Socialutskottets betänkande
1995/96:SOU07

Vissa ändringar i smittskyddslagen, m.m.


Innehåll

1995/96
SoU7

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlar   utskottet
regeringens   proposition    1995/96:23
Vissa   ändringar  i  smittskyddslagen,
m.m.  och 10 motionsyrkanden som väckts
med  anledning av propositionen. Vidare
behandlas 12 motionsyrkanden  från  den
allmänna motionstiden 1995.
I  propositionen föreslås bl.a.  vissa
preciseringar    av    tvångsisolerades
rättigheter.   Vidare  föreslås   vissa
ändringar       i      smittskyddslagen
(1988:1472)  av  huvudsakligen  teknisk
natur. Vissa ändringar föreslås också i
lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i  vissa fall och i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av  unga
samt i socialtjänstlagen (1980:620) och
i sekretesslagen (1980:100).
Utskottet   tillstyrker  förslagen   i
propositionen  och  avstyrker  samtliga
motionsyrkanden. Lagstiftningen  träder
i kraft den 1 januari 1996.
Till   betänkandet  har   fogats   sju
reservationer.

Propositionen

I   proposition   1995/96:23   föreslår
regeringen   (Socialdepartementet)    -
efter   hörande  av  Lagrådet   -   att
riksdagen antar förslagen till
1.   lag om ändring i smittskyddslagen
(1988:1472),
2.  lag  om  ändring i lagen (1990:52)
med  särskilda bestämmelser om vård  av
unga,
3.  lag  om ändring i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
4.  lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
5.  lag  om  ändring i  sekretesslagen
(1980:100).
Lagförslagen  fogas  till  betänkandet
som bilaga.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
proposition 1995/96:23

1995/96:So4  av  Gullan Lindblad  m.fl.
(m) vari yrkas
1.    att   riksdagen   beslutar   att
tvångsisolering skall kunna ske även på
privata sjukhus i enlighet med vad  som
anförts i motionen,
2.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om  en  bred  utvärdering   av
lagstiftning och andra insatser för att
begränsa spridningen av samhällsfarliga
sjukdomar i allmänhet.
1995/96:So5 av Barbro Westerholm  m.fl.
(fp) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts   om  omedelbar  parlamentarisk
utredning       om      tvånget       i
smittskyddslagstiftningen,
2.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om att riksdagen skall besluta
om vilka smittsamma sjukdomar som skall
vara anmälningspliktiga,
3.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts    om    avidentifiering     av
anmälningar    om    anmälningspliktiga
sjukdomar.
1995/96:So6 av Stig Sandström m.fl. (v)
vari yrkas
1.    att   riksdagen   beslutar   att
infektion      av      hiv      (humant
immunbristvirus) tas bort som anledning
till ingripande enligt smittskyddslagen
enligt  Europarådets  ministerkommittés
rekommendation,
2.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag   till   införandet    av    en
omprövningsklausul innebärande  förnyad
prövning efter sex månader för den  som
tvångsisoleras enligt smittskyddslagen,
3.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om  att  ett  neutralt  organ,
Socialstyrelsens regionala organ, skall
göra    denna   omprövning   och   inte
smittskyddsläkare.
1995/96:So7  av  Eva Julin  m.fl.  (mp)
vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts om behovet av en utvärdering,
2.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om att utvärderingen även  bör
omfatta sprututbytesförsöken.
Motioner väckta under allmänna
motionstiden 1995

1994/95:So405 av Gullan Lindblad  m.fl.
(m) vari yrkas
2.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts    om    en   utvärdering    av
lagstiftning  och  annat  hivpreventivt
arbete,
8.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts      om     utvärdering      av
kontaktspårningen,
9.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts om provtagning av hiv,
10.  att  riksdagen beslutar om  sådan
ändring  av smittskyddslagen att  såväl
konsultation    som   behandling    vid
samhällsfarlig   sjukdom   skall   vara
kostnadsfri  för patienten  oavsett  om
denne  vänder  sig till den  offentliga
sjukvården   eller  försäkringsansluten
privatpraktiserande läkare,
11.  att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts om forskning rörande hiv/aids.
1994/95:So420  av  Yvonne  Ruwaida  och
Annika Nordgren (mp) vari yrkas
1.  att riksdagen hos regeringen begär
en   utredning  om  möjligheterna   att
kraftigt    minska    spridningen    av
hiv/aids.
1994/95:So465   av   Tanja   Linderborg
m.fl. (v) vari yrkas
1.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts         om         Europarådets
rekommendationer   om   behandling   av
hivpositiva,
2.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om att den pågående  översynen
av  smittskyddslagen bör utvidgas  till
att  omfatta  också en  utvärdering  av
lagens         konsekvenser         för
hivpreventionen,
4.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag       till      ändring       i
patientjournallagen så att hivtest  kan
göras med garanterad anonymitet,
5.  att riksdagen hos regeringen begär
att  Socialstyrelsen får i uppdrag  att
utarbeta  råd och anvisningar  för  hur
hivspårning  kan utföras  på  frivillig
grund.
1994/95:So472  av  Yvonne  Ruwaida  och
Gunnar Goude (mp) vari yrkas
1.  att riksdagen hos regeringen begär
förslag  till  sådan ändring  av  lagen
(1987:375)   om   förbud    mot    s.k.
bastuklubbar     att    föreningsdrivna
bastuklubbar tillåts,
2.   att  riksdagen,  vid  avslag   på
yrkande   1,   som   sin   mening   ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om att en utredning bör  göras
där man utvärderar bastuklubbslagen.

Utskottet

Bakgrund

Smittskyddslagen (1988:1472)  trädde  i
kraft  den 1 juli 1989. Lagen har varit
föremål  för ändringar vid ett  flertal
tillfällen,  men det har  endast  varit
fråga  om  följdändringar på  grund  av
ändringar  i annan lagstiftning.  Någon
översyn av lagens tillämpning har  inte
gjorts. Däremot har Socialstyrelsen  år
1992   överlämnat   en   rapport   från
styrelsens  arbetsgrupp för översyn  av
smittskyddets funktion. Socialstyrelsen
har  i  nämnda rapport samt i en senare
skrivelse föreslagit vissa lagändringar
på   smittskyddsområdet.   Även   andra
myndigheter    har    inkommit     till
regeringen   med  skrivelser   angående
smittskyddslagen.   Bl.a.    föreligger
olika skrivelser med begäran om översyn
av                    smittskyddslagens
tvångsbestämmelser,  särskilt  avseende
hivinfektion.  Vidare har  Europarådets
tortyrkommitté  år  1992  uppmärksammat
smittskyddslagen  i   en   rapport   om
Sverige.
Förslagen   har   behandlats   i    en
promemoria   från  Socialdepartementet.
Promemorian    har    remissbehandlats.
Regeringen   har   inhämtat   Lagrådets
yttrande       över      propositionens
lagförslag.
Propositionsförslaget i huvuddrag

Smittskyddslagen     reglerar      viss
verksamhet   till   skydd    mot    att
smittsamma   sjukdomar   sprids   bland
människor.  De  smittsamma  sjukdomarna
indelas  enligt lagen i samhällsfarliga
och  övriga  smittsamma  sjukdomar.  De
sjukdomar  som  skall anmälas  -  såväl
samhällsfarliga  som andra  -  tas  för
närvarande   upp  i  en   bilaga   till
smittskyddslagen.    I    propositionen
föreslås  bl.a.  att  riksdagen  i  lag
skall    bestämma   vilka    smittsamma
sjukdomar   som   skall   anses    vara
samhällsfarliga.   I   detta   avseende
föreslås således ingen ändring. Däremot
skall         regeringen         enligt
propositionsförslaget,  till   skillnad
mot    nuvarande    förhållanden,     i
förordning   föreskriva  vilka   övriga
smittsamma  sjukdomar  som  skall  vara
anmälningspliktiga.
Ulcus molle, som för närvarande är  en
annan  anmälningspliktig sjukdom än  en
samhällsfarlig, föreslås föras in under
de       samhällsfarliga      veneriska
sjukdomarna.   För   vissa    hepatiter
föreslås en ändrad indelning.
Enligt  den nuvarande lagen  skall  en
anmälan  om  en samhällsfarlig  sjukdom
innehålla   uppgifter  bl.a.   om   den
smittades identitet. En anmälan  om  en
venerisk   sjukdom  skall   dock   inte
innehålla sådana uppgifter. En  anmälan
som  avser  en  annan anmälningspliktig
sjukdom  än  en  samhällsfarlig   skall
enligt lagen innehålla de uppgifter som
behövs  för  att kunna följa sjukdomens
utbredning.  Den skall  inte  innehålla
uppgift  om den smittades identitet.  I
propositionen   föreslås    att    alla
anmälningspliktiga  sjukdomar  utom  de
veneriska skall anmälas med uppgift  om
den smittades identitet.
Vissa ändringar föreslås vidare såvitt
avser  en  smittkälla  som  är  belägen
utanför     landets    gränser     samt
beträffande anmälan om obduktions-  och
laboratoriefynd.
Enligt      smittskyddslagen       kan
smittskyddsläkaren    hos    länsrätten
ansöka om tvångsisolering av någon  som
för smitta av en samhällsfarlig sjukdom
om denne inte frivilligt medverkar till
de  åtgärder som behövs för att  hindra
smittspridning. Länsrätten beslutar  om
tvångsisolering, vilken  skall  ske  på
sjukhus  som  drivs av landsting  eller
kommun  som  inte  ingår  i  landsting.
Beslut   om  tvångsisolering   meddelas
också  om  det finns grundad  anledning
att  anta att den smittade inte  följer
förhållningsreglerna och detta  innebär
en  uppenbar   risk för smittspridning.
När  en  smittad person är en  uppenbar
smittrisk för samhället har det sålunda
framstått som otillräckligt att  endast
rättsliga  påföljder  i  efterhand  kan
komma   i   fråga.   Gärningen,    dvs.
smittspridningen,  har   ansetts   böra
kunna förhindras så att andra människor
inte kommer till skada.
De   som   tvångsisoleras   enligt
smittskyddslagen      skall      enligt
propositionsförslaget ges en lagstadgad
rätt  att leva ett så normalt  liv  som
möjligt. Det innebär, förutom  vad  som
gäller i dag, rätt till sysselsättning,
fysisk  träning, möjlighet att dagligen
vistas utomhus, att föra telefonsamtal,
att ta emot besök och att sända och  ta
emot  brev  eller  andra  försändelser.
Syftet med tvångsisoleringen skall dock
kunna  beaktas  vid  beslut  om  sådana
rättigheter. Beslut om inskränkningar i
rättigheterna  skall  kunna  fattas  av
chefsöverläkaren   efter   samråd   med
smittskyddsläkaren. Beslut  i  enskilda
fall skall kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Smittskyddsläkaren
skall   också  enligt  förslaget  kunna
överlåta   till  chefsöverläkaren   att
pröva    frågor   om   tillstånd    för
tvångsisolerad  att tillfälligt  vistas
utanför sjukhusets område.
Smittskyddsläkaren    skall     enligt
propositionsförslaget vara skyldig  att
lämna  uppgifter om en enskild patient,
som       är       nödvändiga       för
smittskyddsarbetet,  till   behandlande
läkare utan hinder av sekretess. Vidare
skall  smittskyddsläkaren kunna inhämta
uppgifter  om  enskild  som  har   viss
samhällsfarlig   sjukdom   från   andra
myndigheter   och   från   hälso-   och
sjukvårdspersonal.                Vilka
samhällsfarliga  sjukdomar  som   detta
skall   gälla   får   föreskrivas    av
regeringen.
I  propositionen föreslås vidare bl.a.
vissa terminologiska ändringar.
Även  i  lagen (1988:870) om  vård  av
missbrukare  i vissa fall och  i  lagen
(1990:52) om särskilda bestämmelser  om
vård   av   unga  föreslås   ändringar.
Sålunda  föreslås att föreståndare  för
ett  särskilt ungdomshem eller  LVM-hem
skall   underrättas   om   hälso-   och
sjukvårdspersonal, som är  verksam  vid
hemmet,  får kännedom om att någon  som
vistas   där   har   en  samhällsfarlig
sjukdom, om det inte står klart att det
inte  finns  risk  för  smittspridning.
Vidare   föreslås  vissa  ändringar   i
socialtjänstlagen  (1980:620)   och   i
sekretesslagen (1980:100).
Samtliga lagändringar föreslås träda i
kraft den 1 januari 1996.
Smittskyddslagens regler om hiv

