I betänkandet behandlas ett drygt femtiotal motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1995 om olika äldrefrågor. Samtliga motionsyr-
kanden avstyrks främst med hänsyn till pågående utrednings- och utvärde-
ringsverksamhet. Till betänkandet har fogats 11 reservationer.
Motionerna
1994/95:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demensutredningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behandling av demenssjuka,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning kring demens,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdens anpassning till de demenssjuka,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demenssjukdomar i utbildningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till anhöriga till demenssjuka.
1994/95:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till val-
frihet för de äldre i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ i äldrevården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Ädelreformen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgifter för sjukhemsboende,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat läkaransvar på sjukhemmen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat kommunalt ansvar för äldrevården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "VDN"-märkning av äldreboendet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrens i vården,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemtjänsten,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om små väl fungerande vårdhem,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om sjukhem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om sjukhusvård,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om vård av de riktigt gamla,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om vård i livets slutskede,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att ta till vara de äldres arbetsvilja.
1994/95:So217 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för trygghet för äldre som redo-
visats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de riktlinjer
för trygghet som redovisats i motionen bör beaktas i samband med pågå-
ende översyn av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården, liksom vid de
överläggningar staten har med företrädare för kommuner och landsting,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om våld mot äldre,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyttning av äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om läkemedelsbehandling av äldre.
1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en äldreombudsman för att bevaka och ta till vara intressen för
de gamla,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av geriatrisk verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fast läkarkontakt,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vården i livets slutskede,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid den kommande behandlingen av Socialtjänstkommitténs
betänkande ta i beaktande vikten av att anhörigstödet ges samma lagstift-
ningsstöd i socialtjänstlagen som hemtjänst och färdtjänst,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldre invandrare och äldrekultur.
1994/95:So221 av My Persson (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda behovet och inrättandet av en statlig äldreombuds-
man.
1994/95:So244 av Ulla-Britt Hagström och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att personalen inom
äldreomsorgen samt inom andra utsatta grupper, t.ex. utvecklingsstörda,
blir skyldiga att anmäla övergrepp.
1994/95:So251 av andre vice talman Görel Thurdin och Börje Hörnlund
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreboende på landsbygden,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
utvärdera och utveckla äldreboende på landsbygden.
1994/95:So253 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning bör ges till barnkoope-
rativa föräldrahem enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vid vård av anhörig ekonomisk kompensation motsvarande
anställning inom hemtjänsten skall utges som ersättning för inkomstbort-
fallet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behovet av anhörigvård prövas enligt samma principer som
behovet av hemtjänst.
1994/95:So274 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kartlägga anhörigvårdarnas arbetssituation och behovet av
riktlinjer för ersättning till anhörigvårdare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning och kontinuerlig avlastning för anhörig-
vårdare, bl.a. genom växelvårdsmöjligheter.
1994/95:So285 av Roland Larsson och Rune Backlund (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den medicinska kompetensen i särskilda boendeformer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till anhöriga.
1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om vården för äldre,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om värdig vård i livets slutskede.
1994/95:So468 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamt överväga åtgärder för en utbyggnad av hospice-
verksamheten i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att palliativa enheter med ansvar för utbildning och informa-
tion, på sikt, skall finnas i anslutning till alla universitetssjukhus,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade möjligheter för sjuksköterskor att få kompletterande
utbildning i vård i livets slutskede, gärna med stöd av erfarenheter från
Lund,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överväga införande av medicinsk specialitet i palliativ vård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sprida information om betydelsen av dessa frågor till kom-
muner, landsting, organisationer och sjukvårdspersonal.
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om översyn av rehabiliteringen av de äldre,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om utbyggnad av kommunala vårdplatser,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om högkostnads-
skydd.
Utskottet
Valfrihet och trygghet inom äldreomsorgen
I motion 1994/95:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 5). Motionärerna anser
att pensionärernas valfrihet vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och sär-
skilda boendeformer skall vara lagstadgad. I motionen anförs att social-
tjänsten, utifrån de bestämmelser som gäller inom kommunen eller enligt
socialtjänstlagens biståndsbestämmelser, skall göra bedömningen av beho-
vet av serviceinsatser. Därefter skall den enskilde själv välja. Den kommu-
nala ekonomiska ersättningen skall grundas på liknande principer som den
borgerliga regeringens barnomsorgslag, anser motionärerna.
I motion 1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alter-
nativ i äldrevården (yrkande 1) och om Ädelreformen (yrkande 2). Vidare
hemställs om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om ett samlat
kommunalt ansvar för äldrevården (yrkande 6), om VDN-märkning av
äldreboendet (yrkande 7) och om konkurrens i vården (yrkande 8). Motio-
närerna anför att även de svårt sjuka och handikappade måste få bestämma
över sin vardag genom att på lika villkor få välja mellan olika former av
service, vård och boende. Alternativ äldrevård och äldreomsorg som upp-
fyller rimliga kvalitetskrav skall ges rätt till samma stöd från det allmänna
som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet. Socialstyrelsens tredje
utvärdering av Ädelreformen visar på brister i vård och omsorg. Ädelre-
formen löste inte heller de organisatoriska problem som hängde samman
med gränsdragningen mellan huvudmännen. Motionärerna föreslår att
finansieringsansvaret för äldrevården skall hållas samman och skiljas från
verksamhetsansvaret. Huvudmannaskapet för vården skall ses som ett
yttersta ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg,
men verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare. Ett
huvudmannaskap utformat på detta sätt skall ligga hos primärkommuner-
na, anser motionärerna. Motionärerna föreslår vidare en VDN-märkning av
äldreboendet. I korthet innebär det att man i förväg skall veta vad varje
boendeform _ servicehus, ålderdomshem och gruppboende _ innehåller.
Den kommunala och landstingskommunala vården och omsorgen skall,
enligt motionärerna, utsättas för konkurrens. Alternativen kan och bör
finnas på alla områden som servicehus, ålderdomshem, sjukhem och hem-
tjänst. Motionärerna framhåller att genom mångfald nås såväl sociala som
ekonomiska fördelar.
I motion 1994/95:So217 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksda-
gen godkänner de riktlinjer för trygghet för äldre som redovisats i motio-
nen (yrkande 1) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de riktlinjer för trygghet som redovisats i motionen bör beaktas i sam-
band med pågående översyn av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården,
liksom vid de överläggningar staten har med företrädare för kommuner
och landsting (yrkande 2). Motionärerna anser att även om viktiga förbätt-
ringar har skett under de senaste åren känner många äldre att de inte vågar
lita på att deras behov av trygghet kommer att tillgodoses. Motionärerna
anser att det är angeläget att stärka de äldres ställning genom att upprätta
en trygghetsgaranti för äldre. En trygghetsgaranti innebär enligt motionä-
rerna att äldre får veta vilken service de kan räkna med av äldreomsorgen
och sjukvården. I socialtjänstlagen bör också tydligare slås fast vilka skyl-
digheter kommunerna har gentemot de äldre, anser motionärerna.
Frågor om valfrihet och självbestämmande inom äldreomsorgen har be-
handlats tidigare av utskottet. Utskottet har då uttalat att de gamla måste
ges ökade möjligheter att själva kunna påverka sin situation och att det är
viktigt att detta kommer till uttryck både när det gäller valet av boende-
form och hur de konkreta vårdinsatserna skall utformas.
Socialutskottet behandlade ett antal motioner om äldreomsorg i sitt betän-
kande 1993/94:SoU20 Socialpolitik _ inriktning och anslag. Utskottet
uttalade att vård och omsorg skall erbjudas på lika villkor och med rättvis
fördelning. Utskottet delade den dåvarande regeringens uppfattning att den
enskildes valfrihet och inflytande måste öka och att alternativ och kom-
plement till den offentliga tjänstesektorn måste kunna erbjudas. Utskottet
avstyrkte bl.a. ett motionsyrkande om att äldreomsorgen skall finansieras
gemensamt och styras demokratiskt. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1993/94:248).
I budgetpropositionen (1994/95:100, bil. 6) anges målen för äldreomsor-
gen vara dels att äldre människor med behov av service, omsorg och vård
skall få sina behov tillgodosedda, dels att äldre skall ges möjlighet att
själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket omsorgen ges.
Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som skett inom äldreomsor-
gen det senaste decenniet både vad avser befolkningsutveckling, resursut-
byggnad, struktur- och organisationsförändringar säger sig regeringen vilja
betona behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av äldreomsorgens
organisation och kvalitet. Vidare anges i budgetpropositionen att Ädelre-
formen kan sägas ha gett större valmöjligheter genom att det nu samlade
kommunala resursutbudet blivit rikare och mer omfattande och att kom-
munerna förfogar över både medicinsk och social kompetens i det särskil-
da boendet. Ett huvudmannaskap ger nu förutsättningar att anpassa vård
och omsorg efter den boendes och inte organisationens behov.
Inom ramen för Socialstyrelsens projekt Alternativa styr- och driftsformer
inom äldre- och handikappomsorgen har styrelsen gett ut tre rapporter _
SoS-rapport 1994:24 En kartläggning, SoS-rapport 1995:11 Valfrihet och
SoS-rapport 1995:17 Uppföljning, utvärdering och avtal.
I rapporten En kartläggning framhålls att en betydelsefull bakomliggan-
de orsak till expansionen av entreprenadverksamheten är den förändrade
politiska inriktningen att konkurrensutsätta offentlig verksamhet. En annan
bidragande orsak är kommunernas utökade ansvar för sjukhemsboende
och hemsjukvård efter Ädelreformen. Andelen entreprenader inom äldre-
och handikappomsorgen ökar också inom hemtjänsten, framför allt beträf-
fande kvälls- och nattpatrullering samt bevakning av trygghetslarm.
I rapporten Valfrihet belyser styrelsen tre frågor, hur statsmakterna de-
finierat ordet valfrihet, omständigheter som begränsar valfriheten samt
valmöjligheter för den enskilde i praktiken. I rapporten anges att det mot
bakgrund av omständigheter som begränsar valfriheten för den enskilde,
övergripande restriktioner och inskränkningar i utbudet på valmöjligheter
inom äldreomsorgen kan framstå som mer adekvat att tala om vissa val-
möjlighter inom denna sektor, snarare än om valfrihet i en mer generell
mening.
