Utskottet behandlar i detta betänkande
proposition 1995/96:44 Riktlinjer för
upphandling av Gotlandstrafiken m.m.
jämte 13 motioner.
Regeringen föreslår att staten även
fortsättningsvis skall garantera en
tillfredsställande person- och
godstrafikförsörjning mellan fastlandet
och Gotland. Den framtida färjetrafiken
skall inte kosta mer för staten än
dagens trafiksystem och kännetecknas av
att den är passagerarvänlig,
näringslivsanpassad, säker och
miljöanpassad. Utgångspunkten skall
vara en av staten garanterad bastrafik
på två fastlandshamnar. Det nuvarande
tra-fikavtalet med Nordström & Thulin
AB sägs upp per den 31 december 1997.
Efter upphandling föreslås att ett nytt
avtal tecknas på högst tio år. I
propositionen föreslås även en
avveckling av högstprisregleringen och
Gotlandstillägget.
Utskottet anser att staten även
fortsättningsvis bör ha ansvar för att
det finns en tillfredsställande
trafikförsörjning med färja till och
från Gotland. Utskottet bedömer att de
av regeringen föreslagna riktlinjerna
är väl ägnade att främja en
tillfredsställande utveckling av
Gotlandstrafiken. Utskottet förutsätter
att regeringen för riksdagen kommer att
redovisa resultatet av
trafikupphandlingen. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Syftet med flera av dem torde dock
komma att tillgodoses.
Vid betänkandet har fogats 13
reservationer. De frågor som
reservationerna avser samt de
partigrupper eller enskilda
partimedlemmar som har avgett
reservationerna framgår översiktligt i
avsnittet Hemställan i utskottets
yttrande (s. 21-22).
Propositionen
Regeringen
(Kommunikationsdepartementet) föreslår
i proposition 1995/96:44 att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag
om begränsning av rätten att bedriva
linjesjöfart på Gotland,
2. antar regeringens förslag till lag
om upphävande av lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter vid utgången
av december 1998,
3. godkänner de riktlinjer som
regeringen förordar för den framtida
färjetrafiken till och från Gotland.
Lagförslagen har fogats som bilaga 1
till betänkandet.
Motionerna
1995/95:T10 av Per Westerberg m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen avslår de delar av
förslaget som berör stiftandet av en
lag om begränsning av rätten att
bedriva linjesjöfart på Gotland i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar upphäva
lagen om linjesjöfart på Gotland
fr.o.m. utgången av nuvarande
trafikperiod, den 31 december 1997, i
enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär
utredning av, och eventuellt förslag
om, en snabbare avveckling av
högstprisregleringen.
1995/96:T11 av Conny Sandholm (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljö och ekonomiska skäl
för Oxelösund som en av huvudhamnarna
för Gotlandstrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompletterande frakttrafik.
1995/96:T12 av Lilian Virgin och
Ingibjörg Sigurdsdóttir (båda s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den av staten
garanterade bastrafiken skall ske på
hamnarna Visby-Nynäshamn och
Visby-Oskarshamn,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att färjelinjerna
klassificeras som riksvägar och ges
vederbörliga vägnummer,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga annan
kompensation av merkostnaderna i
godstrafiken innan avveckling sker av
högstprisreglering och Gotlandstillägg,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen att
vägprincipen skall gälla för resor till
och från Gotland,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kapacitetsanpassat
vägpris bör prövas inför upphandlingen
av Gotlandstrafiken,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pröva förutsättningarna
att lägga huvudmannaskapet för trafiken
på
Vägverket/Kommunikationsdepartementet.
1995/96:T13 av Reynoldh Furustrand
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Oxelösund som
fastlandshamn för Gotlandstrafiken.
1995/96:T14 av Håkan Juholt (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om två fastlandshamnar för
Gotlandstrafiken.
1995/96:T15 av Agneta Ringman (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet till konkurrerande
och kompletterande färjetrafik till
Gotland,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samma möjlighet skall
ges till konkurrerande och
kompletterande via-trafik till
Östeuropa och Baltikum.
1995/96:T16 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett större
regionalt inflytande över
Gotlandstrafiken genom införande av ett
trafikråd,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sänkning av
längdmetertaxan,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en årlig utvärdering av
Gotlandstilläggets och
högstprisregleringens
avvecklingseffekter.
1995/96:T17 av Eva Arvidsson m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Nynäshamn och
Oskarshamn bör utgöra bashamnar på
fastlandet för Gotlandstrafiken.
1995/96:T18 av Sivert Carlsson och Agne
Hansson (båda c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av två
fastlandshamnar för Gotlandstrafiken
omfattande såväl gods- som
passagerartrafik året om,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Oskarshamn också i
fortsättningen bör vara en av dessa två
hamnar med garanterad bastrafik året
om,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av flexibla
lösningar för framtida Gotlands- och
Östersjötrafik,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sommartrafik
Västervik-Gotland och Öland-Gotland.
1995/96:T19 av Ingrid Skeppstedt (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Oxelösund som en av
fastlandshamnarna för Gotlandstrafiken.
1995/96:T20 (mp) av Elisa Abascal Reyes
och Gudrun Lindvall (båda mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska ramen för den
statligt garanterade bastrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Gotlandstillägget och lagen
(1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fastlandshamnarna för den
statligt garanterade bastrafiken,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att klassa vägen till och
från Gotland som riksväg,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om reserverade platser på
färjan för bofasta gotlänningar.
1995/96:T21 av Elving Andersson m.fl.
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om via-trafik,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibla lösningar,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bastrafik på Oskarshamn och
Nynäshamn,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om huvudmannaskap,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om status av riksväg,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för ett nytt
transportstöd,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om transportstöd motsvarande
transportstöd för Norrlandstrafiken.
1995/96:T22 av Karl-Erik Persson m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de ekonomiska ramarna
för den framtida Gotlandstrafiken
slutligen fastställs efter det att
trafiken har upphandlats i konkurrens i
enlighet med en kravspecifikation som
utgår från det gotländska samhällets
transportbehov,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa annan
finansiering av merkostnaderna i
godstrafiken mellan Gotland och
fastlandet innan beslut tas om att
nuvarande högstprisreglering och
Gotlandstillägg skall avvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att färjelinjerna mellan
Gotland och fastlandet klassificeras
som riksvägar,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Vägverket skall vara
huvudman för färjetrafiken,
5. att riksdagen beslutar att
färjetrafiken mellan Gotland och
fastlandet skall ske på hamnarna
Nynäshamn och Oskarshamn,
6. att riksdagen begär att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag
till principer för prissättningen av
persontransporten i Gotlandstrafiken
innan ny upphandling startar,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om statligt ägda fartyg,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalt inflytande över
Gotlandstrafiken.
Utskottet
1 Bakgrund
1.1 Ärendet och dess beredning
Sedan 1970-talets början har staten
tagit på sig ett ekonomiskt och
politiskt ansvar för färjetrafiken på
Gotland. Riksdagen beslutade den 15
december 1970 att linjesjöfart på
Gotland endast skall få bedrivas efter
särskilt tillstånd av regeringen, s.k.
koncession. Reglerna lades fast i lagen
(1970:871) om linjesjöfart på Gotland.
Lagen kom till i syfte att garantera en
tillfredsställande transportförsörjning
till och från Gotland till lägsta
samhällsekonomiska kostnad. År 1971
beslutade riksdagen att införa ett
godstransportstöd för transporterna på
färja från Gotland. Tre år senare
utvidgades stödet till att även omfatta
godstransporter på färja till Gotland
och persontransporterna på färjorna.
Stödet till Gotlandstrafiken har
varierat kraftigt i omfattning under
åren. Det statliga transportstödet
beräknas för perioden juli 1995-juni
1996 uppgå till 175 miljoner kronor.
Genom koncessionskravet och genom att
taxor och turplaner för trafiken
fastställs av staten har staten ett
dominerande inflytande över
färjetrafiken till och från Gotland.
Sedan lagen om linjesjöfart tillkom
har staten ingått fyra avtal om
färjetrafiken till och från Gotland.
Varje avtal har i praktiken inneburit
en ensamrätt för trafikutövaren att
bedriva regelbunden person- och
godstrafik, s.k. linjesjöfart, mellan
fastlandet och Gotland. Den nuvarande
koncessionen, som sträcker sig till den
31 december 1997, innehas av Nordström
& Thulin AB. Företaget bedriver
trafiken genom sitt helägda dotterbolag
Gotlandslinjen AB. Om det nuvarande
avtalet med Nordström & Thulin AB inte
sägs upp före utgången av år 1995
förlängs avtalet med ytterligare fem
år.
I det av riksdagen godkända
betänkandet (bet. 1992/93:TU18, rskr.
244) underströk trafikutskottet bl.a.
vikten av att färjetrafiken till och
från Gotland får en långsiktig lösning
och att en sådan förbereds i god tid
innan nuvarande avtalsperiod löper ut.
Utskottet ansåg därför att en
parlamentarisk kommitté borde
tillsättas. Regeringen bemyndigade
därefter den 17 juni 1993 dåvarande
chefen för Kommunikationsdepartementet
att tillkalla en särskild kommitté med
uppdrag att lämna förslag till
långsiktiga lösningar för färjetrafiken
till och från Gotland. Kommittén
redovisade sitt arbete den 15 april
1995 i rapporten Framtidsanpassad
Gotlandstrafik, SOU 1995:42.
