Socialutskottets betänkande
1995/96:SOU12

Tystnadsplikt inom enskild familjerådgivning


Innehåll

1995/96
SoU12

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas   regeringens
proposition 1995/96:117 om tystnadsplikt
inom  enskild familjerådgivning samt  en
motion  som  väckts  med  anledning   av
propositionen. I propositionen  föreslås
bl.a. att begreppet familjerådgivning  i
socialtjänstlagen närmare definieras och
att  samma stränga tystnadsplikt  införs
för familjerådgivning i enskild regi som
gäller  för familjerådgivning i kommunal
regi.        Utskottet       tillstyrker
propositionen  och  avstyrker  motionen.
Till    betänkandet   har   fogats    en
reservation (v, mp).

Propositionen

I   proposition   1995/96:117   föreslår
regeringen   (Socialdepartementet)   att
riksdagen antar förslagen till
1.  lag  om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3.  lag  om  ändring  i  sekretesslagen
(1980:100).
Lagförslagen fogas till betänkandet  som
bilaga 1.

Motionen

1995/96:So10 av Thomas Julin m.fl.  (mp)
vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts       om      att      begreppet
familjerådgivare     ges     ytterligare
kvalitetskriterier.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen   antog   i   december    1993
regeringens    förslag    om    att    i
socialtjänstlagen (1980:620)  införa  en
regel  om skyldighet för kommunerna  att
erbjuda  familjerådgivning till dem  som
begär det. Samtidigt beslutade riksdagen
att  som  sin mening ge regeringen  till
känna vad socialutskottet anfört om  att
enhetliga tystnadspliktsbestämmelser bör
gälla  för all familjerådgivning oavsett
om  den  bedrivs av en kommun  eller  en
entreprenör,     dvs.     en     enskild
familjerådgivare som har  tecknat  avtal
med   kommunen  (prop.  1993/94:4,  bet.
1993/94:SoU10, rskr. 58).

Lagändringen trädde i kraft den 1
januari 1995.

Propositionen i huvuddrag

Regeringen föreslår att
socialtjänstlagen (1980:620) ändras på
så sätt att begreppet familjerådgivning
definieras och att samma stränga
tystnadsplikt införs för
familjerådgivning i enskild regi som
gäller för familjerådgivning i kommunal
regi. Vidare föreslås att den skyldighet
att göra anmälan till socialtjänsten i
vissa fall som föreskrivs för kommunal
familjerådgivning skall utvidgas till
att omfatta även enskilt bedriven sådan.
De regler om inskränkning i vittnesplikt
som gäller enligt rättegångsbalken inom
den kommunala familjerådgivningen
föreslås omfatta även den som är verksam
inom enskild familjerådgivning.
Slutligen föreslås en ändring i
sekretesslagen (1980:100) som innebär
att samma begränsning i meddelarfriheten
som gäller för kommunala
familjerådgivare skall gälla för den som
är verksam inom enskild
familjerådgivning.

Begreppet familjerådgivning

I 12 a § andra stycket socialtjänstlagen
stadgas att kommunen skall sörja för att
familjerådgivning kan erbjudas  dem  som
begär  det.  Av allmänna bestämmelser  i
socialtjänstlagen  (4  §)   följer   att
kommunen  kan  fullgöra  sin  skyldighet
genom  att sluta avtal med annan om  att
bedriva familjerådgivningsverksamhet.  I
12 a § ges inte någon närmare definition
av   begreppet   familjerådgivning.    I
specialmotiveringen  (prop.   1993/94:4)
till  paragrafen sägs att tanken är  att
familjerådgivarna liksom hittills  skall
ha  som  huvuduppgift att  genom  samtal
medverka     till     bearbetning     av
samlevnadsproblem och konflikter  främst
i  par-  och  familjerelationer.  Vidare
sägs   att  begreppet  familjerådgivning
indirekt  blir begränsat till  kommunalt
bedriven    verksamhet    samt    privat
verksamhet     som    bedrivs     enligt
överenskommelse  med  kommunen  och  för
vilken  kommunen har ett kvalitets-  och
kostnadsansvar.  Privata  initiativ  som
igångsatts   utan  överenskommelse   med
kommunen       anses      inte       som
familjerådgivning i nu aktuell mening.

