I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1995/96:1 Utbytesverksam-
het med rena sprutor till narkotikamissbrukare och 5 motionsyrkanden som
väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlas också 15
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 om olika nar-
kotikafrågor.
Utskottet har godtagit den bedömning som har gjorts av regeringen att
den pågående utbytesverksamheten med sprutor och kanyler till narkoti-
kamissbrukare i Lund och Malmö bör fortsätta. Verksamheterna skall även
i fortsättningen ha karaktären av försök och syfta till att söka vetenskapligt
stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet anser att även verk-
samheternas betydelse i rehabiliteringen av narkotikamissbrukare bör
studeras. Ett fungerande samarbete mellan försöksprojekten och social-
tjänsten måste komma till stånd. Utskottet betonar vikten av att försöks-
verksamheterna bedrivs i noga kontrollerade former och i allt väsentligt
omgärdas av de regler och villkor som hittills gällt. Det förutsätts att Soci-
alstyrelsen genom förstärkta insatser fortlöpande följer verksamheterna
och utvärderar dessa. Utskottet avstyrker bl.a. en motion (m) som före-
språkar att all försöksverksamhet skall bringas att upphöra liksom den
motion (fp) som förespråkar att sprututbytesverksamheten skall ingå som
en etablerad metod i smittskyddsarbetet inom hälso- och sjukvården. Ut-
skottets m-, fp- och mp-ledamöter reserverar sig till förmån för de egna
motionsyrkandena. Ett särskilt yttrande (kds) har avlämnats.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden om olika narkotikafrågor. Till
betänkandet i denna del har fogats tre reservationer.
Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redogörelse för regeringens övervägande med an-
ledning av Socialstyrelsens utvärdering av försöksverksamhet med utdel-
ning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare. Regeringen
anser att det inte finns skäl att stoppa försöksverksamheterna i Lund och
Malmö.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelsen
1995/96:So1 av Eva Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fördjupa uppdraget utifrån syftet att söka vetenskapligt stöd
i metodens värde i rehabiliteringen av narkotikamissbrukare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontrollprogram för utdelning av sprutor och kanyler.
1995/96:So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sprututbytesprogrammen som en etablerad metod i smitt-
skyddsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
1995/96:So3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbytes-
verksamheten med sprutor till narkotikamissbrukare bör upphöra.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995
1994/95:So208 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sekretesslagstiftningen.
1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om avståndstagande till legalisering av narkotika,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om förebyggande insatser mot narkotikamissbruk,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om ideella organisationers insatser för att förebygga narkoti-
kamissbruk.
1994/95:So228 av Åke Carnerö och Rolf Åbjörnsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en narkotikakommission.
1994/95:So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts för att
kartlägga ungdomars ökande narkotikamissbruk enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige håller fast vid en restriktiv narkotikapoli-
tik med social inriktning.
1994/95:So254 av Widar Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt
drogforskningsinstitut.
1994/95:So279 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsmoment i grundskola och gymnasium,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om aktiva insatser mot legalisering av narkotika.
1994/95:So480 av Anneli Hulthén och Monica Green (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en åldersgräns på 18 år för inköp av butangas, dvs. cigarettändargas.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka de krafter som vill legalise-
ra bruk av narkotika.
1994/95:U503 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fortsatt restriktiv alkohol- och tobakspolitik och om opini-
onsbildning mot dopning och alkoholmissbruk inom EU,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett aktivt EU-samarbete för att bekämpa droger av alla slag.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om åtgärder mot narkotikamissbruket.
Utskottet
Utbytesverksamhet med rena sprutor till narkotikamiss-
brukare
Bakgrund och tidigare behandling
I proposition 1985/86:171 om särskilda medel för bekämpningen av aids
fastslogs att den effektivaste smittskyddsåtgärden är en väl fungerande
narkomanvård och att socialtjänsten därför, i samråd med hälso- och sjuk-
vården och andra myndigheter, måste organisera en väl utbyggd narko-
manvård. Från medicinskt håll framfördes vid samma tidpunkt förslag om
att samhället borde tillhandahålla rena sprutor och nålar till missbrukarna i
syfte att förhindra användning av infekterade sprutor. Hösten 1986 inled-
des en verksamhet med utbyte av sprutor i Lund. En liknande verksamhet
startade året därpå i Malmö. Verksamheterna var tämligen lika i sin upp-
läggning och omfattade förutom utbyte av sprutor också hivtest, rådgiv-
ning och information.
Regeringen lämnade i skrivelse 1988/89:94 en redogörelse för verksamhe-
ten inom hälso- och sjukvården med utdelning av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare. I skrivelsen redovisades Socialstyrelsens utvärde-
ring av det s.k. Lundaprojektet liksom styrelsens förslag om fortsatt för-
söksverksamhet. I skrivelsen redogjorde regeringen också för sin syn på
vilka villkor som borde gälla för en sådan verksamhet. Bland annat anför-
des att det var en uppgift för Socialstyrelsen att se till att utdelning av
sprutor och kanyler inte förekom utanför försöksverksamheten. Vidare
borde de projekt som skulle ingå i en fortsatt försöksverksamhet granskas i
vetenskapligt hänseende för att säkerställa att en utvärdering av effekter på
smittspridningen och narkotikamissbruket kunde göras. Utskottet godtog i
betänkandet 1988/89:SoU21 s. 11 f. regeringens bedömning. Utskottet
betonade att försöksverksamheten inte får göras mer omfattande än vad
som är absolut nödvändigt för att tillgodose kraven på vetenskaplighet.
Övervägande skäl talade, enligt utskottet, för att verksamheten skulle be-
gränsas till högst tre platser i landet. Beträffande verksamheterna i Malmö
och Lund ansåg utskottet att en ändring av inriktningen av verksamheterna
måste ske om de skall vara med i kommande projekt.
En avgörande förutsättning för utskottets inställning till försöksverk-
samheten var att utbyte av sprutor och kanyler begränsas till den verksam-
heten. Om det visar sig att detta krav inte uppfylls förutsatte utskottet att
regeringen eller Socialstyrelsen skyndsamt vidtar åtgärder eller att rege-
ringen återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder som kan stoppa
utbytesverksamheten. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna (rskr.
212). (Res. av m till förmån för motionsyrkanden som förespråkade att
försöksverksamheten skulle upphöra. Res. av fp och mp till förmån för
motionsyrkanden som förespråkade utvidgad försöksverksamhet.)
Frågan om utdelning av rena sprutor och kanyler till narkotikamissbru-
kare har därefter vid ett flertal tillfällen behandlats av utskottet. I betän-
kandet 1990/91:SoU5 gjorde utskottet samma bedömning som tidigare att
utbyte av sprutor och kanyler endast får förekomma i samband med en
noga kontrollerad försöksverksamhet, som har till syfte att söka veten-
skapligt stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet vidhöll
också sin tidigare uppfattning om förutsättningarna för en sådan verksam-
het, bl.a. att denna inte får göras mer omfattande än vad som är absolut
nödvändigt för att tillgodose kraven på vetenskaplighet. (Res. m, fp.) Även
i betänkandena 1993/94:SoU7 och SoU20 vidhöll utskottet sin tidigare
inställning. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsens rapport om försöks-
verksamheten med utbyte av rena sprutor i Malmö och Lund bereddes i
regeringskansliet och att regeringens kommande förslag inte borde före-
gripas. Motioner om fortsatt sprututbytesprogram (fp) avstyrktes. Riksda-
gen följde utskottet.
