I betänkandet behandlar utskottet
regeringens proposition 1995/96:23
Vissa ändringar i smittskyddslagen,
m.m. och 10 motionsyrkanden som väckts
med anledning av propositionen. Vidare
behandlas 12 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1995.
I propositionen föreslås bl.a. vissa
preciseringar av tvångsisolerades
rättigheter. Vidare föreslås vissa
ändringar i smittskyddslagen
(1988:1472) av huvudsakligen teknisk
natur. Vissa ändringar föreslås också i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall och i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga
samt i socialtjänstlagen (1980:620) och
i sekretesslagen (1980:100).
Utskottet tillstyrker förslagen i
propositionen och avstyrker samtliga
motionsyrkanden. Lagstiftningen träder
i kraft den 1 januari 1996.
Till betänkandet har fogats sju
reservationer.
Propositionen
I proposition 1995/96:23 föreslår
regeringen (Socialdepartementet) -
efter hörande av Lagrådet - att
riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i smittskyddslagen
(1988:1472),
2. lag om ändring i lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
3. lag om ändring i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4. lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
5. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Lagförslagen fogas till betänkandet
som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:23
1995/96:So4 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att
tvångsisolering skall kunna ske även på
privata sjukhus i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bred utvärdering av
lagstiftning och andra insatser för att
begränsa spridningen av samhällsfarliga
sjukdomar i allmänhet.
1995/96:So5 av Barbro Westerholm m.fl.
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omedelbar parlamentarisk
utredning om tvånget i
smittskyddslagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att riksdagen skall besluta
om vilka smittsamma sjukdomar som skall
vara anmälningspliktiga,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avidentifiering av
anmälningar om anmälningspliktiga
sjukdomar.
1995/96:So6 av Stig Sandström m.fl. (v)
vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att
infektion av hiv (humant
immunbristvirus) tas bort som anledning
till ingripande enligt smittskyddslagen
enligt Europarådets ministerkommittés
rekommendation,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till införandet av en
omprövningsklausul innebärande förnyad
prövning efter sex månader för den som
tvångsisoleras enligt smittskyddslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett neutralt organ,
Socialstyrelsens regionala organ, skall
göra denna omprövning och inte
smittskyddsläkare.
1995/96:So7 av Eva Julin m.fl. (mp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvärderingen även bör
omfatta sprututbytesförsöken.
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1995
1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av
lagstiftning och annat hivpreventivt
arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av
kontaktspårningen,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om provtagning av hiv,
10. att riksdagen beslutar om sådan
ändring av smittskyddslagen att såväl
konsultation som behandling vid
samhällsfarlig sjukdom skall vara
kostnadsfri för patienten oavsett om
denne vänder sig till den offentliga
sjukvården eller försäkringsansluten
privatpraktiserande läkare,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning rörande hiv/aids.
1994/95:So420 av Yvonne Ruwaida och
Annika Nordgren (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om möjligheterna att
kraftigt minska spridningen av
hiv/aids.
1994/95:So465 av Tanja Linderborg
m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om Europarådets
rekommendationer om behandling av
hivpositiva,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den pågående översynen
av smittskyddslagen bör utvidgas till
att omfatta också en utvärdering av
lagens konsekvenser för
hivpreventionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan
göras med garanterad anonymitet,
5. att riksdagen hos regeringen begär
att Socialstyrelsen får i uppdrag att
utarbeta råd och anvisningar för hur
hivspårning kan utföras på frivillig
grund.
1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida och
Gunnar Goude (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring av lagen
(1987:375) om förbud mot s.k.
bastuklubbar att föreningsdrivna
bastuklubbar tillåts,
2. att riksdagen, vid avslag på
yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utredning bör göras
där man utvärderar bastuklubbslagen.
Utskottet
Bakgrund
Smittskyddslagen (1988:1472) trädde i
kraft den 1 juli 1989. Lagen har varit
föremål för ändringar vid ett flertal
tillfällen, men det har endast varit
fråga om följdändringar på grund av
ändringar i annan lagstiftning. Någon
översyn av lagens tillämpning har inte
gjorts. Däremot har Socialstyrelsen år
1992 överlämnat en rapport från
styrelsens arbetsgrupp för översyn av
smittskyddets funktion. Socialstyrelsen
har i nämnda rapport samt i en senare
skrivelse föreslagit vissa lagändringar
på smittskyddsområdet. Även andra
myndigheter har inkommit till
regeringen med skrivelser angående
smittskyddslagen. Bl.a. föreligger
olika skrivelser med begäran om översyn
av smittskyddslagens
tvångsbestämmelser, särskilt avseende
hivinfektion. Vidare har Europarådets
tortyrkommitté år 1992 uppmärksammat
smittskyddslagen i en rapport om
Sverige.
Förslagen har behandlats i en
promemoria från Socialdepartementet.
Promemorian har remissbehandlats.
Regeringen har inhämtat Lagrådets
yttrande över propositionens
lagförslag.
Propositionsförslaget i huvuddrag
Smittskyddslagen reglerar viss
verksamhet till skydd mot att
smittsamma sjukdomar sprids bland
människor. De smittsamma sjukdomarna
indelas enligt lagen i samhällsfarliga
och övriga smittsamma sjukdomar. De
sjukdomar som skall anmälas - såväl
samhällsfarliga som andra - tas för
närvarande upp i en bilaga till
smittskyddslagen. I propositionen
föreslås bl.a. att riksdagen i lag
skall bestämma vilka smittsamma
sjukdomar som skall anses vara
samhällsfarliga. I detta avseende
föreslås således ingen ändring. Däremot
skall regeringen enligt
propositionsförslaget, till skillnad
mot nuvarande förhållanden, i
förordning föreskriva vilka övriga
smittsamma sjukdomar som skall vara
anmälningspliktiga.
Ulcus molle, som för närvarande är en
annan anmälningspliktig sjukdom än en
samhällsfarlig, föreslås föras in under
de samhällsfarliga veneriska
sjukdomarna. För vissa hepatiter
föreslås en ändrad indelning.
Enligt den nuvarande lagen skall en
anmälan om en samhällsfarlig sjukdom
innehålla uppgifter bl.a. om den
smittades identitet. En anmälan om en
venerisk sjukdom skall dock inte
innehålla sådana uppgifter. En anmälan
som avser en annan anmälningspliktig
sjukdom än en samhällsfarlig skall
enligt lagen innehålla de uppgifter som
behövs för att kunna följa sjukdomens
utbredning. Den skall inte innehålla
uppgift om den smittades identitet. I
propositionen föreslås att alla
anmälningspliktiga sjukdomar utom de
veneriska skall anmälas med uppgift om
den smittades identitet.
Vissa ändringar föreslås vidare såvitt
avser en smittkälla som är belägen
utanför landets gränser samt
beträffande anmälan om obduktions- och
laboratoriefynd.
Enligt smittskyddslagen kan
smittskyddsläkaren hos länsrätten
ansöka om tvångsisolering av någon som
för smitta av en samhällsfarlig sjukdom
om denne inte frivilligt medverkar till
de åtgärder som behövs för att hindra
smittspridning. Länsrätten beslutar om
tvångsisolering, vilken skall ske på
sjukhus som drivs av landsting eller
kommun som inte ingår i landsting.
Beslut om tvångsisolering meddelas
också om det finns grundad anledning
att anta att den smittade inte följer
förhållningsreglerna och detta innebär
en uppenbar risk för smittspridning.
När en smittad person är en uppenbar
smittrisk för samhället har det sålunda
framstått som otillräckligt att endast
rättsliga påföljder i efterhand kan
komma i fråga. Gärningen, dvs.
smittspridningen, har ansetts böra
kunna förhindras så att andra människor
inte kommer till skada.
De som tvångsisoleras enligt
smittskyddslagen skall enligt
propositionsförslaget ges en lagstadgad
rätt att leva ett så normalt liv som
möjligt. Det innebär, förutom vad som
gäller i dag, rätt till sysselsättning,
fysisk träning, möjlighet att dagligen
vistas utomhus, att föra telefonsamtal,
att ta emot besök och att sända och ta
emot brev eller andra försändelser.
Syftet med tvångsisoleringen skall dock
kunna beaktas vid beslut om sådana
rättigheter. Beslut om inskränkningar i
rättigheterna skall kunna fattas av
chefsöverläkaren efter samråd med
smittskyddsläkaren. Beslut i enskilda
fall skall kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Smittskyddsläkaren
skall också enligt förslaget kunna
överlåta till chefsöverläkaren att
pröva frågor om tillstånd för
tvångsisolerad att tillfälligt vistas
utanför sjukhusets område.
