I detta betänkande behandlas - helt
eller delvis - nio motioner från
allmänna motionstiden 1995 om kärnavfall
m.m.
Upplysningar i ärendet har utskottet
inhämtat i samband med studiebesök vid
Forsmarks kärnkraftverk och vid
anläggningen för låg- och medelaktivt
avfall - det s.k. slutförvaret för
radioaktivt driftavfall (SFR) - intill
kärnkraftverket.
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 44
motionsyrkanden om olika
kärnavfallsfrågor, huvudsakligen från
företrädare för Miljöpartiet. Utskottet,
som avstyrker samtliga yrkanden, pekar
på den noggranna beslutsprocess som
omgärdar prövningen av lagringsmetoder
för kärnavfall. Dessutom understryks att
några bindningar inte finns vad gäller
vare sig metoder för inkapsling och
slutförvaring av använt kärnbränsle och
kärnavfall eller val av plats för
slutförvaret. I en reservation (mp)
anförs bl.a. att åtgärder måste vidtas
som minimerar den fortsatta produktionen
av kärnavfall. Med anledning av yrkanden
om de långsiktiga miljökonsekvenserna
från slutförvaret för radioaktivt
driftavfall i Forsmark hänvisar
utskottet till den omfattande prövning
som skett från ansvariga myndigheter i
samband med tillkomsten av lagret och
till att lagret uppfyller mycket högt
ställda säkerhetskrav. Även på denna
punkt följs yrkandena upp i en
reservation (mp).
När det gäller frågan om
beslutsprocessen angående lokalisering
av kärntekniska anläggningar, vilken
uppmärksammas i tre motioner, betonar
utskottet vikten av att berörda kommuner
och kommuninvånare ges största möjliga
insyn i de förstudier som Svensk
Kärnbränslehantering AB utför. De
aktuella yrkandena får stöd i en
reservation (mp), i vilken framhålls
betydelsen av att olika värderingar
tillåts komma fram i beslutsprocessen
och av att statens kontroll över det
radioaktiva avfallet förbättras.
I betänkandet behandlas vidare ett
flertal motionsyrkanden angående
verksamheten vid Studsvik AB och
importen av anrikat kärnbränsle.
Motionärerna yrkar bl.a på att
regeringen skall tillsätta en utredning
angående lagringen av kärnavfall vid
Studsvik och att all import av kärnämne
och kärnavfall till Studsvik skall
stoppas. Utskottet hänvisar i denna del
till att Studsvik AB enligt ett
regeringsbeslut skall upprätta ett
program senast den 30 juni 1997 för
omhändertagande av använt kärnbränsle
innefattande tekniska, ekonomiska och
juridiska aspekter. Yrkandena följs upp
i två reservationer (mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är
följande:
1994/95:N401 av Bertil Persson (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar avveckla
Ågestareaktorn.
1994/95:N410 av Eva Goës m.fl. (mp)
såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om
skrotningsspecifikation på
kärnkraftverk.
1994/95:N412 av Eva Goës m.fl. (mp) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
lagring av kärnavfall under havsbotten
strider mot internationella principer,
2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att låg-
och medelaktivt avfall bör placeras i
landbaserade lager skilda från
ekosystemen,
3. hos regeringen begär en utredning av
den kärntekniska verksamheten i SFR
(slutförvaret för reaktoravfall) med en
miljökonsekvensbeskrivning,
4. beslutar att inget ytterligare
kärnavfall får föras ned i SFR-lagret
utanför Forsmark innan den begärda
utredningen presenterats,
5. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de
risker de radioaktiva filtermassorna
utgör,
6. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det
tusenåriga perspektivet för
avklingningen,
7. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den
information som SKB delger allmänheten
om SFR, bl.a. om avklingning av
radioaktivt avfall.
1994/95:N423 av Eva Goës m.fl. (mp)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
verksamheten vid Studsvik,
3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
stoppa forskningsreaktorn,
4. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
miljökonsekvensbeskrivning för
verksamheten,
5. hos regeringen begär en utredning
angående lager vid Studsvik i enlighet
med vad i motionen anförts,
6. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
avveckla servicen till
kärnkraftsindustrin utom vad som anförts
om rivning av de tolv reaktorerna,
7. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
höganrikade kärnbränsleelement HEU och
lösning av detta problem,
8. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om låg-
anrikade kärnbränsleelement LEU,
mellanlagring m.m.,
9. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
stoppa all import av kärnämne och
kärnavfall till Studsvik,
11. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
kommersiellt ekonomiska intressen går
före säkerhet, strålskydd och miljö vid
Studsvik,
12. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att HEU
och LEU skall återgå till USA.
1994/95:N428 av Sigrid Bolkéus och Karl
Hagström (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
medverkan till skyndsam redovisning av
allt kärntekniskt avfall i Norden och
dess hantering.
1994/95:N431 av Per Lager och Eva Goës
(båda mp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen hos regeringen begär att den
snarast ger klara besked om provborrning
och eventuell förvaring av utbränt
kärnbränsle till den vaktande
lokalbefolkningen på Kynnefjäll.
1994/95:N445 av Eva Goës (mp) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
lagring av kärnavfall under havsbotten
strider mot internationella principer,
2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att låg-
och medelaktivt avfall bör placeras i
landbaserade lager skilda från
ekosystemen,
3. hos regeringen begär att den gör en
utredning av den kärntekniska
verksamheten i lagret för slutförvar för
reaktoravfall (SFR), där de långsiktiga
miljökonsekvenserna skall beskrivas,
4. beslutar att inget ytterligare
kärnavfall får föras ned i SFR-lagret
utanför Forsmark innan den begärda
utredningen presenterats,
5. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de
risker de radioaktiva filtermassorna
utgör,
6. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det
tusenåriga perspektivet för
avklingningen,
7. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den
information som SKB delger allmänheten
om SFR, t.ex. om avklingning av
radioaktivt avfall.
1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
2. hos regeringen begär en översyn av
den kärntekniska hanteringen enligt vad
i motionen anförts,
4. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att det
inte finns någon godkänd metod att
slutförvara använt kärnbränsle,
6. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den
formella politiska behandlingen för
tillstånd att starta ytterligare
reaktorer ur juridisk, teknisk och
moralisk synvinkel,
7. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kritiken
från myndigheter mot FUD-programmet,
8. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
avbryta förstudierna i Malå och
Storuman,
9. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att man
inte har funnit några sprickfria berg,
10. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om SKB,
Svensk Kärnbränslehantering AB,
11. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens
ansvar för kärnavfallet,
12. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en
demokratisk process skall utvecklas och
praktiseras vid all kärnteknisk
verksamhet,
14. hos regeringen begär en
miljökonsekvensbeskrivning för det
kärnavfall som hittills producerats,
15. hos regeringen begär att
produktionen av kärnavfall stoppas,
eftersom ingen godkänd metod för
slutförvar har tagits fram,
16. vid avslag på yrkande 15, som sin
mening ger regeringen till känna att
kärnavfallet bör minimeras.
1994/95:N452 av Eva Goës (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen
7. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Svensk
Kärnbränslehantering AB:s propaganda,
8. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om medel
till lokalbefolkningen för möjlighet att
nyttja oberoende expertis,
9. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
kapslarna och inkapslingsstation,
12. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagring
av LEU-element.
Utskottet
Bakgrund
Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
- den s.k. kärntekniklagen - innehåller
grundläggande bestämmelser om säkerheten
i samband med sådan verksamhet. I denna
lag definieras kärnavfall som använt
kärnbränsle som har placerats i
slutförvar, radioaktivt ämne som har
bildats i kärnteknisk anläggning,
material eller annat som har tillhört en
kärnteknisk anläggning och blivit
radioaktivt förorenat samt radioaktiva
delar av en kärnteknisk anläggning som
avvecklas. Med kärnteknisk anläggning
avses i lagen förutom kärnkraftsreaktor
bl.a. anläggning för utvinning,
framställning, hantering, bearbetning,
förvaring som avses bli bestående
(slutförvaring) eller annan förvaring
(lagring) av kärnämne samt anläggning
för hantering, bearbetning, lagring
eller slutförvaring av kärnavfall.