I  propositionen föreslås att  begreppet
familjerådgivning närmare  definieras  i
ett  nytt tredje stycke till 12 a  §  på
följande sätt.
Med  familjerådgivning menas verksamhet
som   bedrivs  av  det  allmänna   eller
yrkesmässigt av enskild och som består i
samtal    med    syfte   att    bearbeta
samlevnadskonflikter  i  parförhållanden
och  familjer. Inom definitionen  faller
således även sådan familjerådgivning som
drivs     i     enskild    regi     utan
överenskommelse med kommunen. Dock krävs
att  verksamheten bedrivs  yrkesmässigt.
Med    yrkesmässighet    avses    enligt
specialmotiveringen till  förslaget  att
rådgivningen  ges  av  en  professionell
rådgivare till ett större antal personer
och  att  verksamheten  är  av  varaktig
karaktär.
Skälet till den föreslagna ändringen  är
bl.a.  att  införandet av en bestämmelse
om     tystnadsplikt     för     enskild
familjerådgivning       kräver       att
familjerådgivning definieras  närmare  i
lagtexten.

Vidare    föreslås   ett    tillägg    i
paragrafens   andra   stycke,   om   att
kommunens    skyldighet   att    erbjuda
familjerådgivning     fullgörs     genom
kommunens  försorg  eller  annars  genom
lämplig rådgivare.

Kvalitetskontroll

För  att en rådgivningsverksamhet enligt
nuvarande  bestämmelse  skall   benämnas
familjerådgivning förutsätts endera  att
kommunerna  bedriver  verksamheten  helt
själva eller träffar avtal med annan  om
att  driva familjerådgivning. Genom  att
träffa  avtal  med  en  entreprenör  har
kommunerna  möjligheter att  kontrollera
kvaliteten på verksamheten. Håller  inte
entreprenören  måttet kan kommunen  låta
bli  att förnya avtalet. I propositionen
sägs  att  arbete  som  familjerådgivare
kräver  stor  erfarenhet av  arbete  med
människor  i  kris  och  människor   med
relationsproblem.  En förutsättning  för
att  enskild rådgivningsverksamhet skall
anses   utgöra   familjerådgivning   bör
därför  enligt  propositionen  vara  att
verksamheten    bedrivs    yrkesmässigt.
Därmed föreligger större förutsättningar
för  en  god  kvalitet  i  verksamheten.
Något krav på avtal mellan kommunen  och
den enskilde familjerådgivaren uppställs
inte.  I  propositionen sägs vidare  att
det  är  angeläget att behålla den  höga
kvalitet som familjerådgivningen  har  i
dag.
Enligt     en     kartläggning      som
Socialstyrelsen      genomfört       (se
Meddelandeblad   nr   21/95)   är    den
vanligaste         modellen          för
familjerådgivningens  organisation   att
kommunerna  har anlitat landstinget  som
entreprenör  för att driva  verksamheten
(28   %   av  kommunerna)  eller   köper
tjänster av någon annan kommun (26 %  ).
Åtta procent av kommunerna säljer sådana
tjänster  till  andra  kommuner.   Cirka
arton  procent driver verksamheten  helt
själva  och  femton procent  gör  det  i
samverkan  med  andra kommuner.  Privata
entreprenörer  har  anlitats   av   tolv
procent  av  kommunerna.  I  cirka  fyra
procent   är   det  kyrkan  som   driver
familjerådgivningen    för     kommunens
räkning.  En kommun uppger att man  helt
saknar rådgivningsverksamhet.
Familjerådgivning  i  privat  regi  utan
överenskommelse  med  kommunen   börjar,
enligt    propositionen,    bli     allt
vanligare. Vidare sägs att det  givetvis
finns  möjlighet för vem som  helst  att
oavsett         kompetens        erbjuda
familjerådgivning  och  att  detta  inte
rimligtvis  går  att förbjuda.  En  icke
avtalsbunden privat verksamhet bör  dock
enligt  regeringens  mening  bli  mycket
marginell,   eftersom   den    enskildes
kostnad  för sådan rådgivning torde  bli
betydligt   större  än  den   eventuella
avgift  som  kommunen tar ut  för  samma
verksamhet.  Regeringen  anser  att  det
inte  finns tillräckliga skäl att införa
någon form av kvalitetskontroll över den
privata familjerådgivningen. Frågan  kan
dock komma att behöva uppmärksammas  mot
bakgrund   av   hur  den  privata   icke
avtalsbundna         familjerådgivningen
utvecklas      i      framtiden.       I
Socialstyrelsens   arbete   ingår    att
fortlöpande                        följa
familjerådgivningsverksamheten.
Den föreslagna ändringen i 12 a § andra
stycket,   som  innebär  att   kommunens
ansvar         att        tillhandahålla
familjerådgivning  kan  uppfyllas  genom
att hänvisa den enskilde till en lämplig
rådgivare, medför att kommunen  har  ett
ansvar  för  att  det  är  en   lämplig 
rådgivare.  Vad som krävs  för  att  det
ansvaret   skall  anses  uppfyllt,   ett
formellt avtal eller tillräcklig insyn i
verksamheten på annat sätt,  kan  skilja
sig  från  fall till fall,  sägs  det  i
propositionen.