Utredningen har remissbehandlats.
Utskottet har i samband med ärendets
beredning företagit en studieresa till
Gotland och inhämtat synpunkter från
bl.a. Nordström & Thulin AB,
länsstyrelsen och kommunen samt
överlagt med representanter från
näringslivet på ön. Utskottet har
vidare mottagit ett flertal skrivelser
i ärendet samt inhämtat information
från Kommunikationsdepartementet.
1.2 Trafikstruktur
Färjetrafik till Gotland (Visby) sker i
dag åretrunt från två fastlandshamnar -
Nynäshamn och Oskarshamn. De senaste
åren har resandet ökat. Antalet
passagerare uppgick under år 1994 till
ca 1 054 000. Resandet varierar stort
över året. Ungefär en tredjedel av alla
transporter av passagerare och bilar
sker under juli månad då
färjekapaciteten är i det närmaste
maximalt utnyttjad. Förutom de
årstidsberoende variationerna varierar
resandet också kraftigt beroende på
veckodagar, helger och skollov.
Godstrafiken utvisar till skillnad från
persontrafiken en någorlunda jämn
beläggning över året och är också
tämligen jämnt fördelad mellan den
södra och norra linjen. Med
Gotlandslinjens färjor fraktades totalt
under år 1994 drygt 460 000 ton.
Gotlandslinjen har i dag tre fartyg i
trafik, två större kombinationsfärjor
för passagerare och gods - Nord
Gotlandia och Graip - samt en mindre
dagfärja - Nord Neptunus - som används
som komplement under hög- och
mellansäsong samt för frakt av farligt
gods. Med hänsyn till att
fartygstonnaget dimensionerats för
högtrafiktid finns det en stor del av
året ett betydande överskott på
fartygskapacitet.
2 Färjetrafikens lagreglering
2.1 Nuvarande reglering
Färjetrafiken mellan Gotland och
fastlandet regleras genom lagen
(1970:871) om linjesjöfart på Gotland.
Syftet med regleringen är enligt
förarbetena att skapa garantier för en
tillfredsställande transportförsörjning
för Gotland till lägsta möjliga
kostnader (prop. 1970:175). För att
säkerställa det gotländska
näringslivets och den gotländska
allmänhetens behov i fråga om
linjedragning, turtäthet m.m. fann man
att en fortlöpande samhällelig insyn i
verksamheten var motiverad. Behovet av
insyn förstärktes enligt propositionen
ytterligare genom att staten förklarat
sig beredd att göra ekonomiska insatser
för att reducera fraktkostnaderna. I
lagen föreskrivs krav på tillstånd av
regeringen för att få bedriva
linjesjöfart på Gotland. Enligt lagen
har tillståndshavare inte någon
ensamrätt till trafiken. Sedan lagens
tillkomst har dock den aktuella
trafikutövaren genom avtal med staten i
praktiken tillerkänts ensamrätt.
I och med Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen är
cabotageförordningen, Rådets förordning
(EEG) 3577/92 av den 7 december 1992,
gällande rätt och har företräde framför
svensk lag. Cabotageförordningen
innebär en etappvis liberalisering fram
till år 2004 av kustsjöfarten mellan
länderna i EU. Den svenska kusten är
därmed öppen för alla inrikes
sjötransporter med fartyg som är
registrerade i en annan EU-
medlemsstat. Enligt
cabotageförordningen får dock en
medlemsstat, som villkor för rätten att
tillhandahålla cabotagetjänster till,
fram och mellan öar, ingå avtal med
rederier om allmän trafik eller ange
förpliktelser vid allmän trafik. Sådana
förpliktelser får avse vilka hamnar som
skall anlöpas, regelbundenhet,
kontinuitet, turtäthet, kapacitet att
utföra tjänsten, fraktsatser och
bemanning av fartyget. Av
cabotageförordningen gäller vidare att
existerande avtal om allmän trafik får
fortsätta att gälla fram till det datum
då de löper ut.
2.2 Regeringens förslag
Av propositionen framgår att nuvarande
lagreglering med tillståndsplikt för
den som vill utöva trafik på Gotland
saknar stöd i cabotageförordningen. I
sammanhanget anges att utvecklingen i
Östersjöregionen kan innebära en ökad
efterfrågan av internationell
färjetrafik via Gotland. Den tekniska
utveckling som sker på fartygssidan ger
vidare nya möjligheter till flexibla
lösningar med snabba persontransporter
med höghastighetsfärjor. Regeringen
anser att dessa nya omständigheter
tillsammans med cabotageförordningen
kan göra det möjligt att tillåta andra
trafikutövare som inte ingått avtal om
allmän trafik att, under vissa villkor,
utöva trafik till och från Gotland.
Regeringen anger mot denna bakgrund
att möjligheterna till konkurrerande
trafik kommer att övervägas i den
kommande upphandlingen. Det är
emellertid viktigt att den
konkurrerande trafiken inte ger sådana
ekonomiska konsekvenser att statens
kostnad för Gotlandstrafiken överstiger
angivna ekonomiska ramar. Regeringen
anser att upphandlingen, och de
trafiklösningar som därvid föreslås av
anbudsgivarna, får visa om och i så
fall vilka föreskrifter som skall
meddelas för de rederier som vill utöva
trafik på Gotland men som inte ingått
avtal om allmän trafik. Lagen
(1970:871) om linjesjöfart på Gotland
föreslås mot denna bakgrund upphävas
den 1 januari 1998 och ersättas av en
lag om begränsning av rätten att
bedriva linjesjöfart på Gotland. Den
nya lagen innebär att regeringen
bemyndigas att meddela föreskrifter om
begränsning av rätten att utföra
regelbundna sjötransporter mellan
Gotland och fastlandet.
2.3 Motionsförslag
I motion T10 (m) framhålls att det
nuvarande trafikmonopolet har medfört
omotiverat höga kostnader, dålig
behovsanpassning och missnöjda kunder.
Monopolet har också förhindrat
alternativa trafikformer och har därmed
skadat turistnäringen på ön. Enligt
motionen bör trafikeringsmöjligheterna
inte begränsas. Regeringens lagförslag
är därför obehövligt och kan i värsta
fall leda till liknande problem som den
hittillsvarande lagstiftningen orsakat.
Motionärerna framhåller att EU:s
cabotageförordning medger att staten
träffar avtal med rederier om allmän
trafik . Rederiets förpliktelser vid
allmän trafik innebär att man utför
åligganden som man annars inte skulle
utföra om man endast tog hänsyn till
egna kommersiella intressen. Detta
regelverk anses helt tillräckligt för
att skapa garantier för en väl
fungerande, säker och miljövänlig
trafik. Utöver den av staten
garanterade bastrafiken bör person-,
turist- och godstrafiken tillåtas
utvecklas på ett marknadsmässigt sätt.
Motionärerna tillstyrker därför
regeringens förslag att upphäva den
nuvarande lagen om linjesjöfart på
Gotland men avstyrker den del av
förslaget som innebär stiftandet av en
ny lag om begränsning av rätten att
bedriva trafik på Gotland.
2.4 Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet
att det under vissa villkor bör vara
möjligt för andra trafikutövare som
inte ingått avtal om allmän trafik att
utöva trafik på Gotland. Kompletterande
trafik kan exempelvis främja
konkurrensen och ge Gotland ett
värdefullt trafiktillskott på nya
rutter och tillföra ön nya
turistgrupper. Utskottet anser det
samtidigt rimligt att - om det visar
sig befogat - föreskrifter skall kunna
meddelas som syftar till att
konkurrerande trafik inte undergräver
statens möjligheter att till en rimlig
kostnad trygga en tillfredsställande
trafikförsörjning på Gotland. Utskottet
ansluter sig därför till de
överväganden som enligt regeringen
talar för att en lag om begränsning av
rätten att bedriva linjesjöfart på
Gotland bör antas av riksdagen. Motion
T10 avstyrks i nu behandlad del.
3 Utgångspunkter inför upphandlingen
3.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att det nuvarande
avtalet med Nordström & Thulin AB skall
sägas upp per den 31 december 1997. Med
utgångspunkt i redovisade riktlinjer
för den framtida Gotlandstrafiken bör
en upphandling genomföras och ett nytt
avtal tecknas för en period av längst
tio år.
Regeringen framhåller att det är av
största vikt att färjetrafiken, såväl
till och från Sverige som inom landets
gränser, kännetecknas av högsta möjliga
sjösäkerhet. Den pågående utvecklingen
av sjösäkerheten bör därför av
naturliga skäl även avspeglas i
färjetrafiken till och från Gotland.
Regeringen anser vidare att
miljöaspekter bör ingå som en viktig
del vid valet av trafikutövare för den
av staten garanterade bastrafiken.
Miljökrav kommer därför att ställas vid
den förestående upphandlingen av
Gotlands-trafiken.
Regeringen bedömer att en
tillfredsställande trafikförsörjning
med färja till och från Gotland kan
erhållas inom den nuvarande ekonomiska
ramen på ca 175 miljoner kronor. Denna
ram bör inte överskridas. Det nya
avtalet föreslås därför utformas i
enlighet med riksdagens beslut om att
införa ett tak för de offentliga
utgifterna. Fr.o.m. år 1998 får
anslaget till Gotlands-trafiken därför
inte överskridas utan riksdagens
medgivande annat än för att korrigera
fluktuationer över tiden.