Motionerna

I  motion 1995/95:So6 av Stig Sandström
m.fl.   (v)   hemställs  att  riksdagen
beslutar att infektion av hiv tas  bort
som  anledning  till ingripande  enligt
smittskyddslagen      (yrkande      1).
Motionärerna    hänvisar    till     en
rekommendation    från     Europarådets
ministerkommitté    och    menar    att
riksdagen,   utan   att   invänta   ett
kommande utredningsförslag, bör besluta
att lyfta ut hiv från smittskyddslagens
bestämmelser.
I   motion   1995/96:So5   av   Barbro
Westerholm   m.fl.  (fp)   begärs   ett
tillkännagivande      om      omedelbar
parlamentarisk utredning om  tvånget  i
smittskyddslagen (yrkande  1).  Det  är
enligt motionärerna anmärkningsvärt att
propositionen  inte  innehåller   någon
utvärdering     av    smittskyddslagens
tillämpning  på  hiv och erfarenheterna
av    tvångsvård.   Det   påpekas   att
Europarådets    tortyrkommitté    gjort
påpekanden   beträffande  den   svenska
smittskyddslagen samt att  Sverige  som
enda  medlemsland  i  Europarådet  inte
undertecknat  rådets rekommendation  om
hivsmittades rättigheter. Det är enligt
motionärerna  av största  vikt  att  få
vetskap om tvångsvård verkligen  bidrar
till en minskad smittspridning eller om
lagstiftningen i stället motverkar sitt
syfte.  Den  utredning  som  regeringen
föreslår    bör   enligt   motionärerna
tillsättas utan dröjsmål.
I   motion   1994/95:So465  av   Tanja
Linderborg m.fl. (v) från den  allmänna
motionstiden  begär  motionärerna   ett
tillkännagivande    om     Europarådets
rekommendationer   om   behandling   av
hivpositiva  (yrkande 1).  Motionärerna
påpekar         att        Europarådets
ministerkommitté   år   1989    antagit
rekommendationer   om   behandling   av
hivpositiva  (14/1989).  Där  fastslogs
att    all   hivtestning   skall   vara
frivillig  och  att  den  skall   kunna
utföras under garanterad sekretess. Det
ställdes  även  stränga  krav  på   när
systematisk   hivtestning   skall    få
förekomma. Europarådet menade även  att
kontaktspårning måste ske på  frivillig
grund  för  att  vara effektiv,  och  i
rekommendationerna  tas  avstånd   från
hivrelaterade  frihetsberövanden.   Den
svenska regeringen reserverade sig  mot
Europarådets rekommendationer.  Sverige
ville   ha  kvar  den  möjlighet   till
isolering som smittskyddslagen innebär.
Motionärerna   anser  att  Europarådets
hållning   är  riktig  och   vill   att
regeringen   återtar  sin  reservation.
Vidare   begärs  i  motionen  att   den
pågående  översynen av smittskyddslagen
utvidgas  till  att  omfatta  också  en
kvalitativ        utvärdering        av
konsekvenserna  för hivpreventionen  av
att      hiv/aids      omfattas      av
smittskyddslagens bestämmelser (yrkande
2).    I   samma   motion    hemställer
motionärerna    att    riksdagen    hos
regeringen  begär  att  Socialstyrelsen
får  i  uppdrag  att utarbeta  råd  och
anvisningar  för  hur  hivspårning  kan
utföras på frivillig grund (yrkande 5).
Motionärerna  anser att kontaktspårning
endast  kan göras i ett förtroendefullt
samarbete  mellan patient  och  läkare.
Tvång   inverkar  däremot  menligt   på
kontakten mellan patient och läkare och
försvårar   smittspårningen.   Även   i
motion 1994/95:So405 av Gullan Lindblad
m.fl.  (m)  berörs  smittspårningen.  I
motionen begärs ett tillkännagivande om
en   utvärdering  av  kontaktspårningen
(yrkande  8). Motionärerna påpekar  att
kontaktspårningen   är   ett   av    de
viktigaste  vapnen i smittskyddsarbetet
och  att  den måste bedrivas  intensivt
och   på   ett   såväl  kompetent   som
förtroendegivande sätt. I syfte att  få
en   så  effektiv  kontaktspårning  som
möjligt i hela landet bör dess kvalitet
och   resurser   omgående   utvärderas,
anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Sedan år 1985 hänförs infektion av  hiv
till   de   veneriska   sjukdomar   som
omfattas   av   smittskyddslagen,   och
sjukdomen    hänförs    till     sådana
anmälningspliktiga  sjukdomar  som   är
samhällsfarliga. Någon ändring i  detta
avseende föreslås inte i propositionen.
När ministerrådet inom Europarådet  år
1989  behandlade rekommendation R  (89)
14 om etiska frågor och hiv inom hälso-
och  sjukvården m.m. lade  Sverige  som
enda    land    ned   sin    röst.    I
röstförklaringen  anförde  Sverige  att
rekommendationen innehöll vissa punkter
som     Sverige     hade     allvarliga
invändningar    mot.     Det     gällde
hivpositivas rättigheter, hivtestningen
samt karantän och isolering. Bakgrunden
var  främst den att det i Sverige, till
skillnad  mot  de flesta andra  länder,
finns möjlighet att i vissa situationer
använda   tvång   mot   den   som    är
hivpositiv.
Bestämmelserna om smittspårning finns i
18  §  smittskyddslagen.  Enligt  dessa
skall    den    behandlande    läkaren,
beträffande  patienter som smittats  av
en  samhällsfarlig sjukdom,  genom  att
fråga  den smittade försöka få veta  av
vad eller vem han kan ha blivit smittad
och  vilka  andra  som  kan  ha  blivit
smittade  av samma smittkälla.  Läkaren
skall också försöka få reda på till vem
den   smittade  kan  ha  fört   smittan
vidare.
I     proposition     1988/89:5     Ny
smittskyddslag, m.m., med förslag  till
den     nuvarande     smittskyddslagen,
framhölls   särskilt   smittspårningens
centrala  betydelse när det gäller  att
förhindra  utbredningen  av  smittsamma
sjukdomar.     Ju     snabbare      och
framgångsrikare   smittspårningen   kan
ske,  desto bättre är förutsättningarna
för      att      förhindra      vidare
smittspridning,   anfördes    det.    I
betänkandet  1988/89:SoU9,   i   vilket
regeringens     förslag     till     ny
smittskyddslag  behandlades,   uttalade
utskottet bl.a. att smittspårning måste
ske  med stor varsamhet och med  hänsyn
till de berördas integritet.
Socialstyrelsen    har     gett     ut
föreskrifter   och  allmänna   råd   om
tillämpningen    av    smittskyddslagen
(SOSFS  1989:18),  i  vilka  bl.a.  ett
avsnitt om smittspårning ingår.  Vidare
har  styrelsen i serien Socialstyrelsen
redovisar   gett  ut  en   rapport   om
kontaktspårning    (1987:13).     Såväl
styrelsens  föreskrifter  och  allmänna
råd  som  nämnda rapport är  nu  enligt
uppgift föremål för omarbetning.
Utskottet    har   vid   ett    flertal
tillfällen behandlat olika motioner som
rör         smittskyddslagen        och
smittskyddsarbetet,  framför  allt  när
det     gäller    hivinfekterade.     I
betänkandet  1991/92:SoU15   behandlade
utskottet  motioner  (s,  fp,  v)   som
liknar  den nu aktuella So6.  Utskottet
avstyrkte motionerna, framför allt  med
hänvisning  till  att  Socialstyrelsens
utvärdering av smittskyddet var föremål
för beredning i regeringskansliet (res.
s, men. v). Vidare behandlade utskottet
motioner (s, v) om Sveriges inställning
till  Europarådsrekommendationen R (89)
14.  Utskottet uttalade att den svenska
röstförklaringen  vid  behandlingen  av
Europarådets rekommendation  om  etiska
frågor   och  hiv  överensstämmer   med
gällande  lagstiftning, vilken  är  ett
uttryck  för  Sveriges höga  ambitioner
när     det    gäller    att     stävja
smittspridningen. Motionerna avstyrktes
(men.    v).    I   samma    betänkande
behandlades   även   frågor   som   rör
kontaktspårning     vid      hivsmitta.
Utskottet   uttalade   att    en    väl
fungerande smittspårning förutsätter en
förtroendefull     relation      mellan
patienten  å ena sidan och  läkare  och
övrig sjukvårdspersonal å den andra och
ställer  också krav på välutbildad  och
välinformerad    personal.    Utskottet
konstaterade   att  ett  arbete   redan
pågick för att utveckla smittspårningen
och  ansåg därför inte att det behövdes
något  initiativ  från riksdagens  sida
med   anledning  av  de   då   aktuella
motionerna (s, v).
I  utskottets betänkande 1993/94:SoU20
uttalade  utskottet, med  anledning  av
ett flertal motionsyrkanden rörande  de
nu  aktuella  frågorna,  att  riksdagen
inte    borde   föregripa   regeringens
kommande förslag på området.

