I betänkandet behandlas regeringens
proposition 1995/96:117 om tystnadsplikt
inom enskild familjerådgivning samt en
motion som väckts med anledning av
propositionen. I propositionen föreslås
bl.a. att begreppet familjerådgivning i
socialtjänstlagen närmare definieras och
att samma stränga tystnadsplikt införs
för familjerådgivning i enskild regi som
gäller för familjerådgivning i kommunal
regi. Utskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionen.
Till betänkandet har fogats en
reservation (v, mp).
Propositionen
I proposition 1995/96:117 föreslår
regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Lagförslagen fogas till betänkandet som
bilaga 1.
Motionen
1995/96:So10 av Thomas Julin m.fl. (mp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begreppet
familjerådgivare ges ytterligare
kvalitetskriterier.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen antog i december 1993
regeringens förslag om att i
socialtjänstlagen (1980:620) införa en
regel om skyldighet för kommunerna att
erbjuda familjerådgivning till dem som
begär det. Samtidigt beslutade riksdagen
att som sin mening ge regeringen till
känna vad socialutskottet anfört om att
enhetliga tystnadspliktsbestämmelser bör
gälla för all familjerådgivning oavsett
om den bedrivs av en kommun eller en
entreprenör, dvs. en enskild
familjerådgivare som har tecknat avtal
med kommunen (prop. 1993/94:4, bet.
1993/94:SoU10, rskr. 58).
Lagändringen trädde i kraft den 1
januari 1995.
Propositionen i huvuddrag
Regeringen föreslår att
socialtjänstlagen (1980:620) ändras på
så sätt att begreppet familjerådgivning
definieras och att samma stränga
tystnadsplikt införs för
familjerådgivning i enskild regi som
gäller för familjerådgivning i kommunal
regi. Vidare föreslås att den skyldighet
att göra anmälan till socialtjänsten i
vissa fall som föreskrivs för kommunal
familjerådgivning skall utvidgas till
att omfatta även enskilt bedriven sådan.
De regler om inskränkning i vittnesplikt
som gäller enligt rättegångsbalken inom
den kommunala familjerådgivningen
föreslås omfatta även den som är verksam
inom enskild familjerådgivning.
Slutligen föreslås en ändring i
sekretesslagen (1980:100) som innebär
att samma begränsning i meddelarfriheten
som gäller för kommunala
familjerådgivare skall gälla för den som
är verksam inom enskild
familjerådgivning.
Begreppet familjerådgivning
I 12 a § andra stycket socialtjänstlagen
stadgas att kommunen skall sörja för att
familjerådgivning kan erbjudas dem som
begär det. Av allmänna bestämmelser i
socialtjänstlagen (4 §) följer att
kommunen kan fullgöra sin skyldighet
genom att sluta avtal med annan om att
bedriva familjerådgivningsverksamhet. I
12 a § ges inte någon närmare definition
av begreppet familjerådgivning. I
specialmotiveringen (prop. 1993/94:4)
till paragrafen sägs att tanken är att
familjerådgivarna liksom hittills skall
ha som huvuduppgift att genom samtal
medverka till bearbetning av
samlevnadsproblem och konflikter främst
i par- och familjerelationer. Vidare
sägs att begreppet familjerådgivning
indirekt blir begränsat till kommunalt
bedriven verksamhet samt privat
verksamhet som bedrivs enligt
överenskommelse med kommunen och för
vilken kommunen har ett kvalitets- och
kostnadsansvar. Privata initiativ som
igångsatts utan överenskommelse med
kommunen anses inte som
familjerådgivning i nu aktuell mening.
I propositionen föreslås att begreppet
familjerådgivning närmare definieras i
ett nytt tredje stycke till 12 a § på
följande sätt.
Med familjerådgivning menas verksamhet
som bedrivs av det allmänna eller
yrkesmässigt av enskild och som består i
samtal med syfte att bearbeta
samlevnadskonflikter i parförhållanden
och familjer. Inom definitionen faller
således även sådan familjerådgivning som
drivs i enskild regi utan
överenskommelse med kommunen. Dock krävs
att verksamheten bedrivs yrkesmässigt.
