I detta betänkande behandlas proposition
1995/96:172 om avveckling av bankstödet
och två motioner som väckts med
anledning av propositionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag att avveckla bankstödet.
Utskottet delar regeringens bedömning
att den ekonomiska situationen i
banksystemet numera är sådan att statens
stöd kan upphöra. Bankstödsnämndens
arbetsuppgifter begränsas till
verksamheten med
insättningsgarantisystemet och
myndigheten skall därför ändra namn till
Insättningsgarantinämnden. I en
reservation (m) riktas kritik mot att
regeringen förändrar inriktningen på
Bankstödsnämndens verksamhet innan en
uppgörelse nåtts med den borgerliga
oppositionen om formerna för den
fortsatta insynen i Securums verksamhet.
Utskottet hänvisar i denna fråga till
att regeringen enligt uppgift har för
avsikt att vid återkommande tillfällen
inbjuda de förutvarande
regeringspartierna till information från
Securums ledning och till fortsatt
diskussion om bolagets verksamhet.
Propositionen
I proposition 1995/96:172 föreslås att
riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag
om upphävande av lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut,
2. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank,
3. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag
för underskott av näringsverksamhet,
5. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti,
6. antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1995:1592) om
skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti,
7. godkänner vad regeringen föreslår om
upphörande av det statliga åtagandet
(avsnitt 12),
8. godkänner vad regeringen föreslår om
Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet
(avsnitt 13),
9. godkänner den faktiska
medelsförbrukningen på sjunde
huvudtitelns reservationsanslag
Bankstödsnämnden för budgetåret 1992/93
(avsnitt 14).
Lagförslagen återges i bilaga.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:
1995/96:N32 av Karin Falkmer m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en bred
parlamentarisk förankring om frågor
rörande bankstödsverksamheten,
2. avslår regeringens förslag om
ombildning av Bankstödsnämnden i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:N33 av Lennart Beijer m.fl. (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bankstödet.
Utskottet
Avveckling av statens stödåtagande
I december 1992 beslutade riksdagen på
förslag av regeringen om särskilda
åtgärder för att stärka det finansiella
systemet (prop. 1992/93:135, NU16).
Regeringen hade tidigare - den 24
september 1992 - meddelat att den avsåg
att i en proposition begära ett
vidsträckt bemyndigande att genomföra
nödvändiga åtgärder för att garantera
stabiliteten i betalningssystemet och
säkerställa kreditförsörjningen.
Riksdagens beslut innebar att staten
garanterade att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sina
förpliktelser i rätt tid. Statens
åtaganden och stödsystemet skall kvarstå
så länge som det behövs och avvecklas
först när det inte längre föreligger
något hot mot stabiliteten i det
finansiella systemet. En avveckling
skall genomföras, sades det i beslutet,
först efter att riksdagen fattat beslut
i frågan.
Under våren 1993 beslutade riksdagen om
lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut (prop.
1992/93:245, bet. NU35) - den s.k.
bankstödslagen. Syftet med lagen är att
säkerställa att överenskommelser om stöd
kan uppnås på de villkor som förutsatts
i det statliga åtagandet. De inledande
bestämmelserna (1-5 §§) om principerna
för bankstödet avsågs gälla tills
vidare, medan resterande delar av lagen
(6-26 §§) om möjligheterna att pröva
villkoren för statligt stöd och om
inlösen av aktier eller
tvångsförvaltning tidsbegränsades till
att gälla till utgången av år 1995.
Tidsbegränsningen av dessa bestämmelser
motiverades med att lagen vid ett beslut
om dess förlängning kunde anpassas till
de erfarenheter som vunnits vid
tillämpningen av lagen. Riksdagen
beslutade i december 1995 att förlänga
giltigheten av de aktuella
bestämmelserna till utgången av år 1996
(prop. 1995/96:70, bet. NU6).
I den nu aktuella propositionen
1995/96:172 framhålls att statens
insatser främst har avsett fyra banker.
Två av dessa - Nordbanken och Gota Bank,
inklusive Securum respektive Retriva -
har tillsammans erhållit drygt 98 % av
allt utbetalt stöd på ca 65 miljarder
kronor. Under senare år har dock
betydande intäkter kunnat genereras av
Nordbanken. Banken har hittills delat ut
sammanlagt ca 3,6 miljarder kronor till
staten. Därutöver framgår av
propositionen att utförsäljningen av
34,5 % av aktierna i Nordbanken
inbringade ca 6,4 miljarder kronor.
