I betänkandet behandlas ungeför 80
motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1995 om olika hälso- och
sjukvårdsfrågor samt en motion med
anledning av regeringens skrivelse
1995/96:15 om redogörelsen för
behandlingen av riksdagens skrivelser
till regeringen, vilken överlämnats av
konstitutionsutskottet.
Samtliga motionsyrkanden utom ett
avstyrks. Utskottet föreslår ett
tillkännagivande till regeringen med
anledning av en motion om andlig
kränkning. Utskottet saknar i dag
tillräckligt underlag för att ta
ställning till de svåra frågor som
aktualiseras i motionen nämligen om
psykiska problem som drabbar människor
som frigjort sig eller stötts ut från
rörelser som de hamnat i stark
beroendeställning till. Utskottet anser
därför att regeringen på lämpligt sätt
bör kartlägga omfattningen av dessa
problem och de motreaktioner de skapar.
Vid kartläggningen måste yttrande- och
religionsfrihetsfrågor beaktas. Detta
kan vara en grannlaga uppgift. I
sammanhanget bör, enligt utskottet,
utredas dels hur problemen kan
förebyggas, dels vilket stöd och vilken
hjälp, vård och behandling som bör kunna
erbjudas. I sammanhanget bör också
övervägas hur kunskaper och erfarenheter
på detta område kan spridas till alla
berörda med bevarad respekt för
religions- och yttrandefriheten.
Till betänkandet har fogats 14
reservationer och ett särskilt yttrande.
Motioner
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:So207 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring,
1994/95:So219 av Alf Svensson m.fl.
(kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de små sjukhusens betydelse,
1994/95:So223 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande insatser riktade
mot flickor och kvinnor samt mödra-
barnhälsovårdens ansvar,
1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjliga system för
kvalitetskontroller och
kvalitetssäkringar,
1994/95:So402 av Sten Andersson och
Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en
utredning rörande rätten till dödshjälp
med beaktande av medicinska, juridiska,
etiska och allmänmänskliga synpunkter.
1994/95:So404 av Sten Andersson och
Wiggo Komstedt (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär utredning
av möjligheten att upprätta ett
juridiskt bindande "livstestamente".
1994/95:So406 av Barbro Westerholm (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utredning om hur
andlig kränkning med dess hälsomässiga
följder skall kunna förebyggas och
åtgärdas samt hur människor som utsatts
för sådan kränkning skall kunna få
hjälp.
1994/95:So412 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetskontroll och
kvalitetssäkringssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ackrediteringssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om den förebyggande hälsovården,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ambulanspersonal
med hög kompetens,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de små sjukhusens betydelse,
1994/95:So413 av Chatrine Pålsson och
Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stärka länsdelssjukhusens
roll,
2. att riksdagen hos regeringen begär
att en utredning tillsätts för att göra
en översyn av sjukhusstrukturen.
1994/95:So419 av Juan Fonseca (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrares hälsa.
1994/95:So422 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utredning av hur
gentekniken riskerar att komma till
användning i rashygieniskt syfte,
4. att riksdagen hos regeringen begär
lagförslag som omfattar förbud att söka,
efterfråga och använda information om
människors gener vid anställnings- och
antagningsförfaranden,
5. att riksdagen hos regeringen begär
lagförslag som omfattar förbud att söka,
efterfråga eller använda information om
människans gener vid
försäkringsförfaranden och
bankkontakter,
6. att riksdagen hos regeringen begär
lagförslag som omfattar förbud att
utlämna information om enskilda
människors genuppsättning.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande insatser,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolhälsovården,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om egenvården,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sällsynta sjukdomstillstånd,
11. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors hälsa,
12. att riksdagen hos regeringen begär
att Hälso- och sjukvårdsutredningen får
tilläggsdirektiv för att studera nya
styrsystem i hälso- och sjukvården,
14. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om omvårdnad och
omvårdnadsforskning,
16. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetssäkring i vården,
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om forsknings- och
utvecklingsarbete.
1994/95:So424 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalens möjligheter till
utveckling i ett försäkringsbaserat
vårdsystem,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadskontroll i en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och utveckling,
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetskontroll i hälso-
och sjukvården,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en sammanhållen vård.
1994/95:So426 av Kerstin Heinemann (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning om och behandling
av lymfödem.
1994/95:So427 av Siw Persson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om resurser för forskning och
utveckling inom det psykologiska
metodområdet, framför allt psykologiska
test.
1994/95:So431 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en enhetlig
taxa för läkare och barnmorskor vad
gäller preventivmedelsrådgivning och
förskrivning av preventivmedel i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So432 av Birgitta Carlsson (c)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om förebyggande hälsovård.
1994/95:So433 av Barbro Johansson m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att
forskningen inom farmakologi snarast bör
inrikta sig på att bestämma
doseringsmallar för medicin till kvinnor
baserade på den kvinnliga kroppen.
1994/95:So436 av Bo Nilsson m.fl. (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till en
förbättrad epilepsivård,
2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till snabba åtgärder för att
förbättra livssituationen för personer
med epilepsi,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad utbildning av
specialistneurologer.
1994/95:So437 av Barbro Westerholm m.fl.
(fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av
taxesättningen för
preventivmedelsrådgivning.
1994/95:So438 av Isa Halvarsson och
Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska internationella
insatser för att få slut på kvinnlig
könsstympning,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av aktiva åtgärder mot
kvinnlig könsstympning.
1994/95:So441 av Ragnhild Pohanka m.fl.
(mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsfinansiering av
sjukvården,
2. att riksdagen hos regeringen begär
en utredning om alternativ
sjukvårdsfinansiering enligt vad i
motionen anförts.
1994/95:So445 av Gullan Lindblad m.fl.
(m, s, fp, kds)
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjuksköterskans, barnmorskans
m.fl. yrkesgruppers kompetens,
1994/95:So451 av Stig Sandström m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen i enlighet med vad i
motionen anförts hos regeringen begär
förslag till inrättandet av en från
hälso- och sjukvården fristående statlig
ombudsmannainstitution,
Patientombudsmannen,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala
ombudsmannaexpeditioner,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser för att
bistå psykvårdens och långvårdens
patienter vid deras anmälningar mot
vårdpersonal,
4. att riksdagen hos regeringen begär
en översyn av rutinerna vid
journalföring inom hälso- och sjukvården
enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvidgning av
ramen för disciplinära sanktioner
kopplat till ekonomiska ersättningar vid
felbehandlingar och övergrepp inom hälso-
och sjukvården,
7. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om anmälan och disciplinpåföljd
för mobbning vårdpersonal emellan för
att förhindra att patienter drabbas,
8. att riksdagen hos regeringen begär
en förlängning av preskriptionstiderna
för anmälan av felbehandling/övergrepp
inom hälso- och sjukvården.
1994/95:So457 av Elisabeth Fleetwood (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förbättra
informationen om bullerskador och
tinnitus.
1994/95:So470 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen til känna vad i motionen
anförts om HSF-modellen.
1994/95:So478 av Birgitta Hambraeus (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja
alternativ sjukvård.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl.
(kds) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot ätstörningar som
anorexi och bulimi,
36. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förebygga
och behandla malignt melanom,
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att låta
producenter och importörer betala en
avgift för att finansiera de kostnader
som deras verksamheter skapar,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skatt/avgifter skall tas
ut från de verksamheter som orsakar
vårdkostnader, för att delfinansiera det
förebyggande arbetet, vård, förbättrad
omvårdnad och rehabilitering,
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om områdesbaserad bevakning av
ohälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kartläggning av riskmiljöer,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om målinriktade insatser för att
förebygga stora folksjukdomar,
4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om aktiv hälsoupplysning,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av vissa grupper
framför allt barn, ungdomar och kvinnor,
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiska styrmedel för att
förbättra folkhälsan,
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftstak i sjukvården,
1994/95:So499 av Ragnhild Pohanka och
Thomas Julin (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att läkare med
utbildning i ortopedisk medicin bör
erhålla specialistkompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att
specialistvårdstaxan bör anpassas så att
läkare kan ge patienterna ekonomisk
möjlighet att tillgodogöra sig
ifrågavarande behandling,
4. att riksdagen beslutar att en
statlig vidareutbildning för
sjukgymnaster i ortopedisk medicin
inrättas.
1994/95:Ub608 av Stig Sandström m.fl.
(v) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av och
resurser för forskning och utveckling
inom det psykologiska metodområdet,
särskilt psykologiska test.
1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kds) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning om kvinnlig
könsstympning.
1994/95:A270 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om fri etableringsrätt inom
vårdsektorn.
1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om återställandet av större
etableringsfrihet inom områdena vård och
omsorg,
10. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att det vid
behandlingen av anorexi och bulimi finns
vårdplatser med stor kontinuitet i
vårdlaget och personal med olika
kompetenser samt att
informationsinsatserna intensifieras,
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) vari yrkas
32. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jämställdhetsperspektivet
måste belysas i HSU 2000,
33. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning om kvinnors hälsa
där kvinnor utgör normen,
38. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om anorexi och bulimi.
Motion med anledning av regeringens
skrivelse 1995/96:15 Redogörelse för
behandlingen av riksdagens skrivelser
till regeringen, vilken överlämnats av
konstitutionsutskottet
1995/96:K15 av Barbro Westerholm (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagreglering av gentester,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av
Socialdepartementets och
Arbetsmarknadsdepartementets arbete med
gentester och genetisk sekretess,
3. att riksdagen hos regeringen begär
att den utan dröjsmål skall återkomma i
ärendet.
Utskottet
Sjukvårdens finansiering, organisation
och inriktning m.m.
Finansiering m.m.
I motion So207 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om
en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring (yrkande 3).
Motionärerna anser att välfärdspolitiken
måste reformeras. Utgångspunkten måste
vara ett system med gemensam
finansiering men där resurserna styrs
mot de reella behoven och i stor
utsträckning följer de val som den
enskilde träffar. Motionärerna anför att
en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring ger alla rätt till
valfri sjukvård utan att det kostar den
enskilde något extra.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) finns ett liknande yrkande (yrkande
2). I yrkande 4 begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadskontroll i en allmän
obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Den
allmänna och obligatoriska
sjukvårdsförsäkringen skapar
effektivitet genom konkurrens på alla
nivåer. Patienten sätts i centrum och
kvaliteten blir ett konkurrensmedel. Ett
ökat inslag av avgiftsfinansiering
garanterar samtidigt en god
kostnadskontroll. Avgiftsfinansieringen
bör även i framtiden kombineras med
högkostnadsskydd för dem som är i behov
av mycket vård, heter det i motionen.
I motion So485 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att låta
producenter och importörer betala en
avgift för att finansiera de kostnader
som deras verksamheter skapar (yrkande
2). Vidare begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skatt/avgifter skall tas
ut på de verksamheter som orsakar
vårdkostnader, för att delfinansiera det
förebyggande arbetet, vård, förbättrad
omvårdnad och rehabilitering (yrkande
3). Motionärerna nämner som exempel
kemikalier, trafik, alkohol och tobak.
I motion So441 av Ragnhild Pohanka
m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsfinansiering av
sjukvården (yrkande 1) samt att
riksdagen hos regeringen begär en
utredning om alternativ
sjukvårdsfinansiering enligt vad i
motionen anförts (yrkande 2).
Motionärerna anför att finansieringen av
sjukvården blir allt svårare att ordna.
Det är därför nödvändigt att undersöka
nya möjligheter att finna tillskott till
finansieringen. Ett naturligt sätt är
att låta verksamheter med uttalad
riskexponering betala den
sjukvårdskostnad som verksamheten i
fråga orsakar. Hit hör, enligt
motionärerna, t.ex. industrin, trafiken
(bil, tåg, flyg, buss), militär
verksamhet, viss sportverksamhet
(motorsporttävlingar, utförsåkningar på
skidor, skytte, sportflyg etc.). Dessa
verksamheter måste då genom ett utökat
försäkringsskydd gardera sig mot och
utjämna riskerna med sin verksamhet. Det
finns, enligt motionärerna, även andra
möjligheter genom avgifter och skatter
att göra denna delfinansiering och här
behövs en utredning, då problematiken är
komplicerad.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
ekonomiska styrmedel för att förbättra
folkhälsan (yrkande 8). Motionärerna
anser att tobaken, alkoholen och
trafiken skall ta ett större ansvar för
att täcka sjukvårdens kostnader.
Motionärerna anser att man även kan
tänka sig att använda skatte- eller
avgiftsinstrument för att bekämpa
ohälsosamma företeelser som ställer till
skador på längre sikt, t.ex. överdrivet
övertidsuttag som leder till onaturliga
påfrestningar eller våldsvideor som kan
skapa psykiska störningar. I yrkande 13
av samma motionärer begärs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgiftstak i sjukvården.
Enligt motionärerna skall all sjukvård
ha låga avgifter som är så lika som
möjligt över hela landet.
Rekommendationer om avgiftstak bör kunna
utfärdas av Landstingsförbundet och
regeringen efter förhandlingar.
Fri etableringsrätt
I motion A270 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (båda m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad
i motionen anförts om fri
etableringsrätt inom vårdsektorn
(yrkande 10). Motionärerna anser att en
del av det arbete som i dag utförs inom
den offentliga sektorn, ofta i monopol,
bör utväxlas till en privat
tjänstesektor. Motionärerna anser att
fri etableringsrätt för t.ex. läkare,
tandläkare och sjukgymnaster bör
återinföras och att andra grupper, t.ex.
barnmorskor och sjuksköterskor, bör ges
samma rätt.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om
personalens möjligheter till utveckling
i ett försäkringsbaserat vårdsystem
(yrkande 3). Motionärerna anser att
effekterna av den etableringsfrihet inom
vissa gränser som den förra regeringen
tillät har givit patienten möjlighet att
välja mellan flera vårdgivare men även
för sjukvårdsanställda att välja mellan
flera arbetsgivare, offentliga såväl som
enskilda. Konkurrenssituationen har
inneburit vinster i form av bättre
kvalitet i vården, större möjligheter
till kostnadsjämförelser och större
möjligheter för personal inom vården att
förverkliga sina idéer.
I motion A802 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
återställandet av större
etableringsfrihet inom områdena vård och
omsorg (yrkande 3). Motionärerna anför
att den nuvarande regeringens
återställare inom detta område begränsar
kvinnors möjligheter att ta egna
initiativ och utveckla verksamheter inom
vård och omsorg efter eget huvud och
kompetens.
Kvalitetskontroll m.m.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om
kvalitetskontroll i hälso- och
sjukvården (yrkande 6). Motionärerna
anför att för att garantera alla en god
sjukvård förutsätts det finnas en god
kvalitetskontroll. De framhåller att med
ökad valfrihet följer ökad kvalitet. I
ett system där vårdgivare fritt
konkurrerar om patienterna tvingas de
hålla en hög kvalitet. Patientens frihet
att välja vårdgivare bör, enligt
motionärerna, kombineras med ett
ackrediteringssy-stem för alla
vårdgivare. Dessutom borde alla som
bedriver sjukvård ha ett väl fungerande
kvalitetssäkringssystem, heter det i
motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs också ett tillkännagivande
om kvalitetssäkring i vården (yrkande
16). Motionärerna anför att för att
säkra kvaliteten i vården fordras att
personalen har aktuell utbildning, att
journalföringen fungerar liksom andra
informationssystem samt att patienterna
får adekvat information för att kunna
sköta sin behandling. Motionärerna anser
att ansvaret för olika dataregister med
statistik på nationell nivå inom olika
specialiteter måste läggas fast.
Läkemedelsverkets roll för att
åstadkomma en optimal
läkemedelsanvändning bör också
understrykas. När det gäller de
medicinsk-tekniska produkterna och deras
risker bör det enligt motionärerna
lagstadgas om ett utökat skydd.
I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kds) begärs tillkännagivanden om
kvalitetskontroll och
kvalitetssäkringssystem (yrkande 1) samt
om ackrediteringssystem (yrkande 2).
Motionärerna anser att
kvalitetssäkringsarbetet måste påskyndas
och konkretiseras. Vid
organisationsförändringar är det viktigt
att ha kontroll över att vården är av
samma höga kvalitet och att den ges på
lika villkor. Om patientens ställning
skall stärkas måste valfriheten ges en
reell innebörd. Patienten måste få
information om kvaliteten hos olika
vårdgivare. Motionärerna anser att
särskilda kvalitetsrevisorer bör
utbildas för att granska vårdens
medicinska och omvårdnadsmässiga
kvalitet. I landstingens kvalitetsarbete
bör även etikfrågor och
prioriteringsdiskussioner vara ett
viktigt inslag. Motionärerna anser också
att ett ackrediteringssystem bör införas
på nationell eller regional nivå
innebärande en godkändstämpel som en
kvalitetsgaranti.
I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om möjliga system för
kvalitetskontroller och
kvalitetssäkringar (yrkande 5).
Motionärerna vill garantera rätt till
kvalitet när det gäller tjänster,
omvårdnad och vård.
Folkhälsa och förebyggande vård m.m.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
sammanhållen vård (yrkande 8).
Motionärerna anser att i ett
försäkringssystem finns bättre
förutsättningar att samordna sjukvård,
social service och omsorg samt
rehabilitering. Den förebyggande vården
bör stimuleras. Den har fått en allt
viktigare roll, nämligen att förebygga
ohälsa och vinna hälsa. Mödra- och
barnhälsovården är bra exempel på hur
effektiv förebyggande vård kan vara,
enligt motionärerna. Folkhälsoarbetet är
också viktigt. Samarbete måste utvecklas
mellan den öppna och slutna vården för
att skapa kvalitet och effektivitet i
vårdkedjan, heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
förebyggande insatser (yrkande 5).
Motionärerna anför att mycket återstår
att göra både inom hälso- och sjukvården
och samhället i stort för att skapa
förutsättningar för en bättre folkhälsa.
Här behöver kommuner, landsting, olika
statliga organ och enskilda
organisationer samt arbetsgivare
samarbeta och lokala handlingsprogram
utformas. Barnhälsovården har en viktig
roll. Åtgärder behövs för att stoppa
ökningen av de psykosociala problemen
och allergierna. Det är viktigt att
arbeta aktivt med att begränsa rökningen
och missbruket av alkohol och narkotika,
heter det i motionen. I yrkande 6 av
samma motionärer begärs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolhälsovården. Motionärerna
anser att undervisning i folkhälsofrågor
måste bli en obligatorisk del av
skolschemat samt att skolhälsovården bör
ta en aktiv del i denna undervisning. I
yrkande 8 av samma motionärer begärs att
riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om egenvården.
Motionärerna anför att satsningarna på
förebyggande hälsovård ledde till att
man i mitten av 1970-talet också insåg
vikten av att förmedla kunskap till
allmänheten om hur man själv kan
behandla enklare sjukdomstillstånd. Med
ökad kunskap om vad man kan klara själv
och när man behöver besöka hälso- och
sjukvården ökar patientens trygghet och
självkänsla. Detta är, menar
motionärerna, en utveckling som måste
stödjas och vidareutvecklas.
I motion So223 av samma motionärer
begärs att riksdagen skall ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om
förebyggande insatser riktade mot
flickor och kvinnor samt mödra- och
barnhälsovårdens ansvar (yrkande 21).
Motionärerna anför att det är särskilt
viktigt med ett effektivt förebyggande
arbete riktat till flickor och kvinnor.
Skolan och ungdomsmottagningarna har en
viktig roll i att förmedla en mer riktad
information än vad som sker i dag, heter
det i motionen. Motionärerna anför att
hälso- och sjukvården möter kvinnor som
söker för olika somatiska och psykiska
besvär som egentligen är att tillskriva
alkoholproblem. Mödra- och
barnhälsovården bör känna ett särskilt
ansvar för det förebyggande arbetet med
tanke på det väntade eller nyfödda
barnet.
I motion So432 av Birgitta Carlsson (c)
hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
förebyggande hälsovård (yrkande 2).