3.2 Motionsförslag
I motion T20 (mp) framhålls att
regeringens förslag till kostnadsnivå
möjliggör en alltför bristfällig
trafiklösning. Den ekonomiska ramen för
bastrafiken bör grundas på det
gotländska transportbehovet. Anslaget
bör därför i stället beräknas så att
det tillgodoser det transportbehov och
den prisnivå som behövs.
Enligt motion T22 (v) måste
utgångspunkten för utformningen av det
framtida trafiksystemet vara de
transportbehov som det gotländska
samhället har i dag och i framtiden. De
ekonomiska ramarna för trafiksystemet
bör därför fastställas först efter det
att upphandlingen har skett.
3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att
färjetrafiken har en avgörande
betydelse för Gotlands
utvecklingsmöjligheter. Detta gäller
såväl näringslivet som befolkningen.
Samtidigt gäller att förutsättningarna
för färjetrafiken på Gotland förändras
i ett flertal avseenden. Den politiska
utvecklingen i Östersjöområdet innebär
att nya handels- och kontaktvägar
öppnas, den tekniska utvecklingen på
fartygssidan gör det möjligt att
använda höghastighetsfärjor och inom
näringslivet och på turistområdet sker
en snabb utveckling.
Det var bl.a. med denna bakgrund som
utskottet våren 1993 framhöll vikten av
att färjetrafiken på Gotland får en
långsiktig lösning och att en sådan
förbereds i god tid innan den nuvarande
koncessionsperioden upphör. Utskottet
konstaterar att det förslag som
regeringen mot bakgrund av riksdagens
initiativ förelagt riksdagen bygger på
att staten även fortsättningsvis skall
garantera en tillfredsställande person-
och godstrafikförsörjning mellan
fastlandet och Gotland. Utskottet delar
regeringens uppfattning. Utformningen
av sjöfarten mellan Gotland och
fastlandet har betydelse för den
nationella trafikpolitiken. Enligt
utskottets mening bör därför staten
även fortsättningsvis ha ett ekonomiskt
och politiskt ansvar för att trygga en
grundläggande basstandard i
färjetrafiken. Hög säkerhet,
miljöanpassning samt krav på att vägen
till och från Gotland alltid skall vara
öppen bör vidare vara grundläggande
förutsättningar för framtida
trafiklösningar.
Utskottet anser det lämpligt att
riksdagen anger en kostnadsram inför
den förestående trafikupphandlingen. Av
riksdagsordningen följer också att
propositioner med förslag om riktlinjer
för viss statsverksamhet bör innehålla
en uppskattning av framtida kostnader
för det ändamål som förslaget avser (3
kap. 2 §). Enligt utskottets mening är
det rimligt som regeringen föreslår att
nuvarande kostnadsnivå på 175 miljoner
kronor anges som ekonomisk ram. I
sammanhanget kan nämnas att den
parlamentariska utredningen om
Gotlandstrafiken beräknade det
sammanlagda subventionsbehovet till
140-160 miljoner kronor per år.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag att det nya avtalet
bör utformas så att anslaget till
Gotlandstrafiken efter år 1998 inte får
överskridas utan riksdagens medgivande
annat än för att korrigera
fluktuationer över tiden.
Utskottet tillstyrker därför
regeringens riktlinjer för den framtida
färjetrafiken till och från Gotland i
denna del. Motionerna T20 (mp) och T22
(v) avstyrks i nu behandlad del.
4 Fastlandshamnar
4.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att utgångspunkten
även fortsättningsvis bör vara att den
av staten garanterade bastrafiken sker
på två fastlandshamnar. Vid valet av
fastlandshamnar bör noga övervägas
vilka hamnar som, inom angivna
ekonomiska ramar, ger det ur passagerar-
och näringslivssynpunkt mest
fördelaktiga trafiksystemet.
4.2 Motionsförslag
Enligt motion T11 (fp) bör vid valet av
fastlandshamn ett nationellt perspektiv
anläggas och en hållbar ekonomisk och
miljömässig lösning eftersträvas. Med
ett sådant synsätt anges att Oxelösund
utgör ett lämpligare hamnalternativ än
Nynäshamn och Oskarshamn. För Oxelösund
talar bl.a. hamnens goda
djupförhållanden samt att alla
nödvändiga investeringar i olika
trafikanläggningar redan är utförda.
Motionären anger även att vid ett
alternativ med flera fastlandshamnar
utgör Oxelösund ett ur miljö- och
kostnadsperspektiv självklart val som
hamn för kompletterande frakttrafik.
I motion T12 (s) framhålls att
huvuddelen av färjegodset till
Nynäshamn levereras till Stockholm.
Nynäshamn är därför det lämpligaste
alternativet som nordlig hamn. Val av
annan hamn innebär ökad miljöbelastning
samt väsentliga kostnadsökningar på
grund av längre transportsträckor.
Enligt motionen bör riksdagen uttala
sig för att den av staten garanterade
bastrafiken skall utgå från hamnarna
Nynäshamn och Oskarshamn.
I motion T13 (s) erinras om att
Oxelösund i flera statliga
sjöfartsutredningar har utpekats som
det bästa eller ett av de bästa
hamnalternativen utefter ostkusten.
Förutom Östersjöns djupaste hamn
erbjuder Oxelösund motorvägs- och
järnvägsanslutning samt närhet till
flygplats. Enligt motionen måste det ur
passagerar- och godssynpunkt vara mest
effektivt att koncentrera
transportflödena, vilket ger hög
trafikfrekvens och utnyttjandegrad av
resurserna. Till den besparing som
staten kan göra på detta alternativ kan
läggas de mycket positiva
regionalpolitiska effekter som skulle
uppstå i Södermanlands län. Mot den
angivna bakgrunden framhålls att
Oxelösund i första hand bör vara en av
fastlandshamnarna. Ett annat alternativ
kan vara att utnyttja Oxelösunds hamn
för kompletterande gods- och
persontrafik framför allt under
högsäsong.
Enligt motion T14 (s) finns det goda
skäl för att som propositionen gör
bestämt avvisa enhamnsalternativet.
Riksdagen bör fastställa att de två
fastlandshamnarna skall vara Oskarshamn
och Nynäshamn.
I motion T17 (s) framhålls att
Nynäshamn erbjuder en bra hamn, snabba
inseglingsvägar, bra kollektivtrafik
och, när påbörjade och planerade
vägbyggen är klara, snabba
vägförbindelser. Det betyder kortare
och miljövänligare transporter för
såväl resenärer som gods. Varje annat
alternativ som fastlandshamn innebär
därför försämringar enligt motionen i
ett eller flera avseenden. Motionärerna
anser därför att Nynäshamn och
Oskarshamn bör utpekas som bashamnar på
fastlandet för trafiken på Gotland.
I motion T18 (c) anges att en av de två
fastlandshamnarna för bastrafiken även
fortsättningsvis bör vara Oskarshamn.
Förändringar i sedan lång tid
upparbetade handelsvägar skulle inte
bara medföra längre transportsträckor
och minskad persontrafik utan också
äventyra viktiga delar av näringslivet
på Gotland och fastlandet. De
satsningar på järnvägstrafiken som
nyligen gjorts innebär vidare bättre
förutsättningar för kollektivt resande
på Gotland via Oskarshamn och därigenom
ökad tillgänglighet för turismen.
Möjligheter bör dessutom prövas att
införa trafik med kompletterande
snabbfärjor framför allt under
turistsäsongen. Med båtförbindelse
Västervik-Visby och Visby-Öland under
sommartid som komplement till
bastrafiken på Oskarshamnlinjen skulle
tillgängligheten till Gotland öka,
vilket skulle leda till positiva
effekter för turismen såväl på Gotland
som i övriga delar av södra och östra
Götaland.
I motion T19 (c) anges att vid valet av
fastlandshamn bör noga övervägas vilka
hamnar som inom tillgängliga ekonomiska
ramar ger det ur passagerar- och
näringslivssynpunkt bästa
trafiksystemet. Med denna utgångspunkt
och mot bakgrund av de
trafikinvesteringar som gjorts och
planeras i Södermanlands län framhålls
att Oxelösund bör vara en av
fastlandshamnarna för Gotlandstrafiken.
I motion T20 (mp) framhålls att den av
staten garanterade bastrafiken bör
kunna utgå från fler än två
fastlandshamnar. Två av dessa hamnar
bör dock också fortsättningsvis vara
Nynäshamn och Oskarshamn.
I motion T21 (c) framhålls att det är
rimligt att riksdagen får fatta beslut
om vilka hamnar som skall vara
bashamnar och att dessa bör vara
Nynäshamn och Oskarshamn.
Enligt motion T22 (v) bör riksdagen
fastslå att de framtida
fastlandshamnarna skall vara Nynäshamn
och Oskarshamn.