Kärntekniklagen föreskriver (10 §) att
den som har tillstånd till kärnteknisk
verksamhet bl.a. skall svara för att
erforderliga åtgärder vidtas för att på
ett säkert sätt hantera och slutförvara
i verksamheten uppkommet kärnavfall
eller däri uppkommet kärnämne som inte
används på nytt. Även strålskyddslagen
(1988:220) innehåller bestämmelser om
radioaktivt avfall; i denna lag sägs (13
§) att den som bedriver eller har
bedrivit verksamhet med strålning skall
svara för att det i verksamheten
uppkomna radioaktiva avfallet hanteras
och, när det behövs, slutförvaras på ett
från strålskyddssynpunkt
tillfredsställande sätt.
Av kärntekniklagen (5 a §) framgår att
det i Sverige är förbjudet att utan
särskilt tillstånd slutförvara använt
kärnbränsle eller kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning eller annan
kärnteknisk verksamhet i ett annat land.
Förbudet mot slutförvaring av utländskt
kärnavfall i Sverige infördes den 1
januari 1993 (prop. 1992/93:98, bet.
NU11). I propositionen som låg till
grund för beslutet underströks att
undantag från förbudet - när det
föreligger synnerliga skäl - skall
meddelas med stor restriktivitet. Enligt
vad som redovisades i
specialmotiveringen i propositionen kan
synnerliga skäl föreligga om det vid en
samlad bedömning visar sig lämpligast
från säkerhets- och strålskyddssynpunkt
att en liten mängd material slutförvaras
i Sverige. Det kan gälla fall i samband
med provning av t.ex. bränslekapsling
eller reaktordelar, då mycket små
mängder avfall bildas, eller
sekundäravfall (filter-massor m.m.) som
bildas vid behandling i anläggningar i
Sverige. En allmän utgångspunkt för
tillståndsprövningen skall vara,
underströks det i propositionen, att det
utländska material som totalt sett kan
komma att förvaras i Sverige inte med
avseende på mängd eller aktivitet får
överstiga någon procent av det beräknade
svenska kärnavfallet. Utskottet betonade
i ställningstagandet till propositionen
i denna del angelägenheten av att
undantagstillstånden meddelas med stor
restriktivitet.
I den aktuella propositionen
underströks samtidigt att det är en
annan sak om utländskt kärnämne eller
kärnavfall under en begränsad period
finns i Sverige för undersökning eller
som ett led i en behandlingsprocess,
dvs. en process som avser att förändra
avfallets egenskaper med avseende på
volym, form, aktivitetsinnehåll och
kemiska egenskaper m.m. Det avfall som
behandlas i Sverige skall snarast efter
behandlingen återställas till
leverantören. Vidare framhölls det i
propositionen att den tid under vilken
avfallet får lagras i Sverige bör
bestämmas vid införseltillfället med
beaktande av principen att slutförvaring
av avfallet i Sverige inte får
förekomma. Förbud råder sålunda inte mot
att - efter tillstånd - föra in
utländskt avfall och under en begränsad
period t.ex. behandla avfallet i Sverige
för att därefter återställa detta till
utlandet. Det aktuella förbudet i
kärntekniklagen avser alltså
slutförvaring och inte införsel av
kärnavfall.
Regeringen beslutade i december 1994
att bevilja Studsvik AB tillstånd att
t.o.m. den 30 juni 1997 i Sverige
nedföra, för slutförvaring från en
kärnteknisk anläggning eller annan
kärnteknisk verksamhet i annat land,
högst 25 kg använt kärnbränsle i form av
bl.a. segment av bränslestavar och
bränslerester, inklusive sådant
sekundäravfall som uppstår i samband med
testverksamhet, samt högst 250 kg
lågaktivt kärnavfall. I beslutet
framhöll regeringen att det avfall som
omfattas av ansökan passar in i det
svenska avfallssy-stemet och att den
avfallsmängd som avses är utomordentligt
liten i förhållande till den mängd
kärnavfall som årligen kan komma att
tillföras det svenska slutförvaret.
Finansieringen av omhändertagandet av
kärnkraftens restprodukter regleras i
lagen (1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter för använt kärnbränsle
m.m. - den s.k. finansieringslagen.
Riksdagen har nyligen efter förslag från
regeringen (prop. 1995/96:83, bet. NU10)
beslutat om förändringar i denna lag, i
vilket bl.a. ingick en skärpning av
reaktorinnehavarnas finansiella ansvar
för kärnavfallet. Riksdagens beslut
innebär också dels att
reaktorinnehavarnas avgift till staten
för ändamålet skall förvaltas i den s.k.
Kärn-avfallsfonden med placering i
Riksgäldskontoret, dels att
reaktorinnehavarna skall ställa sådana
säkerheter till staten att framtida
kostnader för avfallshanteringen kan
täckas även om fonderingen i
Kärnavfallsfonden visar sig vara
otillräcklig. De kostnader som skall
täckas omfattar hantering och
slutförvaring av använt kärnbränsle,
avveckling och rivning av
reaktoranläggningar samt forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom
kärnavfallsområdet m.m.
Statens kärnkraftinspektion (SKI) är
central förvaltningsmyndighet med
uppgift att övervaka säkerheten vid
kärnteknisk verksamhet. Statens
strålskyddsinstitut (SSI) är central
förvaltningsmyndighet för frågor om
skydd för människor, djur och miljö mot
skadlig verkan av joniserande och icke-
joniserande strålning. Dessa myndigheter
svarar för tillsynen både vad gäller
driften vid kärnkraftverken och
avfallshanteringen. Knutet till
Miljödepartementet finns Statens råd för
kärnavfallsfrågor (KASAM), med uppgift
bl.a. att till regeringen avge en egen,
självständig bedömning av kunskapsläget
på kärnavfallsområdet.
Fyra kraftföretag i Sverige producerar
el med kärnkraft: Forsmarks Kraftgrupp
AB, OKG Aktiebolag, Vattenfall AB och
Barsebäck Kraft AB. Dessa fyra företag
har bildat ett gemensamt bolag, Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB), med
uppgift att svara för hanteringen av
kärnbränslet och kärnavfallet.
Kärntekniklagen ålägger (12 §) den som
har tillstånd att inneha eller driva en
kärnkraftsreaktor att i samråd med
övriga reaktorinnehavare upprätta ett
program för den forsknings- och
utvecklingsverksamhet och de övriga
åtgärder som krävs för ett säkert
omhändertagande av kärnavfallet.
Programmet skall vart tredje år insändas
till regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, för att granskas
och utvärderas. Arbetet med att upprätta
ifrågavarande program ombesörjs av SKB.
Programmen benämns FUD - Program för
forskning, utveckling och demonstration.
Det första programmet presenterades år
1986. Handläggningsordningen är sådan
att programmen först granskas av SKI,
som därefter remitterar programmet till
berörda myndigheter, universitet,
tekniska högskolor etc. Efter
remisstidens utgång skriver SKI ett eget
yttrande över programmet och bifogar
remissvaren till regeringen. Denna
process tar vanligtvis cirka ett år. FUD-
programmet 92 inlämnades till SKI hösten
1992, och i december 1993 fattade
regeringen beslut med anledning av SKI:s
yttrande över programmet. Ett nytt
program - FUD-program 95 - har nyligen
utarbetats och inlämnats till SKI för
granskning.
Kärnavfallet indelas dels i hög-, medel-
och lågaktivt avfall, dels i kort- och
långlivat avfall. I Sverige består det
högaktiva avfallet i första hand av
utbränt kärnbränsle. Detta har en hög
andel långlivat avfall. I låg- och
medelaktivt avfall är oftast andelen
långlivade radionuklider låg. Exempel på
låg- och medelaktivt avfall är filter
som använts för att rena vatten eller
luft i en reaktor, utbytta reaktordelar,
överdragskläder och verktyg. Låg- och
medelaktivt avfall - i vilket också
inkluderas avfallet från rivningen av
kärnkraftverken - beräknas svara för ca
95 % av den totala kärnavfallsvolym som
det svenska kärnkraftsprogrammet väntas
ge upphov till.