Socialtjänstkommittén redogör i sitt slutbetänkande SOU 1994:139 (s. 157
f.) för dels de skyldigheter kommunerna ålagts i och med Ädelreformen,
dels för de särskilda regler i socialtjänstlagen som rör kommunernas an-
svar för omsorger om gruppen äldre. Kommittén menar att kommunerna
bör ha en fortsatt stor frihet att utforma äldreomsorgen efter lokala förut-
sättningar och behov. Det finns enligt kommitténs bedömning inte någon
anledning att i sak föreslå några nya lagbestämmelser inom äldreområdet.
På några punkter föreslås dock förtydliganden av bestämmelser som redan
finns i lagen. Förslagen syftar närmast till att slå fast kommunernas ansvar
för färdtjänst, hemtjänst, dagverksamheter och särskilda boendeformer,
som tillsammans bildar en modell för en flexibel äldreomsorg. Det över-
lämnas till varje kommun att själv balansera behovet av hemtjänst och
dagverksamheter mot behovet av särskilda boendeformer. Kommunen är
också fri att fastställa egna regler för färdtjänst. Kommunernas frihet inom
äldreomsorgen begränsas dock av reglerna om rätt till bistånd, som garan-
terar den enskilde "en skälig levnadsnivå".
Kommitténs betänkande bereds för närvarande i Socialdepartementet
efter remissbehandling.
Utskottets bedömning
Äldreomsorgen är enligt utskottet en gemensam angelägenhet som skall
finansieras solidariskt och styras offentligt. Kommunerna har ansvar för
omsorgen. Resurserna skall fördelas efter behov. Verksamheten skall
också präglas av trygghet och kontinuitet och skall i så stor utsträckning
som möjligt utformas efter de äldres behov och önskemål. Ett av målen för
äldreomsorgen är sålunda att äldre skall ges möjlighet att själva bestämma
över sin livssituation och det sätt på vilket omsorg ges.
Socialstyrelsen har nyligen presenterat en rapport om valfriheten inom
äldreområdet. Styrelsens uppföljning och utvärdering av Ädelreformen
kommer att avslutas vid årsskiftet och en slutrapport avges under våren
1996. Socialtjänstkommittén har i sitt slutbetänkande behandlat frågor om
kommunernas ansvar för de äldre och frågor om valfrihet. Kommitténs
förslag bereds för närvarande i regeringskansliet.
Något tillkännagivande om alternativ inom äldreomsorgen med anled-
ning av motion So207 (m) yrkandena 1, 2, 6, 7 och 8 behövs inte. Yrkan-
dena avstyrks.
Även motion So206 (m) yrkande 5 om valfrihet avstyrks.
Utskottet anser inte att regeringens kommande förslag beträffande frågor
om ansvar och trygghet för äldre bör föregripas och avstyrker därför mo-
tion So217 (fp) yrkandena 1 och 2.
Äldreboende och hemtjänst för äldre
I motion 1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avgifter för sjukhemsboende (yrkande 4). Vidare hemställs i motionen att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om hemtjänsten (yrkande 9), om små väl fungerande vårdhem (yrkande
10) samt om sjukhem (yrkande 11). Motionärerna anför att kommunerna,
som i och med Ädelreformen tog över ansvaret för sjukhemmen, ibland
sätter orimligt höga avgifter för de boende där. Det går inte att jämföra ett
boende på sjukhem med ett boende på servicehus eller ålderdomshem,
menar motionärerna. Kommunerna måste hitta mer flexibla lösningar för
hemtjänsten. Självkänslan hos den som behöver hjälp i hemmet stärks om
vederbörande själv får bestämma utformningen och tiden för insatserna.
Med små arbetslag där schema och arbetstider läggs efter de äldres behov
uppnås detta. Det skall också vara möjligt att anställa en granne eller an-
hörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten. Också andra
grupper som t.ex. kyrkor, samfund, pensionärsföreningar och enskilda kan
i större utsträckning med samma stöd från det allmänna engageras i hem-
vårdsarbetet. Motionärerna menar vidare att onödiga personalbyten måste
undvikas inom hemtjänsten. Hemvårdspersonalens arbetsuppgifter ställer
krav på både praktiska färdigheter och mognad. Utbildning kan krävas och
är viktig. Motionärerna anser att den utveckling som pågått, där många
mindre enskilda väl fungerande sjuk- och vårdhem lagts ned utifrån prin-
cipen om avinstitutionalisering, är fel. I motionen sägs att även om en god
dag- och hemsjukvård kan ge många möjlighet att bo hemma och även
med väl fungerande ålderdomshem kommer behovet av långvård i någon
form att finnas kvar. Motionärerna anser att patienterna måste erbjudas en
mer hemliknande miljö, främst genom mindre sjukhem med god omvård-
nad och bra behandling och utan den institutionsprägel som stora lång-
vårdskliniker eller sjukhus har.
I motion 1994/95:So217 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
flyttning av äldre (yrkande 4). I motionen sägs att ett bostadsbyte för äldre
kan få både positiva och negativa effekter. Motionärerna anser att ut-
gångspunkten vid en flyttning är att individen själv får bestämma. De av
kommun- och landstingsförbunden för drygt fem år sedan utfärdade re-
kommendationerna för flyttning bör enligt motionärerna utvärderas.
I motion 1994/95:So251 av Görel Thurdin och Börje Hörnlund (c) hem-
ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om äldreboende på landsbygden (yrkande 1) samt att riksdagen
hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utvärdera och
utveckla äldreboendet på landsbygden (yrkande 2). Motionärerna anför att
det är mycket viktigt för en gammal människa att få bo kvar i ett område
som han är van vid. Lokal vård ger också lokala arbetstillfällen som i sin
tur bidrar till en levande landsbygd, menar motionärerna. Vidare får anhö-
riga tillfälle att träffa de äldre oftare och de kan lättare hjälpa till med de
behov som uppstår. Kommunen torde, enligt motionärerna, få lägre inves-
teringskostnader genom ett boende i mindre skala. Ett boende organiserat
under andra former än den direkt kommunala ökar mångfalden och främjar
effektiviteten.
I motion 1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utbyggnad av kommunala vårdplatser (yrkande 11). I motionen föreslås en
utbyggnad av antalet kommunala vårdplatser så att var och en som vill kan
få ett eget boende (rum) på sjukhemmen.
I motion 1994/95:So253 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) hem-
ställs att riksdagen beslutar att ekonomisk ersättning bör ges till barnko-
operativa föräldrahem enligt vad i motionen anförts (yrkande 1). Enligt
motionärerna kan det finnas en grupp vuxna som vill och kan satsa någon
tid regelbundet för att ordna kooperativ och påverka vården av de gamla.
Till detta skall kunna utgå samma statsbidrag som för ålderdomshem och
servicehus, anser motionärerna.
Ett syfte med Ädelreformen var att ge kommunerna ekonomiska och or-
ganisatoriska förutsättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet
och integritet i vård och omsorg. För att bl.a. kunna göra en kraftfull sats-
ning på utbyggnad, upprustning och utveckling av särskilda boendeformer
för äldre anvisades medel inom en sammanlagd ram på 3 miljarder kronor
för perioden 1991 till 1996.
I budgetpropositionen (1994/95:100, bil. 6) anger regeringen att ett viktigt
syfte med Ädelreformen är att undvika flyttningar av äldre mellan huvud-
männen och mellan olika boende- och vårdformer i den s.k. vårdtrappan.
Det betonas att service och vård skall flytta till den äldre. Vidare anger
regeringen att statsbidragen för nybyggnad och ombyggnad av särskilda
boendeformer har resulterat i ett nettotillskott av ca 7 000 bostäder vilket
tillsammans med tidigare års nytillskott torde ha skapat goda förutsättning-
ar för kommunerna att tillgodose behovet av särskilt boende. En kraftfull
utbyggnad av särskilda boendeformer får dock inte ske på bekostnad av
möjligheterna till kvarboende i det egna hemmet. Tillgången till hemtjänst,
hemsjukvård och hjälpmedel av god kvalitet måste säkras, liksom en god
tillgänglighet i bostaden, menar regeringen.
I Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1994) anges
att merparten av tillskottet av äldreboende de senaste åren har utgjorts av
gruppbostäder. Styrelsen anger dock att det för närvarande saknas aktuella
kunskaper om boendeformens utbredning, platsantal, boendestandard och
vårdinnehåll. För att få en mer samlad kunskap har dock Socialstyrelsen
tagit initiativ till en rikstäckande kartläggning av gruppboendet som boen-
de- och vårdform.
I Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1995) anges
att den utveckling som kännetecknat äldreomsorgen de senaste åren, dvs.
att en allt större del av resurserna koncentrerats till de mest hjälpbehövan-
de, tycks bestå. Inom hemtjänsten fortsätter utvecklingen som tidigare,
med färre hjälptagare år för år. Utvecklingen inom särskilt boende ser dock
annorlunda ut än i hemtjänsten. Det har tillkommit åtskilliga platser inom
det särskilda boendet de senaste åren. Detta kan tolkas som en utveckling
mot en ökad institutionalisering av äldreomsorgen, dvs. relativt mer resur-
ser har satsats på äldrevård i slutna former jämfört med vård i hemmet.
Består en sådan trend, innebär detta att svensk äldrevård i praktiken fjär-
mar sig från sin officiella inriktning på vård i hemmet. Det finns således
särskilda skäl att granska balansen mellan slutna och öppna vårdformer
inom äldreomsorgen, menar Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har även i uppgift att beskriva särskilda boendeformer,
hemtjänst och färdtjänst för äldre och handikappade och hur detta påver-
kas av nedskärningar. Uppdraget skall vara genomfört i och med utgången
av år 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare uttalat dels att människor som så önskar skall kunna
välja att bo hemma även när de har mera omfattande behov av service och
vård, dels att ett varierat utbud av särskilda boendeformer skall finnas, så
att människor när så behövs har alternativ till att kvarbo i hemmet. De
utvärderingar av Ädelreformen som hittills gjorts visar att det, bl.a. genom
de statsbidrag som utgått, har skapats goda förutsättningar för kommuner-
na att tillgodose behovet av särskilda boenden för äldre. Samtidigt antyder
utvärderingarna vissa problem i omsorgen i form av en ökad institutionali-
sering och ett minskat antal äldre med hemtjänst. Detta kan bero på den
omständigheten att antalet äldre ökar samtidigt som fler äldre är friska på
grund av medicinska landvinningar och bättre boende.