Med yrkesmässighet avses enligt
specialmotiveringen till förslaget att
rådgivningen ges av en professionell
rådgivare till ett större antal personer
och att verksamheten är av varaktig
karaktär.
Skälet till den föreslagna ändringen är
bl.a. att införandet av en bestämmelse
om tystnadsplikt för enskild
familjerådgivning kräver att
familjerådgivning definieras närmare i
lagtexten.
Vidare föreslås ett tillägg i
paragrafens andra stycke, om att
kommunens skyldighet att erbjuda
familjerådgivning fullgörs genom
kommunens försorg eller annars genom
lämplig rådgivare.
Kvalitetskontroll
För att en rådgivningsverksamhet enligt
nuvarande bestämmelse skall benämnas
familjerådgivning förutsätts endera att
kommunerna bedriver verksamheten helt
själva eller träffar avtal med annan om
att driva familjerådgivning. Genom att
träffa avtal med en entreprenör har
kommunerna möjligheter att kontrollera
kvaliteten på verksamheten. Håller inte
entreprenören måttet kan kommunen låta
bli att förnya avtalet. I propositionen
sägs att arbete som familjerådgivare
kräver stor erfarenhet av arbete med
människor i kris och människor med
relationsproblem. En förutsättning för
att enskild rådgivningsverksamhet skall
anses utgöra familjerådgivning bör
därför enligt propositionen vara att
verksamheten bedrivs yrkesmässigt.
Därmed föreligger större förutsättningar
för en god kvalitet i verksamheten.
Något krav på avtal mellan kommunen och
den enskilde familjerådgivaren uppställs
inte. I propositionen sägs vidare att
det är angeläget att behålla den höga
kvalitet som familjerådgivningen har i
dag.
Enligt en kartläggning som
Socialstyrelsen genomfört (se
Meddelandeblad nr 21/95) är den
vanligaste modellen för
familjerådgivningens organisation att
kommunerna har anlitat landstinget som
entreprenör för att driva verksamheten
(28 % av kommunerna) eller köper
tjänster av någon annan kommun (26 % ).
Åtta procent av kommunerna säljer sådana
tjänster till andra kommuner. Cirka
arton procent driver verksamheten helt
själva och femton procent gör det i
samverkan med andra kommuner. Privata
entreprenörer har anlitats av tolv
procent av kommunerna. I cirka fyra
procent är det kyrkan som driver
familjerådgivningen för kommunens
räkning. En kommun uppger att man helt
saknar rådgivningsverksamhet.
Familjerådgivning i privat regi utan
överenskommelse med kommunen börjar,
enligt propositionen, bli allt
vanligare. Vidare sägs att det givetvis
finns möjlighet för vem som helst att
oavsett kompetens erbjuda
familjerådgivning och att detta inte
rimligtvis går att förbjuda. En icke
avtalsbunden privat verksamhet bör dock
enligt regeringens mening bli mycket
marginell, eftersom den enskildes
kostnad för sådan rådgivning torde bli
betydligt större än den eventuella
avgift som kommunen tar ut för samma
verksamhet. Regeringen anser att det
inte finns tillräckliga skäl att införa
någon form av kvalitetskontroll över den
privata familjerådgivningen. Frågan kan
dock komma att behöva uppmärksammas mot
bakgrund av hur den privata icke
avtalsbundna familjerådgivningen
utvecklas i framtiden. I
Socialstyrelsens arbete ingår att
fortlöpande följa
familjerådgivningsverksamheten.
Den föreslagna ändringen i 12 a § andra
stycket, som innebär att kommunens
ansvar att tillhandahålla
familjerådgivning kan uppfyllas genom
att hänvisa den enskilde till en lämplig
rådgivare, medför att kommunen har ett
ansvar för att det är en lämplig
rådgivare. Vad som krävs för att det
ansvaret skall anses uppfyllt, ett
formellt avtal eller tillräcklig insyn i
verksamheten på annat sätt, kan skilja
sig från fall till fall, sägs det i
propositionen.