Det låg- och medelaktiva avfallet från
driften deponeras i det s.k.
slutförvaret för radioaktivt driftavfall
(SFR) intill Forsmarks kärnkraftverk.
Förvaret består av bergrum mer än 50
meter under havsbotten. Detta avfall
kräver en förvaring under maximalt ca
500 år, varav huvuddelen dock kräver en
förvaring under betydligt kortare tid,
eller maximalt 100 år.
Det långlivade och högaktiva avfallet
utgörs huvudsakligen av det använda
kärnbränslet. Huvudinriktningen i SKB:s
plan för att ta hand om det högaktiva
avfallet är att detta skall isoleras
genom inkapsling samt förvaras ca 500
meter ned i berg. Det är dock ännu inte
bestämt huruvida det skall byggas ett
slutförvar eller om avfallet skall
omhändertas på annat sätt. Efter drift
förvaras det använda kärnbränslet under
ca 1 år i reaktoranläggningen. Sedan
förs det vidare till en
mellanlagringsstation, det s.k. centrala
mellanlagret för använt kärnbränsle
(CLAB), som ligger vid Oskarshamns
kärnkraftverk. I CLAB skall bränslet
lagras i 30-40 år. Med en planerad
utbyggnad av CLAB avses bränslet från
hela det svenska kärnkraftsprogrammet,
ca 8 000 ton, kunna mellanlagras i CLAB.
SKB planerar att upprätta en
inkapslingsanläggning intill CLAB. Något
formellt beslut om anläggningens
lokalisering och utformning har
emellertid ännu inte fattats. Inte
heller har vare sig SKI eller regeringen
slutligt godkänt kapselkonstruktion
eller metoden för tillverkning. Efter
inkapsling avser SKB att transportera
kapslarna till en
slutförvaringsanläggning. I denna
anläggning planerar SKB att förvara
avfallet 500 meter ned i berggrunden.
Det finns ännu inga beslut om vare sig
metoden för förvaring av kapslarna eller
lokalisering av denna anläggning. Totalt
planerar SKB att genomföra förstudier i
fem till tio kommuner för denna
lokalisering.
Av kärntekniklagen framgår (5 b §) att
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva att
det skall upprättas en
miljökonsekvensbeskrivning som skall
möjliggöra en samlad bedömning av den
inverkan som en planerad anläggning kan
ha på miljön och hälsan. Prövning enligt
strålskyddslagen sker i anslutning till
prövningen enligt kärntekniklagen.
Inkapslings- och
slutförvaringsanläggningarna skall också
prövas enligt lagen (1987:12) om
hushållning med naturresurser m.m. - den
s.k. naturresurslagen. Prövningen enligt
denna lag skall vara allsidig och avse
övergripande frågor, såsom
anläggningarnas lokalisering, art och
omfattning samt frågor om bl.a.
markanvändning, miljö, energi och
transporter. Vad gäller
slutförvaringsanläggningen skall denna
också prövas enligt miljöskyddslagen
(1969:387), vattenlagen (1983:291) samt
plan- och bygglagen (1987:10).
Lagring av kärnavfall, m.m.
I motion 1994/95:N450 (mp) riktas kritik
mot att SKB söker alternativa platser
för slutförvaret av högaktivt avfall
trots att det inte finns någon godkänd
metod för sådan lagring. Varje dag
produceras vid kärnkraftverken 700-800
kg högaktivt avfall, en produktion som
innebär ett oöverskådligt miljöhot,
anför motionärerna. De påpekar att en
del av kärnavfallet har en halveringstid
på drygt 24 000 år. Var finns den
miljöbeskrivning som kan garantera ett
säkert förvar för denna tidsrymd, frågar
sig motionärerna.
Med hänvisning till en framlagd
doktorsavhandling sägs vidare i motionen
att det inte existerar sprickfria berg
och att det inte finns någon garanti för
att sprickor inte skall uppstå under den
långa tid som ett slutförvar av avfallet
kräver. Det påpekas också att SKB:s FUD-
program 92 utsatts för kritik från de
båda tillsynsmyndigheterna SKI och SSI
samt från Uppsala universitet.
I motionerna 1994/95:N412 (mp) och
1994/95:N445 (mp) - som är nära nog
identiska - erinras om att flera tusen
kubikmeter avfall med lägre
koncentration av radioaktivitet varje år
produceras vid våra kärnkraftverk. Inte
heller för detta avfall finns det någon
deponeringsmetod som i verklig mening
gör det ofarligt för framtida
generationer, menar motionärerna. Det
låg- och medelaktiva avfallet består
till väsentlig del av kärnkraftverkens
vattenreningsfilter, som har så hög
aktivitet att en person som uppehåller
sig vid dem under ett par minuter kan få
hela den årsdos som tillåts för personal
i radiologiskt arbete, heter det i
motionerna. Där kritiseras SKB och
kraftindustrin för att dessa talar om
att radioaktiviteten i avfallet kommer
att avklinga till fullständig ofarlighet
inom några hundra år. I själva verket,
sägs det i motionerna, handlar det om
ett problem i flertusenårsperspektiv.
Utskottet vill inledningsvis peka på
den beslutsprocess som äger rum
beträffande SKB:s FUD-program. Det sker,
enligt utskottets uppfattning, en
grannlaga bedömning från ansvariga
myndigheters och från
vetenskapssamhällets sida av det
material som SKB underställer regeringen
för prövning. I det beslut som
regeringen fattade i december 1993
angående FUD-program 92 framhölls att
SKB inte bör binda sig för någon
specifik hanterings- och förvaringsmetod
innan en samlad och ingående analys av
tillhörande säkerhets- och
strålskyddsfrågor redovisats. Den
dåvarande regeringen beslutade vid detta
tillfälle att SKB skulle komplettera FUD-
program 92 genom att redovisa:
- de kriterier och metoder som kan bilda
underlag för val av platser lämpliga för
slutförvar,
- ett program för beskrivning av
förutsättningar för konstruktion av
inkapslingsstation och slutförvar,
- ett program för de säkerhetsanalyser
som SKB avser att upprätta,
- en analys av på vilket sätt olika
åtgärder och beslut påverkar senare
beslut inom slutförvarsprogrammet.
SKB redovisade kompletteringen till SKI
i augusti 1994. I december 1994 inkom
SKI med sitt yttrande till regeringen,
jämte remissynpunkter, över SKB:s
kompletterande rapport. I februari 1995
avgav SKB ett yttrande till regeringen
med anledning av de framförda
synpunkterna, och i april 1995 inkom SKB
med kompletteringar till detta yttrande.
I mars 1995 avlämnades en skrivelse till
Miljödepartementet från cheferna för
Boverket, SKI, Statens naturvårdsverk
och SSI samt från KASAM om förfarande
för prövning av slutförvar av använt
kärnbränsle.
Allt detta material bildade underlag
för regeringens bedömning redovisat i
ett omfattande regeringsbeslut den 18
maj 1995. Med stöd av 12 §
kärntekniklagen - i vilken sägs att
regeringen i samband med granskningen
och utvärderingen får meddela de villkor
som behövs avseende den fortsatta
forsknings- och utvecklingsverksamheten
- beslutade regeringen att SKB i sitt
fortsatta forsknings- och
utvecklingsprogram skall redovisa sina
planer och program för framtagning av
tekniska krav på barriärer, delsystem
och komponenter grundade på funktions-
och säkerhetsanalyser av
slutförvarssystemet samt för
undersökning av tänkbara
slutförvarsplatser. Vidare skall
översiktsstudier samt platsanknutna
förstudier samlat presenteras i kommande
forsknings- och utvecklingsprogram.
I beslutet framhåller regeringen vidare
att ansökningarna om tillstånd enligt
naturresurslagen och kärntekniklagen att
uppföra ett slutförvar för använt
kärnbränsle och kärnavfall bör innehålla
material för jämförande bedömningar som
visar att platsanknutna förstudier i
enlighet med SKB:s redovisning bedrivits
på fem-tio platser i landet och att
platsundersökningar bedrivits på minst
två platser samt skälen för valet av
dessa platser.