4.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att det har
väckts ett stort antal motionsyrkanden
om val av olika fastlandshamnar för
färjetrafiken på Gotland. Förutom
nuvarande hamnar Nynäshamn och
Oskarshamn har förslag förts fram om
Oxelösund som hamn för bastrafiken samt
för kompletterande trafik Oxelösund,
Västervik och Öland. Enligt utskottets
mening bör riksdagens uppgift vara att
främst ange övergripande ramar och
riktlinjer för färjetrafiken. Med denna
arbetsfördelning bör det normalt inte
ankomma på riksdagen att fastställa
olika färjerelationers geografiska
sträckning.
Regeringen anser att utgångspunkten
även fortsättningsvis bör vara att den
av staten garanterade bastrafiken sker
på två fastlandshamnar. Vid valet av
fastlandshamnar anser regeringen att
det noga bör övervägas vilka hamnar som
inom de ekonomiska ramarna ger det ur
passagerar- och näringslivsssynpunkt
mest fördelaktiga trafiksystemet.
Utskottet, som anser att detta är en
riktig utgångspunkt, förordar sålunda
att riksdagen inte beslutar om vilka
orter som skall vara fastlandshamnar
för bastrafiken på Gotland.
Utskottet tillstyrker därför
regeringens riktlinjer för den framtida
färjetrafiken till och från Gotland i
denna del. Motionerna T11 (fp), T12
(s), T13 (s), T14 (s), T17 (s), T18
(c), T19 (c), 20 (mp), T21 (c) och T22
(v) avstyrks i nu behandlad del.
5 Trafikuppläggning
5.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att statens ansvar för
en tillfredsställande trafikförsörjning
med färja till och från Gotland även
fortsättningsvis bör innebära att
bastrafiken garanteras. Dagens
färjetrafik anses tillgodose
näringslivets behov av godstransporter,
medan den däremot inte är tillräckligt
passagerarvänlig. Ett framtida
trafiksystem bör därför utformas med
större hänsyn till persontrafikens
behov för att därigenom bl.a. främja
den för Gotland så viktiga
turistnäringen. Det är samtidigt
viktigt att färjetrafiken även
fortsättningsvis tillfredsställer
näringslivets behov av transporter. En
separering av person- och godstrafiken
kan enligt propositionen vara en möjlig
väg att uppnå en mer passagerarvänlig
färjetrafik. Den tekniska utvecklingen
av snabba färjor ger också stora
möjligheter till framför allt snabbare
persontrafik. Det bör därför
eftersträvas att erbjuda sådana
möjligheter för persontrafiken i det
nya trafiksystemet.
5.2 Motionsförslag
I motion T15 (s) utvecklas motiven för
att införa konkurrerande trafik.
Gotland har behov av att utveckla de
näringar som redan finns och förbättra
förutsättningarna för dem som vill
etablera sig där. För att möta
resandeökningen sommartid är det
nödvändigt att öka kapaciteten. Om ett
rederi inte kan eller vill utöka sin
trafik utöver de två fastlandshamnarna
bör andra rederier ha möjlighet att
öppna kompletterande trafik.
Motsvarande möjligheter till
kompletterande trafik bör gälla för den
via-trafik som utvecklingen i Östeuropa
och Baltikum ger möjligheter till.
Enligt motion T18 (c) tillhör
Östersjöområdet ett av de mest
intressanta tillväxtområdena i Europa.
I centrum av denna region ligger
Gotland som har unika förutsättningar
för fortsatt tillväxt om väl fungerande
kommunikationer erbjuds. Mot bakgrund
av den snabba utvecklingen i regionen
är det därför angeläget att flexibla
lösningar eftersträvas för
Gotlandstrafiken. Möjligheter att
införa trafik med snabbfärjor som
kompletterar bastrafiken bör finnas. En
framtidsanpassad Gotlandstrafik bör
också innebära möjligheter att tillåta
s.k. via-trafik inom ramen för
internationella sjötrafiksy-stem. En
förutsättning för reguljär färjetrafik
är att staten även fortsättningsvis tar
det politiska och ekonomiska ansvaret
för färjetrafiken.
För att tillgodose kraven på en
passagerarvänlig och
näringslivsanpassad trafik måste det
enligt motion T21 (c) finnas
möjligheter till flexibla lösningar.
Förbindelser med flera hamnar ökar
möjligheterna till sådana anlöp. En
framtida trafiklösning får därför inte
hindra utvecklingen av via-trafik till
och från Gotland.
5.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att de förslag som
väckts om fartygstrafik utöver
bastrafiken och s.k. via-trafik är
intressanta. Av propositionen framgår
att hänsyn kommer att tas till behovet
av kompletterande trafik i den kommande
upphandlingen. Utskottet anser det
angeläget att Gotlands förbindelser kan
utformas flexibelt och i nya former mot
bakgrund av bl.a. den nya politiska och
ekonomiska situation som uppstått i
Östersjöområdet. Kompletterande trafik
och inlemmande av Gotland i
internationella sjötrafiksystem kan
därmed främja regionens utveckling. Som
utskottet framhållit tidigare bör dock
inte sådan trafik tillåtas undergräva
den av staten garanterade bastrafikens
ekonomi så att den angivna
kostnadsramen överskrids. Utskottet
anser därför att regeringens riktlinjer
är väl utformade i syfte att främja en
lämplig trafikuppläggning.
Utskottet tillstyrker därför
regeringens riktlinjer för den framtida
färjetrafiken till och från Gotland i
denna del. Utskottets ställningstagande
innebär att yrkandena i motionerna T15
(s), T18 (c) och T21 (c) avstyrks.
6 Ägare till fartygstonnaget
6.1 Motionsförslag
I motion T22 (v) framhålls att staten
bör äga fartygen. Därmed ökar
möjligheterna att erbjuda ett tonnage
som är väl anpassat till trafiken. Med
ett statligt ägaransvar elimineras
också de ekonomiska och praktiska
problem som annars uppstår i samband
med övergång till ny trafikoperatör.
Genom ett statligt ägande av fartygen
kan också upphandlingen begränsas till
att avse utförandet av trafiken.
6.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att färjetrafiken på
Gotland i stort sett har fungerat väl.
Det fartygstonnage som disponerats i
trafiken har haft en god standard och
svarat väl mot marknadens och kundernas
behov. Utskottet är inte berett att
förorda en övergång till statligt
tonnage.
Utskottet avstyrker motion T22 (v) i nu
behandlad del.
7 Huvudmannaskap för färjetrafiken
7.1 Regeringens förslag
Regeringen bedömer att staten bör
bibehålla huvudmannaskapet för
färjetrafiken till och från Gotland.
Detta huvudmannaskap bör handhas av
Sjöfartsverket, och beslut om taxor och
tidtabeller bör i likhet med i dag
fattas i samråd med Gotlands kommun.
7.2 Motionsförslag
I motion T12 (s) framhålls att
Sjöfartsverket innehar en dubbelroll
genom sitt ansvar både för
Gotlandstrafiken och för
säkerhetsfrågor. Mot denna bakgrund
föreslås att det samlade statliga
ansvaret överförs till Vägverket
och/eller Kommunikationsdepartementet.
I motion T22 (v) framhålls att
Sjöfartsverket genom nuvarande ordning
innehar en dubbelroll. Verket är
tillsynsmyndighet för säkerheten på
färjor i Sverige, samtidigt som man
ansvarar för att trafiken mellan
Gotland och fastlandet upprätthålls. En
naturlig och logisk lösning vore därför
att Vägverket utses till huvudman.
7.3 Utskottets ställningstagande
Av propositionen framgår att
regeringens riktlinjer inte innebär
någon förändring av huvudmannaskapet
för trafiken. Enligt utskottets mening
är också erfarenheterna av den
nuvarande ordningen goda. Utskottet är
därför inte berett att överväga någon
förändring av det statliga ansvaret.
Beträffande de aktuella motionerna,
som berör frågan om Sjöfartsverkets
olika roller, vill utskottet hänvisa
till den utredning som på riksdagens
initiativ tillkallats för utreda
förutsättningarna för att slå samman
verksamheterna inom
Luftfartsinspektionen,
Sjöfartsinspektionen och
Järnvägsinspektionen till en
tillsynsmyndighet (dir. 1995:77).
Inspektionerna svarar för såväl
utarbetandet av säkerhetsnormer inom
resp. transportområde som
tillsynsverksamhet. Kommittén skall
överväga om man bör skilja på ansvaret
för norm- och tillsynsarbetet.
Uppdraget skall redovisas senast den 1
februari 1996. Med hänvisning till
pågående utredningsarbete bör
motionsförslagen inte föranleda något
initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför motionerna
T12 (s) och T22 (v) i nu behandlad del
och tillstyrker regeringens riktlinjer
för den framtida färjetrafiken till och
från Gotland i denna del.
8 Regionalt inflytande
8.1 Motionsförslag
Enligt motion T16 (fp) är det önskvärt
att det regionala inflytandet över
färjetrafiken till och från Gotland
förstärks. Gotland bör ges ett större
inflytande i frågor om trafikens
utformning, taxor, turlistor m.m. Detta
kan bäst ske genom att ett trafikråd
inrättas, i vilket representanter från
staten och för gotländska intressen
ingår.
I motion T22 (v) framhålls att det
regionala inflytandet bör förstärkas
genom att ett trafikråd inrättas med
ledamöter som representerar staten och
gotländska intressen utsedda av
Gotlands kommun. Detta råd bör bl.a.
besluta om trafikens utformning, taxor
och turlistor.