Socialstyrelsen överlämnade till regeringen i juni 1993 sin utvärdering av
försöksverksamheterna i Malmö och Lund. Av utvärderingen framgår att
hivtestfrekvensen inom försöksverksamheten är hög och att inga nya hiv-
fall har rapporterats bland narkotikamissbrukare i Malmöhus län sedan år
1990. Under år 1989 förekom dock några fall av hivsmitta inom ramen för
programmet. Styrelsens slutsats är att det trots de utredningar som genom-
förts inte har gått att få något entydigt svar på vilka effekter försöksverk-
samheten med sprututbyte haft på spridningen av hiv eller missbruksut-
vecklingen i området. Socialstyrelsen anser att det inte heller är möjligt att
längre fram göra en sådan bedömning av effekterna, varför en förlängning
av försöksperioden inte ter sig meningsfull. En fortsatt hantering av sprut-
utbytet bör enligt styrelsen beslutas av regering och riksdag. Socialstyrel-
sen anser att det skall vara möjligt för ansvarig läkare att utifrån vetenskap
och beprövad erfarenhet bedöma om det är möjligt att i ett enskilt fall
överlämna rena sprutor och kanyler. Sprututbytet bör i så fall utgöra en del
av vård- och rehabiliteringsinsatserna för den enskilde missbrukaren, och
ett eventuellt fortsatt sprututbyte bör ske under mycket kontrollerade for-
mer.
Skrivelsen
Det huvudsakliga skälet till att det inte går att dra några säkra slutsatser om
metodens effektivitet från smittspridningssynpunkt är, enligt regeringens
mening, att vi i Sverige har lyckats begränsa smittspridningen av hiv bland
narkotikamissbrukare till en internationellt sett mycket låg nivå. Det är inte
uteslutet att utbytesprogrammen skulle visat en gynnsam effekt om smitt-
spridningen varit högre. Regeringen anser till skillnad från Socialstyrelsen
att verksamheten även i fortsättningen bör ha karaktären av försök. Detta
på grund av att omständigheterna kan förändras. I skrivelsen understryks
vikten av att den framtida utbytesverksamheten följs upp mycket noga. Till
skillnad från Socialstyrelsen vill regeringen inte att enbart läkare skall få
överlämna sprutor och kanyler. I de pågående verskamheterna torde en
sådan begränsning innebära att andra grupper än läkare inte kan fortsätta
verksamheterna såsom de nu är upplagda.
Socialstyrelsens påpekande att samarbetet mellan försöksprojekten och
socialtjänsten inte har fungerat tillfredsställande är enligt regeringen all-
varligt. I en fortsatt verksamhet bör kravet vara att de ursprungliga inten-
tionerna i fråga om samarbete med socialtjänsten följs och att missbrukare
motiveras till vård och behandling. Regeringen förutsätter att Socialstyrel-
sen vid utfärdandet av föreskrifter om hur en fortsatt utbytesverksamhet
skall organiseras beaktar hur socialtjänstens medverkan kan garanteras.
Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte finns skäl att stoppa
försöksverksamheterna i Lund och Malmö. Ett villkor för fortsatt verk-
samhet är att den i allt väsentligt omgärdas av de regler som gällt för för-
söksperioden och att vårdhuvudmannen dokumenterar verksamheten.
Socialstyrelsen får inom ramen för sitt tillsynsansvar aktivt följa och ut-
värdera verksamheterna. Slutligen anförs att det är Socialstyrelsen som har
till uppgift att utarbeta de föreskrifter enligt smittskyddsförordningen
(1989:301) som kan anses nödvändiga.
Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av de överväganden som görs i
skrivelsen.
Motionerna
I motion So1 av Eva Julin (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att fördjupa uppdra-
get i syfte att söka vetenskapligt stöd i metodens värde i rehabiliteringen av
narkotikamissbrukare, dels om kontrollprogram för utdelning av sprutor
och kanyler (yrkandena 1 och 2). Det har visat sig att många av de miss-
brukare som tar kontakt med sprututbytesprogrammen inte har någon
tidigare kontakt med vare sig den sociala narkomanvården eller hälso- och
sjukvården. För att det skall finnas motiv att fortsätta försöken anser mo-
tionärerna att uppdraget bör fördjupas i syfte att söka vetenskapligt stöd i
metodens värde i rehabiliteringen av narkotikamissbrukare. Enligt Social-
styrelsens utvärdering återlämnas ca 70 % av de utdelade sprutorna. Enligt
motionärerna måste utdelningen av sprutor utformas så att man försäkrar
sig om att man får tillbaka de sprutor och kanyler som man lämnat ut.
Försöken får inte innebära att nersmittade sprutor och kanyler hamnar ute i
samhället.
I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om
vad i motionen anförts om sprututbytesprogrammen som etablerad metod i
smittskyddsarbetet (yrkande 1) och om samarbete mellan hälso- och sjuk-
vården och socialtjänsten (yrkande 2). Enligt motionärerna är det ingen
slump att Malmö/Lundområdets narkomaner förskonats från hivsmitta. Det
hänger samman med det engagerade arbete som utförts där. Sprututby-
tesprogrammet har nedvärderats främst av ideologiska och inte av veten-
skapliga skäl. Motionärerna anser att Socialstyrelsens slutsats står i kon-
trast mot WHO:s utvärdering, där det sägs att det kanske mest fullständiga
beviset för effektiviteten hos sprututbytesprogram kommer från försöken i
Skåne. Genom verksamheten i Skåne, som också innefattar hälsoupplys-
ning, kondomutdelning, hivtestning och möjlighet till avvänjning, har
hälso- och sjukvården nått narkomaner som tidigare inte varit kända. En-
ligt motionärerna bör verksamheten inte längre betraktas som försök utan
som en etablerad del av hälso- och sjukvården. Sprututbytesprogram bör
även kunna införas på andra håll i landet. Det är dock viktigt att verksam-
heten bedrivs i kontrollerade former och noggrant följs upp. Ett krav bör
enligt motionärerna vara att Socialstyrelsen lämnat tillstånd. Vidare påtalas
vikten av samarbete mellan Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, landsting
och kommuner för att undanröja de samarbetssvårigheter som framkom-
mit. Regeringen bör ta initiativ till att överbrygga de klyftor som finns
mellan hälso- och sjukvård och socialtjänsten när det gäller narkomanvård
och smittskyddsarbete.