Propositionen

Den nu gällande smittskyddslagen trädde
som  tidigare nämnts i kraft den 1 juli
1989.  Någon mer omfattande utvärdering
av lagens funktion och effektivitet när
det gäller att förhindra att smittsamma
sjukdomar  får  en  hotande  utbredning
bland  befolkningen  har  inte  gjorts.
Enligt        propositionen         bör
smittskyddslagen därför bli föremål för
utvärdering  utifrån  i  dag   gällande
samhällsförhållanden.                En
parlamentariskt  sammansatt   utredning
bör    tillsättas   med   uppdrag   att
utvärdera   lagen.   Vid    en    sådan
utvärdering bör särskilt övervägas  den
rättsliga  regleringen av åtgärder  mot
spridning   av  hiv,  oavsett   om   de
regleras  i  smittskyddslagen  eller  i
annan    lag.    Även   straffrättsliga
aspekter     bör    beaktas,     enligt
regeringen.
Utvärderingen bör enligt propositionen
även     omfatta    vissa     särskilda
frågeställningar, såsom rättssäkerheten
för    den    enskilde   och   huruvida
tvångsvård   kan  bidra  till   minskad
smittspridning     av    epidemiologisk
betydelse.   Även   konsekvenserna   av
tvångsvård för det förebyggande arbetet
behöver  analyseras,  framgår  det   av
propositionen.    Erfarenheterna     av
smittskyddslagens    tvångsbestämmelser
avseende i första hand hivinfektion bör
särskilt uppmärksammas i utvärderingen.

Utskottets bedömning

Enligt    propositionen    skall     en
parlamentarisk utredning tillsättas med
uppdrag  att utvärdera smittskyddslagen
utifrån       i      dag       gällande
samhällsförhållanden.   Bl.a.    kommer
frågor   om  rättssäkerheten  för   den
enskilde  och  huruvida tvångsisolering
kan  bidra  till minskad smittspridning
av    epidemiologisk   betydelse    att
belysas.    Även   konsekvenserna    av
tvångsisolering  för  det  förebyggande
arbetet    skall   enligt    regeringen
analyseras.      Erfarenheterna      av
smittskyddslagens    tvångsbestämmelser
avseende  hivinfektion  skall  särskilt
uppmärksammas   i  utvärderingen.   Mot
bakgrund  härav  får  det  huvudsakliga
syftet  med motionerna So5 (fp) yrkande
1   och   So465  (v)  yrkande  2  anses
tillgodosett   varför  motionsyrkandena
avstyrks.
Utskottet    vill   understryka    att
smittskyddslagens    bestämmelser    om
tvångsisolering   används   först    om
smittspridningen inte  kan  hindras  på
frivillig väg och endast i de fall  när
en   smittad  person  är  en   uppenbar
smittrisk  för  det  övriga  samhället.
Utskottet  delar  inte inställningen  i
motionerna So6 (v) yrkande 1 samt So465
(v)  yrkandena  1 och 5  och  avstyrker
därför dessa motionsyrkanden.
Utvärderingen  av smittskyddslagen  bör
enligt regeringen inriktas på frågor om
huruvida lagen ger förutsättningar  för
ett     effektivt     smittskydd.     I
sammanhanget  kommer även den  faktiska
tillämpningen  av smittskyddslagen  att
belysas. Smittskyddslagens bestämmelser
om  kontaktspårning torde  sålunda  bli
föremål  för överväganden. Mot bakgrund
härav får syftet med yrkande 8 i motion
So405     (m)    anses    tillgodosett.
Motionsyrkandet avstyrks.

Utvärdering av smittskyddet i övrigt,
m.m.

Motionerna

I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad
m.fl.    (m)    hemställs    om     ett
tillkännagivande om en bred utvärdering
av  lagstiftning och andra insatser för
att     begränsa     spridningen     av
samhällsfarliga sjukdomar  i  allmänhet
(yrkande  2).  Motionärerna  anser  det
glädjande   att   regeringen   föreslår
tillsättandet   av  en   parlamentarisk
utredning     för    utvärdering     av
smittskyddslagen.  Motionärerna   anser
dock att hela det hivpreventiva arbetet
hos olika samhällsorgan bör utvärderas.
Även  övrig lagstiftning som  har  till
syfte   att   förhindra  spridning   av
samhällsfarliga   sjukdomar   bör   bli
föremål för utvärdering, anförs  det  i
motionen.  Slutligen anser motionärerna
att man bör studera det internationella
arbetet  på  området och jämföra  detta
med  de insatser som förekommer i  vårt
land.  I motion 1994/95:So405 av Gullan
Lindblad  m.fl. (m) från  den  allmänna
motionstiden   yrkar  motionärerna  att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till   känna  vad  som  anförs  om   en
utvärdering av lagstiftning  och  annat
hivpreventivt  arbete (yrkande  2).  Om
den         relativt         begränsade
smittspridningen  i vårt  land  är  ett
resultat      av      smittskyddslagens
bestämmelser    och    förbudet     mot
bastuklubbar  har  aldrig  utvärderats,
påpekas    det   i   motionen.    Samma
förhållande  gäller enligt motionärerna
det   arbete   som  Folkhälsoinstitutet
bedriver           samt           olika
informationskampanjer.     Motionärerna
kräver    en   utvärdering    av    det
hivpreventiva arbetet i dess helhet.
Bastuklubbslagen behandlas  närmare  i
motion  1994/95:So472 av Yvonne Ruwaida
och  Gunnar  Goude  (mp).  Motionärerna
begär  i  första hand förslag  till  en
sådan  ändring av bastuklubbslagen  att
föreningsdrivna  bastuklubbar   tillåts
(yrkande  1). I andra hand  begärs  ett
tillkännagivande  om att  en  utredning
bör  utvärdera lagen (yrkande 2). Lagen
(1987:375)   om   förbud    mot    s.k.
bastuklubbar    och   andra    liknande
verksamheter  tillkom  till  skydd  mot
spridning hos människor av framför allt
hiv och har varit i kraft i närmare ett
decennium. Lagen innebär ett förbud mot
att   anordna  en  tillställning  eller
sammankomst till vilken allmänheten har
inträde,   om  den   med  hänsyn   till
utformning,       inredning       eller
beskaffenhet  i  övrigt  av  den  lokal
eller  plats där den skall äga rum  och
den verksamhet som förekommer eller  är
avsedd   att   förekomma  eller   annan
omständighet  är  särskilt  ägnad   att
underlätta för besökare att ha sexuellt
umgänge i lokalen eller på platsen  med
annan besökare . Motionärerna anser att
lagens följder för hivpreventionen  bör
utredas i syfte att systematiskt bedöma
dess  praktiska effekter.  Motionärerna
befarar    att   lagen   kan   försvåra
aidsinformation,  kondomutdelning  m.m.
på ställen där sexuella möten äger rum.
I   motion   1994/95:So420   hemställer
motionärerna Yvonne Ruwaida och  Annika
Nordgren   (mp)   att   riksdagen   hos
regeringen skall begära en utredning om
möjligheterna   att   kraftigt   minska
spridningen  av hiv/aids  (yrkande  1).
Man  kan enligt motionärerna inte  låta
sig  nöja  med de åtgärder som hittills
vidtagis för att minska spridningen  av
hivsmitta.  En  utredning  bör   därför
tillsättas  för  att  skyndsamt  utröna
vilka  metoder  som finns  tillgängliga
för att minska smittspridningen.
I  motion  1995/96:So7  av  Eva  Julin
m.fl.   (mp)  begärs  tillkännagivanden
dels   om  behovet  av  en  utvärdering
(yrkande  1), dels om att utvärderingen
även  bör  omfatta sprututbytesförsöken
(yrkande 2). Motionärerna hänvisar till
Europarådets rekommendationer om etiska
frågor  och hiv. De påpekar att det  är
viktigt  att  samhället  har  effektiva
instrument     för    att     förhindra
smittspridningen,     samtidigt     som
integritetsskyddet för individen  måste
beaktas. Motionärerna välkomnar  därför
regeringens   förslag   om   en    bred
utvärdering                          av
smittskyddsbestämmelserna. Dessutom bör
man,  enligt  vad  motionärerna  anför,
göra       en      utvärdering       av
utbytesverksamheten  med  rena  sprutor
till    narkotikamissbrukare    utifrån
smittskyddslagens intentioner.

Propositionen

Den utvärdering av smittskyddslagen som
regeringen   nu  föreslår  bör   enligt
propositionen  inriktas   på   huruvida
smittskyddslagen  och  därtill  hörande
författningar  ger förutsättningar  för
ett     effektivt     smittskydd.     I
sammanhanget  bör  även  den   faktiska
tillämpningen    av    smittskyddslagen
belysas.   Utvärderingen   bör   vidare
kartlägga  och analysera  positiva  och
negativa  effekter av smittskyddslagen,
framgår  det  av propositionen.  Vidare
bör   som   ovan  nämnts  utvärderingen
omfatta         vissa         särskilda
frågeställningar, såsom rättssäkerheten
för den enskilde och konsekvenserna  av
tvångsvård    för   det    förebyggande
arbetet.
I     propositionen     anförs     att
utvärderingen   bör   ges   ett   brett
perspektiv  och  omfatta  bl.a.   olika
reaktionsmöjligheter mot  spridning  av
hiv   eller  kombinationer  av  sådana,
oavsett   om  de  regleras   i   själva
smittskyddslagen eller i annan lag. Det
framstår därför som naturligt att  även
straffrättsliga sanktioner som kan vara
av    betydelse    för    att    hindra
smittspridningen  måste   belysas   vid
utvärderingen. Av särskilt intresse att
uppmärksamma  vid  en  utvärdering   av
smittskyddslagen  är enligt  regeringen
internationella     erfarenheter     av
åtgärder  för att hindra smittspridning
av hivinfektion.