Motionen

I motion 1995/96:So10 av Thomas Julin
m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att begreppet
familjerådgivare ges ytterligare
kvalitetskriterier. Motionärerna anser
det angeläget att bibehålla den höga
kvalitet som familjerådgivningen håller.
För att detta skall vara möjligt måste
någon ha kontroll över verksamhetens
kvalitet. Kravet på yrkesmässighet bör
definieras ytterligare genom att
legitimationstvång eller någon form av
auktorisering av rådgivare införs.
Motionärerna anser vidare att
formuleringen  lämplig rådgivare  är
olämplig. I ett hårdnande ekonomiskt
klimat kan en lämplig rådgivare för
kommunen vara den som erbjuder
familjerådgivning till lägst pris.
Motionärerna pekar också på att många
remissinstanser delat denna uppfattning
och efterlyst någon form av
etableringskontroll för enskilda
familjerådgivare.

Utskottets bedömning

Utskottet    utgår    från    att    den
familjerådgivning  som  bedrivs  av  det
allmänna    eller   av   annan    enligt
överenskommelse   med   kommunen    även
fortsättningsvis kommer  att  hålla  god
kvalitet.      När      det       gäller
familjerådgivning  i  privat  regi,  som
bedrivs    utan   överenskommelse    med
kommunen,   förutsätter  utskottet   att
kommunen    följer   verksamheten    och
förvissar  sig  om  att  rådgivaren   är
lämplig  innan en hjälpsökande  hänvisas
dit.  Utskottet förutsätter  vidare  att
Socialstyrelsen  följer utvecklingen  av
den                              privata
familjerådgivningsverksamheten  och  att
regeringen  vid  behov  återkommer  till
riksdagen. Utskottet är inte berett  att
ta   något  initiativ  till  att  införa
auktorisation        eller         andra
behörighetsföreskrifter              för
familjerådgivare. Utskottet  tillstyrker
regeringens förslag om ändring i 12 a  §
socialtjänstlagen.  Motionen  So10  (mp)
avstyrks.

