Utskottet behandlar i detta betänkande
proposition 1995/96:149 Beräkning av
basbelopp m.m. I propositionen föreslås
att det jämförelsetal som används vid
beräkning av basbeloppet skall grunda
sig på de förändringar i det allmänna
prisläget som skett från juni 1995 till
juni året före det år som basbeloppet
avser. Dessutom föreslås att beräkningen
skall göras med utgångspunkt i ett
bastal som uppgår till 36 168. Vidare
föreslås att det förhöjda basbelopp som
används vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst och
tillgodoräknande av pensionspoäng samt
vid fastställande av avgiftstak för
allmänna egenavgifter beräknas på ett
likartat sätt men med den skillnaden att
bastalet är 36 812 och att det förhöjda
basbeloppet skall räknas upp med hela
prisförändringen.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker en motion som
väckts med anledning av propositionen.
Mot bakgrund av att Kommunernas
pensionsanstalt (KPA) ombildas till
aktiebolag föreslås också i
propositionen att hänvisningen till KPA
i lagen om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara ändras.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Utskottet behandlar i betänkandet också
ett antal motioner från den allmänna
motionstiden 1994/95. Motionerna tar upp
frågor som i olika avseenden rör bl.a.
UD-makars, biståndsarbetares och
missionärers pensioner. Vidare behandlas
några motioner om socialavgifter och
allmänna egenavgifter. Utskottet
avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats åtta
reservationer och tre särskilda
yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i
proposition 1995/96:149 föreslagit
riksdagen att anta regeringens förslag
till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter,
3. lag om ändring i lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara.
Lagförslagen återfinns som bilaga till
betänkandet.
Motionerna
Motion väckt med anledning av
propositionen
1995/96:Sf23 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning av
ett ograverat basbelopp.
Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95
1994/95:Sf233 av Marianne Andersson och
Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsarbetares och
missionärers pensioner.
1994/95:Sf254 av andre vice talman Görel
Thurdin och Marianne Andersson (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att UD-makar får
tillgodoräkna sig pensionsår för tiden
utomlands.
1994/95:Sf255 av Göte Jonsson och Ulf
Melin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principen för
ersättning till socialförsäkringarna.
1994/95:Sf260 av Kjell Ericsson och
Lennart Brunander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna behovet av en
konsekvensutredning om införande av
arbetsgivaromsättningsskatt som ett
alternativ till arbetsgivaravgift.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om att ej betald skatt skall
reducera pension enligt vad som anförts
i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att vinstandelar
ej bör belastas med arbetsgivaravgifter.
1994/95:Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om vinstandelssystem,
1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl.
(c) vari yrkas
14. att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:100 beslutar om
slopad avgiftsfrihet för vissa
vinstandelsstiftelser i enlighet med vad
i motionen anförts,
1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. (m)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande uttaget av allmän
egenavgift till sjukförsäkringen under
mandatperioden,
5. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande förmånsrelatering av
socialförsäkringsavgifterna,
9. att riksdagen beslutar slopa uttaget
av sociala avgifter på vinstandelar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Sk341 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 4.0 om
arbetsgivaravgifter och egenavgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnitt 5.0 om problemet
med egenavgifter och marginaleffekter,
12. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om nedsättning av egenavgifterna
för egenföretagare enligt vad i motionen
anförts under avsnitt 6.0.
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl.
(kds) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om slopade sociala avgifter på
anställdas vinstandelar i företagen,
1994/95:Sk350 av Göte Jonsson och Ulf
Melin (m) vari yrkas
9. att riksdagen beslutar om slopande
av sociala avgifter på vinstandelar i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:U303 av Margitta Edgren (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ATP-poäng för medföljande
make/maka,
2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handlingsplan av UD för
ekonomisk ersättning till medföljande
maka/make.
1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt till pension.
1994/95:Kr414 av Bo Lundgren och Stig
Bertilsson (m) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialavgiftsfrågan.
1994/95:N235 av Inger Lundberg m.fl. (s)
vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om att konsekvenserna av ökad
riskdifferentiering bör beaktas vid sjuk-
och arbetsskadeberedningens analys av
det framtida offentliga
försäkringsväsendet.
1994/95:N272 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag om ett borttagande av egen-
avgifterna för småföretagare för
resultat under 40 000 kr enligt vad i
motionen anförts.
Utskottet
Gällande bestämmelser om basbeloppet
I 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring
(AFL) finns bestämmelser om att de
beräkningar som anges i lagen skall
göras med anknytning till ett basbelopp.
Basbeloppet som fastställs av regeringen
för varje år utgör 35 200 kr multi-
plicerat med ett jämförelsetal som
minskats med talet 1 och därefter multi-
plicerats med 0,60, varefter ett tillägg
gjorts med talet 1. Jämförelsetalet
anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober året före det som
basbeloppet avser och prisläget i
oktober 1993. Därvid skall bortses från
de kvarvarande direkta effekter t.o.m.
oktober 1994 som påverkat prisläget och
som beror på deprecieringen av den
svenska kronan under tiden den 19
november-den 18 december 1992.
Basbeloppet avrundas till närmaste
hundratal kronor. För år 1996 har
basbeloppet fastställts till 36 200 kr.
Vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst och fastställande av ATP-poäng
gäller dock att det basbelopp som
räknats fram sedan hänsyn tagits till
hela förändringen av det allmänna
prisläget mellan de två tidpunkterna,
frånsett kvarvarande effekter av
deprecieringen, används i stället för
basbeloppet.
För att bromsa uppräkningen av
pensionerna infördes fr.o.m. år 1993 en
särskild regel om att basbeloppet skall
minskas med 2 % vid beräkning av vissa
angivna pensioner. Vårdbidrag,
handikappersättning och särskilt
pensionstillägg berörs inte av
minskningsregeln.
Propositionen
Basbeloppet
Från och med år 1997 sker en övergång
till ett nytt budgetårssystem där
budgetperioden omfattar kalenderår och
där budgetpropositionen lämnas till
riksdagen den 18 september året före
budgetåret. Om den nuvarande
fastställelseordningen för basbeloppet,
som normalt är november månad, användes
skulle detta innebära att
beräkningsunderlaget för
budgetpropositionen bygger på ett
antaget basbelopp. Med tanke på
basbeloppets betydelse för statsbudgeten
och det nya systemet med utgiftstak
föreslår därför regeringen en ny
mätperiod för prisförändringen.
Förslaget innebär att det jämförelsetal
som används vid beräkning av basbeloppet
skall ange förhållandet mellan den
förändring av det allmänna prisläget som
skett från juni 1995 till juni året före
det år som basbeloppet avser.
Basbeloppet skall framräknas genom att
bastalet 36 168, som ligger till grund
för 1996 års basbelopp, multipliceras
med jämförelsetalet efter att detta
räknats upp med 60 % av
prisförändringen. Basbeloppet bör enligt
regeringen fastställas under augusti
månad och mätperioden bör omfatta tiden
juni till juni.
För närvarande sker uppräkning av
basbeloppet med utgångspunkt i
basbeloppet 35 200 som gällde för
basåret 1994. I formeln ligger enligt
regeringen därmed alla förändringar som
inträffat sedan år 1994 inklusive den
kvarvarande deprecieringseffekten som
påverkade basbeloppet för år 1995. I och
med den ändrade mätperioden för
uppräkningen av basbeloppet föreslår
regeringen att formeln också förenklas
på så sätt att beräkningen utgår från
basåret 1996. Eftersom avsikten med
bytet av basår inte är att förändra
beräkningen föreslår regeringen att
utgångspunkten för beräkningen av
basbeloppet skall vara det oavrundande
beloppet. Av detta skäl föreslås att det
i lagtexten införs begreppet bastal som
motsvarar det oavrundade basbeloppet för
basåret. Bastalet är 36 168 och det är
detta bastal som skall vara utgångspunkt
vid uppräkning av basbeloppet.
Vidare anförs i propositionen att vid
beräkning av pensionsgrundande inkomst
och beräkning av pensionspoäng samt
fastställande av avgiftstak för allmänna
egenavgifter används inte det ordinarie
basbeloppet. I stället används ett
belopp som till skillnad från
basbeloppet räknas upp med 100 %. Då det
formellt inte finns något namn för detta
högre belopp skapar detta enligt
regeringen osäkerhet om reglerna och
ökar risken för missförstånd. För att
undanröja dessa problem föreslår
regeringen att begreppet förhöjt
basbelopp införs i lagtexten. Även det
förhöjda basbeloppet bör fastställas av
regeringen. Bastalet för det förhöjda
basbeloppet skall vara 36 812, vilket
motsvarar det oavrundade belopp som
räknats upp med 100 % av
prisförändringen.
I motion Sf23 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) begärs ett tillkännagivande om
redovisning av ett ograverat basbelopp.
