Socialförsäkringsutskottets betänkande

1995/96:SFU02

Vissa socialförsäkringsfrågor m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
SfU2

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande
dels proposition 1995/96:69 Vissa
socialförsäkringsfrågor, m.m. jämte
motioner, dels tre motioner från den
allmänna motionstiden 1994/95 om
egenavgifter resp. om försöksverksamhet
med premietandvård i Norrbotten.

I propositionen hänvisas till
riksdagens tidigare fattade beslut att
godkänna införandet av en enhetlig
ersättningsnivå om 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten i
sjukpenning- och sjuklönesystemen och
vad gäller föräldrapenning. Regeringen
återkommer nu med förslag till
lagändringar vad gäller såväl nämnda
ersättningar som andra ersättningar på
socialförsäkringsområdet.

Vidare föreslås att föräldrapenning
skall utges med 85 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten under
totalt 60 dagar, de s.k. pappa- och
mammamånaderna. De övriga ersättningar
som berörs av den ändrade
ersättningsnivån är tillfällig
föräldrapenning, havande-skapspenning,
rehabiliteringspenning, särskild
sjukpenning enligt lagen om statligt
personskadeskydd och närståendepenning.
Någon förhöjd ersättning skall enligt
propositionen inte utges fr.o.m. den
15:e dagen med tillfällig
föräldrapenning.

Regeringen föreslår vidare att de s.k.
minskningsreglerna, som reducerar
sjukpenningen om arbetsgivaren betalar
sjukersättning som överstiger vissa
nivåer, skall bibehållas men anpassas
till den nya ersättningsnivån. För
arbetstagare med risk för särskilt
omfattande sjukfrånvaro föreslås att
sjukpenningen resp. sjuklönen skall
utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten redan fr.o.m. den första
dagen i en sjukperiod.

I propositionen föreslås också att vid
beräkning av om rätt till sjuklön
föreligger, när fråga är om
sammanräkning av flera anställningar
hos samma arbetsgivare, samtliga
anställningar skall medräknas så länge
inte tiden mellan resp. anställning
överstiger fjorton dagar.

För försäkringarna mot sjuklöne- och
semesterlönekostnader föreslås att vid
beräkningen av en arbetsgivares
sammanlagda lönekostnader skall bortses
från inte endast socialavgifter och
särskild löneskatt utan även allmän
löneavgift.

Med anledning av de nya reglerna för
folkpension för gifta, som träder i
kraft den 1 januari 1996, föreslås
vissa följdändringar bl.a. i lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Vidare
föreslås att personkretsen för rätt
till bostadstillägg till pensionärer
utvidgas vad gäller personer med
utländsk pension samt en förändrad
inkomstberäkning för denna kategori
pensionärer.

I propositionen lämnas en redovisning
angående kvinnors sjukskrivning under
senare delen av graviditeten och
sambandet med havandeskapspenningen.
Det föreslås även att regeln om
samordning mellan tillfällig
föräldrapenning och vårdbidrag
utsträcks till att gälla samtliga
berörda åldersgrupper.

I propositionen föreslås vidare att
den schabloniserade ersättningen till
sjukvårdshuvudmännen för sjukresor
skall utges från det nya generella
statsbidraget till landstingen. Inom
tandvårdsområdet föreslås att vissa för-
söksverksamheter med alternativa
ersättningssystem förlängs längst till
utgången av år 1996, och inom
läkemedelsområdet föreslås ett
klarläggande angående enskildas avgift
för inköp av prisnedsatta läkemedel. I
propositionen läggs också fram förslag
om ändringar i reglementet för
Riksförsäkringsverkets fonder, som
innebär att placeringsreglerna
moderniseras mot bakgrund av
utvecklingen på penningmarknaden.

I enlighet med riksdagens tidigare
beslut om avgiftsväxling mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter under åren
1995-1998 för att förstärka
finansieringen av
arbetslöshetsersättningarna m.m.,
föreslås en växling mellan dessa två
avgifter med 1,10 procentenheter. En
växling föreslås också mellan
sjukförsäkringsavgiften och
lönegarantiavgiften omfattande 0,05
procentenheter, för att finansiera de
ökade kostnaderna inom
lönegarantisystemet som följer av att
arbetsgivaravgifter fortsättningsvis
skall betalas på lön utbetald enligt
reglerna om statlig lönegaranti. Inom
avgiftsområdet föreslås vidare att den
kostnadsbesparing som uppkommer för
arbetsgivarna med anledning av sänkta
ersättningsnivåer inom sjuklönesystemet
neutraliseras genom att
sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare höjs med 0,20 procent-
enheter. Samtidigt föreslås i enlighet
med tidigare ställningstagande från
riksdagen att den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift höjs
med 1 procentenhet. Slutligen föreslås
också vissa klarlägganden vad avser
skyldigheten att betala sociala
avgifter för vissa
socialförsäkringsförmåner m.m.
Utskottet har i denna del inhämtat
Lagrådets yttrande.

Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1996.

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag men begär ett tillkännagivande
om en snabb lagteknisk översyn av
socialavgiftslagen. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats 14
reservationer och 3 särskilda
yttranden.

Propositionen

I proposition 1995/96:69 Vissa
socialförsäkringsfrågor, m.m. har
regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit att riksdagen

dels antar de i propositionen
framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1995:839)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1991:1047)
om sjuklön,

4. lag om ändring i lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd,

5. lag om ändring i lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för
närståendevård,

6. lag om ändring i lagen (1989:225)
om ersättning till smittbärare,

7. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

8. lag om ändring i lagen (1993:16) om
försäkring mot vissa
semesterlönekostnader,

9. lag om ändring i lagen (1994:308)
om bostadstillägg till pensionärer,

10. lag om ändring i lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring,

11. lag om ändring i lagen (1991:419)
om resekostnadsersättning vid
sjukresor,

12. lag om ändring i lagen (1995:844)
om ändring i lagen (1991:419) om
resekostnadsersättning vid sjukresor,

13. lag om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelkostnader,
m.m.,

14. lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder,

15. lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter,

16. lag om ändring i lagen (1994:1744)
om allmänna egenavgifter,

dels godkänner vad regeringen
föreslagit om förlängt tandvårdsförsök
(avsnitt 10).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1
till betänkandet.

I propositionen föreslås också
ändringar i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag och lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag samt
fortsatt giltighet av lagen (1987:442)
om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning för vissa hem för
vård eller boende enligt
socialtjänstlagen (1980:620). Dessa
lagförslag jämte motioner har
överlämnats till socialutskottet och
behandlas i betänkande 1995/96:SoU6.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av
propositionen

1995/96:Sf4 av Gullan Lindblad m.fl.
(m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar införa
ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär
förslag på nödvändiga förändringar vid
införandet av ytterligare en karensdag
i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen beslutar att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
räknas på ett medelvärde av de senaste
24 månadernas inkomst i enlighet med
vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att den del
av föräldraförsäkringen som ersätts med
den sjukpenninggrundande inkomsten
skall vara samma alla de tolv månaderna
i enlighet med vad som anförts i
motionen,

5. att riksdagen beslutar att avskaffa
havandeskapspenningen fr.o.m. den 1
januari 1996 i enlighet med vad som
anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär
förslag på förändring av
föräldraförsäkringen vid ett
avskaffande av havandeskapspenningen i
enlighet med vad som anförts i
motionen.

1995/96:Sf5 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens
förslag om att sänka ersättningsnivån i
socialförsäkringen till 75 % av
förmånsgrundande inkomst enligt vad i
motionen anförts om ytterligare ett
slag mot den generella
välfärdspolitiken,

3. att riksdagen hos regeringen begär
att Sjuk- och arbetsskadekommittén får
i uppdrag att se över reglerna för
havandeskap och sjukdom under
graviditet,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvensanalyser av
propositionens olika förslag.

1995/96:Sf6 av Sigge Godin m.fl. (fp)
vari yrkas

1. (delvis) att riksdagen avslår
regeringens förslag i enlighet med vad
som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i
socialförsäkringarna.

Yrkande 1 i motionen i återstående del
behandlas i socialutskottets betänkande
1995/96:SoU6.

1995/96:Sf7 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens
förslag till ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring och lagen
(1991:1047) om sjuklön inom området
sjuk- och rehabiliteringspenning samt
sjuklön,

2. att riksdagen avslår regeringens
förslag till ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring inom området
föräldraförsäkring,

3. att riksdagen avslår regeringens
förslag till ändring i lagen
(1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård och lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd,

7. att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring av reglerna
för förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder att de
även ger möjlighet till placering i
utländska räntebärande värdepapper,

8. att riksdagen avslår regeringens
förslag till avgiftsväxling mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften,

9. att riksdagen avslår regeringens
förslag till höjning av
arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen,

10. att riksdagen avslår regeringens
förslag till höjning av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter.

1995/96:Sf8 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens
förslag till sänkta ersättningsnivåer i
sjuk- och rehabiliteringspenning och
sjuklön samt i föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning,
havandeskapspenning och
närståendepenning,

2. att riksdagen beslutar att
ersättning i stället skall utgå med 80
% av förmånsgrundande inkomst upp till
inkomster på 4,2 basbelopp/år och med
40 % på den del av inkomsten som
överstiger 4,2 basbelopp,

3. att riksdagen beslutar att
arbetsmarknadsavgiften skall höjas med
0,9 procentenheter i stället för i
propositionen föreslagna 1,1
procentenheter,

4. att riksdagen avslår regeringens
förslag att höja den allmänna
sjukförsäkringsavgiften, enligt lagen
om allmänna egenavgifter, med 1 procent-
enhet,

5. att riksdagen, utöver tidigare
beslutade höjningar, beslutar att höja
den allmänna koldioxidskatten med 8
öre/kg koldioxid och koldioxidskatten i
industriell verksamhet med 2 öre/kg
koldioxid från den 1 januari 1996,

6. att riksdagen, utöver tidigare
beslutade höjningar, beslutar att höja
skatten på elektrisk kraft till hushåll
och icke industriell verksamhet med 2,5
öre/kWh, den särskilda skatten på
kärnkraftsel med 2 öre/kWh och den
särskilda skatten på vattenkraftsel med
1 öre/kWh från den 1 januari 1996.

Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95

1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl.
(kds) vari yrkas

12. att riksdagen i enlighet med vad i
motionen anförts beslutar avvisa 1
procentenhets höjning av den föreslagna
egenavgiftshöjningen,

1994/95:Sf217 av Sven-Erik Österberg
m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effekter vid
införande av egenavgifter i det sociala
skyddsnätet.

1994/95:Sf243 av Monica Öhman m.fl. (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet
med premietandvård i Norrbotten.

Utskottet

Sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.

Sjukförsäkringen ger rätt till
sjukpenning vid sjukdom med viss del av
arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger
basbeloppet. Arbetsgivaren svarar dock
enligt lagen (1991:1047) om sjuklön för
ersättning till den anställde för de
första 14 dagarna av ett sjukfall. För
tid därefter och för personer som inte
omfattas av sjuklönesystemet svarar
sjukförsäkringen för ersättningen till
de försäkrade.

Sjuklön enligt sjuklönelagen utges
inte för den första dagen då
arbetstagaren gått miste om lön och
andra anställningsförmåner (karensdag).
För de två följande dagarna utges
sjuklön med 75 % av mistade
anställningsförmåner och för tid
därefter med 90 % av mistade
anställningsförmåner.

Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) utges med vissa
undantag inte för den första dagen i
sjukperioden (karensdag) och med 65 %
av den sjukpenninggrundande inkomsten
för de två följande dagarna i varje
sjukperiod. För tid därefter är
kompensationsnivån 80 % t.o.m. den
365:e dagen och sedan 70 %. Den som
genomgår medicinsk behandling eller
medicinsk rehabilitering kan dock få
behålla ersättningsnivån 80 % även
efter den 365:e dagen i sjukperioden.
Vidare utges sjukpenning med 70
alternativt 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten om den
försäkrade under de senaste 450 dagarna
haft sjukperioder som sammanlagt
omfattat minst 365 dagar.

Den sjukpenninggrundande inkomsten
motsvarar den årliga inkomst i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner som
den försäkrade kan antas tills vidare
erhålla av eget arbete, antingen på
grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete. Vid beräkning av
sjukpenninggrundande inkomst bortses
från sådan inkomst av anställning och
annat förvärvsarbete som överstiger 7,5
gånger basbeloppet.

Sjukpenning enligt AFL utges vid
sjukdom som sätter ned arbetsförmågan
med minst en fjärdedel. Saknar den
försäkrade arbetsförmåga utges hel
sjukpenning. I annat fall utges tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels
sjukpenning, beroende på graden av
nedsättningen av arbetsförmågan.

Inom såväl sjuklöne- som
sjukpenningsystemen gäller att en ny
sjukperiod som börjar inom fem dagar
från det en tidigare sjukperiod
avslutats betraktas som en fortsättning
på den tidigare perioden när det gäller
karensdag, ersättningens storlek samt
sjuklöneperiodens längd. Vidare gäller
att antalet karensdagar - i
sjuklönesystemet i förhållande till en
arbetsgivare - är begränsat till tio
inom en tolvmånadersperiod, s.k.
allmänt högriskskydd. Enligt ett s.k.
särskilt högriskskydd kan en
arbetstagare som lider av sjukdom som
kan antas medföra ett större antal
sjukperioder med rätt till sjuklön
under en tolvmånadersperiod i stället
för en karensdag och två dagar med
kompensationsnivån 75 % av lönen få
sjuklön från första dagen med 90 % av
lönen. Inom AFL gäller samma regler men
kompensationsnivån är då 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten från den
första dagen.

De flesta anställda har genom avtal
ersättning vid sjukdom utöver den
ersättning den allmänna försäkringen
ger. Sådan avtalsersättning får dock
inte utges med mer än 10 % och endast
t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden.
Om avtalsersättningen - och fr.o.m. den
1 juli 1994 även förmåner i form av
bil, bostad och helt fri kost -
överstiger tillåten nivå minskas enligt
särskilda minskningsregler ersättningen
från den allmänna försäkringen i
motsvarande mån.

En särskild ersättning,
rehabiliteringsersättning, utges när en
försäkrad, vars arbetsförmåga till
följd av sjukdom är nedsatt med minst
en fjärdedel, deltar i
arbetslivsinriktad rehabilitering som
avser att förkorta sjukdomstiden eller
att helt eller delvis förebygga eller
häva nedsättningen av arbetsförmågan.
Rehabiliteringsersättningen består av
rehabiliteringspenning, som utges med
95 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten, och ett särskilt bidrag.

Föräldraförsäkringen omfattar
ersättningsförmånerna föräldrapenning
och tillfällig föräldrapenning.

Föräldrapenning i samband med ett
barns födelse eller adoptivbarns
ankomst utges under högst 450 dagar. Om
föräldrarna gemensamt har vårdnaden om
barnet har varje förälder rätt att
uppbära föräldrapenning under hälften
av denna tid. En förälder kan avstå
rätt att uppbära föräldrapenning till
förmån för den andra föräldern med
undantag för föräldrapenning med
sjukpenningbelopp under 30 dagar. Under
360 av de 450 dagarna utges
föräldrapenning med viss andel av
förälderns sjukpenninggrundande inkomst
delad med 365, dock lägst med ett
garantibelopp på 60 kr per dag. För de
första 30 dagarna med sjukpenningbelopp
för vardera föräldern är
kompensationsnivån 90% och för övriga
dagar med sjukpenningbelopp

80 %. För barn födda före år 1995 är
dock kompensationsnivån 90 % t.o.m. år
1996. Under resterande 90 dagar av de
450 dagarna utges ersättning enligt
garantinivån. Föräldrapenning får tas
ut längst till dess barnet har fyllt
åtta år eller till den senare tidpunkt
då barnet har avslutat det första
skolåret.

