I detta betänkande behandlar utskottet
regeringens proposition 1995/96:92 Nya
förutsättningar för järnvägstrafiken
samt sju motioner som väckts med
anledning av propositionen. Utskottet
tillstyrker samtliga förslag från
regeringen.
För persontrafiken betyder detta att
trafikhuvudmännen fr.o.m. den 1 juli
1996 får en utökad trafikeringsrätt för
lokal och regional persontrafik inom
sitt eget län och även möjligheter att
bedriva sådan trafik i angränsande län.
SJ får behålla sin särställning vad
gäller interregional persontrafik.
När det gäller godstrafiken föreslås
att alla operatörer som uppfyller de
krav som anges av staten får rätt att
bedriva godstrafik på statens
spåranläggningar fr.o.m. den 1 juli
1996. Redan etablerad godstrafik bör
dock på ett avgränsat bannät ges
företrädesrätt vid banfördelningen.
Ansvaret för banfördelning och
trafikledning föreslås organiseras i en
ny enhet som administrativt inordnas i
Banverket. Denna enhet bör ges en i
förhållande till trafikoperatörer och
banhållare självständig ställning.
Utskottet anser vidare att riksdagen
bör ge regeringen till känna att en
uppföljning och utvärdering av
konsekvenserna av de nya riktlinjerna
för järnvägstrafiken bör genomföras.
I betänkandet behandlas också förslag
i propositionen angående för järnvägen
gemensamma funktioner, Banverkets
internationella entreprenadverksamhet,
bidrag till nybyggnation av planskilda
plattformsförbindelser, upplåtelse med
nyttjanderätt av statliga järnvägar och
utökning av statens spåranläggningar.
Till betänkandet har fogats tolv
reservationer. Bland dessa märks
följande:
M- och fp-ledamöterna anser att
persontrafiken och godstrafiken skall
avregleras helt. De anser att
regeringens förslag är helt
otillräckliga för att ta vara på de
fördelar som en friare konkurrens
skulle ge.
V- och mp-ledamöterna vill att
riksdagen avslår regeringens förslag
beträffande godstrafiken eftersom de
tror att det kan leda till minskad
järnvägstrafik.
M-ledamöterna anser att
banfördelningen på sikt bör göras så
att operatörer ges möjlighet att via
anbud abonnera på trafikeringstid.
M- och fp-ledamöterna anser att
Banverkets industridivision bör
överföras till aktiebolagsform eftersom
det är olämpligt att en svensk
myndighet bedriver internationell
entreprenadverksamhet.
Propositionen
Regeringen
(Kommunikationsdepartementet) föreslår
i proposition 1995/96:92 att riksdagen
1. godkänner att trafikhuvudmännens
rätt att bedriva persontrafik fr.o.m.
den 1 juli 1996 utökas till att även
gälla lokal och regional persontrafik
på stomjärnvägar i det egna länet,
2. godkänner att trafikhuvudmännen
efter regeringens medgivande fr.o.m.
den 1 juli 1996 får rätt att bedriva
persontrafik på stomjärnvägar i
angränsande län om syftet är att
utveckla den regionala eller lokala
persontrafiken i det egna länet,
3. godkänner att alla som uppfyller de
av staten angivna kraven fr.o.m. den 1
juli 1996 ges rätt att bedriva
godstrafik på statens spåranläggningar,
4. bemyndigar regeringen att besluta
om inrättandet av och de närmare
formerna för en enhet inom Banverket
för banfördelning och trafikledning,
5. godkänner att gällande regler för
upplåtelse av statliga järnvägar med
nyttjanderätt även skall vara
tillämpbara vad gäller återupptagen
kommersiell trafik,
6. godkänner att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer får
besluta om att upplåta statliga
järnvägar med nyttjanderätt,
7. godkänner att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer på
samhällsekonomisk grund och på begäran
av de enskilda spårägarna får besluta
om utökning av statens
spåranläggningar,
8. godkänner att staten med anlitande
av sjätte huvudtitelns anslag kan bidra
med maximalt 75 % av de totala
kostnaderna vid nybyggnation av
planskilda plattformsförbindelser vid
stationer på stomjärnvägar fr.o.m. den
1 januari 1996,
9. godkänner att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer på
samhällsekonomisk grund får besluta om
återupptagande av banunderhåll på
bandelar som ingår i statens
spåranläggningar,
10. godkänner att Banverket i
begränsad omfattning får bedriva entre-
prenadverksamhet i andra länder om
syftet är att upprätthålla nödvändig
järnvägsspecifik kompetens,
11. godkänner att SJ inte bildar ett
bolag för kontinenttrafik i enlighet
med prop. 1992/93:132, bet. TU11, rskr.
152.
Motionerna
1995/96:T31 av Lennart Fremling m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mer omfattande
avreglering av persontrafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en rättvis behandling av nya
järnvägsoperatörer,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om banavgifterna,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en privatisering av
Banverkets industridivision.
1995/96:T32 av Per Westerberg m.fl. (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avreglering av
persontrafiken,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen
att överföra de gemensamma funktionerna
till Banverket i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansieringen av de
gemensamma funktionerna,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en efterfrågestyrd
banfördelning,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en privatisering av SJ,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en privatisering av
Banverkets industridivision.
1995/96:T33 av Barbro Hietala Nordlund
och Bo Nilsson (båda s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om godstrafik på järnväg,
banfördelning och trafikledning samt om
ytterligare orter där SJ bör ha
företrädesrätt,
2. att riksdagen hos regeringen begär
att en utvärdering görs så snart som
möjligt av konsekvenserna av besluten.
1995/96:T34 av Karl-Erik Persson m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen
återkommer med förslag och analyser av
de problem som beskrivs i motionen med
syfte att främja godstrafik på järnväg,
2. att riksdagen beslutar avslå
proposition 1995/96:92 i de delar som
berör godstrafiken.
1995/96:T35 av Mats Odell m.fl. (kds)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att godstrafiken skall
avregleras fr.o.m. den 1 juli 1996,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en plan för avreglering av
persontrafiken,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges roll i EU för en
avreglerad och förnyad järnvägstrafik
på internationell nivå,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att SJ skall bolagiseras,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de verksamheter som inte
kan knytas till kärnverksamheten
järnvägstrafik säljs ut.
1995/96:T36 av Sverre Palm m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om godstrafik på järnväg,
banfördelning och trafikledning samt om
ytterligare orter där SJ bör ha
företrädesrätt,
2. att riksdagen hos regeringen begär
att en utvärdering görs så snart som
möjligt av konsekvenserna av besluten.
1995/96:T37 av Elisa Abascal Reyes
m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om partiell avreglering av
godstrafiken på järnväg,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om trafikledningen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud för andra än
järnvägsoperatörer att erhålla
trafikeringsrätt,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbidrag till
nationella privata operatörer för inköp
av rullande materiel,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att öka statens bidrag vid
nybyggnationer av planskilda
plattformsförbindelser vid stationer på
stomjärnvägar med 90 %.
Utskottet
1 Bakgrund
År 1988 fattade riksdagen beslut om att
dela upp SJ i ett affärsverk (SJ) som
skall bedriva järnvägstrafik på
affärsmässiga villkor och en myndighet,
Banverket, som har ansvar för
infrastrukturen. År 1992 beslutade
riksdagen att statens köp av
regionalpolitiskt angelägen
interregional persontrafik på
stomnätet, som inte kan bedrivas på
företagsekonomiska villkor, skall ske i
konkurrens. Samma år beslutades att
LKAB skulle få trafikeringsrätten för
malmtransporter på stomnätet på
sträckan Boden-Luleå fr.o.m. den 1
januari 1993. Nyttjanderätten till
Inlandsbanan fördes under år 1993 över
till berörda kommuner efter banan.
SJ har i dag ensamrätten till
persontrafik på stomnätet samt till
godstrafik på hela järnvägsnätet. SJ
kan avstå från sin trafikeringsrätt och
trafiken får då bedrivas av en annan
operatör. Vanligast är att de mindre
godsföretagen bedriver trafik på
entreprenad utan att SJ har avstått
från sin trafikeringsrätt.
Trafikhuvudmännen, som ansvarar för
den lokala och regionala
trafikförsörjningen, har
trafikeringsrätt för persontrafik på
länsjärnvägarna. Om särskilda skäl
föreligger kan trafikhuvudmännen ges
trafikeringsrätt för regional och
lokal persontrafik på begränsade delar
av stomnätet.
Riksdagen godkände under våren 1994
att SJ:s och trafikhuvudmännens
ensamrätter till det statliga bannätet
skulle avvecklas från den 1 januari
1995 (prop. 1993/94:166, bet. TU28,
rskr. 309). På förslag av den
nytillträdda regeringen beslutade dock
riksdagen i december 1994 att beslutet
om avreglering av järnvägstrafiken och
därmed sammanhängande frågor skulle
skjutas upp (prop. 1994/95:72, bet.
TU9, rskr. 138).