Motionärerna framhåller att under de
senaste tio åren har riksdagen vid ett
flertal tillfällen förändrat beräkningen
av basbelopp. Så har skett vid
skattereformens genomförande, genom kris-
överenskommelsen hösten 1992 och senast
hösten 1994. Dessa förändringar har
gjort att det i dag är praktiskt taget
omöjligt för den enskilde att ha vetskap
om vad han eller hon skulle ha för
förmån baserat på basbeloppet om det
inte förändrats på det sätt som
beskrivits ovan. Motionärerna ställer
sig bakom de genomförda förändringarna
eftersom dessa är ett led i saneringen
av landets finanser men anser att
politikerna skall vara ärliga och även
synliggöra vilka försämringar som
exempelvis pensionärerna fått genom de
förändrade beräkningarna av basbeloppet.
Ett ograverat basbelopp bör därför
alltid redovisas parallellt med det
gällande basbeloppet.
Utskottet delar regeringens uppfattning
att det är väsentligt att underlaget för
budgetpropositionen bygger på ett
fastställt basbelopp med tanke på den
stora betydelse detta har för
möjligheterna till tillförlitliga
prognoser avseende bl.a.
pensionsutgifter och avgiftsintäkter.
Utskottet har således inga invändningar
mot att mätperioden ändras till
juni-juni. Utskottet har inte heller
invändningar mot de mera tekniska
förändringar som i övrigt föreslås.
Utskottet tillstyrker således
propositionen.
Beträffande redovisning av ett
ograverat basbelopp vill utskottet
anföra följande. Vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst m.m. skall
enligt regeringens förslag bastalet för
beräkning av det förhöjda basbeloppet
vara 36 812, vilket motsvarar det
oavrundade belopp som räknats upp med
100 % av prisförändringen. I så måtto
kommer således ett ograverat basbelopp i
förhållande till de förändringar som
gjorts fr.o.m. år 1995 att redovisas. I
formeln ligger dock kvar priseffekterna
till följd av de ändrade beräkningar av
basbeloppet som gällde åren 1981-1987
samt fr.o.m. år 1991 priseffekter till
följd av skattereformen och fr.o.m. år
1994 priseffekter till följd av
deprecieringen av den svenska kronan
hösten 1992.
Utskottet har tidigare behandlat
liknande motionsyrkanden som det nu
förevarande. I betänkandena
1989/90:SfU20 och 1990/91:SfU11 anförde
utskottet att ett okorrigerat
basbelopp skulle komma att följa
utvecklingen av konsumentprisindex. Med
hänsyn till att sådant index löpande
skulle fastställas fann utskottet inte
skäl förorda införandet av ett särskilt
ograverat basbelopp .
Utskottet vidhåller denna inställning
och avstyrker bifall till motion Sf23.
Ombildning av kommunernas
pensionsanstalt till aktiebolag
Under krig skall enligt lagen (1984:989)
om socialförsäkringsväsendet under krig
och krigsfara de tjänstepensioner som
betalas ut av kommunernas
pensionsanstalt (KPA) i stället kunna
betalas ut av de allmänna
försäkringskassorna. Enligt regeringen
har Kommunförbundet och
Landstingsförbundet, som är
intressenterna i KPA, beslutat att
ombilda KPA till ett aktiebolag.
Hänvisningen till KPA i nämnda lag bör
därför enligt regeringen ändras till en
neutral hänvisning till det organ som
sköter de ifrågavarande uppgifterna.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Vissa pensionsfrågor
UD-makars pensionsförmåner m.m.
I motion 1994/95:Sf254 yrkande 2 av
andre vice talman Görel Thurdin och
Marianne Andersson (c) begärs ett
tillkännagivande om att UD-makar får
tillgodoräkna sig pensionsår för tiden
utomlands. Motionärerna erinrar om att i
det nya ålderspensionssystemet får
medföljande UD-makar för tiden utomlands
inte tillgodoräkna sig pensionsår,
vilket i det nya pensionssystemet skall
tillerkännas för studier, vård av eget
barn och vid värnpliktstjänstgöring. Att
följa med sin maka/make vid dennes
stationering utomlands är enligt
motionärerna en av samhället önskad
uppoffring och de medföljande bör därför
få tillgodoräkna sig pensionsår för
tiden utomlands.
Även i motion 1994/95:U303 av Margitta
Edgren (fp) tas upp frågor som rör
medföljandes ekonomiska situation.
Enligt motionären krävs ofta insatser av
såväl den utlandsstationerade
tjänstemannen som den medföljande för
att en ambassad skall fungera på ett
traditionellt sätt. Detta innebär att
den medföljande i praktiken gör en
oavlönad insats för Sverige. Skall
Sverige kunna företrädas av personer av
olika kön, från alla samhällsklasser och
i olika familjekonstellationer måste
enligt motionären Utrikesdepartementet
intensifiera sina ansträngningar och
utarbeta en handlingsplan för att lösa
problemen. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande härom. För att rätta
till en enligt motionären uppenbar
orättvisa bör medföljande maka/make
kunna få räkna ATP-poäng för de år som
familjen är utlandsstationerad. En sådan
insats skulle underlätta en bred och
allsidig rekrytering till
diplomattjänster. Motionären begär i
yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Frågan om UD-makarnas villkor inom
socialförsäkringssystemet behandlades av
socialförsäkringsutskottet i betänkande
1993/94:SfU24 Reformering av det
allmänna pensionssystemet. Med anledning
av en motion anförde
socialförsäkringsutskottet bl.a.
följande. I det reformerade
pensionssystemet skall avsteg från
huvudprincipen att pensionen grundas på
livsinkomsten göras endast i särskilt
angivna fall. Pensionsrätt i dessa
undantagsfall skall finansieras vid
sidan av ålderspensionssystemet. En
särskild pensionsrätt för UD-makar i det
allmänna pensionssystemet måste således
finansieras av skattemedel och
särredovisas i statsbudgeten, dvs. inom
ramen för utrikesförvaltningens
kostnader. Socialförsäkringsutskottet
ser helst att inga ytterligare undantag
görs. Med ytterligare avsteg från
livsinkomstprincipen riskerar systemet
att utvecklas på ett instabilt sätt.
Socialförsäkringsutskottet vill
samtidigt nämna att, t.ex. vad gäller de
utländska makarna, en lösning inom det
svenska allmänna försäkringssystemet
kanske inte är möjlig.
Socialförsäkringsutskottet vill
emellertid liksom utrikesutskottet, som
yttrat sig över motionen, understryka
vikten av att medföljande makar till UD-
tjänstemän får acceptabla ekonomiska
villkor. Pensionsvillkoren är därvid
endast en del i sammanhanget. Utskottet
anser att det skall ankomma på
utrikesförvaltningen att snarast se till
att villkoren, såväl under vistelsen i
utlandet som vid återkomsten till
Sverige, blir acceptabla och särskilt
skall pensionsvillkoren förbättras. Det
anförda gavs regeringen till känna
(rskr. 1993/94:439).
Med anledning av riksdagens
tillkännagivande har regeringen i
skrivelse 1994/95:221 Redogörelse för
åtgärder som avser pensionsvillkoren för
medföljande makar till UD-tjänstemän
m.m. lämnat en redogörelse för de
åtgärder om bl.a. pensionsvillkoren som
vidtagits respektive planeras.
Skrivelsen, som inte föranledde några
motionsyrkanden, har behandlats av
utrikesutskottet och av riksdagen lagts
till handlingarna (1995/96:UU11, rskr.
147 ) Av skrivelsen framgår att det inom
Utrikesdepartementet tillsattes en
arbetsgrupp med uppgift att behandla de
frågor som riksdagen anmält.
Arbetsgruppen överlämnade i mars 1995 en
rapport om översyn av UD-makars
pensionsvillkor m.m. Rapporten upptar
beträffande pensionsvillkor i huvudsak
följande förslag. En maka/make som
medföljer en tjänsteman i
utrikesförvaltningen under stationering
utomlands har enligt gällande
bestämmelser under vissa förutsättningar
rätt till särskild ersättning, s.k. MAK
(medföljande makes ATP-kompensation)
enligt förordningen (SAVFS 1985:10) om
särskild ersättning till medföljande
make till tjänsteman inom
utrikesförvaltningen. Vidare finns som
komplement till MAK en
gruppensionsförsäkring hos SPP som utgår
fr.o.m. den månad den berättigade fyller
65 år. Arbetsgruppen föreslog en
reformering av pensionsförmånerna som
innebär att man på sikt lämnar systemet
med MAK till förmån för en samlad
gruppensionsförsäkring. Under en
övergångstid föreslås båda systemen
gälla. De som har kvalificerat sig för
MAK genom att uppfylla kravet på 120
månaders utlandsstationering, bör enligt
förslaget få fortsätta att erhålla
ersättning medan övriga medföljande får
ett engångsbelopp. Vidare föreslogs en
höjning av MAK-ersättningen från 0,42 %
till 0,55 % av ett basbelopp per
medföljandemånad. En medföljande bör
enligt förslaget inte kunna
tillgodoräkna sig tiden för MAK
samtidigt som den medföljande har annan
pensionsförmån på grund av anställning
under stationering utomlands.