8.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den grundsyn som kommer
till uttryck i motionerna om vikten av
ett regionalt inflytande över trafiken.
Enligt vad utskottet erfarit har under
åren ett samrådsförfarande utvecklats
främst med Gotlands kommun och
Länsstyrelsen på Gotland. Samrådet har
gällt tidtabeller och taxor men har
även avsett andra trafik- och
servicefrågor i Gotlandstrafiken. Av
propositionen framgår att samrådet bör
bestå. Utskottet kan konstatera att
erfarenheterna av det hittillsvarande
samrådsförfarandet synes vara goda.
Utskottet anser därför att syftet med
motionerna bör kunna tillgodoses inom
ramen för nuvarande organisations- och
samrådsform.
Av det anförda följer att motionerna
inte påkallar någon åtgärd från
riksdagens sida. De avstyrks därför av
utskottet i nu behandlad del.
9 Persontrafiktaxor
9.1 Motionsförslag
I motion T12 (s) framhålls att den
långsiktiga målsättningen för
prissättningen i färjetrafiken måste
vara att vägprisprincipen skall gälla
för resor till och från Gotland och att
taxorna därför successivt bör sänkas.
En modell för att genomföra detta kan
vara att införa ett kapacitetsanpassat
vägpris .
I motion T20 (mp) framhålls att
prisnivån på färjorna är i hög grad
avgörande för turismen. Priset för att
ta sig till och från ön skall inte vara
så högt att människor förhindras att
förflytta sig på grund av den
geografiska situationen. Regeringen bör
återkomma med ett förslag om hur
prissättningen kan utformas med en
rättvis och praktisk differentiering av
priserna efter transportkapacitet.
Under sommaren då efterfrågan är stor
kan det vara praktiskt taget omöjligt
för de bofasta gotlänningarna att ta
sig till fastlandet med kort varsel.
Ett antal platser på färjorna bör
därför reserveras för bofasta
gotlänningar.
I motion T22 (v) framhålls att
regeringen bör återkomma till riksdagen
och redovisa förslag om prissättningen
i Gotlandstrafiken, där man bl.a. tar
hänsyn till kapacitetsanspassat
vägpris . Det skall inte kosta mer att
utnyttja vägen till och från Gotland än
någon annan väg i riksvägnätet. Statens
subventioner av trafiken bör vidare
inrymma medel för att behålla och
utveckla regionalpolitiskt motiverade
rabatter för resande som är
mantalsskrivna på Gotland.
9.2 Utskottets ställningstagande
Taxorna på Gotlandsfärjorna har
debatterats under många år. Prisnivån
är också som framhålls i motionerna
betydelsefull. Utskottet vill dock
framhålla att biljettpriset endast
utgör en del av den totala
reskostnaden. För resvalet spelar
förutom priset även en rad andra
faktorer som bekvämlighet, turtäthet,
regularitet och service en viktig roll.
Av propositionen framgår att en
utgångspunkt för den kommande
trafiklösningen bör vara att åstadkomma
tillfredsställande trafiklösningar som
är passagerarvänliga. Större hänsyn
skall vidare tas till persontrafikens
behov för att därigenom bl.a. främja
den för Gotland så viktiga
turistnäringen. Enligt utskottets
mening är denna utgångspunkt väl ägnad
att tillgodose behovet av en attraktiv
persontrafik. Utskottet förutsätter att
detta innebär att taxorna också
fortsättningsvis kommer att vara
skäliga och rimliga. Utskottet är inte
berett att ange ytterligare riktlinjer
för taxesättningen.
Enligt utskottets mening bör vidare de
förslag om särskilda rabatter liksom om
platsreservering för bofasta på Gotland
inte avgöras av riksdagen eller
regeringen. I likhet med vad som i
övrigt gäller på trafikområdet bör det
vara de närmast berörda trafikansvariga
parterna som fastställer olika biljett-
och rabattregler liksom
platsbokningssystem.
Utskottet avstyrker yrkandena i
motionerna T12 (s), T20 (mp) och T22
(v).
10 Riksvägsklassificering
10.1 Motionsförslag
I motion T12 (s) framhålls att dagens
två färjelinjer bör jämföras med de
järnvägar och de vägar som finns i
övriga landet. För att markera Got-
landstrafikens integrering med de
svenska trafiksystemen bör därför
färjelinjerna klassificeras som
riksvägar och ges vederbörliga
vägnummer.
I motion T20 (mp) framhålls att vägen
till och från Gotland bör klassas som
riksväg.
I motion T21 (c) framhålls att staten
även fortsättningsvis måste ta det
politiska och ekonomiska ansvaret för
färjetrafiken. Den s.k.
vägprisprincipen för godstransporter
bör kvarstå. Detta bör leda till att
förbindelserna ges status som riksväg.
Enligt motion T22 (v) bör
Gotlandstrafikens integrering med de
svenska trafiksystemen markeras genom
att färjelinjerna klassificeras som
riksvägar och ges vederbörliga
vägnummer.
10.2 Utskottets ställningstagande
Staten har och kommer också att ha
ansvar för att det finns en
tillfredsställande trafikförsörjning
med färja till och från Gotland. I
detta ansvar ligger bl.a. ett
ekonomiskt åtagande för att möjliggöra
en effektiv sjöväg till Gotland. Enligt
utskottets mening innebär detta att det
grundläggande syftet med de aktuella
motionsförslagen i huvudsak får anses
bli tillgodosett. Utskottet vill också
erinra om att varken regeringen eller
den parlamentariska Gotlandsutredningen
föreslagit att färjelinjerna
klassificeras som riksvägar.
Utskottet avstyrker motionerna T12
(s), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v) i nu
behandlad del.
11 Högstprisregleringen och
Gotlandstillägget
11.1 Bakgrund
Genom det statliga transportstödet till
färjetrafiken på Gotland subventioneras
både person- och godstrafiken. Utöver
detta stöd subventioneras dessutom
godstrafiken enligt ett särskilt system
med högstprisreglering och ett s.k.
Gotlandstillägg. Bakgrunden till detta
system är att
transportförmedlingsföretagen tidigare
tillämpade en speciell taxa för
Gotlandstrafiken. Taxan var konstruerad
på i princip samma sätt som taxorna för
övriga transporter på fastlandet. För
att täcka färje- och hamnavgifter samt
av överfarten föranledda merkostnader
påfördes dock ett sjötillägg.
Sjötillägget slopades år 1976
samtidigt som en högstprisreglering
infördes. Denna innebär att
transportförmedlingsföretagens taxor
för godstransporter till eller från
Gotland skall motsvara taxan för en
transport av motsvarande längd i landet
i övrigt. För att kompensera
transportförmedlingsföretagen får dessa
debitera ett frakttillägg i all inrikes
fjärrtrafik, det s.k.
Gotlandstillägget. Detta tillägg utgör
i dag 0,6 % av nettofraktsumman i varje
enskilt fraktavtal.
11.2 Regeringens förslag
Regeringen anser att
högstprisregleringen och
Gotlandstillägget är ett
otillfredsställande system och att det
på sikt bör avvecklas. Avvecklingen
föreslås ske med 0,2 procentenheter per
år med start den 1 januari 1997, vilket
innebär att lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter skall
upphävas den 31 december 1998.
Regeringen betonar samtidigt att
staten även i framtiden har ett ansvar
för att godstrafiken till och från
Gotland erbjuds tillfredsställande
villkor och utvecklingsmöjligheter.
Staten kommer även fortsättningsvis att
via transportstödet för Gotland
subventionera godstrafik till och från
Gotland. Regeringen avser att ge
berörda myndigheter i uppdrag att följa
upp avvecklingen av Gotlandstillägget
och högstprisregleringen. I detta
sammanhang bör särskilt de mindre
gotländska företagens konkurrensvillkor
och utvecklingsmöjligheter belysas.
Berörda myndigheter bör årligen
rapportera avvecklingens effekter till
regeringen. Om effekterna blir negativa
för Gotlands näringsliv är regeringen
beredd att återkomma i frågan.
11.3 Motionsförslag
I motion T10 (m) framhålls att
högstprisregleringen har direkt
skadliga effekter för konkurrensen i
godstrafiken på Gotland. Därför bör
möjligheterna till en snabbare
avtrappning av högstprisregleringen än
den regeringen föreslår utredas.
I motion T12 (s) framhålls att
Gotlandstillägget inte kan avvecklas
utan att kompenserande åtgärder vidtas.
Regeringen bör därför enligt motionen
överväga annan kompensation av
merkostnaderna i godstrafiken innan
avveckling sker av högstprisregleringen
och Gotlandstillägget. Avgörande är att
villkor finns som motsvarar vad som
gäller för transporter i övriga
Sverige. En lösning skulle kunna vara
att en myndighet erhåller de medel som
Gotlandstillägget inbringar och att
myndigheten sedan fördelar medlen till
berörda transportföretag för att
kompensera dem för de verifierade
merkostnader de haft i samband med
transporter till och från Gotland.
I motion T16 (fp) anges att det är bra
att stödsystemet avskaffas på sikt.
Avvecklingen får dock endast ske på ett
sådant sätt att villkoren för
godstransporterna inte förändras
drastiskt. Mot denna bakgrund föreslås
att, när den första sänkningen av
Gotlandstillägget genomförs år 1997, en
del av merkostnaderna kompenseras
genom att längdmetertaxan i
färjetrafiken samtidigt sänks.