Utskottet vill med denna redogörelse
visa på den mycket noggranna
beslutsprocess som omgärdar prövningen
av lagringsmetoder för kärnavfall. Det
bör understrykas att vare sig regeringen
eller de ansvariga myndigheterna ännu
har tagit ställning till
förvaringsmetoder eller till vilka
platser som kan bli aktuella för
lokalisering av slutförvarsanläggningen.
Utskottet finner ingen anledning att nu
ta ställning till de aktuella yrkandena
i här berörda motioner, vilket i
praktiken skulle föregripa den prövning
som senare kommer att ske vad gäller
utformning av lagringsmetoder och
avfallsanläggningar etc. och som kommer
att utföras av ansvariga myndigheter med
bistånd av tillgänglig nationell och
internationell vetenskaplig expertis.
Utskottet anser det naturligt att de
farhågor som framförs i här berörda
motioner ingår som förutsättningar i
denna prövning. Med det sagda avstyrker
utskottet motionerna 1994/95:N412 (mp),
1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp)
i här berörda delar.
Kärntekniskt avfall i Norden
I motion 1994/95:N428 (s) framhålls
vikten av att kärnsäkerheten uppmärk
sammas i de nordiska länderna, och det
begärs att en redovisning av allt
kärntekniskt avfall i Norden och dess
hantering skyndsamt skall tas fram. En
sådan redovisning måste innefatta volym,
användningsområde samt avfallets
nuvarande och framtida hantering, sägs
det. I redovisningen bör också ingå
uppgifter om t.ex. avtal med
bränsleleverantörer om återlämnande av
avfall till upparbetning eller
förvaring, innefattande också länder
utanför Norden, menar motionärerna.
I motionen hänvisas till Nordiska
rådets session i Tromsö hösten 1994 och
behandlingen av en tidigare begärd
utredning angående kärnavfall. Enligt
motionärerna var redovisningen i denna
utredning bristfällig och rådets
miljöutskott begärde därför ånyo hos
Nordiska ministerrådet en redovisning
med enhetlig specifikation av olika
avfallsmängder.
Inför Nordiska rådets session i
Reykjavik i mars 1995 presenterade
ministerrådet de begärda
kompletteringarna. Rapporten
sakbehandlades inte av miljöutskottet
vid denna session, utan rapporten
anmäldes muntligen till
plenarförsamlingen av utskottets
ordförande. Rapporteringen från de
nordiska länderna var omfattande och
innehöll en rad tekniska uppgifter om
bl.a. årlig mängd avfall, totalt
producerad mängd avfall, andel högaktivt
avfall och mängden exporterat avfall.
Vid plenarförsamlingen i Reykjavik
anmäldes att miljöutskottet avsåg att
återkomma i frågan vid ett senare
tillfälle. Enligt uppgift kommer detta
troligtvis att ske vid Nordiska rådets
session i Köpenhamn i november 1996.
Sedan motionen väcktes har sålunda en
kompletterande redovisning lämnats i
frågan. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion 1994/95:
N428 (s).
Inkapsling av kärnavfall
I motion 1994/95:N452 (mp) aktualiseras
frågan om vilken inkapslingsmetod som
skall användas för det högaktiva
avfallet. I likhet med vad som gäller
för slutförvaret har ingen metod
godkänts för hur det högaktiva
kärnbränslet skall kapslas in, anför
motionären. Även i den nu aktuella
motionen hänvisas till SKB:s FUD-program
92 och till att den i programmet
föreslagna metoden för inkapsling har
mött kritik.
Av SKI:s utvärdering av SKB:s
komplettering av FUD-program 92 (SKI-
rapport 1995:1), som presenterades i
december 1994, framgår att redovisningen
angående konstruktionsförutsättningar
för slutförvar och kapsel bedömdes
delvis vara ofullständig. SKI ställde
upp bl.a. följande krav på SKB inför den
kommande prövningen av
inkapslingsanläggningen enligt
naturresurslagen och kärntekniklagen:
- redovisning av ingående analys och
värdering av alternativ till sökt metod,
- redovisning av funktionskrav som skall
ställas på kapsel, inkapslingsprocess
och förvarsutformning,
- krav på att förslutna kapslar enligt
konstruktionsförutsättningarna kan
framställas i serieproduktion,
- angivande av de krav som skall ställas
på platsegenskaper för att nå angiven
nivå på säkerheten och på strålskyddet.
I regeringsbeslutet i maj 1995 sägs -
med anledning av den komplettering som
SKB lämnat angående kapselns utformning
och inkapslingsförfarandet - att
besluten om uppförande av den planerade
inkapslingsanläggningen kan komma att
innebära stora bindningar med avseende
på fortsatta hanterings- och
förvaringsmetoder. De två
förvaringssystemen är ömsesidigt
beroende av varandra. Regeringens
ståndpunkt är att innan beslut kan
fattas om inkapslingsmetod och
inkapslingsanläggning måste en
säkerhetsanalys redovisas av
slutförvarssystemet.
Utskottet vill även i denna fråga
hänvisa till den omfattande prövning som
pågår. De riktlinjer som regeringen har
utpekat för analysarbetet avseende
kapselns utformning och konstruktionen
av inkapslingsanläggningen är enligt
utskottets bedömning avsedda att
säkerställa att inga bindningar uppstår
vare sig för kapselkonstruktion eller i
frågan om metod för slutförvar.
Utskottet finner i dagsläget inga skäl
att närmare värdera det sakliga
innehållet i de synpunkter som
framkommit av utvärderingen vad gäller
inkapslingen av det högaktiva
kärnavfallet, eller de riktlinjer som
regeringen har meddelat för det
fortsatta arbetet. Utskottets
uppfattning är att det inte finns något
underlag för att göra någon annan
bedömning än att de krav som ställs i
kärntekniklagen på en väl fungerande
utvärdering från tillsynsmyndigheternas
sida av de treåriga forsknings- och
utvecklingsprogrammen fungerar väl. I
detta perspektiv är de framförda
synpunkterna från vissa remissinstanser
en del av den utvärderingsverksamhet som
kärntekniklagen föreskriver och inte ett
uttryck för någon misstro mot den
utvecklingsverksamhet som bedrivs inom
FUD-programmet. Utskottet kan därför
inte instämma i den kritik som riktas i
den aktuella motionen mot denna del av
programmet. Utskottet avstyrker alltså
motion 1994/95:N452 (mp) i här berörd
del.
Slutförvaret för radioaktivt driftavfall
I Sverige har man valt att lägga ned det
låg- och medelaktiva driftavfallet i ett
jättelikt bergrum under havet utanför
Forsmark - i slutförvaret för
radioaktivt driftavfall (SFR) - påpekas
det i motionerna 1994/95:N412 (mp) och
1994/95:N445 (mp). När lagret är fullt
någon gång efter år 2010, fortsätter
motionärerna, kan man välja att endera
fylla igen infarten och stänga av
pumparna så att grundvattnet får strömma
in eller fortsätta att hålla avfallet
under uppsikt och låta pumparna arbeta i
hundratals år. Om lagret får
vattenfyllas kommer, enligt
motionärerna, radioaktiviteten att sakta
men säkert läcka ut i grundvattnet och i
Östersjön. I de två motionerna sägs att
lagringen av kärnavfall under havsbotten
strider mot internationella principer
som Sverige sagt sig stödja, nämligen
att låg- och medelaktivt avfall bör
placeras i landbaserade lager skilda
från ekosystemen. Motionärerna kräver en
utredning av den kärntekniska
verksamheten i lagret. I den senare
motionen begärs att de långsiktiga
miljökonsekvenserna därvid skall
beskrivas. I båda motionerna yrkas
vidare på att inget ytterligare
kärnavfall får tillföras lagret innan
denna utredning är slutförd.
Utskottet har vid ett flertal
tillfällen behandlat motioner om det nu
aktuella lagret. Vid det senaste
tillfället - våren 1991 - behandlades
fyra motionsyrkanden liknande de här
berörda. På förslag av utskottet (bet.