Gruppensionsförsäkring utgår sedan i
juli 1988 under utlandsstationering till
alla medföljande makar till UD-
tjänstemän som är tillsvidareanställda.
Utrikesdepartementet betalar en
försäkringspremie på för närvarande 500
kr per försäkrad och medföljandemånad.
Arbetsgruppen föreslog en höjning av
premieinbetalningarna för
pensionsförsäkring till 1 500 kr per
månad. Beloppet för gruppension som
hänför sig till av staten erlagd premie
och eventuell MAK-ersättning bör enligt
arbetsgruppen inte få överstiga två
basbelopp (för närvarande 72 400 kr per
år). Regeringen har i april 1995
beslutat om åtgärder som i huvudsak
följer arbetsgruppens förslag.
Som framgått har åtskilligt gjorts för
att förbättra UD-makarnas
pensionsvillkor. Av skrivelsen framgår
vidare att medel kommer att avsättas som
ekonomiskt stöd för marknadsföring av UD-
makarnas nätverk för uppdrag från
svenska statliga, kommunala och privata
uppdragsgivare och att
Utrikesdepartementet skall tillse att
utlandsmyndigheterna blir mer aktiva när
det gäller att bistå de medföljande med
att söka arbete på stationeringsorten.
Utskottet ser positivt på de åtgärder
som vidtagits och förutsätter att de
berörda frågorna även fortsättningsvis
uppmärksammas inom utrikesförvaltningen.
I den mån motionerna 1994/95:Sf254
yrkande 2 och 1994/95:U303 inte är
tillgodosedda med vad som anförts
avstyrker utskottet bifall till
motionsyrkandena.
Pensionsrätt för biståndsarbetare m.fl.
I motion 1994/95:Sf233 av Marianne
Andersson och Ingbritt Irhammar (c)
anförs att det finns många svenskar som
arbetar ute i världen som
biståndsarbetare och missionärer och
därvid gör stora insatser. Enligt
motionärerna får inte dessa personer
missgynnas för detta i de svenska
trygghetssy-stemen. Detta är särskilt
aktuellt med avseende på det reformerade
pensionssystemet. Åren i utlandstjänst
bör i pensionshänseende tillgodoräknas
dessa. Enligt motionärerna bör
Genomförandegruppen klarlägga hur bl.a.
pensionsgrundande inkomst skall beräknas
och reda ut oklarheter beträffande
regler för inbetalning av egenavgifter
för de utlandsarbetare som med gällande
skatteregler är befriade från att betala
skatt i Sverige. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.
Efter det att riksdagen godkänt
riktlinjerna för en reformering av det
allmänna ålderspensionssystemet har
regeringen beslutat tillkalla den s.k.
Genomförandegruppen med representanter
för de partier som står bakom
uppgörelsen. Gruppen har i uppgift att
medverka i den fortsatta beredningen av
pensionsreformen och att vårda
överenskommelsen om en reformering av
ålderspensionssystemet. Enligt vad
utskottet erfarit är de frågor som tas
upp i motionen föremål för beredning
inom Genomförandegruppen. Utskottet
anser att det fortsatta
beredningsarbetet bör avvaktas och
avstyrker bifall till motion
1994/95:Sf233.
Ingrid Näslund (kds) begär i motion
1994/95:So295 yrkande 6 ett
tillkännagivande om rätt till pension.
Enligt motionären har
Pensionsarbetsgruppen kommit fram till
att familjehemsföräldrar inte skall ha
rätt till pension för sina insatser.
Många kvinnor har under sitt
yrkesverksamma liv tagit hand om ett
stort antal barn och därvid inte ställt
några höga krav på ersättning och en del
har endast erhållit ersättning för sina
omkostnader. Enligt motionären bör alla
barnplaceringar i ekonomiskt hänseende
vara pensionsgrundande för den som ägnar
sig åt fostran och vård.
Familjehemsförälder uppbär normalt ett
arvode som är pensionsgrundande. Enligt
Svenska kommunförbundets cirkulär
1992:33 bör arvode utgå med högst 450 %
av det för året gällande basbeloppet
fördelat per månad om
familjehemsföräldern behöver avstå från
förvärvsarbete. Utskottet tolkar
motionen så att pensionsrätt skall
tillgodoräknas enbart den som tidigare
inte uppburit arvode med så högt belopp
att det grundar rätt till pension, dvs.
arvode motsvarande ett basbelopp. I det
nya pensionssystemet skall enligt de
godkända riktlinjerna av
fördelningspolitiska skäl pensionsrätt
tillgodoräknas för pensionsgrundande
belopp utöver faktisk inkomst. Detta
gäller vissa studier, vård av eget barn
och värnplikt. Barnårsrätt skall också
kunna tillgodoräknas för tid före
ikraftträdandet av det nya systemet.
Någon motsvarande pensionsrätt till
förmån för andra grupper är inte avsedd.
Som tidigare nämnts kan alltför många
avsteg från livsinkomstprincipen, som
utgör basen i det nya
ålderspensionssystemet, innebära att
systemet kommer att förlora i innehåll.
Alla kompletteringar till livsinkomsten
måste finansieras särskilt - med
skatter, avgifter från staten eller på
annat sätt - och sådana finansieringar
får omfördelningar mellan olika grupper
i samhället till följd. Mot bakgrund av
det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion 1994/95:So295 yrkande 6.
Pensionsutbetalning och obetald skatt
I motion 1994/95:Fi211 yrkande 10 av
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
förslag om att ej betald skatt skall
reducera pension. Enligt motionärerna
skall hänsyn tas till obetalda skatter
vid utbetalning av pension. Det är,
anser motionärerna, inte rimligt att
staten har stora fordringar på människor
som samtidigt mottar stora belopp i
pensionsutbetalningar.
För den som uppbär pension samtidigt
som han resterar för obetalda skatter
kan bestämmelser i utsökningsbalken om
utmätning och införsel komma i fråga.
För tillämpning av bestämmelserna i
utsökningsbalken fordras att en dom
eller annan exekutionstitel som
innefattar betalningsskyldighet
föreligger. Som exekutionstitel gäller
förvaltningsmyndighets beslut som enligt
särskild föreskrift får verkställas.
Sådana bestämmelser finns beträffande
skatt i uppbördslagen. Vid såväl
utmätning som införsel skall gäldenären
förbehållas visst belopp som behövs för
gäldenärens och hans familjs underhåll
samt till fullgörande av
underhållsskyldighet som eljest åvilar
honom. Utmätning kan också ske i såväl
fast som lös egendom. Således finns goda
möjligheter för samhället att driva in
fordringar på grund av obetald skatt.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion
1994/95:Fi211 yrkande 10.
Vissa avgiftsfrågor
Allmänt om socialavgifter
Socialavgifter erläggs i form av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Den totala avgiftssumman är för
arbetsgivare 31,56 % av
avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 5,28 %,
folkpensionsavgift 5,86 % och
tilläggspensionsavgift 13 %.
Avgiftsunderlaget beräknas i princip på
lönesumman. En egenföretagare erlägger
socialavgifter med 29,75 % av
avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 5,82 %,
folkpensionsavgift 6,03 % och
tilläggspensionsavgift 13 %.
Avgiftsunderlaget beräknas i princip på
inkomsten av annat förvärvsarbete.
Den 1 januari 1995 trädde lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i
kraft och ersatte då lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift som
trätt i kraft den 1 januari 1993. De
allmänna egenavgifterna är för år 1996
pensionsavgift med 1 % och
sjukförsäkringsavgift med 3,95 % och
beräknas på inkomster som ej överstiger
7,5 basbelopp. Avgifterna erläggs i
princip av dem som har inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete som
är pensionsgrundande. Avgiften är
avdragsgill vid taxeringen.
Riksdagen har beslutat om riktlinjer
för en reformering av det allmänna
ålderspensionssystemet
(prop.1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24,
rskr. 1993/94:439). I det nya
pensionssystemet skall tillgodoräknade
förmåner i princip överensstämma med de
avgifter som betalas till systemet.