I motion So3 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbytesverksamhe-
ten med sprutor till narkotikamissbrukare bör upphöra. Motionärerna hän-
visar till att sprututbytesprogrammet inte påvisat några positiva effekter
från smittspridnings- och narkotikasynpunkt. Vidare anser motionärerna
det anmärkningsvärt att begagnade sprutor inte återkrävts i samband med
att missbrukare tilldelats nya. Det är inte orealistiskt att tro att det inom
missbrukarkretsar kan finnas en marknad för injektionsredskap. Att fortsät-
ta försöksverksamheten, om än med bättre kontroll, ger enligt motionärer-
na felaktiga signaler. Det kan skapa osäkerhet både här hemma och i Euro-
pa i övrigt om vad svensk narkotikapolitik står för. Riksdagens beslut om
totalförbud mot narkotika skall inte kombineras med en verksamhet som
går ut på att dela ut verktyg som behövs för att injicera narkotika.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att den pågående utbytesverksam-
heten med sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare, som bedrivs i
Lund och Malmö, inte bör avbrytas. Verksamheterna bör även fortsätt-
ningsvis ha karaktären av försök och syfta till att söka vetenskapligt stöd
för dess värde i kampen mot aids. Utbytesverksamheternas betydelse i
rehabiliteringen av narkotikamissbrukare bör även studeras. Det är nöd-
vändigt att ett fungerande samarbete mellan försöksprojekten och social-
tjänsten kommer till stånd. Som utskottet tidigare uttalat är det viktigt att
försöksverksamheten bedrivs i noga kontrollerade former och i allt väsent-
ligt omgärdas av de regler och villkor som hittills gällt. Utskottet förutsät-
ter att huvudmannen dokumenterar utbytesverksamheten och att Socialsty-
relsen förstärker sina insatser för att fortlöpande följa verksamheterna och
utvärderar dessa. Utskottet föreslår med det anförda att skrivelsen inte
föranleder någon åtgärd från riksdagens sida och avstyrker motionerna So1
(mp), So2 (fp) och So3 (m).
Inriktningen av narkotikapolitiken
I motion So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avståndsta-
gande till legalisering av narkotika (yrkande 23). Motionärerna anser att
det är viktigt att Sverige tar avstånd från de tankar på legalisering av nar-
kotika som då och då dyker upp internationellt.
I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande
om vad i motionen anförts om vikten av att Sverige håller fast vid en re-
striktiv narkotikapolitik (yrkande 2). Motionärerna framhåller att det i
Sverige råder en mycket stark uppslutning kring en restriktiv narkotikapo-
litik som syftar till att motarbeta allt bruk av narkotika samtidigt som
människor med drogberoende erbjuds behandling och rehabilitering. En-
ligt motionärerna är det nödvändigt att denna uppslutning gäller hela nar-
kotikaproblemet och inte bara de restriktiva inslagen. Politiken måste
bygga på en helhetssyn annars riskerar den att förlora i trovärdighet i kon-
frontation med den starka legaliseringsrörelse som finns företrädd i en rad
europeiska länder.
I motion So279 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs ett till-
kännagivande om vad i motionen anförts om en utredning om aktiva insat-
ser mot legalisering av narkotika (yrkande 2). Motionärerna anför att en
diskussion om legalisering av narkotika nu förs i hela Europa. Inget land
har officiellt tagit ställning för en liberalisering, men drygt 15 europeiska
storstäder har ställt sig bakom Frankfurtresolutionen. Resolutionen utgår
ifrån att drogproblemen är storstadsproblem och därför något som storstä-
der i Europa tillsammans måste ta itu med. Det liberaliseringsförespråkar-
na för fram är ett konstaterande att strävandena att eliminera tillgången och
efterfrågan på narkotika har misslyckats. Enligt Frankfurtresolutionen
kommer narkotikan alltid att finnas i samhället och drogproblemen består i
att innehav, konsumtion och handel är illegal. Samhället bör därför, enligt
resolutionen, ge upp kampen och i stället stödja och hjälpa missbrukarna.
En passivitet i fråga om legalisering kommer förr eller senare att leda till
en uppluckring av den svenska narkotikapolitiken och dess förankring hos
medborgarna. Motionärerna anser att frågan om aktiva insatser mot legali-
sering både i Sverige och utomlands därför bör utredas.
Även i motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivan-
de om åtgärder för att motverka legalisering av narkotika (yrkande 7).
Enligt motionärerna är ett samlat åtgärdsprogram nödvändigt för att de
organisationer i Sverige som arbetar med att minska narkotikabruket skall
kunna stävja legaliseringstendenserna. Internationellt kommer EU att bli
ett utmärkt forum för krav på hårdare tag mot legaliseringskraven. Här kan
Sverige spela en viktig roll, anser motionärerna.
I motion U503 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas tillkännagivanden om
vad som i motionen anförts om en fortsatt restriktiv alkohol- och tobaks-
politik, opinionsbildning mot dopning och alkoholmissbruk inom EU och
ett aktivt EU-samarbete för att bekämpa droger av alla slag (yrkandena 6
och 7). Motionärerna anser att Sverige aktivt skall verka för att EU inom
ramen för sin legala kompetens skärper sin kamp mot dopning, alkohol-,
tobaks- och drogmissbruk. Vidare vill motionärerna att samarbetet för att
minska narkotikaproblemen skall intensifieras inom EU. I detta samarbete
kan Europol komma att spela en viktig roll liksom förstärkningen av de
yttre gränskontrollerna. Sverige bör bilda koalitioner med andra länder för
att bekämpa den mera tillåtande attityd till narkotika som man kan finna i
vissa enskilda medlemsländer. Sverige bör också tillsammans med likasin-
nade inom EU bilda opinion för en striktare alkoholpolitik. WHO:s mål
om minskad alkoholkonsumtion skall vara vägledande också sedan Sveri-
ge inträtt i gemenskapen.
Bakgrund
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att målet för den svenska
narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. I budgetpropo-
sitionen 1994/95:100, bil. 6 sägs att syftet är att skapa ett samhälle utan
droger, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv. Vidare uppges att
Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket även fortsätt-
ningsvis skall bygga på en kombination av målinriktade förebyggande
insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kon-
trollinsatser. Denna politik måste enligt regeringen förverkligas på såväl
lokal som nationell nivå. De olika insatserna bör samordnas kommunalt
och regionalt på ett sätt som finnes vara lämpligt och i enlighet med de
riktlinjer som fastlagts av riksdagen. I första hand bör förebyggande insat-
ser riktade till unga människor betonas. Narkotikapolitiken skall också
ligga till grund för Sveriges internationella engagemang. Målet är att på ett
globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige kom-
mer aktivt att motarbeta alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen.
I budgetpropositionen sägs vidare att tillgången på narkotika i världen är
mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den
illegala handeln blir alltmer välorganiserad och svårbekämpad. De politis-
ka och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat ris-
kerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra
länder.
Regeringen är medveten om att många människor hyser en oro för att
slopandet av de inre gränskontrollerna inom EU skall leda till en ökad
tillgång på narkotika. För att uppväga borttagandet av systematiska gräns-
kontroller för varor och personer kommer regeringen att vidta ett flertal
s.k. kompensatoriska åtgärder. Sedan sommaren 1994 deltar Sverige i
diskussioner kring utformningen av de insatser som skall motverka negati-
va effekter av slopandet av de inre gränskontrollerna. De svenska gräns-
kontrollerna kommer att finnas kvar i sin nuvarande form till dess att de
kompensatoriska åtgärderna är fullt utbyggda.
De grupper i Europa som förespråkar en avkriminalisering av använd-
ningen av i första hand cannabis men även andra typer av narkotika har
enligt gjorda opinionsundersökningar inget stöd bland befolkningarna i
allmänhet. Ingen regering i något europeiskt land har uttalat stöd för en
sådan politik. Tvärtom har en del länder kraftfullt avvisat varje tanke på
legalisering, vilket lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark och
debatten har i stället kommit att inriktas på hur de förebyggande insatserna
skall kunna stärkas.