Smittskyddsläkaren skall enligt
propositionsförslaget vara skyldig att
lämna uppgifter om en enskild patient,
som är nödvändiga för
smittskyddsarbetet, till behandlande
läkare utan hinder av sekretess. Vidare
skall smittskyddsläkaren kunna inhämta
uppgifter om enskild som har viss
samhällsfarlig sjukdom från andra
myndigheter och från hälso- och
sjukvårdspersonal. Vilka
samhällsfarliga sjukdomar som detta
skall gälla får föreskrivas av
regeringen.
I propositionen föreslås vidare bl.a.
vissa terminologiska ändringar.
Även i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall och i lagen
(1990:52) om särskilda bestämmelser om
vård av unga föreslås ändringar.
Sålunda föreslås att föreståndare för
ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem
skall underrättas om hälso- och
sjukvårdspersonal, som är verksam vid
hemmet, får kännedom om att någon som
vistas där har en samhällsfarlig
sjukdom, om det inte står klart att det
inte finns risk för smittspridning.
Vidare föreslås vissa ändringar i
socialtjänstlagen (1980:620) och i
sekretesslagen (1980:100).
Samtliga lagändringar föreslås träda i
kraft den 1 januari 1996.
Smittskyddslagens regler om hiv
Motionerna
I motion 1995/95:So6 av Stig Sandström
m.fl. (v) hemställs att riksdagen
beslutar att infektion av hiv tas bort
som anledning till ingripande enligt
smittskyddslagen (yrkande 1).
Motionärerna hänvisar till en
rekommendation från Europarådets
ministerkommitté och menar att
riksdagen, utan att invänta ett
kommande utredningsförslag, bör besluta
att lyfta ut hiv från smittskyddslagens
bestämmelser.
I motion 1995/96:So5 av Barbro
Westerholm m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om omedelbar
parlamentarisk utredning om tvånget i
smittskyddslagen (yrkande 1). Det är
enligt motionärerna anmärkningsvärt att
propositionen inte innehåller någon
utvärdering av smittskyddslagens
tillämpning på hiv och erfarenheterna
av tvångsvård. Det påpekas att
Europarådets tortyrkommitté gjort
påpekanden beträffande den svenska
smittskyddslagen samt att Sverige som
enda medlemsland i Europarådet inte
undertecknat rådets rekommendation om
hivsmittades rättigheter. Det är enligt
motionärerna av största vikt att få
vetskap om tvångsvård verkligen bidrar
till en minskad smittspridning eller om
lagstiftningen i stället motverkar sitt
syfte. Den utredning som regeringen
föreslår bör enligt motionärerna
tillsättas utan dröjsmål.
I motion 1994/95:So465 av Tanja
Linderborg m.fl. (v) från den allmänna
motionstiden begär motionärerna ett
tillkännagivande om Europarådets
rekommendationer om behandling av
hivpositiva (yrkande 1). Motionärerna
påpekar att Europarådets
ministerkommitté år 1989 antagit
rekommendationer om behandling av
hivpositiva (14/1989). Där fastslogs
att all hivtestning skall vara
frivillig och att den skall kunna
utföras under garanterad sekretess. Det
ställdes även stränga krav på när
systematisk hivtestning skall få
förekomma. Europarådet menade även att
kontaktspårning måste ske på frivillig
grund för att vara effektiv, och i
rekommendationerna tas avstånd från
hivrelaterade frihetsberövanden. Den
svenska regeringen reserverade sig mot
Europarådets rekommendationer. Sverige
ville ha kvar den möjlighet till
isolering som smittskyddslagen innebär.
Motionärerna anser att Europarådets
hållning är riktig och vill att
regeringen återtar sin reservation.
Vidare begärs i motionen att den
pågående översynen av smittskyddslagen
utvidgas till att omfatta också en
kvalitativ utvärdering av
konsekvenserna för hivpreventionen av
att hiv/aids omfattas av
smittskyddslagens bestämmelser (yrkande
2). I samma motion hemställer
motionärerna att riksdagen hos
regeringen begär att Socialstyrelsen
får i uppdrag att utarbeta råd och
anvisningar för hur hivspårning kan
utföras på frivillig grund (yrkande 5).
Motionärerna anser att kontaktspårning
endast kan göras i ett förtroendefullt
samarbete mellan patient och läkare.
Tvång inverkar däremot menligt på
kontakten mellan patient och läkare och
försvårar smittspårningen. Även i
motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) berörs smittspårningen. I
motionen begärs ett tillkännagivande om
en utvärdering av kontaktspårningen
(yrkande 8). Motionärerna påpekar att
kontaktspårningen är ett av de
viktigaste vapnen i smittskyddsarbetet
och att den måste bedrivas intensivt
och på ett såväl kompetent som
förtroendegivande sätt. I syfte att få
en så effektiv kontaktspårning som
möjligt i hela landet bör dess kvalitet
och resurser omgående utvärderas,
anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
Sedan år 1985 hänförs infektion av hiv
till de veneriska sjukdomar som
omfattas av smittskyddslagen, och
sjukdomen hänförs till sådana
anmälningspliktiga sjukdomar som är
samhällsfarliga. Någon ändring i detta
avseende föreslås inte i propositionen.
När ministerrådet inom Europarådet år
1989 behandlade rekommendation R (89)
14 om etiska frågor och hiv inom hälso-
och sjukvården m.m. lade Sverige som
enda land ned sin röst. I
röstförklaringen anförde Sverige att
rekommendationen innehöll vissa punkter
som Sverige hade allvarliga
invändningar mot. Det gällde
hivpositivas rättigheter, hivtestningen
samt karantän och isolering. Bakgrunden
var främst den att det i Sverige, till
skillnad mot de flesta andra länder,
finns möjlighet att i vissa situationer
använda tvång mot den som är
hivpositiv.
Bestämmelserna om smittspårning finns i
18 § smittskyddslagen. Enligt dessa
skall den behandlande läkaren,
beträffande patienter som smittats av
en samhällsfarlig sjukdom, genom att
fråga den smittade försöka få veta av
vad eller vem han kan ha blivit smittad
och vilka andra som kan ha blivit
smittade av samma smittkälla. Läkaren
skall också försöka få reda på till vem
den smittade kan ha fört smittan
vidare.
I proposition 1988/89:5 Ny
smittskyddslag, m.m., med förslag till
den nuvarande smittskyddslagen,
framhölls särskilt smittspårningens
centrala betydelse när det gäller att
förhindra utbredningen av smittsamma
sjukdomar. Ju snabbare och
framgångsrikare smittspårningen kan
ske, desto bättre är förutsättningarna
för att förhindra vidare
smittspridning, anfördes det. I
betänkandet 1988/89:SoU9, i vilket
regeringens förslag till ny
smittskyddslag behandlades, uttalade
utskottet bl.a. att smittspårning måste
ske med stor varsamhet och med hänsyn
till de berördas integritet.
Socialstyrelsen har gett ut
föreskrifter och allmänna råd om
tillämpningen av smittskyddslagen
(SOSFS 1989:18), i vilka bl.a. ett
avsnitt om smittspårning ingår. Vidare
har styrelsen i serien Socialstyrelsen
redovisar gett ut en rapport om
kontaktspårning (1987:13). Såväl
styrelsens föreskrifter och allmänna
råd som nämnda rapport är nu enligt
uppgift föremål för omarbetning.
Utskottet har vid ett flertal
tillfällen behandlat olika motioner som
rör smittskyddslagen och
smittskyddsarbetet, framför allt när
det gäller hivinfekterade. I
betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade
utskottet motioner (s, fp, v) som
liknar den nu aktuella So6. Utskottet
avstyrkte motionerna, framför allt med
hänvisning till att Socialstyrelsens
utvärdering av smittskyddet var föremål
för beredning i regeringskansliet (res.
s, men. v). Vidare behandlade utskottet
motioner (s, v) om Sveriges inställning
till Europarådsrekommendationen R (89)
14. Utskottet uttalade att den svenska
röstförklaringen vid behandlingen av
Europarådets rekommendation om etiska
frågor och hiv överensstämmer med
gällande lagstiftning, vilken är ett
uttryck för Sveriges höga ambitioner
när det gäller att stävja
smittspridningen. Motionerna avstyrktes
(men. v). I samma betänkande
behandlades även frågor som rör
kontaktspårning vid hivsmitta.