Tidigare behandling

Vid   flera  tillfällen  tidigare   har
utskottet  behandlat  motioner  om   en
översyn   av   smittskyddsarbetet.    I
betänkandet  1993/94:SoU20 konstaterade
utskottet   att   en   utvärdering   av
smittskyddsverksamheten             och
smittskyddslagen       gjorts        av
Socialstyrelsen  och  överlämnats  till
Socialdepartementet. Det upplystes  att
regeringen  aviserat en  proposition  i
ämnet   varför  riksdagen  inte   borde
föregripa    kommande   förslag    från
regeringen.
Socialstyrelsen    överlämnade    till
regeringen sommaren 1993 en utvärdering
av  försöksverksamheterna i  Malmö  och
Lund  med  utbyte av rena sprutor  till
narkotikamissbrukare.
Utbytesverksamheten  med  rena  sprutor
till  narkotikamissbrukare har därefter
helt  nyligen behandlats i  regeringens
skrivelse 1995/96:1. Regeringen påpekar
att  det inte gått att dra några  säkra
slutsatser   om  metodens  effektivitet
från  smittspridningssynpunkt  och  att
skälet  till  detta enligt  regeringens
uppfattning  är  att  man   i   Sverige
lyckats  begränsa  smittspridningen  av
hiv bland narkotikamissbrukare till  en
internationellt sett mycket  låg  nivå.
Regeringen anser att verksamheten  även
i  fortsättningen bör ha karaktären  av
försök och att det inte finns skäl  att
stoppa verksamheterna i Lund och Malmö.
Utskottet    delade    i    betänkandet
1995/96:SoU5  regeringens   uppfattning
att  den  pågående  utbytesverksamheten
med    sprutor    och   kanyler    till
narkotikamissbrukare inte bör avbrytas.
Utskottet uttalade bl.a.  följande  (s.
7).
Verksamheterna         bör         även
fortsättningsvis   ha   karaktären   av
försök   och   syfta  till   att   söka
vetenskapligt  stöd för  dess  värde  i
kampen   mot  aids.  -  -  -  Utskottet
förutsätter       att       huvudmannen
dokumenterar  utbytesverksamheten   och
att   Socialstyrelsen  förstärker  sina
insatser  för  att  fortlöpande   följa
verksamheterna och utvärderar dessa.  -
- -

Utskottets bedömning

I propositionen framhålls att infektion
av  hiv  är  ett  stort  mänskligt  och
socialt   problem.  Den  av  regeringen
aviserade       utvärderingen        av
smittskyddslagen      skall      enligt
regeringen  ges  ett brett  perspektiv,
och   den   rättsliga  regleringen   av
åtgärder  mot  spridning av  hiv  skall
övervägas    särskilt,    oavsett    om
åtgärderna  regleras i smittskyddslagen
eller   i   annan  lag.  Den   faktiska
tillämpningen av smittskyddslagen skall
bli  belyst  och såväl de positiva  som
negativa effekterna av lagen kartläggas
och     analyseras.    Särskilt     bör
internationella     erfarenheter     av
åtgärder  för att hindra smittspridning
av  hivinfektion uppmärksammas, framgår
det av propositionen.
Utskottet       delar      regeringens
uppfattning  att  den  utvärdering   av
smittskyddet som nu förbereds bör ha en
bred ansats. Utskottet förutsätter  att
även  det förebyggande arbetet mot  hiv
och  aids  kommer  att  behandlas.  Det
huvudsakliga  syftet  med  nu  aktuella
motioner     får    härigenom     anses
tillgodosett.   Motionerna   So4    (m)
yrkande 2, So7 (mp) yrkandena 1 och  2,
So405   (m)  yrkande  2,   So420   (mp)
yrkande  1 samt So472 (mp) yrkandena  1
och 2 avstyrks.
Lagreglering av anmälningspliktiga
sjukdomar som inte är samhällsfarliga

Motionen

I    motion   1995/96:So5   av   Barbro
Westerholm   m.fl.  (fp)   begärs   ett
tillkännagivande om att  det  bör  vara
riksdagen    som    bestämmer     vilka
smittsamma  sjukdomar  som  skall  vara
anmälningspliktiga (yrkande 2).  Enligt
motionärernas mening bör  riksdagen,  i
enlighet med gällande rätt, besluta  om
vilka  smittsamma sjukdomar  som  skall
vara  anmälningspliktiga. Redan  i  dag
möjliggör  lagen ett snabbt ingripande,
menar motionärerna.

Propositionen

Smittsamma  sjukdomar  indelas   enligt
smittskyddslagen i samhällsfarliga  och
övriga    smittsamma   sjukdomar.    De
samhällsfarliga sjukdomarna omfattar  i
första  hand sådana sjukdomar  som  kan
utgöra    ett   allvarligt   hot    mot
befolkningens    hälsotillstånd.     De
samhällsfarliga   och   vissa    övriga
smittsamma         sjukdomar         är
anmälningspliktiga  och  anges   i   en
bilaga      till      smittskyddslagen.
Anmälningsplikten gäller för läkare som
i  sin verksamhet konstaterar att någon
har  smittats. Anmälan skall göras till
smittskyddsläkaren                  och
Smittskyddsinstitutet och i vissa  fall
även  till  kommunal nämnd som  fullgör
uppgifter      inom     miljö-      och
hälsoskyddsområdet.  I   bilagan   till
smittskyddslagen är de  samhällsfarliga
sjukdomarna indelade i tre grupper;  de
som  även  skall anmälas till  kommunal
nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-
och  hälsoskyddsområdet (bilagan  1.2),
de  veneriska sjukdomarna (bilagan 1.3)
och     de    övriga    samhällsfarliga
sjukdomarna   (bilagan   1.1).   Övriga
anmälningspliktiga     sjukdomar     är
indelade  i  två grupper; de  som  även
skall  anmälas till kommunal nämnd  som
fullgör   uppgifter  inom  miljö-   och
hälsoskyddsområdet  (bilagan  2.2)  och
övriga (bilagan 2.1).
En  person  som  har  drabbats  av  en
samhällsfarlig sjukdom kan i vissa fall
bli  föremål  för  tvångsåtgärder  från
samhällets   sida.  De  samhällsfarliga
sjukdomarna    bör    därför     enligt
propositionen vara reglerade i lag. När
det gäller de övriga anmälningspliktiga
sjukdomarna  kan  personer  med   sådan
smitta  inte  utsättas för något  tvång
från   samhällets  sida.  Vilka   andra
smittsamma     sjukdomar     än      de
samhällsfarliga    som     bör     vara
anmälningspliktiga kan dessutom variera
i   ett  kort  tidsperspektiv.  Det  är
därför  enligt propositionen en  fördel
om  förfarandet i samband med påförande
och  avförande  av  sjukdomar  från  en
sådan  lista kan förenklas och  framför
allt    göras    mindre   tidskrävande.
Regeringen  bör därför i förordning  få
föreskriva  vilka smittsamma  sjukdomar
som,  utöver de samhällsfarliga,  skall
vara  anmälningspliktiga. Detta innebär
att dessa sjukdomar kommer att upptas i
en  bilaga till smittskyddsförordningen
(1989:301)  i stället för  till  själva
lagen.  En  konsekvens härav  blir  att
regeringen  också kommer att föreskriva
vilka  av  dessa  sjukdomar  som  skall
föranleda  anmälan till  den  kommunala
nämnd som fullgör uppgifter inom miljö-
och hälsoskyddsområdet.

Utskottets bedömning

Utskottet       delar      regeringens
inställning att det finns fördelar  med
ett  förenklat och mindre  tidskrävande
förfarande vid påförande och  avförande
av    sjukdomar   från   listan    över
anmälningspliktiga   sjukdomar.   Vilka
sjukdomar      som       bör       vara
anmälningspliktiga               enligt
smittskyddslagen kan nämligen variera i
ett   kort  tidsperspektiv.   När   det
gäller     sådana    anmälningspliktiga
sjukdomar  som  inte är samhällsfarliga
kan enskilda personer inte utsättas för
tvångsåtgärder enligt smittskyddslagen.
Utskottet  ställer  sig  därför   bakom
propositionens förslag om att  det  bör
ankomma på regeringen att - utom såvitt
avser de samhällsfarliga sjukdomarna  -
föreskriva  vilka smittsamma  sjukdomar
som  skall vara anmälningspliktiga. Mot
bakgrund  härav  tillstyrker  utskottet
propositionens förslag i denna del  och
avstyrker motion So5 (fp) yrkande 2.


Identitetsuppgifter

Motionen

I    motion   1995/96:So5   av   Barbro
Westerholm   m.fl.  (fp)   begärs   ett
tillkännagivande om avidentifiering  av
anmälningspliktiga  sjukdomar  (yrkande
3). Huvudregeln bör enligt motionärerna
vara   att   anmälningar   som   gäller
anmälningspliktiga sjukdomar inte skall
innehålla          identitetsuppgifter.
Motionärerna   motsätter   sig   därför
propositionens    förslag    om     att
anmälningar      om      icke-veneriska
anmälningspliktiga sjukdomar, som  inte
är   samhällsfarliga,  skall  innehålla
sådana  uppgifter. Det är nämligen  den
behandlande    läkaren,    och     inte
smittskyddsläkaren, som bör ge råd  och
information  om  hur  patienten   skall
sköta sig, anförs det i motionen.