Kommunikationsdepartementet har
utarbetat en promemoria, Nya
möjligheter för järnvägstrafiken (Ds
1995:33). I propositionen redovisas en
sammanfattning av promemorian och en
förteckning över remissinstanserna.
Regeringen har vidare tillsatt en
utredare för att se över Banverkets
framtida myndighetsuppgifter. Utredaren
skall bl.a. behandla en rad frågor av
principiell och praktisk natur som
följer av förslagen i propositionen.
Flera av de förslag som redovisas i
propositionen måste lagregleras. Om
riksdagen ställer sig bakom regeringens
förslag till riktlinjer återkommer
regeringen under nästa år med
erforderliga lagförslag.
2 Persontrafik
2.1 Regeringens förslag
Regeringen anser att en förutsättning
för att kunna upprätthålla en
landsomfattande och effektiv
trafikförsörjning är att SJ behåller
sin nuvarande särställning vad gäller
interregional persontrafik. Den av
staten upphandlade trafiken bör dock
även fortsättningsvis upphandlas i
konkurrens.
Trafikhuvudmännen har i dag endast rätt
att bedriva persontrafik på
länsjärnvägar. Eftersom
trafikhuvudmännen har ett samlat ansvar
för lokal och regional persontrafik
inom sitt eget län bör enligt
regeringen huvudmännen fr.o.m. den 1
juli 1996 ges trafikeringsrätt också på
stomjärnvägar för lokal och regional
persontrafik inom det egna länet. För
att ytterligare förbättra
förutsättningarna för trafikhuvudmännen
föreslås i propositionen att
huvudmännen efter särskild prövning
också skall kunna ges möjlighet att
fr.o.m. den 1 juli 1996 bedriva
persontrafik på stomnätet i angränsande
län om syftet är att utveckla den
lokala eller regionala persontrafiken i
det egna länet.
2.2 Motionsförslag
I motion T31 (fp) framhålls att
persontrafiken bör avregleras på hela
järnvägsnätet. Propositionens förslag
är helt otillräckligt för att ta vara
på de fördelar som en friare konkurrens
skulle ge. Regeringen bör därför enligt
motionen återkomma till riksdagen med
konkreta förslag till ett nytt
regelsystem som ger fri konkurrens inom
persontrafiken.
Enligt motion T32 (m) innebär inte
förslaget att ge trafikhuvudmännen
lokal och regional trafikeringsrätt på
stomjärnvägarna någon avreglering. Den
enda förändringen är att
monopolrättigheten flyttas från
nationell till regional nivå.
Motionärerna anser att persontrafiken
bör avregleras i likhet med vad som
föreslås för godstrafiken. Med en
avreglerad persontrafik kan effektiva
och kundanpassade lösningar utvecklas
så att järnvägens attraktionskraft
ökar.
I motion T35 (kds) framhålls att för
persontrafiken är en avreglering i
tiden inte lika nära förestående som
för godstrafiken. Regeringen bör dock
snarast upprätta en tidsplan i vilken
det klart framgår när och på vilket
sätt den nationella persontrafiken
skall avregleras. De argument som
gäller för en avreglering av
godstrafiken gäller också för
persontrafiken. Regeringens förslag om
att utöka trafikhuvudmännens
trafikeringsrätt är ett litet men
otillräckligt steg åt rätt håll.
2.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är väsentligt
att järnvägen ges förutsättningar att
spela en viktig roll som ett effektivt,
miljövänligt och energisnålt
transportmedel. I samband med 1988 års
trafikpolitiska beslut gjordes
betydelsefulla förändringar på
järnvägsområdet. Ansvaret för
infrastrukturen fördes över till det
nybildade Banverket. SJ skulle
utvecklas till ett modernt och
kundorienterat företag bl.a. genom
effektiviseringar, kraftfulla
investeringar, en mer aktiv
marknadsföring, bättre ekonomisk
styrning och ökad transportkvalitet.
Det är utskottets mening att detta
beslut har medverkat till att SJ
utvecklats till ett av de mest
effektiva järnvägsföretagen i Europa,
kanske det effektivaste av alla.
Järnvägstrafiken är storskalig och
bygger i regel på komplexa trafiksy-
stem med stordriftsfördelar. Det finns
därför risk för att en järnvägsmarknad
med alltför många operatörer kan
försämra järnvägens ekonomi och därmed
dess konkurrenskraft gentemot övriga
transportslag. Utskottet anser därför,
såsom också regeringen gör, att SJ bör
få behålla sin särställning vad gäller
interregional persontrafik. Den av
staten upphandlade trafiken bör dock
även fortsättningsvis upphandlas i
konkurrens.
Trafikhuvudmännen har i dag endast
rätt att bedriva persontrafik på
länsjärnvägar. Utskottet delar
regeringens uppfattning att, eftersom
trafikhuvudmännen har ett samlat ansvar
för lokal och regional persontrafik
inom det egna länet, det är motiverat
att ge en vidgad trafikeringsrätt för
huvudmännen på stomnätet inom sitt eget
län fr.o.m. den 1 juli 1996. Därmed
underlättas möjligheterna att bygga upp
effektiva regionala och lokala
pendlingssystem. Utskottet anser att
det är väsentligt att ytterligare
förbättra förutsättningarna för
trafikhuvudmännen. De bör därför, som
föreslås i propositionen, efter
särskild prövning även kunna ges
möjlighet att fr.o.m. den 1 januari
1996 bedriva persontrafik på stomnätet
i angränsande län om syftet är att
utveckla den lokala och regionala
persontrafiken i det egna länet.
Av det anförda följer att utskottet
tillstyrker regeringens förslag
beträffande persontrafiken och
avstyrker motionerna T31 (fp), T32 (m)
och T35 (kds) i nu behandlad del.
3 Godstrafik
3.1 Regeringens förslag
Enligt regeringens uppfattning är en
ökad konkurrens för godstransporter på
järnväg en viktig förutsättning för att
järnvägssektorn skall kunna öka sin
andel av den totala transportmarknaden.
Nya regler som innebär en ökad
konkurrens förbättrar även
möjligheterna för SJ, i kraft av den
dominerande operatören, och för nya
aktörer att utveckla kundanpassade och
effektiva transportlösningar. En
möjlighet för nya operatörer att
bedriva godstrafik på det statliga
spårnätet torde främst komma att
innebära att dessa nya operatörer
etablerar sig för att bedriva
matartrafik.
Regeringen föreslår att rätten att
bedriva godstrafik på det statliga
bannätet öppnas för alla som uppfyller
de av staten angivna kraven. För att
bibehålla järnvägstrafikens
konkurrenskraft och stordriftsfördelar
bör enligt propositionen på ett
avgränsat bannät den etablerade
godstrafiken få företrädesrätt vid
banfördelningen. Företrädesrätten skall
innebära att tillkommande trafik vid
banfördelningen till nästkommande
tågplaneperiod inte skall tillåtas om
den innebär en påtaglig försämring för
redan etablerad trafik. Smärre
justeringar och kompletteringar av
tågplanen som inte medför allvarliga
störningar för den etablerade trafiken
bör dock tillåtas.
Ett sådant förfarande vid
banfördelningen har vissa likheter med
de s.k. grandfathers rights som
tillämpas inom luftfarten. Dessa
rättigheter ger en etablerad operatör
rätt att få samma start- eller
landningstid som under föregående
tidsperiod, om den har utnyttjats.
Företrädesrätten bör enligt regeringen
gälla järnvägar, förutom Malmbanan, som
har betydande godsflöden. Dessa är
Stambanan genom övre Norrland, Norra
stambanan, Godsstråket genom
Bergslagen, Södra stambanan,
Bergslagsbanan, Ostkustbanan, Mittbanan
på delen Sundsvall-Ånge, Västra
stambanan, Västkustbanan,
Norge/Vänernbanan, Värmlandsbanan på
delen Kil-Laxå, Dalabanan på delen
Sala-Borlänge samt stomjärnvägen
Flen-Eskilstuna-Västerås-Sala.
Med anledning av LKAB:s
trafikeringsrätt för malmtransporter
och insatsvaror anser regeringen att
Malmbanan inte bör ingå i det bannät
som omfattas av företrädesrätten.
3.2 Motionsförslag
I motion T31 (fp) framhålls att det är
helt oacceptabelt att ge etablerade
operatörer trafikeringsrättigheter i
första hand. Konsumenternas behov bör
sättas i centrum, vilket man inte gör
genom att ge nya operatörer med nya
idéer möjligheter först i andra hand.
Enligt propositionen har ett nytt EG-
direktiv beslutats som anger att nya
järnvägsoperatörer skall tillförsäkras
en särskilt välvillig behandling vid
tilldelning av bankapacitet.
Motionärerna anser att ett sådant
synsätt ger möjligheter att få en
fungerande konkurrens som kan
förverkliga nya idéer som efterfrågas
av konsumenterna. Sverige bör snarast
börja tillämpa dessa principer.
Enligt motion T34 (v) kan regeringens
förslag att splittra upp godstrafiken
på fler olika operatörer komma att
medföra att hittillsvarande system med
ett nationellt godstransportnät mellan
300 orter blir kraftigt urholkat eller
helt omöjligt att upprätthålla.