Tillfällig föräldrapenning utges till
förälder som behöver avstå från
förvärvsarbete för att vårda barn under
tolv år bl.a. till följd av sjukdom
eller smitta hos barnet eller barnets
ordinarie vårdare. Även för barn som
har fyllt tolv år kan ersättning utges
under vissa förutsättningar. Tillfällig
föräldrapenning kan utges under högst
120 dagar per barn och år. Om skälet
till att föräldern behöver avstå från
förvärvsarbete är sjukdom hos barnets
ordinarie vårdare kan dock ersättning
utges under högst 60 dagar. Tillfällig
föräldrapenning kan vidare utges för
s.k. kontaktdagar. Rätten till sådan
tillfällig föräldrapenning kan sedan
den 1 juli 1995 utges endast till
föräldrar till vissa funktionshindrade
barn när föräldern avstår från
förvärvsarbete i samband med t.ex.
föräldrautbildning. Härutöver har
fadern rätt till tio ersättningsdagar i
samband med barns födelse. Tillfällig
föräldrapenning utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten delad
med årsarbetstiden. Har tillfällig
föräldrapenning utgetts för 14 dagar
under ett år för samma barn utges
därefter ersättning med 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten delad
med årsarbetstiden.

Havandeskapspenning kan utges till
blivande mödrar, som under
graviditetens senare del på grund av
arbetets art inte kan fortsätta sitt
vanliga arbete och inte kan omplaceras.
Havandeskapspenning utges tidigast
fr.o.m. den sextionde dagen före den
beräknade tidpunkten för barnets
födelse och längst t.o.m. den elfte
dagen före denna tidpunkt. Har kvinnan
blivit avstängd från sitt arbete därför
att arbetsmiljön kan medföra risk för
fosterskador utges ersättning fr.o.m.
dagen för avstängningen. Ersättningen
vid havandeskapspenning är 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för de
tre första dagarna och 80 % för tiden
därefter.

Ersättning i form av närståendepenning
utges enligt lagen (1988:1465) om
ersättning och ledighet för
närståendevård till en närstående som
avstår från förvärvsarbete för att
vårda en svårt sjuk person.
Ersättningen kan utges även vid vård på
sjukvårdsinrättning. Närståendepenning
utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för
samtliga dagar i ersättningsperioden.
Rätten till ledighet är knuten till
ersättningsrätten. Den 1 juli 1994
utökades antalet ersättningsdagar från
30 till högst 60 dagar för varje person
som vårdas. Fr.o.m. den 1 juni 1993 kan
närståendepenning även utges med högst
240 dagar för vård av en person som
blivit hiv-smittad vid användning av
blodprodukter inom den svenska hälso-
och sjukvården.

Det statliga personskadeskyddet
omfattar enligt lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd den som
tjänstgör inom totalförsvaret eller
medverkar i räddningstjänst samt den
som t.ex. är anhållen, häktad eller
intagen för vård i
kriminalvårdsanstalt. För den som
tjänstgör inom totalförsvaret kan under
vissa förutsättningar särskild
sjukpenning utges. Hel sådan
sjukpenning utgör 80 % av
ersättningsunderlaget delat med 365.

Med en smittbärare avses enligt lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare den som har eller kan antas
ha en smittsam sjukdom utan att ha
förlorat sin arbetsförmåga till följd
av sjukdomen. Rätt till
smittbärarpenning har den som måste
avstå från förvärvsarbete på grund av
beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen
(1971:511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag.
Rätt till smittbärarpenning föreligger
även när någon genomgår en
läkarundersökning eller en
hälsokontroll som syftar till att
utröna om han är smittad av en
samhällsfarlig sjukdom, eller har en
sjukdom, en smitta, ett sår eller en
annan skada som kan göra livsmedel som
han hanterar otjänligt till
människoföda. Hel smittbärarpenning
utges med 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för hela
ersättningsperioden.

Enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och
föräldraförsäkringen m.m.

Propositionen

I 1995 års budgetproposition (prop.
1994/95:100 bil. 6) föreslog regeringen
att en enhetlig ersättningsnivå om 75 %
av förmånsgrundande inkomst skulle
införas i sjukersättningssystemen och i
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1997. Enligt
budgetpropositionen ingick förslaget i
besparingsprogrammet samtidigt som det
var ett ställningstagande för att en
allmän ohälsoförsäkring också i
fortsättningen skulle stå för merparten
av försäkringsskyddet vid
inkomstbortfall orsakat av sjukdom och
skada. Som ett led i strävandena att
skapa en både rättvis och effektiv
försäkring föreslog regeringen vidare
att den enhetliga ersättningen skulle
utges från den första dagen, dvs. att
karensdagen skulle avskaffas.

Med hänsyn till den fortsatta
osäkerheten i det ekonomiska och
statsfinansiella läget återkom
regeringen i 1995 års
kompletteringsproposition (prop.
1994/95:150) med förslag att riksdagen
skulle godkänna att en enhetlig
ersättningsnivå om 75 % infördes i sjuk-
och föräldraförsäkringarna redan
fr.o.m. den 1 januari 1996. Vidare
föreslogs att denna nivå också borde
införas i sjuklönesystemet samt att
karensdagen skulle bibehållas i
sjukersättningssystemen. Utskottet
föreslog i yttrande (1994/95:SfU7y)
till finansutskottet att regeringens
förslag om en tidigareläggning av
införandet av en enhetlig
ersättningsnivå i sjuk- och
föräldraförsäkringarna skulle
tillstyrkas. Riksdagen beslöt på
förslag av finansutskottet (bet.
1994/95:FiU20) i enhetlighet härmed
(rskr. 1994/95:448).

I den förevarande propositionen, vari
hänvisas till riksdagens tidigare
fattade principbeslut att godkänna
införandet av en enhetlig
ersättningsnivå, återkommer regeringen
med lagförslag i frågan. I
propositionen föreslås att AFL och
sjuklönelagen ändras så att
ersättningsnivån för sjuk- och
rehabiliteringspenning samt för sjuklön
skall vara 75 % av den förmånsgrundande
inkomsten.

Vidare föreslås i fråga om
arbetstagare med risk för särskilt
omfattande sjukfrånvaro att sjukpenning
resp. sjuklön skall utgöra 75 % av den
förmånsgrundande inkomsten redan från
den första dagen i en sjukperiod eller
en sjuklöneperiod.

I propositionen föreslås också att de
särskilda minskningsregler som finns
inom sjukpenningförsäkringen bibehålls
men att de anpassas till den nya
ersättningsnivån 75 %. Detta innebär
enligt vad som anförs i propositionen
att den helt övervägande delen av
landets arbetstagare kommer att erhålla
85 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten fr.o.m. den 15:e dagen t.o.m.
den 90:e dagen i varje sjukdomsfall.

De särskilda regler som i dag gäller i
samband med att ersättning utges med 70
% av den sjukpenninggrundande
inkomsten, dvs. sedan sjukpenning
utgetts under sammanlagt 365 dagar,
föreslås upphöra att gälla. Vidare
föreslås att det högsta belopp som
enligt sjuklönelagen kan utges i s.k.
sjuklönegaranti ändras från 90 till 75
% av mistade anställningsförmåner.

Beträffande föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning och
havandeskapspenning föreslår regeringen
att AFL ändras enligt följande.

- Ersättningsnivån för föräldrapenning
sänks till 75 % av den sjuk
penninggrundande inkomsten såvitt
gäller de dagar som ersätts med belopp
motsvarande förälderns sjukpenning.

- Ersättningsnivån för de s.k. mamma-
och pappamånaderna sänks till

85 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten.

- Ersättningsnivån för den tillfälliga
föräldrapenningen sänks till 75 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten
samtidigt som den förhöjda ersättningen
fr.o.m. den 15:e dagen slopas.

- Ersättningsnivån för
havandeskapspenning föreslås ändrad
till 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för hela
den tid förmånen utges.

I propositionen föreslås också att
lagen om ersättning och ledighet för
närståendevård och lagen om statligt
personskadeskydd ändras så att
ersättningsnivån för närståendepenning
och särskild sjukpenning från det
statliga personskadeskyddet skall vara
75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten.

Vidare föreslås, med hänsyn till
smittbärarpenningens särskilda syfte,
att denna ersättning även
fortsättningsvis skall motsvara 80 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten.

Slutligen föreslås en anpassning av de
särskilda tabellerna för beräkning av
skatteavdrag på vissa ersättningar i
uppbördslagen (1953:272).

Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1996. Såvitt gäller
föräldrapenning med anledning av ett
barns födelse föreslås den sänkta
ersättningsnivån gälla samtliga barn,
dvs. även de barn som är födda före
ikraftträdandet.

Motioner

I motion Sf4 yrkande 4 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att
den del av föräldraförsäkringen som
ersätts med sjukpenninggrundande
inkomst skall vara samma alla tolv
månaderna. Motionärerna anser att hela
föräldraförsäkringen bör ha en
ersättningsnivå om 75 %.

I motion Sf6 yrkandena 1 och 2 av
Sigge Godin m.fl. (fp) begärs dels
avslag på regeringens förslag i
enlighet med vad som anförts i
motionen, dels ett tillkännagivande om
ändringar i socialförsäkringen.
Motionärerna, som motsätter sig de
föreslagna försämringarna i
socialförsäkringssystemet, anser att
ersättningsnivån skall vara 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten med
undantag för mamma- och pappamånaderna
som bör vara 90 %.

I motion Sf5 yrkande 1 av Ulla
Hoffmann m.fl. (v) begärs avslag på
förslaget att sänka ersättningsnivån i
socialförsäkringen till 75 % av
förmånsgrundande inkomst. Motionärerna
anser att 90 % är en rimlig
ersättningsnivå, men vill i nuläget slå
vakt om den nuvarande nivån.
Motionärerna är därför beredda att ta
detta som en prioriterad utgift, vilken
kan beräknas till 600 miljoner kronor.

I motion Sf8 yrkande 1 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) begärs avslag på
regeringens förslag till sänkta
ersättningsnivåer i sjuk- och
rehabiliteringspenning, sjuklön och
föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning, havandeskapspenning
och närståendepenning. I samma motion,
yrkande 2, begärs beslut att ersättning
i stället skall utges med 80 % av
förmånsgrundande inkomst upp till 4,2
basbelopp per år och med 40 % på den
del av inkomsten som överstiger 4,2
basbelopp.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i
motion Sf7 yrkandena 1 och 2 avslag på
regeringens förslag till ändring i AFL
och sjuklönelagen inom områdena sjuk-
och rehabiliteringspenning,
föräldraförsäkring samt sjuklön. I
samma motion, yrkande 3, begärs avslag
på förslagen till ändring i lagen om
ersättning och ledighet för
närståendevård och lagen om statligt
personskadeskydd. Motionärerna anser
att ersättningsnivån bör vara 80 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten.
Vidare bör enligt motionärerna
ytterligare en karensdag införas och
den ersättningsgrundande inkomsten
grundas på inkomster under de senaste
två åren.

Utskottet

Som redovisats i det föregående har
riksdagen fattat principbeslut om
införande av enhetliga
ersättningsnivåer i sjuk- och
föräldraförsäkringarna och bibehållande
av karensdagen. Utskottet ansåg i
yttrandet till finansutskottet att det
mot bakgrund av det svåra ekonomiska
läget var en nödvändig åtgärd att
tidigarelägga den aviserade sänkningen
av ersättningsnivåerna i
sjukersättningssystemen liksom att
bibehålla karensdagen. Utskottet ansåg
vidare att det var naturligt att även
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
anpassades till den ändrade nivån i
sjukersättningssystemen för att uppnå
ytterligare en besparing och samtidigt
en samordning av systemen.

Utskottet anser med hänvisning till
det nu anförda att det saknas skäl för
riksdagen att ändra sitt tidigare
beslut om sänkta ersättningsnivåer i
sjuk- och föräldraförsäkringen.
Utskottet anser vidare att det är
logiskt att även flertalet övriga
socialförsäkringsförmåner anpassas i
motsvarande mån. Utskottet tillstyrker
därför bifall till regeringens förslag
och avstyrker bifall till motionerna
Sf5 yrkande 1, Sf6 yrkandena 1 och 2 i
den del dessa avser ersättningsnivån 75
%, Sf7 yrkandena 1-3 samt Sf8 yrkande
1.

Såvitt gäller ersättningsnivån för
pappa- och mammamånaderna vill
utskottet erinra om att utskottet i
betänkande 1994/95:SfU10 behandlade
motioner om s.k. kvoterad
föräldrapenning och det förhållandet
att 30 föräldrapenningdagar förbehålls
vardera föräldern och utges med en
högre kompensationsnivå. Enligt
utskottet var det viktigt att denna
reform fick sådan effekt att det på
sikt skulle komma att anses som
naturligt såväl på arbetsplatsen, i
samhället som i familjen att mannen
lika väl som kvinnan tar det praktiska
ansvaret för omsorg och uppfostran av
barnen. Utskottet ansåg därför att
reformen inte borde avskaffas vare sig
vad det gällde själva förbehållet eller
den högre kompensationsnivån och
avstyrkte bifall till motionerna.
Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets hemställan härom (rskr.
1994/95:343). Utskottet vidhåller sin
tidigare uppfattning och avstyrker
bifall till motion Sf4 yrkande 4.
Utskottet, som konstaterar att
regeringens förslag i denna del innebär
att en högre kompensationsnivå skall
utges för de förbehållna dagarna även i
fortsättningen, avstyrker bifall också
till motion Sf6 yrkandena 1 och 2 i den
del som avser nivån för pappa- och
mammamånaderna.

Beträffande frågan om en
differentiering av ersättningsnivåerna
i förhållande till de försäkrades
inkomst, anser utskottet att
utgångspunkten för ersättningar från
socialförsäkringen bör vara att
inkomstbortfall ersätts upp till samma
nivå som nu, dvs. 7,5 basbelopp, och
att kompensationsnivån upp till denna
övre gräns är enhetlig. Enligt
utskottets mening är detta av betydelse
när det gäller att undvika
överströmningseffekter till
förtidspensioneringen. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sf8
yrkande 2.

Utskottet föreslår att i propositionen
framlagda förslag till lagar om ändring
i AFL, sjuklönelagen, lagen om statligt
personskadeskydd, lagen om ersättning
och ledighet för närståendevård och
lagen om ersättning till smittbärare
kompletteras med en
övergångsbestämmelse med innebörd att
äldre bestämmelser tillämpas på
ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.

Försäkringen mot kostnader för sjuklön
samt försäkringen mot vissa
semesterlönekostnader

Enligt 17 § sjuklönelagen och 1 § lagen
(1993:16) om försäkring mot vissa
semesterlönekostnader kan en
arbetsgivare vars sammanlagda beräknade
lönekostnader under ett kalenderår inte
överstiger 90 basbelopp försäkra sig
hos den allmänna försäkringskassan mot
kostnader för sjuklön och mot vissa
semesterlönekostnader. Vid beräkningen
av de sammanlagda lönekostnaderna
bortses från avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och skatt
enligt lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Avgiften är för innevarande år
fastställd till 1,7 % av arbetsgivarens
beräknade lönekostnader för
försäkringen mot sjuklönekostnader och
till 1, 4 % såvitt gäller försäkringen
mot vissa semesterlönekostnader. Nämnda
försäkringar ersätter en arbetsgivares
kostnader för sjuklön och semesterlön
samt socialavgifter och särskild
löneskatt men ej sjuklön som avser de
två första dagarna i varje
sjuklöneperiod.

Den 1 januari 1995 infördes lagen
(1994:1920) om allmän löneavgift.
Allmän löneavgift, 1,5 % av
löneunderlaget, betalas enligt 1 § av
arbetsgivare på det underlag som gäller
för arbetsgivaravgift till
folkpensioneringen. Underlaget för
beräkning av avgiften utgörs bl.a. av
den sjuklön och semesterlön som
arbetsgivare utgett.

Riksförsäkringsverket har i rapporten
RFV ANSER 1995:9 redovisat en
uppföljning av försäkringskassornas
handläggning av ärenden om försäkring
mot kostnader för sjuklön och
försäkring mot vissa
semesterlönekostnader och därvid
föreslagit bl.a. att den allmänna
löneavgiften i likhet med
socialavgifter och särskild löneskatt
inte skall inräknas i det löneunderlag
som ligger till grund för den
försäkringsavgift som arbetsgivare
skall erlägga för försäkringarna.

