till kraven i motion U22
att miljön skall anges som en grund för
nationella särregler enligt artikel 36
och att artikel 100a.4 förstärks så att
den blir en verklig rätt att ha
nationellt hårdare krav. Artikeln skall
omfatta rätten att skärpa krav, inte
bara behålla befintliga regler. Den
skall omfatta miljö, konsumentskydd,
hälsa och säkerhet. Den skall kunna
användas oavsett hur det berörda landet
röstat i den aktuella frågan i tidigare
omröstningar i rådet. Bevisföringen
skall vara omvänd så att ett land
anmäler att man genomför hårdare krav
till kommissionen. Kommissionen har tre
månader på sig att invända mot de
hårdare kraven och måste i så fall gå
till domstolen för att försöka förhindra
dem. Vad utskottet anfört med anledning
av motion U22 yrkandena 34 och 35 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Övriga motioner i detta
avsnitt avstyrks i den mån de ej
tillgodoses med det anförda.
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken
Kemikaliekontroll som börjar med Med
det och slutar med blivit
tillgodosedda bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion U22
anser utskottet det positivt att
regeringen ämnar verka för att
substitutionsprincipen får genomslag i
miljöarbetet. Utskottet anser dock att
regeringen bör gå ett steg längre och
föreslå att substitutionsprincipen blir
fördragsfäst. Detta bör gälla inte bara
under miljöområdet enligt artikel 130r
utan också för varuartikeln 100a.4.
Detta bör riksdagen, med anledning av
motion U22 yrkande 32, som sin mening
ge regeringen till känna. Motion U25
yrkande 14 bör ej föranleda någon
särskild åtgärd av riksdagen.
5. Grundläggande principer om hållbar
utveckling m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken Djurskyddsfrågor
som börjar med Motion U29 och slutar
med strängare krav bort ha följande
lydelse:
I anslutning till utskottets uttalande
ovan bör framhållas att frågan om en
bättre djuromsorg inom EU berör inte
bara de grundläggande artiklarna inom
gemenskapen utan också den gemensamma
jordbrukspolitiken, transporterna, den
inre marknaden, forskningen m.m. Om man
verkligen vill stärka djurens rätt och
ge medlemsländerna full frihet på detta
område måste varje medlemsstat ges en
oomtvistad rätt att ställa högre
djuretiska krav än vad EU föreskriver.
Detta skall gälla såväl för inhemsk
produktion som för import. Import från
medlemsländer som har lägre
djurskyddskrav än Sverige skall således
kunna stoppas med hänvisning till de
svenska kraven. Detta bör riksdagen, med
anledning av motion U29 yrkande 25, som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande
under rubriken Grundläggande principer
om hållbar utveckling m.m. som börjar
med Utskottet utgår och slutar med
motion U21 bort ha följande lydelse:
Som anförs i motiveringen till motion
U29 bör uthållig utveckling bli det
primära målet i unionsfördraget. Det är
enligt utskottets mening en självklarhet
att Riokonferensens - i och för sig
inte särskilt långtgående - slutsatser
förs in i fördraget. Utskottet ansluter
sig därför till de yrkanden som
framförts i motionerna U19 yrkande 3,
U22 yrkande 33 och U25 yrkande 10 om att
den grundläggande fördragstexten skall
ge uttryck för att en hållbar utveckling
är ett grundläggande mål för unionen och
att medborgarnas rätt till en god miljö
erkänns. Detta bör riksdagen, med
anledning av de tre sistnämnda
motionsyrkandena, som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken Miljögarantin
m.m. som börjar med Utskottet delar
och slutar med dessa uttalanden bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion
U29 att regeringens överväganden i fråga
om t.ex. miljöhänsyn å ena sidan och
handelspolitiken inom EU å andra sidan
är oförenliga. Frihandelsprincipen
medför nämligen att länder inom unionen
inte ges den generella rätten att gå
före och ställa högre miljö- och
hälsokrav på produkter än vad andra
länder inom EU har eller vad EU
gemensamt beslutat vara högsta tillåtna
krav. Regeringen har hittills inte i
någon förhandling i EU-sammanhang drivit
den linje som bl.a. statsministrarna
gett uttryck för, nämligen att varje
land skall ha rätt att ställa hårdare
krav på varor, t.ex. vad gäller
kemikalier, bilavgaser och
livsmedelstillsatser. Som anförs i
motion U29 är det ett ovillkorligt krav
att varje enskilt land måste ges en
oomtvistad rätt att införa en mer
stringent lagstiftning för mil-jö-,
hälso- och djurskydd än vad unionen
kräver. Det innebär bl.a. att artikel
100a.4 måste skärpas så att enskilda
länder kan gå före med strängare regler.
Detta bör riksdagen, med anledning av
motion U29 yrkande 27, som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motioner i
denna fråga är i huvudsak tillgodosedda
med det anförda.
dels att den del av utskottets
yttrande under rubriken Ekonomiska
styrmedel, skatteväxling m.m. som börjar
med Utskottet delar och slutar med
34 och 35 bort ha följande lydelse:
Den mest centrala och akuta frågan -
energi- och koldioxidskatten - berör
regeringen inte i skrivelsen. Detta
anser utskottet vara djupt
otillfredsställande. Utsläppen av
koldioxid från fossila bränslen är i de
flesta EU-länder mellan 6 och 12 ton per
invånare och år. För att kunna hejda
växthuseffekten måste dessa utsläpp
minskas med ca 80 procent, vilket
ställer mycket stora krav på
energipolitiken i Europa. Regeringen
måste nu få i uppdrag att vid
regeringskonferensen driva att en lägsta
energi- och koldioxidskatt skall införas
obligatoriskt och på en lägsta nivå som
ligger i fas med vad EU-kommissionen
föreslagit. Nedsättning av nationell
koldioxidskatt bör bli möjlig under en
övergångsperiod för stora
energianvändare. Subventioner av
kärnkraft och fossilenergi skall tvingas
upphöra i medlemsländerna. Den s.k.
vitbokens idéer om skatteväxling bör
påskyndas som en del av ett
mellanstatligt arbete. Vad utskottet
anfört med anledning av motion U29
yrkandena 34 och 35 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motioner avstyrks i den mån de ej
tillgodoses med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Maggi Mikaelsson (v) anför:
Djurskyddsfrågor
Det är bra att utskottet gör ett
tillkännagivande till regeringen om att
ett sätt att tillgodose kravet på en god
djuromsorg är att det förs in i
fördragstexten. Jag hade föredragit en
tydligare skrivning i texten. Med den
skrivning som majoriteten i utskottet
förordar anser jag att för stort
tolkningsutrymme lämnas till regeringen.
Det hade varit bättre om utskottet
tydligt hade sagt att
djuromsorgsfrågorna skall föras in i
Romfördraget.
Trafiksektorn
Ur miljösynpunkt är en minskning av den
fossilbränsledrivna trafiken en av EU:s
viktigaste uppgifter. I konsekvens med
detta bör satsningar i infrastruktur ske
inom andra trafikslag. Totalt sett bör
transportmängden minska och
trafiksektorn bör stå för sina
miljökostnader.
Eftersom en förändring av trafiksektorn
som sådan ryms inom huvudkravet om att
ett uthålligt, kretsloppsbaserat
samhälle skall skrivas in i artikel 2 i
Romfördraget och på så sätt bli unionens
överordnade mål, anser jag att det
räcker med den avvikande mening jag
redovisat i det sammanhanget.
2. Gudrun Lindvall (mp) anför:
Jordbruket
Miljöpartiet de gröna anser att den
gemensamma jordbrukspolitiken, CAP,
måste förändras radikalt. Målet måste
vara ett ekologiskt hållbart jordbruk
långt ifrån dagens konventionella
högmekaniserade jordbruk. Vi menar att
CAP med dagens utformning permanentar
och förstärker ett jordbruk, som inte är
långsiktigt hållbart. Diskussionerna om
förändring av CAP har kommit i gång inom
EU. Dock vill vi inte i detta sammanhang
föregå den parlamentariska utredning som
skall utforma den svenska ståndpunkten.
Frågan kommer möjligen att tangeras
under regeringskonferensen och då som en
fråga i anknytning till östutvidgningen,
men vi är övertygade om att diskussionen
om CAP kommer att behöva både längre tid
och annat utrymme än vad som blir
möjligt på IGC. Miljöpartiet återkommer
därför mer utförligt i annat sammanhang
i denna fråga.
Djurskydd - Romfördraget
Synen på djur och djurskydd avviker i
många EU-länder helt från den svenska.
Det är glädjande att Sverige står enigt
i uppfattningen att vi måste driva på i
dessa frågor. Miljöpartiet de gröna
anser att regeringskonferensen är ett
utmärkt tillfälle att stärka djurens
ställning genom att då verka för att
djurskyddet stärks i Romtraktaten. I
majoritetens skrivelse anges att ett
sätt att uppnå detta är att kraven på
djuromsorg förs in i Romfördraget . Från
Miljöpartiets sida fruktar vi att denna
skrivning är för svag. Vi anser detta
krav mycket viktigt att driva under
regeringskonferensen och skulle i första
hand vilja ha ett tillkännagivande på
den punkten.
Kemikalier
Kemikaliefrågorna är mycket viktiga, och
ett av unionens största miljöproblem är
användningen av kemikalier. Miljöpartiet
de gröna anser att det land som har de
hårdaste reglerna skall vara vägledande,
inte som i dag tvärtom. Dessa frågor
måste drivas kontinuerligt inom unionen,
framför allt mot bakgrund av att Sverige
har fått fyraåriga undantag vad avser
ett antal ämnen. Av dessa har
kommissionen enbart börjat hantera ett,
varför det verkar troligt att undantagen
kommer att försvinna om tre år, om inte
undantagen permanentas eller det på
annat sätt blir möjligt att gå före på
kemikalieområdet. Dock anser vi det
uteslutet att regeringskonferensen, vars
syfte är att i första hand diskutera de
stora institutionella frågorna och
östutvidgningen, skulle hamna på en
detaljeringsgrad som denna. Vi
återkommer därför i andra sammanhang
till dessa frågor.
Näringsutskottets yttrande
1995/96:NU4y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett bl.a.
näringsutskottet tillfälle att yttra sig
över regeringens skrivelse 1995/96:30 om
EU:s regeringskonferens 1996 jämte
motioner i berörda delar.
Näringsutskottet
Bakgrund
Enligt vad som stadgas i
Maastrichtfördraget skall en
regeringskonferens inom EU sammankallas
under år 1996 för att undersöka vilka
bestämmelser i fördraget som skall
revideras utifrån fördragets
målsättningar. Konferensen kommer att
inledas i slutet av mars 1996 i Turin
och väntas pågå i minst ett år. För att
förbereda arbetet har en
reflektionsgrupp arbetat sedan juni
1995. Svensk representant i gruppen har
varit statssekreteraren i
Utrikesdepartementet Gunnar Lund.
EU-nämnden har fortlöpande hållits
informerad om arbetet i
reflektionsgruppen. Vidare har
regeringen låtit tillkalla en
parlamentarisk kommitté med uppdrag dels
att genomföra utredningar, dels att
anordna aktiviteter för att stimulera
den offentliga debatten kring de frågor
som väntas komma upp i
regeringskonferensen. Ordförande i
kommittén - den s.k. EU 96-kommittén (UD
1995:02) - är riksdagsledamoten Björn
von Sydow (s).
På förslag av konstitutionsutskottet
(bet. 1994/95:KU43) uttalade riksdagen
våren 1995 att regeringen under hösten
1995 till riksdagen borde överlämna en
skrivelse med en redovisning för
uppläggningen av förberedelsearbetet
inför regeringskonferensen samt för
vissa mer principiella
ställningstaganden från regeringens sida
i de sakfrågor som konferensen kommer
att behandla.
I den nu aktuella skrivelsen lämnar
regeringen en sådan redovisning. Förutom
en beskrivning av förberedelsearbetet
inför konferensen innehåller skrivelsen
en redogörelse för regeringens syn på
övergripande svenska målsättningar för
regeringskonferensen. Dessa utvecklas
närmare i särskilda kapitel om
demokrati, öppenhet och insyn;
jämställdhet; EU:s utvidgning; tillväxt,
sysselsättning, inre marknaden,
miljöfrågor m.m.; den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken; samarbete i
rättsliga och inrikes frågor;
institutionella frågor. Med anledning av
skrivelsen har det väckts 13 motioner.
De ämnen som tas upp i skrivelsen och i
motionerna ligger huvudsakligen utanför
näringsutskottets beredningsområde. I
det följande behandlas de frågor som hör
till utskottets sakområde.
Tillväxt och den inre marknaden
I skrivelsen konstateras att den inre
marknaden är i det närmaste fullbordad
när det gäller den fria rörligheten för
varor, kapital och tjänster och att
detta innefattar huvuddelen av den
lagstiftning som avser den inre
marknaden. Det är nu enligt regeringen
väsentligt att det säkerställs en
effektiv tillämpning av denna
lagstiftning och att en fortsatt
regelförenkling främjas. Brister i
genomförandet gör att det skapas
ojämlika konkurrensförutsättningar
mellan företagen i de skilda
medlemsländerna, påpekas det. Sverige
bör därför vid regeringskonferensen
stödja förslag som har till syfte att
säkerställa en effektiv tillämpning av
den inre marknadens lagstiftning, anser
regeringen.
Liknande synpunkter redovisas - utan
särskilda yrkanden i saken - i
motionerna 1995/96:U23 (m) och
1995/96:U19 (fp). Även om fullföljandet
av den inre marknadens intentioner
primärt inte är en fråga för
regeringskonferensen bör det påtalas att
gemensamma åtaganden måste genomföras,
anförs det i den förstnämnda motionen.
EU:s trovärdighet undergrävs om
medlemsstaterna inte uppfyller de
förpliktelser som de faktiskt iklätt
sig. För att snabbare kunna komma till
rätta med medlemsländer som uppenbart
brister i fullföljandet av sina
skyldigheter bör kommissionen, menar
motionärerna, ges möjligheter att agera
mer kraftfullt genom att länderna kommer
överens om att införa särskilda
ytterligare sanktionsmöjligheter.
En av EU:s viktigaste framgångar är
etablerandet av den inre marknaden, sägs
det i motion 1995/96:U19 (fp). Denna
marknad kräver dock en kontinuerlig
omvårdnad; det gäller dels att motverka
ideliga försök från företag och
organisationer m.fl. men också från
nationella regeringar att underminera
den inre marknaden, dels att förverkliga
principerna på några områden som
alltjämt är undantagna. Att på ett
effektivt sätt fullfölja arbetet med den
inre marknaden är av avgörande betydelse
för möjligheterna att få ned
massarbetslösheten, anförs det.
En motsatt inställning till den inre
marknaden kommer till uttryck i motion
1995/96:U22 (v). Enligt motionärerna
måste den inre marknaden reformeras i
grunden, och de framställer ett flertal
yrkanden med detta syfte. Till dessa hör
ett förslag om att möjliggöra nationell
kontroll över resurser som skog, malm,
vattenkraft och jord. Sådana
förvärvslagar borde kunna upprätthållas.
Även viktiga kommunikationer såsom
järnväg och telekommunikation bör
omfattas av dessa lagar, anser
motionärerna. De är positivt inställda
till ökat samarbete mellan nationer men
hävdar att detta samarbete måste bygga
på en helt annan ekonomisk-politisk och
social grundval än den som nu dominerar
inom EU.
Den 1 januari 1992 upphävdes
bestämmelserna om kontroll av utländska
förvärv av svenska företag m.m. (prop.
1991/92:71, bet. NU15). Sådana regler
hade dessförinnan funnits i Sverige
sedan år 1916. Förutom att upphävandet
innebar en anpassning till EG:s regler
om etableringsrätt och kapitalrörelser
var ett viktigt motiv för reformen att
stimulera utländska direktinvesteringar
i Sverige.
Enligt näringsutskottets mening utgör
den inre marknaden ett kärnområde i EU-
samarbetet. Genom den inre marknaden har
svenska företag och konsumenter fått
tillgång till en hemmamarknad som
omfattar ca 370 miljoner invånare. Denna
marknad ger förutsättningar för ökad
handel över gränserna och därmed också
för en skärpt konkurrens mellan
företagen. En väl fungerande inre
marknad är av avgörande betydelse för
Sveriges ekonomi och utveckling. Som
framhålls i såväl skrivelsen som i
motionerna 1995/96:U23 (m) och
1995/96:U19 (fp) är det väsentligt att
en effektiv tillämpning av
lagstiftningen beträffande den inre
marknaden säkerställs. I annat fall
uppstår konkurrenssnedvridningar mellan
företag i olika länder.
Näringsutskottet ställer sig därför
positivt till vad som sägs i skrivelsen
om att Sverige i regeringskonferensen
bör stödja förslag som har till syfte
att uppnå denna effektiva tillämpning. I
samband härmed kan det finnas anledning
att pröva om det föreligger behov av att
införa ytterligare sanktionsmöjligheter
mot länder som uppenbart brister i
fullföljandet av sina skyldigheter. Av
det sagda följer att näringsutskottet
avvisar förslaget i motion 1995/96:
U22 (v) om införande av rätt till
nationella förvärvskontroller.
Flera studier visar att de flesta
arbetstillfällena genereras i de mindre
företagen, framhålls det i motion
1995/96:U21 (kds). Det är därför av
största vikt att det skapas ett gynnsamt
klimat för de små och medelstora
företagen i Europa, anför motionärerna.
De menar att den handlingsplan med olika
åtgärder för ökad sysselsättning som
antogs vid Europeiska rådets möte i
Essen i december 1994 - de s.k. Essen-
punkterna - måste ges en fast
institutionell ram. I motionen betonas
dock att EU inte kan lösa ländernas
inhemska finanspolitiska och
näringspolitiska problem. Den
huvudsakliga ansträngningen för att få
fram fler utvecklingskraftiga företag
vilar därmed, påpekas det, på vår vilja
att lokalt förverkliga tillväxtfrämjande
åtgärder.
Vid Europeiska rådets möte i Cannes i
juni 1995 uppmanades kommissionen att
utarbeta en rapport om den politik som
förs på småföretagsområdet samt föreslå
en strategi för en gemensam
småföretagarpolitik. En sådan rapport
framlades vid Europeiska rådets möte i
Madrid i december 1995. I rapporten
betonas särskilt nödvändigheten av att
förenkla administrativa formaliteter,
säkerställa en bättre tillgång till
information, utbildning och forskning,
eliminera hinder för de små och
medelstora företagen på den inre
marknaden, främja en
internationalisering av dessa företag
samt förbättra företagens finansiella
miljö. Rådet uppmanade kommissionen att
omsätta dessa mål i praktiken så snart
som möjligt inom ramen för nästa
integrerade program för de små och
medelstora företagen.