Motionären anför att den förebyggande
hälsovården skall ges hög prioritet och
bedrivas i bred samverkan med
myndigheter och organisationer. Det är
väsentligt att större uppmärksamhet
riktas mot alkoholmissbruk och
användning av droger och tobak. Även
åtgärder för att minska beroende och
missbruk av läkemedel och anabola
steroider är av stor betydelse.
I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kds) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om
den förebyggande hälsovården (yrkande
3). Motionärerna anför att en
förutsättning för ett framgångsrikt
förebyggande hälsovårdsarbete är att det
finns kunskap om de nära sambanden
mellan samhällsklimat, livsstil och
ohälsa. När resurserna till den
gemensamma sektorn krymper och problem
som familjesplittring ökar kan det leda
till en otrygghet i samhället. Detta
kan i sin tur orsaka en ny typ av
sjukdomar, s.k. tillitsjukdomar.
Tilliten och gemenskapen i samhället
måste återställas därför att dessa
faktorer på ett avgörande sätt påverkar
hälsa och välbefinnande, heter det i
motionen.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
områdesbaserad bevakning av ohälsa
(yrkande 1). Motionärerna anför att
förebygga är bättre än att bota.
Folkhälsoarbetet bör därför prioriteras.
Vid områdesbaserad bevakning av ohälsa
kan man följa hälsotillståndet inom
olika grupper av befolkningen och slå
larm om det förekommer en ökning av
sjukdomar och skador som har samband med
yttre faktorer. Vidare hemställs om en
kartläggning av riskmiljöer (yrkande 2).
I motionen exemplifieras hälsofarliga
arbetsplatser, hälsofarliga lokaler,
luftföroreningar, skadligt buller och
miljöer med hög olycksrisk. Motionärerna
hemställer också om målinriktade
insatser för att förebygga stora
folksjukdomar (yrkande 3). Motionärerna
exemplifierar med cancer, allergier,
diabetes och kvalificerad beredskap för
smittskyddsverksamheten. Vidare begär
motionärerna ett tillkännagivande om
aktiv hälsoupplysning som använder sig
av pedagogiska metoder som når även
socialt utsatta grupper, exempelvis
grupper med språksvårigheter (yrkande
4). Motionärerna hemställer också om att
vissa gruppers hälsa prioriteras
(yrkande 5). Särskilda hälsoprogram bör
utformas för barns, ungdomars och
kvinnors hälsa. Sammanfattningsvis anser
motionärerna att regeringen måste ta ett
övergripande folkhälsoansvar och
organisera det nationella
folkhälsoarbetet på ett ändamålsenligt
sätt. I dag är arbetet uppsplittrat på
flera händer. Arbetet med återkommande
nationella folkhälsorapporter bör
återupptas, heter det i motionen.
I motion So419 av Juan Fonseca (s)
begärs att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
invandrares hälsa. Motionären anför att
invandrarnas speciella utsatthet
arbetsmarknadsmässigt, ekonomiskt och
socialt med all sannolikhet inverkar
negativt på invandrarnas hälsa. För att
komma till rätta med invandrarnas
hälsosituation behövs det gemensamma
ansträngningar från hela samhället och
dess institutioner. Att arbeta för
invandrarnas integrering i det svenska
samhället är en viktig del i arbetet för
att förbättra invandrarnas
hälsosituation. Motionären föreslår att
t.ex. Folkhälsoinstitutet får direktiv
av regeringen för att utveckla särskilda
program riktade till invandrare och
flyktingar i Sverige. Motionären anser
att hälsoupplysningspersonal med olika
etnisk bakgrund bör anlitas. Samarbete
med invandrarorganisationer bör inledas
heter det i motionen.
I motion So457 av Elisabeth Fleetwood
(m) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att förbättra informationen
om bullerskador och tinnitus. Motionären
anför att det finns skäl att förbättra
informationen om riskerna för
bullerskador, även de som kan uppstå vid
fritidssysselsättningar. Många ungdomar
tillbringar mycket av sin fritid med
synnerligen kraftiga ljud i form av
musik vid användande av
stereoanläggningar, freestylar, besök på
diskotek eller rockgalor av skilda slag.
Särskilda insatser måste, enligt
motionären, göras från många håll för
att reducera riskerna för handikappande
hörselskador. Skolan är utöver hemmen
den viktigaste ungdomsmiljön där
information kan spridas. Massmedier av
skilda slag borde kunna medvetandegöras
om fenomenet och bidra till att
förhindra onödiga skador. Motionären
anser att det vore lämpligt att
information kunde samlas, bearbetas och
spridas vidare av flera skilda organ
t.ex. Socialstyrelsen, landstingen,
skolväsendet och medierna. Det behövs
säkerligen inte några nya ekonomiska
resurser för detta heter det i motionen,
utan främst ett ökat medvetande och
rationellt agerande.
Forskning och utveckling
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling (yrkande 5).
Motionärerna anför att forskning och
utveckling är av utomordentlig vikt för
sjukvården - såväl medicinsk forskning
som omvårdnadsforskning. Forskning och
utveckling höjer kvaliteten i vården.
Forskning och utveckling är en i
huvudsak statlig angelägenhet. Statlig
finansiering av forskning och utveckling
ställer krav på prestation.
Forskningsanslag bör därför vara
riktade, dvs. projektbaserade. Medicinsk
rationalisering skall utföras och
finansieras av sjukvårdsproducenterna,
heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs också ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen
anförts om forsknings- och
utvecklingsarbete (yrkande 17).
Motionärerna anför att det nära
samarbetet mellan universiteten och den
sjukvårdande verksamheten samt med
läkemedelsindustrin och den medicinsk-
tekniska industrin har bidragit verksamt
till detta. Garantier måste skapas så
att denna samverkan och höga
forskningsaktivitet kan fortsätta trots
det trängda ekonomiska läget.
Motionärerna anser också att det är
viktigt att utrymme skapas för
epidemiologisk och hälsoekonomisk
forskning samt att riskforskningen
utvecklas.
Samma motionärer begär också att
riksdagen ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om omvårdnad och
omvårdnadsforskning (yrkande 14).
Motionärerna anför att omvårdnadens
betydelse i hälso- och sjukvården har
uppmärksammats alltmer under de senaste
decennierna. Omvårdnaden och dess
betydelse för patienternas
tillfrisknande får inte försummas i det
förändringsarbete som nu pågår inom
hälso- och sjukvården. Motionärerna vill
därför understryka vikten av
utvecklingsarbete och
omvårdnadsforskning som ett par av de
viktigaste medlen för att påverka
omvårdnadsarbetet och därmed hela hälso-
och sjukvårdens inriktning och innehåll.
Sjukhusstruktur och kompetensfrågor
I motion So219 av Alf Svensson m.fl.
(kds) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om de små sjukhusens betydelse
(yrkande 2). Motionärerna anser att det
är naturligt att låta de mindre
sjukhusen vara basen för den
medborgarnära sjukvården. Detta är
särskilt viktigt i ett land som Sverige
som är geografiskt stort men relativt
glest befolkat. Motionärerna anser att
de små sjukhusen i många fall är en
nödvändig resurs för att garantera hela
befolkningen tillgänglighet och en
grundläggande hälso- och sjukvård på
lika villkor. Tillgängligheten är också
en faktor för de äldre. Däremot är det,
enligt motionärerna, inte nödvändigt att
alla sjukhus behåller alla sina
specialiserade kliniker och aktiviteter.
I motion So412 av Chatrine Pålsson
m.fl.( kds) finns ett liknande yrkande
(yrkande 8).
I motion So413 av Chatrine Pålsson och
Rose-Marie Frebran (båda kds) begärs att
riksdagen skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
stärka länsdelssjukhusens roll (yrkande
1) I yrkande 2 i samma motion hemställer
motionärerna att riksdagen hos
regeringen begär att en utredning
tillsätts för att göra en översyn av
sjukhusstrukturen. Motionärerna anför
att det är sjukvårdens mest angelägna
uppgift att finna en vårdstruktur som
håller för högt ställda medicinska
kvalitetskrav och som samtidigt är
kostnadseffektiv och praktisk. Det kan
troligen bäst ske genom att man bygger
vidare på samverkan mellan primärvård,
länsdelssjukvård och regionvård. För att
pröva denna och andra modeller föreslås
att en särskild utredning tillsätts
för att se över sjukhusstrukturen.
I motion So412 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kds) begärs också ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen
anförts om vikten av ambulanspersonal
med hög kompetens (yrkande 7).
Motionärerna anför att
ambulanssjukvården är en viktig del av
akutvården. Vid svåra olyckor är det
viktigt med snabbt och kvalificerat
omhändertagande direkt vid
olycksplatsen. Därför eftersträvas
ambulanspersonal med hög kompetens,
akutbilar med utbildad anestesipersonal
och läkarbemannade ambulanshelikoptrar.
I motion So445 av Gullan Lindblad m.fl.
(m, s, fp, kds) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjuksköterskans, barnmorskans
m.fl. yrkesgruppers kompetens (yrkande
1). I motionen anförs att det finns en
utvecklingspotential inom gruppen
sjuksköterskor och barnmorskor som kan
tas till vara på ett bättre sätt än i
dag. Motionärerna anför att
sjuksköterskor och barnmorskor inom den
svenska sjukvården har en betydligt
större självständighet i sitt
yrkesutövande än vad sjuksköterskor har
i många andra länder. De utför många
fler avancerade medicinska uppgifter än
sina kolleger i andra länder och tar
mycket ofta ställning till olika
sjukdomstillstånd. Detta gäller inte
minst distriktssköterskorna. Det är av
stor vikt att all denna kompetens tas
till vara fullt ut även i framtiden,
heter det i motionen.
Tilläggsdirektiv till HSU 2000
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär att Hälso- och
sjukvårdsutredningen får
tilläggsdirektiv för att studera nya
styrsystem i hälso- och sjukvården
(yrkande 12). Motionärerna anför att nya
styrsystem inom sjukvården, t.ex.
Bohusmodellen, Stockholmsmodellen och
Dalamodellen, lett till att medborgarna
fått mer valuta för skattepengarna. Det
finns därför, enligt motionärerna, goda
skäl att fortsätta att utveckla arbetet
med dessa nya modeller och lära av såväl
goda som dåliga erfarenheter av
utvecklingsarbetet. Motionärerna anser
att hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU
2000) bör få tilläggsdirektiv om detta.
I motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl.
(c) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
jämställdhetsperspektivet måste belysas
i HSU 2000 (yrkande 32). Motionärerna
anför att jämställdhetsperspektivet
saknas i direktiven. De anser att HSU
bör ges direktiv om att belysa
könsskillnader och utgå från
kvinnoperspektivet. I annat fall blir
det generellt och mannen norm, och allt
annat avvikande , heter det i motionen.
I motion So470 av Bertil Persson (m)
begärs också ett tillkännagivande om
tilläggsdirektiv till HSU 2000 om att
också utvärdera den s.k. HSF-modellen
(en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring i kombination med en
kapiteringsersättning till
vårdproducenterna).
Bakgrund och tidigare behandling
Hösten 1994 behandlade utskottet ett
sjuttiotal motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1994 om olika
hälso- och sjukvårdsfrågor i betänkandet
1994/95:SoU2. Utskottet avstyrkte
samtliga motionsyrkanden bl.a. med
hänvisning till att riksdagen inte borde
föregripa regeringens kommande förslag
på området. Utskottet hänvisade bl.a.
till att den under hösten 1994
nytillträdda regeringen hade aviserat
att den pågående Hälso- och
sjukvårdsutredningen snabbt skulle
kartlägga tillståndet i sjukvården och
föreslå åtgärder för förbättringar och
effektiviseringar.
I budgetpropositionen 1994/95:100 bil. 6
redovisade regeringen (s. 94-117) mål
och inriktning för hälso- och
sjukvården, utveckling i nuvarande hälso-
och sjukvårdssystem, vidtagna och
planerade åtgärder samt arbetsläget för
pågående utredningar på hälso- och
sjukvårdsområdet. Regeringen redovisade
också vad som pågår inom
folkhälsoarbetet, verksamhetsuppföljning
och kvalitetssäkring, förnyelsearbete,
resursfrågor, ekonomi- och
styrningsfrågor, primärvården m.fl.
områden.
Den förra regeringen tillkallade i
början av år 1992 en parlamentarisk
kommitté (HSU 2000, S 1992:04) med
uppdrag att dels analysera hälso- och
sjukvårdens resursbehov fram till år
2000, dels överväga hur hälso- och
sjukvården borde finansieras och
organiseras på den övergripande
samhällsnivån. Kommitténs överväganden
skulle enligt direktiven (dir. 1992:30)
grundas på en analys och värdering av i
första hand tre olika finansierings- och
organisationsmodeller - en reformerad
landstingsmodell, en modell där hälso-
och sjukvårdens samtliga resurser läggs
hos primärvården samt en modell där
resurserna samlas hos en eller flera
försäkringsgivare.
Den nuvarande regeringen beslutade
tilläggsdirektiv i december 1994 (dir.
1994:152). I direktiven anges följande
under rubriken Sammanfattning av
uppdraget.
Kommittén skall bl.a. överväga
- åtgärder som kan vidtas för att stärka
patientens ställning i hälso- och
sjukvården,
- hälso- och sjukvårdens resursbehov fram
till år 2010 och särskilt beakta
den demografiska utvecklingens
betydelse för de äldres behov av
hälso- och sjukvård,
- formerna för den statliga styrningen
inom hälso- och sjukvården och
vilka avvägningar som bör göras
mellan generella och riktade finansiella
styrinstrument samt finansiella och
andra styrinstrument,
- erfarenheterna av de nya former för
styrning och organisation av hälso-
och sjukvården som tillämpas av
sjukvårdshuvudmännen,
- kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i
öppenvård,
- läkemedelsförmånen inklusive nuvarande
högkostnadsskydd för sjukvård
i öppenvård och läkemedel.
Vidare anförs bl.a. följande (s. 5-6).
Kommitténs fortsatta arbete skall ha
följande utgångspunkt och inriktning.
Kommitténs överväganden och förslag
skall utgå från dagens system med
landsting och kommuner som finansiärer
och tillhandahållare av hälso- och
sjukvård. Kommittén skall ta del av de
förslag om den offentliga verksamhetens
uppbyggnad och indelning på regional
nivå som Regionberedningen (C 1992:06)
kommer att redovisa i sitt
slutbetänkande i början av år 1995. I
det sammanhanget bör särskilt
uppmärksammas att den geografiska
indelningen på regional nivå är utformad
så att kraven på en hög kvalitet i
vården, en effektiv resursanvändning och
medborgarnas möjlighet att påverka
verksamheten genom den demokratiska
processen tillgodoses.
En annan utgångspunkt skall vara att
systemet är förenligt med
sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar
för vården enligt hälso- och
sjukvårdslagen och ge möjligheter att
styra sjukvårdens kostnadsutveckling.
Som ett led i detta har
finansieringsansvaret för ersättningarna
till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster förts över till
sjukvårdshuvudmännen från år 1994. I ett
nästa steg bör sjukvårdshuvudmännen ges
ett samlat kostnadsansvar för läkemedel.
I anslutning till detta finns det skäl
att göra en översyn av det samlade
förmånssystemet för läkemedel och se
över utformningen av högkostnadsskyddet.
Den kommunala sektorn är av
grundläggande betydelse för välfärd,
samhällsekonomi och tillväxt. Staten har
ett ansvar för att sektorn tillförsäkras
rimliga ekonomiska och planeringsmässiga
förutsättningar, vilket bl.a. kan ske
genom ett långsiktigt stabilt bidrags-
och utjämningssystem. Staten har vidare
det övergripande ansvaret för den
offentliga verksamheten och
samhällsekonomin och måste ha instrument
till sitt förfogande för att kunna styra
med hänsyn till detta ansvar.
Patienten har under senare år fått en
starkare ställning i hälso- och
sjukvården, bl.a. genom att
möjligheterna att välja vårdgivare har
ökat. Steget till ett mera allmänt
patientinflytande är dock ännu långt,
inte minst i fråga om möjligheterna för
patienten att själv medverka i val av
behandlingsmetod då det medicinska
beslutsfattandet erbjuder alternativ.
Patientens ställning bör stärkas, bl.a.
i detta hänseende.
Sociala och ekonomiska villkor,
arbetsmiljö och levnadsvanor har
avgörande betydelse för den framtida
hälsoutvecklingen. Socialstyrelsen
konstaterar i sin senaste
folkhälsorapport att den pågående
samhällsutvecklingen kan leda till ökade
socioekonomiska skillnader i hälsa.
Statens politik påverkar hälsan på en
rad områden. Staten måste därför ta ett
ökat ansvar när det gäller att ge
förutsättningar för en god hälsa. Hälso-
och sjukvårdens kunskaper och
erfarenheter har också stor betydelse
för det förebyggande arbetet. Dess roll
på folkhälsoområdet behöver förtydligas
och förstärkas.
Svensk medicinsk forskning har länge
haft en internationellt sett framskjuten
position. Sverige har därmed lämnat
väsentliga bidrag till den medicinska
utvecklingen. Det är av yttersta vikt
att denna position kan bibehållas. Att
förebygga, bota eller lindra sjukdom
kräver emellertid inte enbart medicinska
kunskaper utan också kunskaper inom
omvårdnad, habilitering och
rehabilitering. Även om vårdforskningen
ligger väl framme inom vissa områden vid
en internationell jämförelse så är den
inte på långt när lika utvecklad,
etablerad och accepterad som den
medicinska forskningen. Det finns därför
skäl att intensifiera insatserna inom
vårdforskningen samt även i övrigt
främja utvecklingen inom
omvårdnadsområdet i syfte att uppnå
bästa möjliga patientnytta till minsta
möjliga kostnad.
Kommitténs arbete skall vara slutfört
senast vid utgången av juni månad 1996.
Under våren 1995 behandlade utskottet
regeringens proposition 1994/95:195
Primärvård, privata vårdgivare m.m. I en
allmän bakgrundsteckning anförs bl.a.
följande (s. 30-37). Hälso- och
sjukvården bör präglas av närhet,
tillgänglighet, helhetssyn och
kontinuitet. För att underlätta en sådan
utveckling har riksdag och regering
sedan lång tid sökt främja den öppna
vården utanför sjukhus och tillgången
till specialistkompetenta läkare inom
allmänmedicinen. Primärvårdens fortsatta
utveckling är en viktig fråga, enligt
propositionen. Den politiska enigheten
har varit och är stor vad gäller mål och
inriktning. De skiljaktigheter som finns
gäller snarare på vilket sätt och med
vilka medel målen kan uppnås än målen i
sig, heter det i propositionen. Vidare
sägs att det kan finnas flera skäl till
att vissa verksamheter vid vissa sjukhus
borde koncentreras och profileras, bl.a.
kvalitetsaspekter, geografisk närhet och
bättre resursutnyttjande, heter det i
propositionen. Specialiserade
vårdinsatser som rör ett mindre antal
patienter, t.ex. vid ryggmärgsskador och
epilepsi, behöver koncentreras för att
vårdpersonalen skall få ett tillräckligt
underlag för sin verksamhet och därmed
kunna uppehålla sin kompetens och
utveckla denna. Geografisk närhet mellan
flera sjukhus ger, enligt propositionen,
förutsättningar för att profilera
verksamheten vid vart och ett av dem
utan att servicen till befolkningen i
området försämras.
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:SoU24, vari proposition
1994/95:195 behandlades, uttalade
utskottet bl.a. (s. 12) att utskottet
understryker behovet av en sammanhållen
hälso- och sjukvård samt att
primärvården ges en starkare ställning i
sjukvårdssystemet. Utskottet delade, i
huvudsak, regeringens inställning i
propositionen (rskr. 383).
I samma betänkande behandlade utskottet
också flera motionsyrkanden med krav på
att återinföra etableringsfrihet för
läkare och sjukgymnaster.