I propositionen föreslås i enlighet
med Riksförsäkringsverkets förslag att
den allmänna löneavgiften inte skall
ingå i beräkningen av de sammanlagda
lönekostnaderna enligt 17 §
sjuklönelagen och 1 § lagen om
försäkringen mot vissa
semesterlönekostnader.

Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslagen.

Sjuklön vid upprepade
korttidsanställningar hos samma
arbetsgivare

Enligt 3 § första stycket sjuklönelagen
har en arbetstagare rätt till sjuklön
fr.o.m. den första dagen av
anställningstiden. Är den avtalade
anställningstiden kortare än en månad
inträder dock rätten till sjuklön
endast om arbetstagaren tillträtt
anställningen och därefter varit
anställd fjorton kalenderdagar i följd.
Enligt andra stycket samma paragraf
skall, om en arbetstagare anställs på
nytt av samma arbetsgivare inom fjorton
kalenderdagar från det att den
föregående anställningen upphörde,
denna anställning oavsett avbrottet
medräknas vid beräkning av
kvalifikationstiden för rätt till
sjuklön.

Riksförsäkringsverket har i rapporten
Effekter och resultat av
sjuklönereformen, karensdagen och
sänkta kompensationsnivåer inom
sjukpenningförsäkringen (RFV ANSER
1995:14) framhållit att antalet
korttidsanställningar har ökat och att
det inom kommuner och landsting finns
arbetstagare som har varit anställda
dag för dag under tre års tid. Av
förarbetena till sjuklönelagen framgår
enligt Riksförsäkringsverket inte om
fler än två anställningsperioder kan
sammanräknas. Kammarrätten har dock i
en dom (mål nr 10598-1993) tolkat
bestämmelserna så att endast en
föregående anställning får medräknas
vid beräkning av kvalifikationstid för
rätt till sjuklön.
Riksförsäkringsverket har därför
föreslagit en lagändring i syfte att
klarlägga att samtliga
anställningsperioder skall medräknas om
tiden mellan anställningarna inte
överstiger fjorton dagar.

I propositionen föreslås med
hänvisning till Riksförsäkringsverkets
förslag att vid beräkning av om rätt
till sjuklön föreligger skall, när
fråga är om sammanräkning av flera
anställningar hos samma arbetsgivare,
en arbetstagares samtliga anställningar
medräknas så länge tiden mellan resp.
anställning inte överstiger fjorton
dagar.

Lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Tillfällig föräldrapenning när
tillsynsbehovet även grundat rätt till
vårdbidrag

Enligt 4 kap. 10 § AFL har en förälder
i vissa situationer rätt till
tillfällig föräldrapenning för vård av
ett barn som inte fyllt tolv år.

Enligt 4 kap. 11 § första stycket AFL
kan tillfällig föräldrapenning utges
för vård av ett barn som fyllt 12 men
inte 16 år, om barnet på grund av
sjukdom, psykisk utvecklingsstörning
eller annat funktionshinder är i behov
av särskild tillsyn eller vård. I
tredje stycket tredje meningen samma
paragraf anges att för vård- eller
tillsynsbehov som grundat rätt till
vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § AFL utges
inte tillfällig föräldrapenning.

Motsvarande begränsning av rätten till
tillfällig föräldrapenning är inte
uttryckligen föreskriven när det gäller
rätt till tillfällig föräldrapenning
för barn som är yngre än tolv år och
för vilka vårdbidrag utges.

I propositionen hänvisas till
Riksförsäkringsverkets rapport Översyn
av reglerna för vårdbidrag samt
tillfällig föräldrapenning (RFV ANSER
1995:11), varav framgår bl.a. att
tillämpningen av rätten till tillfällig
föräldrapenning för ett barn som inte
fyllt tolv år där tillsynsbehovet även
grundat rätt till vårdbidrag inte sker
likformigt över landet då ett uttalat
lagstöd saknas. Riksförsäkringsverket
har föreslagit ett klarläggande så att
inte dubbla ersättningar utges för
samma vårdbehov som ersätts av
vårdbidraget och att samma regler skall
gälla oavsett barnets ålder.

Mot bakgrund härav föreslås i
propositionen att tillfällig
föräldrapenning för barn under tolv år
inte skall utges för sådant vård- och
tillsynsbehov som grundat rätt till
vårdbidrag. Regeringen föreslår att en
ny paragraf,

11 b §, införs i 4 kap. AFL.

Lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Gravida kvinnors sjukskrivning

Med anledning av två motioner i ämnet
uttalade utskottet i betänkandet
1992/93:SfU2 att det var angeläget att
utreda frågan om i vilken omfattning de
olika förmånerna vid graviditet
utnyttjas. Enligt utskottets
uppfattning förelåg också behov av ett
fördjupat underlag för att få belyst
sjukskrivningsorsakerna under senare
delen av graviditeten och sambandet med
havandeskapspenningen. Enligt utskottet
fick det ankomma på regeringen att ta
ställning till om underlaget borde
föranleda några åtgärder. Utskottet
hemställde att detta borde ges
regeringen till känna, varefter
riksdagen biföll utskottets hemställan
(rskr. 1992/93:10).

Till följd av detta uttalande gav
regeringen Riksförsäkringsverket i
uppdrag att dels utreda frågan om i
vilken omfattning de olika
socialförsäkringsförmånerna används
under senare delen av graviditeten,
dels vid behov lämna förslag till
erforderliga regeländringar.

Uppdraget har redovisats i rapporten
Gravida kvinnors sjukskrivning samt
uttag av havandeskapspenning,
sjukpenning och föräldrapenning under
de sista sextio dagarna av graviditeten
(RFV ANSER 1995:5).

I propositionen anförs att det mot
bakgrund av Riksförsäkringsverkets
uppföljning för närvarande inte finns
skäl att ändra reglerna om olika
socialförsäkringsersättningar som kan
utges till kvinnor under graviditetens
senare del.

I motion Sf4 yrkande 5 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att
avskaffa havandeskapspenningen fr.o.m.
den 1 januari 1996. I samma motion,
yrkande 6, begärs förslag på förändring
av föräldraförsäkringen vid ett
avskaffande av havandeskapspenningen.
Motionärerna anser att sjukskrivning
endast bör tillgripas då det är klart
att kvinnan på grund av graviditeten
inte kan eller får arbeta och att
föräldraförsäkringen bör ändras så att
två månader förläggs till tiden före
förlossningen utan möjlighet att spara
tiden till efter barnets födelse.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i
motion Sf5 yrkande 3 att Sjuk- och
arbetsskadekommittén får i uppdrag att
se över reglerna för havandeskap och
sjukdom under graviditet. Motionärerna
är inte nöjda med regeringens förslag
om oförändrade förhållanden och anser
inte heller att det är
Riksförsäkringsverket som skall se över
de aktuella reglerna.

Vad först gäller frågan om att
avskaffa havandeskapspenningen vill
utskottet erinra om att utskottet med
anledning av en motion i ämnet i
betänkande 1994/95:SfU10 uttalade att
det inte var befogat att slopa
havandeskapspenningen fr.o.m. den 1
januari 1996, och utskottet avstyrkte
bifall till motionen i fråga. Utskottet
hänvisade samtidigt till att riksdagen
begärt en utredning av frågan i vilken
omfattning de olika förmånerna vid
graviditet utnyttjas.

Som nämnts ovan har
Riksförsäkringsverket redovisat sitt
uppdrag i rapporten RFV ANSER 1995:5.
Den av verket genomförda uppföljningen
omfattar alla mödrar till barn födda år
1992. När det gäller ersättning under
de sista sextio dagarna av graviditeten
har jämförelse gjorts med en tidigare
undersökning som avsåg mödrar till barn
födda år 1987.

Riksförsäkringsverkets uppföljning
visar att av de kvinnor som födde barn
år 1992 hade 72 % ersättning med
sjukpenning och/eller sjuklön under
någon del av graviditetstiden.
Kvinnorna hade i genomsnitt 2,3
sjukfall under graviditeten. Medeltalet
av ersatta dagar med
sjukpenning/sjuklön var 29 dagar och i
de flesta fall utbetalades hel
ersättning. Mer än en tredjedel av
sjukfallen hade sjukskrivningsorsaker
som bedömdes ha någon koppling till
graviditeten.

Andelen kvinnor som tagit ut enbart
sjukpenning och/eller sjuklön under
graviditetens sista sextio dagar var ca
24 % år 1992 jämfört med 34 % år 1987.
På grund av viss underrapportering till
det särskilda registret för
sjuklöneanvisningar är skillnaden
enligt Riksförsäkringsverket sannolikt
inte fullt så stor.

När det gäller uttag av ersättning
under de sista sextio dagarna av
graviditeten hade andelen kvinnor som
ansökte om havandeskapspenning år 1992
ökat något jämfört med den tidigare
undersökningen - från 25 till 27 %.
Uppföljningen visar att kvinnor som
arbetar inom hälsovården och
äldreomsorgen utgjorde mer än hälften
av de kvinnor som beviljades
havandeskapspenning.

Vad gäller uttag av föräldrapenning
under de sista sextio dagarna av
graviditeten visar uppföljningen att
det skett en ökning av andelen kvinnor
som tagit ut föräldrapenning före
barnets födelse i jämförelse med den
tidigare undersökningen. Andelen
kvinnor som tog ut enbart
föräldrapenning var 16 % för kvinnor
som födde barn år 1992 mot 13 % för
kvinnor som födde barn år 1987.

Totalt hade år 1992 ca 76 % av
kvinnorna haft ersättning i form av
sjukpenning och/eller sjuklön,
föräldrapenning eller
havandeskapspenning under någon del av
de sista sextio dagarna av graviditeten
medan motsvarande siffra år 1987 var 81
%. En större andel kvinnor tog ut
enbart föräldrapenning och
föräldrapenning i kombination med
sjukpenning/sjuklön i jämförelse med
tidigare.

Mot bakgrund av att
Riksförsäkringsverkets uppföljning
visar att färre kvinnor var sjukskrivna
under graviditetens sista sextio dagar
år 1992 jämfört med tidigare
undersökning och att fler kvinnor tog
ut föräldrapenning före barnets födelse
kan utskottet ansluta sig till
regeringens bedömning att reglerna för
närvarande inte bör ändras. Utskottet
anser inte heller att någon ytterligare
utredning av reglerna för havandeskap
och sjukdom under graviditet erfordras.

Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Sf4 yrkande 5 och
som en följd härav även yrkande 6 i
samma motion samt till motion Sf5
yrkande 3.

Bostadstillägg till pensionärer

Utökad personkrets för rätt till
bostadstillägg till pensionärer

Sedan den 1 januari 1995 gäller att
kommunalt bostadstillägg och särskilt
kommunalt bostadstillägg för
pensionärer har ersatts med ett
statligt bostadstillägg (BTP) enligt
lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer. BTP utgör före
inkomstavdrag 85 % av bostadskostnad
mellan 100 och 4 000 kr per månad.
Storleken av BTP bestäms av
årsinkomstens storlek. Under en
övergångsperiod på fyra år kan en
kommun komplettera BTP med ett
kommunalt finansierat bostadstillägg. I
de nya reglerna inryms ett särskilt
bostadstillägg som kompenserar de
pensionärer som har särskilt låg
inkomst och hög hyra.

Enligt 1 § lagen om bostadstillägg
till pensionärer kan BTP utges till den
som är bosatt i Sverige och uppbär
ålderspension, förtidspension,
omställningspension eller särskild
efterlevandepension. En pensionär med
utländsk pension som omfattas av
förordning (EEG) nr 1408/71 om
tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare
eller deras familjemedlemmar flyttar
inom gemenskapen har också rätt till
BTP. För personer som inte omfattas av
förordningen men som har pension från
ett EU- eller EES-land finns däremot
ingen rätt till BTP.

I propositionen anförs att enligt den
nya nordiska konventionen om social
trygghet, som trädde i kraft den 1
januari 1994, skall grundpension till
en nordisk medborgare som intill
konventionens ikraftträdande har
utgetts enligt bestämmelserna i den
tidigare konventionen eller enligt
nationell lagstiftning räknas om för
att anpassas till reglerna i förordning
1408/71. Enligt denna förordning skall
pensionären ha rätt till pension från
vart och ett av de länder där han eller
hon har arbetat eller varit bosatt i
förhållande till intjänad tid.

Efter omräkningen har enligt vad som
anförs i propositionen en del
pensionärer, som tidigare uppburit
pension från Sverige och annat nordiskt
land, inte längre rätt till pension
från Sverige. Detta gäller personer som
aldrig förvärvsarbetat och som därmed
inte omfattas av förordning 1408/71,
t.ex. en person som flyttat till
Sverige efter det att pensionsfallet
har inträffat.

Enligt regeringen är det rimligt att
även dessa personer skall ha rätt till
bostadstillägg. I propositionen
föreslås därför en ändring i lagen om
bostadstillägg till pensionärer med
innebörd att personkretsen för rätt
till BTP utökas till att omfatta alla
som är bosatta i Sverige och som uppbär
pension enligt lagstiftning i en stat
som ingår i Europeiska unionen eller i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Den föreslagna ändringen innebär
enligt propositionen att de
pensionärer, som före omräkningen
enligt den nya nordiska konventionen
uppbar BTP, återfår förmånen. Därutöver
kan ytterligare personer tillkomma, men
det torde, enligt propositionen, inte
bli fråga om någon stor kostnadsökning.

Lagändringen föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Inkomst av utländsk pension vid
beräkning av BTP

Folkpension och pensionstillskott
räknas inte som inkomst enligt reglerna
för BTP. Även grundpension från de
nordiska länderna räknas som
folkpension och påverkar därmed inte
bostadstilläggets storlek.

En princip vid inkomstberäkningen för
bostadstillägg är att ett belopp
motsvarande ett folkpensionsbelopp
inkl. pensionstillskott är fribelopp
som inte skall räknas som inkomst.

Enligt propositionen innehåller den
nya nordiska konventionen om social
trygghet inte någon bestämmelse om
samordning mellan nordiska
grundpensioner. Till följd härav kan en
pensionär uppbära grundpension eller
folkpension från mer än ett land. En
sådan pensionär kan därför ha en högre
pension och därmed högre fribelopp än
vad en pensionär med endast svensk
pension kan ha.

Enligt vad som anförs i propositionen
får det anses rimligt att grundpension
- folkpension och pensionstillskott -
liksom hittills inte skall reducera
bostadstillägget. Allmän pension
därutöver bör emellertid enligt
regeringen reducera bostadstillägget.

Regeringen föreslår därför att
reglerna för bostadstillägg ändras så
att all pension utöver ett för den
försäkrade beräknat belopp av
folkpension och pensionstillskott skall
räknas som inkomst och därmed reducera
bostadstillägget. Förslaget innebär
enligt regeringen att svensk
folkpension inkl. pensionstillskott
alltid räknas som fribelopp som inte
skall räknas in i årsinkomsten.

Om den svenska folkpensionen är
oavkortad, dvs. inte är avkortad med
trettionde- eller fyrtiondedelar enligt
5 kap. AFL kan enligt förslaget
ytterligare pension inte räknas in i
fribeloppet. All utländsk pension skall
således i sådana fall räknas som
inkomst vid beräkning av
bostadstillägg.

En pensionär som får sin svenska
folkpension beräknad efter trettionde-
eller fyrtiondedelar får enligt
förslaget förbehålla sig ett belopp som
motsvarar vad denne pensionär skulle ha
fått i fribelopp om pensionen hade
varit oavkortad. För en pensionär som
saknar rätt till folk- eller
tilläggspension motsvaras fribeloppet
av oavkortad folkpension inkl. pen-
sionstillskott till en ålderspensionär.

Förslaget medför enligt vad som anförs
i propositionen att flertalet
pensionärer med folkpension från mer än
ett nordiskt land får lägre
bostadstillägg medan pensionärer som i
dag har en avkortad svensk pension och
en utländsk arbetsrelaterad pension får
ett högre fribelopp och därmed högre
bostadstillägg. Flertalet av de berörda
får dock minskat bostadstillägg varför
förändringen, enligt regeringen, totalt
sett ger minskade kostnader. Effekten
på statsbudgeten är på grund av antalet
berörda emellertid begränsad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslaget.