1990/91:NU28) avslogs yrkandena av
riksdagen. Utskottet hänvisade till att
anläggningens tillkomst hade prövats i
vederbörlig ordning. Vidare erinrade
utskottet om att SKI och SSI hade
granskat frågan om förvarets inverkan på
omgivningen från radioaktiv synpunkt.
Härutöver framhölls att en eventuell
förslutning av förvaret inte får ske
utan prövning av regeringen. Motionerna
följdes upp i en reservation (v, mp).
Utskottet finner ingen anledning att
ändra ståndpunkt i denna fråga. Förvaret
är konstruerat så att det uppfyller
mycket högt ställda säkerhetskrav.
Avsikten med förvaret är att de
radioaktiva ämnena i avfallet skall
kvarhållas så att stråldosen till
människan blir försumbar jämfört med
stråldosen från de i naturen
förekommande radioaktiva ämnena. SKI och
SSI har prövat frågan om förvarets
inverkan på omgivningen från radioaktiv
synpunkt. Vidare gäller, som nämnts, att
en eventuell förslutning av förvaret
inte får ske utan regeringens tillstånd.
De två aktuella motionerna avstyrks
därför såvitt här är i fråga.
Beslutsprocessen i fråga om kärnteknisk
anläggning
I motion 1994/95:N450 (mp) argumenteras
för att det bör arbetas fram
demokratiska former för beslutsfattande
i avfallsfrågan där olika värderingar
möts i samspel med den lokala opinionen.
I synnerhet kvinnornas värderingar måste
i ökad utsträckning få göra sig
gällande, menar motionärerna. De anför
vidare att SKB:s praktiska strategi vid
valet av Malå och Storuman som
förstudieobjekt för lokalisering av
djupförvaret av högaktivt kärnavfall var
baserat på lokalt kommunalpolitiskt
intresse. Enligt motionärernas
uppfattning har SKB på båda orterna
påbörjat förstudier mot en stor
majoritet av den lokala befolkningens
vilja. Miljörörelsen bör bidra med
information för att bemöta SKB:s
oseriösa propaganda, sägs det i motion
1994/95:N452 (mp). Detta, anför
motionärerna, bör bekostas av statliga
medel så att sådan oberoende information
kan föras ut till befolkningen.
I motion 1994/95:N431 (mp) behandlas en
annan ort - Kynnefjäll i Bohuslän - där
SKB utfört geologiska förstudier. I
motionen påpekas att Kynnefjäll är en
dålig plats för förvaring av
kärnbränsleavfall. Det behöver man inte
provborra för att förstå, sägs det.
Motionärerna yrkar på att regeringen
snarast skall ge klara besked om
provborrning och eventuell förvaring av
utbränt kärnbränsle till
lokalbefolkningen på Kynnefjäll.
I motion 1994/95:N450 (mp) hävdas att
samordningen av statens tillsyn av den
kärntekniska verksamheten måste
förbättras. Det är orimligt, menar
motionärerna, att splittra upp tillsyn
och tillståndsgivning på det sätt som
sker i dagsläget: ansvaret för den
kemiska delen av kärnavfallet ligger på
länsstyrelsen, den radioaktiva delen
ligger på SSI och själva
konstruktionsdelen ligger på SKI. Det
totala ansvaret borde i stället
samordnas och slutligt ansvar tas av en
enda statlig instans.
I regeringens beslut i maj 1995
angående FUD-program 92 sägs att berörda
kommuner bör ges möjlighet att nära
följa SKB:s platsvalsstudier. I nämnda
beslut uppdrar regeringen åt SKI att på
begäran av kommun i vilken SKB genomför
eller har genomfört förstudier utbetala
medel från Kärnavfallsfonden till berörd
länsstyrelse. Regeringens uppfattning
är, sägs det i beslutet, att en god
offentlig insyn är önskvärd i
lokaliseringsarbetet. SKB bör därför
löpande lämna information om sitt arbete
i detta avseende till SKI, SSI, KASAM,
Boverket, Naturvårdsverket samt berörda
länsstyrelser och kommuner.
Regeringen fastslog också i beslutet i
maj 1995 att en
miljökonsekvensbeskrivning, och den
process genom vilken denna tas fram,
utgör ett viktigt instrument i
kontakterna mellan myndigheter, berörda
kommuner och allmänheten. Regeringen
framhöll att det är viktigt att klara
former för arbetet med
miljökonsekvensbeskrivningen etableras i
ett tidigt skede av
lokaliseringsarbetet.
Vad gäller Kynnefjäll som
lokaliseringsort för
slutförvaringsanläggning anförde
miljöminister Anna Lindh i ett frågesvar
i riksdagen hösten 1994 (prot.
1994/95:27) att ett tusental områden i
landet studerats i syfte att kartlägga
olika typer av berggrund. Geologiska
typområdesundersökningar av olika
omfattning har genomförts inom 14 s.k.
typområden i Sverige. På några av
platserna har provborrningar skett.
Innan processen kommit så långt att det
är aktuellt att peka ut några platser
lämpliga för ett slutförvar kommer det
att dröja ytterligare ett antal år,
framhöll statsrådet. Hon underströk att
det var alldeles för tidigt att peka ut
några platser som skulle vara mer
lämpliga än andra för ett slutförvar.
I december 1995 beslutade riksdagen på
förslag av regeringen (prop. 1995/96:83,
bet. NU10) att kostnader som staten,
kommunerna eller reaktor-innehavarna har
för informationsinsatser i samband med
frågor som rör hantering och
slutförvaring av kärnavfall får täckas
från Kärnavfallsfonden.
Utskottet har tidigare behandlat
yrkanden angående den statliga
samordningen av kontrollen av
kärnteknisk verksamhet. Våren 1990 (bet.
1989/90:
NU24) avstyrkte utskottet och avslog
riksdagen yrkanden (mp) i vilka bl.a.
hävdades att ansvarsfördelningen inte
fungerade och att bedömningen och
kontrollen av den kärntekniska
hanteringen borde samordnas till en
instans. Utskottet fann vid detta
tillfälle inte anledning att ifrågasätta
gällande ordning för tillsynen av den
kärntekniska verksamheten. Denna tillsyn
är, påpekade utskottet, fördelad på
olika instanser, men ett samarbete sker
samtidigt mellan berörda tillsynsorgan.
Yrkandena följdes upp i en reservation
(mp).
Utskottet instämmer i vikten av att
berörda kommuner och kommuninvånare ges
största möjliga insyn i de förstudier
som SKB utför. På så sätt ökar
informationsutbytet och fakta kan delges
allmänheten på ett sätt som förhindrar
onödig oro. Samtidigt ges möjlighet för
berörd befolkning att öppet få ställa
frågor och lämna synpunkter på det
arbete som bedrivs. Det är utskottets
uppfattning att både SKB och ansvariga
statliga myndigheter gör betydande
ansträngningar för att åstadkomma en
sådan öppenhet i beslutsprocessen.
Utskottet finner vidare inte anledning
att ifrågasätta gällande ordning för
tillsynen över den kärntekniska
verksamheten. Även om denna tillsyn är
fördelad på olika instanser sker ett
samarbete mellan berörda tillsynsorgan.
Med hänvisning till det nu sagda och
till den lämnade redovisningen avstyrker
utskottet samtliga här berörda
motionsyrkanden.
Verksamheten vid Studsvik AB
Motion 1994/95:N423 (mp) tar upp
verksamheten vid Studsvik AB och främst
driften av forskningsreaktorn R2. Den
centrala verksamheten vid företaget och
forskningsreaktorn är, enligt
motionärerna, att utprova kärnbränsle
samt att bestråla och testa olika
material. Trots avsaknaden av en
miljökonsekvensbeskrivning, påpekas det
i motionen, beslöt regeringen år 1994
att ge ett förlängt tillstånd för
forskningsreaktorn med tio år.
Motionärerna frågar sig om det är
lämpligt att denna verksamhet drivs
kommersiellt och undrar om de
kommersiella eller de säkerhetsmässiga
intressena går först. Enligt
motionärerna bör forskningsreaktorn
stängas. De menar vidare att en
tidigarelagd plan för avveckling och
rivning av R2-reaktorn samt för
omhändertagande av rivningsavfallet
måste upprättas. Dessutom borde ett
program för omhändertagande av använt
kärnbränsle från R2-reaktorn tas fram.