Förslag till ett sådant nytt flerårigt
program för de små och medelstora
företagen (avseende åren 1997-2000)
kommer att läggas fram under år 1996.
Programmet kommer att omfatta en rad
stödåtgärder för små och medelstora
företag beträffande finansiering,
information, gränsöverskridande
samarbete, förbättring av förvaltningen
samt anpassning till strukturell
omvandling.
Näringsutskottet delar de synpunkter
som tas upp i motion 1995/96:U21 (kds)
om de små och medelstora företagens
betydelse för att en ökad tillväxt och
en minskad arbetslöshet i Europa skall
kunna uppnås. Det är väsentligt att
näringspolitiken inriktas både på att ge
befintliga småföretag goda möjligheter
att växa och på att underlätta
framväxten av nya småföretag.
Självfallet påverkas de små och
medelstora företagens förutsättningar
också av åtgärder inom andra
politikområden såsom
arbetsmarknadspolitiken och
skattepolitiken, vilka utskottet inte
går närmare in på. Med hänvisning till
det sagda finns det från
näringsutskottets utgångspunkt inte skäl
för riksdagen till något initiativ med
anledning av det nu aktuella yrkandet i
nyssnämnda motion.
I motion 1995/96:U29 (mp) anförs i ett
avsnitt om miljön att regeringen inom EU
bör driva krav på att industri- och
konkurrenspolitiken skall förändras så
att den främjar miljövänlig produktion.
Miljöpartiet menar att uthållig
utveckling bör bli det primära målet i
unionsfördraget, sägs det i motionen.
Regeringen framhåller i skrivelsen att
Maastrichtfördraget innebar en
förstärkning av det europeiska
miljösamarbetet. För att man bl.a. skall
kunna kombinera tillväxt med miljöhänsyn
bör ytterligare åtgärder vidtas i syfte
att stärka såväl den gemensamma
miljöpolitiken som förpliktelsen att
väga in miljön vid beslut inom andra
politikområden, anförs det. Sverige bör
enligt regeringen vara drivande i EU:s
miljöpolitik så att nya miljöregler
sätts på en så hög skyddsnivå som
möjligt. Vidare bör miljöreglerna
huvudsakligen vara minimibestämmelser
som ger länder möjlighet att gå före i
miljöpolitiken.
Efter ändring enligt
Maastrichtfördraget gäller nu som mål i
Romfördraget (artikel 2) att Europeiska
gemenskapen skall främja bl.a. en
harmonisk och väl avvägd utveckling av
den ekonomiska verksamheten samt en
tillväxt som är bärkraftig och icke-
inflatorisk och som är skonsam mot
miljön.
Det framgår sålunda redan av
Romfördraget att gemenskapen skall
främja en väl avvägd utveckling av den
ekonomiska verksamheten och en tillväxt
som är skonsam mot miljön. Mot denna
bakgrund och med åberopande av vad som
sägs i skrivelsen om behovet av
ytterligare åtgärder för att väga in
miljön vid beslut inom andra
politikområden avstyrker
näringsutskottet motion 1995/96:U29 (mp)
i här berörd del.
Energi
Energi finns inte med i Romfördraget som
ett gemensamt politikområde. Samarbete
inom energiområdet förekommer emellertid
på flera områden, bl.a. beträffande
forskning och energieffektivisering. Vid
regeringskonferensen i Maastricht år
1992 föreslogs ett gemensamt
energipolitiskt program för EU.
Förslaget antogs dock inte, men det
beslöts att frågan skulle behandlas vid
1996 års regeringskonferens. I en
förklaring till Maastrichtfördraget sägs
att frågan skall undersökas på grundval
av en rapport som kommissionen skall
lägga fram för rådet senast under år
1996.
I början av år 1995 presenterade
kommissionen en s.k. grönbok om en
gemensam energipolitik, avsedd som ett
underlag för en bred energipolitisk
diskussion inom EU, och nyligen har en
s.k. vitbok på området redovisats. I
vitboken sammanfattas nuvarande trender
i energiförsörjningen och prognoser för
framtiden. Vidare behandlas ett antal
aspekter på energiförsörjning och
energipolitik såsom integration av
marknaderna, problemen med ett ökat
beroende av länder utanför EU vad gäller
tillförseln av olja och gas samt behovet
av forskning och utveckling. Inga
konkreta förslag till gemensamma regler
för energiområdet framläggs i vitboken.
Euratom är en av de tre ursprungliga
europeiska gemenskaperna. Dess tidigaste
uppgift var att skapa erforderliga
förutsättningar för en snabb
organisation och tillväxt av
kärnenergiindustrierna och därigenom
bidra till en höjning av
levnadsstandarden i medlemsstaterna och
till en utveckling av förbindelserna med
övriga länder.
Sedan Euratomfördraget undertecknades
har förhållandena emellertid ändrats,
vilket har lett till att det i väsentlig
omfattning är föråldrat. Delar av
fördraget tillämpas därför inte enligt
sin lydelse utan enligt en successivt
utvecklad praxis. Vissa avsnitt
behandlar dock frågor som fortfarande är
aktuella. Exempel härpå är skapandet av
en gemensam basnivå för strålskydd samt
kontrollen för att garantera att
kärnmaterial inte används för andra
ändamål än dem för vilka de är avsedda
(s.k. safeguards).
Efter anslutningen till EU gäller
Euratomfördraget i Sverige i enlighet
med lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska
unionen. Våren 1995 beslutade riksdagen
(prop. 1994/95:118, bet. NU21) om vissa
lagändringar som en följd av
anslutningen till Euratom. I samband med
medlemskapsförhandlingarna förklarade de
avtalsslutande parterna gemensamt att
det är varje medlemsstat som i
överensstämmelse med sin specifika
nationella politik avgör om den skall
producera kärnenergi eller inte liksom
om den politik som skall föras när det
gäller slutstegen i kärnbränslecykeln.
I den nu aktuella regeringsskrivelsen
framhålls att regeringen studerar frågan
att stärka miljöns ställning i
Euratomfördraget. Enligt uppgift prövas
för närvarande inom Miljödepartementet
tillämpningen av Euratomfördraget.
I motion 1995/96:U25 (c) föreslås en
revidering av Euratomfördraget. Detta
fördrag bör enligt motionärerna
omvandlas till ett program för en
gemensam satsning på minskat beroende av
ändliga och fossila energikällor,
utveckling av förnybara energikällor
samt stöd till energieffektivisering och
minskad energikonsumtion. Liknande
synpunkter förs till torgs i motion
vecklas. 1995/96:U22 (v). I motion
1995/96:U29 (mp) krävs att Euratom skall
av
Sverige bör under regeringskonferensen
verka för att det etableras ett nytt
energifördrag inom EU, anförs det i
motion 1995/96:U21 (kds). Enligt
motionärerna bör EU:s energipolitik
främja energieffektivisering och
förnybara energislag, skydda
naturresurser samt målmedvetet minska
dagens beroende av icke förnybara
energislag.
Som framgår av den lämnade redovisningen
kommer frågan om ett gemensamt
energipolitiskt program för EU att
behandlas under regeringskonferensen.
Vidare gäller att tillämpningen av
Euratomfördraget för närvarande prövas
inom Miljödepartementet. Med hänvisning
till det sagda avstyrker
näringsutskottet de här berörda
yrkandena i motionerna 1995/96:U25 (c),
1995/96:U22 (v), 1995/96:U29 (mp) och
1995/96:U21 (kds).
Stockholm den 13 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Mats Lindberg (s), Mikael Odenberg
(m), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds) och
Frank Lassen (s).
Avvikande meningar
1. Inre marknaden
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp)
anser att den del av yttrandet - under
rubriken Tillväxt och den inre marknaden
- som börjar med Enligt
näringsutskottets och slutar med
nationella förvärvskontroller bort ha
följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som
sägs i motion 1995/96:U22 (v) om att
EU:s inre marknad måste reformeras i
grunden. Utskottet är positivt inställt
till en friare och rättvisare handel
mellan olika länder - men då också med
länder utanför EU. Samtidigt menar
utskottet att varje land behöver ha
möjlighet till kontroll över sina
naturresurser och sin infrastruktur för
att kunna påverka utvecklingen. Enligt
näringsutskottets uppfattning bör
regeringen därför i regeringskonferensen
verka för att det inom EU införs rätt
till sådan nationell kontroll. Det
anförda innebär att utskottet
tillstyrker det aktuella yrkandet i
nyssnämnda motion. Liknande synpunkter
har också redovisats i en motion (mp)
med anledning av proposition 1995/96:108
om ändring i minerallagen.
2. De små och medelstora företagen
Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer
(m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister
(m), Ola Karlsson (m) och Göran Hägglund
(kds) anser att den del av yttrandet -
under rubriken Tillväxt och den inre
marknaden - som börjar med
Näringsutskottet delar och slutar med
nyssnämnda motion bort ha följande
lydelse:
Näringsutskottet instämmer i vad som
sägs i motion 1995/96:U21 (kds) om de
små och medelstora företagens betydelse
för att en ökad tillväxt och en minskad
arbetslöshet i Europa skall kunna
uppnås. Dessa företag intar en
nyckelroll när det gäller möjligheterna
att åstadkomma den nödvändiga ökningen
av sysselsättningen. Som tidigare nämnts
antogs vid Europeiska rådets möte i
Essen i december 1994 en handlingsplan
med olika åtgärder för att främja
sysselsättningen. Essen-programmet anger
fem huvudrekommendationer för
medlemsländernas politik:
- ökad satsning på yrkesutbildning,
- främjande av åtgärder för en mer
sysselsättningsintensiv tillväxt,
- minskning av de indirekta
lönekostnaderna,
- tillskapande av en mer effektiv
arbetsmarknadspolitik,
- förstärkning av insatserna för
särskilt utsatta grupper.
Enligt näringsutskottets uppfattning
bedriver inte regeringen en politik som
på nationell nivå följer upp
handlingsplanen. Regeringen bör lägga
fram förslag i denna riktning och i den
kommande regeringskonferensen verka för
att sådana åtgärder ges en ökad
prioritet inom ramen för EU-samarbetet.
Med ett uttalande av riksdagen i
enlighet härmed blir det aktuella
yrkandet i motion 1995/96:U21 (kds)
väsentligen tillgodosett.
3. Industri- och konkurrenspolitiken
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp)
anser att den del av yttrandet - under
rubriken Tillväxt och den inre marknaden
- som börjar med Det framgår och
slutar med berörd del bort ha följande
lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion
1995/96:U29 (mp) anser näringsutskottet
att regeringen inom EU bör verka för att
industri- och konkurrenspolitiken
förändras så att den främjar miljövänlig
produktion. Uthållig utveckling bör bli
det primära målet i unionsfördraget.
Sverige bör uppfylla den förväntan som
är ställd på oss att vi skall vara
pådrivande i EU:s miljöarbete. Förutom
miljövinsterna torde en sådan omläggning
av näringspolitiken och
konkurrenspolitiken också vara positiv
för svenskt näringsliv. Näringsutskottet
tillstyrker alltså motion 1995/96:U29
(mp) i denna del.
4. Energi
Kjell Ericsson (c), Lennart Beijer (v),
Eva Goës (mp) och Göran Hägglund (kds)
anser att den del av yttrandet - under
rubriken Energi - som börjar med Som
framgår och slutar med och 1995/96:U21
(kds) bort ha följande lydelse:
Som framhållits i det föregående är
Euratomfördraget föråldrat i väsentlig
omfattning. Enligt näringsutskottets
mening bör regeringen i
regeringskonferensen verka för att detta
fördrag omvandlas. Politiken bör
inriktas på avveckling av de icke
förnybara energislagen, på skyddande av
naturresurser, på främjande av förnybara
energislag och på
energieffektiviseringsåtgärder. Ett
uttalande av riksdagen i enlighet med
det nu sagda innebär att de här aktuella
motionsyrkandena blir tillgodosedda.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1995/96:AU3y
EU:s regeringskonferens 1996
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att
yttra sig över regeringens skrivelse
1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996
jämte motioner som berör
arbetsmarknadsutskottets
beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande
över skrivelsens avsnitt 5 Jämställdhet,
7.1 Sysselsättning och 7.6
Arbetstagarnas rättigheter samt
motionerna
U25 av Olof Johansson m.fl. (c),
yrkandena 4, 7, 17,
U29 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp),
yrkandena 12, 18, 32.
Skrivelsen, avsnitt 5 Jämställdhet
Vid Europeiska rådets möte i Essen och
Cannes underströk stats- och
regeringscheferna att jämställdhet
mellan kvinnor och män liksom kampen mot
arbetslösheten skall vara ett överordnat
mål för EU och dess medlemsländer.
Sverige avser att arbeta för att
Romfördraget förstärks vad gäller
jämställdhet mellan kvinnor och män i
syfte att bl.a. göra frågan till ett
centralt mål för unionens arbete och att
klargöra att jämställdhetsperspektivet
måste beaktas i alla gemenskapens
aktiviteter.
Motioner
Moderata samlingspartiet framhåller i
motion U23 (delvis) att diskriminering i
samhällslivet på grund av nationalitet,
kön, ras och religion är ett allvarligt
problem och att det är viktigt att EU
klart slår fast principen om icke-
diskriminering.
Centerpartiet stöder i motion U25 (yrk.
7) regeringens ambition att förstärka
fördraget utifrån ett
jämställdhetsperspektiv. Partiet vill
särskilt betona kvinnors möjlighet att
kombinera förvärvsarbete eller
företagande med föräldraskap. Kvinnors
arbetsmarknad måste breddas och göras
mer flexibel. Dagens miniminivå för
föräldraledighet om 14 veckor bör enligt
Centern förlängas och omfatta båda
föräldrarna. Kvinnors möjlighet att
starta företag måste stödjas. EU:s
utbildningsprogram och strukturstöd bör
i högre grad riktas till kvinnor som
vill starta företag. Det behövs vidare
stöd till nätverk för företagande
kvinnor och en skattepolitik som
behandlar kvinnor och män lika. Sverige
bör överväga en förstärkning och
utvidgning av såväl principen om lika
lön för lika arbete i artikel 119 som
den allmänna principen om jämställdhet
mellan kvinnor och män.
Jämställdhetsperspektivet bör enligt
Centern genomsyra all politik och alla
program inom EU. Kvinnors representation
i EU:s institutioner måste öka. En
positiv särbehandling bör kunna användas
för att utjämna orättvisor mellan könen.
Folkpartiet liberalerna förordar i
motion U19 att Sverige vid
regeringskonferensen bör föra fram
förslag om att unionsfördraget
kompletteras med ett stycke om
medborgarnas grundläggande rättigheter
och ett förbud mot all sorts
diskriminering.
Vänsterpartiet i motion U22 (yrk. 10)
anser när det gäller jämställdhet att
konvergenspolitiken och EMU-
förberedelserna försvårar en politik för
full sysselsättning och pressar landet
till nedskärningar inom den offentliga
sektorn. Det innebär enligt motionen i
praktiken en anpassning i riktning mot
de lägre nivåer på offentlig service,
kvinnlig förvärvsfrekvens och sociala
trygghetssystem som finns i andra EU-
länder. Enligt Vänsterpartiet raseras
därmed grunden för jämställdheten mellan
könen. En jämställdhetspolitik som
endast inriktas på fler kvinnor i
beslutande församlingar, fler kvinnliga
chefer, ökade utbildningsinsatser osv.
riskerar att bli begränsad till
välutbildade och välavlönade kvinnor.
Regeringens ambitioner på
jämställdhetsområdet är enligt
Vänsterpartiet vällovliga men saknar
realism med hänsyn till den pågående
utvecklingen inom EU. Det är dock bra
att regeringen verkar för förstärkta
skrivningar om jämställdhet i fördragen.
Miljöpartiet de gröna i motion U29 (yrk.
12) är kritiskt till att regeringen i
skrivelsen till riksdagen beträffande
jämställdhetsfrågan inte ger konkreta
besked i sak om vilka åtgärder man avser
att driva och vilka krav som kommer att
ställas vid regeringskonferensen.
Miljöpartiet anser att Sverige bör driva
kravet om könskvotering inom EU:s
institutioner.
Utskottets bedömning
I regeringens skrivelse sägs i fråga om
jämställdhetsarbetet att en central
utmaning för regeringskonferensen är att
inrikta EU-samarbetet mer på människors
behov och problem i vardagen för att på
så sätt öka unionens medborgerliga
förankring. Utskottet anser att det är
en riktig bedömning och att EU bör göra
mer för att öka jämställdheten mellan
kvinnor och män.
Redan i Romfördraget fastslogs i
artikel 119 att kvinnor och män skall ha
lika lön för lika arbete.
Likalöneprincipen infördes i fördraget
främst på grund av att
lönediskriminering av kvinnor sågs som
en potentiell källa till snedvriden
konkurrens mellan medlemsländerna. Efter
hand har artikel 119 utvecklats till en
viktig bas för EU:s
jämställdhetspolitik.
Jämställdhetsfrågan som är en del av
EU:s sociala dimension omfattar numera
direkt lagstiftning (direktiv) men också
rekommendationer inom olika områden samt
insatser av olika slag inom ramen för
olika jämställdhetsprogram.
Europeiska unionens råd antog i
december 1995 ett nytt - det fjärde -
handlingsprogram för jämställdhet mellan
kvinnor och män för perioden 1996-2000.
Det syftar främst till
erfarenhetsutbyte, stöd till projekt och
till att sprida goda exempel. Därutöver
aviseras bl.a. ökade insatser för att
övervaka att befintlig lagstiftning på
jämställdhetsområdet genomförs i
medlemsländerna. Programmet syftar också
till att främja att
jämställdhetsaspekter genomsyrar alla
politikområden.
Genom EG-domstolens avgöranden har en
relativt omfattande rättspraxis vuxit
fram kring artikel 119, och genom
avgörandena har likalöneprincipen givits
direkt effekt i medlemsländerna. Artikel
119 i Romfördraget grundar således
rättigheter och skyldigheter inte bara
för medlemsländerna utan också för
enskilda människor.
EU:s lagstiftning på
jämställdhetsområdet omfattar ett antal
direktiv. En särställning bland dessa
intar det s.k. likalönedirektivet
(75/117/EEG) som ger ytterligare
riktlinjer för hur medlemsländerna skall
närma sin nationella lagstiftning till
likalöneprincipen i artikel 119.