Utgångspunkten för EU:s narkotikapolitik är att narkotikahandeln och
missbruket är ett problem som kräver åtgärder inom en rad olika samhälls-
sektorer och politikområden. En framgångsrik strategi måste inriktas på att
minska både utbud och efterfrågan, sägs det i propositionen. Unionsför-
draget öppnar nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad
på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på
tredje land genom ett internationellt agerande. En särskild global hand-
lingsplan som omfattar samtliga dessa delar har presenterats av Europeiska
kommissionen. Europaparlamentet har yttrat sig över kommissionens
förslag och handlingsplanen bereds nu i olika rådsarbetsgrupper. Därefter
skall Europeiska rådet behandla frågan.
Vidare har EU beslutat att inrätta ett särskilt narkotikaobservatorium
med säte i Lissabon. Syftet är att samla och bearbeta information om dro-
ger och om drogberoende i medlemsstaterna. Sverige deltar i observatori-
ets verksamhet.
Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika
inom FN och Europarådet. Pompidougruppen, som är Europarådets sam-
arbetsgrupp i narkotikafrågor, har beslutat att genomföra ett särskilt ut-
bildnings- och träningsprogram för personal som är verksamma inom
förebyggande arbete, vård och behandling i Central- och Östeuropa. Sveri-
ge ingår i den särskilda styrgrupp som inrättats för detta projekt och kom-
mer att aktivt delta också i det praktiska genomförandet. Vidare deltar
Sverige i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man sam-
ordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot
drogmissbruk. Stockholms universitet ansvarar för den svenska samord-
ningen. Enligt regeringen bör Sverige även i fortsättningen ha en framträ-
dande roll i det internationella samarbetet mot narkotika. Genom medlem-
skapet i EU har Sverige också tillgång till ett utökat europeiskt samarbete
kring narkotikafrågorna.
Tidigare behandling
Utskottet har vi ett stort antal tillfällen behandlat olika frågor om narkotika
och narkotikamissbruk senast i betänkandet 1993/94:SoU31. Utskottet
vidhöll sin inställning att målet för den svenska narkotikapolitiken är att
skapa ett narkotikafritt samhälle genom att på alla nivåer och områden
markera ett avståndtagande från narkotikan som företeelse. Utskottet ansåg
att insatserna för att bekämpa narkotikabrottslighet och drogmissbruk
måste intensifieras och ges högsta prioritet. Utskottet konstaterade dock att
omfattande insatser görs eller förbereds på detta område. Vidare uttalade
utskottet att Sveriges deltagande i det internationella samarbetet är mycket
betydelsefullt inte minst för att i dessa sammanhang bestämt markera vårt
avståndstagande från de krav på legalisering av vissa narkotiska preparat
och liberalisering av narkotikakontrollen som ställts i flera västeuropeiska
länder. Utskottet var positivt till att regeringen ytterligare avsåg att stärka
Sveriges roll i det internationella samarbetet och intensifiera arbetet för att
förhindra att ett borttagande av systematiska gränskontroller för varor och
personer skall leda till en ökad tillgång på illegal narkotika. Utskottet
ansåg inte att riksdagen skulle ta något ytterligare initiativ med anledning
av motioner om bl.a. insatser för att bekämpa legalisering av narkotika.
Utskottets bedömning
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen uttalat att målet för den svenska
narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Denna målsätt-
ning, som har ett starkt stöd bland den svenska befolkningen, har inte
ändrats och omfattande insatser görs eller förbereds för att bekämpa nar-
kotikabrottslighet och narkotikamissbruk. Den restriktiva narkotikapoliti-
ken ligger också till grund för Sveriges internationella engagemang, och
utskottet är positivt till att Sverige aktivt deltar i det internationella sama
betet mot den illegala narkotikahandeln. Detta samarbete är mycket bety-
delsefullt bl.a. för att vi i dessa sammanhang bestämt kan markera vårt
avståndstagande från de krav på legalisering av vissa narkotiska preparat
och liberalisering av narkotikakontrollen som ställts i vissa västeuropeiska
länder. Även i övrigt vidhåller utskottet sin tidigare inställning i denna
fråga. Utskottet kommer senare i ett särskilt betänkande att behandla mo-
tioner om tobak. Utskottet har i betänkande 1994/95:SoU13 behandlat
motioner om dopningsmedel. I betänkande 1995/96:SoU3, Alkoholfrågor,
behandlar utskottet motioner om inriktningen av alkoholpolitiken. Något
tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So223 (fp)
yrkande 23, So240 (v) yrkande 2, So279 (kds) yrkande 2, So484 (kds)
yrkande 7 och U503 (fp) yrkandena 6 och 7 behövs inte. Motionerna av-
styrks.
Åtgärder mot missbruk
I motion So223 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas tillkännagivanden om
vad som anförts om förebyggande insatser mot narkotikamissbruk och
ideella organisationers insatser för att förebygga narkotikamissbruk
(yrkandena 24 och 25). Det förebyggande arbetet bör enligt motionärerna
syfta till att påverka ungdomars och vuxnas attityder till droger och att
motverka nyrekryteringen av narkotikamissbrukare. Här har skolan och
skolhälsovården en viktigt roll liksom föräldrar, idrottsledare och andra
vuxna som står förebilder för barn och ungdomar. Frivilligorganisationer-
nas medverkan i större informations- och aktionskampanjer bör stödjas.
I motion So279 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs ett till-
kännagivande om vad som anförts om utbildningsmoment i skolorna
(yrkande 1). Motionärerna framhåller att motståndet mot legalisering är
stort i Sverige, men befarar att ungdomar kommer att påverkas av legali-
seringsförespråkarnas åsikter som på ett mycket sofistikerat sätt förs ut via
olika media. Det är inom denna grupp som resandet är högst, som nya
musikstilar och trender med olika budskap snabbast vinner gehör och som
motståndet mot narkotika är som minst. För att möta detta tryck krävs
utbildning i grundskola och gymnasium så att ungdomarna lär sig att ge-
nomskåda budskapet.
Motionärerna i motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begär ett till-
kännagivande om vad som anförts om åtgärder mot narkotikamissbruket
(yrkande 36). Enligt motionärerna finns det tecken som tyder på att nya
droger som rökheroin används i ökad utsträckning även av flickor och
kvinnor. Den restriktiva narkotikapolitiken med ett brett förankrat av-
ståndstagande från narkotika kombinerat med åtgärder för att öka kunskap
om droger och deras verkningar måste intensifieras, anser motionärerna.
I motion So208 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande av
vad i motionen anförts om sekretesslagstiftningen (yrkande 9). Att minska
rekryteringsunderlaget är enligt motionärerna den mest centrala uppgiften
för att minska narkotikamissbruket. Ett utökat samarbete måste skapas på
lokal nivå mellan representanter från de sociala myndigheterna, polis, Hem
och Skola, elever och fritidsföreningar. Enligt motionärerna får den
mycket stränga sekretesslagstiftningen på det sociala området inte hindra
myndigheter att på ett tidigt stadium samarbeta. Motionärerna är medvetna
om att frågan om en uppluckring av sekretesslagstiftningen är både kom-
plicerad och känslig och anser därför att en utredning bör tillsättas för att
se över möjligheten till justeringar av sekretesslagstiftningen för att möj-
liggöra ett effektivt samarbete mellan olika myndigheter för att bekämpa
narkotikamissbruk.