Resultatet kan bli färre och inte fler
godstransporter på järnväg.
Motionärerna invänder också mot
propositionens argument att
godsavregleringen är en nödvändig
anpassning till EU:s trafikpolitik. Att
så inte är fallet framgår av den
ländergenomgång som finns i
propositionen. I motionen yrkas att
regeringen får i uppdrag att återkomma
med förslag som syftar till att främja
godstrafik på järnväg och att riksdagen
avslår de delar av propositionen som
berör godstrafiken.
I motion T35 (kds) framhålls att ett
fortsatt starkt, vitalt och
framgångsrikt SJ skall bygga på
företagets förmåga att leverera
attraktiva tjänster, inte på skydd mot
konkurrens. Motionärerna anser därför
att godstrafiken på järnväg skall
avregleras helt. Lämpligt datum för
godstrafikens avreglering är den 1 juli
1996.
Enligt motion T37 (mp) är konkurrensen
från lastbilstransporterna så hård att
järnvägen riskerar att förlora
marknadsandelar om en intern
konkurrens gör att SJ tvingas
rationalisera och lägga ner trafik utan
att någon annan operatör kan ta över
trafiken. SJ bör, anser motionärerna,
få behålla trafikeringsrätten på
statens spåranläggningar så länge en
viss transportvolym inte underskrids.
Om så sker skall andra operatörer
automatiskt ha rätt att överta
trafikeringsrätten. Dessa förslag ger
SJ ökad anledning att vårda sina
kundkontakter och finna nya kunder. I
motionen finns olika volymgränser
angivna. Vidare föreslås att om ett
matarbolag går i konkurs så skall
endast annan järnvägsoperatör kunna
erhålla trafikeringsrätten. Detta
innebär förbud för t.ex. åkerier att
erhålla trafikeringsrätt och på så sätt
gynna sin egen vägtrafik genom att inte
driva tågtrafiken på bästa sätt.
I motionerna T33 (s) och T36 (s)
framhålls att det förslag till
företrädesrätt som regeringen föreslår
inte är tillräckligt för att SJ skall
kunna bibehålla det landsomfattande och
sammanhängande nät av godstransporter
som SJ har i dag. I propositionen
föreslås att tillkommande trafik inte
skall tillåtas om den innebär en
påtaglig försämring för redan etablerad
trafik. Enligt motionerna måste
riksdagen klargöra att syftet med detta
är att förhindra att operatörer endast
tar de bästa transportuppdragen och
försämrar ekonomin i det
landsomfattande nätet. Det är vidare
nödvändigt, enligt motionerna, att all
trafik mellan SJ:s s.k.
tågbildningsorter sköts av ett företag.
I den förstnämnda motionen framhålls
också att om riksdagen beslutar enligt
regeringens förslag så bör SJ också få
företrädesrätt till bandelarna
Nässjö-Falköping,
Helsingborg-Hässleholm och
Borlänge-Mora. I den sistnämnda
motionen begärs att SJ får
företrädesrätt till bandelarna
Göteborg-Uddevalla-Lysekil samt
Enge-Östersund.
3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att en utgångspunkt för
förslagen på godstrafikområdet bör vara
att järnvägen skall kunna öka sin
marknadsandel. Detta är viktigt inte
minst av miljöskäl. Ett nytt
regelsystem på godstrafikområdet som
innebär att nya operatörer får
möjlighet att konkurrera med SJ kommer
sannolikt att leda till att såväl SJ
som de nya operatörerna kommer att
utarbeta nya trafiklösningar som är
kundanpassade och effektiva. Därmed
stärks järnvägssektorns konkurrenskraft
gentemot vägtrafiken och övriga
transportslag. Utskottet delar mot
denna bakgrund regeringens uppfattning
att rätten att bedriva godstrafik på
det statliga bannätet bör vara öppen
för alla som uppfyller de av staten
angivna kraven beträffande säkerhet
m.m.
Som framgår av propositionen måste en
grundförutsättning för en mer öppen
järnvägsmarknad vara att en sådan inte
får skapas till priset av försämrad
säkerhet. Järnvägsinspektionen är
tillsynsmyndighet för järnvägar. Den
grundläggande uppgiften för
inspektionen är att beakta säkerheten
vid järnvägstrafik. En annan viktig
uppgift är att ge tillstånd till nya
trafikoperatörer. Därvid kontrolleras
bl.a. att nya järnvägsoperatörer har
erforderlig kunskap om järnvägstrafik.
Järnvägstrafiken kännetecknas av
komplexa trafiksystem med betydande
stordriftsfördelar. I likhet med
regeringen anser utskottet att en helt
fri konkurrens på godstrafikområdet kan
leda till att dessa fördelar äventyras
och att järnvägens ekonomi därmed
skulle försämras. För att bibehålla
järnvägens konkurrenskraft och
stordriftsfördelar bör därför på ett
avgränsat bannät den etablerade
godstrafiken få företrädesrätt vid
banfördelningen. I en ny tågplan bör i
första hand redan etablerade operatörer
ges möjligheten att även
fortsättningsvis bedriva denna trafik.
I andra hand bör tillkommande trafik
och nya operatörer ges möjlighet att
utnyttja den tillgängliga
bankapaciteten.
Utskottet anser, i likhet med
regeringen, att företrädesrätten bör
innebära att tillkommande trafik vid
banfördelningen till nästkommande
tågplaneperiod inte skall tillåtas om
den innebär en påtaglig försämring för
redan etablerad trafik. Smärre
justeringar och kompletteringar av
tågplanen som inte medför allvarliga
störningar för den etablerade trafiken
bör dock tillåtas. Företrädesrätten
bör, enligt utskottets uppfattning,
gälla på de i propositionen angivna
bandelarna. På dessa bandelar utförs
den helt dominerande delen av SJ:s
godstrafikarbete.
På senare år har SJ förbättrat såväl
sin effektivitet som sin ekonomi.
Utskottet menar att de förslag på
godstrafikområdet som utskottet ställer
sig bakom ger SJ goda möjligheter att
upprätthålla sitt landsomfattande
system av godstransporter. Som
framhålls i propositionen torde de nya
reglerna framför allt innebära att nya
operatörer etablerar sig för att
bedriva matartrafik.
Utskottet vill slutligen framhålla att
något EG-direktiv som anger att nya
järnvägsoperatörer skall tillförsäkras
en särskilt välvillig behandling inte
finns. Inom EU behandlas dock
ytterligare direktivförslag angående
bl.a. avreglering av godstrafiken.
Vad utskottet anfört om godstrafiken,
vilket innebär att regeringens förslag
tillstyrks och samtliga nu behandlade
motionsyrkanden avstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
4 Banfördelning och trafikledning
4.1 Regeringens förslag
Banfördelningen och prioriteringen av
trafiken sker i dag inom ramen för det
tågplanearbete som bedrivs inom SJ. I
tågplanen, som revideras varje år,
ingår tidtabellen som den viktigaste
komponenten. Tidtabellen garanterar
bl.a. att tågen får plats på banan med
beaktande av nödvändig tid för arbeten
på banan samt att trafiken kan
framföras under säkra förhållanden. Med
trafikledning avses att dagligen leda
alla tågrörelser på en bana i enlighet
med uppgjord tidtabell samt att fördela
spårutrymmet vid störningar. Enligt
förordningen (1988:1379) om statens
spåranläggningar har SJ ansvaret för
den operativa trafikledningen på
statens spåranläggningar. Banverket
svarar för trafikledningens lokaler och
för dess tekniska utrustning. Detta
innebär att det ekonomiska ansvaret för
verksamheten i dag är uppdelat.
Regeringen framhåller att
trafikledningen är av central betydelse
för driften och säkerheten i
järnvägstrafiken. En väl fungerande
trafikledning förutsätter såväl
marknadskännedom som kunskap om banans
tekniska förutsättningar. Det operativa
arbetet innebär bl.a. att beslut, som
kan liknas vid myndighetsutövning,
måste fattas om prioritering mellan
olika tåg och banhållarens önskemål.
Banverket är en neutral part såvitt
avser förhållandet mellan olika trafik-
operatörer men behöver självt tillgång
till banan för att genomföra underhåll
och framföra arbetsfordon m.m. Om
ansvaret för både banfördelning och
trafikledning helt skulle läggas hos
Banverket kan därför kravet på neutrala
och icke diskriminerande förhållanden
inte sägas vara uppfyllt.
Regeringen anser att ansvaret för
banfördelning och trafikledning bör
ligga på en i förhållande till
operatörerna och banhållarna
självständig enhet inom Banverket, på
motsvarande sätt som
Järnvägsinspektionen. Operatörer och
banhållare bör dock ges insyn i
verksamheten och även ett visst
inflytande. Vidare anser regeringen att
en förutsättning för en väl fungerande
banfördelning och trafikledning är att
denna verksamhet sker i samverkan
mellan de olika aktörerna inom
järnvägssektorn.