Motionärerna anser att det är bra att
regeringen avser följa upp effekterna
av avvecklingen av Gotlandstillägget.
Regeringen bör dock för riksdagen en
gång under varje avvecklingsår redovisa
vilka effekter man kan utläsa av
Gotlandstilläggets och
högstprisregleringens borttagande.
I motion T20 (mp) anges det som
ofrånkomligt att stödet bibehålls.
Transporter till och från Gotland har
en merkostnad som näringslivet inte
klarar av att betala. Motionärerna
avstyrker därför regeringens förslag.
I motion T21 (c) framhålls att
nuvarande system är svårt att bedöma
och bör slopas. Ett nytt system får
dock inte leda till konkurrensnackdelar
för Gotland. Principen skall vara ett
konkurrensneutralt transportstöd för
Gotland som garanterar att näringslivet
kompenseras på ett tillfredsställande
sätt. Om en avreglering av
högstprisregleringen och
Gotlandstillägget visar sig medföra
negativa konsekvenser bör det övervägas
att införa ett transportstöd
motsvarande det som finns för
Norrlandstrafiken.
I motion T22 (v) framhålls att för
Gotland är prissättningen av
godstransporterna mycket viktig. Med
hänsyn till att samhället tar ett stort
ansvar för infrastrukturen i landet i
övrigt är det ett rättvisekrav att
godstransporterna mellan Gotland och
fastlandet kan ske till vägpriser . Om
Gotlandstillägget avvecklas måste
därför längdmetertaxan i färjetrafiken
sänkas samtidigt som det första steget
i avvecklingen av Gotlandstillägget
träder i kraft. Annars måste
fraktköparna kompenseras på annat sätt.
Regeringen bör ge Konkurrensverket i
uppdrag att löpande följa
konkurrenssituationen och
prisutvecklingen för godstransporterna
till Gotland. Detta uppdrag bör
redovisas årligen till regeringen.
Finner regeringen att
fraktprisutvecklingen varit sådan att
olägenheter kan påvisas, skall den
omedelbart kunna ingripa för att
undanröja dessa.
11.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet framhöll redan när
Gotlandstillägget infördes att
regleringen borde vara provisorisk och
ej få prejudicerande verkan samt få så
kort varaktighet som möjligt (bet. TU
1975/76:15). Utskottet ansåg att den
eftersträvade taxeutjämningen såvitt
möjligt borde ske genom frivillig
medverkan från transportföretagens
sida.
Av propositionen framgår också att de
senaste årens utvärderingar av sy-
stemet påvisat att det är mycket svårt
att göra en exakt bedömning av
merkostnaderna för godstransporter till
och från Gotland. Gotlandstillägget har
vidare under åren kritiserats för att
det ger Gotland dåligt anseende och
inte är konkurrensneutralt. De åkerier
som inte bedriver fjärrtrafik kan inte
ta ut tillägget av sina kunder.
Utskottet delar därför regeringens
bedömning att stödsystemet bör
avvecklas. Som framhålls i flera
motioner är det dock angeläget att
avvecklingen kan ske i
tillfredsställande former.
Transportkostnaderna är en viktig
förutsättning för många företag och kan
spela en avgörande roll vid beslut om
etableringar på ön. Genom den
föreslagna stegvisa nedtrappningen av
Gotlandstillägget skapas enligt
utskottets mening förutsättningar för
att avvecklingen kan ske varsamt.
Utskottet vill även klargöra att enligt
propositionen skall
högstprisregleringen gälla ända tills
dess att avvecklingen av
Gotlandstillägget är helt slutförd.
Utskottet konstaterar vidare att
regeringen anser att staten även
fortsättningsvis bör ha ett ansvar för
att godstrafiken till och från Gotland
erbjuds tillfredsställande villkor och
utvecklingsmöjligheter och att denna
godstrafik även fortsättningsvis kommer
att subventioneras via transportstödet.
Av propositionen framgår också att
regeringen avser att ge berörda
myndigheter i uppdrag att följa upp
avvecklingen av Gotlandstillägget och
årligen rapportera avvecklingens
effekter till regeringen. Om effekterna
blir negativa för Gotlands näringsliv
är regeringen beredd att återkomma i
frågan.
Regeringen har sålunda uppmärksammat
de problem som motionärerna tar upp.
Vidare kan erinras om de möjligheter
staten har att omgående motverka
uppkomsten av eventuella problem.
Av det anförda följer att utskottet, i
likhet med regeringen, anser att
förslaget till lag om upphävande av
lagen (1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter bör träda i kraft
vid utgången av december 1998.
Utskottets ställningstagande innebär
att motionerna T10 (m), T12 (s), T16
(fp), T20 (mp), T21 (c) och T22 (v)
avstyrks i nu behandlad del. Syftet med
flera av dem torde dock bli helt eller
delvis tillgodosett.
12 Ärendets fortsatta hantering
Utskottet konstaterar att regeringens
förslag till riktlinjer är allmänt
formulerade. Regeringen begär inte
heller något bemyndigande för att
teckna ett nytt långsiktigt
trafikavtal. Enligt vad utskottet
erfarit avser regeringen efter det att
ett preliminärt trafikavtal tecknats
enligt angivna riktlinjer återkomma
till riksdagen. Utskottet anser att så
bör ske. Utskottet förutsätter att
regeringen därvid även redovisar sin
bedömning av konsekvenserna för
kostnader, priser, trafik m.m. av
upphandlingen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande färjetrafikens
lagreglering
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:T10 yrkandena 1 och 2 antar
regeringens förslag till lag om
begränsning av rätten att bedriva
linjesjöfart på Gotland,
res. 1 (m)
2. beträffande utgångspunkter inför
upphandlingen
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och
1995/96:T22 yrkande 1 godkänner de
riktlinjer i denna del som regeringen
förordar för den framtida
färjetrafiken till och från
Gotland,
res. 2 (m)
res. 3 (v, mp)
3. beträffande fastlandshamnar
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:T11, 1995/96:T12
yrkande 1, 1995/96:T13, 1995/96:T14,
1995/96:T17, 1995/96:T18 yrkandena 1
och 2, 1995/96:T19, 1995/96:T20
yrkande 3, 1995/96:T21 yrkande 3 samt
1995/96:T22 yrkande 5 godkänner de
riktlinjer i denna del som regeringen
förordar för den framtida
färjetrafiken till och från
Gotland,
res. 4 (c, v, mp)
4. beträffande trafikuppläggning
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:T15, 1995/96:T18
yrkandena 3 och 4 samt 1995/96:T21
yrkandena 1, 2 och 4 godkänner de
riktlinjer i denna del som regeringen
förordar för den framtida
färjetrafiken till och från
Gotland,
res. 5 (c)
5. beträffande ägare till
fartygstonnaget
att riksdagen avslår motion 1995/96:
T22 yrkande 7,
res. 6 (v)
6. beträffande huvudmannaskap för
färjetrafiken
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:T12 yrkande 6 och
1995/96:T22 yrkande 4 godkänner de
riktlinjer i denna del som regeringen
förordar för den framtida
färjetrafiken till och från
Gotland,
res. 7 (v)
7. beträffande regionalt inflytande
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:T16 yrkande 1 och 1995/96:
T22 yrkande 8,
res. 8 (fp, v)
8. beträffande persontrafiktaxor
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:T12 yrkandena 4 och 5,
1995/96:T20 yrkande 5 och 1995/96:T22
yrkande 6,
res. 9 (v, mp)
9. beträffande
riksvägsklassificering
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:T12 yrkande 2, 1995/96:T20
yrkande 4, 1995/96:T21 yrkande 5 och
1995/96:T22 yrkande 3,
res. 10 (c, v, mp)
10. beträffande
Gotlandstillägget
att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:T10 yrkande 3,
1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16
yrkandena 2 och 3, 1995/96:T20
yrkande 2, 1995/96:T21 yrkandena 6
och 7 och 1995/96:T22 yrkande 2 antar
regeringens förslag till lag om
upphävande av lagen (1979:1035) med
bemyndigande om utjämning av taxor
för vissa lastbilstransporter vid
utgången av december 1998.
res. 11 (m)
res. 12 (c, fp)
res. 13 (v, mp)
Stockholm den 23 november 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman
(s), Per Westerberg (m), Jarl Lander
(s), Per Erik Granström (s), Tom
Heyman (m), Krister Örnfjäder (s),
Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s),
Birgitta Wistrand (m), Monica Green
(s), Karl-Erik Persson (v), Lena
Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa
Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson
(s), Claes-Göran Brandin (s) och
Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Färjetrafikens lagreglering (mom.
1)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta
Wistrand och Lars Björkman (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 8 börjar med I likhet och
slutar på med behandlad del bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande
trafikmonopolet i Gotlandstrafiken har
medfört omotiverat höga kostnader,
dålig behovsanpassning och missnöjda
kunder. Det omfattande statliga stödet
till Gotlandstrafiken har bl.a. medfört
att godstransporterna har kommit att
domineras av ett dyrt transportsätt,
nämligen trailertransporter med
passagerarfärjor. En separering av gods-
och passagerartrafiken skulle troligen
kunna innebära stora
kostnadsbesparingar, eftersom kapital-
och driftkostnaden för godstrafiken då
blir väsentligt lägre än för
kombinationsfärjor. Monopolet har också
förhindrat alternativa trafikformer -
t.ex. turisttrafik och s.k. via-trafik
- och har därmed varit direkt skadligt
för turistnäringen på ön.