Regeringen bör också, anförs det,
tillsätta en utredning angående
lagringen av kärnavfall vid Studsvik.
Både SKI och SSI har i remissyttranden
över Studsvik AB:s ansökan om fortsatt
tillstånd för R2-reaktorn redovisat sina
synpunkter beträffande verksamhetens
berättigande. SKI framhåller det
säkerhetsmässiga värdet av den
forskningsverksamhet som bedrivs vid R2-
reaktorn och som bl.a. stöds av SKI via
forskningsmedel. SKI ser R2-reaktorn som
en nationell resurs för den
kärnsäkerhetsforskning som bedrivs vid
landets tekniska högskolor och
universitet. SSI menar att den testning
av kärnbränsle som utförs i Studsvik har
en indirekt betydelse för strålskyddet
vid de svenska kärnkraftverken.
Tillstånd till fortsatt drift av R2-
reaktorn beslutades av regeringen våren
1994. Tillståndet gäller t.o.m. den 30
juni 2004. Flera villkor är uppställda
för tillståndet. Bland annat skall en
plan för rivning av R2-reaktorn samt för
omhändertagande av rivningsavfallet vara
upprättad senast den 31 december 1996.
Vidare skall ett av SKI godkänt program
för omhändertagande av använt
kärnbränsle från R2-reaktorn, omfattande
tekniska, ekonomiska och juridiska
aspekter, finnas senast den 30 juni
1997. Om företaget inte har lyckats
utarbeta ett sådant - av SKI godkänt -
program kommer enligt regeringsbeslutet
reaktorn att stängas.
Med åberopande av nu lämnade uppgifter
anser utskottet att här behandlade
yrkanden i motion 1994/95:N423 (mp) inte
bör föranleda något initiativ från
riksdagens sida. De avstyrks sålunda.
Import av visst kärnbränsle, m.m.
I nyssnämnda motion redogörs vidare för
bränsle- och avfallssituationen vid
Studsvik AB med avseende på
forskningsreaktorn. Motionärerna påpekar
härvid att det hos företaget finns
utländskt höganrikat kärnbränsle, s.k.
HEU-bränsle (High Enriched Uranium), som
företaget har svårt att avhända sig.
Förenta staterna är som leverantörsland
skyldigt att ta tillbaka
bränsleelementen, sägs det. Sedan några
år tillbaka har Studsvik övergått till
att använda låganrikat bränsle, s.k. LEU-
bränsle (Low Enriched Uranium), i
forskningsreaktorn. Enligt motionärerna
fanns det vid företaget hösten 1993
totalt 657 utbrända bränsleelement,
varav 451 HEU-element och 206 LEU-
element. Motionärerna hänvisar till att
Studsvik anser att en slutdeponering i
Sverige av utbränt LEU-bränsle med låg
anrikningsgrad är ett möjligt
alternativ, om Förenta staterna inte kan
ta tillbaka detta använda kärnbränsle.
Motionärerna menar att kärntekniklagen
är juridiskt otillräcklig beträffande
förbudet i Sverige mot slutförvaring av
utländskt kärnavfall; den aktuella
paragrafen
(5 a §) betecknas som en gummiparagraf
med hänvisning till att undantag från
förbudet kan medges om synnerliga skäl
föreligger. Kärntekniklagen måste enligt
motionärerna ändras så att det blir
absolut förbjudet att slutlagra
utländskt kärnavfall i Sverige. I
motionen yrkas vidare på att all import
av kärnämne och kärnavfall skall
stoppas, liksom att allt kärnavfall från
HEU- resp. LEU-bränslet skall återgå
till Förenta staterna.
Även i motion 1994/95:N452 (mp) berörs
avfallet vid Studsvik AB. Mellanlagring
i CLAB av LEU-elementen får inte ske,
menar motionären. Även hon begär att
bränslet skall återföras till Förenta
staterna.
Liksom de flesta övriga
forskningsreaktorer i västvärlden har
Studsvik AB kontrakt med företag i
Förenta staterna om leverans av bränsle.
Enligt uppgift kan sådant bränsle inte
införskaffas från något annat land.
Enligt kontrakten, som de i allmänhet är
utformade, skall bränslet sedan det
använts i en reaktor skickas tillbaka
till Förenta staterna för upparbetning.
Detta har hittills skett i den s.k.
Savannah River-anläggningen.
Det HEU-bränsle som använts av Studsvik
AB lagras tills vidare i företagets
förvaringsanläggning. Vid varje leverans
av sådant bränsle har från amerikansk
sida krävts att materialet skall skickas
tillbaka för slutligt omhändertagande.
Med hänsyn till säkerhetskraven stängdes
emellertid Savannah River-anläggningen
år 1989 efter ett domstolsbeslut. Efter
en omfattande miljökonsekvensbeskrivning
för verksamheten är anläggningen nu åter
i drift. Ett annat domstolsbeslut
innebär att använt bränsle från
utländska forskningsreaktorer inte får
tas i land eller transporteras i Förenta
staterna innan det amerikanska
energidepartementet, som har ansvar för
anläggningen, redovisat ett intyg som
visar bränslets begränsade inverkan.
Något sådant intyg har ännu inte
redovisats.
Resultatet har blivit att Studsvik AB
lagrar använt HEU-bränsle i avvaktan på
transport till Förenta staterna. Det är
vidare oklart om hur det använda LEU-
bränslet slutligt skall tas om hand, om
Förenta staterna inte förklarar sig
berett att återta bränslet. Någon
teknisk metod för att slutligt ta hand
om detta bränsle i Sverige har inte
utarbetats.
Utskottet har i det föregående hänvisat
till regeringens beslut i maj 1994 vad
avser tillstånd för Studsvik AB att
inneha och driva forskningsreaktorn R2.
Detta tillstånd gäller längst t.o.m. den
30 juni 2004. Det finns skäl att åter
uppmärksamma att ett villkor för detta
tillstånd är att Studsvik AB senast den
30 juni 1997 skall upprätta ett program
för omhändertagande av använt bränsle
från R2-reaktorn innefattande tekniska,
ekonomiska och juridiska aspekter. Om
företaget inte uppfyller detta åtagande
kommer reaktorn att stängas.
Med det anförda avstyrker utskottet de
här aktuella delarna av motionerna
1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N452 (mp).
Ågestareaktorn
I Sverige återstår några få rester av
det tidigare stolta socialdemokratiska
atomvapenprogrammet, anförs det i motion
1994/95:N401 (m) med hänvisning till
Ågestareaktorn. Denna reaktor är
visserligen avställd men kan på kort tid
tas i bruk för framställning av svenska
atomvapen, hävdar motionären. Han menar
att Ågestareaktorn bör avvecklas med
hänsyn till att de betydande resurser
för kärnvapenframställning som finns
kvar i anslutning till reaktorn
allvarligt har skadat vår trovärdighet i
det internationella agerandet för
reduktion av världens kärnvapen.
Ågestareaktorn togs ur drift år 1974.
Vattenfall AB innehar tillstånd enligt
kärntekniklagen att inneha reaktorn med
därtill följande åligganden vad gäller
hantering och slutförvaring av avfall
samt avveckling och rivning av
anläggningen. Det använda bränslet från
Ågestareaktorn sändes år 1975 till
Studsvik för mellanförvaring och har
sedermera förflyttats till CLAB för
fortsatt mellanförvaring i avvaktan på
slutförvaring i Sverige. Efter
nedläggningen har anläggningen hållits
under bevakning med återkommande
tekniska och strålskyddsmässiga
inspektioner i enlighet med SKI:s och
SSI:s villkor och föreskrifter. En
översiktlig plan för en total avveckling
av Ågestaanläggningen redovisades för
regeringen år 1985. Tekniska och
strålskyddsmässiga skäl har varit
avgörande för att vänta med rivningen
till dess att teknisk och personell
kapacitet finns uppbyggd för att ta hand
om övriga svenska kärnkraftverk vid den
tidpunkt dessa tas ur drift.