Beräkningen av pensionsförmånerna skall
bygga på den s.k. livsinkomstprincipen,
vilket innebär att alla
pensionsgrundande inkomster har
betydelse för pensionsnivån och väger
lika tungt oberoende av när under livet
de tjänats in. Den inkomstrelaterade
ålderspensionen skall kompletteras med
ett grundskydd, garantipension, för dem
som haft låga eller inga inkomster under
förvärvslivet. I det reformerade
systemet skall ålderspension utom
garantipension helt finansieras med
ålderspensionsavgift. Den skall utgöra
18,5 % och endast tas ut på inkomster
under förmånstaket, vilket inledningsvis
skall vara 7,5 basbelopp. Avgiften skall
till viss del tas ut som socialavgift i
form av arbetsgivaravgift/egenavgift och
till viss del i form av en egenavgift
för vilken den enskilde individen bär
betalningsansvaret. Ingen pensionsavgift
skall tas ut på inkomster som inte är
förenade med pensionsrätt. Över
förmånstaket skall en särskild löneskatt
tas ut av arbetsgivare/egenföretagare
med 9,25 %. Av inbetald
ålderspensionsavgift skall huvuddelen,
16,5 %, användas till att finansiera
utgående pensioner inom ramen för ett
fördelningssystem. Resterande del av
pensionsavgiften, 2 %, skall sättas av
till ett premiereservsystem. I detta
system skall en fondering av inbetalda
medel ske på individuella
pensionskonton. Det sammantagna uttaget
av ålderspensionsavgift i form av
arbetsgivaravgift/egenavgift resp.
allmän egenavgift, som för närvarande
uppgår till 14 %, avses successivt under
en övergångs-period höjas till 18,5 %.
Detta skall ske inom ramen för ett
oförändrat totalt avgiftsuttag till
ålderspensionsändamål genom att
folkpensionsavgiften samtidigt
avvecklas.
Enligt vad som anges i regeringens
ekonomisk-politiska proposition (prop.
1994/95:25) skall den allmänna
sjukförsäkringsavgiften höjas med en
procentenhet per år t.o.m. år 1998, för
att detta år uppgå till 5,95 %.
Riksdagen har godkänt regeringens
förslag om en sådan successiv höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(bet. 1994/95:FiU1, rskr.
1994/95:145-146).
Regeringen har därefter i proposition
1995/96:198 förklarat sin avsikt att
under våren 1996 lämna förslag till
beslut om höjning av den allmänna eg-
enavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift till 4,95 % år
1997 och 5,95 % fr.o.m. år 1998. Enligt
propositionen skall höjningen balanseras
av en sänkning av
sjukförsäkringsavgiften enligt lagen om
socialavgifter och en höjning av den
allmänna löneavgiften.
Förhållandet mellan avgifter och
förmåner
Enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) skall vid
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bortses från inkomst som
överstiger 7,5 basbelopp. För en
egenföretagare gäller dessutom att
sjukpenninggrundande inkomst inte får
beräknas högre än vad som motsvarar
skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning. För rätt till
sjukpenning krävs enligt 1 § samma
kapitel att den sjukpenninggrundande
inkomsten uppgår till minst 6 000 kr.
Den som saknar eller har låg
sjukpenninggrundande inkomst kan enligt
21 kap. 1 § AFL frivilligt försäkra sig
för en sjukpenning om högst 60 kr.
Pensionsgrundande inkomst beräknas
enligt 11 kap. 5 § AFL endast på
inkomstdelar mellan ett och 7,5
basbelopp. Motsvarande begränsning finns
enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter inte vid beräkningen av
underlaget för socialavgifter.
De olika socialavgifterna avser att
finansiera vissa bestämda ändamål, och
för huvuddelen av avgifterna finns en
direkt finansiell koppling. För
individen är förmånerna endast i
begränsad utsträckning beroende av
avgifternas storlek och faktiska
inbetalning, och vissa
socialförsäkringsförmåner utges för
personer med låga eller inga
avgiftsgrundande inkomster. För vissa
avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift,
finns inget direkt samband mellan avgift
och förmån. För andra avgifter, som
t.ex. ATP- och sjukförsäkringsavgifter,
finns däremot ett samband genom att en
högre avgiftsgrundande inkomst ger högre
förmåner.
Göte Jonsson och Ulf Melin (båda m)
begär i motion Sf255 ett
tillkännagivande om principen för
ersättning till socialförsäkringarna.
Enligt motionärerna bör avgifter inte
tas ut på inkomster som försäkringen
inte täcker eller sådant som den
betalande inte kan tillgodogöra sig
genom bättre ersättningsnivåer då
försäkringen utnyttjas. Motionärerna
anser att det är viktigt att det finns
ett givet samband mellan erlagd
ersättning och förmån, och regeringen
bör få i uppdrag att utreda en sådan
inriktning av socialförsäkringssy-
stemet.
I motion Sk328 yrkande 5 av Carl Bildt
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
beträffande förmånsrelatering av
socialförsäkringsavgifterna. Enligt
motionärerna medger det statsfinansiella
utrymmet för närvarande inte ytterligare
sänkning av löneskatterna. Det arbete
som inleddes av den borgerliga
regeringen med att tydligare anknyta
avgifterna till utgående förmåner bör
emellertid fortsätta och intensifieras.
Motionärerna anser därför att avgifterna
bör synliggöras genom att de formellt
redovisas av löntagarna själva med en
motsvarande höjning av bruttolönen.
Detta skulle enligt motionärerna öka
förståelsen för skattekilarnas negativa
verkan.
Riksdagen har tidigare på förslag av
utskottet avslagit motionsyrkanden om en
bättre överensstämmelse mellan avgifter
och förmåner. I betänkande 1990/91:SfU2
hänvisade utskottet till tidigare
uttalande om att den bristande
överensstämmelsen har sin grund i bl.a.
den allmänna försäkringens solidariska
och obligatoriska karaktär och om att de
olika försäkringsgrenarna bör betraktas
som delar av ett sammanhängande
socialförsäkringssystem. Utskottet
framhöll också att, även om den
bristande överensstämmelsen hade
förstärkts genom införandet år 1982 av
lagen om socialavgifter, det då införda
avgiftssystemet samtidigt hade inneburit
betydande administrativa lättnader för
såväl myndigheter som arbetsgivare och
egenföretagare. Utskottet, som även
hänvisade bl.a. till den dåvarande
Pensionsberedningens arbete, vidhöll sin
principiella uppfattning om fördelarna
med det gällande avgiftssystemet och
avstyrkte bifall till motionerna.
I sitt av riksdagen godkända betänkande
1991/92:SfU1, vari utskottet hänvisade
till nyssnämnda betänkande, ansåg
utskottet att det var viktigt att frågor
om överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter inom socialförsäkringssystemet
beaktades. Utskottet förutsatte dock att
socialavgiftsuttaget skulle komma att
innefattas i de överväganden om den
ekonomiska politiken och om
välfärdspolitiken som pågick inom
regeringskansliet. Utskottet avstyrkte
därför bifall till motioner i ämnet.
Även i utskottets av riksdagen godkända
betänkande 1992/93:SfU17 behandlades
motioner om bristande överensstämmelse
mellan avgifter och förmåner. Med
hänvisning till de då nyligen beslutade
direktiven till en beredning med uppgift
att utforma en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna och till att
Pensionsarbetsgruppens arbete med att
utforma ett framtida pensionssystem
alltjämt pågick avstyrkte utskottet
bifall till motionerna i fråga.
Som utskottet tidigare framhållit har
den bristande överensstämmelsen mellan
avgifter och förmåner sin grund i bl.a.
den allmänna försäkringens solidariska
och obligatoriska karaktär. Ett uttryck
för detta är t.ex. de omfördelande
inslagen mellan grupper av försäkrade
med olika risk att drabbas av sjukdom
och skada. Enligt utskottets mening är
sådana omfördelande inslag en
oundgänglig del av ett fungerande
välfärdssystem. Med hänsyn härtill och
då, på sätt utskottet tidigare uttalat,
de olika försäkringsgrenarna bör
betraktas som delar av ett
sammanhängande socialförsäkringssystem
avstyrker utskottet bifall till motion
Sf255. Även motion Sk328 yrkande 5
avstyrks med hänvisning till det
anförda.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att Sjuk- och arbetsskadekommittén
(tidigare benämnd Sjuk- och
arbetsskadeberedningen) enligt sina
direktiv (dir. 1995:54) har till uppgift
att utforma förslag till en av staten
organiserad allmän ohälsoförsäkring som
ger ersättning för inkomstbortfall
orsakat av temporärt eller varaktigt
nedsatt arbetsförmåga till följd av
sjukdom, skada eller funktionshinder. I
direktiven anges bl.a. att det
statsfinansiella läget inte ger utrymme
för att pröva vare sig en höjning av
förmånstaket eller en begränsning av
avgiftsuttaget, men att kommittén bör
analysera vad som sker med
inkomstbortfallsprincipen om
inkomstgränsen på längre sikt inte höjs
i takt med den allmänna
inkomstutvecklingen på motsvarande sätt
som skall ske inom
ålderspensionssystemet.
Solidarisk försäkring
Sjuk- och arbetsskadekommittén har som
nyss redovisats till uppgift att utforma
förslag till en allmän ohälsoförsäkring.