Betydande tillgångar finns kvar i
statens ägo. Det påpekas i propositionen
att med nuvarande aktiekurs motsvarar
statens återstående andel av aktierna i
Nordbanken ca 16 miljarder kronor.
Securums och Retrivas redovisade egna
kapital är totalt ca 14,5 miljarder
kronor. Den totala nettoutgiften för
bankstödet kommer, menar regeringen, att
kunna nedbringas högst väsentligt genom
avvecklingen av nämnda statliga
tillgångar.
I propositionen understryks att den
svenska statens åtagande har varit
utomordentligt långtgående. Detta
åtagande var enligt regeringen
nödvändigt i det mycket osäkra och
kritiska läge som växte fram under
hösten 1992. Regeringens uppfattning är
att det lämnade stödet har haft en
allmänt stabiliserande inverkan på hela
det svenska banksystemet vad gäller den
löpande internationella finansieringen
och möjligheterna att dra åt sig nytt
riskkapital. Emellertid, anför
regeringen, kan ett så omfattande
åtagande inte vara i kraft någon längre
period om långsiktiga negativa effekter
på de finansiella marknadernas funktion
och effektivitet skall undvikas. Det
finns alltid en risk, sägs det i
propositionen, för att aktörerna i olika
avseenden anpassar sitt beteende i en
riktning som på sikt ökar risktagandet
och hämmar branschens effektivitet och
konkurrenskraft.
I propositionen betonas att det under
mindre exceptionella förhållanden inte
är givet att staten skall rädda enskilda
banker från konkurs eller på annat sätt
hålla bankernas långivare skadeslösa.
Det avgörande skyddet vid en bankkris
bör i stället utgöras av ett tydligt
konsumentskydd i form av en
insättningsgaranti där bankerna själva
svarar för finansiering av skyddet.
Riksdagen har fattat beslut (prop.
1995/96:60, bet. NU7) om ett svenskt
system för insättningsgaranti, vilket
trädde i kraft vid årsskiftet 1995/96.
Staten har en skyldighet, menar
regeringen, att inför en avveckling
försäkra sig om att de stödberättigade
instituten skäligen kan antas ha
betalningsförmåga för redan uppkomna
fordringar och att staten, om så inte
vore fallet beträffande något eller
några institut, får träffa
specialarrangemang med dessa institut.
Ersättningsskyldighet skulle därmed
endast kunna tänkas uppkomma om staten
skulle brista i dessa hänseenden.
Regeringen gör i propositionen
bedömningen att den svenska
kreditmarknaden ånyo uppnått en god
finansiell stabilitet. Till grund för
regeringens bedömning ligger bl.a. en
rapport, som också biläggs
propositionen, från Finansinspektionen
över institutens ekonomiska och
finansiella situation. Bankernas
intjäningsförmåga har ökat starkt, och
kreditförlusterna har minskat till att
för närvarande ligga på 1990 års nivåer
i absoluta tal och i relation till
utlåningen under 1 %.
Kapitaltäckningsgraden uppgick hösten
1995 hos de större koncernerna till i
genomsnitt 13 %, varav 8 procentenheter
utgjordes av primärt kapital. Jämfört
med bestämmelserna i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag, där det stadgas
(2 kap. 2 §) att kapitaltäckningsgraden
skall uppgå till minst 8 %, får de
uppnådda nivåerna anses vara
betryggande, anför regeringen i
propositionen och tillägger att även
finansieringssituationen ser helt
annorlunda ut jämfört med det tidigare
läget. Av propositionen framgår att
bankerna per den 31 december 1995 hade
ett totalt inlåningsöverskott på 65
miljarder kronor samtidigt som
utlåningsöverskottet i utländsk valuta
reducerats till 74 miljarder kronor.
Analysen i dess helhet visar, menar
regeringen, att en normalisering av
verksamheten skett. Instituten har också
på en förfrågan från Finansinspektionen
ansett att stödet kan avvecklas utan att
risk föreligger för fordringsägarna.
Efter att även ha beaktat olika
juridiska frågor vid en avveckling av
bankstödet - på basis av en promemoria
av justitierådet Johan Munck - föreslår
regeringen sammanfattningsvis att det
statliga åtagandet skall upphöra att
gälla beträffande de aktuella
institutens samtliga förpliktelser
oavsett när de uppkommit. I samband med
att åtagandet upphör skall vidare enligt
regeringens förslag bankstödslagen
upphävas. Det statliga åtagandet och
nyssnämnda lag föreslås upphöra vid
utgången av juni månad 1996.