Övriga direktiv behandlar frågor om
likabehandling av kvinnor och män när
det gäller anställning, yrkesutbildning,
befordran och arbetsvillkor
(76/207/EEG), likabehandling på
socialförsäkringsområdet (79/7/EEG) samt
i fråga om kollektiva försäkringar i
arbetslivet (86/378/EEG) och, slutligen,
likabehandling av kvinnliga och manliga
egenföretagare (inklusive jordbrukare)
(86/613/EEG). Till
jämställdhetsdirektiven får även anses
höra direktivet (92/85/EEG) om åtgärder
för att förbättra säkerhet och hälsa på
arbetsplatser för arbetstagare som är
gravida, nyligen har fött barn eller
ammar.
Den lagstiftning som finns inom EU på
jämställdhetsområdet utgörs av
minimikrav, och det är i många fall
fullt möjligt för enskilda länder att
föra en politik med längre gående
ambitioner. Utskottet bedömer att det
finns betydande skillnader mellan EU:s
medlemsländer i fråga om jämställdhet
och att det allmänt sett finns goda skäl
för att verka för en höjning av
ambitionsnivån.
I ett internationellt perspektiv
betraktas ofta Sverige och övriga
nordiska länder som föregångare i
arbetet för att nå jämställdhet mellan
kvinnor och män. Det gäller den
förhållandevis höga andelen kvinnor i
politiska och andra beslutande
församlingar liksom de mycket goda
möjligheterna för kvinnor att kombinera
förvärvsarbete med föräldraskap.
Sveriges starka ställning i dessa
frågor ställer krav på insatser i det
internationella samarbetet - inte minst
inom ramen för EU-samarbetet. Det skapar
enligt utskottets mening också
förväntningar bland många medlemsländer
om att Sverige aktivt skall bidra till
utvecklingen på social- och
jämställdhetsområdet i Europa. Detta kan
ske på många olika sätt, i det politiska
samarbetet liksom genom Sveriges
deltagande i EU:s expertkommittéer,
nätverk m.m. Det kan också ske genom att
tydligare markera jämställdhetsfrågans
betydelse i EU:s fördrag.
Utskottet ser med tillfredsställelse
att Sverige vid den kommande
regeringskonferensen kommer att arbeta
för att öka samarbetet på
jämställdhetsområdet genom att förstärka
fördragen i detta hänseende och genom
att verka för att jämställdhet blir ett
centralt mål för unionens arbete och
genom att det klargörs att
jämställdhetsperspektivet måste beaktas
i alla gemenskapens aktiviteter (s.k.
mainstreaming).
Aktiva åtgärder och jämställdhet
mellan kvinnor och män är i dag inga EG-
rättsliga begrepp. Enligt utskottets
uppfattning bör artikel 119 i
Romfördraget om lika lön ändras så att
den omfattar också andra frågor i
arbetslivet. Det viktigaste är dock att
artikeln slår fast att jämställdhet
mellan kvinnor och män skall främjas och
att aktiva åtgärder därvid är tillåtna.
En fördragsändring enligt denna modell
skulle enligt utskottets mening höja
jämställdhetsfrågornas status och
tydliggöra dem. Samtidigt måste dock
subsidiaritetsprincipens betydelse på
jämställdhetsområdet markeras.
Utskottet noterar med
tillfredsställelse den gemensamma
grundsynen partierna emellan i frågan
som manifesteras i de motioner som
väckts.
Centerpartiets motion innehåller en rad
detaljerade förslag om
jämställdhetsarbetets inriktning i EU
som utskottet i de flesta fall
sympatiserar med. Några förslag - t.ex.
förslaget om positiv särbehandling av
kvinnor - är inte okomplicerade och
kräver noggranna överväganden.
Frågan om positiv särbehandling, eller
könskvotering, tas även upp i
Miljöpartiets motion.
Utskottet erinrar om EU-domstolens dom
i oktober 1995 som aktualiserar
förutsättningarna för könskvotering och
positiv särbehandling i EU-länderna.
Enligt domen strider nationella regler
som garanterar kvinnor absolut och
ovillkorlig företrädesrätt vid
tjänstetillsättning mot det ovan
redovisade direktivet 76/207 om
likabehandling av kvinnor och män i
fråga om anställning, yrkesutbildning,
befordran och arbetsvillkor.
Enligt utskottets bedömning bör en
positiv särbehandling av icke tvingande
slag kunna godtas som en åtgärd för att
främja jämställdhetssträvandena.
Motion U25 i här aktuell del får anses
huvudsakligen tillgodosedd med vad
utskottet anfört. I övrigt bör motionen
liksom motion U29 i berörd del inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet vill vidga inriktningen vid
konferensen till att gälla frågan om ett
allmänt diskrimineringsförbud. Utskottet
kan i och för sig känna sympati för de
tankar som förs fram i motionerna men
befarar att jämställdhetsfrågan med en
sådan inriktning lätt kommer bort i
diskussionen. Utskottet anser att det
vid en konferens av aktuellt slag är en
fördel att driva frågor som är klart
avgränsade till sin omfattning.
Diskussionen om ett allmänt
diskrimineringsförbud kan lätt komma att
fokuseras på avgränsningen, dvs. frågan
om vilka kategorier som skall omfattas
och vilka diskriminerande beteenden som
skall omfattas av förbudet.
Utskottet är vidare inte övertygat om
att den utvidgning av överstatligheten
på området som ett allmänt
diskrimineringsförbud skulle innebära
enbart är av godo eftersom det sker på
bekostnad av nationell
självbestämmanderätt. Ett allmänt
diskrimineringsförbud i EU:s fördrag
innebär att förbudets omfattning
exklusivt avgörs av EU-domstolen med
allt vad det innebär av
svåröverblickbara konsekvenser.
Utskottet anser sammanfattningsvis att
jämställdhetsfrågan i sig är så viktig
att den utan att blandas ihop med andra
vidare frågor skall drivas vid
konferensen. Utskottet avstyrker med det
anförda motion U23 i motsvarande del.
Utskottet är ense med Vänsterpartiet om
ambitionen att jämställdhetsarbetet inom
EU inte endast skall inriktas på
välutbildade och välavlönade kvinnor.
Utskottet kan å andra sidan inte dela
Vänsterpartiets uppfattning att EMU-
processen skulle rasera grunden för
jämställdhetsarbetet. De
konvergenskriterier som åsyftas i
motionen är enligt utskottets mening ett
uttryck för vad som bör känneteckna en
sund och stark ekonomi. Enligt
utskottets uppfattning är en sund och
stark ekonomi snarare en förutsättning
än ett hinder för jämställdhetsarbetet.
Motion U22 i motsvarande del avstyrks
därmed.
Skrivelsen, avsnitt 7.1 Sysselsättning
Hög tillväxt och hög sysselsättning är
centrala mål för gemenskapen enligt
artikel 2 i Romfördraget. Inför
regeringskonferensen måste frågan
ställas om fördraget i övriga delar
betonar de mål som anges i artikel 2 i
tillräcklig grad och om fördraget
tillhandahåller tillräckliga medel för
att uppnå dessa mål.
Ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitik i fördraget
skulle ge frågan en större tyngd i ett
mer långsiktigt perspektiv. Avsnittet
skulle slå fast gemensamma mål,
gemensamma procedurer och ett gemensamt
åtagande att följa vissa principer för
sysselsättningspolitiken.
I fördraget bör starkare mekanismer
skapas för samordning mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna och en
särskild sysselsättningskommitté
upprättas med företrädare på
statssekreterarnivå från Finans- och
Arbetsmarknadsdepartementen. En ökad
samordning av den ekonomiska politiken
bör eftersträvas för att nå en högre och
jämnare tillväxt och sysselsättning.
Inom ramen för den s.k. multilaterala
övervakningen finns i dag procedurer för
övervakning av medlemsländernas
ekonomiska politik. Övervakningen av
sysselsättningen har emellertid inte
samma tyngd och konkretion som
övervakningen av andra aspekter av den
ekonomiska politiken. Ändringar i
fördraget bör göras för att stärka
procedurerna för övervakning av
medlemsländernas och gemenskapens
åtgärder för sysselsättningen.
Motioner
Moderaterna i motion U23 (delvis)
kritiserar regeringens förslag om en
sysselsättningsunion som man inte anser
bör fullföljas vid regeringskonferensen.
Förslaget är illa underbyggt och har
endast presenterats på ett
osammanhängande sätt. EU 96-kommittén
har inte fått ett tillräckligt seriöst
underlag för att kunna göra en
meningsfull studie av idén.
I motionen sägs att regeringens avsikt
med förslaget torde vara att
medlemsländerna skall samordna sin
ekonomiska politik för att genom ökade
statsutgifter försöka minska
arbetslösheten. Det finns enligt
motionen en tro inom socialdemokratin
att det var denna politik som under 30-,
50- och 60-talen som ledde till välstånd
och utveckling i bl.a. Sverige och att
en sådan politik i dag skulle kunna
föras på en gemensam europeisk nivå.
Resonemanget bygger enligt motionen på
myter och missuppfattningar. Tanken att
föra en s.k. neo-keynesiansk ekonomisk
politik på EU-nivå möts med stor
tveksamhet och motstånd från de flesta
medlemsländerna.
I regeringens skrivelse förringas eller
förtigs det arbete som gjorts sedan
länge i EU för att bringa ned
arbetslösheten. Kommissionens vitbok om
tillväxt, konkurrenskraft och arbete
liksom Essendeklarationen nämns inte.
Enligt motionen kommer ett fullföljande
av den inre marknaden och en stabil
gemensam valuta i kombination med att
medlemsländerna fullföljer Essen-
deklarationens rekommendationer att ge
de bästa förutsättningarna för att nya
riktiga jobb skapas. Arbetet får inte
försinkas genom att regeringskonferensen
ägnar sig åt frågor om helt nya
strukturer. Att på konferensen ta upp
det illa genomtänkta förslaget om en
sysselsättningsunion leder inte framåt
och kan i värsta fall urholka
samarbetet.
En gemensam valuta och den därav
följande gemensamma penningpolitiken
innebär betydande fördelar för Sverige.
I arbetet med att förenkla och
förtydliga EU:s fördragstexter kan det
vara motiverat att tydliggöra de
övergripande målen för samarbetet. I
motionen framhålls därvid målet att
underlätta den ekonomiska utvecklingen i
medlemsländerna - vilket leder till ökad
sysselsättning.
Den moderata politiken står enligt
motionen för en strävan till uthålligt
låg arbetslöshet och goda reallöner i
kontrast till den socialdemokratiska
politiken kännetecknad av låga reallöner
och hög arbetslöshet.
Centern framhåller i motion U25 att den
höga arbetslösheten tillsammans med
hoten mot vår gemensamma miljö är
Europas värsta gissel. I motionen sägs
att regeringens ambitioner om att införa
ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitik i Romfördraget är
väl värda att pröva. Förslaget får
enligt motionen dock inte bara bli ord
utan det är viktigt att samarbetet görs
operativt.
Centern stöder regeringens förslag om
att inrätta en procedur för att övervaka
genomförda åtgärder för att stimulera
sysselsättningen. Partiet anser vidare
att det finns anledning att öka
samordningen mellan finans- och
arbetsmarknadsministrarna exempelvis som
regeringen föreslagit genom att upprätta
en särskild sysselsättningskommitté.
I motionen sägs att rekommendationerna
i enhetsrapporten och från Europeiska
rådets möte i Madrid visar den
nödvändiga inriktningen av
sysselsättningspolitiken såväl på
nationell som europeisk nivå. Här
rekommenderas medlemsländerna att
prioritera utbildning, flexibel
arbetsorganisation och arbetstid,
översyn av indirekta arbetskostnader,
aktiva åtgärder för sysselsättning i
stället för passiva åtgärder för
arbetslösa, lokala
sysselsättningsinitiativ samt hög
effektivitetsnivå i trygghetssystemen på
ett sätt som inte motverkar aktivt
arbetssökande.
Enligt motionen delar Centern
kommissionens uppfattning i vitboken om
tillväxt, konkurrenskraft och
sysselsättning att skatteväxling är ett
verksamt medel för att stimulera fler
arbeten. En framgångsrik
sysselsättningspolitik kräver enligt
Centern ett företagarvänligt klimat
(yrk. 4).
Folkpartiet i motion U19 anser att
arbetslösheten är det största sociala,
ekonomiska och mänskliga problemet i
Europa. Med rätt politik kan Europas
länder häva långtids- och
massarbetslösheten och hävda sig i
konkurrensen med områden med snabb
tillväxt i Asien och Nordamerika.
Ekonomin i dag är starkt
internationaliserad, och isolerade
insatser från enskilda länder ger inte
längre tillräckliga effekter. Samarbete
mellan länder ger bättre instrument och
handlingskraft för att lösa problemen
och utveckla Europas ekonomier mot
tillväxt och ökad sysselsättning.
I motionen understryks att ekonomisk
politik, sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik har fått en högre
prioritet inom EU och att en gemensam
strategi för tillväxt, jobb, ekonomisk
stabilitet och låg inflation har
formulerats. Samordnade insatser i fråga
om infrastruktur, framför allt
informationsteknologi, miljö och energi,
framhålls i motionen som områden där EU
har en viktig roll att spela i
ansträngningarna att öka
sysselsättningen i Europa.
I motionen kritiseras regeringens
blygsamma ambitioner med det ekonomiska
samarbetet som sägs syfta till att skapa
opinion för en arbetsmarknadspolitik
enligt svenskt mönster i övriga
medlemsländer. En aktiv
arbetsmarknadspolitik är i och för sig
viktig och kan ge positiva effekter men
räcker inte för att långsiktigt lösa
Europas tillväxt- och konkurrensproblem.
Det är tydligt att regeringens förord
för en s.k. sysselsättningsunion inte
kan väntas ge några positiva bidrag till
Sveriges förmåga till tillväxt.
Folkpartiets strategi för ökad
sysselsättning utgörs av mer än
arbetsmarknadspolitik, och i motionen
föreslås ett tillkännagivande till
regeringen om en skatteväxling för
jobben och miljön (yrk. 4). Enligt
partiets bedömning kommer
nettotillskottet av nya arbeten att
komma i den privata tjänstesektorn, där
småföretagen är starkt dominerande. En
klok strategi för Europa är därför att
stimulera till fler arbeten i den
privata tjänstesektorn genom lägre
beskattning av arbete. Sverige bör
därför verka för att EU snarast ändrar
sina regler för mervärdesskatt så att
lägre tjänstemoms kan införas i de
medlemsländer som så önskar. En positiv
särbehandling av tjänstesektorn är också
motiverad ur jämställdhetssynpunkt
eftersom det i den sektorn finns många
jobb som av tradition främst intresserar
kvinnor.
Vänsterpartiet delar i motion U22
regeringens uppfattning att
arbetslösheten är den största politiska
utmaningen inom EU och att
sysselsättningsfrågan bör ges högsta
prioritet vid regeringskonferensen.
Partiet anser dock att regeringens
strategi för en s.k.
sysselsättningsunion inte är trovärdig.
Enligt motionen skall kampen mot
arbetslösheten ha mellanstatlig
karaktär, och det behövs mer av
samarbete för att få ned arbetslösheten.
Samarbetet måste dock bygga på en helt
annan ekonomisk-politisk grundval än EMU-
processens konvergenskriterier och det
uppgivna tänkande som dominerar bl.a.
EU:s arbetsmarknadspolitik.
Regeringens förslag om en samordning
mellan arbetsmarknadsministrarnas och
finansministrarnas åtgärder och
inrättande av en särskild
sysselsättningskommitté kan enligt
motionen vara ett steg på vägen.
Ambitionsnivån måste enligt
Vänsterpartiet höjas radikalt. Syftet
med en sysselsättningskommitté bör vara
att utveckla och genomföra en samordnad
politik mot arbetslösheten och därmed
garantera en uthållig och socialt
balanserad ekonomisk utveckling.
Procedurerna för övervakning av
medlemsländernas och gemenskapens
åtgärder bör stärkas, och en diskussion
bör föras om hur länderna skall
finansiera åtgärder mot arbetslöshet
utan att konkurrensförhållandena
försämras.
Enligt motionen är det vidare rimligt
att det politiska samarbetet mot
arbetslösheten får kvantitativa mål som
bör genomföras under en period på tre
till fem år (yrk. 17). Målen som kan
preciseras i ett särskilt protokoll kan
t.ex. vara: en kraftigt förhöjd kvinnlig
förvärvsfrekvens, en halvering av
arbetslösheten, garanterad
sysselsättning för ungdomar under 18 år,
garanterad sysselsättning för ungdomar
under 25 år efter hundra dagars
arbetslöshet, minst en praktikant per
påbörjat femtiotal anställda i företag
med minst 25 anställda, sex timmars
arbetsdag bör eftersträvas, arbetsgivare
skall avsätta minst fyra timmar per
vecka för organiserad
kompetensutveckling.
Enligt motionen skall slutligen varje
medlemsland garantera alla medborgare
tillgång till allmännyttiga tjänster som
sjukvård, utbildning, äldre- och
barnomsorg samt post- och teletjänster
till rimliga kostnader (yrk. 18).
Miljöpartiet kritiserar i motion U29
regeringen för att automatiskt koppla
ihop ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning. Miljöpartiet
ifrågasätter vidare om det innebär något
nytt och leder till låg arbetslöshet att
föra in ett nytt avsnitt om
sysselsättningspolitiken i fördraget.
Sysselsättningsfrågan tas redan upp i
Romfördraget, och de flesta
medlemsländerna har redan
sysselsättningsmål. Det nya avsnittet om
sysselsättningen skall enligt skrivelsen
innehålla gemensamma procedurer och ett
gemensamt åtagande att följa vissa
principer för sysselsättningspolitiken.
Miljöpartiet ställer sig undrande om
Socialdemokraterna skulle ha varit inne
på samma linje om det varit en borgerlig
regering som hävdat att Sveriges
ståndpunkt var att följa principer om
ökad lönespridning, urholkad arbetsrätt
och subventionerade hemarbeten.
Miljöpartiet motsätter sig överstatliga
principer för sysselsättningspolitiken
eftersom principerna inte kan rubbas
även om medborgarna i ett medlemsland i
val väljer en annan politisk inriktning
(yrk. 18). Partiet är dessutom mycket
oroat över vilka principer för att
minska arbetslösheten som kan komma att
beslutas.
Kristdemokratiska samhällspartiet stöder
enligt motion U21 regeringens vilja att
åstadkomma en gemensam politik för
ekonomisk tillväxt och nya arbeten - en
sysselsättningsunion. Enligt motionen
bör emellertid en sysselsättningsunion
bara skapas om den får en sådan
utformning att den kan generera nya
riktiga arbeten.