Propositionen

Enligt  den  nuvarande lagen  skall  en
anmälan  om  en samhällsfarlig  sjukdom
innehålla  uppgifter om  den  smittades
identitet,  den sannolika  smittkällan,
de     sannolika    smittvägarna,    de
förhållningsregler     som      läkaren
meddelat,   de  åtgärder  som   läkaren
vidtagit      för     att     förhindra
smittspridning och andra uppgifter  för
betydelse  av smittskyddet. En  anmälan
om  en venerisk sjukdom skall dock inte
innehålla    uppgift    om    personens
identitet     och     den     sannolika
smittkällan.  En anmälan som  avser  en
annan  anmälningspliktig sjukdom än  en
samhällsfarlig   skall   enligt   lagen
innehålla  de uppgifter som behövs  för
att  kunna följa sjukdomens utbredning.
Den skall inte innehålla uppgift om den
smittades identitet.
I   propositionen  föreslås  att  alla
anmälningspliktiga  sjukdomar  utom  de
veneriska skall anmälas med uppgift  om
den smittades identitet. Om de smittade
personernas identitet inte  framgår  av
anmälan  kan  det enligt  propositionen
medföra  att åtgärder för att  begränsa
smittspridningen     hindras      eller
fördröjs. Det är ofta av vikt  att  det
t.ex.   snabbt  går  att   utreda   var
smittkällan    är.    Utredningsarbetet
underlättas  i  det  avseendet  om  den
smittades  identitet är känd.  Det  kan
också,  sägs det i propositionen,  vara
av       stor       betydelse       att
smittskyddsläkaren  med  sitt  kunnande
och  sin  erfarenhet  kan  ge  råd  och
information i det enskilda fallet.  För
att  underlätta smittskyddsarbetet  bör
därför     huvudregeln     vara     att
identitetsuppgifterna   skall    anges,
framgår det av propositionen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar regeringens uppfattning
om vikten av att olika åtgärder för att
begränsa   spridningen  av   smittsamma
sjukdomar  inte hindras eller fördröjs.
Förslaget i propositionen om  att  alla
anmälningspliktiga  sjukdomar  utom  de
veneriska skall anmälas med uppgift  om
den   smittades  identitet  bör  enligt
utskottets  mening bifallas.  Utskottet
tillstyrker  sålunda  propositionen   i
denna del och avstyrker motion So5 (fp)
yrkande 3.

Provtagning

Motionerna

I   motion   1994/95:So405  av   Gullan
Lindblad    m.fl.   (m)   begärs    ett
tillkännagivande om provtagning av  hiv
(yrkande   9).   Provtagningen   fyller
enligt  motionärerna en viktig funktion
i kampen mot hiv. Det är därför viktigt
att  provtagningen görs både i form  av
screening   och   med   avidentifierade
tester   för   att   få   en   effektiv
övervakning   av  epidemin.   Samtidigt
måste   en  lättillgänglig  provtagning
finnas  för  människor  som  själva  är
oroliga    för   att   de   kan    vara
hivinfekterade, anförs det i motionen.
I   motion   1994/95:So465  av   Tanja
Linderborg    m.fl.   (v)    hemställer
motionärerna    att    riksdagen    hos
regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest  kan
göras    med    garanterad   anonymitet
(yrkande    4).   Det   finns    enligt
motionärerna  många  som  skulle  vilja
genomgå  en hivtest men som  avstår  av
rädsla    för    de    åtgärder     som
myndigheterna kan tillgripa  om  testet
visar  sig  vara positivt. Motionärerna
föreslår    därför   en    ändring    i
patientjournallagen (1985:562).

Bakgrund och tidigare behandling

Bestämmelser    om    anonymitet    vid
hivtestning    finns     i     18     §
patientjournallagen (1985:562).  Enligt
detta  stadgande  får regeringen  eller
den  myndighet som regeringen bestämmer
meddela  föreskrifter om undantag  från
regeln att patientjournal alltid  skall
innehålla    uppgift   om    patientens
identitet,  såvitt  gäller  provtagning
för  viss sjukdom. Regeringen  har  med
stöd   av  bemyndigandet  utfärdat   en
särskild   förordning   (1986:198)   om
provtagning  för infektion  av  HIV.  I
denna   anges   att   föreskriften    i
patientjournallagen                  om
identitetsuppgifter i en patientjournal
inte  skall  tillämpas  i  samband  med
provtagning för infektion  av  hiv,  om
patienten  begär  att sådant  prov  tas
anonymt.         Föreskriften         i
patientjournallagen     skall      dock
tillämpas     om     resultatet      av
provtagningen  visar att patienten  har
antikroppar mot sådant virus.

Frågan  om  fullständig anonymitet  vid
hivtest   har  flera  gånger   tidigare
behandlats  av utskottet. I betänkandet
1988/89:SoU9   vidhöll  utskottet   sin
tidigare uppfattning att en fullständig
anonymitet  vid  hivtest  skulle  rubba
grunderna     för     smittskyddslagens
tillämpning.     Enligt      utskottets
uppfattning skulle det bli mycket svårt
att   försvara   en  lagstiftning   som
innehåller   möjligheter  till   ibland
synnerligen  ingripande tvångsåtgärder,
om  samhället  samtidigt ger  patienter
möjlighet  att vara anonyma även  efter
ett   positivt   test   och   därigenom
undandra  sig lagens åtgärder. Motionen
(vpk) avstyrktes (res. fp,vpk).
Utskottet   har   härefter   i   olika
betänkanden     (se     bl.a.      bet.
1993/94:SoU20)       avstyrkt     olika
motioner som rör hivtest, framför  allt
med       hänvisning      till      att
Socialstyrelsens     utvärdering     av
smittskyddsverksamheten             och
smittskyddslagen   var   föremål    för
beredning i regeringskansliet.

Utskottets bedömning

En parlamentarisk utredning med uppdrag
att   utvärdera  smittskyddslagen  m.m.
kommer   som   tidigare   nämnts    att
tillsättas. Utvärderingen skall  enligt
regeringen ha ett brett perspektiv  och
omfatta  den  rättsliga regleringen  av
åtgärder mot spridning av hiv,  oavsett
om  dessa  regleras i  smittskyddslagen
eller    i    annan   lag.    Utskottet
förutsätter    att    regleringen    av
provtagningsverksamheten    då    också
behandlas.    Riksdagen   bör    enligt
utskottets  mening inte  föregripa  den
kommande utredningens arbete. Utskottet
avstyrker   därför  motion  So405   (m)
yrkande   9.  Även  motion  So465   (v)
yrkande 4 avstyrks.

Patientens kostnader för behandling

Motionen

I   motion   1994/95:So405  av   Gullan
Lindblad  m.fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar   om  en  sådan   ändring   av
smittskyddslagen att såväl konsultation
som   behandling   vid   samhällsfarlig
sjukdom  skall  vara  kostnadsfri   för
patienten, oavsett om denne vänder  sig
till  den  offentliga sjukvården  eller
till                försäkringsansluten
privatpraktiserande   läkare   (yrkande
10).    Motionärerna    avvisar     den
åtskillnad  som  görs mellan  offentlig
och  enskild vård. Frihet för patienten
att välja vårdgivare är särskilt viktig
när  det  gäller en sexuellt överförbar
sjukdom, anförs det i motionen.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt 63 § smittskyddslagen skall  all
undersökning,  vård och behandling  som
behövs från smittskyddssynpunkt vid  en
samhällsfarlig sjukdom vara gratis  för
patienten inom landstingets hälso-  och
sjukvård. En undersökning som utförs av
en  läkare i privat verksamhet för  att
utreda  om  någon har  smittats  av  en
samhällsfarlig sjukdom  är  gratis  för
patienten,  om  läkaren  är   husläkare
enligt  lagen  (1993:588) om  husläkare
eller   får  ersättning  enligt   lagen
(1993:1651)   om   läkarvårdsersättning
(SFS  1993:1657). Från och  med  den  1
januari 1996 görs dock ingen hänvisning
till husläkarlagen enligt vad riksdagen
beslutat våren 1995 (prop. 1994/95:195,
bet.  1994/95:SoU24,  rskr.  383,   SFS
1995:843).
I     proposition     1988/89:5     Ny
smittskyddslag  m.m.  (nuvarande   lag)
framhölls  att det är av utomordentligt
stor betydelse för smittskyddet att man
i  så  stor  utsträckning  som  möjligt
underlättar  för  den enskilde  att  ta
kontakt med hälso- och sjukvården. Alla
sjukvårdsbesök         inom         den
landstingskommunala  vården,  som  görs
med   anledning  av  en  samhällsfarlig
sjukdom, bör därför vara gratis för den
enskilde.  Detta bör, framhölls  det  i
propositionen,    gälla    både     den
undersökning och utredning som görs för
att  fastställa  om  en  sådan  sjukdom
föreligger, och den efterföljande  vård
och  behandling  som sjukdomen  kräver.
För  den som väljer att vända sig  till
en   privatpraktiserande   läkare   vid
misstanke om en samhällsfarlig  sjukdom
skall  besök  för  att  utreda  om   en
samhällsfarlig sjukdom föreligger  vara
gratis,   medan   patientavgift   skall
erläggas  vid  besök  för  vård   eller
behandling.
Vid  socialutskottets  behandling   av
propositionen       i       betänkandet
1988/89:SoU9      delade      utskottet
uppfattningen    att    det    är    av
grundläggande   betydelse    för    ett
fungerande  smittskydd att var  och  en
som   smittats   av  en  samhällsfarlig
sjukdom  söker läkare för  undersökning
och   att  kontakterna  med  sjukvården
därför måste underlättas så mycket  som
möjligt.  Att  göra  besöken  inom  den
landstingskommunala  sjukvården  gratis
för patienten är en väg till detta mål,
anförde   utskottet.  Det   är   likaså
värdefullt    att    besök    hos    en
privatpraktiserande  läkare,  för   att
utreda  om  en  samhällsfarlig  sjukdom
föreligger,  är gratis. Då  det  gäller
vård  och  behandling delade  utskottet
den   uppfattning  som   framfördes   i
propositionen  att  patientavgift   bör
erläggas om vård och behandling ges  av
en   privatpraktiserande  läkare.   Ett
motionsyrkande   (m)   om    att    all
undersökning,  vård och behandling  som
behövs från smittskyddssynpunkt vid  en
samhällsfarlig   sjukdom   skall   vara
gratis  för  patienten,  om  åtgärderna
utförs   inom  den  landstingskommunala
hälso-  och  sjukvården  eller  av   en
privat  verksam  läkare,  om  denne  är
ansluten  till sjukförsäkringen  enligt
lagen  (1962:381) om allmän försäkring,
avstyrktes (res. m).
Även    i   betänkandet   1990/91:SoU5
behandlade utskottet en motion (m)  som
motsvarar  den  nu aktuella.  Utskottet
fann  då inte någon anledning att ändra
sin inställning i frågan. I betänkandet
1991/92:SoU5   behandlades   också   en
liknande  motion. Mot bakgrund  av  det
arbete som pågick när det gäller  olika
frågor  som  rör  hiv/aidsproblematiken
avstyrktes motionen.