I motion 1995/96:N33 (v) instämmer
motionärerna i regeringens bedömning att
bankstödet har varit nödvändigt. Vidare
redovisas i motionen - utan yrkande i
saken - en negativ inställning till
planerna på en utförsäljning av
Nordbanken. Motionärerna anför att
staten bör behålla resterande aktier i
Nordbanken och använda banken aktivt för
att konkurrera med övriga banker genom
aggressiva räntesänkningar. På så sätt,
vid ett bra agerande från bankens sida,
bör stora delar av de pengar staten
skulle få genom en försäljning kunna tas
ut genom ägarutdelning, menar
motionärerna.
Utskottet har vid ett flertal
tillfällen behandlat statens stöd till
banker och kreditinstitut. I samband med
behandlingen av proposition 1992/93:245
om lagreglering av det statliga stödet
till banker och andra kreditinstitut
underströks (bet. 1992/93:NU35 s. 12)
att statens generella garanti för
betalningssystemet och
kreditförsörjningen i enlighet med
riksdagens beslut gäller så länge det
behövs. En avveckling skall ske, anförde
utskottet, när det kan göras utan att
fordringsägarnas intressen hotas och
först efter ett nytt beslut av
riksdagen. De exceptionella förhållanden
som rådde inom det finansiella systemet
under 1990-talets första år har
motiverat det omfattande stöd som staten
lämnat till vissa banker. Det
finansiella systemet i sin helhet kunde
ha hotats om statens stöd till
ifrågavarande kreditinstitut hade
uteblivit. Utskottet delar den bedömning
som regeringen gör i propositionen att
den positiva ekonomiska utvecklingen i
banksystemet under senare år varit sådan
att krisen nu är övervunnen. Den
finansiella sektorn präglas återigen av
stabilitet, och i sammanhanget centrala
nyckeltal visar på att normala
förhållanden i stort sett åter har
inträtt. Sammantaget leder detta till
att utskottet ansluter sig till
regeringens slutsats att bankstödet nu
bör avvecklas.
Vad gäller frågan om statens innehav av
aktier i Nordbanken - som berörs i
motion 1995/96:N33 (v) - kommer denna
att aktualiseras i samband med
utskottets behandling av proposition
1995/96:141 om aktiv förvaltning av
statens företagsägande jämte motioner
(bet. 1995/96:NU26). Vad som i övrigt
anförs i nyssnämnda motion bör inte
föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Motionen avstyrks
alltså. Med det anförda tillstyrker
utskottet regeringens förslag att det
statliga åtagandet gentemot banker och
andra kreditinstitut skall upphöra att
gälla vid utgången av juni månad 1996.
Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet
Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj
1993 och övertog då arbetet med
bankstödet från Finansdepartementet.
Nämnden fick vid samma tidpunkt också i
uppdrag av regeringen att förvalta
statens aktier i Nordbanken, Gota Bank
och Securum. Utöver verksamheten med
stöd- och ägarfrågor ansvarar nämnden
från årsskiftet 1995/96 för det svenska
systemet för garanti av insättningar. En
avveckling av bankstödet kommer
organisatoriskt att beröra
Bankstödsnämndens verksamhet,
konstateras det i propositionen.
I Bankstödsnämndens stödverksamhet
återstår ett stödavtal med de elva
sparbanksstiftelser som är huvudägare
till Sparbanken Sverige AB. Stödet
utgörs av en garanti på 3,25 miljarder
kronor för lån som det av
sparbanksstiftelserna helägda
Sparbanksstiftelsernas
förvaltningsaktiebolag har tagit upp på
marknaden. Staten garanterar att
förvaltningsbolaget skall fullgöra sina
åtaganden mot långivarna. Av
propositionen framgår att bolaget har
för avsikt att inom kort återbetala
samtliga lån som är garanterade av
staten. Bankstödsnämnden ansvarar också
för lån som upptagits för att finansiera
aktieinnehaven i Securum och Retriva,
liksom för två borgensåtaganden som
staten gjort vad avser de nyssnämnda
bolagen. Regeringen anser att den
återstående stödverksamheten, som
troligen kommer att begränsa sig till
att omfatta förvaltning av lån och
garantier, kan hanteras inom
regeringskansliet eller i den myndighet
som regeringen bestämmer.
Bankstödsnämndens ägarverksamhet består
av att förvalta statens ägande i
Nordbanken och Securum (numera inklusive
Retriva). I samband med att
bankstödsverksamheten avvecklas bör,
menar regeringen, organisationen för
förvaltningen av statens ägande i
Nordbanken och Securum ändras.
Förvaltningen av aktierna i dessa bolag
kan inte motivera en egen organisation,
anser regeringen. Även denna verksamhet
bör därför flyttas till
regeringskansliet.