Av det sagda torde framgå att
anläggningen i praktiken är avvecklad
och att de farhågor som framförs i
motion 1994/95:N401 (m) är överdrivna.
Utskottet avstyrker därför motionen.
Skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk
I motion 1994/95:N410 (mp) anförs att
det är märkligt att kraftföretagen inte
begär någon livscykelspecifikation för
ett kärnkraftverk som, sägs det, är en
av de mest materialkrävande verksamheter
som finns och som säkert kommer att
bjuda på ganska intrikata problem vid
skrotningen. Mot denna bakgrund yrkar
motionärerna på att kärnkraftsindustrin
omgående skall åläggas att redovisa en
skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk.
Enligt Energikommissionens nyligen
avlämnade betänkande Omställning av
energisystemet (SOU 1995:139) erhålls
vid rivningen av de tolv kärnkraftverken
totalt ca 140 000 kubikmeter avfall.
Kostnaden för att ta hand om detta
avfall har beräknats till ca 1 miljard
kronor, eller ca 80 miljoner kronor per
reaktor. SKB planerar en utbyggnad av
SFR för slutförvaring av
rivningsavfallet.
Sommaren 1994 presenterade SKB en
rivningsstudie med titeln Teknik och
kostnader för rivning av svenska
kärnkraftverk, i vilken
rivningskostnaderna beräknades uppgå
till ca 9 miljarder kronor. Enligt
uppgift pågår för närvarande inom SKI
motsvarande studier av
rivningskostnaderna. Dessa studier avses
fungera som underlag för granskning av
och jämförelse med SKB:s beräkningar.
Utskottet gör i denna del följande
bedömning. Av den lämnade redovisningen
framgår att omfattande studier har
genomförts och kommer att göras av
skrotningsteknik och kostnader för
rivningen av kärnkraftverken. Få
verksamheter torde vara så
väldokumenterade vad gäller
specifikationer av hur rivningen skall
fullgöras och hur det uppkomna
rivningsavfallet skall omhändertas som
kärnkraftverken. Utskottet vill också
hänvisa till det ställningstagande
beträffande livscykelspecifikationer som
utskottet gjorde i det näringspolitiska
betänkandet våren 1995 (bet.
1994/95:NU18 s. 82). Utskottet påtalade
därvid vikten av att producenterna tar
ett ökat miljöansvar för sina produkter
under hela deras livscykler. Dock
förklarade sig utskottet inte vara
berett att förorda införande av
lagstiftning om
livscykelspecifikationer.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1994/95:N410 (mp) i här aktuell
del
.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagring av
kärnavfall, m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N412 yrkandena 5 och 6,
1994/95:N445 yrkandena 5 och 6 och
1994/95:N450 yrkandena 4, 7, 9 och
14-16,
res. 1 (mp)
2. beträffande kärntekniskt
avfall i Norden
att riksdagen avslår motion
1994/95:N428,
res. 2 (mp)
3. beträffande inkapsling av
kärnavfall
att riksdagen avslår motion
1994/95:N452 yrkande 9,
res. 3 (mp)
4. beträffande slutförvaret för
radioaktivt driftavfall
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N412 yrkandena 1-4 och 7 och
1994/95:N445 yrkandena 1-4 och 7,
res. 4 (mp)
5. beträffande beslutsprocessen
i fråga om kärnteknisk anläggning
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N431 yrkande 1, 1994/95:
N450 yrkandena 2, 6, 8 och 10-12 och
1994/95:N452 yrkandena 7 och 8,
res. 5 (mp)
6. beträffande verksamheten vid
Studsvik AB
att riksdagen avslår motion
1994/95:N423 yrkandena 1, 3-6 och 11,
res. 6 (mp)
7. beträffande import av visst
kärnbränsle, m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N423 yrkandena 7-9 och 12 och
1994/95:N452 yrkande 12,
res. 7 (mp)
8. beträffande Ågestareaktorn
att riksdagen avslår motion
1994/95:N401,
res. 8 (mp)
9. beträffande
skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion
1994/95:N410 yrkande 2.
res. 9 (mp)
Stockholm den 20 februari 1996
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand
(s), Mikael Odenberg (m), Sylvia
Lindgren (s), Kjell Ericsson (c), Barbro
Andersson (s), Chris Heister (m), Marie
Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag
Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës
(mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck
(s) och Frank Lassen (s).
Reservationer
1. Lagring av kärnavfall, m.m. (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 8 med Utskottet vill
och slutar på s. 9 med berörda delar
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill - i likhet med vad som
anförs i motionerna 1994/95:N412 (mp),
1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp)
- understryka att det inte finns någon
godkänd metod för att slutförvara använt
kärnbränsle. Det handlar om tekniska
aspekter som är svåra att överblicka och
där nya kunskaper ständigt växer fram
och förändrar säkerhetsbilden. Det
gäller vidare tidsrymder som överskrider
det mänskliga intellektets förmåga att
fatta. Mot denna bakgrund anser
utskottet att det inte är försvarbart
att de svenska kärnkraftsreaktorerna
skall fortsätta att producera 700-800 kg
högaktivt avfall varje dag. Utskottet
vill i detta sammanhang också rikta
uppmärksamhet på det låg- och
medelaktiva avfallet. Som påpekas i
motionerna 1994/95:N412 (mp) och
1994/95:N445 (mp) består detta avfall av
främst vattenreningsfilter från
kärnkraftverken med mycket hög
strålningsaktivitet. Även detta avfall
kräver i praktiken en lagringstid i ett
tusenårsperspektiv. Om inte kärnkraften
kan stoppas momentant bör, enligt
utskottets uppfattning, sådana åtgärder
vidtas som minimerar den fortsatta
produktionen av kärnavfall.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Med ett sådant uttalande av riksdagen
blir de här aktuella yrkandena i
motionerna 1994/95:N412 (mp),
1994/95:N445 (mp) och 1994/95:N450 (mp)
helt eller väsentligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande lagring av
kärnavfall, m.m.
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N412 yrkandena 5 och
6, 1994/95:N445 yrkandena 5 och 6 och
1994/95:N450 yrkandena 4, 7, 9, 14 och
16 och med anledning av motion
1994/95:N450 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Kärntekniskt avfall i Norden (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 10 som börjar med Sedan motionen
och slutar med motion 1994/95:N428 (s)
bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion
1994/95:N428 (s) anser utskottet att det
dr angeläget med en nordisk redovisning
av det kärntekniska avfallet och en
genomlysning av de avtal som träffats
med länder utanför Norden rörande
villkoren för avfallshanteringen. Den
rapport som redovisades inför Nordiska
rådets session i Reykjavik i mars 1995
bör sakbehandlas skyndsamt. De begärda
uppgifterna finns nu tillgängliga, och
det finns enligt utskottets uppfattning
ingen anledning att vänta ytterligare
ett halvår innan dessa presenteras.
Enligt utskottets mening bör därför
regeringen skyndsamt ta ett nordiskt
initiativ i denna fråga. Riksdagen bör i
ett uttalande uppmana regeringen
härtill.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion 1994/95:N428 (s).
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande kärntekniskt avfall i
Norden
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:N428 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Inkapsling av kärnavfall (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 10 med Utskottet vill
och slutar på s. 11 med berörd del
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i den kritik som
riktas i motion 1994/95:N452 (mp) mot
att någon metod ännu inte godkänts för
inkapslingen av kärnavfallet. Även mot
denna bakgrund finns det enligt
utskottets uppfattning skäl att åtgärder
vidtas som minimerar den fortsatta
produktionen av kärnavfall. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Med det sagda tillstyrker utskottet det
aktuella yrkandet i motion 1994/95:
N452 (mp).