Tystnadsplikt m.m. inom enskild
familjerådgivning

Enligt   7   kap.  4  §  andra   stycket
sekretesslagen  gäller  sekretess   inom
kommunal  familjerådgivning för  uppgift
som   enskild   lämnat  i  samband   med
rådgivningen. Med kommun avses  i  detta
sammanhang  både borgerlig  och  kyrklig
kommun,  dvs.  kommun, landstingskommun,
församling och kyrklig samfällighet.
För    den   som   är   verksam    inom
yrkesmässigt       bedriven       privat
familjerådgivning   enligt   avtal   med
kommunen   gäller   tystnadsplikt    för
uppgifter    om   enskilds    personliga
förhållanden    enligt    71     a     §
socialtjänstlagen.  Denna  tystnadsplikt
är  inte  lika långtgående som  den  som
gäller   inom  den  kommunalt   bedrivna
verksamheten.       Sekretess       inom
familjerådgivning   gäller   för    alla
uppgifter  som  den  enskilde  lämnat  i
förtroende  eller  som familjerådgivaren
inhämtat  i  samband  med  rådgivningen,
medan    tystnadsplikt   inom    enskilt
bedriven   verksamhet   endast    gäller
uppgift     om    enskilds    personliga
förhållanden.
Den   som   i   dag  bedriver   enskild
familjerådgivning   utan    avtal    med
kommmunen  är  inte  underkastad   någon
annan  tystnadsplikt  än  som  vilar  på
etisk eller kontraktsrättslig grund.
Regeringen anser att samma tystnadsplikt
bör gälla för familjerådgivning oavsett
om den bedrivs helt i kommunal regi, av
enskild familjerådgivare som har avtal
med kommunen eller av annan enskild
familjerådgivare. I propositionen
föreslås att en ny paragraf (71 b §)
införs i socialtjänstlagen med i princip
samma utformning som sekretesslagens
bestämmelse om sekretess inom kommunal
familjerådgivning. Bestämmelsen reglerar
tystnadsplikten inom sådan enskild
familjerådgivning som faller under
definitionen i det föreslagna tredje
stycket till 12 a §. Den som bryter mot
denna bestämmelse kan dömas för brott
mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken.

Anmälan till socialnämnd, vittnesplikt
och frågeförbud

I   propositionen   föreslås   att   den
skyldighet     som    föreligger     för
familjerådgivning i kommual regi  att  i
vissa    fall    göra    anmälan    till
socialtjänsten  enligt   71   §   tredje
stycket socialtjänstlagen utvidgas  till
att  omfatta  även  familjerådgivning  i
enskild   regi.   I  klargörande   syfte
tilläggs   även   att  anmälningsplikten
omfattar,   förutom  fall  då  underårig
misshandlas i hemmet, fall då  underårig
utnyttjas sexuellt i hemmet.

Vidare    föreslås   att   frågeförbudet
(inskränkning av vittnesplikten)  enligt
36    kap.    5    §    andra    stycket
rättegångsbalken  utsträcks   till   att
gälla   alla  som  är  eller  har  varit
verksamma  inom familjerådgivning,  dvs.
inom såväl enskild som kommunal sådan.

Begränsad meddelarfrihet

Principen om meddelarfrihet i svensk
rätt innebär att det i viss utsträckning
är möjligt att straffritt lämna normalt
sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift eller i
radio eller TV. 16 kap. sekretesslagen
innehåller dock vissa undantag från
huvudregeln om meddelarfrihet. Inom
t.ex. socialtjänsten råder endast i
undantagsfall meddelarfrihet. Detsamma
gäller beträffande kommunal
familjerådgivning. I propositionen
föreslås att en ny elfte punkt införs i
16 kap. 1 § sekretesslagen som innebär
att samma begränsning av
meddelarfriheten skall gälla för den som
är verksam inom enskilt bedriven
familjerådgivning som för den som är
verksam inom kommunalt bedriven
familjerådgivning.

Utskottets bedömning

Utskottet  delar  regeringens  bedömning
att  samma  tystnadsplikt bör gälla  för
all  familjerådgivning och att det  inte
finns  något sakligt skäl att  ha  olika
regler  i  fråga om anmälningsplikt  för
kommunal   respektive  enskild   familje
rådgivning.     Utskottet    tillstyrker
således   förslaget   till   71   b    §
socialtjänstlagen och ändringen i  71  §
socialtjänstlagen. I andra stycket andra
meningen  i  71 § socialtjänstlagen  har
ordet  lärare  fallit bort och bör föras
in    mellan    orden     läkare     och
 sjuksköterskor .
Även  förslaget till lag om  ändring  i
rättegångsbalken      tillstyrks.      I
regeringens   lagförslag    har    sista
meningen i andra stycket och hela fjärde
stycket fallit bort. Vidare skall  ordet
 rättsförhållande    i   sista   stycket
rätteligen vara  förhållande . Utskottet
föreslår därför att riksdagen antar  det
av  utskottet utarbetade förslaget  till
ändring i 36 kap. 5 § rättegångsbalken i
bilaga 2.
Utskottet tillstyrker förslaget om
ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen.
Vid genomförandet av ändringen bör
beaktas att lagrummet den 1 februari
1996 givits ny lydelse (prop.
1995/96:85, JuU11, rskr. 125, SFS
1995:1508).