Bankstödsnämnden är numera också, som
redan nämnts, ansvarig myndighet för
insättningsgarantiverksamheten. Endast
denna verksamhet kvarstår som
myndighetsuppgift för Bankstödsnämnden
efter det att bankstödet har avvecklats.
Systemet med insättningsgarantin har i
huvudsak inga löpande uppgifter, utan
resurser krävs endast punktvis för
avgiftsdebitering och redovisning samt
för viss samordning med utländska
garantiordningar. Myndigheten bör mot
denna bakgrund ändra namn, menar
regeringen. Det nya namnet skall vara
Insättningsgarantinämnden. Regeringen
anser dessutom att den renodlade
insättningsgarantiverksamheten i
Bankstödsnämnden är alltför ringa för
att den skall motivera en helt
fristående administration. Denna bör
därför kunna samordnas med
administrationen hos Finansinspektionen
eller någon annan myndighet.
I motion 1995/96:N32 (m) erinras om att
statens åtagande om stöd till
banksystemet formulerades i september
1992 efter en överenskommelse mellan den
dåvarande regeringen och
Socialdemokraterna. Denna
överenskommelse låg till grund för
riksdagens beslut hösten 1992 om
åtgärder för att stärka det finansiella
systemet. Bankstödsnämnden inrättades
för att hantera stödet till banker och
andra kreditinstitut. Det bestämdes,
vill motionärerna påminna om, att i
styrelsen för Bankstödsnämnden skulle
ingå två ledamöter med uppgift att rep-
resentera ett bredare samhällsintresse .
Dessa ledamöter tillsattes under den
borgerliga regeringen på förslag av
Socialdemokraterna. Efter
regeringsskiftet år 1994 utsågs två
ledamöter på motsvarande sätt av de
borgerliga oppositionspartierna.
Motionärerna menar att innan riksdagen
beslutar om en ändring av
Bankstödsnämndens roll måste en
överenskommelse träffas angående
formerna för insynen i Securum. Arbetet
inom Securum är, anför motionärerna, av
stor statsfinansiell betydelse men också
grannlaga sett ur bland annat
konkurrenssynpunkt. Överläggningarna
mellan företrädare för de borgerliga
oppositionspartierna och regeringen i
denna fråga var inte, sägs det,
avslutade när den nu aktuella
propositionen avlämnades till riksdagen.
Några ytterligare diskussioner har
därefter inte förts. I motionen yrkas på
att riksdagen skall avslå förslaget om
ombildning av Bankstödsnämnden i
avvaktan på att en bred förankring om
hanteringen av bankstödsfrågor under
avvecklingsskedet kan uppnås.
Utskottet har inget att erinra mot
regeringens förslag vad avser den nya
inriktningen på Bankstödsnämndens
verksamhet och det myndighetsnamn under
vilket verksamheten framöver skall
bedrivas. Beträffande formerna för
insynen i Securums verksamhet får
utskottet anföra följande. När statens
stöd till banksystemet nu föreslås
upphöra och motsvarande verksamhet hos
Bankstödsnämnden avvecklas måste också
formerna för den parlamentariska insynen
i Securum förändras. Enligt uppgift
avser regeringen att vid återkommande
tillfällen inbjuda de förutvarande
regeringspartierna till information från
Securums ledning och till fortsatt
diskussion om bolagets verksamhet.
Enligt utskottets uppfattning finns
därigenom förutsättningar för att den
fråga som väcks i motionen får en
ändamålsenlig lösning. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 1995/96:N32
(m).
Under senare tid har det uppdagats att
det förekommer avtal om avgångsvederlag
som inte är i enlighet med de riktlinjer
som angivits. Utskottet vill understryka
betydelsen av att riktlinjerna om
avgångsvederlag efterlevs och att
styrelseledamöterna i statliga bolag har
kännedom om dessa.
Övriga frågor
Överskridande av reservationsanslag
I samband med bildandet av
Bankstödsnämnden i maj 1993 anvisade
riksdagen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 ett
reservationsanslag på 2 miljoner kronor.
Utfallet på ifrågavarande anslag för det
aktuella budgetåret innebär emellertid
att anslaget överskreds med ca 0,7
miljoner kronor. Regeringen meddelar i
propositionen att den ser allvarligt på
att en myndighet överskrider ett anslag
men anför att överskridandet kan
förklaras av att nämnden i
uppbyggnadsskedet var tvingad att agera
kraftfullt och snabbt i sin verksamhet.
Krisen i det finansiella systemet var,
menar regeringen, så pass allvarlig att
ett eventuellt överskridande av anslag
inte fick hindra nämnden i utövandet av
verksamheten.