Följdändringar med anledning av sänkt
folkpension för gifta

I 1995 års budgetproposition aviserade
regeringen förslag till ändring i 6
kap. 2 § och 7 kap. 4 § AFL avseende
folkpension för gifta. Regeringen
återkom därefter med lagförslag i
proposition 1994/95:147 Rätten till
förtidspension och sjukpenning samt
folkpension för gifta. Förslaget
innebar att folkpensionens storlek
skulle vara oberoende av om maken
uppbar pension. Riksdagen ställde sig
bakom förslaget (bet. 1994/95:SfU10,
rskr. 1994/95:343) men förutsatte vissa
kompletteringar av lagbestämmelserna.
Ändringarna träder i kraft den 1
januari 1996 (SFS 1995:508).

Enligt propositionen föranleder nu
nämnda ändringar i bestämmelserna om
folkpension för gifta vissa
följdändringar. Bestämmelserna i AFL om
en garantiregel för makar och om
retroaktiv utbetalning av folkpension
fyller i och med ändringarna av
bestämmelserna om folkpension för gifta
inte någon funktion efter den 1 januari
1996. Dessa regler bör enligt
regeringen därför upphävas samtidigt
som en bestämmelse om minskning av
förmån vid retroaktiv utbetalning av
bostadstillägg bör införas i lagen om
bostadstillägg till pensionärer.

I propositionen föreslås att 5 kap. 14
§ och 16 kap. 5 § sjätte stycket AFL
och hänvisningen i 15 § lagen om
bostadstillägg till pensionärer till 16
kap. 5 § sjätte stycket AFL upphävs
samt att ett nytt stycke införs i 9 §
sistnämnda lag rörande minskning av
bostadstillägg vid retroaktiv
utbetalning av sådant tillägg.

Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1996.

Utskottet biträder förslagen.

Vissa lagändringar

Utskottet har uppmärksammat att
bestämmelsen i 21 kap. 1 § första och
andra styckena AFL innehåller
hänvisning till 3 kap. 4 § första
stycket 3 samma lag. Eftersom nämnda
punkt 3 enligt propositionens förslag
upphävs bör hänvisningen i 21 kap. 1 §
första och andra styckena i stället
göras till 3 kap. 4 § första stycket 2.
Utskottet föreslår en sådan
redaktionell ändring.

Utskottet vill samtidigt föreslå en
redaktionell ändring av 3 kap. 2 b §
AFL, som i första stycket innehåller en
hänvisning till 10 § tredje stycket
samma kapitel. Hänvisningen bör
rätteligen avse paragrafens andra
stycke.

Utskottet lägger i bilaga 2 fram
förslag till lagändringar.

Ersättning för sjukresor från den
allmänna försäkringen

I propositionen föreslås att
ersättningen från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för sjukresor
enligt 2 kap. AFL avskaffas fr.o.m. den
1 januari 1996. Ersättningen skall i
stället lämnas genom det fr.o.m. nämnda
tidpunkt införda nya generella
statsbidraget till landstingen.

Införande av ett nytt generellt
statsbidrag till landstingen har efter
förslag från regeringen i proposition
1994/95:150 antagits av riksdagen (bet.
1994/95:FiU20, rskr. 1994/95:448).
Samtidigt beslutade riksdagen att
reducera förslagsanslaget B 2
Sjukvårdsförmåner m.m. med ett belopp
som motsvarade storleken på 1994 års
sjukreseersättning. Att ersättningen
från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen avskaffas får till
följd att begränsningsreglerna i 2 kap.
1 § tredje stycket avseende bl.a.
högsta resekostnad föreslås upphävda.
Sådana regler kan i stället enligt
regeringen meddelas inom ramen för
statsbidragsföreskrifterna.

Sjukvårdshuvudmännens kostnader för
sjukresor som omfattas av förordning
(EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när
anställda, egenföretagare och deras
familjemedlemmar flyttar inom
gemenskapen eller en överenskommelse om
social trygghet eller sjukvårdsförmåner
mellan Sverige och annan stat föreslås
dock fortfarande ersättas genom
sjukförsäkringen.

Utskottet tillstyrker förslagen.

Försöksverksamheter med alternativa
ersättningssystem inom vuxentandvården

I propositionen anförs att sedan år
1991 pågår som ett led i arbetet med
att reformera ersättningssystemet inom
vuxentandvården försöksverksamheter
inom Kristianstads och Göteborgs och
Bohus läns landsting samt Göteborgs
kommun. I förordningen (1991:1234) om
försöksverksamheter inom tandvården
angavs ursprungligen att
försöksverksamheterna fick pågå under
längst tre år räknat från den 1 oktober
1991. Försöksperioden har efter
riksdagens godkännande förlängts till
utgången av år 1995.

Tidsperioden för försöksverksamheterna
föreslås i propositionen förlängd
längst till utgången av år 1996.

I motion 1994/95:Sf243 av Monica Öhman
m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande
om en försöksverksamhet med
premietandvård i Norrbotten.
Motionärerna anser att i avvaktan på
att en ny försäkring utformas så bör en
försöksverksamhet som omfattar såväl
offentlig som privat tandvård under en
tid av tre år kunna genomföras i
Norrbotten.

Regeringen uppger i propositionen att
riksdagen innevarande höst kommer att
föreläggas ett förslag om ett
reformerat ersättningssystem för
vuxentandvård. Inriktningen är att det
nya systemet skall kunna träda i kraft
tidigast den 1 juli 1996. Enligt
regeringen är det väsentligt att de
redan inledda försöksverksamheterna kan
bedrivas fullt ut fram till dess det
förändrade ersättningssystemet träder i
kraft, dock längst till utgången av år
1996. I den aviserade propositionen
kommer regeringen att redovisa de
hittillsvarande erfarenheterna av
försöksverksamheterna.

Mot bakgrund av vad som uppgetts i
propositionen angående att ett förslag
till ett nytt ersättningssystem för
vuxentandvård kommer att föreläggas
riksdagen saknas enligt utskottets
mening anledning att nu påbörja
ytterligare försöksverksamheter inom
vuxentandvården. Utskottet delar dock
regeringens uppfattning att
tidsperioden för de pågående
försöksverksamheterna bör förlängas.
Utskottet tillstyrker sålunda
regeringens förslag och avstyrker
bifall till motion 1994/95:Sf243.

Prisnedsättningen av läkemedel

Fr.o.m. den 1 juli 1995 gäller att
nedsättningen av den enskildes avgift
vid inköp av prisnedsatta läkemedel
skall göras endast till den del det
sammanlagda priset för läkemedlen
överstiger 160 kr med tillägg av 60 kr
för varje läkemedel utöver det första.

I propositionen anförs att
tillämpningen av reglerna har medfört
att den enskilde vid inköp av två
läkemedel får betala 160 kr plus 60 kr
oavsett om det faktiska priset för det
ytterligare förskrivna läkemedlet är
lägre än 60 kr. Den enskilde kan dock
genom att dela upp sina läkemedelsinköp
på flera inköpstillfällen kringgå
avgiftsreglerna.

Regeringen föreslår att en ändring
görs i lagen (1981:49) om begränsning
av läkemedelskostnader, m.m. som
innebär att vid samtidigt inköp av
flera prisnedsatta läkemedel skall den
enskildes avgift på varje tillkommande
läkemedel utöver det första vara det
faktiska försäljningspriset, dock högst
60 kr.

Utskottet tillstyrker förslaget.

Reglementet angående förvaltning av
Riksförsäkringsverkets fonder

Enligt reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av Riksförsäkringsverkets
(RFV) fonder förvaltar verket
arbetsskadefonden, den särskilda
yrkesskadefonden, fonden för frivillig
yrkesskadeförsäkring, delpensionsfonden
samt fonden för den frivilliga
pensionsförsäkringen. Fonderna är
uppbyggda av intäkter från avgifter.
Det sammanlagda marknadsvärdet uppgår
för närvarande till ca 6 miljarder
kronor. RFV förvaltar även ett antal
mindre fonder, bl.a. donationsfonder,
vilka inte omfattas av de nuvarande
bestämmelserna i reglementet. Fonderna
som omfattas av reglementet förvaltas
av ett särskilt organ, fondfullmäktige.
I huvudsak får placering av fondmedel
endast ske i stats- och
bostadsobligationer samt
statsskuldväxlar och certifikat.

I propositionen föreslås ändrade
placeringsregler för fonderna.
Placeringsreglerna bör enligt
regeringen anpassas till den utveckling
som skett under senare tid på
penningmarknaden. Medlen skall placeras
så att krav på långsiktigt hög
avkastning, tillfredsställande
betalningsberedskap och riskspridning
samt betryggande säkerhet tillgodoses.
Placeringsreglerna skall i stort sett
omfatta räntebärande värdepapper på
marknaden i svensk valuta. Undantag
skall bl.a. avse konvertibla skuldebrev
och skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning samt skuldförbindelser
utställda i utländsk valuta.
Fondfullmäktige skall ha möjlighet att
handla med optioner och terminer eller
andra likartade finansiella instrument
under förutsättning att det är fråga om
att effektivisera förvaltningen av
fondens tillgångar eller skydda
tillgångarna mot risker. I reglementet
skall vidare anges att fondmedel får
placeras hos Riksbanken, annan bank
eller postgirot. Fullmäktige skall
också ha rätt att anta ackord vid
betalningsinställelse eller konkurs.
Den möjlighet som nu finns att placera
arbetsskadefondens medel i
skuldförbindelser utfärdade av företag
som har till syfte att befordra
folkhälsan eller att medverka till att
förhindra nedsättning av arbetsförmågan
är enligt regeringen inte längre
aktuell då efterfrågan härav saknas.
Bestämmelsen föreslås därför utgå.

Regeringen föreslår vidare att det i
reglementet införs bestämmelser om att
fondfullmäktige för varje räkenskapsår
skall upprätta en årsredovisning som
skall granskas av Riksrevisionsverket.
Fondernas tillgångar bör enligt
regeringen också redovisas i den för
RFV och de allmänna försäkringskassorna
gemensamma årsredovisningen.

Samtliga fonder som förvaltas av RFV
föreslås i propositionen bli omfattade
av bestämmelserna i reglementet. I den
mån särskilda regler gäller för någon
fond skall dock dessa tillämpas.

Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begär i
motion 1995/96:Sf7 yrkande 7 förslag
till sådan ändring av reglementet att
möjligheter ges till placering i
utländska räntebärande värdepapper. En
sådan placeringsmöjlighet innebär
enligt motionärerna att köpkraften
behålls bättre internationellt och att
svängningarna i kronkursen i någon mån
kan stabiliseras.

Utskottet delar regeringens bedömning
att fondmedel inte skall få användas
till placering i värdepapper utställda
i utländsk valuta. En sådan placering
innebär enligt utskottets mening bl.a.
en inte obetydlig risk i form av
valutakursförändringar. Utskottet
tillstyrker sålunda regeringens förslag
och avstyrker bifall till motion
1995/96:Sf7 yrkande 7.

Vissa avgiftsfrågor

Ändrade procentsatser för vissa
avgifter

Socialavgifter erläggs i form av
arbetsgivaravgifter och egenavgifter.
Den totala avgiftssumman är för
arbetsgivare 31,36 % av
avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 6,23 %,
arbetsmarknadsavgift 4,32 % och
lönegarantiavgift 0,20 %.
Avgiftsunderlaget beräknas i princip på
lönesumman.

En egenföretagare erlägger
socialavgifter med 29,75 % av
avgiftsunderlaget, varav
sjukförsäkringsavgift 6,92 % och
arbetsmarknadsavgift 2,20 %.
Avgiftsunderlaget beräknas i princip på
inkomsten av annat förvärvsarbete.

Den 1 januari 1995 trädde lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter i
kraft och ersatte då lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift som
trätt i kraft den 1 januari 1993. De
allmänna egenavgifterna är för år 1995
pensionsavgift med 1 % och
sjukförsäkringsavgift med 2,95 % av
avgiftsunderlaget. Avgifterna erläggs i
princip av dem som har inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete
som är pensionsgrundande. Avgiften är
avdragsgill vid taxeringen.

I propositionen föreslås beträffande
arbetsgivaravgifterna att 1,10
procentenheter av
sjukförsäkringsavgiften förs över till
arbetsmarknadsavgiften och 0,05
procentenheter av
sjukförsäkringsavgiften förs över till
lönegarantiavgiften. Samtidigt föreslås
att sjukförsäkringsavgiften skall höjas
med 0,20 procentenheter. Förslaget
innebär att sjukförsäkringsavgiften
skall vara 5,28 %,
arbetsmarknadsavgiften 5,42 % och
lönegarantiavgiften 0,25 % av
avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari
1996.

En motsvarande växling på 1,10
procentenheter mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften föreslås också
för de socialavgifter som erläggs av
egenföretagare. Sjukförsäkringsavgiften
blir i detta fall 5,82 % och
arbetsmarknadsavgiften 3,30 % av
avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari
1996.

I propositionen föreslås vidare att
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
höjs med en procentenhet till 3,95 % av
avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari
1996.

Växlingen mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften är ett led i den
växling mellan de båda avgifterna som
inleddes för år 1995 och som enligt
riksdagens beslut under föregående
riksmöte (prop. 1994/95:25, bet. FiU1,
rskr.141) skall ske även åren
1996-1998. Växlingen motiverades med
behovet av att minska underskottet i
Arbetsmarknadsfonden. Enligt samma
beslut skulle den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift höjas
för åren 1996-1998 med en procentenhet
per år. Växlingen mellan
sjukförsäkringsavgiften och
lönegarantiavgiften motiveras i
propositionen med att ökade kostnader
uppkommer inom lönegarantisystemet på
grund av att arbetsgivaravgifter
fortsättningsvis skall betalas på lön
utbetald enligt reglerna om
lönegaranti.

Höjningen av sjukförsäkringsavgiften
föreslås för att kostnadsneutralitet
skall uppstå för arbetsgivarna när
nivån inom sjuklönesystemet sänks den 1
januari 1996.

I motionerna Sf6 av Sigge Godin m.fl.
(fp) yrkande 1 (delvis) och Sf7 av Rose-
Marie Frebran m.fl. (kds) yrkande 8
hemställs om avslag på förslaget om en
växling mellan sjukförsäkringsavgiften
och arbetsmarknadsavgiften. I den
senare motionen, yrkande 9, hemställs
om avslag även på förslaget om höjning
av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen.

I motion Sf6 framhålls att Folkpartiet
liberalerna inte stöder avskaffandet av
den obligatoriska
arbetslöshetsförsäkringen och därmed
inte heller den växlingsmodell som
regeringen föreslår. I motion Sf7
erinras om att Kristdemokraterna
tidigare föreslagit dels att en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
åter införs, dels att
arbetsgivaravgifterna skall sänkas med
1,5 procentenheter för att näringslivet
skall ges förutsättningar att skapa nya
arbeten.

I motion Sf8 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) yrkande 3 begärs beslut om att
arbetsmarknadsavgiften skall höjas med
0,9 procentenheter i stället för 1,1
procentenheter.

Beträffande förslaget om en höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
yrkas avslag på detta i motionerna Sf7
av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds)
yrkande 12 och Sf8 av Birger Schlaug
m.fl. (mp) yrkande 4. Ett yrkande om
att en avgiftshöjning på en
procentenhet skall avvisas finns också
i yrkande 12 i den under den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte
väckta motionen 1994/95:Sk349 av Alf
Svensson m.fl. (kds).

I motion Sf8 yrkandena 5 och 6 framför
motionärerna som ett alternativ till
förslagen att höja arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen och den allmänna
sjukförsäkringsavgiften att vissa
miljörelaterade skatter höjs.

Ytterligare en motion, 1994/95:Sf217
av Sven-Erik Österberg m.fl. (s), berör
de allmänna egenavgifterna. I motionen
begärs ett tillkännagivande om att
effekterna vid införande av
egenavgifter i det sociala skyddsnätet
bör utredas.