Enligt propositionen bör det ankomma
på regeringen att närmare besluta om
inrättandet av banfördelnings- och
trafikledningsverksamheten samt om
formerna för enhetens arbete. En viktig
utgångspunkt för enhetens inrättande är
att skapa goda förutsättningar för
konkurrensneutralitet. I enhetens
ansvar bör också ingå att ge
trafiktillstånd för icke kommersiell
tågtrafik på det statliga bannätet.
Exempel på sådan trafik är musei-,
turist- och chartertågtrafik.
Regeringen anser att banfördelningen
tills vidare bör ske med hjälp av
administrativa regler och att det bör
ankomma på regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att
utforma dessa regler. Det bör även
ankomma på regeringen att närmare
bestämma formerna för trafikledningen
samt hur tvister vad gäller både
banfördelning och trafikledning skall
lösas.
4.2 Motionsförslag
I motion T32 (m) framhålls att
regeringens förslag att tidigare
verksamma operatörer skall ges
företrädesrätt leder till en
konservering av nuvarande
trafikstruktur som inte behöver
motsvara den samhällsekonomiskt mest
effektiva lösningen. En sådan lösning
kan enligt motionärerna accepteras
under en övergångsperiod. De anser dock
att detta sätt att lösa banfördelningen
på sikt bör ersättas med en
efterfrågestyrd modell, där de olika
operatörerna ges möjlighet att via
anbud abonnera på en viss
trafikeringstid under en viss bestämd
tidsperiod.
Enligt motion T37 (mp) bör
trafikledningen flyttas ut från SJ men
inte till en enhet i Banverket.
Trafikledningen bör vara en fristående
enhet i statlig ägo.
I motionerna T33 (s) och T36 (s)
framhålls att den föreslagna
självständiga enheten i Banverket
endast bör ha till uppgift att pröva om
avtal om tågtidtabellen mellan
operatörer och banhållare är förenliga
med fastställda principer. SJ bör
utföra det dagliga arbetet med att göra
tidtabeller och leda trafiken på
uppdrag av den självständiga enheten.
Neutral behandling av andra operatörer
bör kunna säkerställas genom att den
självständiga enheten övervakar
arbetet.
4.3 Utskottets ställningstagande
Banfördelningen och prioriteringen av
trafiken sker i dag inom ramen för det
tågplanearbete som bedrivs inom SJ.
Tidtabellen garanterar bl.a. att tågen
får plats på banan med beaktande av
nödvändig tid för arbeten på banan samt
att trafiken kan framföras under säkra
förhållanden.
Trafikledning innebär ett arbete med
att dagligen leda alla tågrörelser på
en bana i enlighet med uppgjord
tidtabell samt att fördela spårutrymmet
vid störningar. Trafikledningen är av
central betydelse för driften och
säkerheten i järnvägstrafiken. En väl
fungerande trafikledning förutsätter
såväl marknadskännedom som kunskap om
banans tekniska förutsättningar. Det
operativa arbetet innebär bl.a., som
framhålls i propositionen, att beslut
som kan liknas vid myndighetsutövning
måste fattas om prioritering mellan
olika tåg och banhållarens önskemål.
Banverket är neutral part såvitt avser
förhållandet mellan olika
trafikoperatörer men behöver självt
tillgång till banan för att genomföra
underhåll och framföra arbetsfordon
m.m. Om ansvaret för både banfördelning
och trafikledning helt skulle läggas på
Banverket kan därför, som sägs i
propositionen, kravet på neutrala och
icke diskriminerande förhållanden inte
sägas vara uppfyllt.
Utskottet anser därför, i likhet med
regeringen, att ansvaret för
banfördelning och trafikledning bör
ligga på en i förhållande till
operatörerna och banhållarna
självständig enhet inom Banverket, på
motsvarande sätt som
Järnvägsinspektionen. Operatörer och
banhållare bör ges insyn i verksamheten
och även ett visst inflytande.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag att det bör ankomma
på regeringen att närmare besluta om
inrättandet av den självständiga
enheten samt om formerna för enhetens
arbete. Utskottet anser det vara
väsentligt att banfördelningen och
trafikledningen även i fortsättningen
kan bedrivas i effektiva och smidiga
former. Utskottets ställningstagande
innebär att motionerna T33 (s), T36 (s)
och T37 (mp) avstyrks i denna del.
Utskottet avstyrker även yrkandet i
motion T32 (m) att riksdagen bör uttala
att banfördelningen på sikt bör baseras
på en efterfrågestyrd modell, som
innebär att de olika operatörerna ges
möjlighet att via anbud abonnera på
viss trafikeringstid under en bestämd
tidsperiod. Motionärerna accepterar
regeringens förslag om banfördelning
och trafikledning under en
övergångsperiod. Det finns, enligt
utskottets mening, ingen anledning för
riksdagen att nu uttala sig för en
annan organisationsform för dessa
funktioner.
5 Banavgifter
5.1 Regeringens förslag
Enligt propositionen bör alla kostnader
som är förknippade med trafikledning
och banfördelning finansieras med
anslagsmedel. I dag finansieras dessa
funktioner av SJ, som därför kommer att
avlastas dessa kostnader. För att täcka
de ökade kostnaderna bör enligt
regeringen en motsvarande ökning ske av
banavgifterna. Det bör även
fortsättningsvis ankomma på regeringen
att besluta hur banavgifterna i detalj
skall utformas.
5.2 Motionsförslag
I motion T31 (fp) framhålls att
banavgifterna måste fastställas i
enlighet med 1988 års trafikpolitiska
beslut. Det är därför viktigt att man
strävar efter att banavgifterna
medverkar till att resenärer och
godskunder betalar marginalkostnaden
för den aktuella resan eller
transporten beräknad enligt
samhällsekonomiska principer.
5.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att erinra mot vad
regeringen anfört om att banavgifterna
bör höjas för att täcka de ökade
kostnader för staten som följer av att
trafikledning och banfördelning skall
finansieras med anslagsmedel.
Sedan år 1988 betalar företag som
driver trafik på statliga järnvägar
avgifter för att de utnyttjar
infrastrukturen. Avgifterna är
uppdelade i en fast och en rörlig del.
De rörliga avgifterna skall avspegla de
samhällsekonomiska marginalkostnaderna
för järnvägstrafiken. De fasta
avgifterna utgår som en årlig avgift
för alla järnvägsfordon som är i
trafik. Avgiften beräknas för varje
fordon i trafik på liknande sätt som
fordonsskatten för tunga vägfordon.
Utskottet har tidigare framhållit att
ekonomiska styrmedel kan vara
verkningsfulla i arbetet med att uppnå
ett mer långsiktigt bärkraftigt
transportsystem. Kostnadseffektiva
lösningar kan främjas samtidigt som en
angelägen teknikutveckling stimuleras
(bet. 1994/95:TU14). Utskottet framhöll
också vid detta tillfälle att
banavgifternas utformning bör
övervägas.
Utskottet anser det väsentligt att
banavgifterna utnyttjas för att stärka
järnvägens konkurrenskraft. Med
hänvisning till vad utskottet tidigare
uttalat och till det ansvar som
Banverket har att följa upp effekterna
av avgifterna är något initiativ från
riksdagens sida inte erforderligt.
Utskottet avstyrker därför motionen i
denna del.
6 Gemensamma funktioner
6.1 Regeringens förslag
För att bedriva järnvägstrafik krävs
tillgång till en rad funktioner, utöver
själva tågdriften, som i dag
huvudsakligen finns inom SJ. Regeringen
anser att alla operatörer bör få
tillträde till dessa funktioner på ett
konkurrensneutralt sätt på samma
villkor som SJ:s tågtrafikrörelse. På
samma sätt bör övriga tågoperatörer
upplåta sina gemensamma funktioner till
SJ och andra operatörer på
konkurrensneutrala villkor. Enligt
regeringen är det inte motiverat att
bryta ut de gemensamma funktionerna ur
SJ. Om det visar sig att
konkurrensneutral tillgång till de
gemensamma funktionerna inte kan
säkerställas och att funktionerna
därigenom utgör ett allvarligt
etableringshinder för nya operatörer,
kommer regeringen i ett senare skede
att utvärdera och ompröva sitt
ställningstagande i denna fråga.
6.2 Motionsförslag
I motion T32 (m) framhålls att för att
operatörerna skall kunna garanteras en
konkurrensneutral tillgång till de
gemensamma funktionerna bör dessa
inordnas i Banverket med undantag för
tågfärjetrafik och tågfärjeterminaler,
som bör skiljas från SJ och
privatiseras. Regeringen bör bemyndigas
att överföra de gemensamma funktionerna
till Banverket. Motionärerna anser
vidare att de gemensamma funktionerna
inte bör anslagsfinansieras utan att de
bör finansieras av de olika
operatörerna i förhållande till
utnyttjandegraden.