Kristdemokraterna pekar på att
Europeiska rådet i Essen med stor
samstämmighet definierat vilka åtgärder
som måste vidtas för att långsiktigt och
varaktigt vitalisera den europeiska
arbetsmarknaden. Enligt rådet skall
kampen mot arbetslösheten fokuseras
kring: utbildning,
sysselsättningsintensiv tillväxt,
minskade indirekta lönekostnader, ökad
arbetsmarknadspolitisk effektivitet och
förstärkta insatser för utsatta grupper.
Enligt motionen kräver regeringens
trovärdighet i sysselsättningsfrågan att
man på hemmaplan inte bedriver en
ideologisk à la carte-politik utan
försöker leva upp till alla punkterna i
Essenöverenskommelsen. Regeringen bör
alltså föra en politik som också innebär
minskade indirekta lönekostnader,
arbetsmarknadspolitisk flexibilitet och
sysselsättningsintensiv tillväxt.
Det är, framhålls i motionen,
anmärkningsvärt att regeringen i frågan
stannat för ett svagt och mellanstatligt
samarbete.
Kristdemokraterna anser att Europa
behöver nya företag och företagare. Ett
gynnsamt klimat för små och medelstora
företag och för nyföretagande i Europa
är av största vikt i kampen mot
arbetslösheten.
För att åstadkomma en verkningsfull
tillväxt och en sysselsättningsunion
måste enligt motionen de fem
Essenpunkterna få en fast institutionell
ram (yrk. 43). EU kan inte lösa alla
problem, och den huvudsakliga
ansträngningen för att utveckla fler
utvecklingskraftiga företag måste enligt
motionen göras nationellt genom olika
tillväxtfrämjande åtgärder.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan ställt sig bakom
uppfattningen att en övergripande
målsättning för regeringskonferensen bör
vara att öka unionens medborgerliga
förankring. En sådan målsättning
förutsätter enligt utskottets mening att
EU kan visa resultat i
sysselsättningsfrågan.
Den låga sysselsättningen och den höga
arbetslösheten är ett av EU:s och de
enskilda medlemsländernas allvarligaste
problem. Kampen mot arbetslösheten kan
inte isoleras till de enskilda
medlemsländerna utan måste drivas med
högsta prioritet utifrån ett gemensamt
europeiskt perspektiv. Utskottet anser
att kampen mot arbetslösheten måste ges
lika stor tyngd i det europeiska
samarbetet som ambitionerna på det
monetära området. Det råder som
utskottet ser det ingen motsatsställning
mellan dessa båda mål, utan tvärtom kan
de förstärka varandra.
De beslut som fattades vid Europeiska
rådets möte i Essen i december 1994 är
av stor betydelse för kampen mot
arbetslösheten, och utskottet fäster
mycket stor vikt vid en uppföljning av
Essenbesluten. Likaså visar slutsatserna
av Madridmötet på det stora engagemang
och den vilja som finns i det europeiska
samarbetet för att prioritera
sysselsättningsfrågan. Samtidigt är det
enligt utskottets mening viktigt att
understryka att det är en sak för varje
medlemsland att bedöma den egna
situationen och att välja var
tyngdpunkten i det nationella
sysselsättningsprogrammet skall ligga.
Utskottet ställer sig bakom regeringens
vilja att vid regeringskonferensen
arbeta för att det i grundfördraget förs
in ett avsnitt om
sysselsättningspolitik. Avsnittet skall
slå fast gemensamma mål, gemensamma
procedurer och ett gemensamt åtagande
att följa vissa principer för
sysselsättningspolitiken. Utskottet
stöder också viljan att skapa starkare
mekanismer för samordning mellan finans-
och arbetsmarknadsministrarna,
upprättandet av en särskild
sysselsättningskommitté och strävan till
en ökad samordning av den ekonomiska
politiken för att nå en högre och
jämnare tillväxt och sysselsättning.
Utskottet noterar att några av
motionerna innehåller detaljerade krav
på inriktningen av den svenska
positionen under konferensen inbegripet
utförliga krav på den
sysselsättningspolitik som bör föras
inom EU resp. nationellt. Utskottet
anser som allmän utgångspunkt att
riksdagen inför konferensen inte bör
binda upp regeringen med alltför
detaljerade anvisningar.
Utskottet noterar den samsyn när det
gäller svensk ståndpunkt i
sysselsättningsfrågan som redovisas av
främst Centern i motion U25,
Kristdemokraterna i motion U21 men även
i långa stycken av Vänsterpartiet i
motion U22.
Utskottet delar därvid helt Centerns
uppfattning om att en framgångsrik
sysselsättningspolitik bl.a. förutsätter
ett företagarvänligt klimat. Utskottet
delar å andra sidan inte Vänsterpartiets
syn på motsatsförhållandet mellan den
monetära politiken och kampen mot
arbetslösheten. Utskottet är heller inte
berett att nu förorda att riksdagen
skall binda upp regeringen att vid
konferensen driva frågan om sådana
kvantitativa mål som Vänsterpartiet
föreslår eller kravet om att ett
medlemsland skall garantera alla
medborgare vissa allmännyttiga tjänster.
Kristdemokraternas förslag om att ge
Essenpunkterna en fast institutionell
ram är alltför vagt för att utskottet
skall kunna ha någon definitiv
uppfattning i frågan. Utskottet anser
inte att det är något riksdagen behöver
uttala sig om inför
regeringskonferensen.
I den mån motionerna U21, U22 och U25,
alla i motsvarande delar, inte
tillgodosetts av vad som anförts
avstyrker utskottet bifall till dem.
Moderaterna i motion U23 och
Miljöpartiet i motion U29 är med litet
olika utgångspunkter emot att öka det
europeiska samarbetet på det sätt som
skisserats ovan för att motverka
arbetslösheten.
Moderaterna å sin sida anser att det
räcker med att fullfölja den inre
marknaden, att införa en stabil gemensam
valuta och att fullfölja Essenpunkterna.
Moderaterna menar vidare att förslaget
om en gemensam sysselsättningspolitik är
alltför vagt för att genomföras.
Miljöpartiet å andra sidan förefaller
att motsätta sig ett överstatligt
samarbete på sysselsättningsområdet
närmast av demokratiska skäl, dvs. för
att den politiska inriktningen inte
skall undandras ett medlemslands
medborgare.
Utskottet hyser för sin del inte minsta
tvivel om att sysselsättningsfrågan
måste lösas med mer av europeiskt
samarbete. Samtidigt kommer
arbetsmarknadspolitiken även i framtiden
att vara en nationell angelägenhet. Det
är dock av stor vikt att medlemsländerna
har en gemensam strategi för att möta
arbetslösheten och få till stånd högre
sysselsättning.
De åtgärder moderaterna för fram i
motionen är enligt utskottets mening
inte tillräckliga för att lösa
sysselsättningsproblemen i Europa.
Utskottet vill vidare framhålla att
det pågår ett intensivt arbete med att
närmare utreda hur frågan skall hanteras
vid regeringskonferensen.
Utskottet avstyrker med det anförda
bifall till motionerna U23 och U29 i
motsvarande delar.
Utskottet delar Folkpartiets
uppfattning att en aktiv
arbetsmarknadspolitik i sig inte förslår
att lösa vare sig Europas eller Sveriges
sysselsättningsproblem. Utskottet
uppfattar för sin del inte heller
förslaget om ett ökat europeiskt
samarbete i sysselsättningsfrågan som en
fråga om mer arbetsmarknadspolitik.
Utskottet tror också att
nettotillskotten av jobb i framtiden i
allt väsentligt kommer att genereras i
tjänstesektorn. Folkpartiets förslag om
en skatteväxling för att stimulera till
fler jobb i tjänstesektorn måste dock
sättas in i ett större ekonomiskt
sammanhang, och utskottet anser inte att
det är nödvändigt för riksdagen att
uttala sig i frågan inför den nu
aktuella regeringskonferensen. Motion
U19 i berörd del avstyrks med det
anförda.
Om ett land står utanför det sociala
protokollet, som rör bl.a.
arbetstagarnas rättigheter, kan det
innebära en snedvridning av
konkurrensförhållandena om landet
tillämpar lägre löner och sämre sociala
villkor än övriga länder i EU.
Sverige bör vid regeringskonferensen
verka för att det sociala protokollet
skrivs in i Romfördraget och därmed
kommer att gälla i samtliga
medlemsstater.
Arbetsmarknadsparterna och
kollektivavtalen har en central roll när
det gäller att möta de utmaningar som
Europa står inför. Kollektivavtalen kan
genom sin flexibilitet många gånger
fungera bättre än lagstiftning, särskilt
i ett snabbt föränderligt Europa.
Enligt regeringen bör det övervägas om
inte sådana fördragsändringar bör
genomföras som innebär att
kollektivavtal skall kunna jämställas
med lagstiftning i de länder där så är
möjligt, dvs. där täckningsgraden är hög
och där avtalen har rättslig verkan
nationellt.
Möjligheten för parterna att vidta
stridsåtgärder bör även i framtiden
ligga utanför EU:s reglering. Regeringen
avser att vid konferensen ta upp frågan
om att de enskilda medlemsländerna skall
införa nationella regler som möjliggör
internationella sympatiåtgärder.
Motioner
Moderaterna i motion U23 (delvis)
betonar vikten av en väl fungerande
arbetsmarknad inom EU för att förhindra
att arbetslösheten låses fast på en hög
nivå. Förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare bör huvudsakligen
regleras genom nationell lagstiftning.
Gemensam lagstiftning erfordras i
princip bara i fråga om
gränsöverskridande aktiviteter och för
att åstadkomma konkurrensneutralitet.
Europeisk reglering av det som i
praktiken utgör ersättning för arbete
riskerar att leda till betydande
välfärdsförluster. De reformer som är
nödvändiga för att den svenska
arbetsmarknaden skall fungera bättre
måste beslutas i Sverige. Härav följer
att stridsåtgärder på arbetsmarknaden
bör regleras nationellt. Internationella
stridsåtgärder bör medges endast i
begränsad omfattning.
En stor andel av arbetstagarna i
Sverige är sysselsatta i offentliga
monopol vilket lett till
inlåsningseffekter, en könssegregerad
arbetsmarknad och dåligt fungerande
lönebildning. Det är en angelägen
nationell uppgift att bryta de
offentliga monopolen. Arbetet med att
bryta monopol i ett vidare perspektiv
hanteras bäst inom ramen för den
gemensamma marknaden och bör bli nästa
steg för den inre marknaden.
Socialpolitik, socialförsäkringar,
sociala transfereringar och
utbildningspolitik skall inte vara
gemenskapspolitik.
Kristdemokraterna i motion U21 (yrk. 5)
anser att EU-fördragen skall
kompletteras med bl.a. Europarådets
sociala stadga och den sociala stadgan
som ratificerades år 1989 av elva
medlemsstater.
Vänsterpartiet i motion U22 anser att
EU:s inre marknad måste reformeras i
grunden. Partiet vill bl.a. att
gemensamma internationella fackliga och
sociala program införs med minimikrav på
arbetsrätt, koncernfackligt samarbete
osv. (yrk. 26).
Enligt motionen bör regeringen verka
för att fördraget tillåter att EU:s
direktiv kan implementeras via
kollektivavtal (yrk. 42). Det bör också
fastslås i fördraget att nationella
lagar och avtal gäller arbetstagare från
andra länder då de arbetar i det berörda
medlemslandet. Sverige bör enligt
motionen således driva kravet på en
mellanstatlig överenskommelse om att en
arbetstagare från tredje land skall ha
samma rättigheter i unionen som en EU-
medborgare (yrk. 43).
Kurt Ove Johansson (s) i motion U20
begär ett tillkännagivande om vad som
sägs i motionen om fördragsändringar för
att utveckla den sociala dimensionen.
Motionären välkomnar att regeringen
avser att verka för ett slut på
Storbritanniens konkurrens genom social
dumpning. Kravet på att internationella
sympatiåtgärder skall vara möjliga i
hela EU är viktigt eftersom EU har en
gemensam arbetsmarknad. Motionären
motsätter sig dock att regeringen därvid
låst sig för en reglering utanför EU:s
ram. Enligt motionen måste frågan
övervägas i samband med diskussionen om
på vilket sätt grundläggande fackliga
och medborgerliga rättigheter skall
garanteras inom EU.
Enligt motionen måste frågan om att
skapa en arbetsrättslig grund för
fristående avtal på Europanivå lösas.
Motionären anser vidare att regeringen
bör verka för att rådet skall kunna
fatta beslut om miniminormer inom hela
det sociala området med kvalificerad
majoritet. Slutligen efterlyser
motionären ett resonemang om
arbetsmarknadsparternas medverkan. En
sådan medverkan förekommer sedan länge i
den s.k. permanenta
sysselsättningskommittén. I motionen
förordas att trepartssamarbetet -
regering, arbetsgivare, arbetstagare -
stärks.
Utskottets bedömning
EU har en hel del gemensamma regler som
rör arbetslivets område. Skälet till det
är främst den inre marknadens fria
rörlighet över gränserna för
arbetskraft. Beslut om sådana regler
fattas i allmänhet med enhällighet.
Regler som gäller arbetsmiljö beslutas
dock med kvalificerad majoritet.
Genom ett avtal fogat till ett särskilt
protokoll till Maastrichtfördraget (det
sociala protokollet) har alla EU-länder
utom Storbritannien enats om att utvidga
samarbetet på arbetslivsområdet.
Genom det sociala protokollet har 14 av
medlemsstaterna ett eget regelverk för
att lägga fram lagförslag som rör
arbetslivet. Regelverket gör det möjligt
att lagstifta inom ett bredare fält än
vad Romfördraget medger. Möjligheten att
besluta med kvalificerad majoritet är
också större. Regler som antas med stöd
av protokollet gäller inte i
Storbritannien, däremot på brittiska
företag verksamma i annat EU-land.
Proceduren enligt det sociala
protokollet tas bara till om
ministerrådet har misslyckats med att
fatta enhälligt beslut enligt
Romfördraget.
De mål som anges i det sociala
protokollet är bl.a. att främja
sysselsättning, förbättra levnads- och
arbetsvillkor, skapa ett fullgott
socialt skydd och främja dialogen mellan
arbetsmarknadens parter.
På följande områden kan, enligt
protokollet, beslut fattas med
kvalificerad majoritet:
- arbetsmiljö,
- arbetsvillkor,
- information och samråd med
arbetstagare,
- jämställdhet mellan kvinnor och män på
arbetsmarknaden,
- åtgärder för långtidsarbetslösa.
Dessa beslut gäller minimiregler vilka
inte hindrar de berörda medlemsländerna
att behålla och införa strängare regler.
Enhällighet skall fortfarande gälla vid
beslut inom följande områden:
- social trygghet och socialt skydd för
arbetstagare,
- skydd för arbetstagare när
anställningen upphör,
- representation och kollektivt
tillvaratagande av arbetstagarnas in
tressen
(inkl. medbestämmande),
- anställningsförhållanden för medborgare
utanför EU,
- ekonomiska bidrag till
sysselsättningsfrämjande åtgärder.
Länderna har i protokollet enats om att
inte införa regler på EU-nivå i frågor
om löner, föreningsrätt och rätten att
vidta stridsåtgärder.
Genom det sociala protokollet har
kommissionen en skyldighet att samråda
med arbetsmarknadens parter innan den
lägger fram förslag till nya regler på
arbetslivets område. Parterna har nio
månader på sig att försöka lösa frågan
genom kollektivavtal på Europanivå. En
medlemsstat kan dessutom överlåta åt
arbetsmarknadens parter att införliva
regler genom kollektivavtal.
Utskottet ställer sig bakom förslaget
om att regeringen vid EU:s
regeringskonferens verkar för att det
sociala protokollet skrivs in i
Romfördraget och därmed kommer att gälla
i samtliga medlemsstater. Utskottet
anser att det i hög grad är ett svenskt
intresse att höga krav på arbetslivets
område värnas och att alltför stora
skillnader mellan medlemsländernas
lagstiftning undanröjs.
Moderaterna i motion U23 förespråkar
en väl fungerande arbetsmarknad och
att förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare huvudsakligen bör regleras
genom nationell lagstiftning.
Utskottet kan konstatera att det
sociala protokollet, som redovisats
ovan, har för arbetstagarna inneburit
att viktiga frågor om sysselsättning,
arbetsvillkor och socialt skydd kommit
upp på EU-nivå. Det är bra och
förhindrar konkurrens genom s.k. social
dumpning. Den moderata ståndpunkten är
enligt utskottets mening därmed på
viktiga områden de facto överspelad. I
ett par avseenden delar utskottet den
moderata uppfattningen. Löner,
föreningsrätten och rätten att vidta
stridsåtgärder bör regleras på nationell
nivå.
Utskottet avstyrker med detta motion
U23 i motsvarande del.
Kristdemokraterna vill i motion U21 att
EU-fördragen skall kompletteras med
Europarådets sociala stadga och EG:s
sociala stadga från 1989.
Utskottet anser att frågan behöver
utredas. När det gäller EG:s sociala
stadga konstaterar utskottet att stadgan
är en politisk avsiktsförklaring och att
det var för att realisera delar av dess
mål som det sociala protokollet tillkom.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att ett införlivande av den
sociala stadgan inte kan ersätta ett
införlivande av det sociala protokollet
eftersom dokumenten rör olika
dimensioner av samarbetet.
Vilka fördelar som kan uppnås genom ett
införlivande av Europarådets sociala
stadga är mycket oklart och behöver
utredas. Klart är att flertalet av EU:s
medlemsländer redan har anslutit sig
till denna stadga.
Utskottet avstyrker med detta bifall
till motion U21 i berörd del.
Vänsterpartiets uppfattning i motion
U22 om att regeringen skall verka för
att EU:s direktiv skall kunna
implementeras via kollektivavtal
förefaller att tillgodoses av vad som
sägs i skrivelsen. Partiet förespråkar
vidare införandet av gemensamma
internationella, fackliga och sociala
program med minimikrav på arbetsrätt,
koncernfackligt samarbete osv.
Vänsterpartiet anser slutligen att
regeringen bör driva frågan om en
mellanstatlig överenskommelse om att
arbetstagare från tredje land skall ha
samma rättigheter som EU-medborgare.