Enligt direktiven skall kommittén bl.a.
analysera under vilka förutsättningar
tilläggsförsäkringar som ger ersättning
utöver den allmänna ohälsoförsäkringen
uppfyller krav på effektivitet och
rättvisa så att sådana försäkringar inte
bidrar till att öka kostnaderna för den
allmänna ohälsoförsäkringen, bl.a. om
arbetsmarknadens parter tar det fulla
ansvaret för tilläggsförsäkringar.
Vidare skall kommittén utforma regler
för en obligatorisk tilläggsförsäkring
som ger ersättning för inkomstbortfall
orsakat av arbetsskada samt analysera
för- och nackdelar med att föra över det
organisatoriska och finansiella ansvaret
till parterna.
I direktiven anges vidare att
försäkringsskyddet i den nya
ohälsoförsäkringen i hög grad bör vara
solidariskt finansierat och innehålla
ett betydande mått av utjämning mellan
grupper som löper olika risk att drabbas
av ohälsa.
I motion N235 yrkande 3 av Inger
Lundberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om att konsekvenserna
av ökad riskdifferentiering bör beaktas
vid Sjuk- och arbetsskadeberedningens
analys av det framtida offentliga
försäkringsväsendet. Motionärerna
framhåller bl.a. att gentekniken ger
ökad kunskap om risker hos olika
människor. I olika privata
försäkringssystem finns alltmer av
differentiering så att den
försäkringstagare som löper hög risk
tvingas till högre premier eller t.o.m.
i vissa fall inte ens har rätt att
teckna försäkring. Starka krafter agerar
enligt motionärerna för att stora delar
av de offentliga försäkringarna skall
föras över till privata och frivilliga
försäkringar. Svårigheterna att i ett
selekterat försäkringssystem bygga in
grundprincipen om det solidariska
ansvaret bör vägas in vid en slutlig
utformning av socialförsäkringssystemet.
Utskottet konstaterar att Sjuk- och
arbetsskadekommittén i delbetänkandet
(SOU 1995:149) Försäkringsskydd vid
sjukdom förklarat att det inte finns
förutsättningar för att utreda en sådan
tilläggsförsäkring vid arbetsskada som
angivits i direktiven. Utskottet anser
dndå att den nya kunskap om människan
som gentekniken ger upphov till och de
risker som denna kan innebära, och som
framhållits av motionärerna, bör belysas
inom ramen för Sjuk- och
arbetsskadekommitténs fortsatta arbete.
Motionen i denna del bör därför
överlämnas till kommittén. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Med det anförda får motion
N235 yrkande 3 anses tillgodosedd.
Växling mellan arbetsgivaravgifter och
allmänna egenavgifter i det reformerade
ålderspensionssystemet m.m.
Som redovisats ovan skall det
sammantagna uttaget av
ålderspensionsavgift i det nya
reformerade ålderspensionssystemet
successivt höjas till 18,5 % och den
allmänna sjukförsäkringsavgiften höjas
med en procentenhet per år för att år
1998 utgöra 5,95 %.
I de riktlinjer för ett reformerat
ålderspensionssystem som riksdagen
ställt sig bakom ingår bl.a. en
avgiftsväxling på så sätt att
arbetsgivaravgiften reduceras och den
avgift som den enskilde själv betalar
höjs med motsvarande belopp. Samtidigt
avses det kostnadsutrymme som sänkta
arbetsgivaravgifter skapar användas till
att höja bruttolönen för den enskilde
löntagaren.
I motion Sk341 yrkande 8 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om arbetsgivaravgifter
och egenavgifter. Motionärerna
framhåller att om en växling från
arbetsgivaravgifter till allmänna
egenavgifter sker i pensionssystemet är
det ej möjligt att bibehålla målet om
ytterligare egenavgifter i
sjukförsäkringen på 3 %. Motsvarande
belopp får då tas ut som
arbetsgivaravgifter eller finansieras på
annat sätt. Vidare anser motionärerna
att egenavgifter bör tas ut på inkomster
över 7,5 basbelopp samt inte vara
avdragsgilla vid taxeringen.
I samma motion yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande om problemet med
egenavgifter och marginaleffekter.
Motionärerna anser att problemet med
fallande marginaleffekt vid stigande
inkomster bör lösas antingen genom uttag
av egenavgifter över 7,5 basbelopp och
slopande av avdragsrätten för
egenavgifter eller genom att flytta
värnskatten till inkomster över 7,5
basbelopp samtidigt som grundavdraget
slopas för inkomster över brytpunkten.
Motionärerna anser att regeringen bör
redovisa förslag till hur regressiva
marginaleffekter skall förhindras eller
motverkas i samband med att allmänna
egenavgifter tas ut.
I motion Sk328 yrkande 3 av Carl Bildt
m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
uttaget av allmän egenavgift till
sjukförsäkringen under mandatperioden.
Motionärerna anser att höjningen på tre
procentenheter åren 1996-1998 bör
avvisas då sjukförsäkringen redan är
fullt ut finansierad. Den föreslagna
höjningen är enligt motionärerna i
realiteten en ren inkomstskattehöjning.
När det först gäller frågan om
avgiftsväxling resp. en ytterligare
höjning av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften konstaterar
utskottet att riksdagen, som redovisats
ovan, har godkänt regeringens förslag om
en successiv höjning av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Vidare
konstaterar utskottet att regeringen i
proposition 1994/95:25 har anfört bl.a.
att det kan vara förenat med problem att
genomföra en avgiftsväxling inom
pensionssystemet i kombination med att
den allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen höjs. Enligt regeringen
kan det därför finnas skäl att
ytterligare överväga det samlade uttaget
av allmänna egenavgifter, och därmed
fördelningen mellan sådana avgifter och
arbetsgivaravgifter, när slutresultatet
av Genomförandegruppens arbete
föreligger. Därvid kan enligt
propositionen också den närmare
utformningen av egenavgifterna till
sjukförsäkringen fastställas. Utskottet
anser med hänvisning till regeringens nu
redovisade uttalande att något
tillkännagivande till regeringen i denna
fråga inte är påkallat.
Beträffande frågan om allmänna
egenavgifter bör tas ut över 7,5
basbelopp resp. ej vara avdragsgilla vid
taxeringen har utskottet i betänkande
1993/94:SfU24 erinrat om de speciella
problem som uppstår genom att egen-
avgiften är avdragsgill och som
accentueras ju högre egenavgift som tas
ut. Utskottet påpekade att olikheterna i
det kommunala skatteuttaget liksom det
förhållandet att brytpunkten i
skatteskalorna inte överensstämmer med
taket för pensionsrätten och
avgiftsplikten gör att skillnaderna i
kostnaderna för pensionsskyddet mellan
olika försäkrade kan bli betydande, utan
att nettopensionen i framtiden med
nödvändighet behöver variera på samma
sätt. Utskottet ansåg att detta skulle
minska de "raka rören" mellan förmåner
och avgifter. Om pensionsavgifterna
däremot betalas av arbetsgivarna skulle
nettokostnaden för pensionsrätten bli
neutral, eftersom avdragsrätten är
enhetlig över landet. Enligt utskottet
var det uppenbart att frågan om avgifts-
växling borde diskuteras grundligare,
både mellan partier som står bakom
pensionsuppgörelsen och med
arbetsmarknadens parter. Vidare var det
enligt utskottet uppenbart att frågan om
den fortsatta finansieringen av sjuk-
och arbetsskadeförsäkringen och
förtidspensioneringen hängde nära ihop
med frågan om hur ålderspensionsavgiften
skall tas ut. Utskottet föreslog att
riksdagen med beaktande bl.a. därav
skulle godkänna de av regeringen
föreslagna riktlinjerna för
finansieringen av det nya
ålderspensionssystemet.
Vidare har utskottet såväl i sitt av
riksdagen godkända betänkande
1994/95:SfU6 som i yttrande
1994/95:SfU6y till finansutskottet
avstyrkt liknande motionsyrkanden. I
nämnda betänkande, vari behandlades
regeringens proposition 1994/95:41 med
förslag om införande av en avdragsgill
allmän pensionsavgift på 1 % fr.o.m. den
1 januari 1995, anförde utskottet att
regeringens förslag var helt i enlighet
med de riktlinjer för reformeringen av
ålderspensionssystemet som riksdagen
hade beslutat om. I 1994/95:
SfU6y, vari samma dag behandlades
regeringens proposition 1994/95:25 med
förslag om höjning av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften till 2,95 %
fr.o.m. år 1995, hänvisade utskottet
till att det i propositionen hade
anförts att en förnyad prövning behövde
göras av det samlade uttaget av
egenavgifter när ställning skall tas
till genomförandet av pensionsreformen.
Med hänsyn härtill ansåg utskottet att
motionerna i fråga borde avstyrkas.