6.3 Utskottets ställningstagande
För att bedriva järnvägstrafik krävs
tillgång till en rad funktioner, utöver
själva tågdriften, som i dag
huvudsakligen finns inom SJ. I likhet
med regeringen och motionärerna anser
utskottet det väsentligt att de
gemensamma funktionerna skall kunna
utnyttjas på konkurrensneutrala och
icke diskriminerande villkor. Utskottet
delar regeringens uppfattning att det
inte är motiverat att bryta ut de
gemensamma funktionerna ur SJ. Av
propositionen framgår att om det visar
sig att en konkurrensneutral tillgång
till de gemensamma funktionerna inte
kan säkerställas kommer regeringen att
utvärdera och ompröva sitt
ställningstagande. Utskottet avstyrker
sålunda motion T32 (m) i denna del.
7 Rullande materiel
7.1 Regeringens förslag
I propositionen framhålls att det är
regeringens grundläggande uppfattning
att de operatörer som avser att starta
trafik skall göra detta med rullande
materiel som de själva äger eller
leasar. Regeringen är för närvarande
inte beredd att vidta åtgärder som
innebär att SJ skall ställa fordon till
marknadens förfogande. SJ kan dock på
affärsmässiga grunder göra de
dispositioner av den egna fordonsparken
som man finner lämplig.
7.2 Motionsförslag
För att öka järnvägens
konkurrensmöjligheter begärs i motion
T37 (mp) att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om
investeringsbidrag till nationella
privata operatörer för inköp av ny
tågmateriel.
7.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning
att de operatörer som avser att starta
trafik bör göra det med rullande
materiel som de själva äger eller
leasar. Utskottet är inte berett att
förorda att investeringsbidrag skall
utbetalas till operatörer för inköp av
tågmateriel. Motion T37 (mp) avstyrks
följaktligen i nu behandlad del.
8 Upplåtelse av bandel med
nyttjanderätt
År 1993 beslutade riksdagen att ge
regeringen möjlighet att vederlagsfritt
upplåta viss bandel med nyttjanderätt
åt en museiförening eller annan som
bedöms lämplig för ändamålet. En
förutsättning för upplåtelse är att den
som bedriver verksamheten påtar sig det
fulla kostnads- och banhållar-ansvaret.
Regeringen anser att även de som
önskar bedriva kommersiell trafik på
statliga bandelar som inte trafikeras
eller på statliga bandelar som är
nedlagda bör ha möjlighet till
banupplåtelse med nyttjanderätt, under
förutsättning att den aktuelle
verksamhetsutövaren påtar sig det fulla
kostnads- och banhållaransvaret.
Regeringen anser vidare att det bör
ingå i Banverkets myndighetsuppgifter
att upplåta bandelar med nyttjanderätt
och att det bör ankomma på verket att
mer i detalj utarbeta regler och former
för sådana banupplåtelser.
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag.
9 Återupptagande av banunderhåll
I dag saknas regler för återupptagande
av banunderhåll på statens
spåranläggningar. Regeringen anser att
om den kommersiella trafiken på en i
statens spåranläggningar ingående
bandel uppfyller vissa minimikrav, bör
Banverket ha möjlighet att efter
prövning och inom ramen för ordinarie
anslag återuppta banunderhållet. Vid
prövningen bör samråd ske mellan
Banverket, SJ, trafikhuvudman och andra
som berörs. Enligt regeringen bör
prövning om återupptagande av
banunderhåll på statens
spåranläggningar ingå i Banverkets
myndighetsuppgifter samt baseras på
samhällsekonomiska principer.
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag.
10 Utökning av statens spåranläggningar
I samband med 1988 års trafikpolitiska
beslut fastställdes bl.a. vilka
statliga spår som skulle ingå i statens
spåranläggningar och därmed förvaltas
av Banverket samt kriterierna för
upphörande av banunderhåll och
nedläggning av bandel som ingår i
statens spåranläggningar. Vidare
innebar beslutet att statliga spår som
inte ingår i statens spåranläggningar
förvaltas av SJ. Nu gällande
bestämmelser innefattar inte några
regler om utökning av anläggningarna på
annat sätt än genom nybyggnation av
stomjärnväg.
Det finns i dag bandelar, t.ex.
hamnspåret Kville-Skandiahamnen i
Göteborg samt industrispåret
Hamrångefjärden-Norrsundet i Gävleborgs
län, som förvaltas av SJ, kommuner
eller privata företag och som har en
avgörande betydelse för
järnvägssystemets konkurrenskraft.
Ibland kan kostnaderna för den enskilde
banägaren för drift och underhåll av
exempelvis ett långt industrispår leda
till att även mycket omfattande och
tunga godstransporter som lämpar sig
för järnväg i stället transporteras med
lastbil.
Regeringen anser att avsaknaden av
regler för utökning av statens spår-
anläggningar riskerar att hämma
järnvägens konkurrenskraft och att
sådana regler bör utarbetas av
Banverket. Prövning av ärenden som rör
utökning av statens spåranläggningar
bör enligt propositionen göras av
Banverket. En förutsättning för att en
bandel skall kunna införlivas i statens
spåranläggningar bör vara att det sker
inom ramen för ordinarie anslag för ban-
underhåll samt att samtliga berörda
spårägare eller spårförvaltare för den
aktuella bandelen har hemställt om
detta hos Banverket.
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag.
11 Finansiering av planskilda
plattformsförbindelser
11.1 Regeringens förslag
Som en följd av det trafikpolitiska
beslutet år 1988 delades ansvaret vad
gäller stationer så att Banverket
ansvarar för huvudspåren, plattformarna
och plattformsförbindelser i plan medan
SJ ansvarar för marken,
stationsbyggnader,
plattformsöverbyggnader samt planskilda
plattformsförbindelser. Den nu rådande
ansvarsfördelningen har lett till att
det i flera fall inte varit möjligt att
lösa kostnadsfrågan för nya planskilda
plattformsförbindelser. Sådana
förbindelser krävs i många fall av
säkerhets- och komfortskäl och
initieras oftast i samband med
nyanläggning och modernisering av
stationernas huvudspår och plattformar.
Regeringen anser att det bör vara
möjligt för Banverket att på
samhällsekonomiska grunder och inom
ramen för anvisade anslag bidra till
kostnader för nybyggnad av sådana
planskilda plattformsförbindelser vid
stationer på stomjärnvägar som ökar
säkerheten eller stationens
bekvämlighet för resenärerna. Det bör
ankomma på Banverket att besluta om
formerna för ett sådant bidrag.
Bidragsandelen bör enligt regeringen
vara flexibel och maximeras till 75 %
av den totala nyanläggningskostnaden
för den planskilda
plattformsförbindelsen. Det nya
bidragssystemet föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.
11.2 Motionsförslag
I motion T37 (mp) yrkas att staten
skall kunna bidra med maximalt 90 % av
de totala kostnaderna vid nybyggnation
av planskilda plattformsförbindelser
vid stationer.
11.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det ofta av
säkerhets- och komfortskäl är angeläget
att bygga planskilda
plattformsförbindelser vid stationer.
Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag att Banverket skall
ges möjlighet att bidra med högst 75 %
av den totala nyanläggningskostnaden
för sådana plattformsförbindelser.
Motion T37 (mp) avstyrks följaktligen i
denna del.
12 Banverkets internationella
entreprenadverksamhet
12.1 Regeringens förslag
Banverkets industridivision bedriver
tyngre järnvägsspecifik
entreprenadverksamhet under
bolagsliknande former.
Industridivisionen lämnar anbud på
entreprenader även i andra länder,
huvudsakligen i Norge. Regeringen anser
att Banverket även fortsättningsvis bör
ha möjlighet att, i begränsad
omfattning, bedriva
entreprenadverksamhet i andra länder
som syftar till att upprätthålla
nödvändig järnvägsspecifik kompetens
inom verket.
12.2 Motionsförslag
I motionerna T31 (fp) och T32 (m)
framhålls att det inte är lämpligt att
en myndighet bedriver internationell
entreprenadverksamhet. Det föreslås
därför att industridivisionens
verksamhet överförs till
aktiebolagsform för att därigenom skapa
förutsättningar för en privatisering.
12.3 Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet
att det är väsentligt att Banverket har
möjlighet att i begränsad omfattning
bedriva entreprenadverksamhet i andra
länder som syftar till att upprätthålla
nödvändig järnvägsspecifik kompetens.
Inom Banverket pågår ett arbete som
syftar till att klart avgränsa de delar
inom verket som arbetar med
förvaltningsuppgifter från dem som har
produktionsansvar. Industridivisionen
är redan en separat ekonomisk enhet med
eget bokslut som bedriver sin
verksamhet i bolagsliknande former.
Av det anförda följer att utskottet
tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna T31 (fp) och T32
(m) i denna del.
13 Bolagisering av SJ m.m.
13.1 Motionsförslag
I motion T32 (m) yrkas att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag
om att överföra SJ i aktiebolagsform.
Därmed skapas, enligt motionen,
förutsättningar för en framtida
privatisering.
I motion T35 (kds) framhålls att SJ bör
bolagiseras och verksamheter som inte
är knutna till kärnverksamheten säljas
ut i en takt som är företagsekonomiskt
försvarbar.