Motionen
I motion 1995/96:So10 av Thomas Julin
m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att begreppet
familjerådgivare ges ytterligare
kvalitetskriterier. Motionärerna anser
det angeläget att bibehålla den höga
kvalitet som familjerådgivningen håller.
För att detta skall vara möjligt måste
någon ha kontroll över verksamhetens
kvalitet. Kravet på yrkesmässighet bör
definieras ytterligare genom att
legitimationstvång eller någon form av
auktorisering av rådgivare införs.
Motionärerna anser vidare att
formuleringen lämplig rådgivare är
olämplig. I ett hårdnande ekonomiskt
klimat kan en lämplig rådgivare för
kommunen vara den som erbjuder
familjerådgivning till lägst pris.
Motionärerna pekar också på att många
remissinstanser delat denna uppfattning
och efterlyst någon form av
etableringskontroll för enskilda
familjerådgivare.
Utskottets bedömning
Utskottet utgår från att den
familjerådgivning som bedrivs av det
allmänna eller av annan enligt
överenskommelse med kommunen även
fortsättningsvis kommer att hålla god
kvalitet. När det gäller
familjerådgivning i privat regi, som
bedrivs utan överenskommelse med
kommunen, förutsätter utskottet att
kommunen följer verksamheten och
förvissar sig om att rådgivaren är
lämplig innan en hjälpsökande hänvisas
dit. Utskottet förutsätter vidare att
Socialstyrelsen följer utvecklingen av
den privata
familjerådgivningsverksamheten och att
regeringen vid behov återkommer till
riksdagen. Utskottet är inte berett att
ta något initiativ till att införa
auktorisation eller andra
behörighetsföreskrifter för
familjerådgivare. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag om ändring i 12 a §
socialtjänstlagen. Motionen So10 (mp)
avstyrks.
Tystnadsplikt m.m. inom enskild
familjerådgivning
Enligt 7 kap. 4 § andra stycket
sekretesslagen gäller sekretess inom
kommunal familjerådgivning för uppgift
som enskild lämnat i samband med
rådgivningen. Med kommun avses i detta
sammanhang både borgerlig och kyrklig
kommun, dvs. kommun, landstingskommun,
församling och kyrklig samfällighet.
För den som är verksam inom
yrkesmässigt bedriven privat
familjerådgivning enligt avtal med
kommunen gäller tystnadsplikt för
uppgifter om enskilds personliga
förhållanden enligt 71 a §
socialtjänstlagen. Denna tystnadsplikt
är inte lika långtgående som den som
gäller inom den kommunalt bedrivna
verksamheten. Sekretess inom
familjerådgivning gäller för alla
uppgifter som den enskilde lämnat i
förtroende eller som familjerådgivaren
inhämtat i samband med rådgivningen,
medan tystnadsplikt inom enskilt
bedriven verksamhet endast gäller
uppgift om enskilds personliga
förhållanden.
Den som i dag bedriver enskild
familjerådgivning utan avtal med
kommmunen är inte underkastad någon
annan tystnadsplikt än som vilar på
etisk eller kontraktsrättslig grund.
Regeringen anser att samma tystnadsplikt
bör gälla för familjerådgivning oavsett
om den bedrivs helt i kommunal regi, av
enskild familjerådgivare som har avtal
med kommunen eller av annan enskild
familjerådgivare. I propositionen
föreslås att en ny paragraf (71 b §)
införs i socialtjänstlagen med i princip
samma utformning som sekretesslagens
bestämmelse om sekretess inom kommunal
familjerådgivning. Bestämmelsen reglerar
tystnadsplikten inom sådan enskild
familjerådgivning som faller under
definitionen i det föreslagna tredje
stycket till 12 a §. Den som bryter mot
denna bestämmelse kan dömas för brott
mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 §
brottsbalken.