Riksdagen avslog därefter, på förslag av
finansutskottet, motionerna
(1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145-146).
Såvitt gäller frågan om
marginaleffekter och allmänna
egenavgifter har utskottet förståelse
för de problem som motionärerna
beskriver och som, på sätt framgår av
motionen, har sin grund i att avgifterna
är avdragsgilla och inte tas ut på
inkomster över 7,5 basbelopp. För
inkomster under brytpunkten innebär
avdragsrätten för allmänna egenavgifter
att avgifterna (vid 30 % kommunalskatt)
reduceras med 30 %. För inkomster mellan
brytpunkten och 7,5 basbelopp utgör
reduceringen 55 %. För inkomster över
7,5 basbelopp tas inga avgifter ut,
varför marginaleffekten förblir
oförändrad. Eftersom låginkomsttagares
marginalskatt är lägre än
höginkomsttagares blir skattelättnaden
för dem följaktligen mindre än för
höginkomsttagaren med en marginalskatt
på 55 %. Utskottet anser, oaktat dessa
ofördelaktiga effekter, att den prövning
av det samlade uttaget av allmänna
egenavgifter som enligt regeringen skall
ske när resultatet av
Genomförandegruppens arbete föreligger
bör avvaktas.
Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet bifall till
motionerna Sk341 yrkandena 8 och 9 och
Sk328 yrkande 3.
Idrottsutövare
Enligt 3 kap. 2 § AFL skall vid
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst bl.a. bortses från ersättning
som idrottsutövare får från ideell
förening som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under året
inte kan antas uppgå till ett halvt
basbelopp. Detsamma gäller enligt 11
kap. 2 § AFL i fråga om
pensionsgrundande inkomst. Vidare gäller
enligt 2 kap. 4 § 14 lagen om
socialavgifter att vid bestämmande av
avgiftsunderlaget skall bortses från
ersättning till en och samme
idrottsutövare från ideell förening som
har till huvudsakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet om ersättningen
från föreningen under året inte uppgått
till ett halvt basbelopp.
I motion Kr414 yrkande 13 av Bo
Lundgren och Stig Bertilsson (båda m)
begärs ett tillkännagivande om
socialavgiftsfrågan. Enligt motionärerna
skall idrottsutövare eller annan som är
verksam inom idrottsrörelsen ha samma
förmåner som vid normala anställningar
om idrottsverksamheten är den
huvudsakliga inkomstkällan.
Socialavgifter skall då betalas. Om
annan huvudinkomst föreligger bör
idrottsutövaren och föreningen kunna
träffa en överenskommelse om huruvida
sociala förmåner skall utgå. Om förmåner
skall utgå skall också avgifter betalas.
I samband med riksdagens behandling av
regeringens förslag till nyss nämnda
bestämmelser uttalade utskottet i sitt
av riksdagen godkända betänkande
1990/91:SfU10 bl.a. att utskottet vid
flera tillfällen hade gett uttryck för
sin principiella uppfattning att
inkomster i samband med idrottsutövning
i likhet med andra inkomster bör grunda
rätt till socialförsäkringsförmåner och
föranleda att socialavgifter erläggs.
Samtidigt hade utskottet varit
införstått med att en schablon kan
behövas för i vilken mån mindre
ersättningar inom idrottsrörelsen, vilka
ofta kunde ha karaktären av rena
kostnadsersättningar, skulle vara
undantagna från underlaget för uttag av
socialavgifter. Med anledning av två
motioner med krav om att ersättningar
upp till ett basbelopp per år skulle
undantas från avgiftsunderlaget uttalade
utskottet att ett undantagande av
ersättningar som uppgår till så höga
belopp som ett basbelopp skulle innebära
en alltför kännbar urholkning av den
enskildes sjukpenning och pensionsskydd.
Redan en gräns på ett halvt basbelopp
kunde om mer än en förening gett ut
ersättning medföra en inte oväsentlig
urholkning av pensionsskyddet. Utskottet
kunde därför inte medverka till att
ersättningar på högre belopp än ett
halvt basbelopp undantogs från
avgiftsplikt och förmånsberäkning och
avstyrkte bifall till motionerna i
fråga.
Utskottet vidhåller sin ovan redovisade
uppfattning och avstyrker bifall till
motion Kr414 yrkande 13.
Egenavgifter för småföretagare
I motion N272 yrkande 6 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) begärs förslag om ett
borttagande av egenavgifterna för
småföretagare för resultat under 40 000
kr. Enligt motionärerna innebär
förslaget, om det skulle genomföras, en
skattesänkning på högst omkring 6 400
kr per år för småföretagare och en
kostnad för staten som kan beräknas till
600 miljoner kronor per år. I motion
Sk341 yrkande 12 av Gudrun Schyman m.fl.
(v) finns ett motsvarande yrkande.
Motionärerna begär förslag om
nedsättning av egenavgifterna för
egenföretagare såvitt avser inkomster
som ligger under 40 000 kr. Förslagets
kostnader är enligt motionärerna
relativt begränsade medan
stimulanseffekterna vad gäller
möjligheterna att starta och driva
företag torde vara betydande.
Utskottet anser mot bakgrund av det
alltjämt bekymmersamma statsfinansiella
läget och behovet av att fullfölja det
s.k. saneringsprogrammet att det inte
finns utrymme för att föreslå
förändringar som innebär en ökning av
statens utgifter eller en minskning av
inkomsterna. Mot bakgrund härav
avstyrker utskottet bifall till
motionerna N272 yrkande 6 och Sk341
yrkande 12.
Arbetsgivaromsättningsskatt
I motion Sf260 av Kjell Eriksson och
Lennart Brunander (båda c) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en
konsekvensutredning om införande av
arbetsgivaromsättningsskatt som ett
alternativ till arbetsgivaravgift.
Enligt motionärerna skulle detta
alternativ kunna utformas som en avgift
baserad på fakturerad omsättning, s.k.
arbetsgivaromsättningsskatt, AGOS, för
att underlätta för personalintensiva
småföretag, framför allt inom den
tillverkande sektorn. AGOS och
arbetsgivaravgifter skulle enligt
motionärerna kunna finnas som två olika
alternativ med möjlighet för varje
företag att välja det ekonomiskt mest
gynnsamma.
Utskottet noterar att skatteutskottet i
sitt av riksdagen godkända betänkandet
1993/94:SkU25 har behandlat ett liknande
yrkande och därvid framhållit att det då
aktuella arbetet med en generell översyn
av fåmansföretagen skulle fortsätta.
Vidare framhölls att regeringen i
proposition 1993/94:234 hade uttalat
dels att den såg det som särskilt
angeläget att stimulera nyföretagandet,
dels att frågan om att införa ett
riskkapitalavdrag eller andra särskilda
skattestimulanser borde anstå i avvaktan
på en utvärdering av
företagsskattereformen hösten 1993. Med
hänvisning härtill avstyrkte
skatteutskottet bl.a. motionen om
arbetsgivaromsättningsskatt.
Utskottet noterar vidare att regeringen
i den ekonomiska vårpropositionen (prop.
1995/96:150) har framhållit bl.a. att
Företagsskatteutredningen för närvarande
ser över företagsbeskattningen i syfte
att finna ett system som ytterligare
stimulerar företagens nyinvesteringar
och försörjning med riskkapital.
Utredningsarbetet skall, enligt vad som
anförs i propositionen, bedrivas så att
de nya reglerna skall kunna gälla
fr.o.m. inkomståret 1998.
Utskottet anser mot bakgrund av det
anförda att resultatet av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas.
Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf260.
Vinstandelsstiftelser
För åren 1988-1991 var en arbetsgivare
skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter
i form av andra avgifter än
sjukförsäkringsavgift och
arbetsskadeavgift för de bidrag som
arbetsgivaren lämnade till en
vinstandelsstiftelse. För att stimulera
det sparande som vinstandelssystem
innebär slopades avgiftsskyldigheten
fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag
till sådan stiftelse (prop. 1991/92:60,
SkU10). Därvid angavs att avgifter inte
heller skulle utgå när de anställda fick
sin andel från stiftelsen. I samband med
att skattereformen genomfördes gjordes
en ändring som innebar att även annan
person än arbetsgivaren som utgav vissa
förmåner blev avgiftsskyldig (prop.
1989/90:110, SkU30, prop. 1990/91:54,
SkU10). Problem uppstod därför i
tillämpningen om vad som skulle gälla
beträffande ersättning som stiftelsen
betalade ut fr.o.m. den 1 januari 1993.