13.2 Utskottets ställningstagande
SJ-koncernen består av affärsverket SJ
och dotterbolag. De flesta av
dotterbolagen t.ex. AB Swebus som
bedriver busstrafik och TGOJ AB, som
utför verkstadsverksamhet för
spårbundna fordon samt viss gods- och
persontrafik på järnväg, ingår i SJ:s
förvaltningsbolag AB Swedcarrier.
Affärsverket SJ, som är indelat i
divisioner för persontrafik,
godstransporter, fordonsunderhåll och
fastigheter, fungerar också som
moderbolag i koncernen.
Utskottet vill, med anledning av
motionsförslagen om bolagisering av SJ,
framhålla att SJ genom 1988 års
trafikpolitiska beslut har fått en rad
unika beslutsbefogenheter. Inom ramen
för affärsverksformen har SJ fått ett
klart ekonomiskt ansvar och en
betydande grad av handlingsfrihet i
såväl ekonomiska som organisatoriska
frågor. Utan hinder av gällande
organisationsform har en angelägen
utveckling kunnat ske av
järnvägstrafiken samtidigt som
betydande strukturförändringar gjorts
inom SJ. Utskottet är inte berett att
föreslå att riksdagen av regeringen
begär förslag om en bolagisering av SJ.
Riksdagen uttalade så sent som i maj i
år att SJ skulle koncentrera sin
verksamhet till järnvägstrafiken (prop.
1994/95:100 bil. 7, bet. TU26, rskr.
366). Utskottet som vidhåller sin
uppfattning i frågan anser inte att
något ytterligare sådant uttalande,
vilket begärs i motion T35 (kds), är
erforderligt.
Av det anförda följer att utskottet
avstyrker motionerna T32 (m) och T35
(kds) i nu behandlad del.
14 SJ:s kontinentbolag
I december 1992 bemyndigade riksdagen
regeringen att genomföra en
bolagisering inom SJ:s kontinenttrafik
(prop. 1992/93:132, bet. TU11, rskr.
152). Motivet var att SJ ville ingå ett
samarbetsavtal med bl.a. den tyska
järnvägen för att underlätta för den
internationella trafiken samt för att
samordna marknadsföringen av denna
trafik. I riksdagsbeslutet bemyndigades
regeringen att besluta om försäljning
av högst 50 % av röster och kapital i
det blivande kontinentbolaget.
Regeringen godkände den 25 mars 1993 en
bolagisering av kontinenttrafiken. SJ
har i samarbete med den tyska järnvägen
bildat ett tyskt bolag där SJ
tillskjutit 200 000 tyska mark, vilket
utgör 50 % av kapitalet. Den italienska
järnvägen har av SJ köpt 50 % av ett
gemensamt samarbetsbolag. Detta bolag
ligger inom Swedcarriergruppen. Med
anledning av ovanstående har den
tidigare tänkta bolagiseringen av
kontinenttrafiken inte genomförts, och
det finns inte heller enligt regeringen
något behov av att genomföra den i
framtiden. Regeringen föreslår därför
att den tänkta bolagiseringen av SJ:s
kontinenttrafik inte genomförs.
Utskottet har ingen erinran mot
regeringens förslag.
15 EU:s järnvägspolitik
15.1 Motionsförslag
I motion T35 (kds) framhålls att
järnvägens möjligheter till expansion
i ett internationellt perspektiv ter
sig mycket goda. För att denna
potential skall kunna förverkligas
krävs dock att de nationella monopolen
avvecklas och att internationell
järnvägstrafik slipper alla de tekniska
och organisatoriska trösklar som finns
i dag. Det finns en uttrycklig vilja
till förnyelse av järnvägen inom EU,
som syftar till att den internationella
persontrafiken och godstrafiken skall
avregleras. Sverige bör enligt motionen
ge sitt stöd för denna process och
verka för en förnyad järnvägstrafik på
internationell nivå.
15.2 Utskottets ställningstagande
De totala trafikmängderna i EU-länderna
har under de senaste årtiondena ökat
kraftigt. Järnvägstransporternas
marknadsandel har samtidigt minskat
något. Till följd av den ökade
trängseln på vägar och i luftrum har
järnvägstrafiken förutsättningar att
spela en betydande roll för Europas
framtida kommunikationer. Det
förhållande att järnvägen är ett
energisnålt och miljövänligt
transportmedel gör att EU strävar efter
att öka järnvägssektorns
konkurrenskraft. Inom EU görs stora
satsningar på järnvägen inför 2000-
talet med stora investeringar i bl.a.
infrastruktur och höghastighetståg.
Utskottet delar regeringens och
motionärernas uppfattning att starka
nationella intressen utgör stora hinder
i arbetet med att stärka järnvägens
konkurrenskraft i Europa. Att stärka
järnvägens konkurrenskraft är enligt
utskottets mening mycket angeläget av
miljöskäl och för att tillgodose
näringslivets behov av ett effektivt
transportsystem. Utskottet utgår från
att regeringen inom EU med kraft verkar
för att olika former av hinder för
internationella gods- och
persontransporter på järnväg undanröjs.
Som utskottet ser det finns det en bred
politisk enighet i denna fråga.
Vad utskottet nu anfört innebär att
syftet med motionen torde vara
tillgodosett. Någon åtgärd från
riksdagens sida är därför inte
erforderlig. Motionsyrkandet avstyrks
följaktligen.
16 Uppföljning och utvärdering
16.1 Motionsförslag
I motionerna T33 (s) och T36 (s)
framhålls att en så stor förändring som
föreslås i propositionen borde
innehålla förslag om utvärdering av
konsevenserna. Riksdagens arbete med
uppföljning och utvärdering får allt
större betydelse. Motionärerna föreslår
därför att riksdagen av regeringen så
snart som möjligt begär en utvärdering
av konsekvenserna av besluten.
16.2 Utskottets ställningstagande
I propositionen framhålls att höga krav
måste ställas på uppföljning och
utvärdering av resultat och
konsekvenser av de förslag som
framläggs i propositionen. Utskottet
delar regeringens och motionärernas
uppfattning att det är angeläget att de
reformförslag på järnvägens område som
nu behandlas följs upp och utvärderas.
Kommunikationskommittén (dir. 1994:140)
skall bl.a. ge förslag till en
nationell plan för kommunikationerna
som baseras på en helhetssyn och har en
sådan inriktning att den medverkar
till ett miljöanpassat transportsystem
samtidigt som trafiksäkerhet, välfärd,
långsiktigt hållbar tillväxt och
regional balans samt ett
konkurrenskraftigt näringsliv främjas.
Kommittén skall avge sitt
slutbetänkande den 1 december 1996.
Enligt vad utskottet erfarit kommer
regeringen under år 1998 att förelägga
riksdagen en proposition med anledning
av kommitténs förslag. Det nya
regelsystemet har då tillämpats en
relativt kort tid. Utskottet anser dock
att regeringen i denna proposition bör
ge en första redovisning av
konsekvenserna av det nya
regelsystemet. En mera fullständig
utvärdering bör redovisas för riksdagen
vid ett senare tillfälle.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär
att syftet med motionsyrkandena blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande persontrafik
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:T31 yrkande
1, 1995/96/:T32 yrkande 1 och
1995/96: T35 yrkande 2
dels godkänner att
trafikhuvudmännens rätt att bedriva
persontrafik fr.o.m. den 1 juli
1996 utökas till att även gälla
lokal och regional persontrafik på
stomjärnvägar i det egna länet,
dels godkänner att
trafikhuvudmännen efter regeringens
medgivande fr.o.m. den 1 juli 1996
får rätt att bedriva persontrafik
på stomjärnvägar i angränsande län
om syftet är att utveckla den
regionala eller lokala
persontrafiken i det egna länet,
res. 1 (m,fp)
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:T31 yrkande
2, 1995/96:T33 yrkande 1 i denna
del, 1995/96:T34, 1995/96:T35
yrkande 1, 1995/96:T36 yrkande 1 i
denna del och 1995/96:T37 yrkandena
1 och 3
dels godkänner att alla som
uppfyller de av staten angivna
kraven fr.o.m. den 1 juli 1996 ges
rätt att bedriva godstrafik på
statens spåranläggningar,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
3. beträffande ansvaret för
banfördelning och trafikledning
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:T33 yrkande 1
i denna del, 1995/96:T36 yrkande 1
i denna del och 1995/96:T37 yrkande
2 bemyndigar regeringen att besluta
om inrättandet av och de närmare
formerna för en enhet inom
Banverket för banfördelning och
trafikledning,
res. 5 (v)
4. beträffande efterfrågestyrd
modell
att riksdagen avslår motion
1995/96:T32 yrkande 4,
res. 6 (m)
5. beträffande banavgifter
att riksdagen avslår motion
1995/96:T31 yrkande 3,
res. 7 (fp)
6. beträffande gemensamma funktioner
att riksdagen avslår motion
1995/96:T32 yrkandena 2 och 3,
res. 8 (m)
7. beträffande rullande materiel
att riksdagen avslår motion
1995/96:T37 yrkande 4,
res. 9 (mp)
8. beträffande upplåtelse av bandel
med nyttjanderätt
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag
dels godkänner att gällande regler
för upplåtelse av statliga
järnvägar med nyttjanderätt även
skall vara tillämpbara vad gäller
återupptagen kommersiell trafik,
dels godkänner att regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
får besluta om att upplåta statliga
järnvägar med nyttjanderätt,
9. beträffande återupptagande av
banunderhåll
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag godkänner att
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer på
samhällsekonomisk grund får besluta
om återupptagande av banunderhåll
på bandelar som ingår i statens
spåranläggningar,
10. beträffande utökning av statens
spåranläggningar
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag godkänner att
regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer på
samhällsekonomisk grund och på
begäran av de enskilda spårägarna
får besluta om utökning av statens
spåranläggningar,
11. beträffande finansiering av
planskilda plattformsförbindelser
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motion 1995/96:T37 yrkande 5
godkänner att staten med anlitande
av sjätte huvudtitelns anslag kan
bidra med maximalt 75 % av de
totala kostnaderna vid nybyggnation
av planskilda
plattformsförbindelser vid
stationer på stomjärnvägar fr.o.m.