Utskottet sympatiserar i stort med vad
som sägs i motionen och bedömer att de
aktuella frågorna i första hand bör
hanteras inom ramen för bestämmelserna i
det sociala protokollet. Utskottet anser
inte att det finns skäl att inför
konferensen binda upp regeringen i fråga
om hur den sociala dimensionen skall
utvecklas i framtiden. Motion U22 i
berörda delar bör inte föranleda någon
riksdagens åtgärd
Kurt Ove Johansson i motion U20 delar
regeringens uppfattning om behovet av en
gränsöverskridande konflikträtt och rätt
till internationella sympatiåtgärder. I
motsatts till regeringen menar
motionären emellertid att regleringen
inte bör ske nationellt utan inom ramen
för EU:s regelverk.
Utskottet anser för sin del att
möjligheterna för arbetsmarknadsparterna
att vidta stridsåtgärder även i
framtiden bör ligga utanför EU:s
reglering. Det är dock önskvärt med
nationella regler som möjliggör
internationella sympatiåtgärder.
Motionären tar också upp frågan om
behovet av en arbetsrättslig grund på
europeisk nivå som skapar garantier för
efterlevnaden av avtal mellan europeiska
arbetsmarknadsparter. I motionen berörs
vidare frågan om att miniminormer skall
kunna beslutas med kvalificerad
majoritet inom hela det sociala området
samt slutligen hur
arbetsmarknadsparternas medverkan skall
kunna stärkas.
Utskottet anser att motionärens frågor
är viktiga och bör övervägas vidare.
Utskottet anser att riksdagen inte på
det underlag som för närvarande står
till buds bör uttala någon bestämd
uppfattning i dessa frågor. Motion U20
avstyrks med det anförda.
Övriga frågor
EU:s personalpolitik
Motioner
Inger Lundberg m.fl. (s) anser i motion
U24 (yrk. 1) att regeringskonferensen
bör ta initiativ till en översyn och
modernisering av EU:s personalpolitik.
Översynen bör avse löne- och
anställningsförmåner för EU-anställda
och förtroendevalda. Syftet bör vara att
de anställda förutom förvaltningsmässig
kompetens skall ha erfarenhet från andra
verksamheter på nationell nivå och en
god kontakt med vanliga medborgares
verklighet i olika europeiska stater.
Systemet med livslånga anställningar som
mål för EU:s personalpolitik bör enligt
motionen ersättas med personalplaner som
underlättar nyrekrytering och en sund
personalomsättning.
Utskottets bedömning
Enligt vad utskottet erfarit regleras
personalpolitiken i EU:s institutioner
bl.a. av regler i det s.k.
fusionsfördraget och av beslut som
fattas av rådet. Initiativrätten på
området tillkommer för närvarande
exklusivt kommissionen. Förändringar av
EU:s personalpolitik kan åstadkommas på
två vägar. Antingen genom att
medlemsländerna påverkar de inom
kommissionen ansvariga tjänstemännen att
ta initiativ på området eller genom att
medlemsländerna skapar sig en egen
initiativrätt över personalpolitiken.
Det senare kräver en fördragsändring.
Utskottet anser att EU:s
personalpolitik med svenska mått mätt
förefaller att vara otidsenlig. Huruvida
den är ändamålsenlig eller inte och hur
den eventuellt skall förändras är frågor
som utskottet med det underlag som står
till buds inte kan bedöma.
Utskottet anser att frågan är viktig
och att regeringen därför bör följa
frågan. Med detta avstyrks motion U24 i
berörd del.
Regionalpolitik
Motioner
Centerpartiet framhåller i motion U25
(yrk. 17) att EU:s politik syftar till
att främja en harmonisk utveckling inom
hela gemenskapen och att gemenskapen
enligt artikel 130a särskilt skall
sträva efter att minska skillnaderna
mellan olika regioner.
Fördragsbestämmelsen ger dock inte en
heltäckande bild av de särskilda problem
som regioner långt från centrum brottas
med. Centern förordar att Sverige vid
regeringskonferensen verkar för att en
bestämmelse införs i fördraget i
enlighet med den diskussion som förts i
reflektionsgruppen om stöd till
regionerna och öarna i Europeiska
unionens medlemsstaters yttersta
periferi .
Miljöpartiet anser i motion U29 (yrk.
32) att regeringen bör driva frågan om
att EU:s regionalpolitiska stöd endast
skall utgå till miljövänliga projekt.
Vänsterpartiet anser i motion U22 (yrk.
28) att EU:s inre marknad måste
reformeras, och partiet föreslår en rad
förändringar. En fungerande frihandel
förutsätter att länderna agerar på lika
villkor, och i motionen föreslås bl.a.
att Regionala driftstöd, t.ex.
transportstöd, skall vara tillåtna för
att uppväga de nackdelar som klimat och
geografiska avstånd innebär.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen annan uppfattning än
Centern i motion U25 när det gäller
betydelsen av EU:s politik för att
främja en harmonisk utveckling inom hela
gemenskapen och att minska skillnaderna
mellan olika regioner. Utskottet anser
dock till skillnad mot motionärerna att
EU:s fördrag innehåller det nödvändiga
instrumentet - strukturfonderna - för
att förverkliga en bra regionalpolitik.
Utskottet ser inget behov av en
fördragsändring och avstyrker bifall
till motion U25 i här berörd del.
EU:s strukturfondsmedel skall
självfallet användas med tillbörlig
miljöhänsyn. Något särskilt uttalande
härom från riksdagens sida med anledning
av EU:s regeringskonferens bedömer
utskottet inte vara nödvändigt. Motion
U29 i berörd del avstyrks med det
anförda.
Sverige kan enligt EU:s regler lämna
transportstöd enligt nuvarande regler
förutsatt att vissa anpassningar görs
före 1997. Kommissionen har ännu inte
behandlat frågan om tillåtligheten av
andra svenska driftstöd i form av
sysselsättningsbidrag och nedsatta
socialavgifter. De statliga
företagsstöden ses för närvarande över i
en offentlig utredning (dir. 1995:124).
Utskottet bedömer att inte heller denna
fråga bör föranleda något uttalande från
riksdagens sida inför
regeringskonferensen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion U22
i berörd del.
Stockholm den 20 februari 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist
(s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s),
Ulrica Messing (s), Kent Olsson (m),
Martin Nilsson (s), Elving Andersson
(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Christina
Zedell (s), Christel Anderberg (m),
Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson
(kds) och Ingrid Burman (v).
Avvikande meningar
1. Jämställdhet
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Christel Anderberg (alla m) anser
att den del av arbetsmarknadsutskottets
bedömning i avsnittet Jämställdhet som
börjar med Utskottet noterar och
slutar med i motsvarande del bort ha
följande lydelse:
Diskriminering i samhällslivet är ett
allvarligt problem i Sverige och de
flesta medlemsländerna. Många enskildas
rätt träds för när på grund av fördomar.
Även om rättssäkerheten garanteras av
medlemsländernas grundlagar eller
motsvarande regelverk är det viktigt att
EU klart slår fast principen om icke-
diskriminering på grund av nationalitet,
kön, ras eller religion. Sverige bör vid
regeringskonferensen verka för att ett
allmänt diskrimineringsförbud förs in i
EU:s fördrag. Detta bör riksdagen med
anledning av motion U23 i motsvarande
del som sin mening ge regeringen till
känna.
2. Jämställdhet
Ingrid Burman (v) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets bedömning under
avsnittet Jämställdhet som börjar med
Utskottet är ense och slutar med
avstyrks därmed bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening visar
erfarenheten att grundförutsättningen
för jämställdheten har varit en politik
för full sysselsättning och en
välfungerande offentlig sektor. Vidare
har en välutbyggd barnomsorg,
äldreomsorg osv. över huvud taget gjort
det möjligt för kvinnor att
förvärvsarbeta. Konvergenspolitiken och
EMU-förberedelserna försvårar enligt
utskottets uppfattning en politik för
full sysselsättning och pressar Sverige
till nedskärningar inom den offentliga
sektorn. I praktiken innebär det en
anpassning i riktning mot de lägre
nivåer på offentlig service, kvinnlig
förvärvsfrekvens och sociala
trygghetssystem som finns i andra EU-
länder. Utskottet anser att grunden
därmed raseras för jämställdheten mellan
könen. En jämställdhetspolitik som
endast inriktas på fler kvinnor i
beslutande församlingar, fler kvinnliga
chefer, ökade utbildningssatsningar osv.
riskerar att bli begränsad till
välutbildade, välavlönade kvinnor.
Regeringens vällovliga ambitioner på
jämställdhetens område saknar realism
med hänsyn till den pågående
utvecklingen inom EU. Det är dock
positivt att regeringen verkar för att
det införs förstärkta skrivningar om
jämställdhet i fördragen. Vad utskottet
med anledning av motion U22 i berörd del
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
3. Sysselsättning
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Christel Anderberg (alla m) anser
att dels den del av
arbetsmarknadsutskottets bedömning i
avsnittet Sysselsättning som börjar med
Utskottet har och slutar med och
sysselsättning , dels den del av
utskottets yttrande som börjar med
Moderaterna i och slutar med i
motsvarande delar bort ha följande
lydelse:
Regeringens förslag om en
sysselsättningsunion är knappast av ett
sådant slag att det kan fullföljas vid
regeringskonferensen. Förslaget är illa
underbyggt och har endast presenterats
på ett osammanhängande sätt. EU 96-
kommittén har inte fått ett tillräckligt
seriöst underlag för att kunna göra en
meningsfull studie av idén.
Avsikten med regeringens förslag torde
vara att medlemsländerna skall samordna
sin ekonomiska politik för att genom
ökade statsutgifter försöka minska
arbetslösheten. Det finns inom
socialdemokratin en tro att det var
denna politik som under 1930-, 1950- och
1960-talen ledde till välstånd och
utveckling i bl.a. Sverige och att en
sådan politik i dag skulle kunna föras
på en gemensam europeisk nivå. Detta är
myter och missuppfattningar och de
flesta av EU:s medlemsländer är
motståndare till tanken att föra en s.k.
neo-keynesiansk ekonomisk politik.
I regeringens skrivelse förtigs eller
förringas det arbete som gjorts inom EU
för att bringa ned arbetslösheten.
Kommissionens vitbok om tillväxt,
konkurrenskraft och arbete liksom
Essendeklarationen nämns inte.
Enligt utskottets mening kommer ett
fullföljande av den inre marknaden och
en stabil gemensam valuta i kombination
med att medlemsländerna fullföljer
Essendeklarationens rekommendationer att
ge de bästa förutsättningarna för att
nya riktiga jobb skapas inom EU.
Utskottet anser att arbetet inte får
försinkas genom att regeringskonferensen
ägnar sig åt frågor om helt nya
strukturer av det slag regeringen nu
aktualiserar. Helt avgörande i dag är
att regeringen med all kraft fullföljer
de åtgärder nationellt som Essen-
programmet innehåller.
Utskottet anser att det i arbetet med
att förenkla och förtydliga EU:s
fördragstexter kan vara motiverat att
tydliggöra de övergripande målen för
samarbetet. Därvid bör enligt utskottets
mening särskilt betonas målet att
underlätta den ekonomiska utvecklingen i
medlemsländerna - vilket kommer att leda
till ökad sysselsättning. Vad utskottet
anfört bör riksdagen med anledning av
motion U23 i motsvarande del som sin
mening ge regeringen till känna. Motion
U29 i motsvarande del avstyrks därmed.
4. Sysselsättning
Elver Jonsson (fp) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets bedömning i
avsnittet Sysselsättning som börjar med
Utskottet delar och slutar med det
anförda bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslösheten är
det största sociala, ekonomiska och
mänskliga problemet i Europa. Med rätt
politik kan Europas länder häva långtids-
och massarbetslösheten och hävda sig i
konkurrensen med områden med snabb
tillväxt i Asien och Nordamerika.
Enligt utskottets mening är ekonomin i
dag starkt internationaliserad, och
isolerade insatser från enskilda länder
ger inte längre tillräckliga effekter.
Samarbete mellan länder ger bättre
instrument och handlingskraft för att
lösa problemen och utveckla Europas
ekonomier mot tillväxt och ökad
sysselsättning.
Inom EU har ekonomisk politik,
sysselsättnings- och
arbetsmarknadspolitik fått en högre
prioritet och en gemensam strategi för
tillväxt, jobb, ekonomisk stabilitet och
låg inflation har formulerats.
Utskottet bedömer att EU har en viktig
uppgift för samordnade insatser inom
områdena infrastruktur, framför allt
informationsteknik, miljö och energi i
syfte att öka sysselsättningen i Europa.
Utskottet anser att regeringens
ambitioner på det ekonomiska området är
blygsamma och alltför ensidigt inriktas
på att skapa opinion för en
arbetsmarknadspolitik enligt svenskt
mönster. En aktiv arbetsmarknadspolitik
är i och för sig viktig men räcker inte
för att långsiktigt lösa Europas
tillväxt- och konkurrensproblem. Som
utskottet ser det kan förslaget om en
s.k. sysselsättningsunion inte ensamt
bidra till att Sverige får en god
förmåga till tillväxt.
Utskottet vill se en strategi som
utgörs av mer än arbetsmarknadspolitik
och förordar en skatteväxling för jobben
och miljön. Nettotillskottet av nya
arbeten kan förväntas komma i den
privata tjänstesektorn, där småföretagen
är starkt dominerande. Utskottet anser
därför att en klok strategi för Europa
är att stimulera till fler arbeten i den
privata tjänstesektorn genom lägre
beskattning av arbete. Sverige bör
enligt utskottets mening verka för att
EU ändrar sina regler för mervärdesskatt
så att lägre tjänstemoms kan införas i
de medlemsländer som så önskar. En viss
positiv särbehandling av tjänstesektorn
är också motiverad ur
jämställdhetssynpunkt eftersom det här
av tradition finns många jobb som främst
intresserar kvinnor. Detta bör riksdagen
med anledning av motion U19 i
motsvarande del som sin mening ge
regeringen till känna.
5. Sysselsättning
Ingrid Burman (v) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets bedömning i
avsnittet Sysselsättning som börjar med
Utskottet delar och slutar med
allmännyttiga tjänster bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning
att arbetslösheten är den största
politiska utmaningen inom EU och att
sysselsättningsfrågan bör ges högsta
prioritet vid regeringskonferensen.
Enligt utskottets uppfattning är dock
regeringens strategi för en s.k.
sysselsättningsunion inte trovärdig.
Strategin måste bygga på en helt annan
ekonomisk-politisk grundval än EMU-
processens konvergenskriterier och det
uppgivna arbetsmarknadspolitiska
tänkande som dominerar EU. Utskottet
anser dock att förslaget om en
samordning mellan
arbetsmarknadsministrarnas och
finansministrarnas åtgärder och
inrättande av en särskild
sysselsättningskommitté kan vara ett
steg på vägen. Kampen mot arbetslösheten
bör ha mellanstatlig karaktär. Syftet
med en sysselsättningskommitté bör vara
att utveckla och genomföra en samordnad
politik mot arbetslösheten och därmed
garantera en uthållig och socialt
balanserad ekonomisk utveckling.
Utskottet anser att proceduren för
samordning av medlemsländernas åtgärder
bör stärkas, och diskussionen bör föras
om hur länderna skall finansiera
åtgärder mot arbetslöshet utan att
konkurrensförhållandena försämras. I
förhållande till regeringens förslag bör
enligt utskottets mening ambitionsnivån
höjas radikalt.
Utskottet anser att det är rimligt att
det politiska samarbetet mot
arbetslösheten får kvantitativa mål som
bör genomföras under en period på tre
till fem år. Målen kan lämpligen
preciseras i ett särskilt protokoll och
kan t.ex. vara: en kraftigt höjd
kvinnlig förvärvsfrekvens, en halvering
av arbetslösheten, garanterad
sysselsättning för ungdomar under 18 år,
garanterad sysselsättning för ungdomar
under 25 år efter hundra dagars
arbetslöshet, minst en praktikant per
påbörjat femtiotal anställda i företag
med minst 25 anställda, sex timmars
arbetsdag bör eftersträvas och
arbetsgivare skall avsätta minst fyra
timmar per vecka för organiserad
kompetensutveckling.
Vad utskottet anfört med anledning av
motion U22 i berörd del bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
6. Sysselsättning
Barbro Johansson (mp) anser att den del
av arbetsmarknadsutskottets bedömning i
avsnittet Sysselsättning som börjar med
Utskottet hyser och slutar med
motsvarande delar bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i motsats till
regeringen att ekonomisk tillväxt inte
automatiskt leder till ökad
sysselsättning. I Tyskland ökar för
närvarande arbetslösheten trots en
relativt hög tillväxttakt.
Utskottet anser att det inte från
regeringens skrivelse går att utröna vad
den föreslagna s.k.
sysselsättningsunionen innebär. Den
förefaller inte innebära något nytt
eftersom sysselsättningsfrågan redan tas
upp i Romfördraget och de flesta
medlemsländerna redan har
sysselsättningsmål. Såvitt utskottet kan
bedöma kommer förslaget inte att leda
till låg arbetslöshet.
Utskottet ställer sig mycket frågande
inför förslaget om gemensamma mål,
gemensamma procedurer och ett gemensamt
åtagande att följa vissa principer för
sysselsättningspolitiken. Förslaget
innebär att regeringen låser fast
Sverige vid principer om ökad
lönespridning, urholkad arbetsrätt och
subventionerade hemarbeten.
Utskottet motsätter sig överstatliga
principer för sysselsättningspolitiken
eftersom dessa principer inte kommer att
kunna rubbas i de enskilda länderna även
om medborgarna i allmänna val väljer en
annan politik. Utskottet är dessutom
mycket oroat över vilka principer för
att minska arbetslösheten som kan komma
att beslutas. Enligt utskottets mening
bör i stället låg arbetslöshet ingå som
en del av de samlade konvergenskraven
för EMU.
Utskottet anser det vara utmanande av
regeringen att i skrivelsen till
riksdagen inte beröra den centrala och
akuta frågan om energi- och koldioxid
skatt. För att växthuseffekten skall
kunna hejdas måste utsläppen av
koldioxid från fossila bränslen minskas
radikalt. Riksdagen bör därför ge
regeringen i uppdrag att vid
regeringskonferensen driva att en lägsta
energi- och koldioxidskatt skall införas
obligatoriskt och på en lägsta nivå i
enlighet med vad EU-kommissionen
föreslagit. Utskottet anser vidare att
regeringen vid konferensen skall driva
och påskynda den s.k. vitbokens idéer om
skatteväxling som en del av ett
mellanstatligt samarbete. Detta bör
riksdagen med anledning av motion U29 i
motsvarande del som sin mening ge
regeringen till känna. Motion U23 i
motsvarande del avstyrks därmed.