Som ovan nämnts är såväl växlingen
mellan sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften som höjningen av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
ett ytterligare steg i de årliga
förändringar av avgifterna som enligt
riksdagens beslut vid föregående
riksmöte skulle genomföras t.o.m. år
1998. Utskottet tillstyrkte i sitt
yttrande 1994/95:SfU6y dessa
avgiftsförändringar under förutsättning
av att den allmänna egenavgiften för
finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet slopades, vilket också
blev riksdagens beslut. Utskottet
tillstyrker därför förslagen om en
avgiftsväxling och avstyrker bifall
till motionerna Sf6 yrkande 1 i denna
del, Sf7 yrkande 8 och Sf8 yrkande 3.

Utskottet tillstyrker också den
föreslagna avgiftsväxlingen mellan
sjukförsäkringsavgiften och
lönegarantiavgiften.

Utskottet har ovan tillstyrkt att
kompensationsnivån inom
sjuklönesystemet sänks, och utskottet
tillstyrker därför att
arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen höjs med 0,20
procentenheter för att
kostnadsneutraliteten skall
upprätthållas. Motion Sf7 yrkande 9 bör
därför avslås av riksdagen.

Utskottet tillstyrker också förslagen
om en höjning av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften och avstyrker
bifall till motionerna Sf7 yrkande 10,
Sf8 yrkande 4 och 1994/95:Sk349 yrkande
12.

Med dessa ställningstaganden från
utskottets sida blir några alternativa
finansieringskällor i enlighet med
yrkandena 5 och 6 i motion Sf8 inte
aktuella.

Vad avser yrkandet i motion
1994/95:Sf217 om en utredning av
effekterna vid införande av
egenavgifter i det sociala skyddsnätet
vill utskottet erinra om det arbete med
ett reformerat pensionssystem som pågår
inom regeringskansliet i den s.k.
Genomförandegruppen. Utskottet
förutsätter att man i samband med
utarbetandet av ett förslag till
riksdagen om det reformerade
pensionssystemets finansiering noga
överväger effekterna av en
finansiering av den sociala tryggheten
med allmänna egenavgifter. Något
tillkännagivande med anledning av
motion 1994/95:Sf217 är därför inte
påkallat.

Skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter

I samband med skattereformen år 1990
utvidgades begreppet arbetsgivare i
socialavgiftslagen så att, även om
anställningsförhållande inte föreligger
skall den som har utgett ersättningar
som enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket eller 11 kap. 2 § första
stycket m), andra stycket och femte
stycket AFL är att hänföra till inkomst
av anställning anses som arbetsgivare.
Enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket och 11 kap. 2 § andra
stycket AFL räknas, utom i särskilt
angivna undantagsfall, ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga
förmåner för utfört arbete i annan form
än pension som inkomst av anställning,
även om mottagaren inte är anställd hos
den som utger ersättningen. Den som
utför arbetet anses som arbetstagare,
och den som utger ersättningen som
arbetsgivare. I 11 kap. 2 § första
stycket finns en uppräkning under a) -
r) av huvudsakligen sociala
ersättningar, såsom sjukpenning från
AFL, ersättningar vid arbetslöshet och
arbetsmarknadsutbildning enligt lagar
på arbetsmarknadsområdet,
vuxenstudiestöd enligt studiestödslagen
m.fl. som likställs med
pensionsgrundande inkomst. Som sådan
inkomst räknas enligt den nämnda
uppräkningen också under m) angivna
bidrag från Sveriges författarfond och
konstnärsnämnden. Bidragen under m) är
sålunda i enlighet med den ovannämnda
hänvisningen i socialavgiftslagen till
AFL de enda statliga ersättningarna i
uppräkningen som gjorts
socialavgiftspliktiga.

I socialavgiftslagens 2 kap. 1 §
finns bestämmelser om vilka avgifter
som den som är att anse som arbetgivare
enligt lagens 1 kap. skall erlägga. I
lagrummet finns ett stadgande om att på
ersättning som avses i 11 kap. 2 §
första stycket m) skall endast
tilläggspensionsavgift erläggas. I 2
kap. 4 § finns bestämmelser om vad man
skall bortse från vid bestämmande av
arbetsgivarens avgiftsunderlag.

I propositionen föreslås att i 2 kap.
4 § skall i klarläggande syfte tas in
en bestämmelse om att man vid
bestämmande av avgiftsunderlaget
fr.o.m. den 1 januari 1996 även skall
bortse från de i 11 kap. 2 § första
stycket uppräknade statliga
ersättningarna med undantag för
ersättningarna under m). Förslaget
motiveras med att i samband med det nya
uppbördsförfarandet av de statliga
arbetsgivaravgifterna har oklarhet
uppkommit när det gäller vilka sociala
förmåner och ersättningar som skall
beläggas med arbetsgivaravgifter.
Enligt propositionen skall ersättning
som utbetalas enligt lönegarantilagen
(1992:479) i enlighet med det
föreslagna klarläggandet därför fr.o.m.
den 1 januari 1996 ligga till grund för
beräkning av arbetsgivaravgifter.

Bakgrunden till förslaget är att
Riksskatteverket i en skrivelse till
Socialdepartementet den 18 augusti 1995
begärt en lagändring vad avser de
nämnda sociala ersättningarna. I
skrivelsen framhåller verket att av
uttalanden i förarbeten m.m. står det
helt klart att det inte varit avsikten
att sociala avgifter skall betalas på
ersättningarna i fråga. Efter de
ändringar som har gjorts i AFL och
lagen om socialavgifter är dock, enligt
verkets mening, lagtextens utformning
sådan att det av den framgår att bl.a.
de ersättningar som räknas upp i 11
kap. 2 § AFL rätteligen skall vara
underlag för sociala avgifter. Om
avsikten fortfarande är att avgifter
inte skall tas ut, krävs enligt verkets
mening en lagändring, lämpligen i form
av ett tillägg till 2 kap. 4 §
socialavgiftslagen.

Utskottet har inhämtat Lagrådets
yttrande över denna del av
propositionen. Yttrandet finns intaget
i bilaga 3 till betänkandet.

Lagrådet erinrar om att något
uttalande om eventuella konsekvenser
för skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter för sociala
förmåner och liknande ersättningar i
samband med att arbetsgivarbegreppet
utvidgades vid 1990 års skattereform
inte gjordes i de propositioner som låg
till grund för reformen (1989/90:110
och 1990/91:54). Skatteutskottet
anförde dock vid behandlingen av den
sistnämnda propositionen - i samband
med att utskottet tillstyrkte förslaget
att socialavgifter skulle erläggas
också för vissa utbetalningar från s.k.
avtalsförsäkringar - att sociala
förmåner av olika slag och liknande
statliga ersättningar liksom hittills
skulle undantas från avgiftsplikt
(1990/91:SkU10 s. 166).

Enligt Lagrådets mening kan
riktigheten av Riksskatteverkets
uppfattning ifrågasättas. Lagrådet
framhåller att det visserligen skulle
kunna anföras att vissa av de berörda
ersättningarna utgår i stället för
ersättning för utfört arbete och att de
i vissa fall bestäms till sin storlek i
relation till den inkomst av
förvärvsarbete som tidigare förelegat.
Andra ersättningar som ingår i
uppräkningen i 11 kap. 2 § första
stycket AFL utgår däremot utan något
samband med tidigare utfört
förvärvsarbete. Gemensamt för samtliga
ersättningar är, anför Lagrådet, att de
utgår utan att det föreligger något
egentligt
arbetsgivar/arbetstagarförhållande
mellan utbetalare och mottagare.
Ersättningarna utgår inte heller direkt
som kompensation för utfört arbete.
Något stöd för att utbetalaren av
ersättning i dessa fall skall bedömas
som arbetsgivare i socialavgiftslagens
mening är enligt Lagrådet svårt att se.

Lagrådet framhåller också att i de
fall där det av särskilda skäl anses
att arbetsgivaravgift skall utgå på
ersättning av det slag varom här är
fråga eller på liknande utbetalningar
har det hittills uttryckligen angivits
i socialavgiftslagen att en
avgiftsskyldighet föreligger. Så är
fallet t.ex. med de bidrag som utges
från Sveriges författarfond och
Konstnärsnämnden (11 kap. 2 § första
stycket m) AFL). Med en sådan
lagteknik får enligt Lagrådet närmast
anses följa att andra ersättningar av
motsvarande slag faller utanför
avgiftsskyldigheten.

Avslutningsvis anför Lagrådet i denna
fråga att om det emellertid, trots vad
Lagrådet framhållit, anses önskvärt med
ett klarläggande i 2 kap. 4 § första
stycket socialavgiftslagen att de
berörda ersättningarna inte är
avgiftsgrundande, bör det i klarhetens
intresse också anges i
övergångsbestämmelserna att avgifter
inte tas ut på ersättningar som har
betalats ut före den nya lagregelns
ikraftträdande.

Beträffande uttalandet i propositionen
om att lönegarantiersättningar i
enlighet med det i propositionen
föreslagna klarläggandet fr.o.m. den 1
januari 1996 skall ligga till grund för
beräkning av arbetsgivaravgifter
påpekar Lagrådet att uttalandet inte är
åtföljt av något förslag till lagtext.
Enligt Lagrådets mening bör
skyldigheten att betala
arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp
framgå direkt av lagen genom ett
tillägg i 2 kap. 3 § första stycket.
Dessutom bör enligt Lagrådet ett
tillägg i 1 kap. 2 § andra stycket
vvervägas av innebörd att den som
betalar ut garantibelopp enligt
lönegarantilagen är att anse som
arbetsgivare.

Utskottet delar helt Lagrådets
uppfattning att det är svårt att se
något stöd för att utbetalarna/de
allmänna försäkringskassorna m.fl. av
de ifrågavarande sociala ersättningarna
är arbetsgivare i socialavgiftslagens
mening. Förarbetena till lagen liksom
den lagteknik som valts talar också mot
en sådan tolkning av lagen som
Riksskatteverket gör i sin förenämnda
skrivelse till regeringen.

Utskottets principiella inställning är
därför att den föreslagna lagändringen
som begärts av Riksskatteverket kan
förefalla onödig. Ingenting hindrar
emellertid myndigheten från att kräva
in de avgifter på sociala förmåner som
den anser sig ha stöd för i lag om
ändringen inte genomförs. Riktigheten i
kraven kan då bara prövas genom en
process i domstol. Utskottet accepterar
därför det föreslagna undantaget i 2
kap. 4 § socialavgiftslagen.
Lagändringen bör emellertid åtföljas av
en övergångsbestämmelse, så att inte
avgifter kan tas ut för förfluten tid.

Utskottet delar också Lagrådets
uppfattning att den skyldighet att
fr.o.m. den 1 januari 1996 betala
arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp
som avses med propositionen bör framgå
direkt av lagen, och utskottet föreslår
en ändring i 2 kap. 3 § första stycket
socialavgiftslagen och
övergångsbestämmelser till denna
ändring.

Avslutningsvis vill utskottet
framhålla att den lagtekniska
utformningen av socialavgiftslagen gör
lagen svårtillgänglig vid
tillämpningen, och utskottet förutser
att den lagändring som nu görs i 2 kap.
4 § ytterligare kan bidra till
tillämpningssvårigheter eftersom den
bryter det mönster som lagen är
uppbyggd efter. Det är framför allt det
utvidgade arbetsgivarbegreppet som
tycks vålla problem vid tillämpningen,
trots de uttalanden som gjordes i
specialmotiveringen till ändringen.
Svårigheterna beror sannolikt på att
lagen utformats mot bakgrund av
socialförsäkringens förmånssystem och
med hänvisningar till AFL. Utskottet
anser därför, inte minst mot bakgrund
av de stora förändringar som förestår
inom socialförsäkringsområdet, att
regeringen snabbt bör göra en
lagteknisk översyn av lagen som syftar
till en från AFL mer fristående lag, i
vilken skyldigheten att betala
socialavgifter lättare kan utläsas av
lagtext och förarbeten. I samband
därmed bör även ökade möjligheter till
förhandsbesked beträffande skyldigheten
att betala socialavgifter övervägas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Övriga frågor väckta i motioner

Två karensdagar

I motion Sf4 yrkande 1 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs beslut om att
införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli
1996. I samma motion yrkande 2 begärs
förslag på nödvändiga förändringar vid
införandet av ytterligare en karensdag.
Motionärerna pekar på problemet med
karensdagar för anställda som arbetar
skift eller har fler än en arbetsgivare
och anser att regeringen bör återkomma
med förslag som innebär att ingen får
fler än två karensdagar. Vidare bör
enligt motionärerna möjligheterna för
småföretagare att återförsäkra sig hos
försäkringskassan anpassas till två
karensdagar.

Enligt utskottets mening kan redan en
karensdag i sjukersättningssystemen för
många försäkrade medföra oförutsedda
och förhållandevis stora
inkomstbortfall. Om ytterligare en
karensdag skulle införas befarar
utskottet att det skulle innebära
alltför stora påfrestningar för redan
utsatta gruppers försörjningssituation.
Mot bakgrund härav kan utskottet inte
förorda införandet av ytterligare en
karensdag. Utskottet avstyrker därför
bifall till motion Sf4 yrkande 1 och
till följd härav även till yrkande 2 i
samma motion.

Sjukpenninggrundande inkomst

Som tidigare redovisats utgörs den
sjukpenninggrundande inkomsten av den
årliga inkomst i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner som en
försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete, antingen på
grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete.

I motion Sf4 yrkande 3 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att
den sjukpenninggrundande inkomsten
skall räknas på ett medelvärde av de
senaste 24 månadernas inkomst. Enligt
motionärerna bör förändringen
genomföras fr.o.m. den 1 juli 1996.

Utskottet har såväl i betänkande
1994/95:SfU10 som i yttrande
1994/95:SfU7y till finansutskottet
behandlat frågan om ändrade
bestämmelser för beräkning av
sjukpenninggrundnade inkomst. Utskottet
har då erinrat om att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen (numera Sjuk-
och arbetsskadekommittén) enligt sina
nya direktiv (dir. 1995:54)
Försäkringsskydd och rehabilitering vid
ohälsa har att utforma regler för
beräkning av förmånsgrundande inkomst
vid kort eller medellång sjukfrånvaro
med utgångspunkt från att denna skall
avse aktuell inkomst alternativt
baseras på inkomsten under en period
före sjukfallet. Med hänvisning härtill
ansåg utskottet att kommitténs förslag
borde avvaktas, och utskottet avstyrkte
därför bifall till motioner i ämnet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning
och avstyrker bifall till motion Sf4
yrkande 3.

Konsekvensanalyser

I motion Sf5 yrkande 4 av Ulla
Hoffmann m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om konsekvensanalyser
av propositionens olika förslag.
Motionärerna framhåller att de
tidigare har påpekat brister när det
gäller att beskriva hur olika förslag
ekonomiskt drabbar olika grupper.

Utskottet har i betänkande
1994/95:SfU20 behandlat Riksdagens
revisorers förslag 1994/95:RR10
Kontroll av socialförsäkringen.
Utskottet anförde då bl.a. att
utskottet delade revisorernas
uppfattning att
konsekvensbeskrivningarna i
propositioner är bristfälliga i olika
avseenden. Utskottet påminde om att
utskottet även tidigare (se t.ex.
1993/94:SfU4y) hade påtalat brister i
regeringens redovisning av effekter av
olika förslag och att förslagen till
förändringar på olika områden inte hade
föregåtts av ordentliga
konsekvensanalyser vare sig i fråga om
förändringar av inkomster och utgifter
eller vad gällde tänkbara eller
förväntade beteendeförändringar hos
grupper eller individer som berördes av
ändringarna. Även det förhållandet att
konsekvenser för andra
socialförsäkringsförmåner eller andra
samhällssektorer hade saknats var
enligt utskottet otillfredsställande.
Utskottet såg positivt på att
regeringen avsåg att höja sin
ambitionsnivå vad gäller beräkningar av
budgeteffekter och budgetprognoser och
att även se över hur långsiktigheten i
budgetbesluten kunde stärkas. Enligt
utskottets mening var det också
nödvändigt att redovisningen av
inkomster och utgifter för olika
socialförsäkringsändamål förbättrades
och förenklades. Därmed skulle också
riksdagens möjligheter att överblicka
redovisningen öka. Självklart borde
enligt utskottets mening regeringens
förslag till regelförändringar utformas
så att det var möjligt att kontrollera
socialförsäkringen. Utskottet föreslog
att riksdagen som sin mening skulle ge
regeringen detta till känna. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr.
1994/95: 436 och 437).