Utskottet (s. 26) vidhöll inställningen
att de bestämmelser om etableringsrätt
för specialistläkare och sjukgymnaster
som gällde före den 1 januari 1995
försvagade sjukvårdshuvudmännens
möjligheter att uppfylla målet i hälso-
och sjukvårdslagen om en god hälsa och
en vård på lika villkor för hela
befolkningen. Sjukvårdshuvudmännen hade
enligt dessa bestämmelser i princip inte
någon möjlighet att styra dessa
privatpraktikers mottagningar till
områden där behovet var störst eller att
förhindra etablering inom områden där
tillgången redan var mycket god.
Bestämmelserna utgjorde enligt utskottet
en risk för att vårdkonsumtionen kom att
styras mer av tillgång än av faktiska
vårdbehov. Med gällande bestämmelser
ökar möjligheterna för
sjukvårdshuvudmännen att tillgododse
befolkningens vårdbehov och samtidigt
kontrollera totalkostnaderna, enligt
utskottet.
Motionsyrkandena avstyrktes.
Under hösten 1995 behandlade utskottet
nära 40 motionsyrkanden om allergi och
andra folkhälsofrågor i betänkandet
1995/96:SoU1. Utskottet avstyrkte
samtliga motionsyrkanden, framför allt
med hänvisning till det arbete som för
närvarande pågår när det gäller olika
folkhälsofrågor. I betänkandet, vartill
hänvisas, ges en bakgrund och en
lägesbeskrivning för pågående arbete med
olika folkhälsofrågor (s. 4-10).
I december 1995 beslutade regeringen
direktiv (dir. 1995:158) för en
parlamentarisk kommitté med uppgift att
utarbeta förslag till nationella mål för
hälsoutvecklingen. I direktiven anförs
bl.a. följande.
Målen skall vara vägledande för
samhällets insatser för att främja
folkhälsan, förbygga ohälsa, minska
hälsorisker samt förhindra förtida och
undvikbar funktionsnedsättning,
sjuklighet och död. Kommittén skall med
utgångspunkt i det övergripande målet en
god hälsa för alla, med särskild
betoning på att minska skillnader i
hälsa mellan grupper i befolkningen, och
med hjälp av vetenskapligt baserad
kunskap om folkhälsoproblem och
hälsoutveckling
- redovisa och analysera de erfarenheter
som finns vad gäller mål för hälso-
utvecklingen internationellt och på
nationell, regional och lokal nivå,
- analysera och värdera de hälsoproblem
som för närvarande finns och som
väntas få stor betydelse för
hälsoutvecklingen framöver,
- bedöma möjligheterna att med olika
insatser minska dessa hälsoproblem,
- väga kostnaden mot nyttan av att
genomföra målen,
- analysera eventuella målkonflikter,
- med utgångspunkt i dessa analyser
skall kommittén lämna förslag till
framåtsyftande mål för
hälsoutvecklingen samt föreslå vilka av
dessa som
skall prioriteras,
- lämna förslag till strategier för att
nå målen,
- särskilt beakta hur målen kan förankras
i olika beslutsprocesser och hur en
utvecklingsprocess kan stimuleras
bland medborgarna och inom berörd
samhällssektorer,
- lämna förslag till hur målen kan följas
upp och utvärderas.
Utredningsarbetet skall vara slutfört
den 31 december 1998.
Regeringen beslutade i december 1995
också att tillsätta en statsrådsgrupp
med uppdrag att främja arbetet med
folkhälsofrågor. I gruppen ingår chefen
för Socialdepartementet, chefen för
Utbildningsdepartementet, chefen för
Civildepartementet, chefen för
Miljödepartementet, chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet, det
statsråd som har till uppgift att
föredra ärenden rörande flyktingar och
invandrare och det statsråd som har till
uppgift att föredra ärenden rörande
allmän försäkring m.m. Chefen för
Socialdepartementet är ordförande.
Statsrådsgruppens uppgift skall vara att
tillvarata den kunskap som finns om
klasskillnadernas,
samhällsförhållandenas, miljöns och
levnadsvanornas betydelse för vår hälsa
och om hälsans betydelse för
samhällsutvecklingen. Denna kunskap
skall omsättas till samordnade och
konkreta initiativ inom de olika
departementens ansvarsområden.
Statsrådsgruppen skall främja folkhälsan
genom att säkerställa att
folkhälsoaspekter, i synnerhet åtgärder
för att avhjälpa skillnader i ohälsa
mellan olika grupper, vägs in i
regeringens arbete, att säkerställa att
förväntade konsekvenser för folkhälsan
av regeringens beslut redovisas och
följs upp samt att säkerställa största
möjliga samverkan i folkhälsoarbetet
mellan myndigheter, landsting, kommuner,
organisationer och näringsliv.
Statsrådsgruppen skall också verka för
att folkhälsofrågorna blir föremål för
en bred och fördjupad samhällsdebatt.
Socialstyrelsen lämnade i december 1995
en rapport (SoS-rapport 1995:25) med
titeln Sjukvården i Sverige 1995. I
förordet till rapporten (s. 7-9) sägs
att regeringen har givit styrelsen i
uppdrag att regelbundet redovisa
aktuella förhållanden i hälso- och
sjukvården. Såväl riksdagen som
regeringen har efterfrågat regelbundna,
sammanfattande rapporter om den svenska
sjukvården som underlag för beslut om
reformer och om resursfördelning.
Rapporten är uppdelad i fyra avsnitt. I
det första avsnittet redovisas allmänna
förhållanden i hälso- och sjukvården.
Det gäller organisationen,
ansvarsförhållandena och den
epidemiologiska bakgrunden för bedömning
av vårdens omfattning utifrån trender i
befolkningens sammansättning, tidigare
vårdutnyttjande och dödlighet. I det
andra avsnittet redovisas innehåll och
resultat när det gäller vård och
behandling inom de volymmässigt största
vårdområdena hjärt- och kärlsjukdomar,
cancersjukdomar och skador i
rörelseorganen. I det tredje avsnittet
analyseras vissa aktuella
problemområden. Det gäller
prioriteringar, patienternas valfrihet
och äldrevården sedd ur ett
vårdkedjeperspektiv. I avsnittet
Sammanfattning och slutsatser pekar
Socialstyrelsen på de mycket stora
framsteg som skett inom vården, vissa
brister när det gäller
informationsöverföring i vårdkedjor,
behovet av kompetensutveckling för
personalen samt behovet av
resultatredovisningar som underlag för
planering och prioritering.
Utskottets bedömning
Hälso- och sjukvården är av
grundläggande betydelse för välfärden
och människors trygghet. Principerna om
en solidariskt finansierad och rättvist
fördelad hälso- och sjukvård är enligt
utskottet centrala inslag i den
generella välfärdspolitiken och måste
hävdas även i ekonomiskt kärva tider.
Alla måste kunna känna trygghet att det
finns en hälso- och sjukvård av god
kvalitet och att vid sjukdom vård och
omsorg ges på lika villkor. De
expertrapporter om hälso- och
sjukvårdsreformer i andra länder som har
tagits fram på uppdrag av HSU 2000 ger
enligt utskottet inga belägg för att
Sverige skulle ha något att vinna på att
överge skattefinansieringen av vården.
Tvärtom tyder de internationella
erfarenheterna på att de
skattefinansierade hälso- och
sjukvårdssystemen fungerar bättre i
fördelningspolitiskt avseende än de
försäkringsfinansierade systemen.
Utskottet anser att dessa erfarenheter
tillsammans med de goda erfarenheterna
av det svenska systemet är starka motiv
för att slå vakt om skattefinansieringen
av hälso- och sjukvården. Motionerna
So207 (m) yrkande 3, So424 (m) yrkandena
2 och 4, So441 (mp), So485 (mp)
yrkandena 2 och 3 och So489 (v)
yrkandena 8 och 13 avstyrks därför.
Sjukvårdshuvudmännen bör enligt
utskottet ha ett planeringsansvar för
hälso- och sjukvården samt möjligheter
att styra kostnadsutvecklingen. När det
gäller frågan om fri etableringsrätt för
olika yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården vidhåller utskottet sin
tidigare intagna ståndpunkt att en sådan
rätt försvagar sjukvårdshuvudmännens
möjligheter att planera verksamheten och
styra kostnadsutvecklingen och därmed
möjligheterna att uppfylla målet i hälso-
och sjukvårdslagen om en god hälsa och
en vård på lika villkor för hela
befolkningen. Det finns en risk för att
vårdkonsumtionen kommer att styras mer
av tillgång än av faktiska vårdbehov.
Utskottet avstyrker därför motionerna
So424 (m) yrkande 3, A270 (m) yrkande 10
och A802 (fp) yrkande 3.
Verksamhetsuppföljning och
kvalitetssäkring är enligt utskottet
mycket viktiga inslag i all hälso- och
sjukvård. Socialstyrelsen har givit ut
föreskrifter om
kvalitetssäkringsarbetet. Vidare finns
det en nationell samrådsgrupp för
kvalitet i hälso- och sjukvården med en
central och samordnande funktion i
sammanhanget. Staten har enligt
utskottet en viktig uppgift att medverka
i det arbete som pågår med att utarbeta
kvalitetssäkringssystem. Arbetet är
angeläget såväl ur
patientsäkerhetssynpunkt som ur ett
personalpolitiskt perspektiv. Frågor om
kvalitetssäkring kommer också att
behandlas av HSU 2000.
Hälsodatakommittén (S 1993:12) har
föreslagit (SOU 1995:95) en lag om
hälsodataregister med bestämmelser om
bl.a. nationella kvalitetsregister samt
register för statistik, uppföljning,
utvärdering och kvalitetssäkring.
Utskottet anser att riksdagen inte nu
bör ta något initiativ på detta område.
Motionerna So250 (v) yrkande 5, So412
(kds) yrkandena 1 och 2, So423 (fp)
yrkande 16 och So424 (m) yrkande 6
avstyrks därför.
De motionsyrkanden som rör olika
folkhälsofrågor samt förebyggande
insatser och vård ryms inom direktiven
för HSU2000 och direktiven för den
parlamentariska kommité som skall
utarbeta förslag till nationella mål för
hälsoutvecklingen. I direktiven nämns
bl.a. att det är nödvändigt att ägna
uppmärksamhet åt att förbättra hälsans
villkor för de mest utsatta, framför
allt arbetslösa, lågutbildade och
invandrare. En särskild statsrådsgrupp
har också tillsatts nyligen med uppdrag
att främja arbetet med folkhälsofrågor.
Utskottet anser därför att riksdagen
inte nu bör ta något initiativ i dessa
frågor. Motionerna So223 (fp) yrkande
21, So412 (kds) yrkande 3, So419 (s),
So423 (fp) yrkandena 5, 6 och 8, So424
(m) yrkande 8, So432 (c) yrkande 2,
So457 (m) och So489 (v) yrkandena 1-5
avstyrks därför.
De motionsyrkanden som rör forskning och
utveckling ryms också inom direktiven
för HSU2000. Utskottet anser att
riksdagen inte bör ta något initiativ i
de frågor som tas upp i motionerna So423
(fp) yrkandena 14 och 17 samt motion
So424 (m) yrkande 5. Motionsyrkandena
avstyrks.
Utskottet anser att det är viktigt att
hälso- och sjukvårdsinsatserna utförs på
rätt vårdnivå eftersom det oftast är
mest kostnadseffektivt. Det kan dock
finnas skäl bl.a. kvalitetsaspekter,
geografisk närhet och bättre
resursutnyttjande till att vissa
verksamheter vid vissa sjukhus
koncentreras och profileras. Korta
avstånd mellan flera sjukhus ger
förutsättningar för att profilera
verksamheten vid vart och ett av dem
utan att servicen till befolkningen i
området försämras. Mindre
länsdelssjukhus kan enligt utskottet
fylla en viktig funktion vad gäller
vården av äldre, när hemsjukvårdens
resurser inte längre är tillräckliga
eller när det finns rehabiliteringsbehov
som inte kan tillgodoses i öppna
vårdformer. Inom ramen för sin
uppföljnings- och tillsynsverksamhet
arbetar Socialstyrelsen med frågor om
sjukhusstruktur och akut
omhändertagande. Dessa frågor har
nyligen behandlats i styrelsens rapport
Sjukvården i Sverige 1995. I rapporten
behandlas också olika kompetens- och
utbildningsfrågor. Hälso- och
sjukvårdens resursbehov fram till år
2010 faller vidare inom ramen för
direktiven för HSU2000. Kommittén skall
enligt direktvien, analysera och bedöma
de krav på resurser som framför allt den
demografiska utvecklingen i kombination
med medicinteknisk utveckling kan komma
att ställa på hälso- och sjukvården.
Utskottet anser inte att riksdagen bör
ta något initiativ i de frågor som tas
upp i motionerna So219 (kds) yrkande 2,
So412 (kds) yrkandena 7 och 8 och So413
(kds). Motions-yrkandena avstyrks
därför.
Även motion So445 (m, s, fp, kds)
yrkande 1 avstyrks.
Vad slutligen gäller kraven på
tilläggsdirektiv till HSU2000
konstaterar utskottet att frågor om
styrsystem i hälso- och sjukvården ingår
i direktiven. Motion So423 (fp) yrkande
12 är tillgodosett och avstyrks. Frågan
om jämställdhet och könsskillnader
omfattas av direktiven för den särskilde
utredaren (S 1994:08) med uppgift att
utreda frågor om hur kvinnor och män
bemöts inom hälso- och sjukvården.
Motion A807 (c) yrkande 32 är
tillgodosett och avstyrks. Motion So470
(m) avstyrks också.
Kvinnors hälsa
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors hälsa (yrkande 11).
Motionärerna konstaterar med
tillfredsställelse att såväl
Socialstyrelsen som Folkhälsoinstitutet
tagit upp kvinnors hälsoproblem i sitt
arbete åren 1994 och 1995. Motionärerna
nämner bl.a Folkhälsoinstitutets program
med målsättningen att lägga grunden för
och etablera ett kvinnoperspektiv i
folkhälsoarbetet, genom
kunskapsutveckling, kunskapsförmedling
och stöd åt försöksverksamhet och
utvecklingsarbete. Motionärerna anser
att denna satsning inte bara får
begränsas till innevarande år utan måste
utvecklas till ett mer långsiktigt
program.
I motion A807 av Ingbritt Irhammar
m.fl. (c) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning om kvinnors hälsa
där kvinnor utgör normen (yrkande 33).
Motionärerna anför att det behövs ökade
anslag till forskning som rör kvinnors
hälsa där kvinnan måste utgöra normen
eftersom det råder brister inom området
kvinnors hälsa. De anför att
kvinnokroppen inte reagerar som mannens,
kvinnans livssituation är annorlunda än
mannens, kvinnnors åldrande skiljer sig
från mannens och kvinnors ohälsotal har
ökat jämfört med mannens.
I motion 1994/95:So433 av Barbro
Johansson m.fl. (mp) begärs att
riksdagen skall ge regeringen till känna
att forskningen inom farmakologi snarast
bör inrikta sig på att bestämma
doseringsmallar för medicin till kvinnor
baserade på den kvinnliga kroppen.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen
tidigare behandlat motionsyrkanden om
olika aspekter på kvinnors hälsa m.m.,
senast i betänkandet 1994/95:SoU2 (s. 19
f.) vartill hänvisas. Utskottet
konstaterade bl.a. att regeringen hade
beslutat kommittédirektiv för en
särskild utredare med uppgift att utreda
frågor om hur kvinnor och män bemöts
inom hälso- och sjukvården (dir.
1994:95). Sammanfattningsvis skall
utredaren
- kartlägga hur kvinnor och män bemöts
när de söker råd och hjälp inom häl-
so- och sjukvården,
- undersöka i vilken utsträckning
könstillhörighet i sig påverkar hur
kvinnor
respektive män bemöts och behandlas
inom hälso- och sjukvården,
- belysa internationella erfarenheter och
kunskaper inom området,
- analysera vad som påverkar hälso- och
sjukvårdspersonalens beteende i
mötet med patienter liksom orsaker
till skillnader i bemötande och vid be-
handling som följd av
könstillhörighet hos såväl patient som
personal,
- analysera och redovisa vilka effekter
skillnader i bemötande och vid vård
och behandling kan ha ur ett
folkhälsoperspektiv,
- föreslå åtgärder som kan bidra till
att utjämna skillnader mellan hur kvin-
nor och män bemöts och behandlas inom
hälso- och sjukvården i den mån
dessa skillnader har sin grund i
könstillhörighet och inte är relevanta
för
aktuell sjukdomsbild och vårdbehov.
Utskottet vidhöll uppfattningen att det
är angeläget att kvinnors särskilda
hälsoproblem uppmärksammas. Mot bakgrund
av det arbete som redan pågick eller
planerades ansåg utskottet dock att
riksdagen inte borde ta något initiativ.
De då aktuella motionerna avstyrktes.
Enligt uppgift kommer utredningen att
avge ett betänkande i maj-juni 1996.
I oktober 1995 beviljade regeringen
drygt 1,5 miljoner kronor för utveckling
av kurser i kvinnors hälsa och
jämställdhetskunskap för den
grundläggande läkarutbildningen.
Arbetsmarknadsutskottet har i
betänkandet 1995/96:AU1 Jämställdhet
behandlat några motionsyrkanden om mäns
och kvinnors hälsa i ett könsper-spektiv
(s. 23). Med hänvisning till den
utveckling som äger rum på detta område
ansåg arbetsmarknadsutskottet att
yrkandena inte borde föranleda någon
riksdagens åtgärd utan dessa avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare
uppfattning att det är angeläget att
kvinnors särskilda hälsoproblem
uppmärksammas. Detta sker också för
närvarande på olika sätt. Motionerna
So423 (fp) yrkande 11, So433 (mp) och
A807 (c) yrkande 33 får anses i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därför.
Könsstympning
I motion So438 av Isa Halvarsson och
Karin Pilsäter (fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
svenska internationella insatser för att
få slut på kvinnlig könsstympning
(yrkande 1) och om vikten av aktiva
åtgärder mot kvinnlig könsstympning
(yrkande 2). Motionärerna anför att
kvinnlig könsstympning strider mot FN:s
deklaration om de mänskliga
rättigheterna och, när den utförs på
unga flickor, även mot FN:s
barnkonvention. Könsstympning utförs på
grund av ett socialt tryck och den är
ett sätt att förslava kvinnor, anser
motionärerna. Sverige måste därför med
kraft internationellt verka för att
bryta denna sedvänja. Motionärerna anför
att ett s.k. genderperspektiv bör
anläggas på det svenska biståndet och
menar att det finns anledning att driva
frågan inom ramen för EU-samarbetet. I
vårt land bör rutiner skapas för att de
asylsökande på förläggningarna skall få
information om att svensk lagstiftning
ser mycket allvarligt på ingreppen och
förbjuder alla typer av kvinnlig
könsstympning. Vidare måste rutiner
skapas på barna- och
mödravårdscentraler, inom
skolhälsovården samt på kvinnokliniker
och förlossningsavdelningar så att man
där blir vaksam och nogsamt informerar
och kontrollerar så att inte
könsstympning utförs i vårt land.
I motion Sf611 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande
om utbildning om kvinnlig könsstympning
(yrkande 17). Motionärerna påpekar att
Sverige sedan år 1982 förbjuder kvinnlig
könsstympning i alla former även om
kvinnan gett sitt samtycke.
Internationella erfarenheter visar dock
att enbart lagstiftning långt ifrån är
tillräckligt för att utrota denna sed.
Frågan är komplex och måste angripas
utifrån en helhetssyn och i ett globalt
perspektiv i samarbete med klan- och
stamledare.