Utskottet uttalade att en väl
fungerande smittspårning förutsätter en
förtroendefull relation mellan
patienten å ena sidan och läkare och
övrig sjukvårdspersonal å den andra och
ställer också krav på välutbildad och
välinformerad personal. Utskottet
konstaterade att ett arbete redan
pågick för att utveckla smittspårningen
och ansåg därför inte att det behövdes
något initiativ från riksdagens sida
med anledning av de då aktuella
motionerna (s, v).
I utskottets betänkande 1993/94:SoU20
uttalade utskottet, med anledning av
ett flertal motionsyrkanden rörande de
nu aktuella frågorna, att riksdagen
inte borde föregripa regeringens
kommande förslag på området.
Propositionen
Den nu gällande smittskyddslagen trädde
som tidigare nämnts i kraft den 1 juli
1989. Någon mer omfattande utvärdering
av lagens funktion och effektivitet när
det gäller att förhindra att smittsamma
sjukdomar får en hotande utbredning
bland befolkningen har inte gjorts.
Enligt propositionen bör
smittskyddslagen därför bli föremål för
utvärdering utifrån i dag gällande
samhällsförhållanden. En
parlamentariskt sammansatt utredning
bör tillsättas med uppdrag att
utvärdera lagen. Vid en sådan
utvärdering bör särskilt övervägas den
rättsliga regleringen av åtgärder mot
spridning av hiv, oavsett om de
regleras i smittskyddslagen eller i
annan lag. Även straffrättsliga
aspekter bör beaktas, enligt
regeringen.
Utvärderingen bör enligt propositionen
även omfatta vissa särskilda
frågeställningar, såsom rättssäkerheten
för den enskilde och huruvida
tvångsvård kan bidra till minskad
smittspridning av epidemiologisk
betydelse. Även konsekvenserna av
tvångsvård för det förebyggande arbetet
behöver analyseras, framgår det av
propositionen. Erfarenheterna av
smittskyddslagens tvångsbestämmelser
avseende i första hand hivinfektion bör
särskilt uppmärksammas i utvärderingen.
Utskottets bedömning
Enligt propositionen skall en
parlamentarisk utredning tillsättas med
uppdrag att utvärdera smittskyddslagen
utifrån i dag gällande
samhällsförhållanden. Bl.a. kommer
frågor om rättssäkerheten för den
enskilde och huruvida tvångsisolering
kan bidra till minskad smittspridning
av epidemiologisk betydelse att
belysas. Även konsekvenserna av
tvångsisolering för det förebyggande
arbetet skall enligt regeringen
analyseras. Erfarenheterna av
smittskyddslagens tvångsbestämmelser
avseende hivinfektion skall särskilt
uppmärksammas i utvärderingen. Mot
bakgrund härav får det huvudsakliga
syftet med motionerna So5 (fp) yrkande
1 och So465 (v) yrkande 2 anses
tillgodosett varför motionsyrkandena
avstyrks.
Utskottet vill understryka att
smittskyddslagens bestämmelser om
tvångsisolering används först om
smittspridningen inte kan hindras på
frivillig väg och endast i de fall när
en smittad person är en uppenbar
smittrisk för det övriga samhället.
Utskottet delar inte inställningen i
motionerna So6 (v) yrkande 1 samt So465
(v) yrkandena 1 och 5 och avstyrker
därför dessa motionsyrkanden.
Utvärderingen av smittskyddslagen bör
enligt regeringen inriktas på frågor om
huruvida lagen ger förutsättningar för
ett effektivt smittskydd. I
sammanhanget kommer även den faktiska
tillämpningen av smittskyddslagen att
belysas. Smittskyddslagens bestämmelser
om kontaktspårning torde sålunda bli
föremål för överväganden. Mot bakgrund
härav får syftet med yrkande 8 i motion
So405 (m) anses tillgodosett.
Motionsyrkandet avstyrks.
Utvärdering av smittskyddet i övrigt,
m.m.
Motionerna
I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) hemställs om ett
tillkännagivande om en bred utvärdering
av lagstiftning och andra insatser för
att begränsa spridningen av
samhällsfarliga sjukdomar i allmänhet
(yrkande 2). Motionärerna anser det
glädjande att regeringen föreslår
tillsättandet av en parlamentarisk
utredning för utvärdering av
smittskyddslagen. Motionärerna anser
dock att hela det hivpreventiva arbetet
hos olika samhällsorgan bör utvärderas.
Även övrig lagstiftning som har till
syfte att förhindra spridning av
samhällsfarliga sjukdomar bör bli
föremål för utvärdering, anförs det i
motionen. Slutligen anser motionärerna
att man bör studera det internationella
arbetet på området och jämföra detta
med de insatser som förekommer i vårt
land. I motion 1994/95:So405 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) från den allmänna
motionstiden yrkar motionärerna att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförs om en
utvärdering av lagstiftning och annat
hivpreventivt arbete (yrkande 2). Om
den relativt begränsade
smittspridningen i vårt land är ett
resultat av smittskyddslagens
bestämmelser och förbudet mot
bastuklubbar har aldrig utvärderats,
påpekas det i motionen. Samma
förhållande gäller enligt motionärerna
det arbete som Folkhälsoinstitutet
bedriver samt olika
informationskampanjer. Motionärerna
kräver en utvärdering av det
hivpreventiva arbetet i dess helhet.
Bastuklubbslagen behandlas närmare i
motion 1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida
och Gunnar Goude (mp). Motionärerna
begär i första hand förslag till en
sådan ändring av bastuklubbslagen att
föreningsdrivna bastuklubbar tillåts
(yrkande 1). I andra hand begärs ett
tillkännagivande om att en utredning
bör utvärdera lagen (yrkande 2). Lagen
(1987:375) om förbud mot s.k.
bastuklubbar och andra liknande
verksamheter tillkom till skydd mot
spridning hos människor av framför allt
hiv och har varit i kraft i närmare ett
decennium. Lagen innebär ett förbud mot
att anordna en tillställning eller
sammankomst till vilken allmänheten har
inträde, om den med hänsyn till
utformning, inredning eller
beskaffenhet i övrigt av den lokal
eller plats där den skall äga rum och
den verksamhet som förekommer eller är
avsedd att förekomma eller annan
omständighet är särskilt ägnad att
underlätta för besökare att ha sexuellt
umgänge i lokalen eller på platsen med
annan besökare . Motionärerna anser att
lagens följder för hivpreventionen bör
utredas i syfte att systematiskt bedöma
dess praktiska effekter. Motionärerna
befarar att lagen kan försvåra
aidsinformation, kondomutdelning m.m.
på ställen där sexuella möten äger rum.
I motion 1994/95:So420 hemställer
motionärerna Yvonne Ruwaida och Annika
Nordgren (mp) att riksdagen hos
regeringen skall begära en utredning om
möjligheterna att kraftigt minska
spridningen av hiv/aids (yrkande 1).
Man kan enligt motionärerna inte låta
sig nöja med de åtgärder som hittills
vidtagis för att minska spridningen av
hivsmitta. En utredning bör därför
tillsättas för att skyndsamt utröna
vilka metoder som finns tillgängliga
för att minska smittspridningen.
I motion 1995/96:So7 av Eva Julin
m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden
dels om behovet av en utvärdering
(yrkande 1), dels om att utvärderingen
även bör omfatta sprututbytesförsöken
(yrkande 2). Motionärerna hänvisar till
Europarådets rekommendationer om etiska
frågor och hiv. De påpekar att det är
viktigt att samhället har effektiva
instrument för att förhindra
smittspridningen, samtidigt som
integritetsskyddet för individen måste
beaktas. Motionärerna välkomnar därför
regeringens förslag om en bred
utvärdering av
smittskyddsbestämmelserna. Dessutom bör
man, enligt vad motionärerna anför,
göra en utvärdering av
utbytesverksamheten med rena sprutor
till narkotikamissbrukare utifrån
smittskyddslagens intentioner.