Hemställan

Utskottet hemställer
1.     beträffande     begreppet
familjerådgivning
att  riksdagen  med avslag  på  motion
1995/96:So10 antar regeringens förslag
till     lag     om     ändring      i
socialtjänstlagen såvitt avser 12 a §,
res. (v, mp)
2.     beträffande     71      §
socialtjänstlagen
att    riksdagen   antar   regeringens
förslag   till   lag  om   ändring   i
socialtjänstlagen såvitt  avser  71  §
med  den  ändringen att ordet  lärare 
förs  in  mellan  orden   läkare   och
 sjuksköterskor   i paragrafens  andra
stycke andra meningen,
3.  beträffande  förslaget  till
lag  om ändring i socialtjänstlagen  i
övrigt
att    riksdagen   antar   regeringens
förslag   till   lag  om   ändring   i
socialtjänstlagen i den mån  det  inte
omfattas  av  vad utskottet  hemställt
undet mom. 1 och 2,
4.  beträffande  förslaget  till
lag om ändring i rättegångsbalken
att    riksdagen   antar   regeringens
förslag   till   lag  om   ändring   i
rättegångsbalken,   dock    med    den
ändringen  att 36 kap. 5 § erhåller  i
bilaga   2   som  Utskottets   förslag
betecknade lydelse,
5.  beträffande  förslaget  till
lag om ändring i sekretesslagen
att  riksdagen antar regeringens förslag
till  lag  om  ändring i sekretesslagen,
dock  att ändringen i 16 kap. 1 §  skall
företas i paragrafens lydelse enligt SFS
1995:1508.

Stockholm den 22 februari 1996

På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson
(s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig
Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),
Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson
(s) och Kerstin Warnerbring (c).

Reservation

Begreppet familjerådgivning (mom. 1)

Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp)
anser

dels   att   den   del   av   utskottets
betänkande  som  på  s.  4  börjar   med
 Utskottet utgår  och slutar  med   (mp)
avstyrks  bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget  att  den
höga  kvalitet  som  familjerådgivningen
har  kan behållas även i fortsättningen.
Eftersom familjerådgivning i privat regi
utan överenskommelse med kommunen börjar
bli allt vanligare bör enligt utskottets
mening någon form av etableringskontroll
införas.  Med  en yrkesmässigt  bedriven
verksamhet som inte är underkastad något
slags  kontroll finns ingen garanti  för
kvalitet  och professionalism. Begreppet
familjerådgivare   måste   därför    ges
ytterligare                  definierade
kvalitetskriterier eller alternativt bör
legitimationstvång eller någon  form  av
auktorisering  införas. Utskottet  anser
vidare    att   formuleringen    lämplig
rådgivare  är mindre väl vald,  eftersom
det  i  många fall måste vara svårt  att
avgöra  om  en  privat  rådgivare,   som
saknar överenskommelse med kommunen,  är
lämplig.   Dessutom   finns   risk   att
kommunerna  hänvisar den  enskilde  till
den      rådgivare     som      erbjuder
familjerådgivning till lägst  pris.  Vad
utskottet  nu  anfört bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels  att  utskottets  hemställan  under
mom. 1 bort ha följande lydelse:
1.       beträffande       begreppet
familjerådgivning
att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:So10
dels  antar  regeringens förslag  till
lag  om  ändring  i  socialtjänstlagen
såvitt avser 12 a §,
dels  som  sin  mening ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
Av  utskottet  föreslagen  ändring   i
regeringens förslag till lag om  ändring
i rättegångsbalken

Regeringens  förslag          Utskottets
förslag

36 kap.