Socialutskottet har vid flera tillfällen
tidigare behandlat motionsyrkanden med
krav på insatser mot kvinnlig
könsstympning. I betänkandet
1993/94:SoU7 behandlades ett antal
motioner i vilka man krävde satsningar
på information och utbildning om
kvinnlig könsstympning. I betänkandet
redovisas bl.a. Socialstyrelsens
meddelandeblad med information om
kvinnlig könsstympning. Bladet (nr 2/93)
är ställt till berörda inom hälso- och
sjukvården, barnomsorgsnämnden samt
individ- och familjeomsorgsnämnden.
Utskottet ansåg det angeläget med
information och utbildning om kvinnlig
könsstympning och hur svensk
lagstiftning ser på det till både vuxna
och barn inom de grupper där detta
kulturmönster fortfarande lever kvar och
till berörda personalgrupper. Utskottet
konstaterade samtidigt att
Socialstyrelsen gett ut ett
meddelandeblad med information till
berörda inom hälso- och sjukvården samt
socialtjänsten. Mot bakgrund härav ansåg
utskottet att riksdagen inte behövde
överväga något initiativ med anledning
av då aktuella motioner. Även i
betänkandet 1994/95:SoU2 behandlades
frågor om kvinnlig könsstympning.
Utskottet hade inhämtat att
Socialstyrelsen följer frågan på olika
sätt. Sålunda pågår i Göteborg ett
treårigt projekt som vänder sig till
berörda afrikanska grupper samt personal
inom hälso- och sjukvård, socialtjänst,
skola, förskola och flyktingmottagning.
Liknande projekt fanns även på andra
håll i landet. Styrelsen följer också
frågan internationellt genom bl.a.
deltagande i konferenser. Utskottet
ansåg mot bakgrund av det arbete som
redan pågick eller planerades att
riksdagen inte borde ta något initiativ.
Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde
utskottet.
Senast våren 1995 behandlades frågan om
könsstympning i betänkandet
1994/95:SoU15. Utskottet vidhöll sin
uppfattning att det är synnerligen
angeläget med information och utbildning
om kvinnlig könsstympning till både
vuxna och barn inom de grupper där detta
kulturmönster fortfarande lever kvar och
till berörda personalgrupper. Utskottet
konstaterade att arbete på området pågår
såväl inom Socialstyrelsen som inom
Folkhälsoinstitutet. Från
Folkhälsoinstitutet hade utskottet
sålunda inhämtat att ekonomiskt stöd
hade utgått till olika projekt om
kvinnlig könsstympning. Mot bakgrund av
vad utskottet anfört, och med hänvisning
till att det ankommer på
Folkhälsoinstitutet och inte på
riksdagen att pröva frågor om fördelning
av medel till sådana verksamheter,
avstyrktes ett motionsyrkande om att
Folkhälsoinstitutet skulle avsätta
särskilda medel till ett projekt för att
förebygga kvinnlig könsstympning.
Riksdagen följde utskottet.
Det projekt som för närvarande pågår i
Göteborgs kommun kommer enligt uppgift
att avslutas under hösten 1996. Arbetet
har bl.a. inriktats på att ta fram
riktlinjer för socialtjänstpersonalen
när det gäller kvinnlig könsstympning.
Inom kommunens invandrarförvaltning
planerar man att, efter projektets
avslutande, inrätta ett särskilt
kunskapscentrum när det gäller kvinnlig
könsstympning. Även inom Stockholms
kommun pågår arbete med att ta fram
särskilda handläggningsrutiner för
socialtjänstpersonalen.
Från Socialstyrelsen har inhämtats att
arbetet pågår med ett meddelandeblad som
mer utförligt skall inriktas på
socialtjänstens handläggning av dessa
frågor.
Ett riksförbund mot kvinnlig
könsstympning (RISK) har nyligen bildats
i Nyköping. Förbundet är aktivt när det
gäller att gå ut med information om
dessa frågor, bl.a. till olika
personalkategorier.
Kvinnovåldskommissionen, som våren 1995
avlämnade sitt slutbetänkande SOU
1995:60 Kvinnofrid har behandlat frågan
om kvinnlig könsstympning. Kommissionen
har lagt fram förslag till
författningsändring på området, som
bl.a. innebär en straffskärpning.
Kvinnovåldskommissionens betänkande har
nyligen varit föremål för
remissbehandling och bereds för
närvarande inom regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller att det är
synnerligen angeläget med information
och utbildning om kvinnlig könsstympning
till både vuxna och barn inom de grupper
där detta kulturmönster fortfarande
lever kvar och till berörda
personalgrupper. Det är också angeläget
med återkommande uppföljning av
insatserna på området. Utskottet utgår
vidare ifrån att Sverige även i olika
internationella sammanhang verkar för
att bryta denna sedvänja. Något
initiativ från riksdagen med anledning
av motionerna So438 (fp) och Sf611 (kds)
yrkande 17 behövs inte. Motionsyrkandena
avstyrks.
Patientombudsman m.m.
I motion So451 av Stig Sandström m.fl.
(v) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till
inrättandet av en från hälso- och
sjukvården fristående statlig
ombudsmannainstitution,
Patientombudsmannen, (yrkande 1). Vidare
begär motionärerna tillkännagivanden om
lokala ombudsmannaexpeditioner (yrkande
2) och om behovet av resurser för att
bistå psykvårdens och långvårdens
patienter vid deras anmälningar mot
vårdpersonal (yrkande 3). I motionen
yrkas vidare att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av rutinerna
vid journalföring inom hälso- och
sjukvården (yrkande 4) samt att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts dels om
behovet av en utvidgning av ramen för
disciplinära sanktioner kopplat till
ekonomiska ersättningar vid
felbehandlingar och övergrepp inom hälso-
och sjukvården (yrkande 5), dels om
anmälan och disciplinpåföljd för
mobbning vårdpersonal emellan för att
förhindra att patienter drabbas (yrkande
7). Slutligen yrkar motionärerna att
riksdagen hos regeringen begär en
förlängning av preskriptionstiderna för
anmälan av felbehandling och övergrepp
inom hälso- och sjukvården (yrkande 8).
Motionärerna anser att rättssäkerheten
inom den svenska sjukvården behöver
förstärkas för att bättre svara mot ett
demokratiskt samhälles krav på god hälso-
och sjukvård och största möjliga fysiska
och psykiska integritet och
rättstrygghet för individen som är
patient i vården. I motionen finns
förslag på redskap för patienterna, som
skall bidra till bättre jämvikt i
relationen patient - vårdinrättning och
skapa en bättre hälso- och sjukvård.
Motionärerna efterlyser sålunda en från
sjukvården fristående instans i
patienternas tjänst, en statlig
patientombudsman. Patienterna skall
kunna vända sig dit med sina klagomål på
vården och få aktiv hjälp till
ersättning och prövning av disciplinära
åtgärder mot felande sjukvårdspersonal.
Till den statliga Patientombudsmannen
bör enligt motionärerna knytas ett nät
av lokala patientombudsmannaexpeditioner
vid alla sjukhus och större
vårdinstitutioner. Deras uppgift bör
vara att ge information till patienterna
om deras rättigheter m.m. Såväl den
statliga Patientombudsmannen som de
lokala patientombudsmannaexpeditionerna
bör ges särskilda resurser när det
gäller att bistå psykvårdens och
långvårdens patienter och deras anhöriga
vid anmälningar mot vårdpersonal. När
det gäller patientjournaler bör reglerna
i patientjournallagen (1985:562)
omarbetas så att patienten ges betydligt
större inflytande och kontroll över
innehållet i journalhandlingarna, anförs
det vidare i motionen. Motionärerna
anser vidare att det i tillämpliga lagar
och föreskrifter bör markeras att
psykiskt våld mot patienter lika väl som
fysisk felbehandling är ett
disciplinbrott som bör föranleda
påföljd. Motionärerna anser vidare att
mobbning vårdpersonalen emellan bör
kunna föranleda disciplinpåföljd,
eftersom mobbningen utgör ett direkt hot
mot patienternas hälsa. Slutligen anser
motionärerna att preskriptionstiden för
anmälan om en felbehandling eller ett
övergrepp bör förlängas till fem år
efter felbehandlingen eller
övergreppstillfället och till minst två
år efter det att patienten lämnat
vården. Allvarliga felbehandlingar eller
övergrepp bör kunna anmälas och utredas
även efter preskriptionstidens utgång.
Tidigare behandling m.m.
I betänkandet 1993/94:SoU26 behandlade
utskottet regeringens proposition
1993/94:149 Åligganden för personal inom
hälso- och sjukvården m.m. samt
Riksdagens revisorers förslag angående
disciplinärenden inom hälso- och
sjukvården (1993/94:RR7). För att
åstadkomma en bättre överskådlighet
föreslogs i propositionen att de regler
som avser hälso- och
sjukvårdspersonalens allmänna
skyldigheter och Socialstyrelsens
tillsyn över personalen skulle samlas i
en särskild lag, lag om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården. Det
övergripande syftet med
lagbestämmelserna var enligt
propositionen att säkerställa en god
kvalitet i vården och en hög
patientsäkerhet samt att förebygga
sådana risker för patienterna som kan
undvikas. En särskild lag om
disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område skulle tillförsäkra
patienterna en opartisk prövning när de
anser sig ha fått felaktig vård eller
behandling inom hälso- och sjukvården.
Lagen skulle också tillförsäkra den
utpekade personalen rättssäkerhet i
förfarandet.
Riksdagens revisorer föreslog att ett
nytt sanktionssystem skulle utarbetas,
som bl.a. borde omfatta ökade
möjligheter till interimistisk
delegitimering. När det gäller
information till allmänheten ansåg
revisorerna att den behövde förbättras,
framför allt information vad gäller
enskildas möjligheter att klaga på
behandling och bemötande. Revisorerna
föreslog att lagen om
förtroendenämndsverksamhet skulle
omprövas och att man övervägde
möjligheterna att i stället inrätta ett
organ som fungerar som statlig
patientombudsman. Vidare föreslog
revisorerna att den statliga tillsynen
över hälso- och sjukvården borde vara
enhetlig, bedrivas fristående och med
hög kompetens.
Beträffande frågan om tillsyn delade
utskottet regeringens inställning att
Socialstyrelsen skulle ha ansvaret för
tillsynen över hälso- och
sjukvårdspersonalen. Utskottet
konstaterade att verksamheten med
regionala tillsynsenheter varit i kraft
sedan den 1 juli 1990 och ansåg inte att
det fanns skäl för regeringen att
överväga nya organisationsformer för
tillsynsverksamheten.
Såvitt avsåg frågan om en
patientombudsman lämnade utskottet en
redogörelse för tidigare motionsyrkanden
om patientombudsman resp. utskottets
behandling av proposition 1991/92:148
Förtroendenämndsverksamhet inom hälso-
och sjukvården. Utskottet gjorde
följande bedömning (s. 33).
Utskottet vidhåller sin inställning i
fråga om förtroendenämndsverksamheten.
Utskottet vill på nytt understryka
vikten av att information om
förtroendenämndsverksamheten når ut till
allmänheten. Lagen om
förtroendenämndsverksamhet inom hälso-
och sjukvården, m.m. har varit i kraft i
knappt två år. Utskottet anser att det
inte nu finns skäl att ompröva denna
verksamhet och överväga inrättandet av
en statlig patientombudsman. Riksdagen
följde utskottet.
När det gäller frågan om preskription
föreslogs i den ovan nämnda
propositionen att disciplinpåföljd inte
skulle kunna utdömas om mer än fem år
gått sedan förseelsen. Disciplinpåföljd
får inte heller åläggas någon som inte
inom två år från förseelsen underrättats
om anmälan. Vid besvarandet av en motion
(s) om en förlängning av
preskriptionstiden uttalade utskottet
att det hade förståelse för
motionärernas synpunkt att den enskilde
i vissa fall kan anse preskriptionstiden
vara för kort. Utskottet delade
emellertid propositionens inställning
att ändamålet med en disciplinpåföljd är
att stärka patientsäkerheten och att
påföljden därför bör följa nära i tiden
på det begångna felet eller försummelsen
för att vara meningsfull. Utskottet
ansåg vidare att utredningstekniska skäl
talade för att den föreslagna
preskriptionsbestämmelsen var väl
avvägd.
I betänkandet 1994/95:SoU2 behandlade
utskottet återigen en motion (fp) om en
fristående patientombudsman. Utskottet
vidhöll sin tidigare inställning i denna
fråga och avstyrkte motionen.
Förra våren behandlade utskottet en
motion om tillsyn över viss
laboratorieverksamhet m.m.
(1994/95:SoU22). Utskottet ville då
starkt framhålla nödvändigheten av att
förslag skyndsamt förelades riksdagen
till en förbättrad lagstiftning med krav
på god kvalitet och hög patientsäkerhet
i vården samt en kraftfull tillsyn inom
hela hälso- och sjukvården, såväl den
offentligt som den privat bedrivna. Ett
förslag om hur den framtida tillsynen
över hälso- och sjukvården skall vara
utformad och reglerad skulle snarast
lämnas till riksdagen, angavs det i
utskottets betänkande.
En proposition om tillsynen över hälso-
och sjukvården kommer enligt uppgift att
föreläggas riksdagen inom den närmaste
tiden.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare
inställning i dessa frågor och avstyrker
motion So451 (v) yrkandena 1-5 och 7-8.
Destruktiva rörelser
I motion So406 av Barbro Westerholm
(fp) hemställs om ett tillkännagivande
om behovet av utredning om hur andlig
kränkning med dess hälsomässiga följder
skall kunna förebyggas och åtgärdas samt
hur människor som utsatts för sådan
kränkning skall kunna få hjälp.
Motionären påpekar att socialsektorn och
hälso- och sjukvården under senare år
mött personer som på olika sätt kommit i
en sådan beroendeställning till en
rörelse eller en person att de helt
förlorat makten över sin egen vilja och
vid försök att frigöra sig fått svåra
psykiska problem. Vi behöver enligt
motionären få kunskap om omfattningen av
detta allvarliga samhälls- och
hälsoproblem. Vi behöver också få
kunskap om bästa sättet att hjälpa de
drabbade. Kunskap behöver förmedlas till
olika personalkategorier såsom personal
inom socialtjänsten, hälso- och
sjukvården, domstolsväsendet, skolan och
inte minst skolhälsovården. Motionären
anser också att det bör finnas en
lagstiftning som särskilt tar sikte på
att komma åt den andliga kränkning som
det här är fråga om. Motionären
efterlyser en parlamentarisk utredning
med uppdrag att närmare studera
problemet och komma med förslag till
lagstiftning och förslag om hur man
skall kunna hjälpa den grupp människor
som blivit fråntagen den viktigaste av
de mänskliga rättigheterna, rätten till
sin fria vilja.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen
tidigare behandlat frågor som rör
destruktiva rörelser. I betänkandena
1993/94:SoU7 och 1994/95:SoU2 behandlade
utskottet motioner som gällde behovet av
utbildning av olika yrkeskategorier om
destruktiva rörelser. Utskottet vidhöll
i dessa betänkanden sin tidigare
inställning i dessa frågor, nämligen att
det behövs mer kunskap om utbredningen
av det problem som tas upp. Utskottet
förutsatte att ansvariga myndigheter och
berörda frivilliga organisationer
arbetar vidare med dessa frågor.
Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet.
Aktuellt
Utskottet höll den 1 februari 1996 en
sluten utfrågning med företrädare för
Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.
Utfrågningen syftade dels till att få en
uppfattning om vilken kunskap om s.k.
destruktiva rörelser som finns inom
olika samhällssektorer, t.ex. hälso- och
sjukvården, socialtjänsten, skolan och
arbetslivet, dels vilka möjligheter det
i dag finns att hjälpa, stödja och
behandla människor som drabbas av
framför allt psykiska problem vid
utträde/uteslutning.
Utskottet har vidare erfarit att en
rapport om sekter nyligen har lagts fram
för den franska nationalförsamlingen.
Utskottets bedömning
Till utskottet har från ansvariga
myndigheter rapporterats att hälso- och
sjukvården och socialtjänsten ibland
möter människor som drabbats av svåra
psykiska problem sedan de frigjort sig
eller stötts ut från rörelser som de
hamnat i stark beroendeställning till.
Rörelserna beskrivs ofta som
manipulativa, antidemokratiska och
auktoritära. För egna syften utövar
ledaren/ledarna ett starkt psykiskt
tryck på medlemmarna, som kan helt
avskärmas från omvärlden. Försök från
medlemmar att frigöra sig motarbetas
intensivt. Den som lyckas frigöra sig
eller som stöts ut är ofta mycket sårbar
och saknar helt självförtroende. Enligt
rapporterna till utskottet förekommer
ofta självmordstankar. Hälso- och
sjukvården och socialtjänsten och andra
samhällsorgan, t.ex. skolan och
domstolsväsendet, saknar oftast
kunskaper om vilket stöd och vilken
hjälp, vård och behandling som behöver
ges. I USA finns kunskaper och
erfarenheter på detta område. Frågorna
har uppmärksammats också i Frankrike.
Utskottet saknar i dag tillräckligt
underlag för att ta ställning till de
svåra frågor som aktualiseras i
motionen. Utskottet anser därför att
regeringen på lämpligt sätt bör
kartlägga omfattningen av dessa problem
och de motreaktioner de skapar. Vid
kartläggningen måste yttrande- och
religionsfrihetsfrågor beaktas. Detta
kan vara en grannlaga uppgift. I
sammanhanget bör utredas dels hur
problemen kan förebyggas, dels vilket
stöd och vilken hjälp, vård och
behandling som bör kunna erbjudas. I
sammanhanget bör också övervägas hur
kunskaper och erfarenheter på detta
område kan spridas till alla berörda med
bevarad respekt för religions- och
yttrandefriheten.
Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna med anledning av
motion So406 (fp).
Vård och behandling m.m.
I motion So436 av Bo Nilsson m.fl. (s)
begärs att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet
av resurser till en förbättrad
epilepsivård (yrkande 1). Motionärerna
hemställer vidare om att riksdagen hos
regeringen begär förslag till snabba
åtgärder för att förbättra
livssituationen för personer med
epilepsi (yrkande 2) samt att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad utbildning av
specialistneurologer ( yrkande 3).
Motionärerna anför att epilepsivården
är hopplöst underdimensionerad. Detta
har konstaterats i tre
expertutredningar. Ökade samhälleliga
satsningar på epilepsikirurgins område
är, enligt motionärerna, nödvändiga för
att öka kapaciteten och därmed minska
det uppdämda behov av utredning och
specialbehandling som i dag finns i vårt
land. Motionärerna anför att den
utredning som måste föregå en eventuell
operation gäller ett flerdubbelt antal
personer än som slutligen kan komma i
fråga för operation. Dessa
undersökningar är mycket tids- och
resurskrävande. Den årliga kapaciteten
för epilepsikirurgi i Sverige var i
slutet av 1980-talet 50-60 operationer,
alltså mycket långt under behovet.
Motionärerna åberopar vidare att i
nyligen publicerade rapporter om
epilepsikirurgi anges att det varje år
tillkommer ca 300 barn med svår
epilepsi, som borde utredas för
eventuell operation. Det sägs också att
det är viktigt att så många som möjligt
av dessa barn ges chansen till
operation, eftersom det kan rädda dem
till ett bättre liv - utan epilepsi
eller med reducerade anfall. För att på
ett adekvat sätt ta hand om dessa barn
krävs särskilda resurser. Förslag har
enligt uppgift framförts om bildande av
en överregional specialistgrupp, med
särskilt ansvar för dessa barn. En sådan
specialistgrupp skulle öka såväl
kompetens som kvantitet i vården och bli
av stor betydelse för barnens framtid,
heter det.
Motionärerna anför vidare att
behandlings- och koordinationsteam såväl
på regions- som länsnivå bör byggas upp.
Vidare bör det utarbetas ett vårdprogram
för personer med epilepsi. Detta måste
enligt motionärerna avkrävas
Socialstyrelsen alternativt
Landstingsförbundet. För att
tillhandahålla barn och vuxna med
epilepsi en bättre vård krävs, enligt
motionärerna, ett ökat antal barn- och
vuxenneurologer som ansvarar för ett
vårdlag som möjliggör tidig adekvat
diagnos. Detta skapar förutsättningar
för inledande av lämplig behandling och
individuell rehabilitering.
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl.
(kds) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot ätstörningar som
anorexi och bulimi (yrkande 20).
Motionärerna anför att barn till
föräldrar med matstörningar lätt ärver
föräldrarnas beteende och därför behöver
särskilt stöd. Förutom väl fungerande
behandlande enheter som barnpsykiatriska
kliniker, behövs fortfarande stora
forskningsinsatser på området. Vidare
ligger ett särskilt ansvar på
ungdomsmottagningar och skolhälsovård
att uppmärksamma dessa ofta livshotande
ätstörningar, heter det i motionen. I
motion A802 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
vikten av att det vid behandlingen av
anorexi och bulimi finns vårdplatser med
stor kontinuitet i vårdlaget och
personal med olika kompetenser samt att
informationsinsatserna intensifieras
(yrkande 10). Motionärerna anför att
tidig upptäckt av sjukdomssymtom
underlättar behandlingen väsentligt.
Därför är det viktigt att
informationsinsatserna intensifieras så
att alla som på något sätt arbetar med,
eller på annat sätt kommer i kontakt
med, framför allt flickor i tonåren lär
känna sjukdomen och dess symtom.
Motionärerna nämner elever, lärare och
övrig skolpersonal. I motion A807 av
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) begärs också
ett tillkännagivande till regeringen om
vad i motionen anförts om anorexi och
bulimi (yrkande 38). Motionärerna anför
att handlingsprogram för att öka och
sprida kunskaper om störningar och deras
orsaker måste arbetas fram.
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl.
(kds) begärs att riksdagen ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förebygga
och behandla malignt melanom (yrkande
36). Motionärerna anför att sjukdomen
kan effektivt bekämpas genom information
om hur man solar klokt och hur man klär
sig, samt vikten av att inte bränna
huden. Eftersom det kan gå årtionden
mellan den strålexponering som t.ex.
ägde rum ett soligt sommarlov i
barndomen och utvecklandet av
sjukdomen, är också skolhälsovårdens
informativa funktion och ansvar stort,
enligt motionärerna. Det är vidare,
enligt deras mening, väsentligt att
Folkhälsoinstitutet i samarbete med
Strålskyddsinstitutet och Cancerfonden
utarbetar informationsstrategier för att
förebygga malignt melanom. Som vid
annan cancer är det av stor vikt att
tidigt upptäcka och behandla sjukdomen.
Detta måste särskilt beaktas i
primärvården, heter det i motionen.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
sällsynta sjukdomstillstånd (yrkande
10). Motionärerna anser att
Socialstyrelsen bör göra en kartläggning
av vilka otillfredsställda vårdbehov som
finns, ange hur behoven kan tillgodoses
och vilka som kan anses som
riksverksamheter. Socialstyrelsen ger
regelbundet ut Vårdkatalogen över
riksverksamheter. Den bygger på underlag
från berörda sjukhus om var patienter
med sällsynta sjukdomar kan behandlas.
Katalogen är emellertid inte komplett,
enligt motionärerna, eftersom den inte
bygger på en behovsanalys utan på vad
landstingen rapporterar att de
behandlar. Motionärerna menar att det
finns grupper av patienter med sjukdomar
som av olika skäl inte uppmärksammats
tillräckligt. Det kan röra sig om
tidigare okända hälsoproblem eller
sådana som vården har otillräckliga
kunskaper om, heter det i motionen.
(Motionärerna nämner som exempel
lymfödem, fibromyalgi,
läkemedelsberoende, spelberoende och
psykiska problem efter deltagande i s.k.
destruktiva rörelser.)
I motion So426 av Kerstin Heinemann (fp)
begärs ett tillkänna givande till
regeringen om vad i motionen anförts om
utbildning om och behandling av
lymfödem. Patienter med lymfödem kan få
hjälp genom en speciell massage, s.k.
lymfdränage och kompressionsterapi.
Sjukgymnaster och sjuksköterskor med
denna specialutbildning (lymfterapeuter)
är alltför få och finns i huvudsak på
sjukhusens onkologkliniker. Kunskapen om
lymfödem är bristfällig bland all
vårdpersonal. Inte sällan får
patienterna fel diagnos eller får vänta
alltför länge på rätt diagnos och
behandling. För att patienter med
lymfödem skall kunna få rätt diagnos och
behandling krävs en ökad utbildning av
all vårdpersonal om själva sjukdomen
lymfödem och dess behandling. Alltför
många patienter är i dag obehandlade och
tvingas till långtidssjukskrivning och i
många fall förtidspension.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen
tidigare behandlat motionskrav om att
satsningar bör göras på vissa sjukdomar
eller att vården av dessa bör
organiseras på visst sätt, senast i
betänkandet 1994/95:SoU2 (s. 28) vartill
hänvisas. Utskottet vidhöll sin tidigare
intagna inställning att inte ställa sig
bakom sådana motionskrav. Att bedöma
sådana frågor är i första hand en
uppgift för sjukvårdshuvudmännen.
Socialstyrelsen skall vid behov
tillhandahålla underlag för sådana
bedömningar. Det ingick vidare i
prioriteringsutredningens uppdrag att
överväga sådana frågor.
Prioriteringsutredningens slutbetänkande
Vårdens svåra val (SOU 1995:5) har
remissbehandlats. En proposition avses
enligt propositionsförteckningen
avlämnas i juni 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet har stor förståelse för att
motionärerna har velat fästa riksdagens
uppmärksamhet på de nu aktuella
problemområdena. Åtgärder för att
förbättra vården och omhändertagandet av
dem som lider t.ex. av epilepsi eller
anorexi/bulimi är sålunda angelägna.
Utskottet vidhåller dock sin tidigare
inställning att inte ställa sig bakom
motionskrav om att satsningar bör göras
på vissa enskilda sjukdomar eller att
vården av dessa bör organiseras på visst
sätt. Att bedöma sådana frågor är i
första hand en uppgift för
sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen
skall vid behov tillhandahålla underlag
för sådana bedömningar.
Utskottet kan få anledning att
återkomma till vissa övergripande frågor
i dessa sammanhang i samband med
ställningstagande till de aviserade
propositionerna om prioriteringsfrågor i
hälso- och sjukvården och om
forskningspolitiken.
I motion So478 av Birgitta Hambraeus (c)
begärs att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om åtgärder
för att främja alternativ sjukvård.
Motionären anför att det förekommer ca
170 alternativa terapier i Sverige och
att det kan vara problematiskt att
bedöma vilka av terapierna som är
seriösa och som bör anses vara sjukvård
och därmed momsbefriade. Vidare behövs,
enligt motionärens mening auktorisering
av de terapeuter som genomgått
utbildning i vissa terapier.
Bakgrund
Den förra regeringen beslutade i januari
1994 direktiv för en parlamentarisk
kommitté med uppgift att göra en samlad
översyn av principerna för legitimation
och behörighet och mot bakgrund av
översynen lämna förslag bl.a. i frågan
om legitimation och
behörighetsföreskrifter för olika
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården
och närliggande områden. Översynen skall
också omfatta bestämmelserna i lagen
(1960:409) om förbud i vissa fall mot
verksamhet på hälso- och sjukvårdens
områden (den s.k. kvacksalverilagen). I
direktiven (dir. 1994:2) sägs bl.a. (s.
21) att kommittén bör i fråga om
mervärdesskatt belysa även de eventuella
skattetekniska konsekvenserna av lämnade
förslag. I direktiven nämns (s. 7) att
bl.a. sjukvård, tandvård och social
omsorg undantas från skatteplikt (3 kap.
4-5 §§ mervärdesskattelagen 1994:200).
Med sjukvård förstås vissa åtgärder som
vidtas av någon med särskild
legitimation att utöva yrke inom
sjukvården.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen inte bör
föregripa regeringens kommande förslag
på detta område. Motion So478 (c)
avstyrks därför.
Enhetlig ersättningsnivå vid
preventivmedelsrådgivning
I motion So431 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en enhetlig
taxa för läkare och barnmorskor vad
gäller preventivmedelsrådgivning och
förskrivning av preventivmedel i
enlighet med vad som anförts i
motionen. Motionärerna anför att
nuvarande ersättningssystem för
preventivmedelsrådgivning inom enskilt
bedriven vård skiljer sig åt för
barnmorskor och läkare. En läkare som
utför preventivmedelsrådgivning samt
förskriver preventivmedel är berättigad
till ett normalarvode som enligt
motionärerna uppgår till 468 kr. En
barnmorska som utför samma arbete
erhåller ingen ersättning enligt taxa.
När det gäller att ge råd, prova ut
preventivmedel och sätta in s.k.
livmoderinlägg har barnmorskan samma
kompetens som läkaren. Hon har utbildats
för att göra gynekologiska
hälsokontroller på kvinnor och ge
preventivmedelsråd. Efter genomförd
praktik får barnmorskan
förskrivningsrätt av preventivmedel.
Motionärerna anser att med en enhetlig
taxa för barnmorskor och läkare kommer
läkaren att kunna använda mera tid för
att hjälpa patienter med andra orsaker
som grund för läkarbesök än
preventivmedelsrådgivning. Det blir även
mer fördelaktigt för läkaren att ge
annan medicinsk rådgivning än
preventivmedelsrådgivning.
I motion So437 av Barbro Westerholm
m.fl. ( fp, c, kds) finns ett liknande
yrkande. Motionärerna betonar att
kostnadsersättningen inom sjukvården är
av stor betydelse. Patienter bör, med
andra ord , utifrån sina behov behandlas
på rätt vårdnivå och av personal med
adekvat utbildning.
Bakgrund m.m.
Regeringen beslutade i november 1995 att
ge en särskild utredare i uppdrag att
analysera konstruktionen och
tillämpningen av de taxor som regleras i
förordningen (1994:1121) om
läkarvårdsersättning och förordningen
(1994:1120) om ersättning för
sjukgymnastik. Utredaren skall särskilt
- utvärdera hittillsvarande
kostnadsökningar och den totala effekten
av de s.k. ersättningstaken samt hur
taxan tillgodoser kravet på
kostnadskontroll,
- beskriva konsekvenserna av nuvarande
regler för läkarvårdsersättning och
ersättning för sjukgymnastik, särskilt
med beaktande av vårdgivarens
produktionsmönster,
- belysa hur taxorna ger incitament till
behandling av god kvalitet i enlighet
med vetenskap och beprövad erfarenhet.
I uppdraget ingår också att utredaren
skall redovisa principiellt alternativa
sätt att ersätta privatpraktiserande
läkare och sjukgymnaster som omfattas av
de aktuella förordningarna. Även
erfarenheter från relevanta
ersättningssy-stem som används i andra
länder bör inhämtas. Utredaren skall
därefter lämna ett förslag till om och i
så fall hur de nuvarande reglerna och
arvodesnivåerna bör förändras. Utredaren
skall redovisa sitt uppdrag till
regeringen senast den 15 april 1996 (
dir. 1995:150).
Utskottets bedömning
Utskottet förutsätter att de i
motionerna upptagna frågorna berörs i
det pågående utredningsarbetet.
Utskottet anser därför att riksdagen
inte bör föregripa regeringens kommande
förslag på detta område. Motionerna
So431 (m) och So437 (fp, c, kds)
avstyrks därför.
Livstestamente m.m.
I motion So402 av Sten Andersson och
Wiggo Komstedt (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en
utredning rörande rätten till dödshjälp
med beaktande av medicinska, juridiska,
etiska och allmänmänskliga synpunkter.
Motionärerna anser att de argument som
tidigare anförts mot dödshjälp i livets
slutskede har förlorat i kraft. Någon
klar gräns mellan passiva och aktiva
insatser kan nämligen, med nuvarande
sofistikerade medicinska teknologi, inte
upprätthållas. Vidare har opinionen
svängt när det gäller rätten till
dödshjälp, menar motionärerna. Allt fler
läkare och jurister ansluter sig numera
till den meningen att patienten i livets
slutskede, då sjukvården tömt sina
medicinska resurser, skall ha rätt till
dödshjälp om han eller hon så önskar.
Utsikten att in absurdum hållas vid
liv som ett kolli uppfattas sålunda
som skrämmande för de flesta.
I motion So404 av samma motionärer yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en
utredning när det gäller möjligheten att
upprätta ett juridiskt bindande
livstestamente . Ett särskilt problem
uppstår i livets slutskede då patienten
inte längre är kontaktbar och därför
inte har möjlighet att avsäga sig
medicinsk behandling. I detta läge vore
det enligt motionärerna rimligt att en
tidigare dokumenterad viljeyttring fick
vara ett uttryck för patientens vilja.
En sådan bindande viljeyttring skulle
garantera rättstrygghet för både
patienten och läkaren.
Tidigare behandling m.m.
Senast behandlades likalydande motioner
av utskottet i betänkandena 1993/94:SoU7
och 1994/95:SoU2. I betänkandet
1993/94:SoU7 hänvisades till ett
frågesvar om livstestamente (fråga
1992/93:486) i vilket det dåvarande
statsrådet (Bo Könberg) uppgett att han
övervägde om det borde tas något
initiativ för svensk del. Vidare
konstaterades att regeringen hade
tillsatt en parlamentarisk utredning om
prioriteringar inom hälso- och
sjukvården. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandena och vidhöll sin
tidigare redovisade inställning,
nämligen att regeringens kommande
förslag inte borde föregripas. I
betänkandet 1994/95:SoU2 vidhöll
utskottet denna uppfattning.
Prioriteringsutredningen (S 1992:02)
överlämnade våren 1995 sitt
slutbetänkande SOU 1995:5 Vårdens svåra
val. Utredningens uppgift har bl.a.
varit att utifrån etiska utgångspunkter
diskutera hälso- och sjukvårdens roll i
välfärdssamhället och lyfta fram de
grundläggande principer efter vilka
prioriteringar inom vården skall ske.
Frågor som rör vården i livets slutskede
och vård av människor med nedsatt
autonomi behandlas i betänkandet. En
proposition om prioriteringsfrågor i
hälso- och sjukvården har aviserats till
juni 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning i
dessa frågor. Frågan om vård i livets
slutskede torde komma att behandlas i
den aviserade propositionen om
prioriteringsfrågor i hälso- och
sjukvården. Motionerna So402 (m) och
So404 (m) avstyrks därför.
Forskning inom det psykologiska
metodområdet
I motion So427 av Siw Persson (fp)
hemställs om ett tillkännagivande om
resurser för forskning och utveckling
inom det psykologiska metodområdet,
framför allt psykologiska test.
Psykologiska test används bl.a. inom
hälso- och sjukvården, socialtjänsten,
skolan och yrkesmässig rehabilitering.
De utgör hjälpmedel vid utredningar,
utvecklingsbedömningar, diagnostik och
utvärderingar. I arbetslivet och i
försvaret används psykologiska test för
urval. Även i den psykologiska
forskningen används ofta test. Målet är
bl.a. att kunna precisera en persons
färdigheter eller förmåga, beskriva hur
personen förhåller sig i olika
situationer, fastställa skador,
felfunktioner, utvecklingsbrister eller
emotionella störningar och skapa
underlag för behandling och träning. För
att kunna användas i praktiskt bruk
måste det speciella mätningsförfarande
som psykologiska test utgör uppfylla en
rad krav, påpekar motionären. De skall
vara standardiserade, tillförlitliga och
ha god validitet. De test som används i
Sverige har ofta ett internationellt
ursprung. De saknar ofta svensk
standardisering och normering och är
därför inte rättvisande i vår miljö. Det
finns enligt motionären ett stort behov
av att anpassa testen till svenska
förhållanden och att utveckla nya
svenska test. Detta är en omfattande och
kostsam process som enligt motionären
hittills inte funnit någon finansiär.
Specialdestinerade FoU-medel krävs, och
regeringen bör enligt motionären
återkomma med förslag härom i nästa
forskningsproposition.
I motion Ub608 av Stig Sandström m.fl.
(v) finns ett likalydande yrkande som i
motion So427. Varken medelsbeviljande
sektorsforskningsorgan eller
forskningsråd har ansett sig kunna
prioritera ens enstaka
projektansökningar såvitt avser
psykologiskt metodutvecklingsarbete när
det gäller psykologiska test, påpekas
det i motionen. Samtidigt är samtliga
områden inom de praktiskt psykologiska
verksamheterna beroende av psykologiska
instrument av hög kvalitet, baserade på
teori och utprövade enligt vetenskapligt
vedertagen metodik. Anslagsmöjligheterna
för vetenskaplig konstruktion,
utprövning och därtill relaterat
forsknings- och utvecklingsarbete bör
snarast utredas så att förslag kan
föreläggas riksdagen i nästa
forskningsproposition.
Bakgrund m.m.
Sveriges Psykologförbund har tagit upp
frågan om ansvaret för svenska
standardiseringar och normeringar av
utländska test och om svenska
psykologers tillgång till moderna,
fullgott utprövade psykologiska
instrument. En arbetsrapport avlämnades
sommaren 1995, Psykologiska
mätinstrument - hinder och möjligheter
för en tillfredsställande kvalitativ och
kvantitativ instrumentförsörjning för
psykologisk tillämpning och forskning i
Sverige. Bl.a. redovisas kontakterna med
olika finansieringsorgan såsom de olika
forskningsråden. Socialvetenskapliga
forskningsrådet ansåg att FoU-arbete för
psykologiska test faller utanför rådets
uppgifter. Sammanfattningsvis anges i
rapporten att företrädare för de olika
institutionerna, myndigheterna och råden
verifierar att området psykologiska test
utgör ett betydelsefullt forsknings- och
utvecklingsområde där tonvikten ligger
på utvecklingssidan. Samtidigt
konstateras att inga enskilda organ tar
ansvar för FoU-insatserna.
I rapporten hänvisas bl.a. till
Kommittén (S 1992:04) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) som, i enlighet
med tilläggsdirektiv till kommittén
(dir. 1994:152), bl.a. skall överväga
ansvarsfördelningen mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen i fråga om
finansiering av vårdforskning samt i
vilka former stöd kan ges till
vårdforskningens utveckling.
I den ovan nämnda rapporten anges
avslutningsvis att man inte funnit någon
slutlig lösning såvitt avser
finansieringen av anpassningen av
internationella instrument till svensk
kulturell och språklig miljö eller
produktion och utprövning av nya
instrument.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det viktigt med en
standardisering och normering av
psykologiska test så att de blir
rättvisande i svensk miljö.
Frågor om forskning bör enligt
utskottets uppfattning övervägas samlat
vid behandlingen av nästa
forskningspolitiska proposition.
Motionerna So427 (fp) och Ub608 (v)
avstyrks.
Genteknik
I motion So422 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av utredning
av hur gentekniken riskerar att komma
till användning i rashygieniskt syfte
(yrkande 2). Vidare hemställs att
riksdagen hos regeringen begär
lagförslag som omfattar förbud att söka,
efterfråga och använda information om
människors gener dels vid anställnings-
och antagningsförfaranden (yrkande 4),
dels vid försäkringsförfaranden och
bankkontakter (yrkande 5). Slutligen
vill motionärerna se lagförslag som
omfattar förbud att utlämna information
om enskilda människors genuppsättning
(yrkande 6). Motionärerna anför att
kritiken av den gentekniska utvecklingen
inte handlar om teknikfientlighet utan
om att inse att gentekniken kommer att
styra samhället och människan mer än
någon politiker eller aktör på marknaden
någonsin kunnat göra. En utredning bör
tillsättas med syfte att granska hur
gentekniken riskerar att användas i
rashygieniskt syfte. Motionärerna anför
vidare att regering och riksdag måste
initiera och ge förutsättningar för en
bred folklig debatt om gentekniken.