Propositionen
Den utvärdering av smittskyddslagen som
regeringen nu föreslår bör enligt
propositionen inriktas på huruvida
smittskyddslagen och därtill hörande
författningar ger förutsättningar för
ett effektivt smittskydd. I
sammanhanget bör även den faktiska
tillämpningen av smittskyddslagen
belysas. Utvärderingen bör vidare
kartlägga och analysera positiva och
negativa effekter av smittskyddslagen,
framgår det av propositionen. Vidare
bör som ovan nämnts utvärderingen
omfatta vissa särskilda
frågeställningar, såsom rättssäkerheten
för den enskilde och konsekvenserna av
tvångsvård för det förebyggande
arbetet.
I propositionen anförs att
utvärderingen bör ges ett brett
perspektiv och omfatta bl.a. olika
reaktionsmöjligheter mot spridning av
hiv eller kombinationer av sådana,
oavsett om de regleras i själva
smittskyddslagen eller i annan lag. Det
framstår därför som naturligt att även
straffrättsliga sanktioner som kan vara
av betydelse för att hindra
smittspridningen måste belysas vid
utvärderingen. Av särskilt intresse att
uppmärksamma vid en utvärdering av
smittskyddslagen är enligt regeringen
internationella erfarenheter av
åtgärder för att hindra smittspridning
av hivinfektion.
Tidigare behandling
Vid flera tillfällen tidigare har
utskottet behandlat motioner om en
översyn av smittskyddsarbetet. I
betänkandet 1993/94:SoU20 konstaterade
utskottet att en utvärdering av
smittskyddsverksamheten och
smittskyddslagen gjorts av
Socialstyrelsen och överlämnats till
Socialdepartementet. Det upplystes att
regeringen aviserat en proposition i
ämnet varför riksdagen inte borde
föregripa kommande förslag från
regeringen.
Socialstyrelsen överlämnade till
regeringen sommaren 1993 en utvärdering
av försöksverksamheterna i Malmö och
Lund med utbyte av rena sprutor till
narkotikamissbrukare.
Utbytesverksamheten med rena sprutor
till narkotikamissbrukare har därefter
helt nyligen behandlats i regeringens
skrivelse 1995/96:1. Regeringen påpekar
att det inte gått att dra några säkra
slutsatser om metodens effektivitet
från smittspridningssynpunkt och att
skälet till detta enligt regeringens
uppfattning är att man i Sverige
lyckats begränsa smittspridningen av
hiv bland narkotikamissbrukare till en
internationellt sett mycket låg nivå.
Regeringen anser att verksamheten även
i fortsättningen bör ha karaktären av
försök och att det inte finns skäl att
stoppa verksamheterna i Lund och Malmö.
Utskottet delade i betänkandet
1995/96:SoU5 regeringens uppfattning
att den pågående utbytesverksamheten
med sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare inte bör avbrytas.
Utskottet uttalade bl.a. följande (s.
7).
Verksamheterna bör även
fortsättningsvis ha karaktären av
försök och syfta till att söka
vetenskapligt stöd för dess värde i
kampen mot aids. - - - Utskottet
förutsätter att huvudmannen
dokumenterar utbytesverksamheten och
att Socialstyrelsen förstärker sina
insatser för att fortlöpande följa
verksamheterna och utvärderar dessa. -
- -
Utskottets bedömning
I propositionen framhålls att infektion
av hiv är ett stort mänskligt och
socialt problem. Den av regeringen
aviserade utvärderingen av
smittskyddslagen skall enligt
regeringen ges ett brett perspektiv,
och den rättsliga regleringen av
åtgärder mot spridning av hiv skall
övervägas särskilt, oavsett om
åtgärderna regleras i smittskyddslagen
eller i annan lag. Den faktiska
tillämpningen av smittskyddslagen skall
bli belyst och såväl de positiva som
negativa effekterna av lagen kartläggas
och analyseras. Särskilt bör
internationella erfarenheter av
åtgärder för att hindra smittspridning
av hivinfektion uppmärksammas, framgår
det av propositionen.
Utskottet delar regeringens
uppfattning att den utvärdering av
smittskyddet som nu förbereds bör ha en
bred ansats. Utskottet förutsätter att
även det förebyggande arbetet mot hiv
och aids kommer att behandlas. Det
huvudsakliga syftet med nu aktuella
motioner får härigenom anses
tillgodosett. Motionerna So4 (m)
yrkande 2, So7 (mp) yrkandena 1 och 2,
So405 (m) yrkande 2, So420 (mp)
yrkande 1 samt So472 (mp) yrkandena 1
och 2 avstyrks.
Lagreglering av anmälningspliktiga
sjukdomar som inte är samhällsfarliga
Motionen
I motion 1995/96:So5 av Barbro
Westerholm m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om att det bör vara
riksdagen som bestämmer vilka
smittsamma sjukdomar som skall vara
anmälningspliktiga (yrkande 2). Enligt
motionärernas mening bör riksdagen, i
enlighet med gällande rätt, besluta om
vilka smittsamma sjukdomar som skall
vara anmälningspliktiga. Redan i dag
möjliggör lagen ett snabbt ingripande,
menar motionärerna.
Propositionen
Smittsamma sjukdomar indelas enligt
smittskyddslagen i samhällsfarliga och
övriga smittsamma sjukdomar. De
samhällsfarliga sjukdomarna omfattar i
första hand sådana sjukdomar som kan
utgöra ett allvarligt hot mot
befolkningens hälsotillstånd. De
samhällsfarliga och vissa övriga
smittsamma sjukdomar är
anmälningspliktiga och anges i en
bilaga till smittskyddslagen.
Anmälningsplikten gäller för läkare som
i sin verksamhet konstaterar att någon
har smittats. Anmälan skall göras till
smittskyddsläkaren och
Smittskyddsinstitutet och i vissa fall
även till kommunal nämnd som fullgör
uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet. I bilagan till
smittskyddslagen är de samhällsfarliga
sjukdomarna indelade i tre grupper; de
som även skall anmälas till kommunal
nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-
och hälsoskyddsområdet (bilagan 1.2),
de veneriska sjukdomarna (bilagan 1.3)
och de övriga samhällsfarliga
sjukdomarna (bilagan 1.1). Övriga
anmälningspliktiga sjukdomar är
indelade i två grupper; de som även
skall anmälas till kommunal nämnd som
fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet (bilagan 2.2) och
övriga (bilagan 2.1).
En person som har drabbats av en
samhällsfarlig sjukdom kan i vissa fall
bli föremål för tvångsåtgärder från
samhällets sida. De samhällsfarliga
sjukdomarna bör därför enligt
propositionen vara reglerade i lag. När
det gäller de övriga anmälningspliktiga
sjukdomarna kan personer med sådan
smitta inte utsättas för något tvång
från samhällets sida. Vilka andra
smittsamma sjukdomar än de
samhällsfarliga som bör vara
anmälningspliktiga kan dessutom variera
i ett kort tidsperspektiv. Det är
därför enligt propositionen en fördel
om förfarandet i samband med påförande
och avförande av sjukdomar från en
sådan lista kan förenklas och framför
allt göras mindre tidskrävande.
Regeringen bör därför i förordning få
föreskriva vilka smittsamma sjukdomar
som, utöver de samhällsfarliga, skall
vara anmälningspliktiga. Detta innebär
att dessa sjukdomar kommer att upptas i
en bilaga till smittskyddsförordningen
(1989:301) i stället för till själva
lagen. En konsekvens härav blir att
regeringen också kommer att föreskriva
vilka av dessa sjukdomar som skall
föranleda anmälan till den kommunala
nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-
och hälsoskyddsområdet.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens
inställning att det finns fördelar med
ett förenklat och mindre tidskrävande
förfarande vid påförande och avförande
av sjukdomar från listan över
anmälningspliktiga sjukdomar. Vilka
sjukdomar som bör vara
anmälningspliktiga enligt
smittskyddslagen kan nämligen variera i
ett kort tidsperspektiv. När det
gäller sådana anmälningspliktiga
sjukdomar som inte är samhällsfarliga
kan enskilda personer inte utsättas för
tvångsåtgärder enligt smittskyddslagen.
Utskottet ställer sig därför bakom
propositionens förslag om att det bör
ankomma på regeringen att - utom såvitt
avser de samhällsfarliga sjukdomarna -
föreskriva vilka smittsamma sjukdomar
som skall vara anmälningspliktiga. Mot
bakgrund härav tillstyrker utskottet
propositionens förslag i denna del och
avstyrker motion So5 (fp) yrkande 2.
Identitetsuppgifter
Motionen
I motion 1995/96:So5 av Barbro
Westerholm m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om avidentifiering av
anmälningspliktiga sjukdomar (yrkande
3). Huvudregeln bör enligt motionärerna
vara att anmälningar som gäller
anmälningspliktiga sjukdomar inte skall
innehålla identitetsuppgifter.