Anmälan till socialnämnd, vittnesplikt
och frågeförbud
I propositionen föreslås att den
skyldighet som föreligger för
familjerådgivning i kommual regi att i
vissa fall göra anmälan till
socialtjänsten enligt 71 § tredje
stycket socialtjänstlagen utvidgas till
att omfatta även familjerådgivning i
enskild regi. I klargörande syfte
tilläggs även att anmälningsplikten
omfattar, förutom fall då underårig
misshandlas i hemmet, fall då underårig
utnyttjas sexuellt i hemmet.
Vidare föreslås att frågeförbudet
(inskränkning av vittnesplikten) enligt
36 kap. 5 § andra stycket
rättegångsbalken utsträcks till att
gälla alla som är eller har varit
verksamma inom familjerådgivning, dvs.
inom såväl enskild som kommunal sådan.
Begränsad meddelarfrihet
Principen om meddelarfrihet i svensk
rätt innebär att det i viss utsträckning
är möjligt att straffritt lämna normalt
sekretessbelagda uppgifter för
publicering i tryckt skrift eller i
radio eller TV. 16 kap. sekretesslagen
innehåller dock vissa undantag från
huvudregeln om meddelarfrihet. Inom
t.ex. socialtjänsten råder endast i
undantagsfall meddelarfrihet. Detsamma
gäller beträffande kommunal
familjerådgivning. I propositionen
föreslås att en ny elfte punkt införs i
16 kap. 1 § sekretesslagen som innebär
att samma begränsning av
meddelarfriheten skall gälla för den som
är verksam inom enskilt bedriven
familjerådgivning som för den som är
verksam inom kommunalt bedriven
familjerådgivning.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning
att samma tystnadsplikt bör gälla för
all familjerådgivning och att det inte
finns något sakligt skäl att ha olika
regler i fråga om anmälningsplikt för
kommunal respektive enskild familje
rådgivning. Utskottet tillstyrker
således förslaget till 71 b §
socialtjänstlagen och ändringen i 71 §
socialtjänstlagen. I andra stycket andra
meningen i 71 § socialtjänstlagen har
ordet lärare fallit bort och bör föras
in mellan orden läkare och
sjuksköterskor .
Även förslaget till lag om ändring i
rättegångsbalken tillstyrks. I
regeringens lagförslag har sista
meningen i andra stycket och hela fjärde
stycket fallit bort. Vidare skall ordet
rättsförhållande i sista stycket
rätteligen vara förhållande . Utskottet
föreslår därför att riksdagen antar det
av utskottet utarbetade förslaget till
ändring i 36 kap. 5 § rättegångsbalken i
bilaga 2.
Utskottet tillstyrker förslaget om
ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen.
Vid genomförandet av ändringen bör
beaktas att lagrummet den 1 februari
1996 givits ny lydelse (prop.
1995/96:85, JuU11, rskr. 125, SFS
1995:1508).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande begreppet
familjerådgivning
att riksdagen med avslag på motion
1995/96:So10 antar regeringens förslag
till lag om ändring i
socialtjänstlagen såvitt avser 12 a §,
res. (v, mp)
2. beträffande 71 §
socialtjänstlagen
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen såvitt avser 71 §
med den ändringen att ordet lärare
förs in mellan orden läkare och
sjuksköterskor i paragrafens andra
stycke andra meningen,
3. beträffande förslaget till
lag om ändring i socialtjänstlagen i
övrigt
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt
undet mom. 1 och 2,
4. beträffande förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken
att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken, dock med den
ändringen att 36 kap. 5 § erhåller i
bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
5. beträffande förslaget till
lag om ändring i sekretesslagen
att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i sekretesslagen,
dock att ändringen i 16 kap. 1 § skall
företas i paragrafens lydelse enligt SFS
1995:1508.
Stockholm den 22 februari 1996
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson
(m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson
(s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro
Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig
Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp),
Chatrine Pålsson (kds), Christin Nilsson
(s) och Kerstin Warnerbring (c).
Reservation
Begreppet familjerådgivning (mom. 1)
Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp)
anser
dels att den del av utskottets
betänkande som på s. 4 börjar med
Utskottet utgår och slutar med (mp)
avstyrks bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att den
höga kvalitet som familjerådgivningen
har kan behållas även i fortsättningen.