En kontinuerlig uppföljning och utvärdering av äldreboendet sker inom
Socialstyrelsen. Styrelsen har också i uppgift att kartlägga de kommunala
avgifterna bl.a. inom äldreomsorgen. Regeringen har startat det s.k. väl-
färdsprojektet för att samla kunskaper och initiera forskning på välfärds-
området. Utskottet anser det angeläget att bättre underlag skapas för att
bedöma utvecklingen när det gäller boende och service för äldre. Det är
angeläget att kommunerna noga följer utvecklingen på detta område. Det
gäller även de speciella villkoren för boende och service på landsbygden
som uppmärksammas i motion So251 (c).
Motion So207 (m) yrkandena 4 och 9 om avgifter för sjukhemsboende
och hemtjänst kan utskottet inte ställa sig bakom. Yrkandena avstyrks.
Utskottet avstyrker också motion So207 (m) yrkandena 10 och 11 om
små väl fungerande vårdhem och sjukhem.
Motion So251 (c) yrkandena 1 och 2 är tillgodosedda och avstyrks där-
med. Även motion So489 (v) yrkande 11 om utbyggnad av kommunala
vårdplatser avstyrks.
Motion So217 (fp) yrkande 4 om flyttning av äldre avstyrks.
Inte heller kan utskottet ställa sig bakom motion So253 (mp)
yrkande 1. Yrkandet avstyrks.
Vård och rehabilitering av äldre
I motion 1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksda-
gen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett samlat läkar-
ansvar på sjukhemmen (yrkande 5) och om sjukhusvård (yrkande 12). För
boende på sjukhem kom husläkarreformen att medföra praktiska problem.
Då varje boende hade rätt till sin egen läkare kände ingen ansvar för sjuk-
hemmet som helhet eller för att personalen bibringas den utbildning som
situationen vid just det vårdhemmet kräver. Det bör finnas endera en geri-
atrisk specialistläkare som har det övergripande ansvaret för hemmet, eller
en allmänspecialist som har möjlighet till nära och täta konsultationer med
en geriatrisk specialist, menar motionärerna. Vidare anser motionärerna att
den slutna somatiska sjukhusvården är samhällets viktigaste stöd för att
äldre skall kunna fortsätta att bo hemma så länge som möjligt. Ibland
skrivs äldre ut från akutsjukvården efter så korta vårdtider att man tvingas
ta in patienten närmast omgående igen. Denna utveckling måste bromsas,
anser motionärerna.
I motion 1994/95:So285 av Roland Larsson och Rune Backlund (c) hem-
ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om den medicinska kompetensen i särskilda boendeformer
(yrkande 1). I motionen anförs att Ädelreformen i en del fall resulterat i ett
byte av vårdkultur. Från att tidigare ha haft en ansvarig läkare på sjuk-
hemmen är det i dag i huvudsak omsorgspersonalen tillsammans med den
äldre själv som skall avgöra om medicinsk behandling behövs. Motionä-
rerna anser det angeläget med regelbunden läkartillsyn av de äldre i sär-
skilda boendeformer och föreslår därför att en översyn görs av kommuner-
nas vårdorganisation.
I motion 1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av geriatrisk verksamhet (yrkande 3) och om en fast läkarkontakt (yrkande
4). De äldre skall ha rätt till medicinsk akutsjukvård, samtidigt som det vid
varje större sjukhus skall finnas en geriatrisk klinik eller en geriatrisk enhe
inom medicinkliniken, anser motionärerna. Motionärerna menar också att
det inte är acceptabelt att man av besparingsskäl, organisatoriska brister
eller oklarheter i ansvarsfrågan låter den kunskap som finns inom denna
medicinska specialitet tunnas ut. Motionärerna anser att fasta och kontinu-
erliga läkarkontakter ger trygghet i den ofta utsatta situationen som ett
sjukdomstillstånd innebär. Patienten skall inte varje gång behöva upprepa
sin sjukdomshistoria för läkaren, menar motionärerna.
I motion 1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vården för äldre (yrkande 9). Enligt motionärerna är det viktigt att
sjukhemmen och andra boendeformer har kontinuerlig och god läkarser-
vice, gärna med geriatrisk kompetens. Vidare skall äldre ha rätt till akut-
sjukvård som är anpassad till den äldres individuella förutsättningar, anser
motionärerna.
I motion 1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av rehabiliteringen av de äldre (yrkande 10). För att hålla uppe
rehabiliteringen bör inte de geriatriska klinikerna nedrustas. Motionärerna
kräver att en översyn av rehabiliteringsinsatserna görs och att regeringen
tar initiativ för att hålla en god standard på klinikerna.
I motion 1994/95:So217 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
läkemedelsbehandling av äldre (yrkande 5). Motionärerna anser att skälen
bakom läkemedelsförskrivningen måste analyseras närmare. Utbild-
ningsinsatser bör sedan genomföras för att avhjälpa påvisade brister i
kunnandet både hos förskrivare och andra personalkategorier som ansvarar
för läkemedelshantering till äldre. Också de äldre själva bör beredas möj-
lighet att lära sig mer om hur de skall använda sina läkemedel på ett kor-
rekt sätt, anser motionärerna.
I socialutskottets betänkande 1994/95:SoU3 Äldreomsorg m.m. behandla-
des ett par motioner om det medicinska omhändertagandet av äldre. Ut-
skottet gjorde då följande redovisning och bedömning.
Socialstyrelsen avrapporterade i maj 1994 sitt uppdrag att, i samråd med
Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet, kartlägga det me-
dicinska omhändertagandet och omvårdnaden av framförallt de äldre.
Styrelsen bedömer att det finns problem i sjukvården för äldre i samband
med akut insjuknande och försämring i en kronisk sjukdomsbild. Styrelsen
anser dock att problemen huvudsakligen är av den naturen att de bör an-
gripas genom lokala/regionala initiativ och åtgärder. Den dominerande
bilden är annars att vårdkedjorna för äldre till stora delar fungerar väl och
att man funnit samverkansformer och uppgiftsfördelningar mellan kom-
muner, primärvård och sjukhusvård som i huvudsak leder till en god sjuk-
vård och omsorg för de äldre i befolkningen.
Socialstyrelsen konstaterar att "onödiga" intagningar eller "alltför tidiga"
utskrivningar och därmed återintagningar till medicinklinikerna inte tycks
vara något stort och ökande problem. Inte heller tycks brister i medicinsk
tillsyn och omvårdnad inom särskilt boende vara en orsak till snabba åter-
intagningar vid sjukhusen. Snarare kommer överraskande få äldre vid
medicinklinikerna från särskilda boenden.
I rapporten anförs vidare att läkarservicen i de särskilda boendeformerna
generellt är tillfredsställande. _ _ _
Utskottet konstaterar att Ädelreformen fortlöpande följs upp och utvärde-
ras av Socialstyrelsen som årligen rapporterar till regeringen. Den senaste
rapporten överlämnades så sent som för några dagar sedan till regeringen.
Här framkommer att skäl finns att fortsatt noga följa bl.a. den medicinska
kompetensen vid sjukhem för att säkra fullgod diagnostik, omvårdnad och
behandling. Till följd bl.a. av tidigare rapporter har för budgetåret
1993/94 utgått ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för att utveckla
och säkra kvaliteten i äldrevården. Även Prioriteringsutredningen (dir.
1992:8) överväger frågor på detta område. Utskottet anser inte att riksda-
gen bör föregripa regeringens kommande förslag på detta område men
förutsätter att åtgärder vidtas.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet.
I budgetpropositionen (1994/95:100, bil. 6) konstaterar regeringen att det
delade ansvaret på rehabiliteringsområdet alltjämt skapar vissa problem för
huvudmännen. Regeringen anser att en omprioritering av en del av stimu-
lansbidragen inom äldreomsorgen bör göras. För att åstadkomma en än-
damålsenlig utveckling av rehabiliteringen för äldre måste nödvändig
samverkan mellan kommuner och landsting förbättras. Regeringen föreslår
därför i propositionen att 150 miljoner kronor av medlen på anslaget D 1
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering får använ-
das för detta ändamål. Staten och landstingsförbundet har i en överens-
kommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år
1995 avsatt ett lika stort belopp för dessa ändamål. Sammantaget innebär
det att 300 miljoner kronor avsätts för att användas av kommuner och
landsting för att gemensamt utveckla rehabiliteringen för äldre.
Socialstyrelsen har under det gångna året inom det s.k. Ädel-50-projektet
fördelat medel till en mängd utvecklingsprojekt som bl.a. berört rehabili-
teringsområdet.
Socialstyrelsen fann vid utvärderingen av Ädelreformen (Årsrapport
1994) att sjukhemmen i allmänhet är en väl fungerande länk i äldreom-
sorgskedjan. Läkarförsörjningen är tillfredsställande, även om tid saknas
till konsultation och utbildning m.m. för personalen. På grund av bristen
på en mer kontinuerlig läkarkontakt vid sjukhemmen kan tillfälliga konsul-
ter föreslå åtgärder som inte skulle komma i fråga om läkaren kände pati-
enten och personalen bättre.
Vid 1995 års utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1995) anges att
resultaten från 1995 års sjukhemsstudie i allt väsentligt är lika med föregå-
ende år. Beträffande läkarinsatser och insatser av sjukgymnast och arbets-
terapeuter visar dock studien att insatserna här har halverats eller minskat
ännu mer. Huruvida studien är giltig i sjukhemsverksamheten i övriga
landet kan dock inte sägas. Det anges också att kommunerna tycks ha
kommit en bra bit på väg mot att stärka rehabiliteringsinsatserna, men att
mycket mindre har hänt på hjälpmedelssidan och beträffande hemsjukvår-
den. I rapporten påpekas att Ädeluppgörelsen inte innebar någon föränd-
ring av läkarrollen då ansvaret för att tillgodose befolkningens behov av
läkarinsatser fortfarande åvilar landstinget. Den sämre läkarservice som
uppstått har dock inte i sig med typen av läkarkompetens att göra. Social-
styrelsen menar att den svenska läkarutbildningen håller en hög standard
och att det verkar något långsökt att förorda specialistkompetens i geriatrik
som ett förstalinjen kompetenskrav inom äldreomsorgen. Däremot sägs det
i rapporten att det är givet att samarbetet mellan läkarna inom geriatriken
och den öppna vården måste utvecklas i ömsesidig respekt.
Hur läkarrollen har utvecklats inom äldrevården efter Ädelreformen kom-
mer att belysas i en särskild studie som Socialstyrelsen kommer att redovi-
sa under våren i samband med slutrapporten från Ädelutvärderingen.
Prioriteringsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Vårdens svåra val
(SOU 1995:5) att det i särskilt boende skall finnas en medicinskt ansvarig
läkare som svarar för regelbunden tillsyn av patienterna. Till uppgifterna
bör också höra att medverka vid utbildning, kvalitetssäkring och handled-
ning för den kommunalt anställda vårdpersonalen. Det bör stå kommunen
fritt att avgöra om en sådan läkare skall anställas av kommunen eller om
behovet skall tillgodoses genom avtal med landstinget. Förslaget utesluter
inte att den som så önskar i stället vänder sig till sin egen läkare för vård
och behandling. Utredningen bereds för närvarande i regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Motionärerna tar upp viktiga frågor. När det gäller den medicinska kompe-
tensen inom vård och boende pågår en uppföljning och utvärdering som
enligt utskottet bör avvaktas. Motionerna So207 (m) yrkandena 5 och 12,
So219 (kds) yrkandena 3 och 4, So285 (c) yrkande 1 och So412 (kds)
yrkande 9 avstyrks.
På rehabiliteringsområdet finns problem men uppgifter tyder nu på en
positiv utveckling. Det är angeläget att utvecklingen noga följs på området.
Något tillkännagivande behövs inte. Motion So489 (v) yrkande 10 av-
styrks.
Vad slutligen gäller frågan om läkemedelsbehandling av äldre behövs
ytterligare kunskaper och att dessa sprids. Det nyligen tillskapade nätver-
ket för läkemedelsepidemiologi _ NEPI _ bör kunna medverka härtill.
Något initiativ från utskottet behövs inte. Motion So217 (fp) yrkande 5
avstyrks.
Anhörigvård
I motion 1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid
den kommande behandlingen av Socialtjänstkommitténs betänkande ta i
beaktande vikten av att anhörigstödet ges samma lagstiftningsstöd i soci-
altjänstlagen som hemtjänst och färdtjänst (yrkande 6). I motionen anges
att Socialtjänstkommittén föreslår att en ny bestämmelse, som innebär att
socialtjänsten genom stöd och avlastning bör underlätta för närstående
som vårdar långvarigt sjuka, äldre eller människor med handikapp, införs.
Motionärerna anser att de tre grundpelarna för att kunna bo kvar hemma är
hemtjänst, färdtjänst och anhörigvård varför det är naturligt att dessa tre
behov likställs i lagen.
I motion 1994/95:So274 av Ulf Björklund (kds) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
kartlägga anhörigvårdarnas arbetssituation och behovet av riktlinjer för
ersättning till anhörigvårdare (yrkande 1) och om behovet av utbildning
och kontinuerlig avlastning för anhörigvårdare, bl.a. genom växel-
vårdsmöjligheter (yrkande 2). I motionen sägs att enligt undersökningar
svarar anhörigvården för två tredjedelar av äldreomsorgen. Det motsvarar
en kostnad för samhället på ca 20 miljarder kronor. Motionärerna anser att
en kartläggning av anhörigvårdarnas arbetsförhållanden vore värdefull. I
den takt som antalet vårdplatser minskar inom slutenvården överlämnas
ansvaret för vården alltmer till de anhöriga. Skall den utvecklingen fortsät-
ta krävs, enligt motionärerna, att anhörigvårdarna får ett avsevärt bättre
stöd, både moraliskt och genom bättre ekonomisk ersättning.
I motion 1994/95:So253 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) hem-
ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om att vid vård av anhörig ekonomisk kompensation motsva-
rande anställning inom hemtjänsten skall utges som ersättning för in-
komstbortfallet (yrkande 2) och att behovet av anhörigvård prövas enligt
samma principer som behovet av hemtjänst (yrkande 3). Motionärerna
stöder rätten till betald vård av anhöriga. Den som vårdas skall kunna bo i
sitt eget hem eller i den vårdandes bostad. Ekonomisk kompensation skall
utgå motsvarande en anställning inom hemtjänsten.
I motion 1994/95:So285 av Roland Larsson och Rune Backlund (c) hem-
ställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om stöd till anhöriga (yrkande 2). Motionärerna står bakom
Socialtjänstkommitténs förslag om en ny lagbestämmelse som skall ge
kommunerna ett tydligare ansvar för stöd till anhöriga.
I motion 1994/95:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stöd till anhöriga till demenssjuka (yrkande 6). Motionärerna anser att den
som har rätt till hemtjänst skall få en "hemtjänstpeng". Den enskilde, eller
om denne är för sjuk den anhörige, kan sedan välja den hjälpform som han
eller hon anser vara bäst. Det kan vara en utomstående hemhjälp eller en
anhörigvårdare, menar motionärerna.
I motion 1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att ta till vara de äldres arbetsvilja (yrkande 16). Motionärerna menar att
det för att klara framtidens växande vårdbehov är nödvändigt att pensionä-
rer ges möjlighet att mot skälig ersättning ge stöd och hjälp åt andra äldre.
I anledning av motionsyrkanden om anhörigvård uttalade socialutskottet i
sitt betänkande 1993/94:SoU20 Socialpolitik _ inriktning och anslag att
insatser från anhöriga, närstående och den frivilliga sektorn har mycket
stor betydelse för den samlade omsorgen om äldre. Utskottet ansåg att
stödet till denna informella sektor måste utvecklas, gällande såväl ekono-
miskt stöd som i fråga om utbildning, rådgivning och avlastning.
I socialutskottets betänkande 1994/95:SoU3 gjorde utskottet följande
bedömning i anledning av en motion om s.k. väntjänst.
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att engagemang och omtanke hos
anhöriga, grannar, vänner och andra frivilliga måste tas till vara inom
äldreomsorgen och att äldre kan göra viktiga insatser för andra äldre. Des-
sa insatser kompletterar kommunernas insatser på detta område. Utskottet
konstaterar samtidigt att frågan om det frivilliga sociala arbetet för närva-
rande behandlas av Socialtjänstkommittén.
Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.
I budgetpropositionen (1994/95:100, bil. 6) anges att regeringen vill lyfta
fram anhöriginsatserna. Det finns i dag tecken som tyder på att familjen
och andra närstående under senare år fått en allt mer betydande roll som
vårdgivare. Det är dock viktigt att påpeka att anhörigas insatser skall ske i
frivilliga former och inte vara påtvingade till följd av brister i den kommu-
nala vården, anger regeringen.
I Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1994) refere-
ras till en studie av de hemmaboende äldres situation. Studien tyder på att
de anhöriga de senaste åren fått ta sig an allt större omsorgsuppgifter. I
utvärderingen sägs att det är tveksamt huruvida samhällets stöd till de
anhöriga har ökat i motsvarande grad. I årsrapporten 1995 anges att ett
observandum är att antalet anhöriganställningar och anhörigbidrag minskat
det senaste året. Oavsett orsak härtill måste utvecklingen även på detta
område följas ingående.
I Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande (SOU 1994:139) Ny social-
tjänstlag anges följande.
I debatten om vård och omsorg utgår man i allmänhet från att det är
landsting och kommuner som bär största ansvaret och att de anhöriga
kompletterar den offentliga omsorgen. Studier som gjorts under senare år
visar att förhållandet är det omvända. Anhörigvårdarnas vardag präglas
ofta av stora påfrestningar fysiskt, psykiskt och socialt. Vi ser det som
angeläget att socialtjänsten genom stöd och avlastning underlättar situatio-
nen för anhöriga som vårdar en närstående äldre, sjuk eller funktionshind-
rad person.
En ny bestämmelse med detta innehåll föreslås införas i lagens inledan-
de kapitel om mål, ansvar och uppgifter. Kommitténs förslag innehåller
inte några närmare föreskrifter om hur stödet skall utformas. Kommitténs
betänkande bereds för närvarande i Socialdepartementet efter remissbe-
handling.
Utskottets bedömning
De anhörigas insatser inom vården och omsorgen av de äldre är viktiga.
Insatserna måste dock vara frivilliga och inte framtvingade till följd av
brister i den kommunala omsorgen. Socialtjänsten måste enligt utskottet
genom stöd och avlastning underlätta för anhörigvårdarna.
Socialtjänstkommittén har föreslagit nya bestämmelser på området. Ut-
skottet anser att beredningen i regeringskansliet av kommitténs förslag bör
avvaktas.
I motion 1994/95:So204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
demensutredningar (yrkande 1), om behandling av demenssjuka (yrkande
2) och om forskning kring demens (yrkande 3). Vidare begärs ett tillkän-
nagivande till regeringen om vad i motionen anförts om vårdens anpass-
ning till de demenssjuka (yrkande 4) och om demenssjukdomar i utbild-
ningen (yrkande 5). Motionärerna anser att det är av största vikt att varje
demensfall utreds så att en diagnos kan ställas och lämplig medicinsk
behandling och omvårdnad kan ges. Det kan vara fråga om falsk demens,
vilket är ett botbart tillstånd om det upptäcks och åtgärdas i tid. Antalet
äldre i allt högre åldrar ökar under 90-talet. Det är därför nödvändigt att
tillräckligt många utredningsenheter skapas, anser motionärerna. Motionä-
rerna anför vidare att det sker en snabb och omfattande utveckling av
omvårdnaden av de demenssjuka och att det finns bra exempel på grupp-
boende som ger ett gott socialt liv för den sjuke. Det finns i dag inte någon
bot men det är viktigt att lindra, genom medicinering men också genom att
anpassa omvårdnaden till patientens behov, anser motionärerna. Demens-
forskningen måste göras attraktiv för nya studentkullar inom vårdsektorn
och tillförsäkras ekonomiska medel som kan garantera dess fortsatta fort-
levnad och utveckling, menar motionärerna. Motionärerna menar också att
det av såväl privat- som samhällsekonomiska skäl är betydelsefullt att inte
bara hejda ett sjukdomsförlopp utan att också ge dem som drabbas bästa
möjliga vård. Specifika kunskaper om demenssjukdomarna måste betonas
kraftigt inom såväl grund- som påbyggnadsutbildningen för alla kategorier
inom vårdsektorn.
I betänkandet 1990/91:SoU1 Vissa frågor om äldre och handikappade
gjorde socialutskottet följande bedömning i anledning av en motion om
demenssjukvård.
Utskottet erinrar om att utskottet i olika sammanhang har betonat att det är
nödvändigt med flexibla lösningar när det gäller vård och boende för
människor med demens. Utskottet har också framhållit vikten av samver-
kan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst när det gäller uppbyggna-
den av nödvändiga resurser för vård och boende för dementa.
I Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1994) anges
under rubriken Sjukhemmen efter Ädel att personalen skattade att sam-
mantaget knappt hälften av de boende kunde betecknas som dementa. Av
dessa var det endast 40 % som varit föremål för demensutredning. Social-
styrelsen har därefter gjort en nationell kartläggning av Sveriges demens-
boenden (Ädel, utvärderingen 95:2). Syftet med utredningen var att be-
skriva omfattningen och inriktningen på dessa särskilda boendeformer och
också beskriva de äldre personer som fått en plats, t.ex. i fråga om en
korrekt demensutredning utförts. Av utredningen framgår att 61 % av
samtliga boende på något sätt var utredda. I utredningen anges också att
stimulansbidragen gagnat demensvården och bidragit till en utveckling i
enlighet med Ädelreformens intentioner. Socialstyrelsen anser det vara av
största vikt att fördjupa de kunskaper som den första kartläggningen av
demensboende givit samt stärka tillsynen i denna boendeform.
Av Socialtjänstkommitténs slutbetänkande (SOU 1994:139) framgår att
närmare 100 000 personer i Sverige bedöms ha någon form av demens-
sjukdom. Drygt en fjärdedel av dessa bor i eget boende. Kommitténs be-
tänkande bereds för närvarande i Socialdepartementet.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen har nyligen inom ramen för uppföljningen och utvärde-
ringen av Ädelreformen genomfört en nationell kartläggning av boendet
för dementa. Kartläggningen visar att stimulansbidragen har positiv effekt
på demensvården och har bidragit till en utveckling i enlighet med refor-
mens intentioner. Samtidigt framhåller styrelsen att det är av största vikt att
fördjupa kunskaperna och stärka tillsynen i boendet.
Utskottet anser att detta viktiga område måste följas noga. Så sker också
för närvarande. Utskottet finner det angeläget att alla som behöver utredas
beträffande demens får den möjligheten. Motion So204 (m) yrkandena 1,
2, 3, 4 och 5 avstyrks.
En god vård i livets slutskede
I motion 1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vård av de riktigt gamla (yrkande 13) och om vård i livets slutskede
(yrkande 14). Motionärerna anser att det krävs flexibilitet för att klara
framtidens vårdbehov för de äldre. Det går inte att låsa sig i enbart offent-
liga lösningar. Motionärerna anför att ett värdigt avsked till livet bör vara
en rättighet. Det är angeläget att vara lyhörd för den döendes och de anhö-
rigas önskemål, och en effektiv hjälp för kroppsliga besvär eller ångest
måste kunna erbjudas, anser motionärerna.
I motion 1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vår-
den i livets slutskede (yrkande 5). Motionärerna anser att hälso- och sjuk-
vården måste göras medveten om behovet av att värna om även den döen-
de patientens behov. Palliativ vård och omsorg som bygger på lindrandets
konst och där också de anhöriga stöttas behövs, menar motionärerna. Vi-
dare anser motionärerna att systemkontrollen inom den palliativa vården
kräver läkarmedverkan.
I motion 1994/95:So468 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att skyndsamt överväga åtgärder för en utbyggnad av hospiceverksam-
heten i Sverige (yrkande 1) och att palliativa enheter med ansvar för ut-
bildning och information, på sikt, skall finnas i anslutning till alla universi
tetssjukhus (yrkande 2). Vidare begärs tillkännagivanden till regeringen
om vad i motionen anförts om utökade möjligheter för sjuksköterskor att
få kompletterande utbildning i vård i livets slutskede, gärna med stöd av
erfarenheter från Lund (yrkande 3), om att överväga införande av medi-
cinsk specialitet i palliativ vård (yrkande 4) samt om att sprida information
om betydelsen av dessa frågor till kommuner, landsting, organisationer och
sjukvårdspersonal (yrkande 5). I motionen anges att kunskapsutvecklingen
har varit snabb inom området vård i livets slutskede vilket har ökat möjlig-
heterna att bereda fler döende en värdig avslutning på livet och ge bättre
stöd till de anhöriga. De nya kunskaperna har dock inte tagits till vara i
tillräcklig utsträckning, anser motionärerna. EU:s rekommendationer inne-
håller bl.a. förslag om att vid varje universitetssjukhus bör finnas en enhet
för palliativ vård. Enheten skall ha ansvar för utbildning av personal, in-
formation till myndigheter och allmänhet samt ansvara för uppföljning av
verksamheten inom regionen. Vidare föreslås i motionen att en särskild
specialistkompetens för läkare och en speciellt anpassad vidareutbildning
av sjuksköterskor i palliativ vård skall inrättas. Motionärerna anser att det
inom kommuner, landsting, kyrkor och andra ideella organisationer krävs
en ökad medvetenhet om den stora betydelsen av dessa frågor.
Också i motion 1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdig vård i livets slutskede (yrkande 10). I motionen anförs
att både yngre och äldre skall ges förutsättningar för ett värdigt slut när
döden nalkas och ingen skall behöva dö i ensamhet. För den som vill sluta
sina dagar i det egna hemmet skall en trygg vårdplats byggas upp där,
anser motionärerna. En vårdform i livets slutskede där patientens egna
önskemål står i centrum är hospicevården. Hospice arbetar utifrån en hel-
hetssyn på människan och dennes sjukdom. Enligt motionärerna är det
viktigt att alla sjukdomssymtom och även andliga behov skall kunna mötas
av kompetent personal.
I socialutskottets betänkande 1992/93:SoU16 angav utskottet att det är
angeläget att Socialstyrelsen som ett led i tillsynen över hälso- och sjuk-
vården följer utvecklingen av den palliativa vården i livets slutskede. Ut-
skottet utgick också från att den särskilt tillsatta styrgruppen för Sveriges
medverkan i EG:s cancerprogram i samråd med Socialstyrelsen överväger
på vilket sätt förslaget om att förbättra den palliativa vården inom EG kan
föras ut för att förbättra vården i livets slutskede.
I utskottets betänkande 1993/94:SoU20 vidhöll utskottet sin inställning
om det angelägna i att Socialstyrelsen överväger och kommer med förslag
på vilket sätt vården av gamla och patienter i livets slutskede kan förbätt-
ras.
Socialutskottet behandlade i betänkandet 1993/94:SoU7 Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor bl.a. ett antal motionsyrkanden om smärtbehandling.
Utskottet gjorde därvid följande bedömning.
Enligt Socialstyrelsen har kunskapen om smärtlindring inte nått ut i hela
sjukvårdsorganisationen och till all personal. Styrelsen arbetar därför aktivt
med denna fråga. Inom Socialstyrelsen pågår också en kartläggning av den
palliativa vård som bedrivs inom den primärkommunala vården. _ _ _
Utskottet utgår från att frågan kommer att behandlas skyndsamt inom
Socialstyrelsen, att regeringen håller sig underrättad om utvecklingen på
detta område och, om det skulle behövas, vidtar åtgärder. Utskottet anser
att Socialstyrelsens och regeringens kommande förslag med anledning av
det pågående utrednings- och förändringsarbetet bör avvaktas innan riks-
dagen tar något initiativ i dessa frågor.
Utskottet avstyrkte motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1993/94:SoU19 behandlade socialutskottet regeringens
proposition 1993/94:121 om kommunernas betalningsansvar för viss häl-
so- och sjukvård samt en motion som väckts med anledning av propositio-
nen. Utskottet som tillstyrkte propositionen och avstyrkte motionen angav
i betänkandet att utskottet delar uppfattningen i motionen att det är angelä-
get, om utskrivning till annan vårdform övervägs, att särskild hänsyn tas
till patienter som vårdas i livets slutskede och deras anhöriga. Utskottet
konstaterade att samma inställning redovisas i propositionen.
I utskottets betänkande 1994/95:SoU2 gjorde utskottet följande bedöm-
ning i anledning av motioner om bl.a. hospicevård.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna inställning att inte ställa sig bakom
motionskrav om att satsningar bör göras på vissa sjukdomar eller vården
av dessa bör organiseras på visst sätt. Att bedöma dessa frågor är i första
hand en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen skall vid
behov tillhandahålla underlag för sådana bedömningar. Prioriteringsut-
redningen överväger också dessa frågor. När det gäller hospicevård t.ex.
konstaterar utskottet att det finns flera goda och efterföljansvärda exempel
på sådan vård som sjukvårdshuvudmännen själva eller andra organisatio-
ner har tagit initiativ till. Motionerna avstyrks.
I Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1994) anges
under avsnittet Vård i livets slutskede bl.a. att hospice kan vara en lösning
på stora orter, som har underlag för en så kompetenskrävande verksamhet.
I mindre kommuner anser styrelsen att den slutna sjukvårdens redan be-
fintliga resurser borde kunna utnyttjas. I utvärderingen anges vidare att
frågor om vårdkvalitet i livets slutskede måste bearbetas vidare.
I Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen (Årsrapport 1995) redovi-
sas registerdata över personer äldre än 65 år, som avlidit inom två respek-
tive 14 dagar efter utskrivning från somatisk akutsjukvård och geriatrik i
Stockholms och Värmlands län. Studien visar att antalet avlidna två dagar
efter utskrivning från sjukhus i Stockholms län fördubblats mellan 1993
och 1994. I Värmlands län återfinns dock inte denna utveckling. Studien
visar vidare att det i Stockholms län blivit allt vanligare att en gammal
människa som skrivits in på sjukhus från sitt eget hem, skrivs ut till en ny
boendeform under de allra sista levnadsdagarna. I rapporten anges också
under rubriken Diskussion följande.
Antalet avlidna är i sig inte så stort i relation till det totala antalet inskr
per år, men rörelseriktningen, med en mer än fördubbling på två år bör
uppmärksammas. Får denna utveckling fortsätta öppnas skrämmande
perspektiv! Ett annat förhållande som måste ifrågasättas är nyttan av att
mycket gamla, svårt sjuka människor skickas från sjukhem till sjukhus tur
och retur under livets sista dagar. Inte ens inom geriatriken finns numera
tid att vårda den döende. Att över huvud taget flyttas från en vårdform till
en annan i livets slutskede kan inte vara god vård!
Vidare anges i rapporten att i hela riket gäller lagen (1990:1404) om kom-
munernas betalningsansvar, ett av styrsystemen inom sjukvården. Därvid-
lag är förutsättningarna i Stockholms län och Värmlands län lika. I Stock-
holms län styrs dock sjukvården med ett prestationsbaserat system medan
Värmlands sjukvård har en traditionell budgetstyrning. Huruvida det ökade
antalet avlidna kort tid efter utskrivning kan förklaras av ekonomiska
styrsystem, kommunalt betalningsansvar, skillnader i resurser och organi-
sation i primärvården och den kommunala äldreomsorgen går inte att uttala
sig om på basis av detta underlag. Oavsett orsak är det dock inte accepta-
belt att detta tillåts påverka kvaliteten i vården i livets slutskede, anger
Socialstyrelsen.
I rapporten anges också att Socialstyrelsen i årets utvärderingsarbete sär-
skilt vill lyfta fram brister och ofullständigheter i viktiga nyckelfunktioner
såsom utredning, vårdplanering, dokumentation och informationsöverfö-
ring såväl inom sjukvården, den öppna vården och den kommunala äldre-
omsorgen som mellan dessa vårdformer. Socialstyrelsen kommer därför att
utarbeta föreskrifter för informationsöverföring och samverkansrutiner för
att slå vakt om säkerheten i vården. Brister i samarbetet mellan huvud-
männen leder till att patienter flyttas mellan olika vårdgivare i livets slut-
skede. Detta menar Socialstyrelsen inte är acceptabelt. Socialstyrelsen har
därför för avsikt att utarbeta ett nytt allmänt råd om vård i livets slutskede.
I Prioritetsutredningens slutbetänkande Vårdens svåra val (SOU 1995:5)
anges beträffande palliativ vård och vård i livets slutskede:
Det är viktigt hur vi lever men det är också viktigt hur vi dör. Flertalet av
oss i Sverige kommer att dö den långsamma döden. Livets slutskede är då
en intensiv period av våra liv. Ett värdigt avsked från livet bör enligt ut-
redningens mening vara en av de högst prioriterade rättigheterna inom
vården. När bot inte är möjlig och dödlig utgång väntas inom kort bör
målet vara att ge patienten livskvalitet i form av en lugn och värdig död.
Det kan ske genom aktiv helhetsvård med lindring av smärta och andra
besvärande symtom samt psykologiskt, socialt och andligt stöd åt patienten
och de närstående. Det är angeläget att vara lyhörd för den döendes och de
närståendes önskemål, inte minst när vården sker i hemmet. Det är oaccep-
tabelt att inte erbjuda lindring för svår smärta eller att döende patienter
hotas av att mot sin vilja skrivas ut från sjukhus, i synnerhet om garantier
saknas för att de närstående eller kommunen kan ge en fullgod palliativ
vård.
Utredningen föreslår bl.a. att det i Hälso- och sjukvårdslagen skall införas
en skyldighet för huvudmannen att snarast erbjuda lindring och omvårdnad
vid sjukdomar och skador som inte går att bota och som medför svårt
lidande. Vidare föreslår utredningen att kravet i Hälso- och sjukvårdslagen
om "en god hälsa och en vård på lika villkor" kompletteras till "en god
hälsa och livskvalitet och en vård på lika villkor". Tillägget av livskvalitet
innebär ett framhållande av omvårdnadens betydelse bl.a. för obotligt
sjuka och i livets slutskede. Betänkandet bereds för närvarande i rege-
ringskansliet.
Utskottets bedömning
Den senaste utvärderingen från Socialstyrelsen av Ädelreformen som
nyligen presenterades ger anledning till oro över utvecklingen när det
gäller vården i livets slutskede. Socialstyrelsens studie baserad på register-
data över personer som avlidit kort tid efter utskrivning från sjukhus i
Stockholms och Värmlands län antyder för Stockholms län vissa brister i
vården. Styrelsen kommer enligt uppgift att närmare undersöka dessa
förhållanden. Utskottet tar mycket allvarligt på de redovisade uppgifterna
och anser det synnerligen angeläget att Socialstyrelsen skyndsamt söker
bilda sig en säkrare uppfattning om utvecklingen i landet samt överväger
förslag för att förbättra vården i livets slutskede. På flera håll i landet fin
hospice och annan verksamhet som fungerar väl. Styrelsen har redan avise-
rat att ett nytt allmänt råd i frågan skall utarbetas. Utskottet anser vidare a
kommittén för utvärdering och vidareutveckling av det kommunala förny-
elsearbetet, som tillsatts för att föreslå åtgärder och göra en samlad utvär-
dering av de reformer och omfattande förändringar som har skett i kom-
munernas och landstingens organisation och verksamhetsformer, bör beak-
ta de uppgifter som framkommer vid Socialstyrelsens utvärdering. Frågor
kring vården i livets slutskede har också behandlats av Prioriteringsutred-
ningen som föreslagit vissa ändringar i hälso- och sjukvårdslagen. Även
arbetet inom HSU 2000 omfattar frågor på detta område. Utskottet förut-
sätter att även regeringen noga följer utvecklingen på området och vid
behov vidtar åtgärder. Enligt uppgift avser regeringen att tillkalla en
kommitté för att studera äldres bemötande i hälso- och sjukvården och
äldreomsorgen. Utskottet har för avsikt att i början av februari 1996 an-
ordna en offentlig utfrågning rörande olika frågor kring vården och om-
händertagandet i livets slutskede.
Utskottet anser motionerna So219 (kds) yrkande 5, So412 (kds) yrkande
10 och So468 (kds) yrkandena 2, 3 och 4 tillgodosedda och avstyrker
därmed dessa.
Även motionerna So207 (m) yrkandena 13 och 14 samt So468 (kds) yr-
kandena 1 och 5 avstyrks.
Äldreombudsman
I motion 1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
äldreombudsman för att bevaka och ta till vara intressen för de gamla
(yrkande 1). Motionärerna anser att ett äldreombudsämbete skall inrättas
för att ta till vara de äldres intressen och för att bevaka att gamla inte dis-
krimineras.
I motion 1994/95:So221 av My Persson (m) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda
behovet och inrättandet av en statlig äldreombudsman. Motionären anser
att behovet av en ombudsman för den alltmer växande gruppen mycket
gamla i vårt samhälle är stort. De äldre har ingen FN-konvention till skydd.
Man kan också hysa farhågor för att den nya åldersfördelningen i riksda-
gen inte kommer att garantera de gamlas intressen en kraftfull röst i parla-
mentet. Regeringen bör därför snarast låta utreda behovet och arbetsfor-
merna för en sådan ombudsmannafunktion, anser motionären.
Socialutskottet har i tidigare betänkanden behandlat och avstyrkt mo-
tionsyrkanden om inrättande av en äldreombudsman, bl.a. 1992/93:SoU16
och 1994/95:SoU3.
I utskottets betänkande 1994/95:SoU3 Äldreomsorg m.m. uttalade utskot-
tet följande.
Utskottet vill än en gång framhålla att de mycket gamla, dvs. de som är
över 80 år, har ett stort behov av stöd och omvårdnad. Det är viktigt att
dessa äldres problem uppmärksammas och att deras behov av vård och
omsorg kan tillgodoses.
Utskottet noterar att den nya regeringen i regeringsförklaringen framhål-
ler att stat, landsting och kommun måste säkerställa att de äldre får den
vård och omsorg de behöver.
Socialstyrelsen rapporterar kontinuerligt till regeringen om hur äldreom-
sorgen utvecklas som ett led i Ädelreformen.
Ett viktigt arbete görs också av pensionärsorganisationer centralt och
lokalt och av intresseföreningar, som t.ex. Riksförbundet för dementas
rättigheter.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning att föreslå
inrättandet av en äldreombudsman.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motionerna So219
(kds) yrkande 1 och So221 (m).
Övergrepp mot äldre
I motion 1994/95:So217 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
våld mot äldre (yrkande 3). Motionärerna anför att de kartläggningar So-
cialstyrelsen gjort visar att våld mot äldre förekommer i såväl hemmet som
på vårdinrättningar. Socialstyrelsens rekommendationer om hur man skall
förebygga och förhindra övergrepp mot äldre måste spridas till vårdperso-
nal och anhöriga, konferenser och seminarier måste anordnas och fortlö-
pande uppföljningar göras, anser motionärerna.
I motion 1994/95:So244 av Ulla-Britt Hagström och Fanny Rizell (kds)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en sådan lagändring att per-
sonalen inom äldreomsorgen samt inom omsorgen om andra utsatta grup-
per, t.ex. utvecklingsstörda, blir skyldiga att anmäla övergrepp. Motionä-
rerna anser att det är helt oacceptabelt att det över huvud taget förekommer
att gamla utsätts för våld och trakasserier på sjukhem och ålderdomshem.
En skyldighet att anmäla övergrepp, som redan finns för personal inom
barnomsorgen måste införas. Redan i dag slår såväl anhöriga som personal
larm om övergrepp. Det är dock en stor sak att på eget ansvar ta tag i detta.
Det skulle därför underlätta med införande av en anmälningsskyldighet,
menar motionärerna.
I Socialutskottets betänkande 1990/91:SoU11 Vissa frågor om äldre och
handikappade gjorde utskottet i samband med behandlingen av en motion
om misshandel av äldre följande bedömning.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om misshandel av
äldre i hemmet måste ägnas större uppmärksamhet. Utskottet anser det
märkligt att Socialstyrelsen inte har inlett eller under innevarande budgetår
anser sig kunna vidta åtgärder för att försöka komma till rätta med proble-
met. Regeringen bör därför enligt utskottet uppdra åt Socialstyrelsen att
återuppta sitt arbete med äldremisshandelsfrågor. Utskottet anser det också
nödvändigt att utbildningen för hemtjänstens personal förstärks inom detta
område.
Vad utskottet anfört föreslogs riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1990/91:115).
1991 gav den dåvarande regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga
och beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på
de äldre som utsätts för övergrepp. I den omarbetade rapporten, SoS-
rapport 1994:1, föreslår Socialstyrelsen en rad åtgärder som kommuner
och landsting bör överväga. Bland annat föreslås utbildning för all perso-
nal som kan komma i kontakt med övergrepp mot äldre, stöd och hjälp till
anhöriga som vårdar äldre sjuka familjemedlemmar, jourplatser och tele-
fonjour för äldre, anmälningsskyldighet för vårdpersonal samt en översyn
av reglerna för tillsättande av god man. Socialstyrelsens rapport (SoS-
rapport 1995:4) Övergrepp mot äldre i särskilda boendeformer belyser
olika typer av övergrepp som personal begår mot boende i särskilda boen-
deformer samt hur man i kommunerna handskas med dessa situationer. I
rapporten ges en rad förslag till åtgärder. Bland annat bör arbetsgivaren
noggrant dokumentera och utarbeta rutiner för utredning av övergreppen.
Vid anställning av vårdpersonal i äldreomsorgen bör utbildning inom vård
och omsorg vara ett krav. Regelbundet återkommande och riktad utbild-
ning för personalen för att minska risken för övergrepp är också viktig.
Beträffande anmälningsskyldighet för vårdpersonal anges i rapporten att
frågan kommer att utredas vidare.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen har kartlagt och beskrivit de äldres situation i hemmet och i
särskilda boendeformer och lagt fram flera förslag på åtgärder som kom-
muner och landsting bör överväga. Socialstyrelsen utreder vidare frågan
om införande av en anmälningsskyldighet. Motionerna So217 (fp) yrkande
3 och So244 (kds) är därmed tillgodosedda och avstyrks.
Äldre invandrare
I motion 1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl. (kds) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre
invandrare och äldrekultur (yrkande 7). Många invandrare lever isolerade
redan under den mer aktiva åldern. Då saknas också förutsättningar för
naturlig gemenskap under ålderdomen. För att bryta ensamheten måste den
uppsökande verksamheten intensifieras och frivilliga organisationer måste
komplettera den offentliga verksamheten genom information, kontaktverk-
samhet och språkträning, anser motionärerna. Vidare anförs i motionen att
det för alla äldre är viktigt med ett varierat kulturutbud. Det motverkar
isolering och kan, enligt motionärerna, fördröja demens och annan sjuk-
dom.
Utskottet har behandlat frågor om äldre invandrares situation vid ett flertal
tillfällen, senast i betänkandet 1994/95:SoU3. Utskottet nämnde där Soci-
alstyrelsens kartläggning av äldre invandrares situation från 1991 samt de
av Forsknings- och utvecklingsbyrån vid Stockholms socialförvaltning
publicerade rapporterna om situationen för olika grupper av äldre invand-
rare. Rapporterna visar att situationen är mycket olika för olika grupper av
invandrare och att behoven av insatser därmed varierar. Vidare angav
utskottet i betänkandet att regeringen nyligen beviljat Socialstyrelsen
300 000 kronor för projekt med syfte att förbättra de äldre finländarnas
förhållanden i Sverige.
Utskottet ansåg att det fanns behov av särskilda insatser på flera olika
områden för de äldre invandrarna och utgick från att regeringen noga följer
frågan och återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder om detta
skulle behövas. Aktuell motion i frågan avstyrktes.
I betänkandet 1994/95:SoU19 behandlade utskottet propositionen
1994/95:149 Nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster.
Utskottet tillstyrkte propositionens förslag att riksdagen godkänner kon-
ventionen. I konventionen stadgas bl.a. att nordiska medborgares rätt att
använda sitt eget språk i annat nordiskt land enligt den nordiska språkkon-
ventionen utvidgas till att också omfatta social- och hälsovårdsområdet.
Vidare återfinns i konventionen regler om flyttning vid långvarig behand-
ling eller vård.
Under hösten kommer Forsknings- och utvecklingsbyrån i Stockholms stad
med en rapport om äldre invandrares livsvillkor i tre europeiska storstäder.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare påtalat att antalet äldre invandrare ökar och att det
finns behov av särskilda insatser för dem. Detta är dock främst ett ansvar
för kommuner och landsting. Utskottet utgår från att regeringen också
noga följer utvecklingen. Något tillkännagivande behövs inte. Motion
So219 (kds) yrkande 7 avstyrks.
Högkostnadsskydd
I motion 1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
högkostnadsskydd (yrkande 12). Motionärerna föreslår ett basbeloppsan-
knutet högkostnadsskydd där även kommunala avgifter skall inordnas.
Vidare vill motionärerna att regeringen undersöker möjligheten att sätta ett
månadstak, på förslagsvis 500 kronor, för hur mycket sjukvårdsavgifter
som får tas ut i den öppna vården på en och samma månad.
Frågor om högkostnadsskydd har behandlats av utskottet i ett flertal betän-
kanden tidigare, senast i betänkandet 1994/95:SoU3 Äldreomsorg m.m.
Utskottet uttalade där att ett högkostnadsskydd kan behöva övervägas men
att resultatet av pågående utredningar bör avvaktas.
Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation,
HSU 2000, har i uppdrag att analysera patientavgifternas roll inom hälso-
och sjukvården. Även Prioriteringsutredningen har att beakta avgifternas
effekter som prioriteringssystem. Vidare tillsatte regeringen 1993 en ut-
redning med uppgift att se över de olika avgiftssystemen inom handi-
kappområdet. Utredningen (SOU 1995:35) är för närvarande föremål för
remissammanställning i regeringskansliet.
Av Socialstyrelsens skrift Socialstyrelsen följer upp och utvärderar
1994:1 framgår att ungefär var tredje kommun har fastställt ett högsta
avgiftstak för vad en enskild kan betala i kommunala avgifter för äldre-
och handikappomsorg samt för kommunal hälso- och sjukvård. Kommu-
nerna har dock definierat avgiftstak på många olika sätt. Endast ett fåtal
har fastställt ett avgiftstak för den samlade avgiften för boende, kost om-
vårdnad och service.
Socialstyrelsen kommer i oktober 1996 att redovisa uppdraget att kartläg-
ga och analysera kommunala avgifter inom äldre- och handikappområdet.
Utskottets bedömning
Frågor om högkostnadsskydd och avgifter inom
hälso- och sjukvården är under utredning och till
vissa delar även föremål för beredning i rege-
ringskansliet. Utskottet anser att regeringens
ställningstaganden bör avvaktas innan riksdagen
tar något initiativ i dessa frågor. Motion So489 (v)
yrkande 12 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande alternativ inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1994/95:So207 yrkandena 1, 2, 6, 7 och
8,
res. 1 (m)
2. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1994/95:So206 yrkande 5,
res. 2 (m, c, kds)
3. beträffande trygghet inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1994/95:So217 yrkandena 1 och 2,
res. 3 (fp)
4. beträffande hemtjänst för äldre
att riksdagen avslår motion 1994/95:So207 yrkandena 4 och 9,
res. 4 (m, kds)
5. beträffande små väl fungerande vård- och sjukhem
att riksdagen avslår motion 1994/95:So207 yrkandena 10 och 11,
res. 5 (m, c, fp, mp, kds)
6. beträffande äldreboende
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So251 yrkandena 1 och 2
samt 1994/95:So489 yrkande 11,
7. beträffande flyttning av äldre
att riksdagen avslår motion 1994/95:So217 yrkande 4,
res. 6 (fp)
8. beträffande barnkooperativa föräldrahem
att riksdagen avslår motion 1994/95:So253 yrkande 1,
9. beträffande medicinsk kompetens inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So207 yrkandena 5 och
12, 1994/95:So219 yrkandena 3 och 4, 1994/95:So285 yrkande 1
samt 1994/95:So412 yrkande 9,
res. 7 (m, c, kds)
10. beträffande rehabilitering av äldre
att riksdagen avslår motion 1994/95:So489 yrkande 10,
res. 8 (v)
11. beträffande läkemedelsbehandling av äldre
att riksdagen avslår motion 1994/95:So217 yrkande 5,
12. beträffande anhörigvård
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So204 yrkande 6,
1994/95:So207 yrkande 16, 1994/95:So219 yrkande 6,
1994/95:So253 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So274 yrkandena 1
och 2 samt 1994/95:So285 yrkande 2,
res. 9 (m, c, mp, kds)
13. beträffande vård och behandling av demenssjuka
att riksdagen avslår motion 1994/95:So204 yrkandena 1, 2, 3, 4 och
5,
res. 10 (m)
14. beträffande vård i livets slutskede
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So207 yrkandena 13 och
14, 1994/95:So219 yrkande 5, 1994/95:So412 yrkande 10 samt
1994/95:So468 yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5,
15 beträffande äldreombudsman
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So219 yrkande 1 samt
1994/95:So221,
res. 11 (kds)
16. beträffande övergrepp mot äldre
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So217 yrkande 3 samt
1994/95:So244,
17. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motion 1994/95:So219 yrkande 7,
18. beträffande högkostnadsskydd
att riksdagen avslår motion 1994/95:So489 yrkande 12.
Stockholm den 26 oktober 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson
(s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wich-
ne (m), Chatrine Pålsson (kds) Sofia Steiner (s), Charlotta L Bjälkebring
(v) och Eva Julin (mp).
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med "Äldreomsorgen
är" och slutar med "yrkandena avstyrks. " bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de äldre måste få bestämma över sin vardag genom
att på lika villkor få välja mellan olika former av service, vård och boende.
Alternativ äldrevård och äldreomsorg som uppfyller rimliga kvalitetskrav
skall ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt
bedrivna verksamhet. Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen visar
på brister i vård och omsorg. Ädelreformen löste inte heller de organisato-
riska problem som hängde samman med gränsdragningen mellan huvud-
männen. Utskottet anser att finansieringsansvaret för äldrevården skall
hållas samman och skiljas från verksamhetsansvaret. Huvudmannaskapet
för vården skall ses som ett yttersta ansvar för att alla har tillgång till nöd
vändig vård eller omsorg, men verksamheten skall kunna bedrivas av
många olika vårdgivare. Ett huvudmannaskap utformat på detta sätt skall
ligga hos primärkommunerna, anser utskottet. Utskottet föreslår vidare en
VDN-märkning av äldreboendet. I korthet innebär det att man i förväg
skall veta vad varje boendeform _ servicehus, ålderdomshem och grupp-
boende _ innehåller. Den kommunala och landstingskommunala vården
och omsorgen skall sålunda, enligt utskottet, utsättas för konkurrens. Al-
ternativen kan och bör finnas på alla områden som servicehus, ålderdoms-
hem, sjukhem och hemtjänst. Utskottet anser att genom mångfald nås
såväl sociala som ekonomiska fördelar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So207 (m) yrkandena 1, 2,
6, 7 och 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande alternativ inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So207 yrkandena
1, 2, 6, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,
2. Valfrihet inom äldreomsorgen (mom. 2)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson
(m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med "Även motion"
och slutar med "valfrihet avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nu är dags att ge de äldre samma lagstadgade rätt
till valfrihet vad gäller hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boende-
former som gäller inom barnomsorgen. Socialtjänstens företrädare måste
inom ramen för sin myndighetsutövning bedöma huruvida den sökande är
berättigad till serviceinsatser, utifrån de bestämmelser som gäller inom
respektive kommun eller enligt socialtjänstlagens biståndsbestämmelser.