Motionärerna motsätter sig därför
propositionens förslag om att
anmälningar om icke-veneriska
anmälningspliktiga sjukdomar, som inte
är samhällsfarliga, skall innehålla
sådana uppgifter. Det är nämligen den
behandlande läkaren, och inte
smittskyddsläkaren, som bör ge råd och
information om hur patienten skall
sköta sig, anförs det i motionen.
Propositionen
Enligt den nuvarande lagen skall en
anmälan om en samhällsfarlig sjukdom
innehålla uppgifter om den smittades
identitet, den sannolika smittkällan,
de sannolika smittvägarna, de
förhållningsregler som läkaren
meddelat, de åtgärder som läkaren
vidtagit för att förhindra
smittspridning och andra uppgifter för
betydelse av smittskyddet. En anmälan
om en venerisk sjukdom skall dock inte
innehålla uppgift om personens
identitet och den sannolika
smittkällan. En anmälan som avser en
annan anmälningspliktig sjukdom än en
samhällsfarlig skall enligt lagen
innehålla de uppgifter som behövs för
att kunna följa sjukdomens utbredning.
Den skall inte innehålla uppgift om den
smittades identitet.
I propositionen föreslås att alla
anmälningspliktiga sjukdomar utom de
veneriska skall anmälas med uppgift om
den smittades identitet. Om de smittade
personernas identitet inte framgår av
anmälan kan det enligt propositionen
medföra att åtgärder för att begränsa
smittspridningen hindras eller
fördröjs. Det är ofta av vikt att det
t.ex. snabbt går att utreda var
smittkällan är. Utredningsarbetet
underlättas i det avseendet om den
smittades identitet är känd. Det kan
också, sägs det i propositionen, vara
av stor betydelse att
smittskyddsläkaren med sitt kunnande
och sin erfarenhet kan ge råd och
information i det enskilda fallet. För
att underlätta smittskyddsarbetet bör
därför huvudregeln vara att
identitetsuppgifterna skall anges,
framgår det av propositionen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning
om vikten av att olika åtgärder för att
begränsa spridningen av smittsamma
sjukdomar inte hindras eller fördröjs.
Förslaget i propositionen om att alla
anmälningspliktiga sjukdomar utom de
veneriska skall anmälas med uppgift om
den smittades identitet bör enligt
utskottets mening bifallas. Utskottet
tillstyrker sålunda propositionen i
denna del och avstyrker motion So5 (fp)
yrkande 3.
Provtagning
Motionerna
I motion 1994/95:So405 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om provtagning av hiv
(yrkande 9). Provtagningen fyller
enligt motionärerna en viktig funktion
i kampen mot hiv. Det är därför viktigt
att provtagningen görs både i form av
screening och med avidentifierade
tester för att få en effektiv
övervakning av epidemin. Samtidigt
måste en lättillgänglig provtagning
finnas för människor som själva är
oroliga för att de kan vara
hivinfekterade, anförs det i motionen.
I motion 1994/95:So465 av Tanja
Linderborg m.fl. (v) hemställer
motionärerna att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan
göras med garanterad anonymitet
(yrkande 4). Det finns enligt
motionärerna många som skulle vilja
genomgå en hivtest men som avstår av
rädsla för de åtgärder som
myndigheterna kan tillgripa om testet
visar sig vara positivt. Motionärerna
föreslår därför en ändring i
patientjournallagen (1985:562).
Bakgrund och tidigare behandling
Bestämmelser om anonymitet vid
hivtestning finns i 18 §
patientjournallagen (1985:562). Enligt
detta stadgande får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer
meddela föreskrifter om undantag från
regeln att patientjournal alltid skall
innehålla uppgift om patientens
identitet, såvitt gäller provtagning
för viss sjukdom. Regeringen har med
stöd av bemyndigandet utfärdat en
särskild förordning (1986:198) om
provtagning för infektion av HIV. I
denna anges att föreskriften i
patientjournallagen om
identitetsuppgifter i en patientjournal
inte skall tillämpas i samband med
provtagning för infektion av hiv, om
patienten begär att sådant prov tas
anonymt. Föreskriften i
patientjournallagen skall dock
tillämpas om resultatet av
provtagningen visar att patienten har
antikroppar mot sådant virus.
Frågan om fullständig anonymitet vid
hivtest har flera gånger tidigare
behandlats av utskottet. I betänkandet
1988/89:SoU9 vidhöll utskottet sin
tidigare uppfattning att en fullständig
anonymitet vid hivtest skulle rubba
grunderna för smittskyddslagens
tillämpning. Enligt utskottets
uppfattning skulle det bli mycket svårt
att försvara en lagstiftning som
innehåller möjligheter till ibland
synnerligen ingripande tvångsåtgärder,
om samhället samtidigt ger patienter
möjlighet att vara anonyma även efter
ett positivt test och därigenom
undandra sig lagens åtgärder. Motionen
(vpk) avstyrktes (res. fp,vpk).
Utskottet har härefter i olika
betänkanden (se bl.a. bet.
1993/94:SoU20) avstyrkt olika
motioner som rör hivtest, framför allt
med hänvisning till att
Socialstyrelsens utvärdering av
smittskyddsverksamheten och
smittskyddslagen var föremål för
beredning i regeringskansliet.
Utskottets bedömning
En parlamentarisk utredning med uppdrag
att utvärdera smittskyddslagen m.m.
kommer som tidigare nämnts att
tillsättas. Utvärderingen skall enligt
regeringen ha ett brett perspektiv och
omfatta den rättsliga regleringen av
åtgärder mot spridning av hiv, oavsett
om dessa regleras i smittskyddslagen
eller i annan lag. Utskottet
förutsätter att regleringen av
provtagningsverksamheten då också
behandlas. Riksdagen bör enligt
utskottets mening inte föregripa den
kommande utredningens arbete. Utskottet
avstyrker därför motion So405 (m)
yrkande 9. Även motion So465 (v)
yrkande 4 avstyrks.
Patientens kostnader för behandling
Motionen
I motion 1994/95:So405 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar om en sådan ändring av
smittskyddslagen att såväl konsultation
som behandling vid samhällsfarlig
sjukdom skall vara kostnadsfri för
patienten, oavsett om denne vänder sig
till den offentliga sjukvården eller
till försäkringsansluten
privatpraktiserande läkare (yrkande
10). Motionärerna avvisar den
åtskillnad som görs mellan offentlig
och enskild vård. Frihet för patienten
att välja vårdgivare är särskilt viktig
när det gäller en sexuellt överförbar
sjukdom, anförs det i motionen.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 63 § smittskyddslagen skall all
undersökning, vård och behandling som
behövs från smittskyddssynpunkt vid en
samhällsfarlig sjukdom vara gratis för
patienten inom landstingets hälso- och
sjukvård. En undersökning som utförs av
en läkare i privat verksamhet för att
utreda om någon har smittats av en
samhällsfarlig sjukdom är gratis för
patienten, om läkaren är husläkare
enligt lagen (1993:588) om husläkare
eller får ersättning enligt lagen
(1993:1651) om läkarvårdsersättning
(SFS 1993:1657). Från och med den 1
januari 1996 görs dock ingen hänvisning
till husläkarlagen enligt vad riksdagen
beslutat våren 1995 (prop. 1994/95:195,
bet. 1994/95:SoU24, rskr. 383, SFS
1995:843).
I proposition 1988/89:5 Ny
smittskyddslag m.m. (nuvarande lag)
framhölls att det är av utomordentligt
stor betydelse för smittskyddet att man
i så stor utsträckning som möjligt
underlättar för den enskilde att ta
kontakt med hälso- och sjukvården. Alla
sjukvårdsbesök inom den
landstingskommunala vården, som görs
med anledning av en samhällsfarlig
sjukdom, bör därför vara gratis för den
enskilde. Detta bör, framhölls det i
propositionen, gälla både den
undersökning och utredning som görs för
att fastställa om en sådan sjukdom
föreligger, och den efterföljande vård
och behandling som sjukdomen kräver.
För den som väljer att vända sig till
en privatpraktiserande läkare vid
misstanke om en samhällsfarlig sjukdom
skall besök för att utreda om en
samhällsfarlig sjukdom föreligger vara
gratis, medan patientavgift skall
erläggas vid besök för vård eller
behandling.