den 1 januari 1996,
res. 10 (mp)
12. beträffande Banverkets
internationella entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:T31 yrkande 4
och 1995/96:T32 yrkande 6 godkänner
att Banverket i begränsad
omfattning får bedriva
entreprenadverksamhet i andra
länder om syftet är att
upprätthålla nödvändig
järnvägsspecifik kompetens,
res. 11 (m, fp)
13. beträffande bolagisering av SJ
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:T32 yrkande 5 och 1995/96:
T35 yrkandena 4 och 5,
res. 12 (m)
14. beträffande SJ:s kontinentbolag
att riksdagen med bifall till
regeringens förslag godkänner att
SJ inte bildar ett bolag för
kontinenttrafik i enlighet med
proposition 1992/93: 132,
(bet.TU11, rskr. 152)
15. beträffande EU:s järnvägspolitik
att riksdagen avslår motion
1995/96:T35 yrkande 3,
16. beträffande uppföljning och
utvärdering
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:T33 yrkande 2
och 1995/96:T36 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Stockholm den 7 december 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman
(s), Per Westerberg (m), Jarl Lander
(s), Per Erik Granström (s), Krister
Vrnfjäder (s), Hans Stenberg (s),
Birgitta Wistrand (m), Monica Green
(s), Karl-Erik Persson (v), Lena
Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa
Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson
(s), Claes-Göran Brandin (s), Ulla
Löfgren (m), Elving Andersson (c) och
Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Persontrafik (mom. 1)
Per Westerberg (m), Birgitta Wistrand
(m), Lars Björkman (m), Ulla Löfgren
(m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Utskottet
anser och på s. 7 slutar med
behandlad del bort ha följande
lydelse:
Den borgerliga regeringen inledde ett
omfattande avregleringsarbete inom
järnvägssektorn. Det långsiktiga målet
var att öppna för konkurrens i syfte
att ge järnvägstrafiken bättre
utvecklingsmöjligheter. Som framhålls i
motionerna är regeringens förslag helt
otillräckliga för att det skall vara
möjligt att ta vara på de fördelar som
en fri konkurrens skulle ge.
När det gäller persontrafiken innebär
regeringens förslag bara att
monopolrättigheten flyttas från
nationell till regional nivå. Utskottet
anser att persontrafiken bör avregleras
på hela järnvägsnätet. Regeringen bör
därför snarast återkomma till riksdagen
med ett förslag som ger fri konkurrens
inom persontrafiken. I avvaktan på att
regeringen återkommer med ett sådant
förslag bör riksdagen godta det
begränsade förslag till avreglering som
föreslås i propositionen.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att samtliga nu behandlade
motionsyrkanden tillstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande persontrafik
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T31 yrkande 1,
1995/96:T32 yrkande 1 och
1995/96:T35 yrkande 2 samt med
anledning av regeringens förslag
dels godkänner att
trafikhuvudmännens rätt att bedriva
persontrafik fr.o.m. den 1 juli
1996 utökas till att även gälla
lokal och regional persontrafik på
stomjärnvägar i det egna länet,
dels godkänner att
trafikhuvudmännen efter regeringens
medgivande fr.o.m. den 1 juli 1996
får rätt att bedriva persontrafik
på stomjärnvägar i angränsande län
om syftet är att utveckla den re-
gionala eller lokala persontrafiken
i det egna länet,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Godstrafik (mom. 2)
Per Westerberg (m), Birgitta Wistrand
(m), Lars Björkman (m), Ulla Löfgren
(m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 9 börjar med Utskottet anser
att och på s. 10 slutar med till
känna bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslagen i
propositionen om avreglering av
godstrafiken är helt otillräckliga. Det
är oacceptabelt att, som regeringen
föreslår, etablerade operatörer skall
ges rättigheter i första hand.
Konsumenternas behov bör sättas i
centrum, vilket man inte gör genom att
ge nya operatörer med nya idéer
möjligheter att etablera sig först i
andra hand. I motsats till vad
regeringen föreslår vore det rimligare
att tillförsäkra nya järnvägsoperatörer
en särskilt välvillig behandling.
Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till ytterligare
avregleringar när det gäller
godstrafiken. I avvaktan på att så sker
bör riksdagen godta regeringens
begränsade förslag till avreglering.
Utskottet vill dessutom framhålla att
något EG-direktiv som anger att nya
järnvägsoperatörer skall tillförsäkras
en särskilt välvillig behandling,
vilket anges i propositionen, inte
finns. Inom EU behandlas dock
ytterligare direktivförslag angående
bl.a. avreglering av godstrafiken.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T31 (fp) tillstyrks
medan syftet med motion T35 (kds) blir
tillgodosett, bör av riksdagen ges
regeringen till känna. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:T31 yrkande 2 med
anledning av regeringens förslag
och motion 1995/96:T35 yrkande 1
och med avslag på motionerna
1995/96:T33 yrkande 1 i denna del,
1995/96:T34, 1995/96:T36 yrkande 1
i denna del och 1995/96:T37
yrkandena 1 och 3
dels godkänner att alla som
uppfyller de av staten angivna
kraven fr.o.m. den 1 juli 1996 ges
rätt att bedriva godstrafik på
statens spåranläggningar,
dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Godstrafik (mom. 2)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som på s. 9 börjar med
Utskottet anser att och på s. 10
slutar med till känna bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att godstransporter på
järnväg bör främjas före transporter på
väg. Det är nödvändigt om miljömålen
skall kunna uppfyllas. Regeringens
förslag att splittra upp godstrafiken
på flera operatörer kan komma att
medföra att hittillsvarande system med
ett nationellt godstransportnät på
järnväg mellan 300 orter blir kraftigt
urholkat eller omöjligt att
upprätthålla.
Som framhålls i motion T34 (v) bör
regeringen återkomma till riksdagen med
analyser av de frågor som tas upp i
motionen och med förslag som syftar
till att främja godstrafik på järnväg
och då särskilt de tunga och
miljöfarliga transporterna. Regeringen
bör bl.a. överväga att höja
axelvikterna för att skapa symmetri med
den förbättrade konkurrenskraft som
vägtrafiken fått genom borttagandet av
kilometerskatten och beslutet att
tillåta 25,25 meter långa
lastbilskombinationer. I dag tillåts
bara 24 meter långa kombinationer.
Utskottet vill också understryka att
EU:s regler inte kräver någon
avreglering av godstrafiken, vilket
också framgår av regeringens egen
proposition.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T34 (v) tillstyrks i
denna del och att regeringens förslag
beträffande godstrafiken liksom övriga
motionsyrkanden avstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T34 samt med avslag på
regeringens förslag och motionerna
1995/96:T31 yrkande 2, 1995/96:T33
yrkande 1 i denna del, 1995/96:T35
yrkande 1, 1995/96:T36 yrkande 1 i
denna del och 1995/96:T37 yrkandena 1
och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Godstrafik (mom. 2)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets
yttrande som på s. 9 börjar med
SUtskottet anser att och på s. 10
slutar med till känna bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det i dag inte
finns underlag för att avreglera
godstrafiken helt. Konsekvenserna
skulle kunna bli förödande genom att
ett fungerande system, på grund av
bristande ekonomiskt underlag, på sikt
slås sönder. Målet måste vara att
utveckla järnvägen och öka trafiken
betydligt. Som framhålls i motion T37
(mp) är konkurrensen från
lastbilstransporterna så hård att
järnvägen, med regeringens förslag,
riskerar att förlora marknadsandelar om
en intern konkurrens gör att SJ
tvingas lägga ner trafik utan att någon
annan operatör kan ta över trafiken.
Enligt utskottets mening bör därför en
partiell avreglering genomföras på
följande sätt:
- SJ skall tills vidare behålla sin
ställning som dominerande operatör med
huvudföreträde till trafikeringsrätt på
statens spåranläggningar.