7. Arbetstagarnas rättigheter
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder
och Christel Anderberg (alla m) anser
att den del av arbetsmarknadsutskottets
bedömning under avsnittet Arbetstagarnas
rättigheter som börjar med Utskottet
ställer och slutar med motsvarande
del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den
devalveringspolitik som bl.a. Sverige
under en lång rad av år har fört innebär
en form av social dumpning. Genom
införandet av en gemensam valuta kommer
en sådan politik inte längre att kunna
föras, vilket blir ett betydelsefullt
framsteg.
Enligt utskottets mening är det av stor
betydelse att arbetsmarknaderna i EU:s
medlemsländer fungerar väl och kan
anpassa sig till förändrade förhållanden
för att arbetslösheten inte skall fastna
på en hög nivå.
Förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare bör som utskottet ser det
huvudsakligen regleras genom nationell
lagstiftning. Gemensam lagstiftning
erfordras i princip bara i fråga om
gränsöverskridande aktiviteter och för
att åstadkomma konkurrensneutralitet.
En europeisk reglering av det som i
praktiken utgör ersättning för arbete
riskerar att leda till betydande
välfärdsförluster. Utskottet anser att
de reformer som är nödvändiga för att
den svenska arbetsmarknaden skall
fungera bättre måste beslutas i Sverige.
Härav följer att stridsåtgärder på
arbetsmarknaden bör regleras nationellt.
En stor del av arbetstagarna i Sverige
är sysselsatta i offentliga monopol
vilket lett till inlåsningseffekter, en
könssegregerad arbetsmarknad och dåligt
fungerande lönebildning. Konkurrens på
områden som sociala tjänster och
utbildning anser utskottet är viktigt
också för att stärka arbetstagarnas
ställning. Utskottet menar att arbetet
med att bryta de svenska offentliga
monopolen är en angelägen nationell
uppgift. Arbetet med att bryta monopol i
vidare mening hanteras bäst inom ramen
för den gemensamma marknadens regelverk
och bör bli nästa steg för att
förverkliga den inre marknaden.
Utskottet vill dock betona att
socialpolitik, socialförsäkringar,
sociala transfereringar och
utbildningspolitik inte skall vara
gemenskapspolitik. Konkurrensutsättning
skall syfta till att förbättra
möjligheten att genomföra den politik
som beslutas på nationell eller lokal
nivå, inte att ersätta den. Vad
utskottet med anledning av motion U23 i
berörd del anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
8. Arbetstagarnas rättigheter
Ingrid Burman (v) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets bedömning under
avsnittet Arbetstagarnas rättigheter som
börjar med Vänsterpartiets uppfattning
och slutar med riksdagens åtgärd bort
ha följande lydelse:
EU:s inre marknad måste reformeras i
grunden, och utskottet anser att bland
de åtgärder som därvid skall genomföras
är att införa gemensamma
internationella, fackliga och sociala
program med minimikrav på arbetsrätt,
koncernfackligt samarbete osv.
Det är positivt att regeringen avser
att verka för att det sociala
protokollet inkorporeras i
fördragstexten. Det stärker enligt
utskottets mening EU:s möjligheter att
upprätta minimiregler till skydd för
arbetstagarna och motverkar social
dumpning. Regeringen hävdar att Sverige
i medlemskapsförhandlingarna fått
försäkringar om att kunna upprätthålla
svensk praxis i arbetsmarknadsfrågor,
främst tillämpningen av
kollektivavtalssystemet. En
implementering av EU:s regler via
kollektivavtal förutsätter att svensk
lagstiftning säkerställer avtalens
giltighet på hela arbetsmarknaden.
Utskottet anser att regeringen vid
regeringskonferensen skall verka för att
EU:s fördrag tillåter att direktiven kan
implementeras genom kollektivavtal.
Fördragen skall enligt utskottets
mening också fastslå att nationella
lagar och avtal gäller arbetstagare från
andra länder då de arbetar i ett medlems
land.
Utskottet anser slutligen att
regeringen vid konferensen skall driva
frågan om en mellanstatlig
överenskommelse om att arbetstagare från
tredje land skall ha samma rättigheter i
unionen som EU-medborgare. Rättigheterna
skall innefatta möjlighet till rörlighet
över gränser, anställningsvillkor och
sociala rättigheter.
Vad utskottet med anledning av motion
U22 i berörd del anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
9. Regionalpolitik
Elving Andersson (c) anser att den del
av arbetsmarknadsutskottets bedömning
under avsnittet Regionalpolitik som
börjar med Utskottet har och slutar
med berörd del bort ha följande
lydelse:
EU:s strukturfonder ger enligt
utskottets uppfattning unika möjligheter
att vitalisera det lokala arbetet och
utveckla samarbetet med breda
medborgargrupper. Det ger inte minst
småföretagare och kvinnor nya
möjligheter att skapa sysselsättning.
Kombinationen av nationella och
gemensamma insatser ökar möjligheterna
för att stimulera en hållbar regional
utveckling. EU:s politik för ekonomisk
och social sammanhållning har som mål
att främja en harmonisk utveckling inom
hela gemenskapen.
Enligt artikel 130a skall gemenskapen
särskilt sträva efter att minska
skillnaderna mellan de olika regionernas
utvecklingsnivåer och eftersläpningen i
de minst gynnade regionerna, inbegripet
landsbygdsområdena. Utskottet anser
emellertid att denna formulering i
artikeln inte ger en heltäckande bild av
de särskilda problem som regioner långt
från centrum brottas med. Det finns
därför enligt utskottets mening
anledning att uppmärksamma den
diskussion som förts i
reflektionsgruppen om stöd till
regionerna och öarna i Europeiska
unionens medlemsstaters yttersta
periferi .
Utskottet anser att Sverige vid
regeringskonferensen skall verka för att
en bestämmelse av denna innebörd införs
i fördraget.
Vad utskottet med anledning av motion
U25 i berörd del anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
10. Regionalpolitik
Barbro Johansson (mp) och Ingrid Burman
(v) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets bedömning under
avsnittet Regionalpolitik som börjar med
EU:s strukturfondsmedel och slutar med
det anförda bort ha följande lydelse:
I likhet med Miljöpartiet anser
utskottet att regeringen vid EU:s
regeringskonferens skall driva frågan om
att EU:s regionalpolitiska stöd endast
skall utgå till miljövänliga projekt.
Detta bör riksdagen med anledning av
motion U29 i berörd del som sin mening
ge regeringen till känna.
Särskilda yttranden
1. Jämställdhet
Ingrid Burman (v) anför:
Jag sympatiserar med vad som sägs i
Miljöpartiets motion att Sverige vid
regeringskonferensen bör driva kravet på
könskvotering för att uppnå
grundläggande jämlikhet inom EU:s
institutioner.
2. Jämställdhet
Ingrid Burman (v) anför:
Jag anser att regeringen skall verka för
att ansluta den europeiska gemenskapen
till den europeiska konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna. Därmed skulle
det tydliggöras att gemenskapen delar
värderingen att individer inte skall
diskrimineras på grund av kön, ras,
hudfärg, språk, religion eller politisk
eskådning. Gemenskapen borde också verka
för att individer inte skall
diskrimineras på grund av handikapp,
ålder och sexuell inriktning.
Regeringen bör också verka för att
gemenskapen ägnar uppmärksamhet åt
språkliga och etniska minoriteters
rättigheter.
3. Jämställdhet
Barbro Johansson (mp) anför:
Enligt min mening bör regeringen ge
konkreta besked i sak om vilka krav i
jämställdhetsfrågan man avser att ställa
under regeringskonferensen. Hittills har
regeringen inte visat framfötterna i
dessa frågor i EU-sammanhang. De
regeringsdelegationer från olika
departement som besöker EU-nämnden
domineras kraftigt av män. I
reflektionsgruppen liksom i Coreper
representeras Sverige av män. Enligt min
åsikt bör regeringen under
regeringskonferensen driva kravet på
könskvotering för att uppnå
grundläggande jämlikhet inom EU-
institutionerna.
4. Sysselsättning
Ingrid Burman (v) anför:
Som Vänsterpartiet ofta framhållit är
skatteväxling en teknik som bidrar till
såväl bättre miljö som högre
sysselsättning. Det är en del av vår
sysselsättningspolitik i Sverige. Det är
nödvändigt av bl.a. konkurrensskäl att
frågan ges en lösning på europeisk nivå.
Regeringen bör kraftfullt driva
skatteväxlingsfrågan vid
regeringskonferensen.
Vissa termer och förkortningar
ACP/AVS 70 stater i Afrika,
Västindien och
Stillahavsområdet (African,
Caribbean and Pacific
States ) som är associerade
till gemenskapen genom Lomé
konventionen. Konventionen,
som har sitt ursprung i EU-
staternas tidigare
samarbete med de forna ko
lonierna, är ett avtal om
handel, samarbete och
bistånd.
ALA Asia and Latin-America -
Samlingsbegrepp för EU-
staternas bistånd till
länder i Asien och Latin
amerika.
Association EG:s associationsavtal
Agreements enligt Romfördragets
artikel 238. Överenskom
melserna är baserade på
ömsesidighet vad gäller
rättigheter och
skyldigheter, men medger
vanligen viss förmåns
behandling av den
associerade parten.
Associationsavtal finns med
bl.a. Turkiet och Cypern.
Sedan 1991 har särskilda
associationsavtal, s.k.
Europaavtal, undertecknats
med Polen, Ungern, Tjeckien
m.fl. central- och
östeuropeiska stater.
Europaavtalen innehåller en
referens till framtida EU-
medlemskap. Jämför Europa
avtal.
Associated Associerade transoceana
Overseas länder och territorier,
Countries and länder och territorier
Terri- utanför gemenskapen med
associationsstatus på grund
av sina juridiska
tories bindningar med vissa
medlemsstater (t.ex.
Martinique med Frankrike).
Benelux Ekonomisk union etablerad
genom Haag-överenskommelsen
1948 mellan Belgien,
Nederländerna och
Luxemburg.
Beslut Är bindande för dem de riktar
sig till. Beslut har t.ex.
fattats om införande av
system för informa
tionsutbyte om
vattenkvalitet.
Bulletin of En EG-publikation som
the European redogör för kommissionens
Communities och andra gemenskaps
institutioners arbete.
Publiceras 11 gånger om
året.
Common Agricultural
CAP/PAC Policy/Politique Agricole
Commune - EG:s gemensamma
jordbrukspolitik. I artikel
39 i Romfördraget
fastställs att gemenskapens
jordbrukspolitik syftar
till att öka produktionen
av jordbruksprodukter, ga
rantera jordbrukare en
dräglig levnadsstandard,
stabilisera jord-
bruksmarknaderna samt
garantera rimliga priser
för konsumenterna. Knappt
60 % av EG:s totala budget
går till CAP.
CE Communauté Européenne
(CE)/Europeiska gemen-
skapen (EG).
CECA Communauté Européenne du
Charbon et de
l'Acier/Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG).
CELEX EG-kommissionens
rättsdatabas. Innehåller i
full text bl.a. EG:s grund
läggande traktater (t.ex.
Rom-fördraget), sekundär
lagstiftning (förordningar,
direktiv, beslut, etc.),
avtal mellan EG och tredje
land samt rättsfallen från
EG-domstolen.
CERN Conseil Européen pour la
Recherche Nucléaire/
European Organization for
Nuclear Research -
Europeiska atomforsknings
centret med säte utanför
Genève. Bildades 1954 för
att utföra och koordinera
forskning inom
partikelfysik.
CFP Common Fisheries Policy -
EG:s gemensamma
fiskeripolitik. Enligt dess
grundläggande bestämmelser
skall fiskeresurserna
mellan EU:s medlemsstater
fördelas utifrån följande
kriterier: traditionellt
fiske, förlust av
fiskemöjligheter på grund
av införande av 200-
milsgräns för fiskezoner,
prioritering av områden som
är starkt beroende av fiske
(Irland, norra
Storbritannien).
CIS Custom Information System.
Konvention undertecknad i
juli 1995 syftande till att
möjliggöra ett gemensamt
agerande av
tullmyndigheterna i EU och
utbyte av information för
brottsbekämpande
verksamhet.
Citizen´s Medborgarnas Europa. Blev i
Europe/Europe mitten av 1980-talet ett
des Citoyens samlingsnamn för de
fördelar som de enskilda
medborgarna i EG skulle få
av den inre marknaden.
"Medborgarnas Europa" har
ingen egen tidtabell. Det
syftar på alla de åtgärder
på arbetsmarknadens,
socialpolitikens,
konsumentpolitikens, ut-
bildningens, miljöns och
den fria rörlighetens
områden som direkt gagnar
de enskilda EU-medborgarna.
Co-decision EU-uttryck som syftar på
Europaparlamentets
medbeslutande i besluts
processen. I och med
Maastrichtfördraget
infördes en ny beslutsproce
dur som för första gången
ger parlamentet vetorätt
inom ett femtontal områden,
såsom inre marknadsfrågor,
utbildning, kultur,
hälsovård, konsumentskydd,
transport, kommunikation,
forskning och miljö. Jämför
Cooperation procedure.
Cohesion EU:s målsättning att uppnå
ekonomisk och social
utjämning inom gemenskapen.
Detta påverkar all
verksamhet inom unionen men
bedrivs främst genom de tre
strukturfonderna -
regionalfonden,
socialfonden och
jordbruksfondens utveck
lingssektion. Enligt unions
fördraget i Maastricht
skall en särskild
utjämningsfond (cohesion
fund) för de ekonomiskt
mindre utvecklade medlems
staterna inrättas.
Comité des Europarådets
Ministres/ ministerkommitté. Består av
Committee of medlemsstaternas
Ministers utrikesministrar, som
sammanträder minst två
gånger om året. Kommittén
kompletteras med fack
ministermöten. Mellan
ministermötena sköts
arbetet av den s.k. ställfö
reträdarkommittén.
Comitology EU:s kommittésystem. Som
ett led i strävan att
effektivisera
beslutsprocessen i EG-
organen, få ett snabbare
beslutsfattande och lösa
upp blockeringar på grund
av motsättningar mellan
medlemsländerna tillsätts
kommittéer med olika
status. Vissa har
beslutanderätt, andra är
bara rådgivande.
Community Utfästelser gjorda av EG-
Support kommissionen till
Frameworks medlemsländerna om på vilka
(CSFs) områden och med hur mycket
regionalfonderna kan
användas för nationella
regionalpolitiska
stödåtgärder. Som regel
lämnar EU bidrag
motsvarande högst 70
procent av totalkostnaderna
för ett projekt.
Cooperation I Europeiska enhetsakten
procedure från 1987 fick Europa
parlamentet större
möjlighet att påverka EG:s
lagstiftning genom det s.k.
samarbetsförfarandet. Detta
tillämpas inom de områden
där ministerrådet fattar
beslut med majoritet. Det
gäller framför allt den
s.k. harmoniseringen av
EG:s lagar för den inre
marknaden. Dessutom gäller
det vissa andra områden,
forskningsprogram, den
regionala fonden samt vissa
sociala frågor. Allt som
allt handlar det om ett
tiotal artiklar i
Romfördraget.
Samarbetsförfarandet
utsträcks i
Maastrichtfördraget till
att gälla omkring 15 nya
områden, samtidigt som den
bibehålls för tre gamla.
Jämför Co-decision.
COPO Comité Politique. Politiska
kommittén, som består av
chefstjänstemän från
medlemsstaternas
utrikesdepartement, är
högsta tjänstemannaorgan
för det utrikespolitiska
samarbetet mellan EU-
staterna.
Coreper Comité des Représentants
Permanents/Committee for
Permanent Representatives:
de ständiga
representanternas kommitté
som består av medlems
staternas EG-ambassadörer
och deras ställföreträdare.
Coreper sammanträder varje
vecka och har till
huvuduppgift att förbereda
ministerrådets möten.
Kommittén leder hela den
mångfald arbetsgrupper som
bearbetar kommissionens
förslag inför behandling i
ministerrådet.
COREU Correspondence Européen,
EU:s interna
kommunikationsnät för det
utrikespolitiska samarbetet
mellan medlemsstaterna.
Correspondenc Motsvarande Euro-Info-
e Centres Centres inom EU som vänder
sig till tredje land med
prioritering av EFTA-
länderna och länderna i
Central- och Östeuropa.
Council of 1. EU:s ministerråd. Se EU-
Ministers rådet.
2. OSSE:s ministerråd. Är
högsta beslutande organ.
Består av OSSE-staternas
utrikesministrar, som
enligt OSSE-dokumentet
skall mötas "minst en gång
om året". Det löpande
arbetet sker i den s.k.
högre
tjänstemannakommittén.
Council EU-ministerrådets
Secretariat sekretariat med över 2 300
anställda (som leds av en
generalsekreterare). Råd
sekretariatet bistår minis
terrådet, Coreper och dem
underställda arbetsgrupper
i beslutsberedningen. Har
sitt säte i Bryssel.
Court of EG:s förstainstansrätt - EG-
First domstolens lägre instans
Instance som handlägger konkurrens
ärenden, EKSG-mål samt
arbetsrättsliga frågor
mellan och inom gemens
kapens institutioner.
Besluten kan överklagas hos
domstolens högre instans.
15 domare.
DAC Development Assistance
Committee - OECD:s kommitté
för bistånd till utveck
lingsländer. Jämför OECD.
Davignon- EG:s medlemsstater ingick i
rapporten oktober 1970 en
överenskommelse om att
inleda ett närmare och
oförbindligt utrikes
politiskt samarbete. Rikt
linjerna till detta
samarbete hade skisserats i
en rapport av Etienne
Davignon, belgisk diplomat
och sedermera framträdande
ledamot av EG-komissionen.
Beslutet om närmare utrikes
politiskt samarbete inom
gemenskapen var bl.a. ett
avgörande skäl för Sveriges
beslut att inte ansöka om
EG-medlemskap vid denna
tidpunkt.
Delors Europeiska rådet tillsatte
Plan/Report 1988 en kommitté under
ledning av EG-kommissionens
dåvarande president Jacques
Delors med uppgift att
utreda och föreslå steg i
riktning mot en ekonomisk
och monetär union, EMU. På
våren 1989 presenterade
kommittén sitt förslag som
rekommenderar att EMU
införs i tre faser och
omfattar gemensam penning-
och valutapolitik,
samordning av den
ekonomiska politiken,
gemensam centralbank och en
enhetlig valuta.
Demosthenes Europarådets program för
stöd till länderna i
Central- och Östeuropa i
syfte att främja demokrati
och skydd av de mänskliga
rättigheterna.