I ovan angivna yttrande 1993/94:SfU4y
redovisade utskottet en rad exempel på
brister i redovisningen av konsekvenser
av förslag till förändringar i
socialförsäkringssystemet.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att
det dittillsvarande sättet att i
propositioner till riksdagen beskriva
dessa konsekvenser var outvecklat och
ofullständigt. En förklaring till detta
kunde enligt utskottet vara att de
ekonomiska problemen inom
socialförsäkringen var av relativt sent
datum. De nya kraven på effektivitet
och besparingar inom systemen ställde
emellertid med nödvändighet krav även
på metodutveckling av
konsekvensanalyser vid mer
genomgripande förändringar.
Utvecklingsarbetet i detta hänseende
måste enligt utskottet sträcka sig över
ett vitt fält. Modeller för beräkning
av dynamiska effekter vid
regelförändringar inom
socialförsäkringen måste arbetas fram.
Vidare måste standardiserade system för
beräkning och redovisning av de
finansiella konsekvenserna vid
regeländringar tillämpas, inte minst
vid propositionernas
konsekvensbeskrivningar. När det gällde
mer genomgripande förändringar inom
socialförsäkringssystemet borde enligt
utskottet såväl de samhällsekonomiska
konsekvenserna på kort och på lång sikt
som de omedelbara konsekvenserna för
staten, kommunerna och de enskilda som
grupp och som individer redovisas. För
kommunernas del borde då även beaktas
att en övervältring kunde ske i form av
ökade socialbidragskostnader. Detta
framgick enligt utskottet av det då
nyligen avlämnade betänkandet Sambandet
mellan samhällsekonomi, transfereringar
och socialbidrag (SOU 1994:46).
Redovisningarna borde också innehålla
analyser av tänkbara finansiella
konsekvenser för andra
socialförsäkringsförmåner inkl.
arbetslöshetsförmånerna. Inom området
fanns en lång erfarenhet av de
försäkrades beteendemönster utifrån
olika utformningar av regelverket
liksom omfattande statistiska uppgifter
från olika konjunkturlägen som enligt
utskottet borde kunna tas till vara för
att få fram mera ingående analyser av
överströmningar mellan olika
transfereringsslag.

Utskottet vill även erinra om att
finansutskottet berört frågan i samband
med behandlingen av 1995 års
kompletteringsproposition angående ett
tak för de offentliga utgifterna.
Enligt propositionen hade en särskild
utredare tillkallats för att se över
lagregleringen av den statliga
budgetprocessen och revisionen.
Finansutskottet förutsatte att de av
utskottet i yttrande 1994/95:SfU7y
framförda synpunkterna om behovet av
utförligare information om de
bakomliggande faktorer som ligger till
grund för regeringens beräkning av
utgifterna på olika anslag skulle komma
att beaktas av utredaren.

Utskottet vill återigen understryka
vikten av att olika förslag till
förändringar föregås av ordentliga
konsekvensanalyser och att dessa
redovisas för riksdagen. Med hänsyn
till vad såväl utskottet som
finansutskottet uttalat samt mot
bakgrund av att riksdagen redan givit
regeringen till känna vad utskottet
anfört i denna fråga anser utskottet
emellertid att någon ytterligare åtgärd
från riksdagens sida nu inte är
påkallad. Med det anförda får motion
Sf5 yrkande 4 anses besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande enhetlig
ersättningsnivå

att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,
1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda
i dessa delar, 1995/96:Sf7
yrkandena 1, 2 och 3 samt
1995/96:Sf8 yrkandena 1 och 2

dels antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 4, 4 a - d, 7
b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6
och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3
av övergångsbestämmelserna till
lagen (1994:1568) om ändring i
nämnda lag med det tillägget att
ikraftträdande - och
övergångsbestämmelserna till
lagförslaget skall kompletteras med
en tredje punkt av följande
lydelse: Äldre bestämmelser
tillämpas på ersättning som avser
tid före ikraftträdandet.,

2. lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser
6, 15 och 23 §§ med den ändringen
att i 15 § skall 6 § 1 bytas mot
6 § första stycket 1 ,

3. lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt
personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

dels beslutar att
ikraftträdandebestämmelsen till
ovan under punkterna 2-5 angivna
lagar skall kompletteras med en
övergångsbestämmelse av följande
lydelse: Äldre bestämmelser
tillämpas på ersättning som avser
tid före ikraftträdandet.,

res. 1 (fp)

res. 2 (v)

res. 3 (mp)

res. 4 (kds)

2. beträffande pappa- och
mammamånaderna

att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf4 yrkande 4 och
1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda
i dessa delar,

res. 5 (m)

res. 6 (fp),

3. beträffande försäkring mot
kostnader för sjuklön m.m.

att riksdagen antar regeringens
förslag till

1. lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser
17 §,

2. lag om ändring i lagen (1993:16)
om försäkring mot vissa
semesterlönekostnader,

4. beträffande sjuklön vid
upprepade korttidsanställningar hos
samma arbetsgivare

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser 3
§,

5. beträffande tillfällig
föräldrapenning när tillsynsbehovet
grundat rätt till vårdbidrag

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 4 kap. 11 och 11 b §§,

6. beträffande gravida kvinnors
sjukskrivning

att riksdagen avslår motionerna
1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6 och
1995/96:Sf5 yrkande 3,

res. 7 (m)

res. 8 (v)

7. beträffande bostadstillägg
till pensionärer

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer
såvitt avser 1, 5 och 5 a §§,

8. beträffande följdändringar
med anledning av sänkt folkpension
för gifta

att riksdagen antar regeringens
förslag till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 5 kap. 14 § och 16
kap. 5 § sjätte stycket,

2. lag (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer i de delar som inte
berörts under moment 7 ovan,

9. beträffande vissa
lagändringar

att riksdagen beslutar att 3 kap. 2
b § första stycket och 21 kap. 1 §
första och andra styckena lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall
erhålla ändrad lydelse i enlighet med
Utskottets förslag i bilaga 2,

10. beträffande ersättning för
sjukresor från sjukförsäkringen

att riksdagen antar regeringens
förslag till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring i
de delar som inte berörts under
momenten 1, 5 och 8 ovan,

2. lag om ändring i lagen
(1995:839) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen
(1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen
(1991:419) om
resekostnadsersättning vid

sjukresor,

5. lag om ändring i lagen (1995:844)
om ändring i lagen (1991:419) om
resekostnadsersättning vid sjukresor,

11. beträffande förlängd
försöksverksamhet inom
vuxentandvården

att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på
motion 1994/95:Sf243 godkänner vad
regeringen föreslagit om förlängt
tandvårdsförsök,

12. beträffande
läkemedelskostnader

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen
(1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.,

13. beträffande förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder

att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motion 1995/96:Sf7 yrkande 7
antar regeringens förslag till lag
om ändring i reglementet (1961:265)
angående förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder,

res. 9 (kds)

14. beträffande avgiftsväxling
och höjd sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1
i denna del, 1995/96:Sf7 yrkandena
8 och 9 och 1995/96:Sf8 yrkande 3
antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter såvitt avser 2 kap.
1 § och 3 kap. 1 §,

res. 10 (fp)

resres. 11 (kds)

res. 12 (mp)

15. beträffande höjning av den
allmänna sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:Sf7 yrkande
10, 1995/96:Sf8 yrkandena 4 - 6,
och 1994/95:Sk349 yrkande 12 antar
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter,

res. 11 ( kds)

res. 12 (mp)

16. beträffande utredning av
effekterna av den allmänna
egenavgiften

att riksdagen avslår motion
1994/95:Sf217,

17. beträffande skyldigheten
att betala arbetsgivaravgifter

att riksdagen

dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter såvitt avser 2
kap. 4 §,

dels beslutar att 2 kap. 3 § samma
lag skall erhålla ändrad lydelse i
enlighet med Utskottets förslag i
bilaga 2 med den ändring av
ingressen som föranleds härav,

dels beslutar att ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till
lagen skall ha följande lydelse:

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1996.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1
§ tillämpas i fråga om
avgiftspliktig ersättning som
betalas ut efter ikraftträdandet.

3. Arbetsgivaravgift beräknas inte
på garantibelopp enligt
lönegarantilagen (1992:497) som har
betalats ut före ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första
stycket 19 tillämpas även på
ersättning som har betalats ut före
ikraftträdandet.

5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1
§ tillämpas på egenavgifter som
beräknas på grundval av 1997 och
senare års taxeringar. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i
fråga om egenavgifter som beräknas
på grundval av 1996 och tidigare
års taxeringar,

dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
en lagteknisk översyn av lagen
(1981:691) om socialavgifter,

18. beträffande två
karensdagar

att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf4 yrkandena 1 och 2,

res. 13 (m, kds)

19. beträffande
sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen avslår motion
1995/96:Sf4 yrkande 3,

res. 14 (m, kds)

20. beträffande
konsekvensanalyser

att riksdagen avslår motion 1995/96:Sf5
yrkande 4.

Stockholm den den 30 november 1995

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger
Klingvall (s), Gullan Lindblad (m),
Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson
(s), Margit Gennser (m), Anita Jönsson
(s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin
(fp), Lennart Klockare (s), Ulla
Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie
Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson
(s), Ronny Olander (s), Margareta E
Nordenvall (m) och Andreas Carlgren
(c).

1

Reservationer

1. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Som
redovisats och slutar med yrkande 1.
bort ha följande lydelse:

Utskottet, som motsätter sig de
föreslagna försämringarna i
socialförsäkringssystemet, anser att
ersättningsnivån skall vara 80 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten upp till
7,5 basbelopp även i fortsättningen. Av
jämställdhetsskäl är det angeläget att
inte minst föräldrapenningens
ersättningsnivå bibehålls. När det
gäller nämnda förmån är utskottet
särskilt kritiskt mot det förhållandet
att regeringens förslag om sänkt
ersättningsnivå för föräldrapenning
även gäller barn födda före den 1
januari 1995. I samband med att
föräldrapenningnivån sänktes till 80 %
fr.o.m. nämnda tidpunkten fick
föräldrar till dessa barn möjlighet att
ta ut föräldrapenning med 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m.
den 31 december 1996. Denna mölighet
måste självfallet finnas kvar för dessa
föräldrar. Enligt utskottets mening
finns det besparingsmöjligheter i
socialförsäkringssektorn som
fördelningspolitiskt är att föredra
framför dem som regeringen föreslagit,
t.ex. förändrade principer för
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst och en successivt höjd
pensionsålder. För den fortsatta
förändringen av socialförsäkringarna
bör enligt utskottet finansieringen i
ökad utsträckning ske genom
försäkringsmässigt utformade
egenavgifter. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig
ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,
1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda
i dessa delar, 1995/96:Sf7
yrkandena 1, 2 och 3 och
1995/96:Sf8 yrkande 1 och med
avslag på motion 1995/96:Sf8
yrkande 2

dels avslår regeringens förslag
till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 4, 4 a - d, 7
b, 9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6
och 14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3
av övergångsbestämmelserna till
lagen (1994:1568) om ändring i
nämnda lag,

2. lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser
6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt
personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

2. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Som
redovisats och slutar med yrkande 1.
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är 90 %
av den förmånsgrundande inkomsten den
enda rimliga ersättningsnivån i
socialförsäkringarna. Utskottet anser
att regeringens förslag om en sänkning
till 75 % är ytterligare en
nedtrappning mot ett fattigsamhälle
baserat på en grundtrygghet och innebär
ytterligare ett slag mot den generella
välfärdspolitiken. Utskottet anser att
det finns skäl att räkna med att en
tredjedel av löntagarna, företrädesvis
ensamstående kvinnor, har inkomster som
ligger kring socialbidragsnormen. Med
en ersättningsnivå på 75 % och utan
någon skönjbar tendens till minskad
arbetslöshet kommer andelen som behöver
socialt ekonomiskt bistånd att öka.
Utskottet befarar att kommunerna kan
komma att ta detta till intäkt för att
sänka socialbidragsnormen med påföljd
att lägstalönerna pressas nedåt. I
slutändan blir resultatet en
övervältring på kommunerna av kostnaden
för socialförsäkringen. Utskottet är
därtill starkt kritisk mot det
förhållandet att regeringens förslag om
sänkt ersättningsnivå för
föräldrapenning även gäller barn födda
före den 1 januari 1995. I samband med
att föräldrapenningnivån sänktes till
80 % fr.o.m. den nämnda tidpunkt fick
föräldrar till dessa barn möjlighet att
ta ut föräldrapenning med 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten t.o.m.
den 31 december 1996. Denna möjlighet
kan självfallet inte fråntas dessa
föräldrar. Mot bakgrund av det anförda
motsätter sig utskottet den föreslagna
sänkningen. Riksdagen bör därför avslå
regeringens förslag att sänka
ersättningsnivån till 75 % fr.o.m. den
1 januari 1996.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig
ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,
1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda
i dessa delar, 1995/96:Sf7
yrkandena 1, 2 och 3 och
1995/96:Sf8 yrkande 1 och med
avslag på motion 1995/96:Sf8
yrkande 2

dels avslår regeringens förslag
till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b,
9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och
14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1994:1568) om ändring i nämnda
lag,

2. lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser
6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt
personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Som
redovisats och slutar med yrkande 1.
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör
regeringens förslag om sänkta
ersättningsnivåer för sjuk- och
rehabiliteringspenning, sjuklön,
föräldrapenning, tillfällig
föräldrapenning, havandeskapspenning
och närståendepenning avslås. Utskottet
anser att sådana ersättningar skall
utges med 80 % av förmånsgrundande
inkomst upp till inkomster på 4,2
basbelopp per år och med 40 % på den
del av inkomsten som överstiger 4,2
basbelopp. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig
ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,
1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda
i dessa delar, 1995/96:Sf7
yrkandena 1, 2 och 3 och
1995/96:Sf8 yrkandena 1 och 2

dels avslår regeringens förslag
till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b,
9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och
14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1994:1568) om ändring i nämnda
lag,

2. lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser
6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt
personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

4. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Som
redovisats och slutar med yrkande 1.
bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte ställa sig bakom
den föreslagna sänkningen av
ersättningsnivån i
socialförsäkringssystemen. Utskottet
anser visserligen att en enhetlig
ersättningsnivå såväl i dessa system
som i arbetslöshetsförsäkringen är
nödvändig men att nivån bör vara 80 %
av den förmånsgrundande inkomsten. Att
gå under denna nivå innebär enligt
utskottets mening ökade kostnader för
socialhjälp för kommunerna liksom en
stor ekonomisk börda för de berörda
enskilda. Utskottet anser i stället att
ytterligare en karensdag bör införas
och att den ersättningsgrundande
inkomsten bör grundas på inkomster
under de senaste två åren. Vidare anser
utskottet att vid utformningen av ett
kommande trygghetssystem bör detta
baseras på differentierade
ersättningsnivåer i olika inkomstskikt
upp till 7,5 basbelopp.

dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande enhetlig
ersättningsnivå

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf5 yrkande 1,
1995/96:Sf6 yrkandena 1 och 2 båda
i dessa delar, 1995/96:Sf7
yrkandena 1, 2 och 3 och
1995/96:Sf8 yrkande 1 och med
avslag på motion 1995/96:Sf8
yrkande 2

dels avslår regeringens förslag
till

1. lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 4, 4 a-d, 7 b,
9 a, 10 a och 16 §§, 4 kap. 6 och
14 §§, 22 kap. 8 § och punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1994:1568) om ändring i nämnda
lag,

2. lag om ändring i lagen
(1991:1047) om sjuklön såvitt avser
6, 15 och 23 §§,

3. lag om ändring i lagen
(1977:265) om statligt
personskadeskydd,

4. lag om ändring i lagen
(1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård,

5. lag om ändring i lagen
(1989:225) om ersättning till
smittbärare,

6. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

5. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)