Enligt utskottets mening bör
trafikeringsmöjligheterna inte
begränsas. Regeringens lagförslag kan
medföra samma problem som den
hittillsvarande lagstiftningen. EU:s
cabotageförordning medger att staten
träffar avtal med rederier om allmän
trafik . Rederiets förpliktelser vid
allmän trafik innebär att man utför
åligganden som man inte skulle utföra
om man endast tog hänsyn till egna
kommersiella intressen. Detta regelverk
är helt tillräckligt för att skapa
garantier för en väl fungerande, säker
och miljövänlig trafik. Utöver den av
staten garanterade bastrafiken bör
person-, turist- och godstrafiken
tillåtas utvecklas på ett
marknadsmässigt sätt.
Utskottet anser vidare att det nu
gällande trafikavtalet, och den
upphandling som då genomfördes, kan
kritiseras för sin omfattande sekretess
och oklara upphandlingsregler. Oklarhet
råder dessutom om konsekvenserna av
avtalets uppsägning. Ett framtida
trafikavtal bör vara klart och entydigt
formulerat och anbuden bör vara
offentliga, vilket normalt gäller för
annan statlig upphandling.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T10 (m) yrkandena 1
och 2 tillstyrks och att regeringens
förslag till lag om begränsning av
rätten att bedriva linjesjöfart på
Gotland avstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna. Riksdagen bör
vidare anta det i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om upphävande av
lagen om linjesjöfart på Gotland.
Enligt förslaget upphör lagen att gälla
vid utgången av år 1997.
dels att utskottets hemställan under
mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande färjetrafikens
lagreglering
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T10 yrkandena 1 och 2,
dels avslår regeringens förslag till
lag om begränsning av rätten att
bedriva linjesjöfart på Gotland,
dels antar det i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om upphävande av
lagen (1970:871) om linjesjöfart på
Gotland,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Utgångspunkter inför upphandlingen
(mom. 2)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta
Wistrand och Lars Björkman (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med Utskottet
anser och slutar med behandlad del
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med resultatet
av ett trafikavtal enligt
cabotageförordningen som bygger på
grundprincipen att
trafikeringsmöjligheterna inte bör
begränsas. Mot denna bakgrund är det
olämpligt att nu fastställa en ram för
statsbidragets storlek.
Vad utskottet nu anfört bör av
riksdagen ges regeringen till känna. I
avvaktan på regeringens redovisning bör
motionerna T20 (mp) och T22 (v) avslås.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utgångspunkter inför
upphandlingen
att riksdagen med anledning av
proposition 1995/96:44 i denna del samt
med avslag på motionerna 1995/96:T20
yrkande 1 och 1995/96: T22 yrkande
1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Utgångspunkter inför upphandlingen
(mom. 2)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal
Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 10 börjar med Utskottet
anser och slutar med behandlad del
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens
förslag om en frysning av de ekonomiska
ramarna på dagens nivå medför en
låsning av struktur, säkerhet och
miljöteknik till 1980 års nivå. Den
anslagstekniska förändringen till ett
fast anslag är vidare ogenomförbar med
hänsyn till att väsentliga
kostnadselement är okända och bortom en
operatörs kontroll. Erfarenhetsmässigt
uppstår sålunda ofta stora svängningar
i trafikekonomin till följd av t.ex.
skillnader i trafikutfall eller olika
kostnadskomponenter.
Utskottet anser i stället att
utgångspunkten för utformningen av det
framtida trafiksystemet måste vara de
transportbehov som det gotländska
samhället har i dag och i framtiden.
Den tekniska utvecklingen går i dag
mycket snabbt och nytt färjetonnage är
under ständig utveckling. Till följd av
skärpta säkerhetskrav kan vidare
fartygskostnaderna komma att öka. Stora
satsningar görs vidare i den svenska
infrastrukturen. Det gäller IT-teknik,
snabbtåg, broar m.m. I dessa satsningar
är det naturligt att även Gotland
ingår. De ekonomiska ramarna för det
framtida trafiksystemet bör därför
fastställas först efter det att
upphandlingen i konkurrens, enligt
fastställd kravspecifikation, har
skett.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T20 (mp) och T22
(v) tillstyrks i nu behandlad del,
medan regeringens förslag i denna del
avstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utgångspunkter inför
upphandlingen
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T20 yrkande 1 och
1995/96:T22 yrkande 1 och med avslag på
proposition 1995/96:44 i denna del
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
4. Fastlandshamnar (mom. 3)
Karin Starrin (c), Karl-Erik Persson
(v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Utskottet kan
och slutar med behandlad del bort ha
följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att
färjetrafiken på Gotland sedan länge
har utgått från de två
fastlandshamnarna Nynäshamn och
Oskarshamn. Genom godskundernas och
resenärernas val har en väl förankrad
trafikstruktur byggts upp. Såväl den
parlamentariska Gotlandsutredningen som
en bred remissopinion har ansett att
bastrafiken bör utgå från dessa hamnar.
Av regeringens riktlinjer framgår dock
inte vilka hamnar på fastlandet som den
statliga bastrafiken skall utgå från.
Enligt utskottets mening behöver
Gotland ha lika stabila förutsättningar
vad gäller kommunikationerna som
befolkning och företag har på
fastlandet. Osäkerhet om bastrafikens
grundläggande villkor motverkar ett
långsiktigt agerande hos såväl kommuner
och trafikverk som hos enskilda
transportföretag och resenärer vilket
hindrar uppbyggnaden av ett
samhällsekonomiskt lämpligt
trafiksystem. En avgörande utgångspunkt
inför den förestående upphandlingen bör
därför vara tydlighet vid valet av
fastlandshamnar. Riksdagen har också
tidigare förutsatt bastrafik på de två
nuvarande relationerna. Det bör därför
ankomma på riksdagen att fastställa de
två fastlandshamnarna för den av staten
garanterade bastrafiken. Enligt
utskottets mening bör dessa hamnar även
fortsättningsvis vara Nynäshamn och
Oskarshamn.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T12 (s), T14
(s), T17 (s), T18 (c), T20 (mp), T21
(c) och T22 (v) tillstyrks i nu
behandlad del, medan regeringens
förslag i denna del och motionerna T11
(fp), T13 (s) och T19 (c) avstyrks, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande fastlandshamnar
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T12 yrkande 1,
1995/96:T14, 1995/96:T17, 1995/96:T18
yrkandena 1 och 2, 1995/96: T20
yrkande 3, 1995/96:T21 yrkande 3 samt
1995/96:T22 yrkande 5 samt med avslag
på proposition 1995/96:44 i denna del
och motionerna 1995/96:T11,
1995/96:T13 och 1995/96:T19 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Trafikuppläggning (mom. 4)
Karin Starrin (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Utskottet
anser och på s. 14 slutar med T21 (c)
avstyrks bort ha följande lydelse:
En förutsättning för en
tillfredsställande reguljär färjetrafik
är att staten även fortsättningsvis tar
det politiska och ekonomiska ansvaret
för färjetrafiken. För att tillgodose
kraven på en passagerarvänlig och
näringslivsanpassad trafik måste det
därvid finnas möjligheter till flexibla
trafiklösningar. Utvecklingen i
Östersjöregionen, som medför utökade
trafikvolymer, gör att s.k. via-trafik
för Gotland är angelägen. Förbindelser
med flera hamnar ökar möjligheterna
till sådana anlöp. Utskottet anser det
därför angeläget att Gotlands
förbindelser kan utformas flexibelt och
i nya former mot bakgrund av bl.a. den
nya politiska och ekonomiska situation
som uppstått i Östersjöområdet.