Utskottets bedömning

Utskottet  har  tidigare  uttalat   att
patientavgift bör erläggas när vård och
behandling    för   en   samhällsfarlig
sjukdom   ges   av  privatpraktiserande
läkare.  Utskottet, som inte nu  finner
anledning  att  ändra   inställning   i
denna fråga, avstyrker motion So405 (m)
yrkande 10.

Vissa frågor om tvångsisolering

Motionerna

I motion 1995/96:So4 av Gullan Lindblad
m.fl.   (m)   hemställs  att  riksdagen
beslutar   att  tvångsisolering   skall
kunna  ske även på privata sjukhus  som
är  godkända för vård av patienter  med
samhällsfarliga sjukdomar (yrkande 1).

I  motion 1995/96:So6 av Stig Sandström
m.fl.  (v)  yrkas  att  riksdagen   hos
regeringen  begär förslag om  införande
av  en  omprövningsklausul som  innebär
förnyad prövning efter sex månader  för
den     som    tvångsisoleras    enligt
smittskyddslagen  (yrkande  2).  Vidare
begärs  ett  tillkännagivande  om   att
Socialstyrelsens regionala  organ,  som
är   ett   neutralt  organ,  och   inte
smittskyddsläkaren  skall  göra   denna
omprövning  (yrkande  3).  Motionärerna
hemställer    om    en    ändring    av
smittskyddslagen som  innebär  att  det
införs  en tidsgräns för när omprövning
av beslut om tvångsisolering skall ske.
Denna  prövning bör enligt motionärerna
företas  av Socialstyrelsens  regionala
organ  för att öka rättssäkerheten  för
den som blivit utsatt för ett beslut om
tvångsisolering.  Enligt   motionärerna
kan  den som tvångsisoleras inte få sin
sak    prövad    utan    att    riskera
livstidsinternering. En omprövning  bör
enligt  motionärerna  göras  efter  sex
månader.

Bakgrund och tidigare behandling

Enligt  38  §  smittskyddslagen   skall
länsrätten,     på      ansökan      av
smittskyddsläkaren,     besluta      om
tvångsisolering av den som  för  smitta
av  en  samhällsfarlig sjukdom, om  den
smittade inte frivilligt medverkar till
de  åtgärder som behövs för att  hindra
smittspridning. Ett sådant beslut skall
också   fattas  om  det  finns  grundad
anledning  anta att den  smittade  inte
följer meddelade förhållningsregler och
underlåtenheten  innebär  en   uppenbar
risk för smittspridning. Om länsrättens
beslut  om  tvångsisolering  inte   kan
avvaktas      utan     fara,      skall
smittskyddsläkaren  meddela  beslut  om
tvångsisolering.    Smittskyddsläkarens
beslut  skall  omedelbart  underställas
länsrättens    prövning     (39     §).
Tvångsisolering  skall   ske   på   ett
sjukhus som drivs av ett landsting  (38
§).   Tvångsisolering  får  pågå  under
högst  tre  månader från  den  dag  den
smittade   på   grund  av   beslut   om
isolering  togs  in på  sjukhus.  Efter
ansökan   av   smittskyddsläkaren   får
länsrätten  besluta att tvångsisolering
skall   fortsätta  utöver  den  angivna
längsta  tiden. Ett sådant  beslut  får
avse  högst  sex månader åt gången.  En
ansökan   om  fortsatt  tvångsisolering
skall  ha  kommit  in  till  länsrätten
innan  tiden  för  gällande  beslut  om
tvångisolering  har löpt  ut.  När  det
inte    längre    finns    skäl     för
tvångsisolering                   skall
smittskyddsläkaren        ofördröjligen
besluta  att  tvångs-isoleringen  skall
upphöra.  Om den tvångsisolerade  begär
att tvångsisoleringen skall upphöra, är
smittskyddsläkaren     skyldig      att
ofördröjligen  besluta i frågan  (40-42
§§).  Ett  sådant beslut får överklagas
hos länsrätten     (52 §).

I      proposition     1988/89:5     Ny
smittskyddslag   m.m.   anfördes    att
tvångsisolering bör ske på sjukhus  som
drivs av en landstingskommun med hänsyn
till  behovet av medicinska bedömningar
avseende bl.a. infektionsrisker och den
isolerades   psykiska  tillstånd.   Med
sjukhus avses detsamma som i hälso- och
sjukvårdslagen,         dvs.         en
sjukvårdsinrättning  för  intagning  av
den  som  behöver sluten vård,  framgår
det av propositionen. Något krav på att
tvångsisolering  skall   ske   på   ett
sjukhus av en viss storlek eller med en
viss     inriktning    borde     enligt
propositionen inte ställas upp.
Vid   utskottets  behandling  av  ovan
nämnda    proposition   i   betänkandet
1988/89:SoU9 behandlades även en motion
(m)  som motsvarar den nu aktuella So4.
Utskottet uttalade därvid följande  (s.
12).
Utskottet   delar   uppfattningen   att
tvångsisolering  skall   ske   på   ett
sjukhus, som är utrustat på ett  sådant
sätt  och  har den personal som  behövs
för  att  kravet på ett gott medicinskt
och psykosocialt omhändertagande av den
tvångsisolerade  skall  vara  uppfyllt.
Dessa förutsättningar kan i och för sig
vara  uppfyllda såväl vid  ett  sjukhus
som  drivs  av en landstingskommun  som
vid  ett sjukhus som drivs av en  annan
huvudman. Utskottet är emellertid  inte
berett att föreslå att ett sjukhus  med
enskild  huvudman skall få ta  ansvaret
för  de  olika  tvångsbefogenheter  som
lagen   medger.  Utskottet  tillstyrker
således   propositionens  förslag   att
tvångsisolering  skall   ske   på   ett
sjukhus     som     drivs     av     en
landstingskommun och avstyrker motionen
- - - . (res. m)

Utskottets bedömning

Utskottet   vidhåller   sin    tidigare
uppfattning att tvångsisolering  enligt
smittskyddslagen skall ske  på  sjukhus
som  drivs  av ett landsting. Utskottet
tillstyrker    därför    propositionens
förslag   till   ändring   av   38    §
smittskyddslagen  och avstyrker  motion
So4 (m) yrkande 1.

Ett  beslut  om tvångsisolering  enligt
smittskyddslagen gäller under högst tre
månader.   Därefter  skall  frågan   om
isolering  åter prövas. Ett  beslut  om
fortsatt  tvångsisolering gäller  under
högst  sex  månader. Därefter  omprövas
frihetsberövandet var sjätte månad. Den
som  utsatts  för  tvångsisolering  kan
dessutom när som helst få till stånd en
prövning   av   behovet   av    tvångs-
isolering.   Såväl   frågan    huruvida
tvångsisolering skall ske som frågor om
förlängning  av  isoleringstiden  skall
prövas av domstol.
Gällande bestämmelser innebär redan en
för    den   enskilde   längre   gående
rättssäkerhet än som förordas i  motion
So6  (v)  yrkandena 2 och 3.  Yrkandena
avstyrks.
Forskning om hiv/aids

Motionen

I   motion   1994/95:So405  av   Gullan
Lindblad   m.fl.   (m)    begärs    ett
tillkännagivande  om forskning  rörande
hiv/aids   (yrkande  11).  Motionärerna
framhåller    att    forskningen     är
livsviktig för att vi skall  hitta  ett
vaccin   mot   hiv  samt   hitta   rätt
behandling   för  både  aidssjuka   och
symtomfria hivsmittade. En satsning  på
hiv/aidsforskning bör sålunda  vara  en
prioriterad uppgift, anförs det.

Bakgrund och tidigare behandling

Ett  handlingsprogram för den fortsatta
bekämpningen  av hiv/aids har  antagits
av riksdagen på grundval av proposition
1987/88:79  om åtgärder mot aids  (bet.
1987/88:SoU10,       rskr.        165).
Handlingsprogrammet          innefattar
information   till   allmänheten    och
särskilda     grupper     med      s.k.
riskbeteende. Det omfattar  också  stöd
till    förebyggande   insatser    inom
narkomanvård      och     kriminalvård,
psykosocial  stödverksamhet  samt  stöd
till  samhällsvetenskapligt  orienterad
och   medicinsk   forskning.   Statliga
bidrag  till  forskningen  lämnas  till
Socialvetenskapliga forskningsrådet och
till  Medicinska forskningsrådet.  Även
Folkhälsoinstitutet     stöder     viss
forskning på området.

Utskottets bedömning

Utskottet      delar      motionärernas
uppfattning  om  vikten  av   forskning
rörande  hiv  och aids och  förutsätter
att  regeringen  även  fortsättningsvis
beaktar  behovet av resurser för  sådan
forskning.   Mot   bakgrund    av    de
satsningar som för närvarande  görs  på
området  anser  utskottet  att   motion
So405  (m)  yrkande 11 är tillgodosedd.
Yrkandet avstyrks därmed.