Gullan Lindblad, Margit Gennser Gustaf
von Essen och Margareta E Nordenvall
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Såvitt gäller
och slutar med yrkande 4. bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att den del av
föräldraförsäkringen som ersätts med
sjukpenninggrundande inkomst skall
ersättas på samma nivå under alla tolv
månaderna. Enligt utskottets mening bör
således hela föräldraförsäkringen ha en
ersättningsnivå om 75 %. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:

2. beträffande pappa- och
mammamånaderna

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Sf4 yrkande 4 och
med avslag på motion 1995/96:Sf6
yrkandena 1 och 2 båda i dessa
delar som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

6. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Utskottet,
som och slutar med och
mammamånaderna. bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser inte minst av
jämställdhetsskäl att ersättningsnivån
för mamma- och pappamånaderna bör vara
90 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Enligt utskottets mening
finns det besparingsmöjligheter i
socialförsäkringssektorn som
fördelningspolitiskt är att föredra
framför dem som regeringen föreslagit,
t.ex. förändrade principer för
beräkning av sjukpenninggrundande
inkomst och en successivt höjd
pensionsålder. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:

2. beträffande pappa- och
mammamånaderna

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Sf6 yrkandena 1 och
2 båda i dessa delar och med avslag
på motion 1995/96:Sf4 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

7. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom.
6)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser
(m), Gustaf von Essen (m) och Margareta
E Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 15 som börjar med Mot bakgrund
och slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser dels att
havandeskapspenningen bör avskaffas
fr.o.m. den 1 januari 1996, dels att
vissa förändringar av
föräldraförsäkringen bör vidtas vid ett
avskaffande av havandeskapspenningen.
Enligt utskottets uppfattning bör
sjukskrivning tillgripas endast då det
är klart att kvinnan på grund av
graviditeten inte kan eller får arbeta.
Vidare bör föräldraförsäkringen ändras
så att två månader förläggs till tiden
före förlossningen utan möjlighet att
spara tiden till efter barnets födelse.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:

6. beträffande gravida kvinnors
sjukskrivning

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och
6 och med avslag på motion
1995/96:Sf5 yrkande 3 som sin
mening

ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. Gravida kvinnors sjukskrivning (mom.
6)

Ulla Hoffmann (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 15 som börjar med Mot bakgrund
och slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:

Utskottet kan inte dela regeringens
bedömning att reglerna om olika
socialförsäkringsersättningar som kan
utges till kvinnor under senare delen
av graviditeten för närvarande inte bör
ändras. Enligt utskottets mening borde
inte Riksförsäkringsverket ha fått i
uppdrag att se över de aktuella
reglerna. Utskottet anser att Sjuk- och
arbetsskadekommittén genom
tilläggsdirektiv bör få i uppdrag att
göra en översyn som också relaterar
till arbetsrätten. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:

6. beträffande gravida kvinnors
sjukskrivning

att riksdagen med bifall till motion
1995/96:Sf5 yrkande 3 och med avslag på
motion 1995/96:Sf4 yrkandena 5 och 6
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. Förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder (mom. 13)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 21 som börjar med Utskottet
delar och slutar med yrkande 7. bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens
uppfattning att placeringsreglerna för
RFV:s fonder är i behov av en
modernisering och att reglerna bör
anpassas till den utveckling som skett
under senare tid på penningmarknaden.
Utskottet tillstyrker därför bifall
till regeringens förslag. Någon
anledning föreligger emellertid inte
enligt utskottets mening att ge några
särskilda föreskrifter beträffande
vilka valutor som är acceptabla för
fondfullmäktiges vidkommande. Utskottet
utgår ifrån att fullmäktige har den
kompetens som erfordras för att på ett
betryggande sätt kunna genomföra
placeringar i utländska valutor vid en
sådan verksamhet. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med
förslag till ändring av reglementet i
nu nämnt hänseende. Riksdagen bör med
bifall till motion Sf7 yrkande 7 som
sin mening ge regeringen detta till
känna.

dels att utskottets hemställan under 13
bort ha följande lydelse:

13. beträffande förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Sf7 yrkande 7

dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i reglementet
(1961:265) angående förvaltningen
av Riksförsäkringsverkets fonder,

dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift (mom. 14)

Sigge Godin (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 23 som börjar med Som ovan och
slutar med av riksdagen. bort ha
följande lydelse:

I den avvikande meningen 9 till
utskottets yttrande 1994/95:SfU6y till
finansutskottet över
kompletteringspropositionen till
föregående riksmöte motsatte sig
utskottet bl.a.växlingen mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften. Utskottet
anförde därvid att kontantförmåner vid
arbetslöshet även fortsättningsvis till
en del borde finansieras genom en
egenavgift. I konsekvens härmed anser
utskottet att riksdagen bör avslå
regeringens förslag om växling mellan
de båda nämnda avgifterna..

Utskottet har ovan motsatt sig att
kompensationsnivån inom sjuklönelagen
sänks till 75 %. Regeringens förslag om
en höjning av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,20 % bör därför
avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under
14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgiftsväxling och
höjd sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Sf6 yrkande 1 i
denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 8
och 9 och med anledning av
regeringens förslag samt med avslag
på motion 1995/96:Sf8 yrkande 3

dels avslår regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter såvitt
avser 3 kap. 1 §

dels antar förslaget till ändring i
2 kap. 1 § samma lag med den
ändringen att paragrafen skall ha
följande lydelse:

2 kap. 1 §

En arbetsgivare skall på det
avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§
för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 6,18
procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86
procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00
procent,

4. delpensionsavgift med 0,20
procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38
procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 4,32
procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17
procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25
procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket skall dock
beträffande ersättning som avses i
11 kap. 2 § första stycket m och
femte stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring betala endast
tilläggspensionsavgift.

11. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift samt höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(mom. 14 och 15)

Rose-Marie Frebran (kds) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 23 som börjar med Som ovan och
slutar med yrkande 12. bort ha
följande lydelse:

I den avvikande meningen 9 till
utskottets yttrande 1994/95:SfU6y till
finansutskottet över
kompletteringspropositionen till
föregående riksmöte motsatte sig
utskottet såväl växlingen mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften som höjningen av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften.
Utskottet anförde därvid att
kontantförmåner vid arbetslöshet även
fortsättningsvis till en del borde
finansieras genom en egenavgift. I
konsekvens härmed anser utskottet att
riksdagen bör avslå regeringens förslag
om växling mellan de båda nämnda
avgifterna och höjning av den allmänna
egenavgiften.

Utskottet har ovan motsatt sig att
kompensationsnivån inom sjuklönelagen
sänks till 75 %. Regeringens förslag om
en höjning av arbetsgivaravgiften till
sjukförsäkringen med 0,20 % bör därför
avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under
14 och 15 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgiftsväxling och
höjd sjukförsäkringsavgift att
riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Sf6 yrkande 1 i
denna del och 1995/96:Sf7 yrkandena
8 och 9 och med anledning av
regeringens förslag samt med avslag
på motion 1995/96:Sf8 yrkande 3

dels avslår regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter såvitt
avser 3 kap. 1 §

dels antar förslaget till ändring i
2 kap. 1 § samma lag med den
ändringen att paragrafen skall ha
följande lydelse:

2 kap. 1 §

En arbetsgivare skall på det
avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§
för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 6,18
procent,

2. folkpensionsavgift med 5,86
procent,

3. tilläggspensionsavgift med 13,00
procent,

4. delpensionsavgift med 0,20
procent,

5. arbetsskadeavgift med 1,38
procent,

6. arbetsmarknadsavgift med 4,32
procent,

7. arbetarskyddsavgift med 0,17
procent,

8. lönegarantiavgift med 0,25
procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket skall dock
beträffande ersättning som avses i
11 kap. 2 § första stycket m och
femte stycket lagen (1962:381) om
allmän försäkring betala endast
tilläggspensionsavgift.

15. beträffande höjning av den
allmänna sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10,
1995/96:Sf8 yrkande 4 och
1994/95:Sk349 yrkande 12 och med
avslag på motion 1995/96:Sf8
yrkandena 5 och 6 avslår
regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:1744) om
allmänna egenavgifter.

12. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift samt höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(mom. 14 och 15)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets
yttrande på s. 23 som börjar med Som
ovan och slutar med inte aktuella.
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att neutraliseringen
av arbetsgivarnas sänkta
sjuklönekostnader inte bör ske genom
att arbetsgivaravgifterna höjs utan
genom miljörelaterade skatter.
Arbetsgivarnas sjukförsäkringsavgift
bör fastställas till ett 0,20
procentenheter lägre belopp än vad som
föreslagits i propositionen, eller till
5,08 procentenheter av
avgiftsunderlaget.

Utskottet motsätter sig också
höjningen av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Höjningen slår
fördelningspolitiskt orättvist genom
att högre inkomsttagare kan
tillgodogöra sig ett högre
skatteavdrag, och den urgröper
kommunernas skatteunderlag. Kommunernas
och landstingens skatteinkomster
minskar härmed med över 2 miljarder
kronor, vilket tillsammans med de ökade
socialbidragskostnaderna leder till att
kommuner och landsting måste minska
antalet anställda med åtminstone 10 000
under år 1996. Detta leder i sin tur
till sämre statsfinanser genom ökade
kostnader för arbetslöshetsersättning
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Utskottet föreslår som ett alternativ
till höjd sjukförsäkringsavgift och
höjd egenavgift att den allmänna
koldioxidskatten höjs med ytterligare 8
öre/kg koldioxid och koldioxidskatten
till industrin höjs med 2 öre/kg.
Vidare föreslår utskottet att skatten
på elektrisk kraft till hushåll och
icke industriell verksamhet höjs med
2,5 öre/kWh och att den särskilda
skatten på kärnkraftsel höjs med 2,5
öre/kWh och den särskilda skatten på
vattenkraftsel med 1 öre/kWh utöver
tidigare beslutade höjningar.

dels att utskottets hemställan under
14 och 15 bort ha följande lydelse:

14. beträffande avgiftsväxling och
höjd sjukförsäkringsavgift

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1 i
denna del och 1995/96:Sf7 yrkande 9
samt med anledning av
motion1995/96:Sf8 yrkande 3 och
regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1995/96:Sf6 yrkande 1
i denna del och 1995/96:Sf7 yrkande
8 antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter såvitt avser 2
kap. 1 § och 3 kap. 1 § med den
ändringen att i 2 kap. 1 § under 1.
skall talet 5,28 bytas mot 5,08,

15. beträffande höjning av den
allmänna sjukförsäkringsavgiften

att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:Sf7 yrkande 10,
1995/96:Sf8 yrkandena 4 - 6 och
1994/95:Sk349 yrkande 12

dels avslår regeringens förslag
till lag om ändring i lagen
(1994:1744) om allmänna
egenavgifter,

dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om
alternativ finansiering,

13. Två karensdagar (mom. 18)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser
(m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie
Frebran (kds) och Margareta E
Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 26 som börjar med Enligt
utskottets och på s. 27 slutar med
samma motion. bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser dels att ytterligare
en karensdag bör införas i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 juli
1996, dels att vissa nödvändiga
förändringar bör vidtas när ytterligare
en karensdag införs, bl.a. för att
komma till rätta med de problem med
karensdagar som anställda som arbetar
skift eller med fler än en arbetsgivare
har. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma med ett förslag om
ytterligare en karensdag som innebär
att ingen kan få fler än två
karensdagar i en och samma sjukperiod.
Vidare bör samtidigt möjligheterna för
småföretagare att återförsäkra sig hos
försäkringskassan anpassas till två
karensdagar. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna

dels att utskottets hemställan under 18
bort ha följande lydelse:

18. beträffande två karensdagar

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Sf4 yrkandena 1 och
2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

14. Sjukpenninggrundande inkomst (mom.
19)

Gullan Lindblad (m), Margit Gennser
(m), Gustaf von Essen (m), Rose-Marie
Frebran (kds) och Margareta E
Nordenvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 27 som börjar med Utskottet har
och slutar med yrkande 3. bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall
räknas på ett medelvärde av de senaste
24 månadernas inkomst och att denna
ändring bör genomföras fr.o.m. den 1
juli 1996. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 19
bort ha följande lydelse:

19. beträffande
sjukpenninggrundande inkomst

att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:Sf4 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört..

Särskilda yttranden

1. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift samt höjning av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(mom. 14 och 15)

Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf
von Essen och Margareta E Nordenvall
(alla m) anför:

Även Moderata samlingspartiet ansåg i
den avvikande meningen till utskottets
yttrande 1994/95:SfU6y att
kontantförmåner vid arbetslöshet även
fortsättningsvis skulle finansieras
genom en egenavgift. Vi motsatte oss
därför såväl avgiftsväxlingen mellan
sjukförsäkringsavgiften och
arbetsmarknadsavgiften som en höjning
av den allmänna
sjukförsäkringsavgiften. Eftersom vi
inte fick gehör för våra åsikter
accepterar vi för dagen
riksdagsbeslutet om en avgiftsväxling
och höjd egenavgift t.o.m. år 1998. Vi
avser att återkomma i frågan om en
allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.

Vi accepterar också förslaget om en
höjd sjukförsäkringsavgift för
arbetsgivarna på grund av den sänkta
nivån i sjuklönesystemet. Vi vill dock
understryka vikten av att full
kostnadsneutralitet uppnås vid
förändringar i sjuklönesystemet, vilket
är särskilt betydelsefullt för
småföretagen.

2. Utredning av effekterna av den
allmänna egenavgiften och
konsekvensanalyser (mom. 16 och 20)

Ulla Hoffmann (v) anför:

Vänsterpartiet har vid flera tillfällen
påtalat brister när det gäller att
beskriva hur olika förslag från
regeringen ekonomiskt drabbar olika
grupper. Den förevarande propositionen
saknar, trots vad utskottet tidigare
uttalat, ordentliga konsekvensanalyser.

I motion 1993/94:Sf217 framhåller Sven-
Erik Österberg m.fl. (s) att den breda
politiska uppgörelse som träffats om
vårt framtida pensionssystem innebär
att systemet på sikt skall fullt ut
finansieras via egenavgifter, till en
början ganska blygsamma sådana men i
slutlig form relativt ansenliga belopp
av intjänad lön. Motionärerna känner
stark oro för vilka konsekvenser dessa
egenavgifter kommer att få rent
fördelningspolitiskt i vårt samhälle
och anser att regeringen ordentligt
borde utreda effekterna härav. Därtill
förutser de att många människor kommer
att komplettera den allmänna pensionen
med ett eget finansierat
pensionstillägg och de frågar sig vad
som då kommer att hända med de
lågavlönade grupperna. Även detta borde
enligt motionärerna utredas. Vi delar
motionärernas oro och anser att
regeringen självfallet måste utreda
nämnda konsekvenser och redovisa dessa
till riksdagen i samband med kommande
förslag på pensionsområdet.

Vänsterpartiet konstaterar vidare att
regeringen har utfärdat generella
direktiv (dir. 1994:124) till samtliga
kommittéer och utredare att redovisa
jämställdhetspolitiska konsekvenser.
Direktiven innehåller riktlinjer för
hur kommittéer och särskilda utredare
skall ge jämställdhetsfrågorna ökad
uppmärksamhet. Alla förslag som läggs
fram skall enligt direktiven föregås av
en analys och innehålla en redovisning
av de jämställdhetspolitiska
effekterna. Mot bakgrund härav anser vi
att även regeringen i sina förslag till
riksdagen måste redovisa sådana
effekter.

Sammanfattningsvis anser vi att alla
förslag till förändringar från
regeringen ovillkorligen måste föregås
av ordentliga konsekvensanalyser, inkl.
jämställdhetspolitiska sådana, och vi
avser att återkomma i frågan.

3. Konsekvensanalyser (mom. 20)

Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie
Frebran (kds) anför:

Vi delar utskottets uppfattning att
det är viktigt att de förslag
regeringen lägger fram föregås av
ordentliga konsekvensanalyser.
Riksdagen har på förslag av utskottet
givit regeringen detta till känna. Den
förevarande propositionen innehåller
likväl brister i detta avseende. Det
finns således all anledning att
fortlöpande bevaka denna fråga och vi
avser att återkomma i den mån kommande
förslag från regeringen inte föregåtts
av ordentliga konsekvensanalyser.