Bakgrund
I budgetpropositionen 1995 sägs att ansträngningarna att bekämpa narko-
tikamissbruket även framdeles skall byggas på en kombination av målin-
riktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och
fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på både
lokal och nationell nivå. Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om
en drogliberalare inställning bland ungdomar. Huvudinriktningen för nar-
kotikapolitiken måste därför vara att på alla sätt motarbeta en ökad drog-
användning bland ungdomar. Kommunerna bör därför målmedvetet och
med stöd av Folkhälsoinstitutet stärka det förebyggande arbetet riktat till
ungdomar.
Folkhälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de förebyg-
gande insatserna i Sverige när det gäller alkohol och narkotika. Institutet
har på uppdrag av regeringen sammankallat en nationell ledningsgrupp för
att leda och samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. I
ledningsgruppen har företrädare för en rad centrala statliga myndigheter
ingått, liksom kommun- och landstingsförbunden m.fl. En handlingsplan
överlämnades till regeringen i juni 1995, Nationell handlingsplan för
alkohol- och drogförebyggande insatser, FHSI 1995:50. För innevarande
budgetår har riksdagen beslutat att under ett särskilt anslag på statsbudge-
ten anslå 74 miljoner kronor till alkohol- och drogpolitiska åtgärder, varav
regeringen beslutat om 60 miljoner för att förverkliga de i handlingsplanen
angivna insatserna.
Ett huvudtema i handlingsplanen är att det krävs en lokal kraftsamling -
i kommunerna, i bostadområdena, på skolorna, i hemmen - för att möta de
stora riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Den nationella
ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet
som bedrivs lokalt.
Enligt handlingsplanen kommer Folkhälsoinstitutet inom ramen för sin
reguljära verksamhet att prioritera bl.a. följande områden: fortsatt satsning
på en särskild narkotikaoffensiv som inleddes under 1994, med informa-
tionsmaterial till skolor, ungdomar och deras föräldrar, stöd till projekt för
metodutveckling särskilt i utsatta bostadsområden, fortsatt utveckling av
samverkan med det nätverk av 11 kommuner som har utsetts till Kommu-
ner mot droger, stöd och stimulans främst till sådan alkohol- och narkoti-
kaforskning som avser effekter av olika förebyggande insatser. I december
1994 fördelades ca 20 miljoner kronor som stöd till kommuner, landsting
och organisationer för utvecklingsverksamhet. Särskild prioritet gavs åt
projekt som låg i linje med regeringsuppdragets inriktning (breda samver-
kansprojekt, projekt riktade till ungdom, verksamheter i utsatta bostadsom-
råden, skolprojekt m.m.). Under våren 1995 har ytterligare 3,7 miljoner
kronor fördelats till organisationer inom alkohol- och narkotikaområdet för
sådana utbildnings-, informations- och andra insatser för att förstärka
satsningen mot alkohol- och narkotikaskador.
Skolverket bedriver ett långsiktigt arbete för att genom skolans verksamhet
påverka elevers attityder och förhållningssätt till alkohol och andra droger.
I läroplanen för grundskolans arbete anges som rektors ansvar att äm-
nesövergripande kunskapsområden, som till exempel alkohol, narkotika,
tobak och andra droger (ANT) integreras i skolans undervisning i alla
ämnen. Samtidigt markeras att vissa ämnen har ett speciellt ansvar för att
stimulera elevernas lärande om hälsa. Skolverket följer skolans undervis-
ning i drogfrågor genom utvärdering och utveckling av kursplaner. Vidare
ger Skolverket stöd till skolans arbete genom att tillhandahålla referensma-
terial och ge ekonomiskt stöd till lokala utvecklingsprojekt.
Socialtjänstens framtida inriktning och organisation har behandlats av
Socialtjänstkommittén i huvudbetänkandet Ny socialtjänstlag (SOU 1994:
139). I betänkandet föreslås att socialtjänstens skyldighet att samverka
med andra myndigheter, organisationer och enskilda skall komma till
uttryck i en generellt utformad bestämmelse. Vidare föreslås en bestäm-
melse om att socialtjänsten i sitt arbete särskilt skall beakta behovet av
tidiga insatser. Med tidiga insatser avses sådana insatser som riktar sig till
barn, ungdomar och vuxna i riskmiljöer för att förhindra eller begränsa en
ogynnsam utveckling. Som exempel anges rådgivningsverksamhet och
uppsökande verksamhet. Syftet med förslaget är att förebygga och förhind-
ra behov av mer omfattande och akuta insatser. Betänkandet bereds för
närvarande i Socialdepartementet.
I sitt betänkande Dokumentation och socialtjänstregister (SOU 1995:86)
har Socialtjänstkommittén lämnat förslag till lag om dokumentation och
socialtjänstregister. Syftet med den nya lagstiftningen är sammanfatt-
ningsvis att bättre tillgodose den enskildes rättssäkerhets- och integritetsin-
tressen så att rätt beslut fattas och att den enskilde får en god och säker
hjälp. Syftet är också att underlätta tillsyn, uppföljning och utvärdering av
socialtjänstens verksamhet och av sådan privat verksamhet som står under
länsstyrelsens tillsyn. I betänkandet har kommittén lämnat förslag till änd-
ringar i sekretesslagstiftningen. Kommittén föreslår att uppgift om enskild
får lämnas till en annan myndighet inom samma kommun om samma
sekretess blir gällande för uppgiften hos den mottagande myndigheten och
om uppgiften behövs där för att den enskilde skall få stödinsats, vård eller
behandling som enligt lagen (1996:000) om dokumentation och social-
tjänstregister m.m. ankommer på en kommun. För en utförlig redogörelse
av gällande bestämmelser om sekretess inom socialtjänsten och bestäm-
melser om begränsning av sekretessen hänvisas till kommitténs betänkan-
de s. 61 och 62 samt 67-70. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
I detta sammanhang kan också nämnas att en lagrådsremiss om vissa änd-
ringar av sekretesslagen för närvarande förbereds i Justitiedepartementet.
Bl.a. frågor om sekretess mellan polis och socialtjänst avses bli behandla-
de.
Utskottets bedömning
Omfattningen av narkotikamissbruket bestäms av faktorer som påverkar
tillgång och efterfrågan. Bekämpningen av missbruket måste därför inne-
fatta åtgärder för att minska såväl tillgängligheten som efterfrågan. Som
regeringen framhållit krävs en kombination av förebyggande insatser
(information, opinionsbildning, utbildning, samverkan mellan olika verk-
samheter), ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kon-
trollinsatser för att motverka en ökad användning av droger. Detta under-
stryks också i den nationella handlingsplanen. Utskottet är positivit till
initiativet att bilda en gemensam ledningsgrupp med företrädare för en rad
statliga myndigheter och andra centrala organisationer med skilda arbets-
fält och uppgifter eftersom ett framgångsrikt förebyggande arbete kräver
en nära samverkan mellan alla som är berörda. Detta gäller självfallet inte
bara det nationella arbetet utan också, som framhålls i handlingsplanen,
det regionala och lokala arbetet.
För att motverka nyrekrytering av missbrukare är insatser som syftar till
att vidmakthålla och stärka en avvisande hållning till narkotika utomor-
dentligt betydelsefulla. Informationsinsatserna bör riktas dels till hela
befolkningen, dels till särskilda riskgrupper. Budskapet skall vara tydligt
och enkelt och anpassat till den målgrupp som avses. En annan viktig del i
det drogförebyggande arbetet är att skapa sysselsättningar i drogfria miljö-
er för ungdomar. Verksamheten vid kommunala fritidsgårdar och ung-
domsgårdar samt andra drogfria arrangemang spelar därvid en viktig roll. I
den nationella handlingsplanen betonas dessa insatser. Utskottet ser posi-
tivt på att organisationer som bedriver alkohol- och drogförebyggande
verksamhet genom ett särskilt stöd ges möjlighet att stärka sina insatser.
Vidare anser utskottet att metoder att tidigt nå och stödja ungdomar som
befinner sig i riskzonen för missbruk måste utvecklas. I detta avseende
måste ett nära samarbete ske mellan socialtjänsten och skolan, skolhälso-
vården, primärvården, den kommunala fritidsverksamheten, frivilliga
organisationer och andra organisationer som i sin verksamhet kommer i
kontakt med ungdomar.
Skolan har en roll både som kunskapsförmedlare och påverkare av atti-
tyder och beteenden. Det är som utskottet tidigare anfört viktigt att det ute
i skolorna förs en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågor, i
syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva budskap. Utskot-
tet vill ånyo framhålla vikten av att skolorna använder det kommentar- och
referensmaterial som Skolverket utarbetar och att undervisningen om
riskerna med tobak, alkohol och andra droger bedrivs kontinuerligt och
inte enbart som sporadiskt återkommande kampanjer samt att Skolverket
följer upp hur ANT-undervisningen bedrivs.
Utskottet anser att motionerna So223 (fp) yrkandena 24 och 25, So279
(kds) yrkande 1, A807 (c) yrkande 36 och So208 (m) yrkande 9 i allt vä-
sentligt får anses tillgodosedda genom de insatser som vidtagits eller för-
bereds. Motionerna avstyrks.
Narkotikakommission m.m.
I motion So228 av Åke Carnerö och Rolf Åbjörnsson (kds) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en narkotikakommission. För att stå väl rustade inför det nya interna-
tionella samarbetet i EU anser motionärerna att det behövs en noggrann
och bred kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning och konsekven-
ser. Dessutom måste samarbetet mellan myndigheter och organisationer
nationellt och internationellt, påföljds- och kontrollsystemet, nya preparats
skadeverkningar samt polisens samlade resurser lokalt, regionalt och på
riksplanet ses över så att ändamålsenliga och effektiva instrument för det
dagliga arbetet skapas. Motionärerna föreslår att detta arbete skall hand-
läggas i en kommission.
I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande
om att tillsätta en arbetsgrupp för att kartlägga ungdomars ökande narkoti-
kamissbruk (yrkande 1). Motionärerna uppger att fältarbetare, som arbetar
med unga människor, under de senaste åren har sett tydliga tecken på
kraftigt ökat missbruk bland ungdomar. För att motverka detta behövs
konkreta åtgärder. Motionärerna föreslår att en arbetsgrupp tillsätts för att
kartlägga ungdomarnas narkotikamissbruk.
I motion So254 av Widar Andersson (s) yrkas ett tillkännagivande om vad
i motionen anförts om ett svenskt drogforskningsinstitut. Motionären anser
att Sverige bör delta i EU:s gemensamma forskningsprojekt inom narkoti-
kaområdet. Ett mindre drogforskningsinstitut bör etableras och som repre-
senterar Sverige vid forskningsuppdrag, utvärderingar, gemensamma sym-
posier och konferenser. De svenska erfarenheterna av en restriktiv narkoti-
kapolitik är, enligt motionären, mycket intressanta för flera länder inom
och utanför EU.
Bakgrund
Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeutveck-
lingen inom alkohol- och narkotikaområdet. Institutet förmedlar också
vissa medel till alkohol- och narkotikaforskning inom särskilt angelägna
områden.
Centralförbundet för alkohol- och narkotika, CAN, har sedan 1988 gjort
regelbundna undersökningar om narkotikaanvändningen bland ett repre-
sentativt urval av befolkningen. Folkhälsoinstitutet har uppdragit åt CAN
att fortsätta med att göra årliga samlade bedömningar av drogutvecklingen.
Under de senaste åren har, bland annat i CAN:s regionala rapporterings-
system, allt fler rapporter om nyrekrytering till mera allvarliga missbruks-
former kommit in. Det har framför allt gällt ett ökat missbruk av s.k. rök-
heroin bland ungdomar, men det rapporteras också en ökning av det till-
fälliga missbruket av amfetamin, ecstasy och kokain bland vuxna. Dess-
utom har en allmänt ökad nyfikenhet på cannabis iakttagits. Skol- och
värnpliktsundersökningarna visar att det experimentella bruket av narkoti-
ka ökat. Andelen elever som någon gång använt narkotika låg konstant på
tre procent mellan åren 1986 och 1990. Därefter har den ökat till sex pro-
cent bland pojkarna och fem procent bland flickorna. Andelen värnpliktiga
som prövat narkotika har ökat från sex till cirka nio procent mellan åren
1988 och 1994. Nyrekryteringen av personer till tungt narkotikamissbruk
har varit förhållandevis låg under ett tiotal år. Medelåldern hos intravenösa
narkotikamissbrukare har stigit påtagligt. Ungefär hälften av dagens nar-
kotikamissbrukare med tungt missbruk debuterade på sextio- och sjuttiota-
len.
CAN har tagit initiativ till att en metod för undersökning av skolelevers
drogvanor, som utvecklats inom Pompidougruppen, kommer att genomfö-
ras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. CAN kommer också att
samordna detta arbete.
Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har
till uppgift att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser
inom narkotikaområdet. Detta gäller såväl på nationell som internationell
nivå. I budgetpropositionen sägs att Sverige hör till de länder som har
längst erfarenhet av en samordnad narkotikastrategi, som spänner över
flera politikområden och att våra erfarenheter efterfrågas i allt större ut-
sträckning av organisationer och enskilda länder. För att även fortsätt-
ningsvis kunna upprätthålla Sveriges auktoritet på narkotikaområdet är det
enligt regeringen av största vikt att vi genom en konsekvent genomförd
narkotikapolitik bestående av målinriktade insatser, väl utvecklade före-
byggande vårdinsatser och fortlöpande kontrollåtgärder kan motverka att
nyrekryteringen till narkotikamissbruk åter ökar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i motion So228 (kds) att ett framgångsrikt
förebyggande arbete inom bl.a. narkotikaområdet förutsätter nära samver-
kan mellan många olika aktörer såväl nationellt som regionalt och lokalt.
Som tidigare nämnts har EU inrättat ett särskilt narkotikaobservatorium
(EU Drug Monitoring Centre) med säte i Lissabon. Sverige deltar i arbetet.
Syftet med verksamheten är att samla och bearbeta information om droger
och drogberoende i medlemsstaterna för att få fram tillförlitliga och jäm-
förbara data om narkotikaproblemen. Folkhälsoinstitutet kommer att delta i
det europeiska samarbetet inom alkohol- och narkotikaområdet och bygga
upp ett svenskt center för data om narkotikamissbruket, dess utbredning,
skador och motåtgärder, i samverkan med EU:s Drug Monitoring Center. I
den nationella ledningsgrupp som tillskapats ingår företrädare från flera
statliga myndigheter (Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrel-
sen, Vägverket, Generaltullstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Statens Skol-
verk, Ungdomsstyrelsen, Alkoholinspektionen, Svenska Kommunförbun-
det, Landstingsförbundet, Systembolaget, CAN). Regeringens samord-
ningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för
en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet på
nationell och internationell nivå.
Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att följa konsumtions- och skadeut-
vecklingen inom narkotikaområdet samt att svara för samordning och
utveckling av de förebyggande insatserna när det gäller alkohol och narko-
tika. CAN gör årliga undersökningar och samlade bedömningar av drogut-
vecklingen.
Mot bakgrund av den forskning och det forskningssamarbete på detta
område som pågår eller planeras får motion So254 (s) anses tillgodosedd.
Motionen avstyrks.
Utskottet ser allvarligt på att det experimentella bruket av narkotika ökat
bland ungdomar. En huvudinriktning av narkotikapolitiken måste därför,
som också framhållits av regeringen, inriktas på att på alla sätt motarbeta
en ökad droganvänding bland ungdomar. Enligt utskottets mening förelig-
ger dock inte något behov av att tillsätta en särskild narkotikakommission.
Motion So228 (kds) avstyrks därför. Inte heller behövs enligt utskottet en
särskild arbetsgrupp för att kartlägga ungdomars narkotikamissbruk. Mo-
tion So240 (v) yrkande 1 avstyrks därför också.
Åldersgräns för inköp av butangas
I motion So480 av Anneli Hulthén och Monica Green (s) hemställs om ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om en åldersgräns för inköp
av butangas. Motionärerna pekar på att butangas, dvs. den gas som an-
vänds till påfyllning av cigarettändare håller på att bli en ny innedrog
bland vissa ungdomsgäng under 15 år. Butangas luktar inte, syns inte och
den är billig. En flaska kostar 25 kronor och räcker till flera rus. Butangas
kan köpas i kiosker och tobaksaffärer. Motionärerna anser att riksdagen på
samma sätt som den konstaterar att cigaretter är farliga för ungdomar ock-
så bör uttala att samma åldersgrupp inte skall ha möjlighet att köpa bu-
tangas. En åldersgräns för inköp bör därför införas.
Enligt CAN (rapport 95) visade en drogvaneundersökning i Stockholms
skolor 1993 att 10 % av pojkarna och 7 % av flickorna hade sniffat någon
gång. Bland de elever i årskurs 9 som 1994 uppgav vilka medel de använt,
angav 32 % bensin, 22 lim, 19 butangas och 7 % nämnde thinner. I Stock-
holms-undersökningen var butangas det mest vanliga, därnäst kom lim,
bensin och thinner. Data från undersökningarna av skolelever och värn-
pliktiga pekar enligt CAN på att sniffningen bland ungdomar minskade i
början av 1970-talet för att sedan ligga kvar på en förhållandevis låg nivå.
I CAN:s rapport sägs att för samtliga droger gäller naturligtvis att det
förekommer lokala avvikelser från den trend som finns i riket som helhet.
Detta gäller inte minst sniffningen som ofta sprider sig relativt fort inom
ett geografiskt avgränsat område för att sedan vanligen försvinna eller
reduceras kraftigt efter en kortare tid. I CAN:s regionala rapporteringssy-
stem har inga märkbara förändringar i sniffningsmissbruket rapporterats.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det i förordningen (SFS
1977:944) sägs att flyktiga lösningsmedel eller annan vara som innehåller
sådant medel och som vid inandning medför eller kan befaras medföra
berusning skall förvaras på ettt sådant sätt att dess användning i berus-
ningssyfte hindras eller motverkas. Vidare sägs att varan inte får försäljas,
när det kan antas att den förvärvas för att användas som berusningsmedel.
Det ankommer på Socialstyrelsen att utöva tillsynen över att förordningen
efterlevs.
Utskottets bedömning
Utskottet är inte berett att föreslå en åldersgräns för inköp av
butangas. Motion So480 (s) avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-
nyler till narkotikamissbrukare
att riksdagen dels lägger skrivelsen till handlingarna, dels avslår mo-
tionerna 1995/96:So1, 1995/96:So2 och 1995/96:So3,
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (mp)
2. beträffande inriktningen av narkotikapolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So223 yrkande 23, 1994/95:
So240 yrkande 2, 1994/95:So279 yrkande 2, 1994/95:So484 yrkande 7
och 1994/95:U503 yrkandena 6 och 7,
res. 4 (kds),
3. beträffande åtgärder mot missbruk
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So208 yrkande 9, 1994/95:
So223 yrkandena 24 och 25, 1994/95:So279 yrkande 1 och
1994/95:A807 yrkande 36,
4. beträffande narkotikakommission
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So228 och 1994/95:So254,
res. 5 (kds)
5. beträffande kartläggning av narkotikamissbruket
att riksdagen avslår motion 1994/95:So240 yrkande 1,
res. 6 (v)
6. beträffande åldersgräns för inköp av butangas
att riksdagen avslår motion 1994/95:So480.
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 9 november 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid An-
dersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m),
Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif
Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström
(v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Michael Stjernström (kds)
och Eva Julin (mp).
Reservationer
1. Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare (mom. 1)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "So3 (m)" bort ha följande lydelse:
Narkotikamissbruket är utan tvekan ett av vår tids största problem. I
Sverige råder därför totalförbud mot all hantering med narkotika med
undantag för medicinskt och vetenskapligt ändamål. Det finns en stark
uppslutning bakom den restriktiva narkotikapolitiken att på alla nivåer och
områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse.
Enligt utskottets mening står försöksverksamheten med att tillhandahålla
de verktyg som behövs för att kunna injicera narkotika i klar strid med
denna restriktiva hållning till narkotikamissbruk. En fortsatt försöksverk-
samhet med utbyte av sprutor och kanyler kan också skapa osäkerhet både
i Sverige och i övriga Europa om vad svensk narkotikapolitik står för.
Därtill kommer att försöksverksamheterna i Lund och Malmö inte har
påvisat några positiva effekter ur smittospridningssynpunkt. Inte heller
finns några belägg för att verksamheterna i Lund och Malmö har påverkat
missbruksutvecklingen. Socialstyrelsens rapport visar också att antalet
återlämnade sprutor har varit litet. Det finns därför skäl att befara att
sprutorna och kanylerna, såväl använda som oanvända, sprids bland miss-
brukarna. Mot denna bakgrund tar utskottet bestämt avstånd från fortsatt
utbytesverksamhet av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare. Ut-
skottet delar således uppfattningen i motion So3 (m) att försöksverksamhe-
ten med utbyte av sprutor och kanyler till narkotikamissbrukare skall upp-
höra. Motionerna So1 (mp) och So2 (fp) avstyrks.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-
nyler till narkotikamissbrukare
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So3, med anledning
av skrivelsen samt med avslag på motionerna 1995/96:So1 och
1995/96:So2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskot-
tet anfört,
2. Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare (mom. 1)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "So3 (m)" bort ha följande lydelse:
En viktig uppgift för hälso- och sjukvården är att behandla ohälsa bland
narkomaner. Hälso- och sjukvården har också ansvar för smittskyddet och
bekämpningen av sjukdomar som hiv. När det gäller hiv finns varken
effektiv behandling eller vaccin i sikte. Det enda vapen som i dag står till
buds är att förhindra att hivsmitta sprids.
Bekämpandet av narkotikamissbruket och hivspridningen kan inrymma
en etisk konflikt genom att hivbekämpningen ibland kräver metoder som
kan uppfattas som stridande mot målet om ett narkotikafritt samhälle.
Metadonbehandling och sprututbytesverksamheten är exempel på sådana
metoder. Utskottet anser att det viktigaste vid en sådan konflikt är att för-
hindra hivsmitta eftersom hiv medför en dödlighet på närmare 100 %.
Narkomaner skall inte utsättas för dubbla hälsohot om det går att undvika.
Utskottet vill dock understryka att åtgärder för att bryta narkotikamissbruk
och hindra nyrekrytering av missbrukare skall ha fortsatt hög prioritet.
En av spridningsvägarna för hiv är genom blodöverföring. Bland dem
som är i riskzonen är därför narkomaner som delar förorenade verktyg.
Den största gruppen smittade narkomaner återfinns i Stockholmsområdet
medan Malmö-Lund-området i stort sett förskonats från smittspridning
trots närheten till Köpenhamn där smittspridningen är hög. Sett i ett inter-
nationellt perspektiv har Sverige varit framgångsrikt när det gäller att hålla
narkotikamissbruket och hivsmittan under kontroll.
Att Malmö-Lund-området förskonats från hivsmitta hänger samman
med det engagerade arbete som utförts där. Socialstyrelsens bedömning
om att det inte går att dra några säkra slutsatser om sprututbytesprogram-
mens effektivitet som blodsmittopreventiv åtgärd står i kontrast mot
WHO:s utvärdering, där det sägs att det kanske mest fullständiga beviset
för effektiviteten hos sprututbytesprogrammen kommer från försöken i
Skåne. Utskottet ser också positivt på att försöksverksamheten i Skåne
även innefattat hälsoupplysning, kondomutdelning, hivtestning och möj-
lighet till avvänjning. På så sätt har hälso- och sjukvården nått narkomaner
som tidigare inte varit kända.
Utskottet delar regeringens inställning att det inte finns något skäl att
avbryta den utbytesverksamhet med sprutor och kanyler som bedrivs i
Malmö och Lund. Verksamheten bör dock inte längre betraktas som försök
utan som en etablerad del av hälso- och sjukvården. Utskottet anser att
sprututbytesprogram även skall kunna införas på andra håll i landet om
behov anses föreligga. Det är dock viktigt att verksamheten bedrivs i kon-
trollerade former och följs upp noggrant. Ett ytterligare krav bör, enligt
utskottet, vara att Socialstyrelsen lämnat tillstånd till verksamheten. Vidare
vill utskottet betona vikten av att ett samarbete mellan Socialstyrelsen och
Folkhälsoinstitutet, landsting och kommuner kommer till stånd i syfte att
undanröja de samarbetssvårigheter mellan hälso- och sjukvård och social-
tjänst som kommit i dagen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So2 (fp) bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So1 (mp) och So3
(m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-
nyler till narkotikamissbrukare
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So2, med an-
ledning av skrivelsen samt med avslag på motionerna
1995/96:So1 och 1995/96:So3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare (mom. 1)
Eva Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 7 som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "So3 (m)" bort ha följande lydelse:
Socialstyrelsens rapport visar att många av de missbrukare som deltagit i
sprututbytesprogrammen i Lund och Malmö inte haft någon tidigare kon-
takt med socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. För att det skall vara
motiverat att låta försöksverksamheten med utbyte av sprutor och kanyler
till narkotikamissbrukare fortgå ännu en tid anser utskottet att verksamhe-
tens syfte skall fördjupas till att även söka vetenskapligt stöd för metodens
värde när det gäller rehabilitering av narkotikamissbrukarna. Ett fungeran-
de samarbete mellan försöksprojekten och socialtjänsten är nödvändigt.
Som utskottet tidigare uttalat är det viktigt att försöksverksamheten bedrivs
i noga kontrollerade former. Utskottet vill betona att utdelningen av spru-
tor måste utformas så att vårdhuvudmannen försäkrar sig om att få tillbaka
de sprutor och kanyler som lämnats ut.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion So1
(mp) som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So2 (fp) och
So3 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande försöksverksamhet med utbyte av sprutor och ka-
nyler till narkotikamissbrukare
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:So1 och med
avslag på motionerna 1995/96:So2 och 1995/96:So3 dels
lägger skrivelsen till handlingarna, dels som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av narkotikapolitiken (mom. 2)
Michael Stjernström (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 11 som börjar med "Även i"
och slutar med "Motionerna avstyrks" bort ha följande lydelse:
Legaliseringsförespråkarnas budskap får inte underskattas utan måste
fortsatt bemötas med kraft. Ett samlat åtgärdsprogram är därför nödvändigt
bl.a. för att de organisationer som i Sverige arbetar med att minska narko-
tikamissbruket skall kunna stävja legaliseringstendenserna. Sverige måste
vidare inom EU kräva hårdare tag för att motverka en legalisering av vissa
narkotiska preparat och en liberalisering av narkotikakontrollen.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So223 (fp) yr-
kande 23, So240 (v) yrkande 2, So279 (kds) yrkande 2, So484 (kds) yr-
kande 7 och U503 (fp) yrkande 7 bör riksdagen ge regeringen till känna.
Motion U503 (fp) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande inriktningen av narkotikapolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So223 yrkan-
de 23, 1994/95:So240 yrkande 2, 1994/95:So279 yrkande 2,
1994/95:So484 yrkande 7 och 1994/95:U503 yrkande 7 samt med
avslag på motion 1994/95:U503 yrkande 6 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört,
5. Narkotikakommission (mom. 4)
Michael Stjernström (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse:
För att Sverige skall stå väl rustat inför samarbetet i EU anser utskottet
att en noggrann och bred kartläggning av narkotikamissbrukets omfattning
och konsekvenser måste göras. Enligt utskottets mening måste också sam-
arbetet mellan organisationer nationellt och internationellt ses över liksom
påföljds- och kontrollsystemet, nya preparats skadeverkningar och polisens
samlade resurser, så att ändamålsenliga och effektiva instrument för det
dagliga arbetet kan tillskapas. Kartläggningen och översynen skall lämpli-
gen ske i en särskild kommission. Utskottet delar således uppfattningen i
motion So228 (kds). Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande narkotikakommission
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So228 och
med avslag på motionerna 1994/95:So254 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kartläggning av narkotikamissbruket (mom. 5)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med "Inte
heller" och slutar med "därför också" bort ha följande lydelse:
Enligt uppgift har under de senaste åren narkotikamissbruket bland ung-
domar kraftigt ökat. För att effektivt kunna motarbeta en ökad drogan-
vändning bland denna grupp måste enligt utskottets mening en kartlägg-
ning av narkotikamissbrukets omfattning bland ungdomar göras. Utskottet
anser att kartläggningen lämpligen kan ske i en av regeringen tillsatt ar-
betsgrupp. Utskottet delar således uppfattningen i motion So240 (v) yr-
kande 1.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande kartläggning av narkotikamissbruket
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So240 yrkande 1 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Försöksverksamhet med utbyte av sprutor och kanyler till
narkotikamissbrukare (mom. 1)
Michael Stjernström (kds) anför:
Jag är tveksam till den pågående utbytesverksamheten. I avvaktan på So-
cialstyrelsens förnyade utvärdering av verksamheten avstår jag dock från
att framställa något yrkande.