Dessutom måste enligt motionärerna
lagstiftningen anpassas efter den nya
tekniken, eftersom information om
enskilda människors genuppsättning kan
komma att användas på ett sätt som
kränker individens integritet.
I motion 1995/96:K15 av Barbro
Westerholm (fp) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna dels vad i
motionen anförts om lagreglering av
gentester ( yrkande 1), dels vad som
anförts om samordning av
Socialdepartementets och
Arbetsmarknadsdepartementets arbete med
gentester och genetisk sekretess
(yrkande 2), dels att regeringen utan
dröjsmål skall återkomma i ärendet
(yrkande 3). Motionären anför att frågan
om skydd för genetiska data i
patientjournaler varit under beredning
alltsedan riksdagsåret 1990/91.
Forskningen på det gentekniska området
är omfattande och utvecklingen sker i
mycket snabb takt. Motionären anser att
kompletterande lagstiftning bör införas
där kraven är hårdare för genetiska data
än för andra sekretessbelagda uppgifter
i hälso- och sjukvården.
Bakgrund och tidigare behandling m.m.
Riksdagen antog våren 1991 lagen
(1991:114) om användningen av viss
genteknik vid allmänna
hälsoundersökningar. Enligt lagen får
sådan undersökning av arvsmassan som
utnyttjar analys av genernas DNA eller
RNA inte ske vid allmänna
hälsoundersökningar utan tillstånd från
Socialstyrelsen. Tillstånd får lämnas
endast om undersökningen är inriktad på
att söka kunskap om sjukdomsförhållanden
som är av allvarlig art eller annars av
särskild betydelse för hälso- och
sjukvården. Vid prövning av
tillståndsfrågan skall särskilt beaktas
om de som skall leda och utföra
undersökningen har den kompetens som
behövs för ändamålet och om
integritetsskyddet för uppgifter om
undersökningsdeltagarnas genetiska
förhållanden kan antas bli
tillfredsställande. Deltagarna måste ge
sitt skriftliga samtycke.
Socialutskottet anförde vid sin
behandling av ärendet bl.a. följande i
betänkandet 1990/91:SoU10 Användning av
genteknik på människa m.m. (s. 9).
Genom användning av genteknik vid
allmänna hälsoundersökningar skulle det
i vissa fall bli möjligt att identifiera
enskilda som riskerar att drabbas av
ärftligt betingad sjukdom. Tidigt insatt
medicinsk behandling eller ändrad
livsstil skulle i en del fall kunna
förebygga, lindra eller bota sjukdomen i
fråga. Utskottet delar därför
uppfattningen i propositionen att
allmänna hälsoundersökningar med
användning av genteknik skall få göras.
För att skydda den enskilde mot
opåkallat intrång i privatlivets
innersta sfär är det emellertid
angeläget att samhället markerar en
återhållsam inställning och att
restriktioner för verksamheten införs
genom lagstiftning. Enligt lagförslaget
i propositionen skall allmänna
hälsoundersökningar med hjälp av DNA-
eller RNA-analys inte få göras utan
tillstånd av Socialstyrelsen. Härigenom
får man enligt utskottets mening en
tillfredsställande garanti för att
sådana genundersökningar bara används
under etiskt godtagbara förutsättningar
och att de utförs med den kompetens och
ansvarskänsla som krävs.
I samma betänkande anförde utskottet i
anledning av ett motionsyrkande om skydd
för genetiska data i patientjournaler
följande (s. 15).
Utskottet delar uppfattningen att det
finns en risk för att den enskildes
samtycke till att efterge sekretessen
beträffande genetisk information blir
illusoriskt om samtycket utgör ett krav
för att få en anställning eller rätt att
teckna en försäkring. I likhet med
genetikkommittén anser utskottet
emellertid inte att detta utgör
tillräckliga skäl för att inskränka den
enskildes självbestämmanderätt. Det är
också svårt att föreställa sig hur man
skulle kunna hindra den enskilde från
att göra informationen tillgänglig för
andra. En patient har ju exempelvis rätt
att få en kopia eller avskrift av
journalen utan att ange ändamålet med
detta. Det är emellertid ett allvarligt
integritetsproblem som motionärerna
pekar på. Också i propositionen anförs
att det är etiskt oriktigt att ställa
upp krav på genomgången genetisk
undersökning som förutsättning för
anställning eller dylikt. Enligt
utskottets mening måste frågan dock
lösas på ett annat sätt än genom intrång
i den enskildes självbestämmanderätt
enligt sekretesslagen. Om inte någon
annan teknisk lösning är möjlig, bör man
i stället överväga att straffbelägga
förfaranden som innebär att exempelvis
arbetsgivare eller försäkringsbolag
avkräver någon undersökningsresultat
från genetiska undersökningar som
villkor för anställning respektive rätt
att teckna försäkring. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om
hur oetiska krav på tillgång till
genetiska data skall kunna hindras.
Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Riksdagen följde utskottet (rskr.
1990/91:114).
I betänkandet 1993/94:SoU7 avstyrkte
utskottet en motion (kds) angående
riktlinjer på genteknikområdet med
hänvisning till att riksdagen inte borde
föregripa behandlingen av regeringens
kommande förslag på området.
Ytterligare ett yrkande i samma motion
som den nu aktuella So422 behandlades av
utskottet förra våren i betänkandet
1994/95:SoU15. Motionsyrkandet om anslag
på 50 miljoner kronor för att ge
organisationer och andra möjlighet att
söka medel för att informera om
genteknikens följder avstyrktes av
utskottet.
I Socialdepartementet pågår enligt
uppgift arbetet med en
departementspromemoria som bl.a. kommer
att behandla frågor om skydd för
genetiska data i patientjournaler och om
rätten för tredje man att ta del av och
använda sig av sådan information. Enligt
uppgift är arbetet med
departementspromemorian i slutskedet.
Man beräknar att kunna sända ut den på
remiss under mars 1996.
Enligt direktiv (dir. 1994:111) har en
särskild utredare tillkallats med
uppgift att kartlägga medicinska
kontroller i arbetslivet, utreda de
risker och problem som sådana kontroller
kan innebära och vilket berättigat behov
av kontroll som kan finnas samt göra de
avgränsningar och föreslå de åtgärder
som behövs. Utredaren skall
inledningsvis kartlägga förekomsten av
olika former av medicinsk kontroll, både
i samband med anställning och under
anställningen. Utvecklingen av
gentekniken skall särskilt beaktas. De
kommande förslagen bör, enligt
direktiven, bygga på en bedömning av
vilka berättigade behov av medicinsk
kontroll i arbetslivet som kan finnas
för arbetsgivarna, för den enskilde och
för allmänheten, och vilka skyddsbehov
som finns för den enskilde arbetssökande
eller anställde. Förslagen bör bygga på
en avvägning mellan dessa olika behov
eller intressen.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag
senast den 1 april 1996.
Utskottets bedömning
Utskottet vill på dessa områden inte
föregripa regeringens kommande förslag
och avstyrker därför motionerna K15 (fp)
och So422 (mp) yrkandena 2 och 4-6.
Utbildning i ortopedisk medicin m.m.
I motion So499 av Ragnhild Pohanka och
Thomas Julin (båda mp) begärs att
riksdagen ger regeringen till känna att
läkare med utbildning i ortopedisk
medicin bör erhålla specialistkompetens
(yrkande 2) samt att specialistvårds-
taxan bör anpassas så att läkare kan ge
patienterna ekonomisk möjlighet att
tillgodogöra sig ifrågavarande
behandling (yrkande 3). Motionärerna
hemställer också att riksdagen beslutar
att en statlig vidareutbildning för
sjukgymnaster i ortopedisk medicin
inrättas (yrkande 4). Motionärerna anför
att ortopedmedicinsk behandling jämförd
med standardiserad konventionell
behandling hos distriktsläkare och
distriktssjukgymnaster när det gäller
sjukskrivningslängd, smärta, daglig
funktionsförmåga och psykosomatiska
symtom har visat sig klart överlägsen.
Vidare är den ortopedmedicinska
behandlingen billigare. Motionärerna
anför att vad ortopedmedicinarna behöver
är Socialstyrelsens godkännande av sin
specialitet och därmed
specialistkompetens. Motionärerna anför
vidare att ortopedisk medicin inte lärs
ut i den svenska grundutbildningen för
läkare och sjukgymnaster. Ämnet
förekommer endast som vidareutbildning,
delvis anordnade i Socialstyrelsens
regi. Ortopedmedicinaren arbetar med
gängse undersökningsmetoder som
kompletteras med en specifik manuell
undersökningsteknik. Motionärerna anför
att till dess ortopedmedicinarna får sin
specialiststatus och behandlingen därmed
automatiskt faller under
försäkringskassans betalningsområde bör
privatläkarvårdstaxan anpassas så att
patienterna får ekonomisk möjlighet att
tillgodogöra sig denna behandling.
Tidigare behandling m.m.
Hösten 1991 behandlade utskottet
liknande yrkanden. I betänkandet
1991/92:SoU5 (s. 30) konstaterade
utskottet att regeringen genom
proposition 1988/89:138 lade fram
förslag till nya riktlinjer för läkarnas
specialiseringstjänstgöring. Riksdagen
godkände hösten 1989 i princip de
föreslagna riktlinjerna (1989/90:SoU9
och rskr. 16). I samband med
behandlingen av förslaget till nya
riktlinjer uttalade sig utskottet också
om motionsyrkanden om den ortopediska
medicinens ställning (1989/90:SoU9).
Motionerna avstyrktes med motiveringen
att det inte bör ankomma på riksdagen
att göra något uttalande om vilka de
medicinska specialiteterna bör vara.
Regeringen har genom förordningen
1991:1325 fastställt de specialiteter
inom vilka specialistkompetens kan
erhållas fr.o.m. den 1 januari 1992.
Ortopedisk medicin är inte en
specialitet. Utskottet avstyrkte
motionsyrkandena.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin inställning i
dessa frågor och avstyrker därför motion
So499 (mp) yrkandena 2-4.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande hälso- och
sjukvårdens finansiering
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So207 yrkande 3, 1994/95:So424
yrkandena 2 och 4, 1994/95:So441,
1994/95:So485 yrkandena 2 och 3 och
1994/95:So489 yrkandena 8 och 13,
res. 1 (m) -delvis
res. 2 (c) -delvis
-motiv.
res. 3 (fp) -delvis
-motiv.
res. 4 (v) -delvis
res. 5 (mp)
2. beträffande fri
etableringsrätt
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So424 yrkande 3, 1994/95:A270
yrkande 10 och 1994/95:A802 yrkande 3,
res. 1 (m) -delvis
res. 2 (c) -delvis -
motiv.
res. 3 (fp) -delvis
3. beträffande
kvalitetssäkring
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So250 yrkande 5, 1994/95:So412
yrkandena 1 och 2, 1994/95:So423
yrkande 16 och 1994/95:So424 yrkande
6,
res. 1 (m) -delvis
res. 3 (fp) -delvis
res. 4 (v) -delvis
res. 6 (kds) -
delvis
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So223 yrkande 21,
1994/95:So412 yrkande 3,
1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena
5, 6 och 8, 1994/95:So424 yrkande 8,
1994/95:So432 yrkande 2, 1994/95:So457
och 1994/95:So489 yrkandena 1-5,
res. 1 (m) -delvis
res. 3 (fp) -delvis
res. 4 (v) -delvis
res. 6 (kds) -
delvis
5. beträffande forskning och
utveckling
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So423 yrkandena 14 och 17 samt
1994/95:So424 yrkande 5,
res. 1 (m) -delvis
res. 3 (fp)-delvis
6. beträffande struktur- och
kompetensfrågor
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So219 yrkande 2, 1994/95:So412
yrkandena 7 och 8 och 1994/95:So413,
res. 6 (kds)-delvis
7. beträffande sjuksköterskor
m.fl.
att riksdagen avslår motion
1994/95:So445 yrkande 1,
res. 7 (m, fp, kds)
8. beträffande tilläggsdirektiv
till HSU 2000
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So423 yrkande 12,
1994/95:So470 och 1994/95:A807 yrkande
32,
res. 8 (fp)
9. beträffande kvinnors hälsa
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So423 yrkande 11,
1994/95:So433 och 1994/95:A807 yrkande
33,
res. 9 (mp)
10. beträffande könsstympning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So438 och 1994/95:Sf611
yrkande 17,
11. beträffande patientombudsman
m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:So451 yrkandena 1-5 och 7-8,
res. 10 (v)
12. beträffande destruktiva
rörelser
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So406 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört
res. 11 (kds)
13. beträffande vård och
behandling m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So423 yrkande 10,
1994/95:So426, 1994/95:So436,
1994/95:So484 yrkandena 20 och 36,
1994/95:A802 yrkande 10 och
1994/95:A807 yrkande 38,
res. 12 (fp)
14. beträffande alternativ
sjukvård
att riksdagen avslår motion
1994/95:So478,
res. 13 (mp)
15. beträffande enhetlig
ersättningsnivå
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So431 och 1994/95:So437,
16. beträffande livstestamente
m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So402 och 1994/95:So404,
17. beträffande forskning inom
det psykologiska metodområdet
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So427 och 1994/95:Ub608,
18. beträffande genteknik
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:So422 yrkandena 2 och 4-6 samt
1995/96:K15,
res. 14 (mp)
19. beträffande utbildning i
ortopedisk medicin m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:So499 yrkandena 2-4.
Stockholm den 20 februari 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson
(s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson
(c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson
(m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman
(s), Stig Sandström (v), Mariann
Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m),
Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson
(s) och Ragnhild Pohanka (mp).
Reservationer
1. Hälso- och sjukvårdens finansiering
m.m. (mom. 1-5)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif
Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s.18 börjar med Hälso-
och sjukvården och på s. 19 slutar med
motionsyrkandena avstyrks bort ha
följande lydelse:
Alla medborgare skall garanteras god
vård vid sjukdom eller olycksfall efter
behov. Sjukvården skall sätta patienten
i centrum och erbjuda hög medicinsk
kvalitet. I praktiken har dock den
enskilde patienten svårt att hävda sig
och sina behov gentemot
sjukvårdsapparaten. Utskottet anser att
fördelningen av vårdresurserna har
företagits i enlighet med politiska
program. Bara i mindre grad har
patienternas behov och önskemål varit
styrande. Enligt utskottet skulle
införandet av en Allmän
hälsoförsäkring sätta patienten i
centrum och vara den bästa
helhetslösningen på de problem som finns
i dagens sjukvård. En sådan
sjukvårdsförsäkring skall vara allmän
och obligatorisk. Den skall gälla alla
bosatta i Sverige samt dem som på andra
sätt bör inkluderas på grund av
internationella åtaganden inom bl.a. EU.
Ingen skall enligt utskottets
uppfattning ställas utanför
försäkringssystemet. Riksdagen bestämmer
i demokratisk ordning vilka typer av
behandling och omvårdnad som skall
finansieras av den allmänna
sjukvårdsförsäkringen. Staten
fastställer ett minimiåtagande för
försäkringskassan. Det står fritt att
erbjuda vård därutöver. Försäkringen
skall finansieras genom en
sjukvårdsavgift vars storlek beror på
betalningsförmåga oavsett ålder eller
risk och som fastställes av riksdagen.
Inbetalning skall göras i samband med
skatteuppbörd. En allmän och
obligatorisk sjukvårdsförsäkring skulle
innebära att den i dag strikta
avgränsningen mellan sjukvårdens och
sjukpenningens finansiering försvinner.
Den helt dominerande delen av dagens
landstingsskatt som i dag finansierar
sjukvården skulle överföras till
försäkringskassan eller andra
organisationer som i sin tur betalar
patientens vård, oberoende av
vårdgivare. Försäkringen skulle skapa
effektivitet genom konkurrens på alla
nivåer. Patienten sätts i centrum och
kvaliteten blir ett konkurrensmedel. Ett
högkostnadsskydd utformat som en
trappstegsmodell skall finnas. Ett ökat
inslag av avgiftsfinansiering garanterar
enligt utskottet en god
kostnadskontroll. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna
So207 (m) yrkande 3 och So424 (m)
yrkandena 2 och 4 ges regeringen till
känna. Motionerna So441 (mp), So485 (m)
yrkandena 2 och 3 samt So489 (v)
yrkandena 8 och 13 avstyrks.
Utskottet anser vidare att fri
etableringsrätt för t.ex. läkare,
tandläkare och sjukgymnaster bör
återinföras. Andra grupper, t.ex.
barnmorskor och sjuksköterskor, bör ges
samma rätt. Effekterna av
etableringsfrihet blir dels att
patienterna får möjlighet att välja
mellan flera vårdgivare, dels att
sjukvårdsanställda kan välja mellan
flera arbetsgivare, offentliga såväl som
enskilda. Konkurrenssituationen innebär
vinster i form av bättre kvalitet i
vården, större möjligheter till
kostnadsjämförelser och större
möjligheter för personal inom vården att
förverkliga sina idéer. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna
So424 (m) yrkande 3 och A270 (m) yrkande
10 ges regeringen till känna. Motion
A802 (fp) yrkande 3 är i huvudsak
tillgodosedd och avstyrks.
Patientens frihet att välja vårdgivare
bör enligt utskottet kombineras med ett
ackrediteringssystem för alla
vårdgivare. En oberoende statlig
myndighet - Medicinalstyrelsen - skall
godkänna (ackreditera) alla vårdgivare.
Dessutom skall alla som bedriver
sjukvård ha ett väl fungerande
kvalitetssäkringssy-stem.
Kvalitetskontroll genom medicinsk
revision bör ske regelbundet genom
Medicinalstyrelsens försorg. Kvaliteten
bör, enligt utskottet, vägas in i ett
resultatbaserat ersättningssystem, för
att ge vårdgivarna incitament att arbeta
aktivt och kontinuerligt med
kvalitetssäkring. Även olika former för
kollegial kvalitetssäkring inom vården
bör utvecklas, till exempel att läkarens
verksamhet granskas kritiskt av
sakkunniga kolleger (peer review). Det
bör också bli lättare för patienten att
få en andra åsikt (second opinion).
Vad utskottet nu anfört bör med
anledning av motion So424 (m) yrkande 6
ges regeringen till känna. Motionerna
So412 (kds) yrkandena 1 och 2 och So423
(fp) yrkande 16 är i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks. Motion So250
(v) yrkande 5 avstyrks.
I ett försäkringssystem finns enligt
utskottet bättre förutsättningar att
samordna sjukvård, social service och
omsorg samt rehabilitering. En annan
viktig uppgift för sjukvårdsförsäkringen
är att stimulera förebyggande vård.
Detta sker i flera liknande system i
Europa. Ideella organisationer som
arbetar för folkhälsan skall stödjas.
För att människor skall kunna ta ett
ökat ansvar för sin hälsa behövs
information om hur man undviker ohälsa
och ökade kunskaper om hur man behandlar
lindrigare sjukdomstillstånd och
påskyndar tillfrisknande. I detta
sammanhang vill utskottet också betona
företagshälsovårdens viktiga roll. Den
förebyggande vården har fått en allt
viktigare roll: målet är att förebygga
ohälsa och att vinna hälsa. Mödra- och
barnhälsovården är ett bra exempel på
hur effektiv förebyggande vård kan vara.
Sverige tillhör världens främsta länder
vad gäller lägst barna- och
mödradödlighet. Folkhälsoarbetet är
viktigt. Information om till exempel
rökningens, alkoholens och kostens
betydelse för hälsan, att motionera på
rätt sätt och så vidare ger stora
mänskliga vinster. Utskottet anser
vidare att informationen om riskerna för
bullerskador bör förbättras. I huvudsak
behövs ett ökat medvetande och ett
rationellt agerande. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna
So424 (m) yrkande 8 och So457 (m) ges
regeringen till känna. Motionerna So223
(fp) yrkande 21, So412 (kds) yrkande 3,
So419 (s), So423 (fp) yrkandena 5-6 och
8, So432 (c) yrkande 2 och So489 (v)
yrkandena 1-5 avstyrks.