I propositionen framlagda lagförslag

Av utskottet framlagda lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av 3
kap. 2 b § lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3 kap.

2 b §1

2 b § Årsarbetstid 2 b § Årsarbetstid
beräknas av beräknas av
försäkringskassan försäkringskassan
för försäkrade som för försäkrade som
har en har en
sjukpenninggrundand sjukpenninggrundand
e inkomst som helt e inkomst som helt
eller delvis är att eller delvis är att
hänföra till hänföra till
anställning när anställning när
detta är av detta är av
betydelse för betydelse för
beräkning av beräkning av
ersättning. ersättning.
Årsarbetstiden är Årsarbetstiden är
det antal timmar det antal timmar
per år som en per år som en
försäkrad kan antas försäkrad kan antas
komma att ha tills komma att ha tills
vidare i vidare i
ifrågavarande ifrågavarande
förvärvsarbete som förvärvsarbete som
ordinarie arbetstid ordinarie arbetstid
eller motsvarande eller motsvarande
normal arbetstid. normal arbetstid.
Vid beräkningen av Vid beräkningen av
årsarbetstiden årsarbetstiden
inräknas även inräknas även
ledighet enligt 10 ledighet enligt 10
§ tredje stycket. § andra stycket.

Ersarbetstiden avrundas till ndrmaste
hela timtal, varvid halv timme avrundas
uppet.

Berdkningen av ersarbetstiden skall,
ddr fvrhellandena inte dr kdnda fvr
fvrsdkringskassan, grundas pe de
upplysningar som kassan kan inhdmta
fren den fvrsdkrade eller dennes
arbetsgivare eller uppdragsgivare.

Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Riksfvrsdkringsverket fer
meddela fvreskrifter om
schablonberdkning av ersarbetstid.

Utskottets förslag till ny lydelse av
21 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

21 kap.
1 §2

Den som är Den som är
inskriven hos en inskriven hos en
allmän allmän
försäkringskassa, försäkringskassa,
men inte är men inte är
försäkrad för en försäkrad för en
sjukpenning som, sjukpenning som,
beräknad enligt 3 beräknad enligt 3
kap. 4 § första kap. 4 § första
stycket 3, uppgår stycket 2, uppgår
till 60 kronor, till 60 kronor,
skall kunna genom skall kunna genom
frivilliga avgifter frivilliga avgifter
försäkra sig för försäkra sig för
erhållande av erhållande av
sjukpenning eller sjukpenning eller
sjukpenningtillägg. sjukpenningtillägg.

Den som inte har Den som inte har
rätt till rätt till
sjukpenning enligt sjukpenning enligt
3 kap. 1 § får 3 kap. 1 § får
försäkra sig för försäkra sig för
sjukpenning som sjukpenning som
uppgår till lägst uppgår till lägst
20 kronor och högst 20 kronor och högst
60 kronor. Den som 60 kronor. Den som
har rätt till har rätt till
sjukpenning enligt sjukpenning enligt
3 kap. 1 § får 3 kap. 1 § får
försäkra sig för försäkra sig för
sjukpenningtillägg, sjukpenningtillägg,
som tillsammans med som tillsammans med
den sjukpenning som den sjukpenning som
han är berättigad han är berättigad
till enligt 3 kap. till enligt 3 kap.
4 § första stycket 4 § första stycket
3 uppgår till lägst 2 uppgår till lägst
20 kronor och högst 20 kronor och högst
60 kronor. 60 kronor.

En frivillig försäkring påverkas
inte av att den försäkrades sjukpenning
enligt 3 kap., under där angivna
förutsättningar, beräknas med
tillämpning av 5 § sjätte stycket eller
10 a eller 10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den
försäkrades val gälla med en karenstid
av 3 eller 30 dagar eller utan sådan
karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga
försäkringen eller förkortning av
gällande karenstid enligt fjärde
stycket tillkommer endast den som är
under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges
inte för tid efter ingången av den
månad då den försäkrade börjar uppbära
hel förtids- eller ålderspension.

Utskottets förslag till ny lydelse av
2 kap. 3 § lagen (1981:691) om
socialavgifter

2 kap.

3 § 3

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Underlag för Underlag för
beräkning av beräkning av
avgifterna är avgifterna är
summan av vad summan av vad
arbetsgivaren under arbetsgivaren
året har utgett som under året har
lön i pengar eller utgett som lön i
annan ersättning pengar eller annan
för utfört arbete ersättning för
eller eljest med utfört arbete
anledning av eller eljest med
tjänsten, dock inte anledning av
pension, eller tjänsten, dock
andra inte pension,
skattepliktiga eller andra
förmåner eller, i skattepliktiga
fall som avses i 3 förmåner eller, i
kap. 2 § andra fall som avses i 3
stycket lagen kap. 2 § andra
(1962:381) om stycket lagen
allmän försäkring, (1962:381) om
annan ersättning allmän försäkring,
för utfört arbete. annan ersättning
Bidrag som avses i för utfört arbete.
11 kap. 2 § första Bidrag som avses i
stycket m) lagen om 11 kap. 2 § första
allmän försäkring stycket m) lagen
likställs med lön. om allmän
Med lön likställs försäkring
även likställs med lön.
kostnadsersättning Vidare likställs
som inte enligt 10 med lön
§ uppbördslagen garantibelopp
(1953:272) undantas enligt lönegaranti
vid beräkning av lagen (1992:497).
preliminär A-skatt. Med lön likställs
även
kostnadsersättning
som inte enligt 10
§ uppbördslagen
(1953:272)
undantas vid
beräkning av
preliminär A-
skatt.

Med lön likställs också ersättning som
en arbetsgivare utger till en allmän
försäkringskassa som följd av
bestämmelsen i 24 § första stycket
lagen (1991:1047) om sjuklön.

Ersättning som avses i andra stycket
skall anses som ersättning till
arbetstagare vid tillämpning av 4 och 5
§§.

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde
1995-11-23

Närvarande: justitierådet Staffan
Magnusson, f.d. presidenten i
Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg,
regeringsrådet Leif Lindstam.

Riksdagens socialförsäkringsutskott har
den 7 november 1995 beslutat inhämta
Lagrådets yttrande över proposition
1995/96:69 om vissa
socialförsäkringsfrågor, m.m., såvitt
avser förslaget till lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter och
avsnitt 13:2 Klarläggande vad avser
skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter.

Ärendet har inför Lagrådet föredragits
av kammarrättsassessorn Kjell Rempler.

Remissen föranleder följande yttrande
av Lagrådet.

I propositionen föreslås att det genom
ett tillägg till 2 kap. 4 § första
stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter uttryckligen skall anges
att vissa sociala förmåner och
ersättningar som är att hänföra till
inkomst av anställning alltjämt inte
skall ligga till grund för beräkning av
arbetsgivaravgifter. Anledningen anges
vara att det i samband med det nya
uppbördsförfarandet av de statliga
arbetsgivaravgifterna har uppkommit
oklarhet när det gäller frågan om vilka
sociala förmåner och ersättningar som
skall beläggas med arbetsgivaravgifter.

De ersättningar som är aktuella anges
i 11 kap. 2 § första stycket a-l, n, p
och r lagen om allmän försäkring. Det
dr fråga om i huvudsak statliga
ersättningar främst från
socialförsäkringen men också
ersättningar i form av
arbetsmarknadsstöd och studiestöd.
Gemensamt för samtliga ersättningar är
att de enligt det angivna lagrummet
grundar rätt till tilläggspension och
att de vid beräkning av den
pensionsgrundande inkomsten anses som
inkomst av anställning. Några
arbetsgivaravgifter synes hittills inte
ha erlagts på ersättningarna. Detta
grundas på det förhållandet att det
inom avgiftsområdet har upprätthållits
ett strikt krav på att ett
arbetsgivar/arbetstagarförhållande
skall föreligga för att
arbetsgivaravgift skall tas ut (jfr
prop. 1989/90:110 s. 752). Något sådant
förhållande mellan utbetalare av
ersättningen och mottagare av denna har
inte ansetts föreligga.

I samband med 1990 års skattereform
genomfördes med giltighet fr.o.m. den 1
januari 1991 vissa ändringar i
socialavgiftslagen som innebar ett
något utvidgat arbetsgivarbegrepp (se 1
kap. 2 § andra stycket
socialavgiftslagen jämfört med 3 kap. 2
§ andra stycket lagen om allmän
försäkring). Med inkomst av anställning
likställdes i fortsättningen ersättning
för utfört arbete även om anställning
eller uppdrag inte förelåg. Något
uttalande om eventuella konsekvenser
för skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter för sociala
förmåner och liknande ersättningar
gjordes inte i de propositioner som låg
till grund för reformen (prop.
1989/90:110 och 1990/91:54).
Skatteutskottet anförde dock vid
behandlingen av den sistnämnda
propositionen - i samband med att
utskottet tillstyrkte förslaget att
socialavgifter skulle erläggas också
för vissa utbetalningar från s.k.
avtalsförsäkringar - att sociala
förmåner av olika slag och liknande
statliga ersättningar liksom hittills
skulle undantas från avgiftsplikt
(1990/91:SkU10 s. 166).

Att förslag nu läggs fram om
förtydligande av bestämmelserna om
skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter är närmast
föranlett av en skrivelse den 18
augusti 1995 från Riksskatteverket till
socialdepartementet. I skrivelsen
anförs att, efter de ändringar som
fr.o.m. år 1991 har gjorts i lagen om
allmän försäkring och
socialavgiftslagen, lagtextens
utformning är sådan att det framgår att
bl.a. de ersättningar som räknas upp i
11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring
rätteligen skall vara underlag för
sociala avgifter.

Enligt Lagrådets mening kan
riktigheten av Riksskatteverkets
uppfattning ifrågasättas. Det skulle
visserligen kunna anföras att vissa av
de berörda ersättningarna utgår i
stället för ersättning för utfört
arbete och att de i vissa fall bestäms
till sin storlek i relation till den
inkomst av förvärvsarbete som tidigare
förelegat. Andra ersättningar som ingår
i uppräkningen i 11 kap. 2 § första
stycket lagen om allmän försäkring
utgår däremot utan något samband med
tidigare utfört förvärvsarbete.
Gemensamt för samtliga aktuella
ersättningar är att de utgår utan att
det föreligger något egentligt
arbetsgivar/arbetstagarförhållande
mellan utbetalare och mottagare.
Ersättningarna utgår inte heller direkt
som kompensation för utfört arbete.
Något stöd för att utbetalaren av
ersättning i dessa fall skall bedömas
som arbetsgivare i socialavgiftslagens
mening är det därför svårt att se.

I de fall där det av särskilda skäl
anses att arbetsgivaravgift skall utgå
på ersättning av det slag varom här är
fråga eller på liknande utbetalningar
har det hittills uttryckligen angivits
i socialavgiftslagen att en
avgiftsskyldighet föreligger. Så är
fallet t.ex. med de bidrag som utges
från Sveriges författarfond och
konstnärsnämnden (11 kap. 2 § första
stycket m lagen om allmän försäkring).
Med en sådan lagteknik får närmast
anses följa att andra ersättningar av
motsvarande slag faller utanför
avgiftsskyldigheten.

Om det emellertid, trots vad Lagrådet
nu har framhållit, anses önskvärt med
ett klarläggande i 2 kap. 4 § första
stycket socialavgiftslagen att de
berörda ersättningarna inte är
avgiftsgrundande, bör det i klarhetens
intresse också anges i
övergångsbestämmelserna att avgifter
inte tas ut på ersättningar som har
betalats ut före den nya lagregelns
ikraftträdande.

I prop. 1995/96:69, avsnitt 13.2,
anges att ersättning som utbetalas
enligt lönegarantilagen (1992:497)
skall i enlighet med det föreslagna
klarläggandet i socialavgiftslagen
fr.o.m. den 1 januari 1996 ligga till
grund för beräkning av
arbetsgivaravgifter. Uttalandet är inte
åtföljt av något förslag till lagtext.
Enligt Lagrådets mening bör
skyldigheten att betala
arbetsgivaravgift på lönegarantibelopp
framgå direkt av lagen. Lagrådet
föreslår att det i 2 kap. 3 § första
stycket socialavgiftslagen införs en ny
sista mening av följande lydelse:
Vidare likställs med lön garantibelopp
enligt lönegarantilagen (1992:497).
Dessutom kan det övervägas att i 1 kap.
2 § andra stycket göra ett tillägg av
innebörd att den som betalar ut
garantibelopp enligt lönegarantilagen
är att anse som arbetsgivare.

En ändring i övergångsbestämmelserna
till lagen om ändring i
socialavgiftslagen har diskuterats i
det föregående. Även i några andra
avseenden bör övergångsbestämmelserna
kompletteras och förtydligas. Lagrådet
föreslår att de ges följande lydelse:

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1996.

2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 §
tillämpas i fråga om avgiftspliktig
ersättning som betalas ut efter
ikraftträdandet.

3. Arbetsgivaravgift beräknas inte på
garantibelopp enligt lönegarantilagen
(1992:497) som har betalats ut före
ikraftträdandet.

4. Bestämmelsen i 2 kap. 4 § första
stycket 19 tillämpas även på ersättning
som har betalats ut före
ikraftträdandet.

5. De nya bestämmelserna i 3 kap. 1 §
tillämpas på egenavgifter som beräknas
på grundval av 1997 och senare års
taxeringar. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om egenavgifter som
beräknas på grundval av 1996 och
tidigare års taxeringar.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 3

Motioner väckta med anledning av
propositionen 3

Motioner väckta under den allmänna
motionstiden 1994/95 5

Utskottet 5

Sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. 5

Enhetlig ersättningsnivå i sjuk- och
föräldraförsäkringen m.m. 8

Propositionen 8

Motioner 10

Utskottet 11

Försäkringen mot kostnader för
sjuklön samt försäkringen mot

vissa semesterlönekostnader 12

Sjuklön vid upprepade
korttidsanställningar hos samma
arbetsgivare 12

Tillfällig föräldrapenning när
tillsynsbehovet även grundat rätt

till vårdbidrag 13

Gravida kvinnors sjukskrivning 14

Bostadstillägg till pensionärer 16

Utökad personkrets för rätt till
bostadstillägg till pensionärer 16

Inkomst av utländsk pension vid
beräkning av BTP 17

Följdändringar med anledning av sänkt
folkpension för gifta 18

Vissa lagändringar 18

Ersättning för sjukresor från den
allmänna försäkringen 18

Försöksverksamheter med alternativa
ersättningssystem inom

vuxentandvården 19

Prisnedsättningen av läkemedel 20

Reglementet angående förvaltning av
Riksförsäkringsverkets fonder 20

Vissa avgiftsfrågor 21

Ändrade procentsatser för vissa
avgifter 21

Skyldigheten att betala
arbetsgivaravgifter 23

Övriga frågor väckta i motioner 26

Två karensdagar 26

Sjukpenninggrundande inkomst 27

Konsekvensanalyser 27

Hemställan 29

Reservationer 32

1. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)32

2. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)33

3. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)34

4. Enhetlig ersättningsnivå (mom. 1)35

5. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)3
5

6. Pappa- och mammamånaderna (mom. 2)3
6

7. Gravida kvinnors sjukskrivning
(mom. 6) 36

8. Gravida kvinnors sjukskrivning
(mom. 6) 37

9. Förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder (mom.
13) 37

10. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift (mom. 14) 38

11. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(mom. 14 och 15) 39

12. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(mom. 14 och 15) 40

13. Två karensdagar (mom. 18) 41

14. Sjukpenninggrundande inkomst
(mom. 19) 41

Särskilda yttranden 42

1. Avgiftsväxling och höjd
sjukförsäkringsavgift samt höjning av

den allmänna sjukförsäkringsavgiften
(mom. 14 och 15) 42

2. Utredning av effekterna av den
allmänna egenavgiften och

konsekvensanalyser (mom. 16 och 20)42

3. Konsekvensanalyser (mom. 20) 43

Bilaga 1 I propositionen framlagda
lagförslag
44

Bilaga 2 Av utskottet framlagda
lagförslag 82

Bilaga 3 Lagrådets yttrande 85

_______________________________

1
1 Senaste lydelse 1994:46
2 Senaste lydelse 1994:554
3 1991:1842