Genom en lagändring (prop. 1992/93:29,
SfU5) slogs fast att avgiftsfriheten
gällde för utbetalning från
vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1
januari 1992. För avgiftsfrihet fr.o.m.
den 1 januari 1993 gällde dock att de
bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha
varit avsedda att vara bundna under
minst tre kalenderår och på likartade
villkor tillkomma en betydande del av de
anställda. För bidrag från ett
fåmansbolag gäller avgiftsfriheten
fr.o.m. den 1 januari 1993 inte heller
ersättning som vinstandelsstiftelsen
lämnar till delägare eller till
företagsledare som har ett väsentligt
inflytande i företaget. Avgiftsfriheten
gäller inte heller ersättningar som
lämnas till närstående till sådan
företagsledare eller delägare. Eftersom
avgiftsskyldighet gällde för bidragen
åren 1988-1991 skall avgifter aldrig
grundas på ersättning från stiftelsen
som härrör från bidrag som arbetsgivaren
lämnat under åren 1988-1991.
I proposition 1994/95:25 om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
anfördes att regeringen efter närmare
beredning avsåg att återkomma till
riksdagen med förslag om slopande av
avgiftsfriheten för vissa
vinstandelsstiftelser. I yttrande till
finansutskottet (1994/95:SfU6y) över
motioner som väckts med anledning av
regeringens aviserade förslag avstyrkte
socialförsäkringsutskottet dessa med
hänvisning till vad som anförts i
propositionen. Finansutskottet (FiU1)
delade denna uppfattning och riksdagen
beslöt i enlighet därmed (rskr.
145-146).
I motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9 av
Carl Bildt m.fl. (m), 1994/95:Fi213
yrkande 6 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1994/95:Fi211 yrkande 26 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp), 1994/95:Sk349
yrkande 17 av Alf Svensson m.fl. (kds)
och 1994/95:Sk350 yrkande 9 av Göte
Jonsson och Ulf Melin (m) riktas kritik
mot regeringens aviserade förslag.
Motionärerna anser att sociala avgifter
inte bör tas ut på vinstandelar. Olof
Johansson m.fl. begär i motion
1994/95:Fi219 yrkande 14, såsom detta
får förstås, att den under vissa villkor
givna avgiftsfriheten bör bestå med
hänsyn till den positiva effekt detta
kan ha för anställdas engagemang och
intresse för ett företags verksamhet.
Enligt vad utskottet erfarit pågår i
Socialdepartementet ett arbete som
syftar till att i vissa avseenden ändra
de nuvarande reglerna om avgiftsfrihet
för vinstandelsstiftelser. Avsikten är
att ett förslag skall föreläggas
riksdagen kommande höst.
Utskottet anser att det pågående
arbetet bör avvaktas och avstyrker
bifall till motionerna 1994/95:Sk328
yrkande 9, 1994/95:Fi213 yrkande 6,
1994/95:Fi219 yrkande 14, 1994/95:Fi211
yrkande 26, 1994/95:Sk349 yrkande 17 och
1994/95:Sk350 yrkande 9.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande basbeloppet
m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:149 samt med
avslag på motion 1995/96:Sf23 antar
regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
2. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter
3. lag om ändring i lagen (1984:989)
om socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara,
res. 1 (m, v, mp,
kds)
2. beträffande UD-makars
pensioner m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf254 yrkande 2 och
1994/95:U303,
3. beträffande pensionsrätt för
biståndsarbetare m.fl.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf233 och 1994/95:So295
yrkande 6,
res. 2 ( mp)
4. beträffande utbetalning av
pension och obetalda skatter
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi211 yrkande 10,
5. beträffande förhållandet
mellan avgifter och förmåner
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Sf255 och 1994/95:Sk328
yrkande 5,
res. 3 (m)
6. beträffande solidarisk
försäkring
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:N235 yrkande 3
dels överlämnar motionsyrkandet till
regeringen,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter m.m.
att riksdagen avslår motion
1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9,
res. 4 (v)
8. beträffande allmän egenavgift
till sjukförsäkringen
att riksdagen avslår motion
1994/95:Sk328 yrkande 3,
res. 5 (m)
9. beträffande idrottsutövare
att riksdagen avslår motion
1994/95:Kr414 yrkande 13,
res. 6 (m)
10. beträffande egenavgifter för
småföretagare
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N272 yrkande 6 och
1994/95:Sk341 yrkande 12,
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson
(s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s),
Margit Gennser (m), Lennart Klockare
(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin
(fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann
(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild
Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),
Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s)
och Karin Israelsson (c).
Reservationer
1. Basbeloppet m.m. (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Ulla Hoffmann (v),
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie
Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 5 som börjar med Beträffande
redovisning och slutar med motion
Sf23. bort ha följande lydelse:
De ändringar av reglerna för beräkning
av basbeloppet som vid olika tillfällen
under 1980- och1990-talen vidtagits
innebär att basbeloppet urholkats i
förhållande till konsumentprisindex.
Åtgärder som vidtagits som ett led i
saneringen av landets finanser har varit
nödvändiga. De gjorda ändringarna
innebär dock att vissa grupper som t.ex.
pensionärerna inte fullt ut fått
kompensation för inflationseffekter.
Enligt utskottets uppfattning är det
rimligt att alla berörda får möjlighet
att konstatera vilka försämringar
samtliga vidtagna åtgärder fått till
följd med avseende på olika förmåner.
Ett s.k. ograverat basbelopp som bygger
på oförändrade regler vad gäller
uppräkning för inflation bör därför
enligt utskottets mening redovisas för
den som uppbär förmån baserad på
basbeloppet. Det anförda bör med
anledning av motion Sf23 ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande basbeloppet m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:149 och motion
1995/96:Sf23
dels antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring
2. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter
3. lag om ändring i lagen (1984:989)
om socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
ett ograverat basbelopp,
2. Pensionsrätt för biståndsarbetare
m.fl. (mom. 3)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 8 som börjar med Efter det och
slutar med motion 1994/95:Sf233. bort
ha följande lydelse:
Svenska biståndsarbetare och
missionärer utför enligt utskottets
uppfattning ett värdefullt arbete runt
om i världen. Ofta sker arbetet under
svåra förhållanden och mot låg ekonomisk
ersättning. Mot bakgrund härav är det
väsentligt att dessa gruppers
pensionsförhållanden särskilt
uppmärksammas. Genomförandegruppen bör
därför tillse att det inom det nya
pensionssystemet tillskapas klara och
entydiga bestämmelser som inte
missgynnar dessa grupper i
pensionshänseende i förhållande till
nuvarande system. Det anförda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande pensionsrätt för
biståndsarbetare m.fl.
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sf233 och med avslag på
motion 1994/95:So295 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Förhållandet mellan avgifter och
förmåner (mom. 5)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och
Gustaf von Essen (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 12 börjar med Som utskottet
och slutar med inom
ålderspensionssystemet. bort ha
följande lydelse:
Rent principiellt anser utskottet att
avgifter inte bör tas ut på inkomster
som försäkringen inte täcker eller
sådant som den betalande inte kan
tillgodogöra sig genom bättre
ersättningsnivåer då försäkringen
utnyttjas. Enligt utskottet är det
viktigt att det finns ett givet samband
mellan erlagd ersättning och förmån, och
regeringen bör utreda en sådan
inriktning av socialförsäkringssystemet.
Det statsfinansiella utrymmet medger
för närvarande inte ytterligare sänkning
av löneskatterna. Det arbete som
inleddes av den borgerliga regeringen
med att tydligare anknyta avgifterna
till utgående förmåner bör emellertid
fortsätta och intensifieras. Utskottet
anser därför att avgifterna bör
synliggöras genom att de formellt
redovisas av löntagarna själva med en
motsvarande höjning av bruttolönen.
Detta skulle enligt motionärerna öka
förståelsen för skattekilarnas negativa
verkan.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande förhållandet mellan
avgifter och förmåner
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Sf255 och
1994/95:Sk328 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Växling mellan arbetsgivaravgifter
och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med När det och på
s. 15 slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:
Om en växling från arbetsgivaravgifter
till egenavgifter sker i pensionssy-
stemet är det enligt utskottets mening
inte möjligt att bibehålla målet om
ytterligare allmänna egenavgifter i
sjukförsäkringen på 3 %. Motsvarande
belopp får då tas ut som
arbetsgivaravgifter eller finansieras på
annat sätt. Utskottet anser också att
det är ett problem att de allmänna
egenavgifterna är avdragsgilla vid
taxeringen och att de inte tas ut på
inkomster över 7,5 basbelopp eftersom
det leder till fallande marginaleffekt
vid stigande inkomster. Detta problem
bör enligt utskottet lösas antingen
genom uttag av egenavgifter över 7,5
basbelopp och slopande av avdragsrätten
för egenavgifter eller genom att flytta
värnskatten till inkomster över 7,5
basbelopp samtidigt som grundavdraget
slopas för inkomster över brytpunkten.