DG Directorate General -
Generaldirektorat. EG-
kommissionens sekretariat
är organiserat i sju
stabsfunktioner och 23 gene
raldirektorat (GD) för
olika fackområden. Dessa är
externa förbindelser (GD
I), ekonomi och finans (GD
II), inre marknad och
industripolitik (GD III),
konkurrens (GD IV),
sysselsättning, arbets
marknads- och socialpolitik
(GD V), jordbruk (GD VI),
transporter (GD VII),
bistånd (GD VIII), personal
och administration (GD IX),
information, kommunikation
och kultur (GD X), miljö,
nukleärsäkerhet och
civilskydd (GD XI),
vetenskap, forskning och
utveckling (GD XII),
informationsteknologi och
innovation (GD XIII), fiske
(GD XIV),
finansinstitutioner och
direkta skatter (GD XV),
regionalpolitik (GD XVI),
energi (GD XVII), kredit
och investeringar (GD
XVIII), budget (GD XIX),
revision (GD XX), tullunion
och indirekta skatter (GD
XXI), samordning av
strukturpolitiken (GD XXII)
och företagspolitik,
handel, turism och
kooperation (GD XXIII).
Direktiv Är bindande för EU:s
medlemsstater när det gäl
ler målen som skall uppnås,
men ger varje stat
valfrihet beträffande med
len. Ofta innehåller di
rektiven åtaganden om tid
för införande.
Dublinkonvent EU:s konvention om asyl
ionen undertecknades i Dublin 11
juni 1990 av 11
medlemsstater.
EBRD European Bank for
Reconstruction and Develop
ment, Europeiska banken för
återuppbyggnad och
utveckling. Bildades 1990 i
syfte att underlätta
övergången till öppna,
marknadsorienterade
ekonomier och att främja
privata initiativ i Central-
och Östeuropa. Har sitt
säte i London.
EBU European Broadcasting Union
- Europeiska radiounionen.
EC European Community -
Europeiska gemenskapen. Se
EG.
ECB/ECBS European Central
Bank/European Central Bank
System - den europeiska
centralbanken respektive
det europeiska cent
ralbankssystemet (inkl. de
nationella centralbankerna)
som avses upprättas i EMU:s
fas tre i slutet av 1990-
talet (jämför EMU). Frågan
om bankens säte är
fortfarande inte löst.
Officiella kandidater är
London, Bonn, Frankfurt och
Amsterdam.
Ecofin Ministerrådsmöte i EU
sammansatt av medlems
staternas ekonomi- och
finansministrar. Är till
sammans med General Affairs
Council (som behandlar
frågor av allmän och
utrikespolitisk karaktär)
ett av de viktigaste
ministerrådsmötena i EU.
EDF European Development Fund -
Europeiska
utvecklingsfonden som
förvaltar EU:s
biståndsmedel till AVS/ACP-
staterna under
Lomékonventionen. Har sitt
säte i Luxemburg. Medel
tillskjuts i femårsramar
knutna till Lomékon
ventionen.
EEA 1. European Environment
Agency - Europeiska
miljöbyrån med säte i Kö
penhamn. Dess roll är
främst rådgivande till EG i
miljöfrågor samt ett infor
mationscenter för statistik
över miljösituationen i
medlemsstaterna.
2. European Economic Area -
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Se EES.
EEG Europeiska ekonomiska
gemenskapen. Se EG/EC/CE.
Europeiska ekonomiska
EES samarbetsområdet, be-
stående av EG:s och EFTA:s
samtliga medlemsstater.
Avtalet om att upprätta EES
trädde i kraft den 1
januari 1994. Avtalet
omfattar de fyra friheterna
samt angränsande
politikområden (t.ex.
utbildnings- och
forskningssamarbete). Det
omfattar också de legala
och institutionella frågor
som ligger till grund för
avtalet. Avtalet bygger på
EG:s regelverk - acquis
communautaire - exklusive
den gemensamma jordbruks
politiken, fiskepolitiken,
handelspolitiken och skatte
politiken, m.fl. områden.
Medlemmar är Island, Norge
och Liechtenstein.
EFTA European Free Trade
Association - den europe
iska
frihandelssammanslutningen
som grundades 1960.
Medlemmar är Island, Norge,
Schweiz och Liechtenstein.
Sverige, Finland,
Österrike, Danmark,
Portugal och Storbritannien
var medlemmar av EFTA fram
till dess de anslutit sig
till EG/EU.
EG/EC/CE Europeiska gemenskapen
(EG)/European Community
(EC)/Communauté Européenne
(CE). Består av EKSG, EEG
och Euratom. EG:s med
lemsstater är Belgien
(1951), Frankrike (1951),
Italien (1951), Luxemburg
(1951), Nederländerna
(1951), Tyskland (1951 för
Västtyskland och 1990 för
f.d. DDR), Danmark (1973),
Irland (1973),
Storbritannien (1973),
Grekland (1981), Portugal
(1986), Spanien (1986),
Sverige (1995), Finland
(1995) samt Österrike
(1995). Se också EU.
EG-domstolen Court of Justice of the
European Communities, med
säte i Luxemburg. Är högsta
uttolkare av EG-fördragen
och gemenskapens
lagstiftning. Domstolen
består av 15 ledamöter och
9 generaladvokater (vars
uppgift det är att i varje
mål framlägga ett förslag
till beslut) och har ca 600
anställda.
EG- Är ett utredande,
kommissionen förslagsställande,
verkställande och
övervakande organ.
Kommissionen består av 20
ledamöter - två från vart
och ett av de fem stora
medlemsstaterna (Frankrike,
Italien, Spanien,
Storbritannien och
Tyskland), en från vart och
ett av de övriga.
Ledamöterna i kommissionen
nomineras av
medlemsstaterna och utses
för en femårsperiod.
Kommissionen leds av en
president som väljs för en
period av två år. Varje
ledamot har ett eller flera
ansvarsområden.
Kommissionen biträds av ett
sekretariat som är
organiserat i stabs
funktioner,
generaldirektorat (jämför
DG) och andra enheter. Ca
13 000 tjänstemän arbetar i
kommissionen, vars säte är
Bryssel.
EG:s Acquis communautaire, det
regelverk samlade regelverket inom EG
bestående av förordningar,
direktiv, resolutioner,
domstolsavgöranden, m.m.
EGT Europeiska gemenskapens
officiella tidning. EG:s
sammanställning av direk
tiv, förordningar, etc. som
antagits av ministerrådet.
Kan jämföras med Svensk
författningssamling i
Sverige.
European Investment Bank
EIB - Europeiska inve-st
eringsbanken är ett
självständigt EG-organ med
egen förvaltning.
Etablerades i och med Rom-
fördraget, med syftet att
till speciellt utsatta och
mindre utvecklade regioner
i EG:s medlemsstater ge lån
främst för investeringar i
infrastruktur,
energisektorn och
industriell modernisation.
Lån ges också till staterna
i Central- och Östeuropa
och till de stater som är
anknutna till Lomé
konventionen. Banken har
sitt säte i Luxemburg.
Styrelsen består av de 15
medlemsstaternas finans-
och ekonomiministrar.
EIS European Information
System. EU:s datainfor
mationsnät som skall
regleras i en konvention
och som syftar till att
underlätta kontrollen vid
gemenskapens yttre gränser.
Den skall utgöra ett
komplement till
konventionen om de yttre
gränserna.
Ekonomiska Är ett rådgivande organ inom
och sociala EU med representanter från
kommittén arbetsmarknadens parter,
producent- och konsumentint
ressen, jordbruk, m.m.
Kommittén har 189 ledamöter
och ett sekretariat med
säte i Bryssel med ca 500
anställda.
Europeiska kol- och
EKSG stålgemenskapen. Bildades
1951 genom det s.k.
Parisfördraget. De sex
ur-sprungliga medlems
staterna - Belgien,
Frankrike, Italien,
Luxemburg, Nederländerna
och Västtyskland -
samordnade sina
befogenheter att be-
stämma i frågor som påverkar
produktion och distribution
av kol och stål i den nya
organisationen.
EMS Europeiska monetära
systemet/European Monetary
System - EG:s monetära
samarbetssystem skapades
1978/79 och är lagfäst i
Europeiska enhetsakten från
1987. Samarbetet inriktas
på att vidareutveckla
växelkursmekanismen, ERM,
och främja ömsesidigt
ekonomisk-politiskt
närmande, s.k. konvergens.
EMS består av en gemensam
valuta, ecu,
växelkursmekanismen, ERM,
den monetära
samarbetsfonden, EMCF, samt
kreditstödsfaciliteter.
EMU Economic and Monetary Union
- EU:s ekonomiska och
monetära union. En av EG:s
två regeringskonferenser,
som inleddes i december
1990, behandlade EMU. EMU
är tänkt att genomföras i
tre faser: den första
innebär dels upprättandet
av den inre marknaden och
införandet av fria kapital
rörelser mellan EU-sta
terna, dels att alla
valutor knyts till
växelkursmekanismen i EMS.
Fas två innebär huvud
sakligen en förstärkning av
den ekonomisk-politiska
samordningen och fas tre
skapandet av en gemensam
centralbank, att man låser
växelkurserna mellan
medlemsstaterna och att en
enhetlig valuta införs. Den
enhetliga valutan kommer
att kallas euro . Den
tredje fasen skall enligt
unionsfördraget inledas
senast 1999.
EPU European Political Union -
EG:s politiska union. En
central målsättning allt
sedan Kol- och
stålgemenskapens tillkomst
1951 har varit att skapa en
politisk union. I
Romfördraget från 1957 fram
hålls också de
fördragsslutande parternas
beslutsamhet att "lägga
grunden till ett ständigt
fastare förbund mellan de
europeiska folken". Denna
målsättning bekräftades i
och med enhetsakten från
1987. I december 1990
inleddes en av två
regeringskonferenser för
att behandla EG:s
allmänpolitiska och
institutionella utveckling
i riktning mot en "politisk
union". Resultatet av denna
konferens och den om eko
nomisk och monetär union
blev överenskommelsen i
Maastricht i december 1991
om skapandet av Europeiska
unionen.
ERM Exchange Rate Mechanism -
växelkurssamarbetet inom
EMS. Inom ERM har varje
valuta en fastställd
centralkurs uttryckt i ecu.
På grundval av denna
bestämmer man kurser
gentemot de andra valutorna
i systemet. Grekland deltar
ej i ERM.
EU Europeiska unionen, dvs.
den påbyggnad och
fördjupning av gemenskaps
arbetet som överenskoms i
Maastricht i december 1991.
Begreppet EU används om den
övergripande helhet som
omfattas av
Maastrichtfördraget. Av de
tre s.k. pelare som unionen
vilar på är det pelare 2
(gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik) och
pelare 3 (området för
rättsliga frågor och
inrikes angelägenheter) som
bildar unionens nya samar
betsområden. Begreppet EG
betecknar också fort
sättningsvis det
traditionella ekonomiska
samarbetet inom unionen
(dvs. EG, EKSG samt
Euratom).
EU- Europeiska unionens råd.
rådet/ministe Består av de tolv
rrådet medlemsstaternas utrikes-
eller fackministrar.
Beslutar om EU:s budget och
stiftar lagar inom de
områden där medlemsstaterna
har förbundit sig att föra
gemensam politik. Kallas
vanligen "ministerrådet".
Euratom European Atomic Energy
Community - Europeiska
atomenergigemenskapen. Bil
dades i samband med EEG i
Rom 1957. Euratom har gemen
samma regler om frågor som
berör kärnsäkerhet och
kärnenergin, i vilka ingår
en gemensam marknad för
uranförsörjning, reaktorer
och delar av reaktorer.
Fungerar som kontrollorgan
och driver ett europeiskt
fusionsforskningsprogram.
Eurofed/Europ Arbetsnamn för det
ean Central europeiska central
Bank banksystem som förutses
etableras inom ramen för
EMU-processen.
Euro-Info- Inom ramen för den EG-
Centres aktionsplan som särskilt
inriktas på att öka
möjligheterna för små och
medelstora företag att
tillgodogöra sig fördelarna
av den inre marknaden, har
informationskontor, s.k.
Euro-Info-Centres,
upprättats i medlems
staterna. Syftar främst
till att möjliggöra bättre
information mellan
företagen samt mellan före
tagen och allmänheten.
Europaavtal Associationsavtal mellan EU
och vissa stater i Central-
och Östeuropa. Avtal har
undertecknats med Polen,
Ungern, Tjeckien, Estland
m. fl. central- och
östeuropeiska stater.
Europaavtalen innebär att
ett frihandelsområde skall
upprättas inom tio år. EG
åtar sig att å sin sida
avveckla handelshinder för
industrivaror redan inom
fem år. Avtalen innehåller
vidare regler om
arbetstagares rörlighet,
investeringar, tjänstehan-
del, konkurrensrätt, ekono
miskt samarbete, kulturellt
utbyte och en
utrikespolitisk dialog. I
avtalens inledande avsnitt
anges också att de skall
ses som ett första steg på
vägen mot ett framtida EU-
medlemskap. Jämför Associa
tion Agreements.
Europaparlame Är rådgivande, kontrollerande
ntet och i vissa fall - t.ex. i
budgetfrågor - medbes
lutande organ. Består av
626 ledamöter, valda direkt
för fem år. Parlamentet
håller vanligen sina
sessioner en vecka varje
månad (utom i augusti) i
Strasbourg. Normalt möts
utskott och partigrupper i
Bryssel. Huvuddelen av
parlamentets sekretariat,
som har ca 3 000 anställda,
finns i Luxemburg.
Europarådet Dess stadgar undertecknades
1949 i London. Syftet är
att samarbeta inom en rad
områden: mänskliga
rättigheter, sociala
frågor, utbildning, kultur,
ungdomsfrågor, hälsofrågor
och naturvård. Organi
sationen har i dag 39
medlemmar, senast upptogs
Ryssland som medlem. Har
sitt säte i Strasbourg.
Rådets generalsekreterare
är f.n. svensken Daniel
Tarschys.
European Europarådets konvention om
Convention on de mänskliga rättigheterna.
Human Rights Se Europarådet.
European Europeiska domstolen för
Court of mänskliga rättigheter.
Human Rights Domstolen, med säte i
Strasbourg, skall se till
att Europarådets konvention
från 1950 om de mänskliga
rättigheterna efterföljs.
European I varje EU-stat finns ett
Documentation antal informationscentra
Centre med uppgift att till
handahålla information om
EG:s regelverk,
institutioner e.d. Är
oftast knutna till
universitet eller
högskolor.
European Europeiska miljöbyrån.
Environmental Upprättades 1974 med syftet
Bureau att fungera som ett
informationsnätverk för
miljöfrågor i Europa,
främst i EU:s medlems
stater. Består i dag av ca
200 miljöorganisationer.
Har sitt säte i Bryssel.
Europeiska Acte Unique. Reviderade
enhetsakten 1987 EG:s gemenskapsfördrag
- Romfördraget och Paris
fördraget. Innebar ökad an
vändning av
majoritetsbeslut, för
stärkning av Europa
parlamentets roll och
fördragsfäste målet att
till utgången av 1992
upprätta den inre
marknaden. Fördragsfäste
även områdena miljö,
arbetsmiljö, regionalstöd
och forskning samt det
europeiska utrikespolitiska
samarbetet, EPS (numera
GUSP).
Europeiska Detta EU:s toppmöte, som
rådet tillkom på informell basis
1974, består av
medlemsstaternas stats- och
regeringschefer och EG-
kommissionens ordförande.
Europeiska rådet
stadgefästes först i
enhetsakten 1987 och förs i
det nya unionsfördraget in
i den formella
beslutshierarkin. Skall
sammanträda två gånger per
år för att bl.a. ge poli
tiska impulser i arbetet
och behandla större frågor.
Europol EU-organ för
polissamarbete inom ramen
för Maastrichtavtalets
tredje pelare för att
förhindra och bekämpa
terrorism, narkotikahandel
och annan internationell
brottslighet. Ett första
steg blir
informationssamarbete kring
illegal narkotikahandel
genom den nyupprättade
narkotikaenheten (Euro-pol
Drugs Unit).
Förordning Antas av EU-rådet på
förslag från kommissionen.
Är omedelbart bindande för
alla medlemsstater liksom
för företag och enskilda
inom EU. Förordning tar
över nationell lag.
G7 Internationellt forum för
ekonomisk-politiskt
samarbete mellan USA,
Canada, Japan,
Storbritannien, Frankrike,
Tyskland och Italien samt
EU genom kommissionen och
ordförandestaten. Håller
årliga toppmöten i juli.
G10 Internationellt forum för
ekonomisk-politiskt
samarbete bestående av USA,
Japan, Tyskland, Frankrike,
Storbritannien, Canada,
Italien, Belgien,
Nederländerna, Sverige och
Schweiz.
Forum bestående av OECD-
G24 staterna för samordning av
biståndet till staterna i
Central- och Öst-europa.
Samordning och förvaltning
sköts av EG-kommissionen.
Sammanträder på minister
nivå, med högre tjänstemän
och i arbetsgrupper. I
vissa möten deltar även
Internationella
valutafonden, Världsbanken,
Parisklubben, ECE och EBRD.
GATT General Agreement on
Tariffs and Trade - det
allmänna tull- och handel
savtalet. Eftersträvar
avreglering av
världshandeln. Har
omvandlats till en
internationell
organisation, VHO/WTO (se
detta ord).
GSP Generalized System of
Preferences - det allmänna
tullpreferenssystemet (till
förmån för
utvecklingsländer).
GUSP/CFSP Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik som EU:s
medlemsstater utvecklar
inom ramen för fördraget om
Europeiska unionen (eng.
Common Foreign and Security
Policy).
Gymnich Informellt
utrikesministermöte inom EU
varje halvår, som ägnas en
allmän diskussion om
övergripande utrikes
politiska frågor. Uppkallat
efter den by utanför Bonn
där det första mötet ägde
rum.
Harmonisering EU-term som syftar på
ändring av nationell
lagstiftning så att den öve
rensstämmer med EG:s
regelverk.
Helios Handicapped People in the
European Community Living
Independently in an Open
Society - EG-program som
syftar till utveckling av
arbetsmarknadsutbildning
och rehabiliterande
åtgärder för personer med
svåra fysiska och/eller
psykiska handikapp, att
söka integrera dem i
samhället och göra det
möjligt för dem att leva
ett självständigt liv.
Icke- Bekräftelse från EG-
ingripandebes kommissionen att ett
ked förfarande inte strider mot
EG:s konkurrensregler.