Vid socialutskottets behandling av
propositionen i betänkandet
1988/89:SoU9 delade utskottet
uppfattningen att det är av
grundläggande betydelse för ett
fungerande smittskydd att var och en
som smittats av en samhällsfarlig
sjukdom söker läkare för undersökning
och att kontakterna med sjukvården
därför måste underlättas så mycket som
möjligt. Att göra besöken inom den
landstingskommunala sjukvården gratis
för patienten är en väg till detta mål,
anförde utskottet. Det är likaså
värdefullt att besök hos en
privatpraktiserande läkare, för att
utreda om en samhällsfarlig sjukdom
föreligger, är gratis. Då det gäller
vård och behandling delade utskottet
den uppfattning som framfördes i
propositionen att patientavgift bör
erläggas om vård och behandling ges av
en privatpraktiserande läkare. Ett
motionsyrkande (m) om att all
undersökning, vård och behandling som
behövs från smittskyddssynpunkt vid en
samhällsfarlig sjukdom skall vara
gratis för patienten, om åtgärderna
utförs inom den landstingskommunala
hälso- och sjukvården eller av en
privat verksam läkare, om denne är
ansluten till sjukförsäkringen enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,
avstyrktes (res. m).
Även i betänkandet 1990/91:SoU5
behandlade utskottet en motion (m) som
motsvarar den nu aktuella. Utskottet
fann då inte någon anledning att ändra
sin inställning i frågan. I betänkandet
1991/92:SoU5 behandlades också en
liknande motion. Mot bakgrund av det
arbete som pågick när det gäller olika
frågor som rör hiv/aidsproblematiken
avstyrktes motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare uttalat att
patientavgift bör erläggas när vård och
behandling för en samhällsfarlig
sjukdom ges av privatpraktiserande
läkare. Utskottet, som inte nu finner
anledning att ändra inställning i
denna fråga, avstyrker motion So405 (m)
yrkande 10.
Vissa frågor om tvångsisolering
Motionerna
I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) hemställs att riksdagen
beslutar att tvångsisolering skall
kunna ske även på privata sjukhus som
är godkända för vård av patienter med
samhällsfarliga sjukdomar (yrkande 1).
I motion 1995/96:So6 av Stig Sandström
m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om införande
av en omprövningsklausul som innebär
förnyad prövning efter sex månader för
den som tvångsisoleras enligt
smittskyddslagen (yrkande 2). Vidare
begärs ett tillkännagivande om att
Socialstyrelsens regionala organ, som
är ett neutralt organ, och inte
smittskyddsläkaren skall göra denna
omprövning (yrkande 3). Motionärerna
hemställer om en ändring av
smittskyddslagen som innebär att det
införs en tidsgräns för när omprövning
av beslut om tvångsisolering skall ske.
Denna prövning bör enligt motionärerna
företas av Socialstyrelsens regionala
organ för att öka rättssäkerheten för
den som blivit utsatt för ett beslut om
tvångsisolering. Enligt motionärerna
kan den som tvångsisoleras inte få sin
sak prövad utan att riskera
livstidsinternering. En omprövning bör
enligt motionärerna göras efter sex
månader.
Bakgrund och tidigare behandling
Enligt 38 § smittskyddslagen skall
länsrätten, på ansökan av
smittskyddsläkaren, besluta om
tvångsisolering av den som för smitta
av en samhällsfarlig sjukdom, om den
smittade inte frivilligt medverkar till
de åtgärder som behövs för att hindra
smittspridning. Ett sådant beslut skall
också fattas om det finns grundad
anledning anta att den smittade inte
följer meddelade förhållningsregler och
underlåtenheten innebär en uppenbar
risk för smittspridning. Om länsrättens
beslut om tvångsisolering inte kan
avvaktas utan fara, skall
smittskyddsläkaren meddela beslut om
tvångsisolering. Smittskyddsläkarens
beslut skall omedelbart underställas
länsrättens prövning (39 §).
Tvångsisolering skall ske på ett
sjukhus som drivs av ett landsting (38
§). Tvångsisolering får pågå under
högst tre månader från den dag den
smittade på grund av beslut om
isolering togs in på sjukhus. Efter
ansökan av smittskyddsläkaren får
länsrätten besluta att tvångsisolering
skall fortsätta utöver den angivna
längsta tiden. Ett sådant beslut får
avse högst sex månader åt gången. En
ansökan om fortsatt tvångsisolering
skall ha kommit in till länsrätten
innan tiden för gällande beslut om
tvångisolering har löpt ut. När det
inte längre finns skäl för
tvångsisolering skall
smittskyddsläkaren ofördröjligen
besluta att tvångs-isoleringen skall
upphöra. Om den tvångsisolerade begär
att tvångsisoleringen skall upphöra, är
smittskyddsläkaren skyldig att
ofördröjligen besluta i frågan (40-42
§§). Ett sådant beslut får överklagas
hos länsrätten (52 §).
I proposition 1988/89:5 Ny
smittskyddslag m.m. anfördes att
tvångsisolering bör ske på sjukhus som
drivs av en landstingskommun med hänsyn
till behovet av medicinska bedömningar
avseende bl.a. infektionsrisker och den
isolerades psykiska tillstånd. Med
sjukhus avses detsamma som i hälso- och
sjukvårdslagen, dvs. en
sjukvårdsinrättning för intagning av
den som behöver sluten vård, framgår
det av propositionen. Något krav på att
tvångsisolering skall ske på ett
sjukhus av en viss storlek eller med en
viss inriktning borde enligt
propositionen inte ställas upp.
Vid utskottets behandling av ovan
nämnda proposition i betänkandet
1988/89:SoU9 behandlades även en motion
(m) som motsvarar den nu aktuella So4.
Utskottet uttalade därvid följande (s.
12).
Utskottet delar uppfattningen att
tvångsisolering skall ske på ett
sjukhus, som är utrustat på ett sådant
sätt och har den personal som behövs
för att kravet på ett gott medicinskt
och psykosocialt omhändertagande av den
tvångsisolerade skall vara uppfyllt.
Dessa förutsättningar kan i och för sig
vara uppfyllda såväl vid ett sjukhus
som drivs av en landstingskommun som
vid ett sjukhus som drivs av en annan
huvudman. Utskottet är emellertid inte
berett att föreslå att ett sjukhus med
enskild huvudman skall få ta ansvaret
för de olika tvångsbefogenheter som
lagen medger. Utskottet tillstyrker
således propositionens förslag att
tvångsisolering skall ske på ett
sjukhus som drivs av en
landstingskommun och avstyrker motionen
- - - . (res. m)
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare
uppfattning att tvångsisolering enligt
smittskyddslagen skall ske på sjukhus
som drivs av ett landsting. Utskottet
tillstyrker därför propositionens
förslag till ändring av 38 §
smittskyddslagen och avstyrker motion
So4 (m) yrkande 1.
Ett beslut om tvångsisolering enligt
smittskyddslagen gäller under högst tre
månader. Därefter skall frågan om
isolering åter prövas. Ett beslut om
fortsatt tvångsisolering gäller under
högst sex månader. Därefter omprövas
frihetsberövandet var sjätte månad. Den
som utsatts för tvångsisolering kan
dessutom när som helst få till stånd en
prövning av behovet av tvångs-
isolering. Såväl frågan huruvida
tvångsisolering skall ske som frågor om
förlängning av isoleringstiden skall
prövas av domstol.
Gällande bestämmelser innebär redan en
för den enskilde längre gående
rättssäkerhet än som förordas i motion
So6 (v) yrkandena 2 och 3. Yrkandena
avstyrks.
Forskning om hiv/aids
Motionen
I motion 1994/95:So405 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om forskning rörande
hiv/aids (yrkande 11). Motionärerna
framhåller att forskningen är
livsviktig för att vi skall hitta ett
vaccin mot hiv samt hitta rätt
behandling för både aidssjuka och
symtomfria hivsmittade. En satsning på
hiv/aidsforskning bör sålunda vara en
prioriterad uppgift, anförs det.
Bakgrund och tidigare behandling
Ett handlingsprogram för den fortsatta
bekämpningen av hiv/aids har antagits
av riksdagen på grundval av proposition
1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet.
1987/88:SoU10, rskr. 165).