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande inkapsling av
kärnavfall
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:N452 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
4. Slutförvaret för radioaktivt
driftavfall (mom. 4)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Utskottet
finner och slutar med i fråga bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som kommer
till uttryck i motionerna 1994/95:N412
(mp) och 1994/95:N445 (mp) angående
risken för läckage av radioaktivitet
från slutförvaret för radioaktivt
driftavfall. Enligt utskottets
uppfattning är placeringen av ett
avfallslager under Östersjöns botten
olämplig. I stället bör låg- och
medelaktivt avfall placeras i
landbaserade lager skilda från
ekosystemen. Utskottet instämmer i det
yrkande som framställs i den sistnämnda
motionen om att riksdagen hos regeringen
bör begära en utredning i syfte att
närmare beskriva de långsiktiga
miljökonsekvenserna av detta slutförvar.
I avvaktan på att en sådan utredning
slutförs bör inget ytterligare avfall
tillföras lagret. Vad utskottet här har
anfört bör riksdagen ge regeringen till
känna som sin mening.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna 1994/95:N412 (mp) och
1994/95:N445 (mp) i här aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande slutförvaret för
radioaktivt driftavfall
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N412 yrkandena 1-4
och 7 och 1994/95:N445 yrkandena 1-4
och 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
5. Beslutsprocessen i fråga om
kärnteknisk anläggning
(mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 13 som börjar med Utskottet
instämmer och slutar med berörda
motionsyrkanden bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig till den
uppfattning som uttrycks i motion
1994/95:
N450 (mp) om att mer demokratiska former
för beslutsfattande måste utarbetas när
ställning skall tas till frågor som
gäller hanteringen av kärntekniskt
avfall. Utskottet instämmer vidare i den
kritik som framförs i motion
1994/95:N452 (mp) om att SKB:s
informationsverksamhet inte kan
betecknas som seriös och välgrundad. I
de sammanhang varom här är i fråga är
det särskilt viktigt att olika
värderingar tillåts komma fram och få
möjlighet att göra sig gällande tidigt i
beslutsprocessen. Utskottet anser att
förfarandet i den nu aktuella frågan i
Malå och Storuman strider mot dessa
principer. I dessa kommuner påbörjade
SKB förstudier trots motstånd från en
stor majoritet av befolkningen. Som
anförs i motion 1994/95:N431 (mp) har
det även i Kynnefjäll begåtts
överträdelser mot den lokala opinionen,
vilket har lett till ett omfattande
motstånd från befolkningen mot SKB:s
förstudier.
Utskottet ställer sig också bakom det i
motion 1994/95:N450 (mp) framförda
kravet på en förbättrad statlig
samordning av prövningsförfarandet och
tillsynsverksamheten. Det är nödvändigt,
enligt utskottets uppfattning, att
staten förbättrar kontrollen över det
radioaktiva avfallet. Utskottet anser
mot denna bakgrund att regeringen bör
vidta erforderliga
organisationförändringar i berörd
förvaltning i syfte att ge de
tillgängliga resurserna en mer samlad
form.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet här berörda delar
av motionerna 1994/95:N431 (mp),
1994/95:N450 (mp) och 1994/95:N452 (mp).
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande beslutsprocessen i
fråga om kärnteknisk anläggning
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N431 yrkande 1,
1994/95:N450 yrkandena 2, 6, 8 och
10-12 och 1994/95:N452 yrkandena 7 och
8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
6. Verksamheten vid Studsvik AB (mom. 6)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 14 som börjar med Med åberopande
och slutar med avstyrks sålunda bort
ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de
synpunkter på verksamheten vid Studsvik
AB som framförs i motion 1994/95:N423
(mp). Det är otillfredsställande att en
fortsatt drift av forskningsreaktorn R2
tillåts utan att en
miljökonsekvensutredning genomförts. Att
dessutom driva verksamheten i form av
bolag som med nödvändighet ger en
begränsad insyn i verksamheten och som
främst har kommersiella intressen, är
enligt utskottets uppfattning olämpligt.
Det råder vidare oklarhet rörande
företagets förmåga att hantera det
avfall som genereras. Utskottet
instämmer i det som föreslås i nämnda
motion om att regeringen bör låta
tillsätta en utredning angående
lagringen av kärnavfallet vid Studsvik.
Utskottet ställer sig också bakom de
krav som framförs i samma motion på att
forskningsreaktorn skall stängas och att
en plan för avveckling och rivning av
reaktorn samt för omhändertagande av
rivningsavfallet skall upprättas.
Med det anförda tillstyrker utskottet
de aktuella yrkandena i den berörda
motionen.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande verksamheten vid
Studsvik AB
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:N423 yrkandena 1, 3-6 och 11
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
7. Import av visst kärnbränsle, m.m.
(mom. 7)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 15 som börjar med Utskottet har
och slutar med och 1994/95:N452 (mp)
bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det
otillfredsställande att kärntekniklagen
är utformad så att möjlighet finns för
regeringen att lämna undantag från
förbudet att lagra utländskt kärnavfall
i Sverige. I likhet med vad som anförts
i motion 1994/95:N423 (mp) anser
utskottet att lagen bör ändras så att
denna möjlighet undanröjs. Utskottet
ställer sig också bakom yrkandet i
nämnda motion att all import av kärnämne
och kärnavfall till Studsvik AB skall
stoppas. Enligt utskottets bestämda
uppfattning är det utomordentligt
angeläget att de utbrända HEU- och LEU-
elementen snarast återförs till Förenta
staterna och inte blir föremål för vare
sig mellanlagring eller slutlagring i
Sverige.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med lagförslag i enlighet med vad
utskottet här anfört. Med det sagda
tillstyrks motionerna 1994/95:N423 (mp)
och 1994/95:N452 (mp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 7
bort ha följande lydelse:
7. beträffande import av visst
kärnbränsle, m.m.
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N423 yrkandena 7-9
och 12 och 1994/95:N452 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
8. Ågestareaktorn (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 16 som börjar med Av det och
slutar med därför motionen bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till den
uppfattning som framförs i motion
1994/95:N401 (m) om att åtgärder snarast
bör vidtas för en slutlig avveckling av
Ågestareaktorn. Det är, enligt
utskottets uppfattning, till skada för
svensk trovärdighet i vårt
internationella agerande mot kärnvapen
att det inom landet finns betydande
resurser för kärnvapenframställning.
Utskottet tillstyrker med hänvisning
till det anförda den aktuella motionen.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande Ågestareaktorn
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:N401 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
9. Skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk (mom. 9)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 16 som börjar med Utskottet gör
och slutar med aktuell del bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer i det som sägs i
motion 1994/95:N410 (mp) om att
kärnkraftindustrin omgående bör åläggas
att redovisa en skrotningsspecifikation
för kärnkraftverk. Värdefulla
erfarenheter kan härvid hämtas i Förenta
staterna där de kostnader som uppstått
vid rivning av kärnkraftverk vida
överstiger de beräkningar som SKB har
presenterat vad gäller de svenska
reaktorerna. Som anförs i motionen
skulle ett krav på
skrotningsspecifikation leda till långt
bättre kunskap om återvinning även på
detta område.
Med det sagda tillstyrker utskottet
motion 1994/95:N410 (mp) i denna del.
dels att utskottets hemställan under 9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande
skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:N410 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Innehållsförteckning
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Motionerna 2
Utskottet 4
Bakgrund 4
Lagring av kärnavfall, m.m. 7
Kärntekniskt avfall i Norden 9
Inkapsling av kärnavfall 10
Slutförvaret för radioaktivt
driftavfall 11
Beslutsprocessen i fråga om
kärnteknisk anläggning 12
Verksamheten vid Studsvik AB 13
Import av visst kärnbränsle, m.m. 14
Ågestareaktorn 15
Skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk 16
Hemställan 17
Reservationer 18
1. Lagring av kärnavfall, m.m.
(mp) 18
2. Kärntekniskt avfall i Norden
(mp) 18
3. Inkapsling av kärnavfall (mp) 19
4. Slutförvaret för radioaktivt
driftavfall (mp) 19
5. Beslutsprocessen i fråga om
kärnteknisk anläggning (mp) 20
6. Verksamheten vid Studsvik AB
(mp) 21
7. Import av visst kärnbränsle,
m.m. (mp) 21
8. Ågestareaktorn (mp) 22
9. Skrotningsspecifikation för
kärnkraftverk (mp) 22
Gotab, Stockholm 1996