Utskottet anser att forskning och
utveckling är av utomordentlig vikt för
sjukvården - såväl medicinsk forskning
som omvårdnadsforskning. Forskning och
utveckling höjer kvaliteten i vården.
Man räknar med att den medicinska
kunskapen fördubblas vart sjunde år.
Denna utveckling leder enligt utskottet
till medicinsk rationalisering genom nya
diagnostiska och terapeutiska metoder
och i många fall sänkta kostnader för
sjukvården. Den medicinska forskningen
utförs till sin huvudsakliga del på
universitetssjukhusen medan utveckling
sker även i den övriga
sjukvårdsorganisationen. I den privata
sektorn sker medicinsk forskning i
huvudsak inom läkemedelsindustrin.
Grundforskning är enligt utskottets
mening en statlig angelägenhet.
Patientnära klinisk forskning och
utveckling bör kunna finansiers av
staten och försäkringsgivaren i
samarbete. Statlig finansiering av
forskning och utveckling ställer krav på
prestation. Forskningsanslag bör därför
vara riktade, det vill säga
projektbaserade. Medicinsk
rationalisering skall enligt utskottet
utföras och finansieras av
sjukvårdsproducenterna. Utskottet delar
således motionärernas uppfattning. Vad
utskottet nu anfört bör med anledning av
motion So424 (m) yrkande 5 ges
regeringen till känna. Motion So423 (fp)
yrkandena 14 och 17 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1-5
bort ha följande lydelse:
1.beträffande hälso- och sjukvårdens
finansiering
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:So207 yrkande 3,
1994/95:So424 yrkandena 2 och 4 och
med avslag på motionerna
1994/95:So441, 1994/95:So485 yrkandena
2 och 3 samt 1994/95:So489 yrkandena 8
och 13 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande fri etableringsrätt
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:So424 yrkande 3 och
1994/95:A270 yrkande 10 och med avslag
på motion 1994/95:A802 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So424 yrkande 6 och med avslag
på motionerna 1994/95:So250 yrkande 5,
1994/95:So412 yrkandena 1 och 2 och
1994/95:So423 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:So424 yrkande 8 och
1994/95:So457 och med avslag på
motionerna 1994/95:So223 yrkande 21,
1994/95:So412 yrkande 3,
1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena
5-6 och 8, 1994/95:So432 yrkande 2 och
1994/95:So489 yrkandena 1-5 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. beträffande forskning och
utveckling
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So424 yrkande 5 och med avslag
på motion 1994/95:So423 yrkandena 14
och 17 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Hälso- och sjukvårdens finansiering
m.m. (motiveringen till mom. 1 och 2)
Roland Larsson (c) anser att den del av
utskottets betänkande som på s. 18
börjar med Hälso- och sjukvården och
på s. 19 slutar med A802 (fp) yrkande
3 bort ha följande lydelse:
Alla medborgare skall enligt utskottet
tillförsäkras god tillgänglighet till
vård och omsorg. Det är fråga om
trygghet för medborgarna. Hälso- och
sjukvården måste utgå från medborgarens
perspektiv. Medborgarens krav på
tillgänglighet och kvalitet, ekonomins
krav på effektiviseringar och förnyelse
samt samhällsförändringar ställer stora
krav på förnyelsearbetet. Medborgarna
måste ges möjlighet att välja läkare och
andra vårdgivare. Hälso- och
sjukvårdslagen stadgar att patienterna
skall ha insyn i och inflytande över
såväl vårdens innehåll som dess
utformning. Detta innebär att den
enskilde skall kunna påverka valet av
både vårdgivare och vårdinsats.
Valfrihet inom hälso- och sjukvården bör
vara utgångspunkten i det
förnyelsearbete som sker i
vårdorganisationen.
En mångfald av olika utförare av vård
gör att nya idéer lättare växer fram och
skattebetalarna får ut mer vård för
pengarna. Detta förutsätter konkurrens
inom ramen för ett offentligt och
demokratiskt finansierat system. Den
fria etableringsrätten för olika
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården
bör bara begränsas av
sjukvårdshuvudmännens möjligheter till
kostnadskontroll och effektivt
resursutnyttjande.
Att vården är gemensamt finansierad
innebär, enligt utskottet, inte att
landstingen eller kommunerna själva
behöver äga eller driva alla
vårdinrättningar. Utomstående
entreprenörer och ägare kan tillföra
mycket kompetens och idéer till
sjukvården. Kommunerna och landstingen
skall genom klara avtal med privata
vårdgivare ställa bestämda kvalitetskrav
och genom upphandling och
kvalitetskontroller bidra till att höja
vårdens kvalitet. Ökad samverkan mellan
olika vårdgivare och samhällssektorer är
nödvändig.
3. Hälso- och sjukvårdens finansiering
m. m. (motiveringen till mom. 1 samt
mom. 2-5)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s.18 börjar med Hälso-
och sjukvården och på s. 19 slutar med
motionsyrkandena avstyrks bort ha
följande lydelse:
Målet för hälso- och sjukvården är en
god hälsa och vård på lika villkor för
hela befolkningen. Det betyder enligt
utskottet att hälso- och sjukvården
skall finansieras gemensamt och att
utgångspunkten för de prioriteringar som
görs skall vara patientens behov. Kraven
på ett effektivt utnyttjande av
resurserna har under senare tid
förstärkts. Studier från bl.a. ESO visar
att stora kvalitetsförbättringar skett i
vården och att produktiviteten ökat de
senaste åren. Det finns en risk för att
ett gap uppkommer mellan vad som
människor efterfrågar och vad som är
möjligt att gemensamt finansiera. Detta
ställer, enligt utskottets mening, krav
på tydliga prioriteringar och en dialog
i samhället om sjukvårdens ansvar och
begränsningar. De utländska experter som
på uppdrag av HSU 2000 granskat det
svenska sjukvårdssystemet har
konstaterat att det på det hela taget är
välfungerande, och ingen förordar en
övergång t.ex. till en
försäkringslösning. Utskottet avstyrker
därför motionerna So207 (m) yrkande 3,
So424 (m) yrkandena 2 och 4, So441 (mp),
So485 (mp) yrkandena 2 och 3 samt So489
(v) yrkandena 8 och 13.
Utskottet delar uppfattningen i motion
A802 (fp) yrkande 3. Med en friare
etableringsrätt inom sektorerna vård och
omsorg ökar möjligheterna att ta egna
initiativ och utveckla verksamheter inom
vård och omsorg efter eget huvud och
kompetens. Inom vård och omsorg är
kvinnorna överrepresenterade.
Möjligheterna för kvinnor som arbetar
inom dessa sektorer att såväl byta
arbetsgivare som starta eget har starkt
begränsats av den nuvarande regeringen.
Utskottet förordar en återgång till
tidigare regler. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna med
anledning av motionen. Motionerna So424
(m) yrkande 3 och A270 (m) yrkande 10 är
i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.
För att säkra kvaliteten i vården
fordras att personalen har aktuell
utbildning, att journalföringen fungerar
liksom andra informationssystem och att
patienterna får adekvat information för
att kunna sköta sin behandling.
Statistik bör tas fram som möjliggör för
olika enheter att jämföra sig med
varandra. Ansvaret för olika
dataregister med statistik på nationell
nivå inom olika specialiteter måste
enligt utskottet läggas fast.
Läkemedelsverkets roll för att
åstadkomma en optimal
läkemedelsanvändning skall också
understrykas enligt utskottet. Den
medicinsk-tekniska utrustningen har
blivit alltmer komplicerad att handha.
Det är en självklarhet att sjukvården
måste ta ansvar för att patienter inte
skadas på grund av bristande kunskaper
om de medicinsk-tekniska produkternas
säkra hantering. Det måste åligga
sjukvårdshuvudmannen att vidta alla
åtgärder som kan behövas för att göra
hanteringen säker. Det bör enligt
utskottet lagstadgas om ett utökat skydd
för patienterna genom att
sjukvårdshuvudmannen dels ansvarar för
att personalen har tillräcklig och
adekvat utbildning beträffande de
medicinsk-tekniska produkterna och deras
risker, dels tillser att tillräcklig
medicinsk-teknisk kompetens finns
tillgänglig för att bedöma riskerna med
och behovet av att underhålla sådan
utrustning och dels tillser att
personalen har tillräcklig utbildning
för att handha densamma. Vad utskottet
nu anfört bör med anledning av motion
So423 (fp) yrkande 16 ges regeringen
till känna. Motionerna So250 (v) yrkande
5, So412 (kds) yrkandena 1 och 2 och
So424 (m) yrkande 6 avstyrks.
Det återstår mycket att göra både inom
hälso- och sjukvården och i samhället i
stort för att skapa förutsättningar för
en bättre folkhälsa. Utskottet anser att
kommuner, landsting, olika statliga
organ och enskilda organisationer samt
arbetsgivare måste samarbeta och utforma
lokala handlingsprogram. Utskottet anser
vidare att barnens situation i
samhället, särskilt invandrarbarnens,
måste uppmärksammas. Barnhälsovården har
därvid en viktig roll. Utskottet anser
att åtgärder behövs för att stoppa
ökningen av de psykosociala problemen
och allergierna. Det är viktigt att
arbeta aktivt med att begränsa rökningen
och minska missbruket av alkohol och
narkotika. Under ungdomsåren grundläggs
de flesta människors levnadsvanor.
Utskottet anser därför att undervisning
i folkhälsofrågor måste bli en
obligatorisk del i skolundervisningen
samt att skolhälsovården medverkar i
sådan undervisning. Utskottet anser att
satsningarna på förebyggande hälsovård
och egenvård måste stödjas och
vidareutvecklas. Med ökad kunskap om vad
man kan klara själv och när man behöver
besöka hälso- och sjukvården ökar
patientens trygghet och självkänsla. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen
till känna med anledning av motionerna
So223 (fp) yrkande 21 och So423 (fp)
yrkandena 5-6 och 8. Motionerna So412
(kds) yrkande 3, So419 (s), So424 (m)
yrkande 8, So432 (c) yrkande 2, So457
(m) och So489 (v) yrkandena 1-5
avstyrks.
Svensk forskning på det medicinska
området är mycket framgångsrik och
åtnjuter högt internationellt anseende.
Det nära samarbetet mellan universiteten
och den sjukvårdande verksamheten samt
med läkemedelsindustrin och den
medicinsk-tekniska industrin har
verksamt bidragit till detta. Utskottet
anser att garantier måste skapas så att
denna samverkan och höga
forskningsaktivitet kan fortsätta trots
det trängda ekonomiska läget. Det är
också viktigt att utrymme skapas för
epidemiologisk och hälsoekonomisk
forskning som syftar till att värdera
effekterna av olika förebyggande,
behandlande, vårdande och
rehabiliterande insatser i hälso- och
sjukvården, ändringar i styrsy-stem etc.
Det är också viktigt att riskforskningen
utvecklas. Utskottet anser att det
förslag som HSU 2000 lagt fram om att
lagfästa det medansvar som
sjukvårdshuvudmännen har för forskning
och utveckling snarast bör genomföras.
Vad utskottet nu anfört bör med
anledning av motion So423 (fp) yrkandena
14 och 17 ges regeringen till känna.
Motion So424 (m) yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2-5
bort ha följande lydelse:
2. beträffande fri etableringsrätt
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:A802 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1994/95:So424 yrkande 3
och 1994/95:A270 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So423 yrkande 16 och med
avslag på motionerna 1994/95:So250
yrkande 5, 1994/95:So412 yrkandena 1
och 2 och 1994/95:So424 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:So223 yrkande 21
och 1994/95:So423 yrkandena 5-6 och 8
och med avslag på motionerna
1994/95:So412 yrkande 3,
1994/95:So419, 1994/95:So424 yrkande
8, 1994/95:So432 yrkande 2,
1994/95:So457 och 1994/95:So489
yrkandena 1-5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. beträffande forskning och
utveckling
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So423 yrkandena 14 och 17 och
med avslag på motion 1994/95:So424
yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Hälso- och sjukvårdens finansiering
m.m. (mom. 1, 3 och 4)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 18 börjar med
Hälso- och sjukvården och slutar med
8 avstyrks därför bort ha följande
lydelse:
När det gäller finansieringen av hälso-
och sjukvården anser utskottet att
folkhälsoaspekter kan användas som ett
styrinstrument. Utskottet anser att
tobaken, alkoholen och trafiken skall ta
ett större ansvar för att täcka
sjukvårdens kostnader. Utskottet kan
även tänka sig att använda skatte- eller
avgiftsinstrumentet för att bekämpa
ohälsosamma företeelser som ställer till
skador på sikt, t.ex. överdrivet
övertidsuttag som leder till onaturliga
påfrestningar eller våldsvideor som kan
skapa psykiska störningar. Utskottet
anser vidare att all sjukvård skall ha
låga avgifter som är så lika som möjligt
över hela landet. Utskottet anser att
rekommendationer om avgiftstak bör kunna
utfärdas av Landstingsförbundet och
regeringen efter förhandlingar. Vad
utskottet nu anfört bör med anledning av
motion So489 yrkandena 8 och 13 ges
regeringen till känna. Motionerna So207
(m) yrkande 3, So424 (m) yrkandena 2 och
4, So441 (mp) och So485 (mp) yrkandena 2
och 3 avstyrks.
dels att det avsnitt på s. 19 som börjar
med Verksamhetsuppföljning och och
slutar med avstyrks därför. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att kvaliteten måste
kunna garanteras när det gäller
tjänster, omvårdnad och vård.
Kvalitetssäkring, kvalitetskontroll och
utarbetande av kvalitetsnormer måste
därför prioriteras av regeringen enligt
utskottets mening. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motion So250
(v) yrkande 5 bör ges regeringen till
känna. Motionerna So412 (kds) yrkandena
1 och 2, So423 (fp) yrkande 16 och So424
(m) yrkande 6 avstyrks.
Utskottet anser att regeringen måste ta
ett övergripande folkhälsoansvar och
organisera det nationella
folkhälsoarbetet på ett ändamålsenligt
sätt. Utskottet anser att
folkhälsoarbetet i dag är för
fragmentiserat och uppsplittrat på flera
händer. De nationella
folkhälsorapporterna bör vara
återkommande.
Folkhälsoarbetet bör enligt utskottet
prioriteras och bestå av följande
moment. Områdesbaserad bevakning av
ohälsa där hälsotillståndet inom olika
grupper av befolkningen följs,
kartläggning av riskmiljöer, t.ex.
hälsofarliga arbetsplatser,
luftföroreningar, skadligt buller och
miljöer med hög olycksrisk, målinriktade
insatser i syfte att förebygga stora
folksjukdomar, aktiv hälsoupplysning som
även når t.ex. socialt utsatta grupper,
prioritering av vissa grupper, t.ex.
barns, ungdomars och kvinnors hälsa. Vad
utskottet nu anfört bör med anledning av
motion So489 (v) yrkandena 1-5 ges
regeringen till känna. Motionerna
1994/95:So223 yrkande 21, 1994/95:So412
yrkande 3, 1994/95:So419, 1994/95:So423
yrkandena 5-6 och 8, 1994/95:So424
yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2 och
1994/95:So457 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1,
3 och 4 bort ha följande lydelse:
1. beträffande hälso- och
sjukvårdens finansiering
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So489 yrkandena 8 och 13 och
med avslag på motionerna 1994/95:So207
yrkande 3, 1994/95:So424 yrkandena 2
och 4, 1994/95:So441 och 1994/95:So485
yrkandena 2 och 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So250 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1994/95:So412 yrkandena
1 och 2, 1994/95:So423 yrkande 16 och
1994/95:So424 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So489 yrkandena 1-5 och med
avslag på motionerna 1994/95:So223
yrkande 21, 1994/95:So412 yrkande 3,
1994/95:So419, 1994/95:So423 yrkandena
5-6 och 8, 1994/95:So424 yrkande 8,
1994/95:So432 yrkande 2 och
1994/95:So457 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
5. Hälso- och sjukvårdens finansiering
(mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 18 börjar med
Hälso- och sjukvården och slutar med
avstyrks därför bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att mer pengar behövs
till vården. Att i dagens besvärliga
ekonomiska situation kräva nya extra
pengar till vårdsektorn är dock inte
realistiskt utan att ge klara besked om
finansieringen. Som en del i
finansieringen av vården anser utskottet
att de verksamheter som orsakar behov av
vård skall vara med och betala
vårdkostnaderna. Exempelvis kemikalier,
trafik, alkohol och tobak. Vissa direkta
vårdkostnader är kända. Enligt uppgift
från Landstingsförbundet beräknas de
årliga direkta vårdkostnaderna
föranledda av trafiken vara ca 1 100
miljoner, föranledda av tobaken ca 1
100 miljoner och föranledda av alkoholen
ca 7 000-9 000 miljoner kronor (de
totala samhällskostnaderna föranledda av
alkoholen är av nykterhetsförbunden
beräknade till 100 miljarder).
Det är, enligt utskottet, viktigt att
vården tillförs mer medel och att det
som orsakar behov av vård bidrar till
finansieringen. Utöver dessa
företeelser, som går att avgiftsbelägga
omgående, anser utskottet att
finansieringsmodellen går att utveckla
ytterligare. Det finns enligt utskottet
andra möjligheter att genom avgifter och
skatter delfinansiera vården. Utskottet
anser att en kommitté bör tillsättas för
att närmare utreda frågorna. Vad
utskottet nu anfört bör med anledning av
motionerna So441 (mp) och So485 (mp)
yrkandena 2 och 3 ges regeringen till
känna. Motionerna So207 (m) yrkande 3,
So424 (m) yrkandena 2 och 4 och So489
(v) yrkandena 8 och 13 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande hälso- och
sjukvårdens finansiering
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:So441 och
1994/95:So485 yrkandena 2 och 3 samt
med avslag på motionerna 1994/95:So207
yrkande 3, 1994/95:So424 yrkandena 2
och 4 och 1994/95:So489 yrkandena 8
och 13 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Kvalitetssäkring m.m. (mom. 3, 4 och
6)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 19 börjar med
Verksamhetsuppföljning och och slutar
med avstyrks därför bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att arbetet med att ta
fram ett effektivt kvalitetssäkringssy-
stem för hälso- och sjukvården bör
påskyndas och konkretiseras eftersom de
senaste årens utveckling mot mångfald,
konkurrens och ekonomistyrning inom
sjukvården ställer helt nya krav på
kvalitetsuppföljning och
kvalitetssäkring. Vid
organisationsförändringar är det viktigt
att ha kontroll över att vården är av
samma höga kvalitet och att den ges på
lika villkor. Utskottet anser att
patientens ställning måste stärkas i
svensk sjukvård och valfriheten ges en
reell innebörd. För att detta skall
kunna ske måste både patienten själv och
förtroendevalda patientföreträdare kunna
få information om kvaliteten hos olika
vårdgivare. Utskottet anser att ett
ackrediteringssystem bör införas på
nationell eller regional nivå. Detta
finns i flera länder i dag. Ett
ackrediteringssystem innebär att en
vårdproducent, privat eller offentlig,
måste vara godkänd kvalitetsmässigt för
att få tillstånd att verka för
landstingets pengar. En kvalitetsgaranti
i form av en godkänd-stämpel skulle
fungera som en form av
konsumentupplysning till patienterna och
visa att sjukhuset/vårdcentralen eller
motsvarande uppfyller de höga krav som
måste ställas. Kvaliteten skall sedan
följas upp i verksamheten med
regelbundenhet. För att utveckla
kvalitetsarbetet bör vidare, enligt
utskottets mening, särskilda
kvalitetsrevisorer utbildas som kan
granska vårdens medicinska och
omvårdnadsmässiga kvalitet.