Utskottet anser att regeringen bör
redovisa förslag till hur dessa s.k.
regressiva marginaleffekter skall
förhindras eller motverkas i samband med
att allmänna egenavgifter tas ut. Vad
utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sk341 yrkandena 8 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Allmän egenavgift till
sjukförsäkringen (mom. 8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och
Gustaf von Essen (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 14 börjar med När det och på
s. 15 slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den planerade
höjningen av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften på 3
procentenheter åren 1996-1998 bör
avvisas då sjukförsäkringen redan är
fullt ut finansierad. Den föreslagna
höjningen är enligt utskottets mening i
realiteten en ren inkomstskattehöjning.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande allmän egenavgift
till sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Sk328 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Idrottsutövare (mom. 9)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och
Gustaf von Essen (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med I samband och
slutar med yrkande 13. bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att idrottsutövare
eller annan som är verksam inom
idrottsrörelsen skall ha samma förmåner
som vid normala anställningar om
idrottsverksamheten är den huvudsakliga
inkomstkällan. Socialavgifter skall då
betalas. Om annan huvudinkomst
föreligger bör enligt utskottets mening
idrottsutövaren och föreningen kunna
träffa en överenskommelse om huruvida
sociala förmåner skall utgå. Om förmåner
skall utgå skall också avgifter betalas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande idrottsutövare
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Kr414 yrkande 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Egenavgifter för småföretagare (mom.
10)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 16 börjar med Utskottet
anser och slutar med yrkande 12. bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att egenavgifterna för
småföretagare för resultat under
40 000 kr bör slopas. Enligt utskottet
skulle en sådan ordning innebära en
skattesänkning på högst 6 400 kr per år
för småföretagare, vilket skulle vara
ett sätt att öka uthålligheten hos små
och nystartade företag. Vidare skulle
det skapa större incitament för de
personer som kombinerar en anställning
med eget företagande att utvidga sin
verksamhet i egen regi. Utskottet menar
också att åtgärden skulle bidra till att
fler kvinnor vågar starta egna företag.
Utskottet beräknar kostnaden för staten
till omkring 600 miljoner kronor per år.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag i frågan.
dels att utskottets hemställan under 10
bort ha följande lydelse:
10. beträffande egenavgifter för
småföretagare
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N272 yrkande 6 och
Sk341 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),
Rose-Marie Frebran (kds) och Karin
Israelsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 18 som börjar med Enligt vad och
slutar med 1994/95:Sk350 yrkande 9.
bort ha följande lydelse:
Ett vinstandelssystem i företagen ger
enligt utskottets uppfattning möjlighet
till frivillig delning av företagens
vinster och kan samtidigt vara ett sätt
att begränsa nivåhöjande löneökningar.
Vinstandelssystemet kan också främja de
anställdas engagemang i företaget,
vilket främjar produktiviteten.
Utskottet anser sålunda att det inte bör
införas några avgifter på
vinstandelsstiftelser. Det anförda bör
riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Sk328 yrkande 9, 1994/95:Fi213
yrkande 6, 1994/95:Fi219 yrkande 14,
1994/95:Fi211 yrkande 26, 1994/95:Sk349
yrkande 17 och 1994/95:Sk350 yrkande 9
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12
bort ha följande lydelse:
12. beträffande
vinstandelsstiftelser
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Sk328 yrkande 9,
1994/95:Fi213 yrkande 6,
1994/95:Fi219 yrkande 14,
1994/95:Fi211 yrkande 26,
1994/95:Sk349 yrkande 17 och
1994/95:Sk350 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. UD-makars pensioner m.m. (mom. 2)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m),
Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp),
Rose-Marie Frebran (kds) och Karin
Israelsson (c) anför:
Medföljande UD-makars möjligheter till
yrkesutövning utomlands är
utomordentligt små. Ofta är de tvungna
att avstå från en egen yrkeskarriär och
de blir då ekonomiskt beroende av UD-
tjänstemannen och förlorar möjligheten
att intjäna pensionsrätt. De medföljande
gör utan att få ersättning för detta en
förtjänstfull insats för Sverige på
utlandsorten. Enligt vår uppfattning är
det inte möjligt att lösa de
medföljandes pensionsproblem inom ramen
för det svenska allmänna
pensionssystemet. De åtgärder som
hittills beslutats är ett steg i rätt
riktning men kan inte anses
tillräckliga. Utrikesförvaltningen måste
därför i sin egenskap av arbetsgivare
företa ytterligare åtgärder och se till
så att medföljande UD-makar
tillförsäkras acceptabla ekonomiska
villkor, särskilt med avseende på
pensionsvillkoren.
2. Växling mellan arbetsgivaravgifter
och allmänna egenavgifter m.m. (mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Egenavgifter i nuvarande utformning har
flera nackdelar när det gäller att
finansiera offentlig verksamhet.
Eftersom avgifterna är avdragsgilla och
har ett tak vid 7,5 basbelopp blir de,
relativt sett, betydligt mer kännbara
för låginkomsttagare än för
höginkomsttagare. De har därmed en
felaktig fördelningsprofil. Genomförda
och planerade höjningar av
egenavgifterna åren 1996-1998 utholkar
också kommunernas skatteunderlag,
tvingar fram ytterligare neddragningar
av kommunal verksamhet och försvårar för
kommmunerna att uppnå ekonomisk balans.
Miljöpartiet avvisar därför fortsatta
höjningar av egenavgifterna och anser
att målet i stället skall vara att på
sikt avskaffa existerande egenavgifter.
I stället för höjd egenavgift år 1997
vill vi höja energi- och
miljörelaterade skatter. Vårt förslag
till arbetstidsförkortning som
presenteras i vår motion med anledning
av regeringens vårproposition gör att
statens utgifter för arbetslösheten
minskar, vilket gör att höjningen av
egenavgifterna år 1998 inte blir
nödvändig. För år 1999 bedömer vi att
egenavgifterna i stället kan sänkas med
en procentenhet.
3. Arbetsgivaromsättningsskatt ( mom.
11)
Karin Israelsson (c) anför:
I motion 1994/95:Sf260 av Kjell
Ericsson och Lennart Brunander (c) läggs
förslag fram om införandet av s.k.
arbetsgivaromsättningsskatt. Enligt
Centerpartiets uppfattning finns det
behov av att utreda konsekvenserna av
att införa en sådan
arbetsgivaromsättningsskatt som ett
alternativ till arbetsgivaravgifter.
Enligt vår mening skulle detta
alternativ kunna utformas som en avgift
baserad på fakturerad omsättning, s.k.
arbetsgivaromsättningsskatt, AGOS, för
att underlätta för personalintensiva
småföretag, framför allt inom den
tillverkande sektorn. AGOS och
arbetsgivaravgifter skulle kunna finnas
som två olika alternativ med möjlighet
för varje företag att välja det
ekonomiskt mest gynnsamma. Eftersom
detta är en angelägen ändring avser vi
att återkomma i frågan.
I propositionen framlagda lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
2. Förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter
3. Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:989) om socialförsäkringsväsendet
under krig och krigsfara
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 4
Gällande bestämmelser om
basbeloppet 4
Propositionen 4
Basbeloppet 4
Ombildning av kommunernas
pensionsanstalt till aktiebolag 6
Vissa pensionsfrågor 6
UD-makars pensionsförmåner m.m. 6
Pensionsrätt för biståndsarbetare
m.fl. 8
Pensionsutbetalning och obetald
skatt 9
Vissa avgiftsfrågor 9
Allmänt om socialavgifter 9
Förhållandet mellan avgifter och
förmåner 11
Solidarisk försäkring 12
Växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter i det reformerade
ålderspensionssystemet m.m. 13
Idrottsutövare 15
Egenavgifter för småföretagare 16
Arbetsgivaromsättningsskatt 17
Vinstandelsstiftelser 17
Hemställan 18
Reservationer 20
1. Basbeloppet m.m. (mom. 1) 20
2. Pensionsrätt för
biståndsarbetare m.fl. (mom. 3) 20
3. Förhållandet mellan avgifter och
förmåner (mom. 5) 21
4. Växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter m.m. (mom. 7) 21
5. Allmän egenavgift till
sjukförsäkringen (mom. 8) 22
6. Idrottsutövare (mom. 9) 22
7. Egenavgifter för småföretagare
(mom. 10) 23
8. Vinstandelsstiftelser (mom. 12) 23
Särskilda yttranden 24
1. UD-makars pensioner m.m. (mom.
2) 24
2. Växling mellan
arbetsgivaravgifter och allmänna
egenavgifter m.m. (mom. 7) 24
3. Arbetsgivaromsättningsskatt (
mom. 11) 25
1. Förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän
försäkring 26
2. Förslag till lag om ändring i
lagen (1994:1744) om allmänna
egenavgifter 28
3. Förslag till lag om ändring i
lagen (1984:989) om
socialförsäkringsväsendet under
krig och krigsfara 29
Gotab, Stockholm 1996