Handlingsprogrammet innefattar
information till allmänheten och
särskilda grupper med s.k.
riskbeteende. Det omfattar också stöd
till förebyggande insatser inom
narkomanvård och kriminalvård,
psykosocial stödverksamhet samt stöd
till samhällsvetenskapligt orienterad
och medicinsk forskning. Statliga
bidrag till forskningen lämnas till
Socialvetenskapliga forskningsrådet och
till Medicinska forskningsrådet. Även
Folkhälsoinstitutet stöder viss
forskning på området.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas
uppfattning om vikten av forskning
rörande hiv och aids och förutsätter
att regeringen även fortsättningsvis
beaktar behovet av resurser för sådan
forskning. Mot bakgrund av de
satsningar som för närvarande görs på
området anser utskottet att motion
So405 (m) yrkande 11 är tillgodosedd.
Yrkandet avstyrks därmed.
Lagförslagen i övrigt
Utskottet har inte något att erinra mot
förslaget till lag om ändring i
smittskyddslagen i den mån det inte har
behandlats under föregående avsnitt.
Övriga lagförslag i propositionen
föranleder inte heller något uttalande
från utskottets sida. Utskottet
tillstyrker lagförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande smittskyddslagens
bestämmelser om hiv
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:So5 yrkande 1,
1995/96:So6 yrkande 1 samt
1994/95:So465 yrkandena 1, 2 och
5,
res. 1 (v)
2. beträffande kontaktspårning
att riksdagen avslår motion
1994/95:So405 yrkande 8,
3. beträffande utvärdering av
smittskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna
1995/96:So4 yrkande 2, 1995/96:So7
yrkandena 1 och 2, 1994/95:So405
yrkande 2, 1994/95:So420 yrkande 1
samt 1994/95:So472 yrkandena 1 och
2,
res. 2 (mp)
4. beträffande
anmälningspliktiga sjukdomar
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:So5 yrkande 2 antar det i
propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i
smittskyddslagen såvitt avser 3, 4
och 22 §§ smittskyddslagen samt
bilagan till smittskyddslagen,
res. 3 (fp)
5. beträffande
identitetsuppgifter
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:So5 yrkande 3 antar det i
propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i
smittskyddslagen såvitt avser 23 §,
res. 4 (m, fp)
6. beträffande provtagning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So405 yrkande 9 och
1994/95:So465 yrkande 4,
res. 5 (v)
7. beträffande patientens
kostnader
att riksdagen avslår motion
1994/95:So405 yrkande 10,
res. 6 (m)
8. beträffande tvångsisolering
på sjukhus med enskild huvudman
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:So4 yrkande 1 antar det i
propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i
smittskyddslagen såvitt avser 38 §,
res. 7 (m)
9. beträffande omprövning av
tvångsisolering
att riksdagen avslår motion
1995/96:So6 yrkandena 2 och 3,
10. beträffande förslaget till
lag om ändring i smittskyddslagen i
övrigt
att riksdagen antar det i
propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i
smittskyddslagen i den mån det inte
behandlats under föregående moment,
11. beträffande forskning om
hiv
att riksdagen avslår motion
1994/95:So405 yrkande 11,
12. beträffande övriga
lagförslag
att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av
unga,
b) lag om ändring i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
c) lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620),
d) lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Stockholm den 21 november 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
Närvarande: Sten Svensson (m), Bo
Holmberg (s), Rinaldo Karlsson (s),
Hans Karlsson (s), Christina Pettersson
(s), Roland Larsson (c), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig
Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),
Chatrine Pålsson (kds), Christin
Nilsson (s) och Annika Jonsell (m).
Reservationer
1. Smittskyddslagens bestämmelser om
hiv (mom. 1)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 8 börjar med
Utskottet vill och slutar med
motionsyrkanden. bort ha följande
lydelse:
Europarådet har år 1989 antagit vissa
rekommendationer om etiska frågor och
hiv inom hälso- och sjukvården. I dessa
rekommendationer tar man avstånd från
hivrelaterade frihetsberövanden.
Sverige reserverade sig mot
rekommendationerna eftersom de stod i
strid med svensk lagstiftning. Det är
nu enligt utskottet dags att Sverige
återtar sin reservation och i stället
följer Europarådets rekommendationer.
Utskottet ställer sig i och för sig
positivt till att en parlamentarisk
utredning tillsätts för utvärdering av
smittskyddslagen men anser att ett
kommande utredningsförslag inte kan
avvaktas när det gäller
smittskyddslagens bestämmelser om hiv.
Hivinfekterade bör sålunda enligt
utskottets mening inte omfattas av
smittskyddslagen, och regeringen bör
därför snarast återkomma med ett
förslag till de lagändringar som
behövs.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motionerna So6 (v)
yrkande 1 samt So465 (v) yrkandena 1
och 5 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande smittskyddslagens
bestämmelser om hiv
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:So6 yrkande 1
och 1994/95:So465 yrkandena 1 och 5
samt med avslag på motionerna
1995/96:So5 yrkande 1 och
1994/95:So465 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Utvärdering av smittskyddslagen
(mom. 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 11 börjar med
Utskottet delar och slutar med 1 och
2 avstyrks. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens
uppfattning att utvärderingen av
smittskyddslagen bör ha en bred ansats
och förutsätter att även det
förebyggande arbetet mot hiv och aids
kommer att behandlas av utredningen.
Det är enligt utskottets mening viktigt
att man inte nöjer sig med det arbete
som hittills har skett för att minska
spridningen av hivsmitta utan arbetar
för att finna ytterligare metoder att
minska smittspridningen.
Vidare anser utskottet att den s.k.
bastuklubbslagens följder för
hivpreventionen bör utredas. Det finns
nämligen enligt utskottet anledning att
befara att denna lag motverkar sitt
syfte och försvårar förebyggande
arbete, som t.ex. aidsinformation och
kondomutdelning. Även
utbytesverksamheten med rena sprutor
till narkotikamissbrukare bör omfattas
av den utvärdering som nu förbereds,
anser utskottet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So7 (mp)
yrkandena 1 och 2, So420 (mp) yrkande 1
samt So472 (mp) yrkandena 1 och 2 som
sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So4 (m) yrkande 2 och So405
(m) yrkande 2 får anses tillgodosedda
och avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande utvärdering av
smittskyddslagen
att riksdagen med anledning av
motionerna 1995/96:So7 yrkandena 1
och 2, 1994/95:So420 yrkande 1 och
1994/95:So472 yrkandena 1 och 2
samt med avslag på motionerna
1995/96:So4 yrkande 2 och
1994/95:So405 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Anmälningspliktiga sjukdomar (mom.
4)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 12 börjar med
Utskottet delar och slutar med
yrkande 2. bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att
regeringen skall besluta vilka andra
sjukdomar än de samhällsfarliga som
skall vara anmälningspliktiga enligt
smittskyddslagen. Utskottet anser dock
inte att de skäl som anförts i
propositionen för en ändring av
gällande regler är övertygande.
Nuvarande bestämmelser möjliggör
nämligen enligt utskottets mening ett
tillräckligt snabbt förfarande vid
påförande och avförande av sjukdomar
från listan över anmälningspliktiga
sjukdomar.
Det bör enligt utskottet även
fortsättningsvis ankomma på riksdagen
att besluta om vilka smittsamma
sjukdomar som skall vara
anmälningspliktiga. Utskottet föreslår
därför att riksdagen, med bifall till
motion So5 (fp) yrkande 2, avslår
propositionens förslag till ändring av
smittskyddslagen i denna del.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande anmälningspliktiga
sjukdomar
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:So5 yrkande 2 dels avslår det i
propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i smittskyddslagen
såvitt avser 3 och 4 §§
smittskyddslagen, dels med anledning av
propositionen beslutar att 22 §
smittskyddslagen och bilagan till
smittskyddslagen skall ha följande som
Reservantens förslag betecknade
lydelser,
Propositionens Reservantens
förslag förslag
22 §
En läkare som i sin verksamhet
konstaterar att någon har smittats av
en annan anmälningspliktig sjukdom än
en samhällsfarlig sjukdom skall anmäla
detta till smittskyddsläkaren och
Smittskyddsinstitutet. Anmälan skall
göras även beträffande annan sjukdom
som är eller som misstänks vara
smittsam, om sjukdomen har fått en
anmärkningsvärd utbredning inom ett
område eller uppträder i en elakartad
form.
Anmälningsskyldighet enligt första
stycket första meningen gäller även för
en läkare som i samband med obduktion
finner smitta av en annan
anmälningspliktig sjukdom än en
samhällsfarlig sjukdom. Motsvarande
gäller för en läkare vid
mikrobiologiskt laboratorium, som vid
analys finner smittämne av en sådan
sjukdom.