Den som till följd av 2 kap. 1 eller  2
§   eller  3  kap.  1  §  sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till
vilken hänvisas i något av dessa lagrum,
inte får lämna en uppgift får inte höras
som  vittne om denna utan tillstånd från
den    myndighet   i   vars   verksamhet
uppgiften har inhämtats.
Advokater,  läkare,   Advokater, läkare,
tandläkare,          tandläkare,
barnmorskor,         barnmorskor,
sjuksköterskor,      sjuksköterskor,
psykologer,          psykologer,
psykoterapeuter,     psykoterapeuter,
familjerådgivare     familjerådgivare
enligt               enligt
socialtjänstlagen    socialtjänstlagen
(1980:620)      och  (1980:620)      och
deras biträden  får  deras biträden  får
höras  som  vittnen  höras  som  vittnen
om   något  som   i  om   något  som   i
denna         deras  denna         deras
yrkesutövning        yrkesutövning
anförtrotts     dem  anförtrotts     dem
eller  som   de   i  eller  som   de   i
samband      därmed  samband      därmed
erfarit, endast  om  erfarit, endast  om
det  är medgivet  i  det  är medgivet  i
lag eller den, till  lag eller den, till
vars         förmån  vars         förmån
tystnadsplikten      tystnadsplikten
gäller,   samtycker  gäller,   samtycker
till det.            till  det. Den  som
till  följd  av   9
kap.      4       §
sekretesslagen inte
får lämna uppgifter
som  avses där  får
höras som vittne om
dem  endast om  det
är  medgivet i  lag
eller den till vars
förmån  sekretessen
gäller    samtycker
till det.
Rättegångsombud,     biträden     eller
försvarare får höras som vittnen om  vad
som   anförtrotts  dem  för   uppdragets
fullgörande endast om parten medger det.
Utan hinder av vad
som  sägs  i  andra
eller        tredje
stycket är andra än
försvarare skyldiga
att  vittna  i  mål
angående brott, för
vilket   inte    är
föreskrivet
lindrigare   straff
än  fängelse i  två
år.
Om  tystnadsplikt för den som i Svenska
kyrkans  ordning  har  vigts  till   det
kyrkliga   ämbetet   som   präst   finns
föreskrifter   i   36  kap.   kyrkolagen
(1992:300).  Den  som inom  något  annat
trossamfund än Svenska kyrkan  är  präst
eller  den  som  i sådant samfund  intar
motsvarande ställning får inte höras som
vittne  om något som han eller  hon  har
erfarit  under  bikt eller själavårdande
samtal.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap.
3  §  tryckfrihetsförordningen eller   2
kap.  3 § yttrandefrihetsgrundlagen  får
höras  som  vittne  om förhållanden  som
tystnadsplikten avser endast i  den  mån
det föreskrivs i nämnda paragrafer.
Om   någon  enligt   Om   någon  enligt
vad   som  sägs   i  vad   som  sägs   i
denna paragraf inte  denna paragraf inte
får    höras    som  får    höras    som
vittne om ett visst  vittne om ett visst
rättsförhållande,    förhållande,    får
får   vittnesförhör  vittnesförhör  inte
inte heller äga rum  heller äga rum  med
med  den som  under  den    som    under
tystnadsplikt        tystnadsplikt
biträtt         med  biträtt         med
tolkning      eller  tolkning      eller
översättning.        översättning.
Innehållsförteckning

Sammanfattning                         1
Propositionen................................
.............................................
..................... 1
Motionen                               1
Utskottet                              1
Bakgrund                             1
Propositionen i huvuddrag            2
Begreppet familjerådgivning          2
Kvalitetskontroll                  3
Motionen                           4
Utskottets bedömning               4
Tystnadsplikt m.m. inom enskild
familjerådgivning                    4
Anmälan till socialnämnd,
vittnesplikt och frågeförbud       5
Begränsad meddelarfrihet           5
Utskottets bedömning               5
Hemställan                           6
Reservation                            7
Bilaga 1: I propositionen framlagda
lagförslag                             8
Bilaga   2:   Av  utskottet  föreslagen
ändring  i regeringens förslag till  lag
om ändring i rättegångsbalken12











Gotab, Stockholm  1996