Lagförslagen i övrigt

Utskottet har inte något att erinra mot
förslaget   till  lag  om   ändring   i
smittskyddslagen i den mån det inte har
behandlats  under  föregående  avsnitt.
Övriga   lagförslag   i   propositionen
föranleder inte heller något  uttalande
från    utskottets   sida.    Utskottet
tillstyrker lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande smittskyddslagens
bestämmelser om hiv
att   riksdagen  avslår   motionerna
1995/96:So5        yrkande        1,
1995/96:So6    yrkande    1     samt
1994/95:So465 yrkandena  1,   2  och
5,
res. 1 (v)
2. beträffande kontaktspårning
att    riksdagen    avslår    motion
1994/95:So405 yrkande 8,
3.  beträffande  utvärdering  av
smittskyddslagen
att   riksdagen  avslår   motionerna
1995/96:So4  yrkande 2,  1995/96:So7
yrkandena  1  och  2,  1994/95:So405
yrkande  2, 1994/95:So420 yrkande  1
samt  1994/95:So472 yrkandena 1  och
2,
res. 2 (mp)
4.                     beträffande
anmälningspliktiga sjukdomar
att  riksdagen med avslag på  motion
1995/96:So5  yrkande 2 antar  det  i
propositionen  framlagda   förslaget
till     lag     om    ändring     i
smittskyddslagen såvitt avser  3,  4
och   22  §§  smittskyddslagen  samt
bilagan till smittskyddslagen,
res. 3 (fp)
5.                     beträffande
identitetsuppgifter
att  riksdagen med avslag på  motion
1995/96:So5  yrkande 3 antar  det  i
propositionen  framlagda   förslaget
till     lag     om    ändring     i
smittskyddslagen såvitt avser 23 §,
res. 4 (m, fp)
6. beträffande provtagning
att   riksdagen  avslår   motionerna
1994/95:So405    yrkande    9    och
1994/95:So465 yrkande 4,
res. 5 (v)
7.     beträffande    patientens
kostnader
att    riksdagen    avslår    motion
1994/95:So405 yrkande 10,
res. 6 (m)
8.  beträffande  tvångsisolering
på sjukhus med enskild huvudman
att  riksdagen med avslag på  motion
1995/96:So4  yrkande 1 antar  det  i
propositionen  framlagda   förslaget
till     lag     om    ändring     i
smittskyddslagen såvitt avser 38 §,
res. 7 (m)
9.  beträffande  omprövning   av
tvångsisolering
att    riksdagen    avslår    motion
1995/96:So6 yrkandena 2 och 3,
10. beträffande förslaget till
lag  om  ändring i smittskyddslagen  i
övrigt
att    riksdagen   antar    det    i
propositionen  framlagda   förslaget
till     lag     om    ändring     i
smittskyddslagen i den mån det  inte
behandlats under föregående moment,
11.  beträffande  forskning   om
hiv
att    riksdagen    avslår    motion
1994/95:So405 yrkande 11,
12.      beträffande      övriga
lagförslag
att    riksdagen    antar    de    i
propositionen  framlagda   förslagen
till
a)  lag om ändring i lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård  av
unga,
b) lag om ändring i lagen (1988:870)
om vård av missbrukare i vissa fall,
c)     lag     om     ändring      i
socialtjänstlagen (1980:620),
d)  lag  om  ändring  i  sekretesslagen
(1980:100).



Stockholm den 21 november 1995

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

Närvarande: Sten Svensson (m), Bo
Holmberg (s), Rinaldo Karlsson (s),
Hans Karlsson (s), Christina Pettersson
(s), Roland Larsson (c), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig
Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),
Chatrine Pålsson (kds), Christin
Nilsson (s) och Annika Jonsell (m).

Reservationer

1. Smittskyddslagens bestämmelser om
hiv (mom. 1)

Stig Sandström (v) anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande  som   på s.  8  börjar  med
 Utskottet   vill    och   slutar   med
 motionsyrkanden.   bort  ha   följande
lydelse:
Europarådet har år 1989 antagit  vissa
rekommendationer om etiska  frågor  och
hiv inom hälso- och sjukvården. I dessa
rekommendationer tar man  avstånd  från
hivrelaterade        frihetsberövanden.
Sverige     reserverade     sig     mot
rekommendationerna eftersom de  stod  i
strid  med svensk lagstiftning. Det  är
nu  enligt  utskottet dags att  Sverige
återtar  sin reservation och i  stället
följer Europarådets rekommendationer.
Utskottet  ställer sig i och  för  sig
positivt  till  att  en  parlamentarisk
utredning tillsätts för utvärdering  av
smittskyddslagen  men  anser  att   ett
kommande  utredningsförslag  inte   kan
avvaktas      när      det       gäller
smittskyddslagens bestämmelser om  hiv.
Hivinfekterade   bör   sålunda   enligt
utskottets  mening  inte  omfattas   av
smittskyddslagen,  och  regeringen  bör
därför   snarast  återkomma   med   ett
förslag   till   de  lagändringar   som
behövs.
Vad  utskottet nu anfört bör riksdagen
med  anledning  av motionerna  So6  (v)
yrkande  1  samt So465 (v) yrkandena  1
och 5 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.  beträffande  smittskyddslagens
bestämmelser om hiv
att   riksdagen  med  anledning   av
motionerna  1995/96:So6  yrkande   1
och 1994/95:So465 yrkandena 1 och  5
samt   med   avslag  på   motionerna
1995/96:So5    yrkande     1     och
1994/95:So465  yrkande  2  som   sin
mening  ger  regeringen  till  känna
vad utskottet anfört,
2. Utvärdering av smittskyddslagen
(mom. 3)

Thomas Julin (mp) anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande  som på s.  11   börjar  med
 Utskottet delar  och slutar med  1 och
2 avstyrks.  bort ha följande lydelse:
Utskottet       delar      regeringens
uppfattning   att   utvärderingen    av
smittskyddslagen bör ha en bred  ansats
och    förutsätter   att    även    det
förebyggande arbetet mot hiv  och  aids
kommer  att  behandlas av  utredningen.
Det är enligt utskottets mening viktigt
att  man inte nöjer sig med det  arbete
som  hittills har skett för att  minska
spridningen  av hivsmitta utan  arbetar
för  att finna ytterligare metoder  att
minska smittspridningen.
Vidare  anser utskottet att  den  s.k.
bastuklubbslagens      följder      för
hivpreventionen bör utredas. Det  finns
nämligen enligt utskottet anledning att
befara  att  denna lag  motverkar  sitt
syfte    och   försvårar   förebyggande
arbete,  som t.ex. aidsinformation  och
kondomutdelning.                   Även
utbytesverksamheten  med  rena  sprutor
till  narkotikamissbrukare bör omfattas
av  den  utvärdering som nu  förbereds,
anser utskottet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med
anledning   av  motionerna   So7   (mp)
yrkandena 1 och 2, So420 (mp) yrkande 1
samt  So472 (mp) yrkandena 1 och 2  som
sin  mening  ge regeringen till  känna.
Motionerna So4 (m) yrkande 2 och  So405
(m)  yrkande  2 får anses tillgodosedda
och avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3.   beträffande  utvärdering   av
smittskyddslagen
att   riksdagen  med  anledning   av
motionerna  1995/96:So7 yrkandena  1
och  2, 1994/95:So420 yrkande 1  och
1994/95:So472  yrkandena  1  och   2
samt   med   avslag  på   motionerna
1995/96:So4    yrkande     2     och
1994/95:So405  yrkande  2  som   sin
mening  ger  regeringen  till  känna
vad utskottet anfört,
3. Anmälningspliktiga sjukdomar (mom.
4)

Barbro Westerholm (fp) anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande  som  på s.  12  börjar  med
 Utskottet   delar   och   slutar   med
 yrkande 2.  bort ha följande lydelse:
I     propositionen    föreslås    att
regeringen  skall besluta  vilka  andra
sjukdomar  än  de  samhällsfarliga  som
skall  vara  anmälningspliktiga  enligt
smittskyddslagen. Utskottet anser  dock
inte   att   de  skäl  som  anförts   i
propositionen   för   en   ändring   av
gällande    regler   är    övertygande.
Nuvarande     bestämmelser    möjliggör
nämligen  enligt utskottets mening  ett
tillräckligt   snabbt  förfarande   vid
påförande  och avförande  av  sjukdomar
från   listan  över  anmälningspliktiga
sjukdomar.
Det    bör   enligt   utskottet   även
fortsättningsvis ankomma  på  riksdagen
att   besluta   om   vilka   smittsamma
sjukdomar      som      skall      vara
anmälningspliktiga. Utskottet  föreslår
därför  att riksdagen, med bifall  till
motion   So5  (fp)  yrkande  2,  avslår
propositionens förslag till ändring  av
smittskyddslagen i denna del.
dels att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.  beträffande anmälningspliktiga
sjukdomar
att  riksdagen med bifall till  motion
1995/96:So5 yrkande 2 dels avslår det i
propositionen framlagda förslaget  till
lag   om   ändring  i  smittskyddslagen
såvitt    avser    3    och    4     §§
smittskyddslagen, dels med anledning av
propositionen   beslutar   att   22   §
smittskyddslagen   och   bilagan   till
smittskyddslagen skall ha följande  som
Reservantens     förslag     betecknade
lydelser,

Propositionens      Reservantens
förslag             förslag
22 §
En   läkare   som   i  sin   verksamhet
konstaterar  att någon har smittats  av
en  annan anmälningspliktig sjukdom  än
en  samhällsfarlig sjukdom skall anmäla
detta   till   smittskyddsläkaren   och
Smittskyddsinstitutet.  Anmälan   skall
göras  även  beträffande annan  sjukdom
som   är   eller  som  misstänks   vara
smittsam,  om  sjukdomen  har  fått  en
anmärkningsvärd  utbredning  inom   ett
område  eller uppträder i en  elakartad
form.
Anmälningsskyldighet   enligt   första
stycket första meningen gäller även för
en  läkare  som i samband med obduktion
finner     smitta    av    en     annan
anmälningspliktig   sjukdom    än    en
samhällsfarlig   sjukdom.   Motsvarande
gäller     för     en    läkare     vid
mikrobiologiskt laboratorium,  som  vid
analys  finner smittämne  av  en  sådan
sjukdom.
Regeringen      får  Vid    fall     av
meddela             sjukdom som avses i
föreskrifter om att 2.2   bilagan  till
anmälan          om denna   lag   skall
förhållande     som anmälan göras  även
avses    i   första till  den kommunala
eller andra stycket nämnd  som  fullgör
även   skall  göras uppgifter      inom
till  den kommunala miljö-          och
nämnd  som  fullgör hälsoskyddsområdet.
uppgifter      inom
miljö-          och
hälsoskyddsområdet.

Bilaga

Anmälningspliktiga sjukdomar

Samhällsfarliga       1 Samhällsfarliga
sjukdomar           sjukdomar
1.1     difteri     1.1     difteri
fläckfeber          fläckfeber
gula                gula
febern              febern
hepatit B           hepatit B
hepatit C           hepatit C
hepatit D           hepatit D
hepatit             hepatit
non A non B         non A non B
non C non D non E   non C non D non E
meningokockinfektio meningokockinfektio
n                   n
polio               polio
tuberkulos          tuberkulos
virala              virala
hemorragiska febrar hemorragiska febrar
exkl.   nefropathia exkl.   nefropathia
epidemica           epidemica
återfallsfeber      återfallsfeber
1.2     hepatit A   1.2     hepatit A
hepatit E           hepatit E
kolera              kolera
mjältbrand          mjältbrand
paratyfoidfeber     paratyfoidfeber
pest                pest
rabies              rabies
salmonellainfektion salmonellainfektion
shigellainfektion   shigellainfektion
tyfoidfeber         tyfoidfeber
1.3     gonorré     1.3     gonorré
infektion           infektion
av HIV (humant)     av HIV (humant
immunbristvirus)    immunbristvirus)
klamydiainfektion   klamydiainfektion
syfilis             syfilis
ulcus               ulcus
molle               molle

2             Andra
anmälningspliktiga
sjukdomar        än
samhällsfarliga
2.1
amöbainfektion
hemorragisk
nefrosonefrit
infektioner
orsakade av aty-
piska mykobakterier
malaria
stelkramp
trikinos
tularemi
2.2    botulism
campylobacter
giardia
lamblia
legionärssjuka
listerios
papegojsjuka
toxoplasmainfektion
4. Identitetsuppgifter (mom. 5)

Sten  Svensson (m), Leif  Carlson  (m),
Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne
(m) och Annika Jonsell (m) anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande  som  på s.  13  börjar  med
 Utskottet   delar   och   slutar   med
 yrkande 3.  bort ha följande lydelse:
Det  är  den  behandlande läkaren  och
inte  smittskyddsläkaren som  i  första
hand skall ge patienten information och
råd.   En  anmälan  som  rör  en  annan
anmälningspliktig   sjukdom    än    en
samhällsfarlig   bör   därför    enligt
utskottets mening inte innehålla  några
uppgifter  om den smittades  identitet.
Mot  bakgrund härav anser utskottet,  i
likhet med vad som anförts i motion So5
(fp) yrkande 3, att det saknas skäl att
ändra  gällande  bestämmelser  i  detta
hänseende. Sålunda anser utskottet  att
riksdagen,     med     bifall      till
motionsyrkandet,       bör        avslå
propositionsförslaget   i   motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under  5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande identitetsuppgifter
att  riksdagen med bifall  till  motion
1995/96:So5 yrkande 3 och med anledning
av  propositionen beslutar  att   23  §
smittskyddslagen skall ha följande  som
Reservanternas    förslag    betecknade
lydelse,

Propositionens      Reservanternas
förslag             förslag

23 §

En  anmälan  enligt  En  anmälan enligt
22      §     skall 22      §     skall
innehålla   uppgift innehålla        de
om   den  smittades uppgifter       som
identitet  samt  de behövs   för    att
övriga    uppgifter kunna         följa
som  behövs för att sjukdomens
kunna         följa utbredning.     Den
sjukdomens          skall          inte
utbredning.      På innehålla   uppgift
begäran          av om   den  smittades
smittskyddsläkaren  identitet.       På
eller den kommunala begäran          av
nämnd  som  fullgör smittskyddsläkaren
uppgifter      inom eller den kommunala
miljö-          och nämnd  som  fullgör
hälsoskyddsområdet  uppgifter      inom
är  den läkare  som miljö-          och
gjort       anmälan hälsoskyddsområdet
skyldig  att  lämna är  dock den läkare
smittskyddsläkaren  som  gjort  anmälan
eller nämnden  även skyldig  att  lämna
andra uppgifter  av smittskyddsläkaren
betydelse för deras eller       nämnden
smittskyddsarbete.  uppgift          om
identiteten    samt
andra uppgifter  av
betydelse för deras
smittskyddsarbete.
5. Provtagning (mom. 6)

Stig Sandström (v) anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande som på s. 15 börjar med   En
parlamentarisk   och  slutar   med    4
avstyrks.  bort ha följande lydelse:
En    parlamentarisk   utredning   med
uppdrag  att utvärdera smittskyddslagen
skall  tillsättas. Utvärderingen  skall
enligt   regeringen   ha   ett    brett
perspektiv  och omfatta  den  rättsliga
regleringen  av åtgärder mot  spridning
av  hiv,  oavsett om dessa  regleras  i
smittskyddslagen eller i annan lag.
Utskottet   har  erfarit   att   många
människor i dag avstår från att genomgå
ett  hivtest av rädsla för de  åtgärder
som  myndigheterna  kan  tillgripa   om
testet  skulle visa sig vara  positivt.
När  det gäller bekämpningen av hiv och
aids är det utomordentligt viktigt  att
alla  som  misstänker  att  de  kan  ha
smittats av hiv låter testa sig. Enligt
utskottets     mening    bör     därför
utredningen  särskilt ta  sikte  på  en
ändring av gällande bestämmelser så att
hivtest  i  framtiden kan  utföras  med
möjlighet  till  anonymitet   även   om
hivtestet    skulle   visa    att    en
hivinfektion föreligger. Regeringen bör
härefter snarast vidta de åtgärder  som
erfordras för att göra detta möjligt.
Vad  utskottet nu anfört bör riksdagen
med   anledning  av  motion  So465  (v)
yrkande  4  ge regeringen  till  känna.
Motion So405 (m) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande provtagning
att   riksdagen  med  anledning   av
motion 1994/95:So465 yrkande  4  och
med  avslag  på motion 1994/95:So405
yrkande   9   som  sin  mening   ger
regeringen till känna vad  utskottet
anfört,
6. Patientens kostnader (mom. 7)

Sten  Svensson, Leif Carlson,  Birgitta
Wichne  och  Annika  Jonsell  (alla  m)
anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande  som  på s.  16  börjar  med
 Utskottet har  och slutar med  yrkande
10.  bort ha följande lydelse:
Inom  landstingets hälso- och sjukvård
är  såväl  undersökning  som  vård  och
behandling    för   en   samhällsfarlig
sjukdom   gratis  för   patienten.   Om
patienten   väljer  att  gå   till   en
privatpraktiserande   läkare   är   det
endast  undersökningen som  är  gratis.
Frihet  att  välja vårdgivare  är  dock
enligt   utskottets   mening   särskilt
viktig  när  det är fråga  om  sexuellt
överförbara  sjukdomar,  och  när   det
gäller  hiv torde valfriheten  vara  av
avgörande  betydelse för  om  patienten
med  förtroende  skall vända  sig  till
sjukvården.
Utskottet  avvisar därför bestämt  den
åtskillnad mellan offentlig och enskild
vård  som  här görs och anser att  vård
och  behandling  vid en  samhällsfarlig
sjukdom  skall  vara  kostnadsfri   för
patienten  oberoende av  vilken  läkare
denne   anlitar.   Utskottet   föreslår
därför  att riksdagen, med bifall  till
motion  So405 (m) yrkande 10,  beslutar
om  en ändring av 63 § smittskyddslagen
i enlighet med vad som nu anförts.
dels att utskottets hemställan under  7
bort ha följande lydelse:
7.      beträffande     patientens
kostnader
att   riksdagen  med   bifall   till
motion   1994/95:So405  yrkande   10
dels    beslutar    att     63     §
smittskyddslagen skall  ha  följande
som      Reservanternas      förslag
betecknade  lydelse,  dels  beslutar
om  sådan ändring av ingressen  till
det    i   propositionen   framlagda
förslaget  till  lag  om  ändring  i
smittskyddslagen    som    föranleds
härav,
Lydelse enligt  lag Reservanternas
(1995:843)          förslag

63 §

All   undersökning,  All  undersökning,
vård och behandling vård och behandling
som   behövs   från som   behövs   från
smittskyddssynpunkt smittskyddssynpunkt
vid              en vid              en
samhällsfarlig      samhällsfarlig
sjukdom skall  vara sjukdom skall  vara
gratis          för gratis          för
patienten      inom patienten        om
landstingets hälso- åtgärderna   utförs
och sjukvård.       inom   landstingets
hälso- och sjukvård
En undersökning som eller  av en läkare
utförs av en läkare i            privat
i privat verksamhet verksamhet,      om
för  att utreda  om läkaren         får
någon  har smittats ersättning   enligt
av               en lagen   (1993:1651)
samhällsfarlig      om
sjukdom  är  gratis läkarvårdsersättnin
för  patienten,  om g.
läkaren         får
ersättning   enligt
lagen   (1993:1651)
om
läkarvårdsersättnin
g.
De    läkemedel   som    behövs    från
smittskyddssynpunkt vid  behandling  av
en  samhällsfarlig sjukdom  skall  vara
gratis för patienten.
Bestämmelserna  i  denna  paragraf   om
gratis  förmåner  för patienter  gäller
den  som är sjukförsäkrad enligt  lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
7. Tvångsisolering på sjukhus med
enskild huvudman (mom. 8)

Sten  Svensson, Leif Carlson,  Birgitta
Wichne  och  Annika  Jonsell  (alla  m)
anser

dels   att  det  avsnitt  i  utskottets
betänkande  som  på s.  18  börjar  med
 Utskottet  vidhåller  och  slutar  med
 yrkande 1.  bort ha följande lydelse:
Utskottet  vidhåller  sin  uppfattning
att  tvångsisolering skall ske  på  ett
sjukhus  som  uppfyller kravet  på  ett
gott    medicinskt   och   psykosocialt
omhändertagande av den tvångsisolerade.
Dessa    förutsättningar   kan   enligt
utskottet mycket väl vara uppfyllda vid
ett  sjukhus  som  drivs  av  en  annan
huvudman än ett landsting. Mot bakgrund
härav  anser  utskottet  att  även  ett
sådant  sjukhus  skall kunna  anförtros
uppgiften         att        omhänderta
tvångsisolerade patienter.
Utskottet    föreslår    därför    att
riksdagen,  med bifall till motion  So4
(m)  yrkande  1, skall  besluta  om  en
ändring  av  38  §  smittskyddslagen  i
enlighet med vad utskottet nu anfört.
dels att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8.  beträffande tvångsisolering på
sjukhus med enskild huvudman
att  riksdagen med bifall  till  motion
1995/96:So4 yrkande 1 beslutar att 38 §
smittskyddslagen skall ha följande  som
Reservanternas    förslag    betecknade
lydelse,

Propositionens      Reservanternas
förslag             förslag

38 §
Länsrätten   skall,  på   ansökan   av
smittskyddsläkaren,     besluta      om
tvångsisolering av den som  för  smitta
av  en  samhällsfarlig sjukdom, om  den
smittade inte frivilligt medverkar till
de  åtgärder som behövs för att  hindra
smittspridning. Ett sådant beslut skall
också   fattas  om  det  finns  grundad
anledning  anta att den  smittade  inte
följer meddelade förhållningsregler och
underlåtenheten  innebär  en   uppenbar
risk för smittspridning.
Tvångsisolering      Tvångsisolering
skall     ske    på skall     ske    på
sjukhus  som  drivs sjukhus.
av ett landsting.


I propositionen framlagda lagförslag
Innehållsförteckning