När behovet dokumenterats _ detta kan gälla t.ex. viss hemtjänst eller
boende på ålderdomshem _ skall den enskilde själv ha lagstadgad rätt att
välja.
Den kommunala ekonomiska ersättningen till alternativ verksamhet kan
grundas på liknande principer som de bestämmelser om valfrihet inom
barnomsorgen som infördes under den borgerliga regeringen. Förutsätt-
ningen för valfriheten är självklart att det finns alternativ att tillgå. Alter
nativen kommer att öka om rätten att välja lagregleras.
Regeringen bör utarbeta lagförslag och därefter snarast återkomma till
riksdagen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So206 (m)
yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande valfrihet inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So206 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Trygghet inom äldreomsorgen (mom. 3)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med "Utskottet anser"
och slutar med "yrkandena 1 och 2." bort ha följande lydelse:
Genom Ädelreformen har ansvaret för äldres boende och omsorg enty-
digt förts över på kommunerna. Därmed har grunden lagts för en bättre
äldreomsorg. Trots detta anser utskottet att de äldres ställning nu måste
stärkas ytterligare genom att det i socialtjänstlagen tydligare slås fast vilka
skyldigheter kommunerna har gentemot de äldre. Vidare bör varje kom-
mun och landsting, i enlighet med vad som anförts i motion So 217, upp-
rätta en trygghetsgaranti för äldre inom sitt område. Härigenom får de
äldre ett klart besked om vilken service från äldreomsorgen och sjukvården
som de kan räkna med.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So217 (fp) yrkandena 1
och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande trygghet inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So217 yrkandena
1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an-
fört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 10 som börjar med "Motion So207"
och slutar med "yrkandena avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So207 (m) att kommunerna måste
medverka till flexibla lösningar. Till exempel kan man bilda små arbetslag
där schema och arbetstider läggs efter de äldres behov. Man bör också
kunna anställa en granne eller anhörig efter samma taxa som i övrigt gäller
inom hemtjänsten. Det måste förhindras att kommunerna återgår till att se
hemtjänsten som ett kommunalt monopol. Hemtjänst i enskild regi genom
t.ex. kyrkor, samfund, pensionärsföreningar, bostadsrättsföreningar, bo-
stadsföretag och andra företag måste ses som en välkommen förstärkning.
Denna verksamhet bör med stöd från det allmänna engageras i hem-
tjänstarbetet. Utskottet anser vidare att kontinuiteten i vården är viktig och
att personal som saknar tillräcklig praktisk erfarenhet från arbete i hemmet
bör ha en avslutad utbildning innan den börjar arbeta självständigt.
Utskottet menar också att avgifterna för boende på sjukhem måste änd-
ras. Hänsyn måste tas till att boende på sjukhem inte alltid kan jämföras
med boende på servicehus eller ålderdomshem.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So207 (m) yrkandena 4 och
9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande hemtjänst för äldre
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So207 yrkandena 4
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Små väl fungerande vård- och sjukhem (mom. 5)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson
(m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds)
och Eva Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 11 som börjar med "Utskottet av-
styrker" och slutar "och sjukhem." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So207 (m) att det är fel av kom-
muner och landsting att lägga ned små väl fungerande, såväl offentliga
som privata, sjuk- och vårdhem samtidigt som behovet av vård och omsorg
ökar. Huvudmännen måste utifrån varje vårdhems och sjukhems förut-
sättningar kunna ta ställning till frågan om nedläggning eller fortsatt drift.
små hemliknande vårdhem och sjukhem kan miljön utformas så att hänsyn
tas till de särskilda behov och förutsättningar som de boende har. Genom
mindre sjukhem med god omvårdnad och bra behandling, och utan den
institutionsprägel som stora inrättningar har, kan de äldre patienterna er-
bjudas en mer hemlik miljö
Vad utskottet anfört med anledning av motion So207 (m) yrkandena 10
och 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande små väl fungerande vård- och sjukhem
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So207 yrkandena
10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Flyttning av äldre (mom. 7)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkadet på s. 11 som börjar med " Motion So217"
och slutar med "äldre avstyrks." bort ha följande lydelse:
Beträffande frågan om flyttning av äldre delar utskottet uppfattningen i
motion So217 (fp) att utgångspunkten vid en flyttning måste vara att indi-
viden själv skall få bestämma. De av kommun- och landstingsförbunden
för drygt fem år sedan utfärdade rekommendationerna om flyttning bör
enligt utskottets mening nu utvärderas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So217 (fp)
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande flyttning av äldre
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So217 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Medicinsk kompetens inom äldreomsorgen (mom. 9)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson
(m), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med "Motionärerna
tar" och slutar med "yrkande 9 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Ädelreformen har till en del resulterat i ett byte av vårdkultur inom det
särskilda boendet. Tidigare följdes hälsotillståndet av en läkare som vid
behov ombesörjde vården. I dag är det i huvudsak omsorgspersonal till-
sammans med den äldre som skall avgöra om medicinsk behandling be-
hövs.
Utskottet anser att det är angeläget med en regelbunden läkartillsyn och
att den medicinska kompetensen i de särskilda boendeformerna ses över.
Geriatriken, den medicinska vården av de äldre, måste enligt utskottets
mening lyftas fram och uppvärderas. Med fasta och kontinuerliga läkar-
kontakter ges de äldre en trygghet i den ofta utsatta situation som ett sjuk-
domstillstånd innebär. Utskottet anser att det på varje sjukhem bör finnas
en läkare som har det övergripande ansvaret för hemmet. Denna läkare bör
vara endera en geriatrisk specialistläkare eller en allmänspecialist som har
möjlighet till nära och täta konsultationer med en geriatrisk specialist.
Utskrivning från akutvården sker ibland efter så korta vårdtider att man
tvingas ta in patienten närmast omgående igen. Antalet akutvårdsplatser
får inte fortsätta att minska om det går ut över de äldres behov av sjukvård.
Utskottet anser att en sådan utveckling måste stoppas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So207 (m) yrkandena 5
och 12, So219 ((kds) yrkandena 3 och 4, So285 (c) yrkande 1 och So412
(kds) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande medicinsk kompetens inom äldreomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So207 yrkan-
dena 5 och 12, 1994/95:So219 yrkandena 3 och 4, 1994/95:So285
yrkande 1 samt 1994/95:So412 yrkande 9 som sin mening ger re-
geringen till känna vad utskottet anfört,
8. Rehabilitering av äldre (mom. 10)
Charlotta L Bjälkebring (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med "På rehabilite-
ringsområdet" och slutar med "yrkande 10 avstyrks." bort ha följande
lydelse:
Landstingens sparplaner har gått ut över rehabilitering och omvårdnad
av äldre. Utskottet anser därför att åtgärder nu måste vidtas och mer pengar
satsas för att höja personalens kunskaper om vård och rehabilitering av
gamla. Rehabiliteringsinsatserna måste ses över. Utskottet anser att rege-
ringen också bör ta initiativ för att säkerställa en god standard på de geri-
atriska klinikerna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So489 (v) yrkande 10 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10.beträffande rehabilitering av äldre
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So489 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Anhörigvård (mom. 12)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson
(m), Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds) och Eva Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 17 som börjar med "Socialtjänst-
kommittén har" och slutar med "yrkande 2 avstyrks." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det är inte de anhöriga som är ett komplement till den
offentliga vården av äldre, som det en gång uttryckts, utan tvärtom. Den
omsorg som de anhöriga står för har stor betydelse för de äldres sociala
välbefinnande och livskvalitet. Kommunerna bör ges ett tydligare ansvar
för stödet till anhöriga. Anhörigstödet skall ges samma lagstöd i Social-
tjänstlagen som hemtjänsten och färdtjänsten. Utskottet anser vidare att
anhörigvårdarnas situation måste kartläggas och de anhöriga ges ett avse-
värt bättre stöd både moraliskt och ekonomiskt. Ekonomisk kompensation
skall erhållas motsvarande anställning inom hemtjänsten.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So204 (m) yrkande 6,
So207 (m) yrkande 16, So219 (kds) yrkande 6, So253 (mp) yrkandena 2
och 3, So274 (kds) yrkandena 1 och 2 och So285 (c) yrkande 2 bör riksda-
gen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande anhörigvård
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So204 yrkande
6, 1994/95:So207 yrkande 16, 1994/95:So219 yrkande 6,
1994/95:So253 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So274 yrkandena 1
och 2 och 1994/95:So285 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 18 som börjar med "Utskottet anser"
och slutar med "och 5 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So204 (m) att det är viktigt att
varje demensfall utreds och att en diagnos ställs. Medicinering och om-
vårdnad måste anpassas efter den demenssjuke. Slutligen måste demens-
forskningen göras attraktiv och ges tillräckliga ekonomiska medel. Utskot-
tet anser det angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på detta
område.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So204 (m) yrkandena 1,
2, 3, 4 och 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande vård och behandling av demenssjuka
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So204 yrkandena
1, 2, 3, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ut-
skottet anfört,
11. Äldreombudsman (mom. 15)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med "Utskottet vid-
håller" och slutar med "och So221 (m)." bort ha följande lydelse:
En av samhällets mest angelägna uppgifter är ansvaret för omsorgen och
för vården av de äldre, främst de som har svårt att tydliggöra sina behov.
Att klara den uppgiften är ett grundläggande krav på ett humant samhälle.
För att ta till vara de äldres intressen och bevaka att gamla inte diskrimi-
neras bör enligt utskottet en äldreombudsman eller ett äldreombudsämbete
inrättas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So219 (kds) yrkande 1
och So221 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande äldreombudsman
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So219 yrkande 1 och
1994/95:So221 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,