Kvalitetssäkringsarbetet inom sjukvården
bör, enligt utskottet, bedrivas
kontinuerligt och patienters åsikter om
vården bör tas till vara. I landstingens
kvalitetsarbete bör även etikfrågor och
prioriteringsdiskussioner vara ett
viktigt inslag. Vad utskottet anfört bör
med anledning av motionerna So412 (kds)
yrkandena 1 och 2 ges regeringen till
känna. Motionerna So250 (v) yrkande 5,
So423 (fp) yrkande 16 och So424 (m)
yrkande 6 avstyrks.
Utskottet anser att det behövs en ny
mjukare livsstil. I samhället måste alla
värna om varandra och kämpa för varje
människas lika värde oavsett
prestationsförmåga, ålder eller kön. En
förutsättning för ett framgångsrikt
förebyggande hälsovårdsarbete är att det
finns kunskap om de nära sambanden
mellan samhällsklimat, livsstil och
ohälsa. När resurserna till den
gemensamma sektorn krymper och problem
som familjesplittring ökar kan det
enligt utskottet leda till en otrygghet
i samhället. Detta kan i sin tur orsaka
en ny typ av sjukdomar, s.k.
tillitsjukdomar. Tilliten och
gemenskapen i samhället måste
återställas därför att dessa faktorer på
ett avgörande sätt påverkar hälsa och
välbefinnande. Med anledning av motion
So412 (kds) yrkande 3 bör vad utskottet
anfört ges regeringen till känna.
Motionerna So223 (fp) yrkande 21, So419
(s), So423 (fp) yrkandena 5, 6 och 8,
So424 (v) yrkande 8, So432 (c) yrkande
2, So457 (m) och So489 (v) yrkandena 1-5
avstyrks.
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 19 börjar med
Utskottet anser att och på s. 20
slutar med avstyrks därför. bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att de medicinska
framstegen framkallar nödvändiga
förändringar av sjukhusstrukturen. Men
åtgärderna får inte styras av
tillfälliga trender utan reell ekonomisk
och medicinsk grund. Strukturåtgärder
har ofta handlat om att lägga ned delar
av eller hela sjukhus. Utskottet känner
oro för att den processen har gått för
snabbt och för långt. Medelvårdtider har
på många håll blivit för korta. Sjuka i
uppenbart behov av sjukhusvård kan inte
beredas plats på grund av
överbeläggningar. Det finns enligt
utskottet ingen struktur som är rätt,
objektivt sett. Att koncentrera
sjukvården kan rimligtvis inte vara den
enda lösningen i framtiden. I vissa
situationer kan, enligt utskottet,
störst säkerhet och kvalitet uppnås
genom att behålla ett nät av mindre
sjukhus. Det framstår som naturligt att
låta de mindre sjukhusen vara basen för
den medborgarnära sjukvården. Detta är
viktigt i ett land som Sverige som är
geografiskt stort, men relativt glest
befolkat. Utskottet anser att de små
sjukhusen i många fall är en nödvändig
resurs för att garantera hela
befolkningen tillgänglighet och en
grundläggande hälso- och sjukvård på
lika villkor. Det är däremot inte
nödvändigt att alla sjukhus behåller
alla sina specialiserade kliniker och
aktiviteter. De små länsdelssjukhusen
bör enligt utskottet vara basen för den
medborgarnära sjukvården. En särskild
utredning bör enligt utskottets mening
tillsättas för att se över
sjukhusstrukturen. Ambulanssjukvården är
enligt utskottet en viktig del av
akutvården. Vid svåra olyckor är det
viktigt med snabbt och kvalificerat
omhändertagande direkt vid
olycksplatsen. Därför eftersträvas
ambulanspersonal med hög kompetens,
akutbilar med utbildad anestesipersonal
och läkarbemannade ambulanshelikoptrar.
Vad utskottet nu anfört bör med
anledning av motionerna So219 (kds)
yrkande 2, So412 (kds) yrkandena 7 och 8
och So413 (kds) ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 3,
4 och 6 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kvalitetssäkring
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So412 yrkandena 1 och 2 samt
med avslag på motionerna 1994/95:So250
yrkande 5, 1994/95:So423 yrkande 16
och 1994/95:So424 yrkande 6 som sin
mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. beträffande folkhälsofrågor
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So412 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1994/95:So223 yrkande
21, 1994/95:So419, 1994/95:So423
yrkandena 5, 6 och 8, 1994/95:So424
yrkande 8, 1994/95:So432 yrkande 2,
1994/95:So457 och 1994/95:So489
yrkandena 1-5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. beträffande struktur- och
kompetensfrågor
att riksdagen med anledning av
motionerna 1994/95:So219 yrkande 2,
1994/95:So412 yrkandena 7 och 8 och
1994/95:So413 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att den av utskottets betänkande
som på s. 20 börjar med Även motion
So445 och slutar med avstyrks bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser vidare att det finns en
utvecklingspotential inom gruppen
sjuksköterskor och barnmorskor som kan
tas till vara på ett bättre sätt än i
dag. Utskottet anser att denna kompetens
bör tas till vara fullt ut även i
framtiden. Vad utskottet nu anfört bör
med anledning av motion So445 (m, s, fp,
kds) yrkande 1 ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjuksköterskor m.fl.
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So445 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Tilläggsdirektiv till HSU 2000 (mom.
8)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 20 börjar med Vad
slutligen och slutar med avstyrks
också bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
So423 (fp) yrkande 12 att det finns
anledning att pröva hur regler om en
bättre konkurrens mellan offentliga och
privata vårdgivare skulle kunna
utformas. HSU 2000 bör enligt utskottets
mening få tilläggsdirektiv med den
innebörden. Vad utskottet nu anfört bör
ges regeringen till känna. Frågan om
jämställdhet och könsskillnader omfattas
av direktiven för den särskilde
utredaren (S 1994:08) med uppgift att
utreda frågor om hur kvinnor och män
bemöts inom hälso- och sjukvården.
Motion A807 (c) yrkande 32 är
tillgodosedd och avstyrks. Motion So470
(m) avstyrks också.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande tilläggsdirektiv till
HSU 2000
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So423 yrkande 12 och med avslag
på motionerna 1994/95:So470 och
1994/95:A807 yrkande 32 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Kvinnors hälsa (mom. 9)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 21 börjar med
Utskottet vidhåller och slutar med
avstyrks därför bort ha följande
lydelse:
Utskottet vidhåller sin tidigare
uppfattning att det är angeläget att
kvinnors särskilda hälsoproblem
uppmärksammas. Detta sker också för
närvarande på olika sätt. Motionerna
So423 (fp) yrkande 11 och A807 (c)
yrkande 33 får anses i huvudsak
tillgodosedda och avstyrks därför.
Utskottet delar emellertid den
uppfattning som förs fram i motion So433
(mp) att forskningen inom farmakologi
snarast bör innefatta att bestämma
doseringsmallar för medicin till kvinnor
baserade på den kvinnliga kroppen. Detta
bör ges regeringen till känna med
anledning av sistnämnda motion.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande kvinnors hälsa
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So433 och med avslag på
motionerna 1994/95:So423 yrkande 11 och
1994/95:A807 yrkande 33 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Patientombudsman m.m. (mom. 11)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 26 börjar med
Utskottet vidhåller och slutar med
Soch 7-8 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att rättssäkerheten i den
svenska sjukvården behöver stärkas för
att bättre svara mot ett demokratiskt
samhälles krav på god hälso- och
sjukvård. Det är angeläget att skapa
fler handfasta, formella och konkreta
redskap för patienter. Utskottet anser
att riksdagen bör besluta att inrätta en
fristående statlig
ombudsmannainstitution för
sjukvårdsområdet dit patienterna kan
vända sig med sina klagomål på vården.
Vidare anser utskottet att till en sådan
statlig ombudsman bör knytas ett nät av
lokala patientombudsmannaexpeditioner
som bör finnas vid varje sjukhus och
större vårdinstitution. Såväl den
statliga Patientombudsmannen som de
lokala patientombudsmannaexpeditionerna
bör enligt utskottet ges särskilda
resurser när det gäller att bistå den
psykiatriska vården och långvårdens
patienter och deras anhöriga vid
anmälningar mot vårdpersonal.
Utskottet anser vidare att reglerna i
patientjournallagen bör omarbetas så att
patienter ges betydligt större
inflytande och kontroll över innehållet
i journalhandlingarna. Utskottet anser
vidare att psykiskt våld och psykisk
manipulation av patienter samt även
fysisk felbehandling bör bedömas som
disciplinbrott och föranleda
disciplinpåföljd. Mobbning mellan
anställda i vården bör också kunna
föranleda disciplinpåföljd eftersom
mobbningen utgör ett hot mot
patienternas hälsa. Slutligen anser
utskottet att preskriptionstiden för
disciplinpåföljd för felbehandling eller
övergrepp bör förlängas till fem år
räknat från felbehandlingen eller
övergreppstillfället och till minst två
år efter det att patienten skrivits ut
från vården. Allvarliga felbehandlingar
eller övergrepp bör enligt utskottet
kunna anmälas och utredas även efter
preskriptionstidens utgång. Vad
utskottet nu anfört bör med anledning av
motion So451 (v) yrkandena 1-5 och 7 och
8 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11
bort ha följande lydelse:
11. beträffande patientombudsman
m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So451 yrkandena 1-5 och 7 och 8
som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Destruktiva rörelser (mom. 12)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 27 börjar med Till
utskottet har och på s. 28 slutar med
So406 (fp) bort ha följande lydelse:
Regeringsformen fastslår i första
kapitlet att den offentliga makten
skall utövas med respekt för alla
människors lika värde och för den
enskilda människans frihet och
värdighet . I samma paragraf fastslås
också att etniska, språkliga och
religiösa minoriteters möjligheter att
behålla och utveckla ett eget kultur-
och samfundsliv bör främjas .
I motionen hävdas att det finns behov
av instrument för att komma åt andlig
kränkning. Vad som åsyftas med detta är
hjärntvätt och masshysterisk dyrkan .
Religiösa rörelser och andra rörelser
med stark ideologisk profilering - även
politiska - kan bland sina medlemmar ha
individer som far illa av olika orsaker.
Det finns självfallet också rörelser och
grupper med manipulativa,
antidemokratiska och auktoritära drag.
Även de s.k. antikultrörelserna kan ha
denna problematik.
I portalparagrafen för regeringsformens
andra kapitel om fri- och rättigheter
räknas de grundläggande friheterna upp:
yttrandefrihet, informationsfrihet,
mötesfrihet, demonstrationsfrihet,
föreningsfrihet och religionsfrihet. Det
är, enligt utskottet, ingen
tillfällighet att en del av dessa
friheter är noggrant reglerade i
särskilda grundlagar, nämligen
tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen. I detta
kapitel av regeringsformen regleras
också på vilka grunder dessa fri- och
rättigheter bör inskränkas.
Begränsningar får bara göras för att
tillgodose ändamål som är godtagbara i
ett demokratiskt samhälle. Begränsningar
får inte gå utöver det som är nödvändigt
med hänsyn till det ändamål som har
föranlett dem och får inte heller
sträcka sig så långt att de utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen. Det
fastslås också mycket tydligt att en
sådan begränsning inte får göras enbart
på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.
Utskottet kan alltså konstatera att
bl.a. människors politiska, religiösa
och övriga övertygelseinriktade val
omfattas av ett betydande skydd av
grundlagarna. Det demokratiska samhället
ger vida ramar för skilda övertygelser
och åsikter. Självfallet bör människor
som drabbas av psykiska trauman få god
omvårdnad och psykiskt stöd från det
offentliga. Utskottet förutsätter att de
omvårdande institutionerna beaktar detta
i sitt arbete.
Förekomsten av s.k. mind control, dvs.
att en människa inte har makt över sin
egen vilja, är ifrågasatt inom den
beteendevetenskapliga forskningen.
Däremot skall givetvis olaga hot och
tvång beivras av rättssamhället. För det
behövs dock, enligt utskottet, varken ny
lagstiftning eller kartläggning. Något
behov av initiativ från riksdagen
föreligger därför inte med anledning av
motion So406 (fp). Motionen avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande destruktiva
rörelser
att riksdagen avslår motion
1994/95:So406,
12. Vård och behandling m.m. (mom. 13)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i utskottets
betänkande som börjar på s. 30 med
Utskottet har och slutar med sålunda
angelägna bort ha följande lydelse:
Utskottet har stor förståelse för att
motionärerna har velat fästa riksdagens
uppmärksamhet på de nu aktuella
problemområdena. Åtgärder för att
förbättra vården och omhändertagandet av
dem som lider t.ex. av epilepsi eller
anorexi/bulimi är sålunda angelägna. När
det gäller vissa sällsynta
sjukdomstillstånd delar utskottet
bedömningen i motion So423 (fp) yrkande
10 att Socialstyrelsen bör göra en
kartläggning av vilka otillfredsställda
vårdbehov som finns, ange hur behoven
kan tillgodoses och vilka som kan anses
som riksverksamheter. Socialstyrelsen
ger regelbundet ut Vårdkatalogen över
riksverksamheter. Den bygger på underlag
från berörda sjukhus om var patienter
med sällsynta sjukdomar kan behandlas.
Katalogen är emellertid inte komplett
eftersom den inte bygger på en
behovsanalys utan på landstingens
rapporter till Socialstyrelsen vilka
sjukdomar de behandlar. Det finns enligt
utskottet grupper av patienter med
sjukdomar som av olika skäl inte
uppmärksammats tillräckligt. Det kan
röra sig om tidigare okända hälsoproblem
som vården har otillräckliga kunskaper
om. Vad utskottet nu anfört bör med
anledning av motion So423 (fp) yrkande
10 ges regeringen till känna.
dels det avsnitt i utskottets betänkande
på s. 30 som börjar med Motionerna
So423 (fp) och slutar med yrkande 38
avstyrks. bort ha följande lydelse:
dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:
13. beträffande vård och behandling
m.m.
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So423 yrkande 10 och med avslag
på motionerna 1994/95:So426,
1994/95:So436, 1994/95:So484 yrkandena
20 och 36, 1994/95:A802 yrkande 10 och
1994/95:A807 yrkande 38 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört..
13. Alternativ sjukvård (mom. 14)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 31 börjar med
Utskottet anser och slutar med
avstyrks därför bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion
So478 (c) att det behöver vidtas olika
åtgärder för att främja alternativ
sjukvård. I Sverige förekommer ca 170
alternativa terapier. Det kan vara
problematiskt att bedöma vilka av
terapierna som är seriösa och som bör
anses vara sjukvård i
mervärdesskattelagens mening och därmed
momsbefriade. Utskottet anser också att
fler grupper av terapeuter bör
auktoriseras. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14
bort ha följande lydelse:
14. beträffande alternativ sjukvård
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So478 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Genteknik (mom. 18)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 37 börjar med
Utskottet vill och slutar med och
4-6 bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas
uppfattning att lagstiftningen måste
skärpas då det gäller gentekniken och
dess konsekvenser. Utskottet anser att
regeringen bör tillsätta en utredning
med syfte att närmare granska hur
gentekniken kan riskera att användas i
rashygieniskt syfte. Utskottet befarar
att information om enskilda människors
genuppsättning kan komma att användas på
ett sätt som kränker individens
integritet. Ekonomiska intressen kan
dessutom föranleda företag,
försäkringsbolag, banker etc. att söka
information om enskilda människors
gener. Detta skulle få sociala och
mänskliga effekter som inte är värdiga.
Utskottet anser att vi skulle riskera en
genetisk klassning vilken skulle leda
till att ett nytt klassamhälle uppstår
där individer med efterfrågad
genuppsättning kommer att ha företräde
oavsett kompetens, förmåga och verkliga
förhållanden. Utskottet anser att det är
nödvändigt med lagstiftning som
förbjuder att information om människors
gener får sökas, efterfrågas eller
användas vid antagnings- eller
anställningsförfaranden eller i samband
med försäkrings- och bankärenden. Förbud
bör också, för att skydda människors
integritet, införas mot att lämna ut
information om enskilda människors
genuppsättning. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med lagförslag i dessa
hänseenden. Vad utskottet nu anfört bör
med anledning av motion So422 (mp)
yrkandena 2 och 4-6 ges regeringen till
känna. Motion K15 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:
18. beträffande genteknik
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:So422 yrkandena 2 och 4-6 och
med avslag på motion 1995/96:K15 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Genteknik
Barbro Westerholm (fp) anser att den del
av utskottets betänkande som på s. 37
börjar med Utskottet vill och slutar
med och 4-6 bort ha följande lydelse:
För att förhindra att exempelvis
försäkringsbolag eller arbetsgivare får
del av genetiska data om en enskild
anser Folkpartiet att kompletterande
lagstiftning bör införas med hårdare
krav på sekretess för genetiska data än
för andra sekretessbelagda uppgifter i
hälso- och sjukvården. En sådan
lagstiftning bör dels omfatta
sekretesskyddet, dels hur
beslutsprocessen bör gå till när det
gäller medicinska tester inklusive
gentestning i arbetslivet.
Beslutsprocessen bör enligt min mening
innebära att en från arbetsgivare och
arbetstagare fristående etisk nämnd får
ansvar för att bedöma om det från etiska
utgångspunkter är försvarligt att utföra
gentester. Statens medicinsk-etiska råd
skulle kunna fylla rollen som en sådan
oberoende instans med en kontrollerande
funktion.
Arbete pågår för närvarande i
regeringskansliet med inriktning på en
proposition inom en nära framtid. Det
förhållandet att jag nu avstått från att
anmäla reservation innebär ingen ändrad
inställning i frågan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motioner 1
Motioner från allmänna
motionstiden 1995 1
Motion med anledning av
regeringens skrivelse 1995/96:15
Redogörelse för behandlingen av
riksdagens skrivelser till
regeringen, vilken överlämnats av
konstitutionsutskottet 6
Utskottet 7
Sjukvårdens finansiering,
organisation och inriktning m.m. 7
Finansiering m.m. 7
Fri etableringsrätt 8
Kvalitetskontroll m.m. 9
Folkhälsa och förebyggande vård
m.m. 9
Forskning och utveckling 12
Sjukhusstruktur och
kompetensfrågor 12
Tilläggsdirektiv till HSU 2000 13
Bakgrund och tidigare behandling 14
Utskottets bedömning 18
Kvinnors hälsa 20
Bakgrund och tidigare behandling 21
Utskottets bedömning 21
Könsstympning 22
Utskottets bedömning 23
Patientombudsman m.m. 24
Tidigare behandling m.m. 25
Utskottets bedömning 26
Destruktiva rörelser 26
Tidigare behandling 27
Aktuellt 27
Utskottets bedömning 27
Vård och behandling m.m. 28
Tidigare behandling m.m. 30
Utskottets bedömning 30
Alternativ sjukvård 30
Bakgrund 31
Utskottets bedömning 31
Enhetlig ersättningsnivå vid
preventivmedelsrådgivning 31
Bakgrund m.m. 32
Utskottets bedömning 32
Livstestamente m.m. 32
Tidigare behandling m.m. 33
Utskottets bedömning 33
Forskning inom det psykologiska
metodområdet 33
Bakgrund m.m. 34
Utskottets bedömning 34
Genteknik 35
Bakgrund och tidigare behandling
m.m. 35
Utskottets bedömning 37
Utbildning i ortopedisk medicin
m.m. 37
Tidigare behandling m.m. 38
Utskottets bedömning 38
Hemställan 38
Reservationer 41
1. Hälso- och sjukvårdens
finansiering m.m. (mom. 1-5) 41
2. Hälso- och sjukvårdens
finansiering m.m. (motiveringen
till mom. 1 och 2) 43
3. Hälso- och sjukvårdens
finansiering m. m. (motiveringen
till mom. 1 samt mom. 2-5) 44
4. Hälso- och sjukvårdens
finansiering m.m. (mom. 1, 3 och
4) 47
5. Hälso- och sjukvårdens
finansiering (mom. 1) 48