- SJ skall få behålla
trafikeringsrätten på statens
spåranläggningar så länge en viss
transportvolym inte underskrids. När SJ
underskrider denna gräns skall andra
operatörer automatiskt ha rätt att få
överta trafikeringsrätten med
nödvändiga arrangemang som tillkommer.
Detta förslag till partiell
avreglering av godstrafiken skulle ge
SJ ökad anledning att vårda sina
kundkontakter och finna nya kunder för
att slippa förlora marknadsandelar till
någon annan operatör. I motion T37 (mp)
finns förslag till volymgränser
redovisade.
Utskottet anser vidare att om ett
matarbolag går i konkurs så skall
endast en annan järnvägsoperatör kunna
erhålla trafikeringsrätten. Exempelvis
bör åkerier inte kunna erhålla
trafikeringsrätt eftersom de kan gynna
sin egen vägtrafik genom att inte driva
tågtrafiken på bästa sätt.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T37 (mp) tillstyrks
i nu behandlad del liksom
avslagsyrkandet i motion T34 (v) samt
att regeringens förslag och övriga
motionsyrkanden avstyrks, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande godstrafik
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T34 yrkande 2 och
1995/96:T37 yrkandena 1 och 3 samt med
avslag på regeringens förslag och
motionerna 1995/96:T31 yrkande 2,
1995/96:T33 yrkande 1 i denna del,
1995/96:T34 yrkande 1, 1995/96:T35
yrkande 1 och 1995/96:T36 yrkande 1 i
denna del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
5. Ansvaret för banfördelning och
trafikledning (mom. 3)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 11 börjar med Utskottet
anser och på s. 12 slutar med denna
del bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motionerna T33 (s) och T36
(s) att det är viktigt att såväl
banfördelning som trafikledning är så
nära knuten till tågdriften som
möjligt. Samtidigt måste kravet på
neutral behandling av olika operatörer
säkerställas. Detta kan åstadkommas
genom att den i propositionen
självständiga enheten endast får till
uppgift att pröva om avtal om
tågtidtabellen mellan operatörer och
banhållare är förenliga med fastställda
principer. Avtalen skall godkännas av
den självständiga enheten innan de blir
giltiga.
Det dagliga komplicerade arbetet med
att göra tidtabeller och leda trafiken
görs i dag inom SJ. Den effektivaste
och billigaste lösningen torde vara att
SJ, som största operatör, utför dessa
aktiviteter på entreprenad åt den
självständiga enheten.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T33 (s) och T36
(s) tillstyrks i denna del, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
Motion T37 (mp) avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under
mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande ansvaret för
banfördelning och trafikledning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T33 yrkande 1 i
denna del och 1995/96:T36 yrkande 1 i
denna del, med anledning av regeringens
förslag i denna del och med avslag på
motion 1995/96:T37 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Efterfrågestyrd modell (mom. 4)
Per Westerberg, Birgitta Wistrand, Lars
Björkman och Ulla Löfgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Utskottet
avstyrker och slutar med dessa
funktioner bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag att verksamma
operatörer skall ges företrädesrätt
till tidigare utnyttjade
trafikeringstider leder till en
konservering av nuvarande
trafikstruktur som inte behöver
motsvara den samhällsekonomiskt mest
effektiva lösningen. På sikt bör därför
enligt utskottets mening en
efterfrågestyrd modell införas som
innebär att de olika operatörerna ges
möjlighet att via anbud abonnera på
viss trafikeringstid under en bestämd
tidsperiod.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motion T32 (m) tillstyrs i
denna del, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande efterfrågestyrd
modell
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:T32 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
7. Banavgifter (mom. 5)
Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 13 börjar med Utskottet
anser och slutar med denna del bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T31 (fp) är det
väsentligt att banavgifterna fastställs
i enlighet med de riktlinjer som lades
fast i samband med 1988 års
trafikpolitiska beslut. Inriktningen
bör vara att banavgifterna medverkar
till att resenärer och godskunder
betalar marginalkostnaden för den
aktuella resan beräknad enligt
samhällsekonomiska principer.
Vad utskottet nu anfört, vilket innebär
att motionen tillstyrks i denna del,
bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande banavgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T31 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Gemensamma funktioner (mom. 6)
Per Westerberg, Birgitta Wistrand, Lars
Björkman och Ulla Löfgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med För att
och slutar med denna del bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motion T32 (m) att det är
nödvändigt att operatörerna kan
garanteras en konkurrensneutral
tillgång till de gemensamma
funktionerna. De bör därför inte ligga
kvar hos SJ utan överföras till
Banverket. Tågfärjetrafik och
tågfärjeterminaler, som bedrivs i
bolagsform, bör dock skiljas från SJ
och privatiseras. För att inte
avregleringen skall försenas bör
regeringen bemyndigas att överföra de
gemensamma funktionerna till Banverket.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionen i denna del
tillstyrks, bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande gemensamma
funktioner
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T32 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Rullande materiel (mom. 7)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med Utskottet
delar och slutar med behandlad del
bort ha följande lydelse:
Tågtrafiken möter i dag en verklig
konkurrens från vägtrafiken. Utskottet
anser därför att särskilda insatser och
regler bör införas för att stärka
järnvägens konkurrenskraft. Som yrkas i
motion T37 (mp) bör regeringen
återkomma till riksdagen med ett
förslag till investeringsbidrag till
nationella privata operatörer för inköp
av ny tågmateriel.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionsyrkandet tillstyrks,
bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande rullande materiel
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T37 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Finansiering av planskilda
plattformsförbindelser (mom.
11)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Utskottet
anser och slutar med denna del bort
ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkande 5 i
motion T37 (mp) att staten fr.o.m. den
1 januari 1996 skall kunna bidra med 90
% av de totala kostnaderna vid
nybyggnation av planskilda
plattformsförbindelser vid stationer.
Vad utskottet nu anfört bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande finansiering av
planskilda plattformsförbindelser
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:T37 yrkande 5 och med anledning
av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
11. Banverkets internationella
entreprenadverksamhet (mom. 12)
Per Westerberg (m), Birgitta Wistrand
(m), Lars Björkman (m), Ulla Löfgren
(m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med I likhet och
slutar med denna del bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motionerna T31 (fp) och T32
(m) att det inte är rimligt att en
svensk myndighet bedriver
internationell entreprenadverksamhet.
Industridivisionen bör överföras till
aktiebolagsform vilket skapar
förutsättningar för en privatisering.
En sådan lösning skulle medge
obegränsade möjligheter till
internationell expansion och skapa
bättre förutsättningar för att behålla
den specifika kompetensen och för en
utveckling av verksamheten.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T31 (fp) och T32
(m) tillstyrks i denna del, bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Banverkets
internationella
entreprenadverksamhet
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T31 yrkande 4 och
1995/96:T32 yrkande 6 och med avslag på
regeringens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
12. Bolagisering av SJ m.m. (mom. 13)
Per Westerberg, Birgitta Wistrand, Lars
Björkman och Ulla Löfgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 17 börjar med Utskottet
vill och på s. 18 slutar med
behandlad del bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motionerna T32 (m) och T35
(kds) att SJ bör överföras till
aktiebolagsform. En bolagisering
underlättas om även persontrafiken
avregleras och konkurrensutsätts och om
de gemensamma funktionerna överförs
till Banverket. Riksdagen har vid flera
tillfällen uttalat att SJ bör
koncentrera sin verksamhet till
järnvägsdriften. Så har ännu inte
skett. Det finns därför anledning, som
begärs i motion T35 (kds), att
riksdagen upprepar detta uttalande.
Vad utskottet nu anfört, vilket
innebär att motionerna T32 (m) och T35
(kds) tillstyrks i nu behandlad del,
bör av riksdagen ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande bolagisering av SJ
m.m.
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:T32 yrkande 5
och 1995/96:T35 yrkandena 4 och 5
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 4
1 Bakgrund 4
2 Persontrafik 5
2.1 Regeringens förslag 5
2.2 Motionsförslag 5
2.3 Utskottets ställningstagande 6
3 Godstrafik 7
3.1 Regeringens förslag 7
3.2 Motionsförslag 7
3.3 Utskottets ställningstagande 9
4 Banfördelning och trafikledning 10
4.1 Regeringens förslag 10
4.2 Motionsförslag 11
4.3 Utskottets ställningstagande 11
5 Banavgifter 12
5.1 Regeringens förslag 12
5.2 Motionsförslag 12
5.3 Utskottets ställningstagande 12
6 Gemensamma funktioner 13
6.1 Regeringens förslag 13
6.2 Motionsförslag 13
6.3 Utskottets ställningstagande 14
7 Rullande materiel 14
7.1 Regeringens förslag 14
7.2 Motionsförslag 14
7.3 Utskottets ställningstagande 14
8 Upplåtelse av bandel med
nyttjanderätt 14
9 Återupptagande av banunderhåll 15
10 Utökning av statens
spåranläggningar 15
11 Finansiering av planskilda
plattformsförbindelser 16
11.1 Regeringens förslag 16
11.2 Motionsförslag 16
11.3 Utskottets ställningstagande16
12 Banverkets internationella
entreprenadverksamhet 16