Regeringen får Vid fall av
meddela sjukdom som avses i
föreskrifter om att 2.2 bilagan till
anmälan om denna lag skall
förhållande som anmälan göras även
avses i första till den kommunala
eller andra stycket nämnd som fullgör
även skall göras uppgifter inom
till den kommunala miljö- och
nämnd som fullgör hälsoskyddsområdet.
uppgifter inom
miljö- och
hälsoskyddsområdet.
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 13 börjar med
Utskottet delar och slutar med
yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Det är den behandlande läkaren och
inte smittskyddsläkaren som i första
hand skall ge patienten information och
råd. En anmälan som rör en annan
anmälningspliktig sjukdom än en
samhällsfarlig bör därför enligt
utskottets mening inte innehålla några
uppgifter om den smittades identitet.
Mot bakgrund härav anser utskottet, i
likhet med vad som anförts i motion So5
(fp) yrkande 3, att det saknas skäl att
ändra gällande bestämmelser i detta
hänseende. Sålunda anser utskottet att
riksdagen, med bifall till
motionsyrkandet, bör avslå
propositionsförslaget i motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande identitetsuppgifter
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:So5 yrkande 3 och med anledning
av propositionen beslutar att 23 §
smittskyddslagen skall ha följande som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse,
Propositionens Reservanternas
förslag förslag
23 §
En anmälan enligt En anmälan enligt
22 § skall 22 § skall
innehålla uppgift innehålla de
om den smittades uppgifter som
identitet samt de behövs för att
övriga uppgifter kunna följa
som behövs för att sjukdomens
kunna följa utbredning. Den
sjukdomens skall inte
utbredning. På innehålla uppgift
begäran av om den smittades
smittskyddsläkaren identitet. På
eller den kommunala begäran av
nämnd som fullgör smittskyddsläkaren
uppgifter inom eller den kommunala
miljö- och nämnd som fullgör
hälsoskyddsområdet uppgifter inom
är den läkare som miljö- och
gjort anmälan hälsoskyddsområdet
skyldig att lämna är dock den läkare
smittskyddsläkaren som gjort anmälan
eller nämnden även skyldig att lämna
andra uppgifter av smittskyddsläkaren
betydelse för deras eller nämnden
smittskyddsarbete. uppgift om
identiteten samt
andra uppgifter av
betydelse för deras
smittskyddsarbete.
5. Provtagning (mom. 6)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 15 börjar med En
parlamentarisk och slutar med 4
avstyrks. bort ha följande lydelse:
En parlamentarisk utredning med
uppdrag att utvärdera smittskyddslagen
skall tillsättas. Utvärderingen skall
enligt regeringen ha ett brett
perspektiv och omfatta den rättsliga
regleringen av åtgärder mot spridning
av hiv, oavsett om dessa regleras i
smittskyddslagen eller i annan lag.
Utskottet har erfarit att många
människor i dag avstår från att genomgå
ett hivtest av rädsla för de åtgärder
som myndigheterna kan tillgripa om
testet skulle visa sig vara positivt.
När det gäller bekämpningen av hiv och
aids är det utomordentligt viktigt att
alla som misstänker att de kan ha
smittats av hiv låter testa sig. Enligt
utskottets mening bör därför
utredningen särskilt ta sikte på en
ändring av gällande bestämmelser så att
hivtest i framtiden kan utföras med
möjlighet till anonymitet även om
hivtestet skulle visa att en
hivinfektion föreligger. Regeringen bör
härefter snarast vidta de åtgärder som
erfordras för att göra detta möjligt.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen
med anledning av motion So465 (v)
yrkande 4 ge regeringen till känna.
Motion So405 (m) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande provtagning
att riksdagen med anledning av
motion 1994/95:So465 yrkande 4 och
med avslag på motion 1994/95:So405
yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Patientens kostnader (mom. 7)
Sten Svensson, Leif Carlson, Birgitta
Wichne och Annika Jonsell (alla m)
anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 16 börjar med
Utskottet har och slutar med yrkande
10. bort ha följande lydelse:
Inom landstingets hälso- och sjukvård
är såväl undersökning som vård och
behandling för en samhällsfarlig
sjukdom gratis för patienten. Om
patienten väljer att gå till en
privatpraktiserande läkare är det
endast undersökningen som är gratis.
Frihet att välja vårdgivare är dock
enligt utskottets mening särskilt
viktig när det är fråga om sexuellt
överförbara sjukdomar, och när det
gäller hiv torde valfriheten vara av
avgörande betydelse för om patienten
med förtroende skall vända sig till
sjukvården.
Utskottet avvisar därför bestämt den
åtskillnad mellan offentlig och enskild
vård som här görs och anser att vård
och behandling vid en samhällsfarlig
sjukdom skall vara kostnadsfri för
patienten oberoende av vilken läkare
denne anlitar. Utskottet föreslår
därför att riksdagen, med bifall till
motion So405 (m) yrkande 10, beslutar
om en ändring av 63 § smittskyddslagen
i enlighet med vad som nu anförts.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande patientens
kostnader
att riksdagen med bifall till
motion 1994/95:So405 yrkande 10
dels beslutar att 63 §
smittskyddslagen skall ha följande
som Reservanternas förslag
betecknade lydelse, dels beslutar
om sådan ändring av ingressen till
det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i
smittskyddslagen som föranleds
härav,
Lydelse enligt lag Reservanternas
(1995:843) förslag
63 §
All undersökning, All undersökning,
vård och behandling vård och behandling
som behövs från som behövs från
smittskyddssynpunkt smittskyddssynpunkt
vid en vid en
samhällsfarlig samhällsfarlig
sjukdom skall vara sjukdom skall vara
gratis för gratis för
patienten inom patienten om
landstingets hälso- åtgärderna utförs
och sjukvård. inom landstingets
hälso- och sjukvård
En undersökning som eller av en läkare
utförs av en läkare i privat
i privat verksamhet verksamhet, om
för att utreda om läkaren får
någon har smittats ersättning enligt
av en lagen (1993:1651)
samhällsfarlig om
sjukdom är gratis läkarvårdsersättnin
för patienten, om g.
läkaren får
ersättning enligt
lagen (1993:1651)
om
läkarvårdsersättnin
g.
De läkemedel som behövs från
smittskyddssynpunkt vid behandling av
en samhällsfarlig sjukdom skall vara
gratis för patienten.
Bestämmelserna i denna paragraf om
gratis förmåner för patienter gäller
den som är sjukförsäkrad enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
7. Tvångsisolering på sjukhus med
enskild huvudman (mom. 8)
Sten Svensson, Leif Carlson, Birgitta
Wichne och Annika Jonsell (alla m)
anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som på s. 18 börjar med
Utskottet vidhåller och slutar med
yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin uppfattning
att tvångsisolering skall ske på ett
sjukhus som uppfyller kravet på ett
gott medicinskt och psykosocialt
omhändertagande av den tvångsisolerade.
Dessa förutsättningar kan enligt
utskottet mycket väl vara uppfyllda vid
ett sjukhus som drivs av en annan
huvudman än ett landsting. Mot bakgrund
härav anser utskottet att även ett
sådant sjukhus skall kunna anförtros
uppgiften att omhänderta
tvångsisolerade patienter.
Utskottet föreslår därför att
riksdagen, med bifall till motion So4
(m) yrkande 1, skall besluta om en
ändring av 38 § smittskyddslagen i
enlighet med vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande tvångsisolering på
sjukhus med enskild huvudman
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:So4 yrkande 1 beslutar att 38 §
smittskyddslagen skall ha följande som
Reservanternas förslag betecknade
lydelse,
Propositionens Reservanternas
förslag förslag
38 §
Länsrätten skall, på ansökan av
smittskyddsläkaren, besluta om
tvångsisolering av den som för smitta
av en samhällsfarlig sjukdom, om den
smittade inte frivilligt medverkar till
de åtgärder som behövs för att hindra
smittspridning. Ett sådant beslut skall
också fattas om det finns grundad
anledning anta att den smittade inte
följer meddelade förhållningsregler och
underlåtenheten innebär en uppenbar
risk för smittspridning.
Tvångsisolering Tvångsisolering
skall ske på skall ske på
sjukhus som drivs sjukhus.
av ett landsting.