Inter-governmental
IGC Conference; den regerings-
konferens mellan EU:s
medlemsstater som enligt
Maastrichtfördraget skall
inkallas 1996 för att
undersöka vilka
bestämmelser i fördraget
som skall revideras för att
de i fördraget angivna
målen skall kunna
uppfyllas. Konferensen
inleds i Turin den 29 mars
1996 och beräknas avslutas
i Amsterdam i juni 1997.
IMF International Monetary Fund
- Internationella
valutafonden med säte i
Washington DC, USA.
Upprättades 1947 genom
Bretton Woods-överens
kommelsen.
INFO 92 EG-kommissionens
vitboksdatabas. Presenterar
med en sammanfattning inne
håll, syfte,
användningsområde, m.m. av
de 289 förslagen i EG:s
vitbok. Uppgifter lämnas
vidare om var i
beslutsprocessen förslagen
befinner sig,
ikraftträdandedatum,
referens till var de är
publicerade, m.m.
Interreg EG:s regionalpolitiska
program för stöd till
gränsregioner mellan
medlemsstaterna. Programmet
syftar främst till att
förbereda ekonomiskt mindre
utvecklade gränsregioner
för den ökade konkurrensen
i och med upprättandet av
den inre marknaden.
ISO International Organization
for Standardization -
internationella standar
diseringsorganisationen.
IT Information Technology -
informationsteknik.
JO/OJ/EGT Journal Officiel/Official
Journal/Europeiska
gemenskapernas officiella
tidning. Se EGT.
Lomékonventio Ramavtal för EU:s bistånd
nen till de 70 s.k. AVS-
staterna i Afrika,
Västindien och
Stillhavsområdet.
Lomékonventionen är ett
avtal om handel, samarbete
och bistånd. De viktigaste
inslagen i konventionen
gäller handelslättnader,
kommersiellt, ekonomisk-
finansiellt och
industriellt samarbete samt
bestämmelser avsedda att
stabilisera utvecklings
ländernas exportinkomster.
Den nuvarande fjärde
konventionen (Lomé IV)
slöts 1990 för tio år.
Biståndsåtaganden under
konventionen förvaltas av
Europeiska
utvecklingsfonden (EDF).
Jämför ACP/AVS och EDF.
Luxemburg- Vid två EG-möten i januari
kompromissen 1966 beslutades efter
franskt villkor att viktiga
beslut i ministerrådet även
fortsättningsvis skulle
fattas enhälligt, dvs.
varje medlemsstat kunde
inlägga veto mot beslut
vars genomförande den ansåg
skada dess nationella
intressen. Detta beslut,
som både brukades och
missbrukades under de
följande åren, utgjorde en
av de främsta anledningarna
till att EG:s besluts-kraft
försvagades fram till 1987
då enhetsakten införde ökad
användning av majoritets
beslut.
Luxemburgproc Startade med en gemensam
essen deklaration i anslutning
till ministermötet EFTA-EG
i Luxemburg år 1984, om att
skapa ett breddat och
fördjupat samarbete
parterna emellan.
Meddelanden Skrivelser som används av
EG-kommissionen för att
exempelvis informera
medlemsländerna eller lägga
fram förslag om
förordningar, beslut,
direktiv osv.
Merger Treaty Fusionsfördraget.
Överenskommelser från 1965
som samlade de tre ge
menskapsfördragen - EKSG,
EEG och Euratom - under
gemensam kontroll av en
kommission och ett minister
råd. Överenskommelsen
trädde i kraft i juli 1967.
MR Mänskliga rättigheter.
NAC North Atlantic Council -
Nordatlantiska rådet består
av de 16 NATO-staternas
utrikesministrar. Håller
regelbundet återkommande
möten.
NACC North Atlantic Cooperation
Council - Nordatlantiska
samarbetsrådet är ett sam
rådsforum för
säkerhetsfrågor mellan
NATO:s medlemsstater, de
f.d. Warszawapaktsstaterna
och OSS-staterna.
NATO North Atlantic Treaty
Organisation - den
nordatlantiska försvars
organisationen, även kallad
Atlantpakten, grundades
1949 med säte i Bryssel. De
16 medlemmarna är Island,
Norge, USA, Kanada och
Turkiet samt de 15
medlemsstaterna i EU med
undantag för Sverige,
Finland, Österrike och
Irland.
Notices Icke bindande
tillkännagivanden av EG-kom-
missionen: tolkning av gäl
lande bestämmelser.
NPT Icke-spridningsfördraget
(Non Proliferation Treaty)
- avtal om icke-spridning
av kärnvapen.
Närhetsprinci Även benämnd
pen subsidiaritetsprincipen.
Denna EU-princip går ut på
att endast det som inte kan
göras effektivt på
nationell, regional eller
lokal nivå skall göras på
gemenskapsnivå. Dvs. beslut
inom gemenskapen bör fattas
så nära medborgarna som
möjligt. Principen fördrags
fästes i och med
Maastrichtavtalet om en
europeisk union men har
redan tidigare varit
vägledande för arbetet på
många områden.
OECD Organization for Economic
Cooperation and Development
- Organisationen för
ekonomiskt samarbete och
utveckling. Hette
ursprungligen OEEC -
Organization for European
Economic Cooperation
(organisationen för euro
peiskt ekonomiskt
samarbete) - och skapades
1948 för att främja återup
pbyggnaden i Europa efter
kriget. OECD, som har sitt
säte i Paris, omfattar i
dag 24 "västekonomier"
(Europa, Nordamerika,
Japan, Australien och Nya
Zeeland) och ägnar sig
främst åt
informationsutbyte, analys
och viss samordning av ett
brett spektrum av
ekonomiska frågor.
OSS Oberoende staters samvälde
(f.d. Sovjetunionen).
Oberoende staters samvälde
(OSS) är en lös samarbets
organisation mellan de f.d.
Sovjetrepub-likerna utom
Georgien och de tre
baltiska staterna Estland,
Lettland och Litauen.
Organisationen har sitt
säte i Vitrysslands
huvudstad Minsk.
OSSE/OSCE Organization for Security
and Cooperation in Europe,
tidigare ESK, den
europeiska
Organisatione säkerhetsorganisationen.
n för Kallas ibland Helsingfors
säkerhet och processen då arbetet
samarbete i inleddes i Helsingfors
Europa 1975. Omfattar alla stater
i Europa och det forna
Sovjetunionen samt USA och
Canada. Till ämnen som
behandlas inom OSSE hör
säkerhetsfrågor av militär
och politisk art; eko
nomiskt, vetenskapligt,
teknologiskt och miljö
mässigt samarbete liksom
frågor med anknytning till
det humanitära och
kulturella området, ofta
kallade ESK:s/OSSE:s
mänskliga dimension.
Arbetet leds av ett
ordförandeland som till
sitt stöd har en general
sekreterare och tre insti
tutioner - ett sekretariat
i Prag, ett konflikt
lösningscenter i Wien och
ett demokratistödscenter i
Warszawa.
Paris Charter Parisstadgan. Slutdokument
från ESK:s (numera OSSE)
toppmöte i Paris i november
1990, som beseglade
försoningen mellan Öst- och
Västeuropa. Är tillsammans
med Helsingforsdokumentet
från 1975 grunddokument för
ESK:s (OSSE:s) verksamhet.
PFF/PFP Partnerskap för
fred/Partnership for Peace;
samarbete på det
fredsbevarande området i
vilket deltar NATO-staterna
och nästan alla stater i
Central- och Östeuropa samt
Sverige och Finland.
PHARE Poland and Hungary Aid for
Restructuring of the
Economies - Den del av EU-
staternas tekniska bistånd
till samtliga central- och
östeuropeiska stater, som
kanaliseras via EU:s budget
och administreras av EG-kom
missionen. Har i takt med
den politiska utvecklingen
utsträckts till alla
staterna i Central- och
Östeuropa. 1992 uppgick
detta bistånd till 1
miljard ecu.
PPP Polluter Pays Principle.
EG:s miljöprincip om att
"förorenaren betalar".
Proportionali En EU-princip ofta använd
ty av EG:s domstol för att
hindra oproportionella
åtgärder (i form av
importförbud, tullar,
o.dyl.) av en medlemsstat
mot en annan.
REGEN EG:s energiprogram med
syfte att utvidga den inre
energimarknaden till
ekonomiskt mer eftersatta
regioner inom gemenskapen.
Ett annat syfte är att
uppmuntra till större
gasanvändning än hittills
för att på så vis undvika
ett alltför stort
oljeberoende.
Regionkommitt Inrättades genom
én Maastrichtfördraget och
består av företrädare för
lokala och regionala organ.
Rekommendatio Recommendations and
ner och Opinions. Antagna av EU-
yttranden rådet på förslag från
kommissionen. Saknar legal
verkan och är således inte
bindande.
Revisionsrätt Har sitt säte i Luxemburg.
en Är EG:s högsta
revisionsorgan. Domstolen
har 15 ledamöter och ett
sekretariat med drygt 300
anställda.
Romfördraget Detta fördrag som slöts år
1957 om den europeiska
ekonomiska gemenskapen
(EEG), med senare tillägg
och ändringar, kan kallas
EG:s grundlag och
regeringsform. Till sin
egentliga natur är
fördraget en
överenskommelse mellan
stater som behåller sin
nationella handlingsfrihet,
men samtidigt är beredda
att på klart angivna
villkor och inom precist
definierade områden
begränsa eller avstå från
sin suveräna
handlingsfrihet och
överlämna denna till
"gemenskapen".
Rådgivande Rådgivande kommittéer
kommitté upprättade av EG-
kommissionen. Deras uppgift
är att ge råd och yttra sig
över specifika frågor:
exempelvis yttrar sig EG:s
rådgivande kommitté för
konsumentfrågor (Consumer's
Consultative Committee)
över förslag till beslut
som rör konsumentfrågor.
Schengen Överenskommelse 1995 mellan
Beneluxländerna, Frankrike
och Tyskland med syftet att
avskaffa gränskontrollerna
för persontrafik staterna
emellan, samt etablera ökad
kontroll vid de externa
gränserna, gemensam vi
seringspolitik och utökat
informationsutbyte. Flera
andra EU-stater har
sedermera anslutit sig till
avtalet. Sverige avser, som
ett första steg, att bli
observatör i
Schengensamarbetet.
SIS Schengen Information
System. Ett
datainformationsnät som
syftar till att underlätta
kontrollen av
Schengenstaternas yttre
gränser. Systemet utgör
modell för EIS som på sikt
skall omfatta samtliga EU-
stater.
Social EU:s sociala stadga. Antogs
Charter av alla EG-stater utom
Storbritannien i form av en
deklaration 1989. Betraktas
som ett politiskt
instrument med "moraliska
förpliktelser" för
medlemsstaterna att se till
att de grundläggande
sociala rättigheter som
stadgan behandlar garan
teras i respektive stat.
Den ger också en uppmaning
till kommissionen att lägga
fram förslag till direktiv
och rekommendationer eller
på andra sätt söka
genomföra innehållet i
stadgan som bl.a. omfattar
arbetsmarknads- och
yrkesutbildningsfrågor,
jämställdhet, arbetsmiljö-
och handikappfrågor. Har
följts upp via ett
speciellt handlingsprogram.
Standing Konferens, med säte i
Conference of Strasbourg, som bildades
Local and 1987 och som i dag samlar
Regional delegater från den
Authorities regionala och kommunala
of Europe nivån i Europarådets
medlemsstater. Har som
syfte att stödja regionalt
och lokalt samarbete i
Europa.
Structural Strukturfonderna. För
Funds perioden 1994-99 kommer de
tre strukturfonderna
(regionalfonden,
socialfonden och
utvecklingssektionen av
jordbruksfonden) att
disponera ca 1 300 mil
jarder kronor för regionala
utvecklingsprogram med
syfte att utjämna de
regionala och lokala
ojämlikheterna inom
gemenskapen. Bidragen går
huvudsakligen (70 %) till
de fattigaste regionerna
men även till industri
regioner på tillbakagång
liksom till
landsbygdsutveckling och
sysselsättningsskapande
projekt i de rikare
medlemsstaterna.
Ytterligare bidrag för
dessa ändamål kan erhållas
i form av lån från EIB.
Subsidiaritet Se Närhetsprincipen.
sprincipen
TACIS Technical Assistance to the
Commonwealth of Independent
States and Georgia. EG-
kommissionens bistånds
program för staterna i
forna Sovjetunionen (utom
de tre baltiska staterna,
som faller under PHARE-
programmet). 1992 uppgick
detta bistånd till 450
miljoner ecu,
katastrofbistånd oräknat.
TBTs Technical Barriers to Trade
- tekniska handelshinder.
Syftar på problem som
uppstår genom att skilda
stater har olika regler om
hur en produkt skall vara
beskaffad i fråga om t.ex.
dimensioner,
säkerhetsordningar och
märkningsbestämmelser.
Trevigruppen Samarbetet mellan EU:s
justitie- och
inrikesministrar
beträffande bekämpning av
internationell terrorism,
narkotikahandel och
organiserad brottslighet.
Trojka Trepartsgrupp inom EU:s
utrikesministerråd
bestående av den tidigare,
den pågående och den
kommande
ordförandeskapsstaten
assisterade av EG-
kommissionen. Trojkan
företräder ofta EU
gemensamt i
utrikespolitiska
sammanhang.
VEU/WEU Västeuropeiska
unionen/Western European
Union - organisation för
försvars- och
säkerhetspolitiskt
samarbete som upprättades
1948. Medlemmar är EU:s
medlemsstater utom Irland
och Danmark (som dock båda
är observatörer). Sverige
är observatör.
Visegradstate En beteckning på de fyra
rna centraleuropeiska staterna
Polen, Ungern, Tjeckien och
Slovakien. Dessa utvecklar
ett allt närmare samarbete,
med bl.a. frihandelsplaner,
och söker samtidigt
gemensamt ett närmande till
EU och EFTA. Bl.a. har man
med EU förhandlat fram
associationsavtal, s.k.
Europaavtal (se detta ord).
VHO/WTO World Trade Organization,
den internationella
världshandelsorganisationen
som omfattar, förstärker
och utvidgar det
hittillsvarande regelverket
inom GATT (General
Agreement on Tariffs and
Trade).
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1
2. Skrivelsen 3
3. Motionerna 3
3.1 Motioner väckta under den
allmänna motionstiden 1994/95 3
3.2 Motioner väckta med anledning
av regeringens skrivelse
1995/96:30 4
4. Yttranden från andra utskott m.m. 16
5. Utskottet 16
5.1 Sammanfattning av skrivelsen 16
5.1.1 Bakgrund 16
5.1.2 Övergripande svenska
målsättningar och regeringens
principiella ställningstaganden 17
5.2 Frågor inför
regeringskonferensen 25
5.2.1 Allmänna överväganden och
vissa övergripande frågor 25
5.2.2 EU:s utvidgning och externa
relationer i övrigt 38
5.2.3 Skyddet av mänskliga
rättigheter och grundläggande
friheter 43
5.2.4 Öppenhet och insyn 45
5.2.5 Jämställdhet 48
5.2.6 Tillväxt, sysselsättning
och den inre marknaden 52
5.2.7 Den ekonomiska och monetära
unionen 61
5.2.8 Regionalpolitik 62
5.2.9 Konsumenternas intressen 63
5.2.10 Hälso- och socialpolitiska
frågor 68
5.2.11 Miljöfrågor m.m. 70
5.2.12 Den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP) 81
5.2.13 Djurskyddsfrågor 83
5.2.14 Energifrågor 85
5.2.15 Arbetstagarnas rättigheter 87
5.2.16 Den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (GUSP) 91
5.2.17 Samarbete i rättsliga och
inrikes frågor 100
5.2.18 Institutionella frågor 107
5.2.19 Övriga frågor 117
Hemställan 123
Reservationer 131
1. EU:s övergripande karaktär
(mom. 1) 131
2. Artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen (mom. 4) 132
3. Artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen (mom. 4) 132
4. Artikel 235 och
subsidiaritetsprincipen (mom. 4) 133
5. De nationella parlamentens roll
(mom. 5) 134
6. Utträdesrätt och suspension
(mom. 7) 134
7. Observatörskap med yttranderätt
(mom. 11) 135
8. Markering om den gemensamma
jordbrukspolitiken (mom. 12) 136
9. EU:s anslutning till
Europakonventionen m.m. (mom. 16) 136
10. Barnets rättigheter (mom. 17) 136
11. Sysselsättningsfrågornas
karaktär i övrigt (mom. 25) 137
12. Småföretagens betydelse (mom.
27) 138
13. Den fortsatta EMU-processen
m.m. (mom. 28) 138
14. Den fortsatta EMU-processen
m.m. (mom. 28) 139
15. Den fortsatta EMU-processen
m.m. (mom. 28) 140
16. Regionalpolitiska frågor (mom.
29) 141
17. Regionalpolitiska frågor (mom.
29) 141
18. Inhemska bestämmelser på
varuområdet (mom. 32) 142
19. Grundläggande principer för en
hållbar utveckling m.m. (mom. 37) 143
20. Grundläggande principer för en
hållbar utveckling m.m. (mom. 37) 143
21. Miljögarantin m.m. (mom. 38) 144
22. Miljögarantin m.m. (mom. 38) 144
23. Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. (mom. 40) 145
24. Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. (mom. 40) 146
25. Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. (mom. 40) 147
26. Ekonomiska styrmedel,
skatteväxling m.m. (mom. 40) 147
27. Kemikaliekontroll (mom. 41) 148
28. EU:s transportpolitik (mom.
42) 149
29. EU:s transportpolitik (mom.
42) 149
30. Djurskyddsfrågor i övrigt
(mom. 48) 150
31. Euratom m.m. (mom. 49) 150
32. Europarådets respektive EG:s
sociala stadga (mom. 51) 151
33. Företrädare för GUSP (mom. 55) 151
34. Beslutsreglerna inom GUSP
(mom. 56) 152
35. Fredsfrämjande verksamhet m.m.
(mom. 57) 152
36. Avskaffande av VEU m.m. (mom.
58) 153
37. Vapenexportpolitiken hos EU:s
medlemsstater (mom. 61) 153
38. Kommissionens roll i
samarbetet inom tredje pelaren
(mom. 63) 154
39. Inre gränskontroll (mom. 64) 154
40. Europol (mom. 65) 155
41. Europol (mom. 65) 155
42. Samarbetet i rättsliga och
inrikes frågor i övrigt (mom. 67) 156
43. Plats för parlamentets
verksamhet (mom. 77) 156
44. Regionkommittén (mom. 86) 157
45. Åtgärder mot fusk (mom. 88) 157
46. Ramlagstiftning för brott mot
europeisk lag (mom. 89) 157