Kompletterande trafik och inlemmande av
Gotland i internationella
sjötrafiksystem kan främja regionens
utveckling. En framtida trafiklösning
får därför inte hindra utvecklingen av
via-trafik till och från Gotland.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T15 (s), T18 (c)
och T21 (c) tillstyrks i nu behandlad
del, bör av riksdagen ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande trafikuppläggning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T15, 1995/96:T18
yrkandena 3 och 4 och 1995/96:T21
yrkandena 1, 2 och 4 samt med
anledning av proposition 1995/96:44 i
denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Ägare till fartygstonnaget (mom. 5)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet
anser och slutar med behandlad del
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör staten
äga fartygstonnaget. Därmed ökar
möjligheterna att kunna erbjuda ett
tonnage som är väl anpassat till
trafiken, vilket på lång sikt bör leda
till en effektivare och mer rationell
trafik-uppläggning. Med ett statligt
ägaransvar elimineras också de
ekonomiska och praktiska problem som
annars uppstår i samband med en
övergång till ny trafikoperatör. Detta
är mycket viktigt inför en upphandling
av trafiken över en kortare
avtalsperiod, vilket i sin tur ger
större möjligheter till trafiklösningar
som kan anpassas till kommande, snabba
förändringar. Fartygen i den trafik som
upphandlas bör därför fortsättningsvis
ägas av staten. Detta betyder att
upphandlingen kan begränsas till att
gälla utförandet av trafiken.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T22 (v) tillstyrks i
nu behandlad del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ägare till
fartygstonnaget
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T22 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
7. Huvudmannaskap för färjetrafiken
(mom. 6)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Av
propositionen och slutar med denna
del bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sjöfartsverket
genom nuvarande ordning innehar en
dubbelroll. Verket är tillsynsmyndighet
för säkerheten på färjor i Sverige,
samtidigt som det ansvarar för att
trafiken mellan Gotland och fastlandet
upprätthålls. En naturlig och logisk
lösning på huvudmannaskapet för
Gotlandstrafiken vore därför att utse
Vägverket till huvudman.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T22 (v) tillstyrks i
nu behandlad del medan syftet med
motion T12 (s) i denna del torde delvis
tillgodoses, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande huvudmannaskap för
färjetrafiken
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T22 yrkande 4, med anledning
av motion 1995/96:T12 yrkande 6 och
med avslag på proposition 1995/96:44
i denna del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Regionalt inflytande (mom. 7)
Karl-Erik Persson (v) och Torsten
Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 15 börjar med Utskottet
delar och på s. 16 slutar med
behandlad del bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser det angeläget att det
regionala inflytandet över
färjetrafiken till och från Gotland
förstärks. Detta kan ske genom att
Gotland ges ett starkare inflytande i
frågor om trafikens utformning, taxor,
turlistor m.m. Därmed kan
ställningstaganden till
Gotlandstrafiken så långt som möjligt
grundas på ett lokalt och regionalt
inflytande. För att föra trafikfrågorna
närmare Gotland bör därför ett
trafikråd inrättas med representanter
från staten och för gotländska
intressen, utsedda av Gotlands kommun.
Rådet bör besluta bl.a. om trafikens
utformning, taxor och turlistor.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T16 (fp) och T22
(v) tillstyrks i nu behandlad del, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande regionalt inflytande
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T16 yrkande 1 och
1995/96:T22 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Persontrafiktaxor (mom. 8)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal
Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Taxorna på
och på s. 17 slutar med och T22 (v)
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att inför
trafikupphandlingen bör riktlinjer
fastställas för prissättningen.
Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen och redovisa förslag om
taxorna i Gotlandstrafiken. Regeringen
bör bl.a. överväga ett
kapacitetsanpassat vägpris , som
innebär att priserna sänks under de
delar av året då det finns ledig
kapacitet. Regionalpolitiskt motiverade
rabatter för resande mantalsskrivna på
Gotland bör vidare även
fortsättningsvis erbjudas. Utskottet
anser även att ett visst antal platser
bör hållas reserverade för bofasta
gotlänningar till förslagsvis en timme
före avgång.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T12 (s), T20
(mp) och T22 (v) tillstyrks i nu
behandlad del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande persontrafiktaxor
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T12 yrkandena 4
och 5, 1995/96:T20 yrkande 5 och
1995/96:T22 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Riksvägsklassificering (mom. 9)
Karin Starrin (c), Karl-Erik Persson
(v) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med Staten har
och slutar med behandlad del bort ha
följande lydelse:
En förutsättning för
tillfredsställande reguljär färjetrafik
är att staten även fortsättningsvis har
ansvaret för färjetrafiken. Enligt
utskottets mening är det angeläget som
framhålls i de aktuella motionerna att
statens ansvar tydliggörs genom att
förbindelserna ges status som riksväg.
Det betyder att de kommunikationsleder
som ingår i den av staten garanterade
bastrafiken på Gotland bör behandlas på
motsvarande sätt som riksvägar på
fastlandet. Dagens två färjelinjer kan
jämföras med de vägar som finns i
övriga landet. För att markera
Gotlandstrafikens samband med de
svenska trafiksystemen bör
färjelinjerna även åsättas vägnummer.
Riksdagen bör därför uttala att
sjövägarna mellan Gotland och
fastlandet skall jämställas med det
övriga statliga vägnätet.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T12 (s), T20
(mp), T21 (c) och T22 (v) tillstyrks i
nu behandlad del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande
riksvägsklassificering
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T12 yrkande 2,
1995/96:T20 yrkande 4, 1995/96:T21
yrkande 5 och 1995/96:T22 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
11. Gotlandstillägget (mom. 10)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta
Wistrand och Lars Björkman (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Utskottet
delar och slutar med delvis
tillgodosett bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att, med hänsyn till
högstprisregleringens skadliga effekter
för konkurrensen i godstrafiken på
Gotland, det är angeläget med en mycket
snabb avveckling av regleringen. Enligt
utskottets mening bör därför regeringen
snarast utreda och återkomma med ett
förslag om hur en snabbare avveckling
av högstprisregleringen kan genomföras.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T10 (m) tillstyrks i
nu behandlad del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna. Den nuvarande
lagen bör finnas kvar tills dess att
regeringen återkommer i frågan. I
avvaktan på regeringens redovisning bör
motionerna T12 (s), T16 (fp), T20 (mp),
T21 (c) och T22 (v) i nu behandlad del
inte föranleda något initiativ från
riksdagens sida. De avstyrks därför av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under
mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande
Gotlandstillägget
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T10 yrkande 3, med anledning
av proposition 1995/96:44 i denna del
och med avslag på motionera
1995/96:T12 yrkande 3, 1995/96:T16
yrkandena 2 och 3, 1995/96:T20
yrkande 2, 1995/96:T21 yrkandena 6
och 7 och 1995/96: T22 yrkande 2
dels avslår regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter vid utgången av
december 1998,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
12. Gotlandstillägget (mom. 10)
Karin Starrin (c) och Torsten Gavelin
(fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Utskottet
delar och slutar med delvis
tillgodosett bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att
avvecklingen endast får ske på ett
sådant sätt att villkoren för
godstransporter till och från Gotland
inte förändras drastiskt. Detta är
speciellt viktigt i början av
avvecklingsperioden. Utskottet anser
därför att om den första sänkningen av
Gotlandstillägget, vilken genomförs år
1997, leder till konkurrensnackdelar
för det Gotländska näringslivet måste
åtgärder vidtas som eliminerar dessa.
Regeringen bör därvid överväga att
sänka längdmetertaxan eller att införa
ett godstransportstöd motsvarande det
som finns för Norrlandstrafiken.
Utskottet anser även att resultatet av
den aviserade uppföljningen av
effekterna av avvecklingen bör
redovisas årligen för riksdagen.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att syftet med motionerna T12
(s), T16 (fp) och T21 (c) i nu
behandlad del blir tillgodosett, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär
vidare att regeringens lagförslag
tillstyrks samt att motionerna T10 (m),
T20 (mp) och T22 (v) avstyrks i nu
behandlad del.
dels att utskottets hemställan under
mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande
Gotlandstillägget
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T12 yrkande 3,
1995/96:T16 yrkandena 2 och 3 och
1995/96:T21 yrkandena 6 och 7, med
anledning av proposition 1995/96:44
samt med avslag på motionerna
1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T20
yrkande 2 och 1995/96: T22 yrkande 2
dels antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen
(1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter vid utgången av
december 1998,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
13. Gotlandstillägget (mom. 10)
Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal
Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 20 börjar med Utskottet
delar och slutar med delvis
tillgodosett bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att
högstprisregleringen och
Gotlandstillägget inte är något
lämpligt system. Stödet har dock
fungerat och utjämnat taxe-skillnaderna
utan att någon ökad statsfinansiell
belastning uppstått. I avvaktan på att
någon annan lösning genomförs som
innebär att merkostnaderna i
Gotlandstrafiken elimineras bör därför
stödet bibehållas.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T20 (mp) och T22
(v) tillstyrks i nu behandlad del, bör
av riksdagen ges regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden bör inte
föranleda något initiativ från
riksdagens sida. De avstyrks därför av
utskottet. Utskottets ställningstagande
innebär vidare att regeringens
lagförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under
mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande
Gotlandstillägget
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T20 yrkande 2 och
1995/96:T22 yrkande 2 samt med
avslag på regeringens lagförslag i
proposition 1995/96:44 om upphävande
av lagen (1979:1035) med bemyndigande
om utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter vid utgången av
december 1998 och motionerna
1995/96:T10 yrkande 3, 1995/96:T12
yrkande 3, 1995/96:T16 yrkandena 2
och 3 och 1995/96:T21 yrkandena 6 och
7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
1 Förslag till
Lag om begränsning av rätten att
bedriva linjesjöfart på
Gotland
1 § Regeringen bemyndigas att meddela
föreskrifter om begränsning av rätten
att utföra regelbundna sjötransporter
mellan Gotland och svensk hamn utanför
Gotland.
2 § Den som bryter mot föreskrift som
har meddelats med stöd av 1 § döms till
böter.
___________________
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1998 då lagen (1970:871) om
linjesjöfart på Gotland skall upphöra
att gälla.
2 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1979:1035)
med bemyndigande om utjämning av taxor
för vissa lastbilstransporter
Härigenom föreskrivs att lagen
(1979:1035) med bemyndigande om
utjämning av taxor för vissa
lastbilstransporter skall upphöra vid
utgången av december 1998.
Lagförslag till reservation 1
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1970:871)
om linjesjöfart på Gotland
Härigenom föreskrivs att lagen
(1970:871) om linjesjöfart på Gotland
skall upphöra att gälla vid utgången av
år 1997.