Eftersom familjerådgivning i privat regi
utan överenskommelse med kommunen börjar
bli allt vanligare bör enligt utskottets
mening någon form av etableringskontroll
införas. Med en yrkesmässigt bedriven
verksamhet som inte är underkastad något
slags kontroll finns ingen garanti för
kvalitet och professionalism. Begreppet
familjerådgivare måste därför ges
ytterligare definierade
kvalitetskriterier eller alternativt bör
legitimationstvång eller någon form av
auktorisering införas. Utskottet anser
vidare att formuleringen lämplig
rådgivare är mindre väl vald, eftersom
det i många fall måste vara svårt att
avgöra om en privat rådgivare, som
saknar överenskommelse med kommunen, är
lämplig. Dessutom finns risk att
kommunerna hänvisar den enskilde till
den rådgivare som erbjuder
familjerådgivning till lägst pris. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under
mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande begreppet
familjerådgivning
att riksdagen med anledning av motion
1995/96:So10
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i socialtjänstlagen
såvitt avser 12 a §,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
Av utskottet föreslagen ändring i
regeringens förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken
Regeringens förslag Utskottets
förslag
36 kap.
5§
Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2
§ eller 3 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100) eller någon bestämmelse, till
vilken hänvisas i något av dessa lagrum,
inte får lämna en uppgift får inte höras
som vittne om denna utan tillstånd från
den myndighet i vars verksamhet
uppgiften har inhämtats.
Advokater, läkare, Advokater, läkare,
tandläkare, tandläkare,
barnmorskor, barnmorskor,
sjuksköterskor, sjuksköterskor,
psykologer, psykologer,
psykoterapeuter, psykoterapeuter,
familjerådgivare familjerådgivare
enligt enligt
socialtjänstlagen socialtjänstlagen
(1980:620) och (1980:620) och
deras biträden får deras biträden får
höras som vittnen höras som vittnen
om något som i om något som i
denna deras denna deras
yrkesutövning yrkesutövning
anförtrotts dem anförtrotts dem
eller som de i eller som de i
samband därmed samband därmed
erfarit, endast om erfarit, endast om
det är medgivet i det är medgivet i
lag eller den, till lag eller den, till
vars förmån vars förmån
tystnadsplikten tystnadsplikten
gäller, samtycker gäller, samtycker
till det. till det. Den som
till följd av 9
kap. 4 §
sekretesslagen inte
får lämna uppgifter
som avses där får
höras som vittne om
dem endast om det
är medgivet i lag
eller den till vars
förmån sekretessen
gäller samtycker
till det.
Rättegångsombud, biträden eller
försvarare får höras som vittnen om vad
som anförtrotts dem för uppdragets
fullgörande endast om parten medger det.
Utan hinder av vad
som sägs i andra
eller tredje
stycket är andra än
försvarare skyldiga
att vittna i mål
angående brott, för
vilket inte är
föreskrivet
lindrigare straff
än fängelse i två
år.
Om tystnadsplikt för den som i Svenska
kyrkans ordning har vigts till det
kyrkliga ämbetet som präst finns
föreskrifter i 36 kap. kyrkolagen
(1992:300). Den som inom något annat
trossamfund än Svenska kyrkan är präst
eller den som i sådant samfund intar
motsvarande ställning får inte höras som
vittne om något som han eller hon har
erfarit under bikt eller själavårdande
samtal.
Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap.
3 § tryckfrihetsförordningen eller 2
kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får
höras som vittne om förhållanden som
tystnadsplikten avser endast i den mån
det föreskrivs i nämnda paragrafer.
Om någon enligt Om någon enligt
vad som sägs i vad som sägs i
denna paragraf inte denna paragraf inte
får höras som får höras som
vittne om ett visst vittne om ett visst
rättsförhållande, förhållande, får
får vittnesförhör vittnesförhör inte
inte heller äga rum heller äga rum med
med den som under den som under
tystnadsplikt tystnadsplikt
biträtt med biträtt med
tolkning eller tolkning eller
översättning. översättning.