Utskottet delar regeringens uppfattning
om vikten av att myndigheterna inte
överskrider sina anslag. Utskottet utgår
från att det nu berörda överskridandet
finansieras med en motsvarande besparing
på det anslag som Bankstödsnämnden
disponerar för innevarande budgetår. Med
det sagda tillstyrker utskottet
regeringens förslag att riksdagen skall
godkänna den faktiska
medelsförbrukningen på det aktuella
anslaget för budgetåret 1992/93.
Lagförslagen
Regeringens förslag till lagändringar
föranleder inga erinringar från
utskottets sida. Dessa tillstyrks
alltså.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avveckling av
statens stödåtagande
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:172 moment 7 och
med avslag på motion 1995/96:N33
godkänner vad som anges i
propositionen om upphörande av det
statliga åtagandet,
2. beträffande Bankstödsnämndens
fortsatta verksamhet
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:172 moment 8 och
med avslag på motion 1995/96:N32
godkänner vad som anges i
propositionen om Bankstödsnämndens
fortsatta verksamhet,
res. 1 (m)
3. beträffande överskridande av
reservationsanslag
att riksdagen med bifall till
proposition 1995/96:172 moment 9
godkänner den faktiska
medelsförbrukningen på
reservationsanslaget Bankstödsnämnden
för budgetåret 1992/93,
4. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i proposition
1995/96:172 framlagda förslagen till
a) lag om upphävande av lagen
(1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut,
b) lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank,
c) lag om ändring i lagen (1990:325)
om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
d) lag om ändring i lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott
av näringsverksamhet,
e) lag om ändring i lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti,
f) lag om ändring i lagen
(1995:1592) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti.
res. 2 (m) - villk. res. 1
Stockholm den 9 maj 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Sylvia Lindgren (s), Kjell Ericsson
(c), Barbro Andersson (s), Chris Heister
(m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer
(v), Dag Ericson (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),
Nils-Göran Holmqvist (s), Laila Bäck (s)
och Sten Tolgfors (m).
Reservationer
1. Bankstödsnämndens fortsatta
verksamhet (mom. 2)
Karin Falkmer, Chris Heister, Ola
Karlsson och Sten Tolgfors (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 6 som börjar med Utskottet har
och slutar med motion 1995/96:N32 (m)
bort ha följande lydelse:
Som påtalas i motion 1995/96:N32 (m) har
företrädare för oppositionen alltsedan
år 1993 beretts tillfälle att föreslå
kandidater till Bankstödsnämndens
styrelse. Dessa ledamöter skall
säkerställa att en bred parlamentarisk
insyn åstadkoms i bankstödsfrågorna. Det
är med förvåning som utskottet
konstaterar att regeringen föreslår att
Bankstödsnämndens nuvarande funktioner
vad gäller stöd- och ägarverksamheten
skall flyttas in i regeringskansliet,
utan att formerna för det framtida
parlamentariska inflytandet över
frågorna över huvud taget berörs i
propositionen. I avvaktan på att
regeringen i lämpligt sammanhang
informerar riksdagen om hur det
parlamentariska inflytandet över
Securums verksamhet i fortsättningen
skall säkerställas tillstyrker utskottet
motion 1995/96:N32 (m) och avstyrker
propositionen i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande Bankstödsnämndens
fortsatta verksamhet
att riksdagen med bifall till motion
1995/96:N32 avslår proposition
1995/96:172 moment 8 och därvid som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
2. Lagförslagen (mom. 4)
Under förutsättning av bifall till
reservation 1
Karin Falkmer, Chris Heister, Ola
Karlsson och Sten Tolgfors (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 7 som börjar med Regeringens
förslag och slutar med tillstyrks
alltså bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt
regeringens förslag beträffande
Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet i
avvaktan på att det parlamentariska
inflytandet över Securums verksamhet
säkerställs. Härav följer att utskottet
avvisar de tre lagförslag som går ut på
att Bankstödsnämnden skall byta namn
till Insättningsgarantinämnden.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande lagförslagen
att riksdagen
dels antar de i proposition
1995/96:172 framlagda förslagen till
a) lag om upphävande av lagen
(1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut,
b) lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank,
c) lag om ändring i lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott
av näringsverksamhet,
dels avslår proposition 1995/96:172
momenten 3, 5 och 6.
Regeringens lagförslag
1 Förslag till lag om upphävande av
lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut
2 Förslag till lag om ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank
3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
4 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
5 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti
6 Förslag till lag om ändring i lagen
(1995:1592) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti