Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU10

Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.


Innehåll

1995/96
NU10
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1995/96:83 om säkrare
finansiering   av   framtida    kärnav-
fallskostnader m.m.,
dels  fyra  motioner  som  väckts  med
anledning av propositionen,
dels   två   motioner  från   allmänna
motionstiden.
Sammanfattning

Utskottet    tillstyrker    regeringens
förslag  om vissa ändringar i den  s.k.
finansieringslagen.    Lagen    ålägger
reaktorinnehavarna      att       täcka
kostnaderna    för    hanteringen    av
kärnkraftens restprodukter.  För  detta
ändamål   uttas  en  avgift   som   för
närvarande uppgår till i genomsnitt 1,9
öre  per kWh. Pengarna sätts in på  ett
räntebärande  konto  i  Riksbanken.   I
propositionen       föreslås        att
avgiftsmedlen skall överföras  till  en
särskild fond benämnd Kärn-
avfallsfonden  och som i myndighetsform
skall  svara  för kapitalförvaltningen.
Fondens  medel  skall enligt  förslaget
placeras      i      Riksgäldskontoret,
företrädesvis i form av real  inlåning.
Avgiftsskyldigheten skall  kompletteras
med  ett garantisystem som innebär krav
på reaktorinnehavarna att ställa sådana
säkerheter att de kan täcka kostnaderna
för    avfallshanteringen    m.m.    om
fonderingen  enligt  finansieringslagen
är otillräcklig.
Motioner    med   skilda    krav    på
förändringar     av     förslagen     i
propositionen avstyrks av utskottet men
följs  upp i reservationer med  begäran
om  att regeringen skall återkomma till
riksdagen med ett reviderat lagförslag.
I   en  reservation  (m,  kds)  avvisas
regeringens         förslag         att
Kärnavfallsfondens  tillgångar   endast
skall  få placeras i Riksgäldskontoret;
i    stället   efterlyses   en   friare
placeringspolitik.   Företrädaren   för
Centerpartiet framför farhågor för  att
det   föreslagna  garantisystemet   med
ställda  säkerheter kan leda  till  ett
minskat  finansiellt  utrymme  för  att
utveckla  alternativ  energiproduktion,
och     han     anser    att     enbart
fondavsättningar  bör   tillåtas.   Det
föreslagna   systemet  med   säkerheter
accepteras  däremot  i  en  reservation
(mp),   där   det   dock   anförs   att
säkerheterna bör sättas mycket högt.  I
andra reservationer (mp) ställs krav på
att  fondförvaltningen skall styras  av
ett   realränteantagande   på   0    %,
samtidigt som argument framförs för att
den       årliga      avgiften      för
reaktorinnehavarna     skall      höjas
kraftigt.  I en annan reservation  (mp)
argumenteras vidare för att även  t.ex.
miljöorganisationer skall kunna erhålla
finansiellt  stöd  ur Kärnavfallsfonden
för      informationsinsatser     inför
diskussioner   om  slutförvaringen   av
kärnavfallet.
Propositionen
I  proposition 1995/96:83 föreslås  att
riksdagen  antar  regeringens   förslag
till
1.  lag om ändring i lagen (1992:1537)
om  finansiering  av framtida  utgifter
för använt kärnbränsle m.m.,
2.  lag om ändring i lagen (1988:1597)
om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m.
Lagförslagen,    som    granskats    av
Lagrådet,  återges i bilaga.



Motionerna

De motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:
1995/96:N11 av Dan Ericsson (kds)  vari
yrkas att riksdagen
1.  som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om
slutförvaringen av utbränt kärnbränsle,
2.   avslår  regeringens  förslag  att
placera  Kärnbränslefondens  medel  hos
Riksgäldskontoret,
3.  som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om
Kärnbränslefondsutredningens förslag om
en  fristående styrelse för fonden  och
dess förvaltning.
1995/96:N12 av Karin Falkmer m.fl.  (m)
vari  yrkas att riksdagen beslutar  att
lagen   om   finansiering  av  framtida
utgifter  för  använt kärnbränsle  m.m.
ges  den utformning som föreslagits  av
Kärnbränslefondsutredningen   i    dess
förslag till 7 ae §§.
1995/96:N13  av  Birger  Schlaug  m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen
1.   beslutar   att   kalkylerna   för
avfallshanteringen baseras på realränta
noll,
2.  hos regeringen begär förslag  till
sådan  ändring i lagen om  finansiering
av   framtida   utgifter   för   använt
kärnbränsle  att  av lagtexten  framgår
att  kalkylerna  för avfallshanteringen
baseras på realränta noll,
3.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
snabbare bygga upp Kärnavfallsfonden,
4.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
avfallsavgiften snarast bör höjas  till
5 öre per kWh producerad kärnkraftsel,
5.  som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att  de
ställda  säkerheterna  bör  grundas  på
bedömningar    på    den     ekonomiska
säkerhetsmarknaden    och    inte    på
politiska bedömningar,
6.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
kommuner,         sakägare          och
miljöorganisationer skall  få  stöd  ur
kärnavfallsfonden                   för
kompetensuppbyggnad                 och
tillhandahållande     av      oberoende
expertis,
7.  som sin mening ger regeringen till
känna att avgiften inte får beräknas på
en  längre driftstid per reaktor än  25
år.
1995/96:N14 av Lennart Brunander  m.fl.
(c) vari yrkas att riksdagen
1.  hos regeringen begär förslag  till
sådan  ändring  i lagen (1992:1537)  om
finansiering  av framtida utgifter  för
använt     kärnbränsle    som    gäller
fondavsättning,
2.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad i motionen anförts om  lagen
(1988:1597)  om finansiering  av  visst
radioaktivt avfall m.m.

De motioner från allmänna motionstiden
som behandlas här är följande:

1994/95:N426  av  Eva Goës  m.fl.  (mp)
vari yrkas att riksdagen
1.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
avgiften  till de lagstadgade  fonderna
för   omhändertagande  av  kärnkraftens
avfall  fr.o.m.  den 1  juli  1995  bör
höjas till 5 öre per kWh,
2.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
kalkyler   för   omhändertagandet    av
kärnkraftens  avfall skall  grundas  på
kalkylränta noll,
3.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
fonderade medel ej skall kunna placeras
på värdepappersmarknaden,
4.  som sin mening ger regeringen till
känna  vad  i motionen anförts  om  att
ägarna  till  kärnkraftsbolagen   skall
lämna  garantier för sina förpliktelser
mot   staten   genom  ett  system   med
fullgoda säkerheter,
5.  som sin mening ger regeringen till
känna   vad   i  motionen  anförts   om
utbetalning av medel till SKB för  dess
åtaganden,   enligt  vad   i   motionen
anförts.
1994/95:N447 av Lennart Daléus (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om kraftföretagens finansiella
ansvar för avfallshantering etc.

Utskottet

Bakgrund

Det nuvarande systemet för finansiering
av   framtida   utgifter   för   använt
kärnbränsle m.m. infördes år  1981  och
grundas numera på bestämmelser  i  dels
lagen     (1984:3)    om    kärnteknisk
verksamhet  (den s.k. kärntekniklagen),
dels  lagen (1992:1537) om finansiering
av   framtida   utgifter   för   använt
kärnbränsle     m.m.     (den      s.k.
finansieringslagen). I  kärntekniklagen
återfinns        de       grundläggande
bestämmelserna   om  tillståndshavarnas
ansvar,  inkl. det ekonomiska ansvaret,
för  hantering  och  slutförvaring   av
kärnavfall. I syfte att säkerställa att
medel  finns tillgängliga när de  olika
åtgärderna     i     programmet     för
kärnavfallshantering skall  genomföras,
har  införts  ett särskilt  system  som
innebär  förpliktelse för reaktorägarna
att betala en avgift i förhållande till
den    energi   som   levereras    från
reaktoranläggningen.  Bestämmelser   om
detta     avgiftssystem     finns     i
finansieringslagen.
I sistnämnda bestämmelser fastslås att
kärnkraftsproduktionen    skall    bära
kostnaderna    för    hanteringen    av
kärnkraftens restprodukter.  Beslut  om
avgift  fattas  årligen av  regeringen,
efter      förslag      av      Statens
kärnkraftinspektion (SKI), och uttrycks
som  ett visst belopp i öre per kWh  el
som levereras från reaktoranläggningen.
Pengarna  sätts in på ett  räntebärande
konto i Riksbanken.
Avgiften  skall täcka kostnaderna  för
en säker hantering och slutförvaring av
i reaktorn använt kärnbränsle, en säker
avveckling      och     rivning      av
reaktoranläggningen samt kostnader  för
den           forsknings-           och
utvecklingsverksamhet som erfordras för
att   komplettera   reaktorinnehavarens
motsvarande  insatser.  Avgiften  skall
vidare  täcka de kostnader  som  staten
har i dessa avseenden.
Avgiftsuttaget    från    de     olika
anläggningarna varierar. Sedan år  1984
har    avgiften    legat    på    samma
genomsnittliga nivå, 1,9 öre  per  kWh.
Den  kostnadsmassa som fördelas  ut  på
reaktorinnehavarna är  den  uppskattade
kostnaden  för  samtliga åtgärder  fram
till år 2060 då allt använt kärnbränsle
beräknas    ha   blivit   placerat    i
slutförvar.  Till grund för beräkningen
av  avgiftens storlek ligger en 25-årig
drifttid  och  en årsproduktion  om  67
TWh.
Mellan   åren   1982  och   1994   har
inbetalats  totalt  ca  16,7  miljarder
kronor  i avgifter. Under samma  period
har  räntorna  på  de fonderade  medlen
uppgått  till ca 7,3  miljarder kronor.
Tillsammans     med     vissa     andra
inbetalningar har finansieringssystemet
under nämnda period tillförts totalt ca
24  miljarder  kronor.  Utbetalningarna
har  under motsvarande tid uppgått till
ca  8,6 miljarder kronor. Detta betyder
att  behållningen i fonden vid utgången
av   år  1994  uppgick  till  ca   15,4
miljarder kronor.
Allmänt om regeringens förslag

I  maj  1993  beslutade  den  dåvarande
regeringen   att  låta   tillkalla   en
särskild utredare med uppdrag att  göra
en  översyn av kapitalförvaltningen  av
de    medel   som   inbetalas    enligt
finansieringslagen. Utredningen  -  den
s.k.        Kärnbränslefondsutredningen
(särskild  utredare: överdirektör  Olof
Söderberg)  - överlämnade i  juni  1994
till   regeringen  betänkandet  Säkrare
finansiering        av         framtida
kärnavfallskostnader  (SOU   1994:107).
Betänkandet  bildar  utgångspunkt   för
regeringens  överväganden  i   den   nu
aktuella propositionen 1995/96:83.
I  propositionen  föreslår  regeringen
att    reaktorinnehavarnas    nuvarande
skyldigheter att betala avgifter enligt
finansieringslagen  skall  kompletteras
med en skyldighet att ställa säkerheter
för   dessa   kostnader.   Krav   skall
ställas på reaktorinnehavarna att lämna
säkerheter till staten för täckande  av
framtida         kostnader          för
avfallshanteringen    om    fonderingen
enligt  finansieringslagen skulle  visa
sig   vara   otillräcklig.   Regeringen
föreslår  vidare att finansieringslagen
kompletteras med en regel  som  innebär
att  avgiftsmedlen förs  över  till  en
särskild          fond          benämnd
Kärnavfallsfonden,   vars    tillgångar
skall  placeras  hos Riksgäldskontoret.
Fondens  verksamhet skall   bedrivas  i
myndighetsform  under  samma  namn  och
ledas  av  en  styrelse  på  högst  sju
personer  med  sakkunskap  inom   bl.a.
finansiell  ekonomi. Kärnavfallsfondens
uppgift     skall    omfatta     enbart
förvaltning av fondmedlen.  SKI  kommer
även  fortsättningsvis  att  svara  för
prövning av avgifternas storlek,  lämna
ett    årligt    avgiftsförslag    till
regeringen  och vaka över  användningen
av  avgiftsmedlen. SKI skall  ges  rätt
att  begära  utbetalning av medel  från
fonden  till de ändamål de  är  avsedda
för.
I  propositionen sägs att  den  årliga
avgiften  skall  vara beräknad  så  att
fonduppbyggnaden, inkl. den  förväntade
framtida      avkastningen,      täcker
kostnaderna  för att  ta  hand  om  den
mängd   använt  kärnbränsle  och  kärn-
avfall m.m. som genereras vid en  drift
av  reaktorerna  i 25 år  ( intjänande-
tiden ), eller om reaktorn går  mer  än
25   år,   den  avfallsmängd   som   då
producerats.    De    kostnader     som
intjänandetiden  skall  täcka   uppstår
under  60  år  fram t.o.m.  2050-talet.
Enligt  vissa  beräkningar  uppgår   de
totala återstående kostnaderna till  ca
45   miljarder   kronor.   Denna   s.k.
baskalkyl utgår från i dagsläget  kända
förhållanden   och  känd   teknik   för
avfallshanteringen, vilket är  styrande
för    beräkningen   av    de    totala
kostnaderna.
I finansieringsåtagandet skall också,
enligt regeringens förslag, ingå att
täcka verksamheten vid Statens råd för
kärnavfallsfrågor (KASAM), som har till
uppgift att granska den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som bedrivs av
det av kärnkraftsproducenterna
gemensamt ägda Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB). Vidare
skall statens, reaktorinnehavarnas och
komunernas kostnader för information
till allmänheten i frågor som rör
hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle och kärnavfall täckas av
avgiften. Enligt förslag i
propositionen skall den föreslagna
förvaltningen av medel även tillämpas
för de avgiftsmedel som fonderas enligt
lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m. (den s.k. Studsvikslagen).

Förvaltningen av fondmedlen

En         central        del         i
Kärnbränslefondsutredningens    förslag
var att Kärnavfallsfonden - med angivna
begränsningar  - skulle  ges  möjlighet
att  placera fondens tillgångar i t.ex.
aktier   och  räntebärande  instrument.
Regeringen   avvisar  i   propositionen
detta     förslag    om    en    friare
placeringspolitik. I stället bör, menar
regeringen,      alternativet       med
inflationsskyddad inlåning  av  fondens
medel   i   Riksgäldskontoret   väljas.
Regeringen  anser att möjligheten  till
högre    avkastning   som   en   friare
placeringspolitik  kan  generera  måste
underordnas  de säkerhetskrav  som  bör
ställas  på  dessa  medel.  Inlåning  i
Riksgäldskontoret är  riskfri  och  kan
därjämte   ge   en   förutsägbar   real
avkastning.    Regeringen    anför    i
propositionen    att   marknaden    för
realränteobligationer  är  tillräckligt
utvecklad   för  att  det  skall   vara
möjligt  att  prissätta  inlåning  till
real avkastning för fondens medel. Dock
påpekas  i  propositionen  att  fondens
styrelse   inte  skall  vara   hänvisad
enbart  till real inlåning  utan  skall
kunna välja inlåning i nominella termer
om  det  bedöms  ge  bättre  avkastning
eller är lämpligt av andra skäl.
En  annan  samhällsekonomiskt  positiv
bieffekt      av     den     föreslagna
placeringspolitiken   är  att   statens
upplåningsbehov  kommer  att  minska  i
motsvarande   mån  som   inlåningen   i
Riksgäldskontoret   ökar,    framhåller
regeringen.
I   motion  1995/96:N12  (m)   avvisas
förslaget att Kärnavfallsfondens  medel
skall   placeras  i  Riksgäldskontoret.
Regeringens  förslag  påminner,  enligt
motionärerna,  om  den  placeringsplikt
som gällde före kreditavregleringen.  I
stället   borde  regeringen  ha   följt
utredningens förslag att låta styrelsen
bygga  upp - inom de föreslagna ramarna
-    en    långsiktig,    diversifierad
portfölj,  vilket kan  bedömas  ge  den
bästa    avkastningen    till    lägsta
motsvarande  risk. Om riksdagen  skulle
biträda regeringens förslag skulle  det
innebära att dagens nominella ränterisk
byts  ut  mot  en  okänd realränterisk,
sägs  det.  Vidare påpekar motionärerna
att regeringens argument om ett minskat
statligt  upplåningsbehov som en  följd
av  förslaget inte är korrekt;  statens
återstående lånebehov minskar, men  det
påverkar     inte    statens     totala
upplåningsbehov.
Också   i  motion  1995/96:N11   (kds)
riktas kritik mot regeringens förslag i
denna  del. Till grund för denna kritik
ligger  främst vad regeringen  anför  i
proposition   1995/96:25   (den    s.k.
tillväxtpropositionen,  s.  9)  om  att
förslaget  inte  bara  leder  till  ett
minskat upplåningsbehov utan också till
en   minskad  statsskuld.  Ett   sådant
synsätt  vill motionären likställa  med
en  konfiskation  av  det  kapital  som
inbetalats    av   kärnkraftsföretagen.
Detta  gör  att han avvisar regeringens
förslag om överflyttning av medlen till
Riksgäldskontoret. Det vore bättre  att
låta  fondens styrelse själv få  bedöma
hur  medlen bäst skall förvaltas, menar
motionären.
I   motion   1994/95:N426  (mp),   som
väcktes under allmänna motionstiden och
sålunda innan propositionen avlämnades,
framförs    en   motsatt   uppfattning.
Motionärerna avvisar det alternativ som
utredningen   förordade   vad    gäller
placeringen av fondkapitalet. De  anser
att  fonderade  medel med  hänsyn  till
riskerna  inte skall kunna  placeras  i
aktier och andra värdepapper.  En sådan
ordning   skulle  också  innebära   att
kostnaderna för avfallet inte fullt  ut
belastar      kärnkraften,     eftersom
värdepappersmarknaden   är   med    och
finansierar        avfalls-         och
rivningskostnaderna,   heter   det    i
motionen.
Utskottet vill - i linje med  vad  som
sägs   i  propositionen  -  understryka
vikten  av  att fondmedlen placeras  på
ett  sätt  som både är säkert  och  som
skyddar   det   insatta  fondkapitalets
reala värde. Utskottet påminner om  den
mycket    långa   tid   under    vilken
fondkapitalet skall finnas tillgängligt
för  att  finansiera de stora åtaganden
som ligger i att klara deponeringen  av
restprodukterna                    från
kärnkraftsproduktionen.  Fondkapitalets
nuvarande storlek innebär också att det
genereras  en  hög avkastning  från  de
insatta  medlen.  Under  år  1994   var
avgiftsintäkterna  och  den   nominella
ränteavkastningen ungefär  lika  stora,
ca    1,3    miljarder   kronor.    Den
konstruktion för fondförvaltningen  som
regeringen  föreslår i propositionen  -
bildande  av  en särskild fond  och  en
inflationsskyddad      inlåning       i
Riksgäldskontoret -  uppfyller  på  ett
tillfredsställande sätt de  sammanvägda
krav   som  i  detta  sammanhang  måste
ställas   på   dels   säkerhet,    dels
effektivitet i fondförvaltningen.
Utskottet gör den bedömningen  att  av
de    nyss   nämnda   intressena    bör
säkerhetskravet  tillmätas   en   sådan
betydelse  att förslagen  i  motionerna
1995/96:N12  (m) och 1995/96:N11  (kds)
om en friare placeringspolitik, för att
eventuellt  kunna uppnå en något  högre
avkastning,  måste  avvisas.  Utskottet
vill  vidare  bestämt ta  avstånd  från
påståendet i sistnämnda motion  om  att
placeringen    av    Kärnavfallsfondens
tillgångar i Riksgäldskontoret  är  att
betrakta   som   en   konfiskation   av
kraftföretagens pengar. De  medel   som
nämnda  företag betalar in är en avgift
som  uttas med stöd av lagen,  men  som
återförs  till  de  betalande  för  det
avsedda  ändamålet.  Utskottet   finner
skäl  att  betona  att  den  inbetalade
avgiften  är specialdestinerad;  medlen
kan  inte  användas  till  något  annat
ändamål      än      att     finansiera
omhändertagandet  av kärnavfallet  m.m.
Redovisningsmässigt  gäller  emellertid
att  överflyttningen av fondmedlen från
Riksbanken    till    Riksgäldskontoret
minskar  det framtida upplåningsbehovet
och     att    därigenom     den     av
Riksgäldskontoret            redovisade
statsskulden framöver blir lägre än vad
den annars skulle ha blivit.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1995/96:N12 (m) och
1995/96:N11 (kds) i berörda delar. Det
aktuella yrkandet i motion1994/95: N426
(mp) får anses vara tillgodosett med
det sagda och avstyrks även det.

Säkerheter för täckande av framtida
kostnader

Som   tidigare   nämnts   förordas    i
propositionen   att  reaktorinnehavarna
skall ställa säkerheter till staten för
täckande  av  framtida  kostnader   för
avfallshanteringen    om    fonderingen
enligt  finansieringslagen skulle  visa
sig  otillräcklig. Kärnkraftverken  som
sådana  skall  dock inte  kunna  utgöra
säkerhet  i  någon form för de  ändamål
som  anges  i  lagen.  I  propositionen
framhålls  därför att  ägarna  i  flera
fall    kommer   att   behöva    ställa
säkerheter.  De säkerheter  som  enligt
regeringen   bör   kunna   godtas    är
kreditförsäkringar,    borgensåtaganden
eller   fastighetsinteckningar.    Även
andra typer av säkerheter kan komma   i
fråga.
I  propositionen föreslås två typer av
garantier,   vilka   gemensamt   kallas
säkerhetsbelopp.   Säkerhetsbelopp    I
benämns  i  propositionen  grundbelopp.
Denna    garanti   skall    säkerställa
fonduppbyggnaden   vid   en   eventuell
avstängning   av   en   reaktor   innan
reaktorns  intjänandetid  gått  ut.   I
grundbeloppet ingår också kostnaden för
rivning       av       kärnkraftverken.
Grundbeloppet omfattar endast kostnader
för  det  avfall som genererats  t.o.m.
det    år    då   beräkningen   utförs.
Beräkningen   företas   varje   år    i
anslutning    till    beräkningen    av
kostnaderna som ligger till  grund  för
avgiftens     storlek.    Grundbeloppet
fördelas  på samma sätt som den  årliga
avgiften. Säkerhetsbelopp II benämns  i
propositionen   tilläggsbelopp.   Denna
garanti        skall        säkerställa
finansieringen  av omhändertagandet  om
fondbehållningen är otillräcklig  efter
det  att samtliga reaktorer ställts av.
Beloppet  skall  täcka  kostnaderna  om
vissa åtgärder visar sig vara dyrare än
planerat, om delar av åtgärdsprogrammet
måste vidtas tidigare än beräknat eller
om   realräntan  visar  sig  ha   varit
överskattad.        Storleken        av
säkerhetsbeloppet är  beroende  av  den
riskvärdering   som  görs   vid   olika
tidpunkter.  Tilläggsbeloppet  fördelas
ut  på  tillståndshavarna  på  liknande
sätt   som  den  årliga  avgiften   och
grundbeloppet.
I  motion  1995/96:N14 (c) anförs  att
den   föreslagna   modellen   inte   är
förenlig   med  försiktighetsprincipen.
Vidare   gäller   att  det   föreslagna
garantisystemet    leder    till    att
kraftföretagen    låser    upp     sina
tillgångar  som  säkerhet   för   dessa
garantier.     Detta     medför     att
tillgångarna inte kan nyttjas för andra
dndamål  som  kommer att bli  aktuella,
t.ex.  som säkerheter vid investeringar
relaterade    till    förnyelsen     av
energisystemet.  I  motionen   hänvisas
också  till  Centerpartiets uppfattning
att kraftföretagens samtliga tillgångar
skall  ingå som säkerhet när det gäller
ansvar   enligt   atomansvarighetslagen
(1968:45).         Det         aktuella
finansieringssystemet   skall    enligt
motionärerna    bygga     enbart     på
fondavsättningar  som  skall  vara   av
sådan omfattning att de också täcker de
i        propositionen       föreslagna
säkerhetsbeloppen I och II.
Enligt   vad   som   sägs   i   motion
1995/96:N13 (mp) vore en mer  försiktig
framtidsuppfattning på sin  plats,  vad
gäller fredliga förhållanden och stabil
ekonomisk  tillväxt, när  ett  garanti-
och säkerhetssystem skall utarbetas. De
ställda    säkerheterna   bör,    anför
motionärerna, grundas på bedömningar på
den  ekonomiska säkerhetsmarknaden  och
inte på politiska bedömningar.
I  motion 1994/95:N447 (c) påpekas att
det  kan uppstå ett ekonomiskt glapp  i
finansieringshänseende i dels det  fall
då  ett kärnkraftverk stängs innan  det
aktuella  företaget  hunnit  betala  in
medel  för hanteringskostnaderna,  dels
om  kostnaderna  för avfallshanteringen
visar  sig  överstiga de  resurser  som
avgiftsvägen    betalats    in     från
kraftföretagen. Riksdagen bör mot denna
bakgrund,    menar    motionären,    ge
regeringen till känna vad som anförs  i
motionen om kraftföretagens finansiella
ansvar för avfallshanteringen.
SKB:s         beräkningar         över
rivningskostnaderna är mycket låga  vid
en  internationell  jämförelse,  hävdas
det   i   motion   1994/95:N426   (mp).
Motionärerna         anser          att
kärnkraftsbolagen skall lämna  fullgoda
säkerheter     för     de     fortsatta
förpliktelserna mot staten.
Utskottet  vill framhålla att  det  av
regeringen framlagda förslaget  innebär
en   skärpning  av  reaktorinnehavarnas
finansiella  ansvar  för  kärnavfallet.
Utskottet   avvisar   förslagen    till
riktlinjer   som  framförs   i   motion
1995/96:
N14  (c)  med innebörd att det aktuella
garantisystemet enbart skulle bygga  på
fondavsättningar.    Med    regeringens
förslag         tydliggörs          för
reaktorinnehavarna och  kraftföretagens
ägare  att  staten  pålägger  dem   ett
åtagande  att  ta  ett  kostnadsmässigt
ansvar  för kärnkraftens restprodukter.
Att  bygga  vidare på dagens system  är
inte  en framkomlig väg. Avgifterna  är
mycket  svåra  att beräkna  med  hänsyn
till      de      osäkerheter       som
kostnadskalkylerna med nödvändighet  är
behäftade   med.   Om  fonderingen   är
otillräcklig    vid    ej    förutsedda
händelser, leder detta till att  staten
får  träda in och ta ett kostnadsansvar
för  avfallshanteringen. Kostnaden  för
staten  blir  i  sådana fall  svår  att
finansiera.   Detta   är   i    rådande
statsfinansiella läge inte  en  lämplig
lösning på problemet.
De  farhågor  som förs  till  torgs  i
nyssnämnda   motion  om   att   ställda
säkerheter  skulle påverka  utbyggnaden
av   alternativ  energiproduktion   kan
utskottet heller inte ansluta sig till.
Utbyggnaden    av    den    alternativa
elproduktionen styrs primärt av utbudet
och efterfrågan på elmarknaden, dvs. de
förväntningar som finns på marknaden av
den   framtida  avkastningen  av  sådan
produktion.  Den  av riksdagen  nyligen
beslutade   elmarknadsreformen   (prop.
1994/95:222, bet. 1995/96:NU1)  innebär
att  sådana  förväntningar  kommer  att
vara bestämmande för möjligheterna  att
erhålla  kapital  för  investeringar  i
alternativ  energiproduktion  i   högre
grad   än   sänkta  belåningsvärden   i
kraftföretagens tillgångar  till  följd
av   att   de   ingår   som   generella
säkerheter för avfallshanteringen.
Det  som  vidare framförs  i  motion
1995/96:N14        (c)         angående
reaktorinnehavarnas    ansvar    enligt
atomansvarighetslagen saknar  utskottet
i   detta   sammanhang  anledning   att
närmare  beröra. I den lagen  återfinns
bestämmelser   om   reaktorinnehavarnas
ansvar vid stora olyckor i samband  med
energiproduktion  med kärnkraft.  Detta
är  en  fråga som i sak inte har  något
samband  med  det bakomliggande  syftet
för  den  administrativa reglering  som
finansieringslagen är ett uttryck för.
Vad   gäller   de   övriga   i   detta
sammanhang    aktuella   yrkandena    i
motionerna   1994/95:N426   (mp)    och
1995/96:N13  (mp) anser  utskottet  att
regeringens  förslag  innebär  en   god
hantering  av  de  osäkerheter  som  av
naturliga skäl finns i denna fråga, med
avseende på den långa tidshorisont  som
det   rör  sig  om.  Enligt  utskottets
uppfattning  bör riksdagen inte  uttala
sig    om    vilka    beräkningar    av
rivningskostnaderna  som  är  de   mest
korrekta att kalkylera med. Denna fråga
är konstitutionellt överlämnad till SKI
att  närmare  hantera och finna  svaren
på.   Vad   slutligen   gäller   motion
1994/95:N447  (c)  gör  utskottet   den
bedömningen  att  regeringens   förslag
ligger i linje med det yrkande som  där
framförs.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga i denna del berörda motioner.

Realräntans storlek

Med realränta avses den förräntning som
erhålls   sedan  hänsyn   tagits   till
inflationstakten.    I    propositionen
framhålls  att storleken på realräntan,
dvs. de ränte- och inflationsantaganden
som  kan  göras för tiden fram till  år
2060,  självfallet är av stor betydelse
när    det    gäller   bidraget    till
finansieringen    av    de     framtida
utbetalningarna.    Avkastningen     på
fonderade   medel   kan   under   olika
realränteantaganden beräknas svara  för
mellan en fjärdedel och hälften av  det
framtida kapitalbehovet.
SKI     tillämpar    för    närvarande
antagandet  att den reala  avkastningen
för  perioden fram till år 2050  uppgår
till  2,5 % per år. Regeringen anger  i
propositionen   för   sin   del   ingen
uppfattning          om          vilket
realränteantagande   som    bör    vara
styrande   för  fondförvaltningen.   Av
propositionen        framgår        att
Kärnavfallsfonden årligen  skall  lämna
en  rekommendation till SKI  om  vilket
realränteantagande som bör användas vid
avgiftsberäkningen.
I två motioner - 1994/95:N426 (mp) och
1995/96:N13 (mp) - framförs krav på att
den   realränta  som  avgiftssättningen
skall basera sig på skall vara 0 %.  De
skäl  som  motionärerna anför som  stöd
för  denna ståndpunkt är dels  att  man
inte  kan  vara säker på att realräntan
kommer  att  vara  positiv  under   den
aktuella  tidsperioden,  dels  att  det
måste  undvikas  att  kraftföretagen  i
syfte    att    vinna    ränteinkomster
uppskjuter         åtgärder         för
omhändertagandet   av   avfallet.   Att
beräkningen av avgiftens storlek  skall
baseras  på  en realränta på  0  %  bör
skrivas    in   i   finansieringslagen,
föreslår motionärerna.
Enligt beräkningar som SKI har gjort i
samband   med   sin   skrivelse    till
regeringen  angående  avgifter  för  år
1996  (SKI rapport 1995:52) skulle  den
genomsnittliga  avgiften  behöva  stiga
från  dagens 1,9 öre till 4,8  öre  per
kWh om realräntan sattes till 0 %.
Utskottet delar inte de farhågor som
framförs i de nu berörda motionerna.
Under perioden 19831994 har den
genomsnittliga reala avkastningen på
fondmedlen uppgått till 4,1 %. Som
tidigare nämnts tillämpar SKI för
närvarande ett antagande om en
realränta på 2,5 %. Utskottet finner
det vidare överdrivet att
kraftföretagen skulle avstå från att
vidta erforderliga förberedelseåtgärder
i syfte att vinna ränteinkomster. I det
basscenario som ligger till grund för
nuvarande avgiftsberäkningar är de
framtida kostnaderna fördelade per år
på ett sådant sätt att avfallet i sin
helhet skall vara omhändertaget år
2060. Med det anförda avstyrker
utskottet de aktuella yrkandena i här
berörda motioner.

Beräkning av avgiftens storlek

Som    tidigare    nämnts    fastställs
avgiftens storlek årligen av regeringen
efter  förslag av SKI. Till  grund  för
SKI:s           förslag          ligger
kostnadsberäkningar utförda av SKB.
De  faktorer som påverkar  den  årliga
avgiftens  storlek  och  det   framtida
avgiftsbehovet är - förutom realräntans
storlek       -      den      nuvarande
fondbehållningen,      de      framtida
kostnaderna   och   storleken   på   de
framtida  elleveranserna.  I  nuvarande
avgiftsberäkningssystem    ingår    ett
påslag  för osäkra kostnader.  I  SKI:s
skrivelse    till   regeringen    inför
fastställandet av avgiften för år  1996
uppgår  detta påslag till i  genomsnitt
27  %.  De  framtida kostnaderna  skall
beräknas   efter   den   mängd   använt
kärnbränsle  och  kärnavfall  m.m.  som
genereras vid drift av reaktorerna i 25
år (intjänandetiden), eller om reaktorn
går  mer än 25 år, den avfallsmängd som
då producerats.
Enligt  den  nu aktuella propositionen
är  metoden  för  att  räkna  fram  och
sättet att formellt bestämma den årliga
avgiften   oförändrad,   utom   i   två
avseenden. Regeringens förslag  innebär
att  avgiftssystemet  renodlas  så  att
något    påslag   för    osäkerhet    i
beräkningarna inte längre skall  göras.
I  stället skall osäkerheten täckas  av
de  föreslagna garantibeloppen,  vilket
utskottet   har   behandlat    i    det
föregående.  Den andra nyheten  är  att
till avgiftsunderlaget skall föras även
kostnaderna   för   Statens   råd   för
kärnavfallsfrågor    (KASAM),    liksom
statens,        kommunernas         och
reaktorinnehavarnas    kostnader    för
information till allmänheten  i  frågor
som rör hantering och slutförvaring  av
använt kärnbränsle och kärnavfall.
I  motionerna  1994/95:N426  (mp)  och
1995/96:N13  (mp)  yrkas  på  att   den
aktuella  avgiften skall höjas  till  5
öre per kWh. Enligt motionärerna är det
nödvändigt att det snabbt byggs upp ett
kapital          som          möjliggör
direktfinansiering av  hela  den  fasta
och  rörliga kostnaden för etablerandet
av  ett  slutförvar för  avfallet  samt
kostnaderna     för    rivningen     av
kärnkraftverken. De 16 miljarder kronor
som   i   dagsläget  är  fonderade   är
otillräckliga  om  kärnkraften   snabbt
skulle behöva avvecklas, anförs  det  i
den sistnämnda motionen. Där framställs
också ett yrkande om att avgiften  inte
bör baseras på en längre drifttid än 25
år.
Utskottet vill anföra följande med
anledning av de här aktuella motions-
yrkandena. Enligt finansieringslagen
ankommer det, som tidigare redovisats,
på regeringen att fastställa den
aktuella avgiftens storlek med
utgångspunkt från i lagen angivna
riktlinjer för avgiftsuttaget.
Riksdagen saknar alltså anledning att
närmare behandla frågan om nivån på
avgiften. Vad som redovisas i
propositionen om beräkningen av
avgiften har utskottet inget att erinra
emot. Med det anförda avstyrks
motionerna 1994/95:
N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) i här
berörda delar.

Information angående slutförvaringen av
använt kärnbränsle

Kommuner,         sakägare          och
miljöorganisationer måste  få  stöd  ur
Kärnavfallsfonden                   för
kompetensuppbyggnad                 och
tillhandahållande     av      oberoende
expertis,   anförs   det    i    motion
1995/96:N13  (mp). Detta är  nödvändigt
för  att  det  skall  säkerställas  att
opartisk information kan tas fram inför
diskussioner   om  slutförvaringen   av
kärnavfall. Motionärerna hävdar att det
finns  flera  aktuella exempel  på  att
staten  och  kommuner har gått  ut  med
information   som   inte   kan    anses
opartisk.   Inför  folkomröstningen   i
Storuman     om     lokalisering     av
kärnavfallslager  valde  kommunen   att
popularisera  information  från  SKB  i
stället för att ge allmänheten opartisk
information, heter det i motionen.
I  denna  fråga  får utskottet  anföra
följande.  I förhållande till nuvarande
lydelse  av  finansieringslagen  införs
med regeringens förslag bestämmelser om
att   medel  ur  Kärnavfallsfonden  får
användas  för informationsinsatser  som
riktar   sig   till   allmänheten.   De
kostnader som staten, kommunerna  eller
reaktorinnehavarna har för  information
till  allmänheten  i  frågor  som   rör
hantering  och slutförvaring av  använt
kärnbränsle och kärnavfall  får  täckas
från  Kärnavfallsfonden.  Avsikten   är
inte  att  t.ex.  organisationer  skall
kunna  erhålla medel för att  informera
om     kärnavfallsfrågor.    För    att
kommunerna     skall    kunna     lämna
information måste de följa  och  bedöma
frågor  om slutförvar. Utskottet  anser
att   det   av  motionärerna   utpekade
behovet av oberoende expertis som skall
bistå  med  alternativa  bedömningar  i
förhållande till dem som tillhandahålls
av den aktuella kommunen, får framföras
i  dialog med den berörda kommunen inom
ramen   för  den  normala  demokratiska
processen.       Enligt      utskottets
uppfattning  är det inte  lämpligt  att
medel ur Kärnavfallsfonden används  för
opinionsbildande verksamhet.
Med det anförda  avstyrker utskottet
ifrågavarande motionsyrkande.

Regeringens lagförslag

Med  hänvisning till vad som anförts  i
de  olika  avsnitten i  det  föregående
tillstyrker    utskottet    regeringens
förslag    om    ändringar    i    dels
finansieringslagen,                dels
Studsvikslagen.   I   sistnämnda    lag
föreslår  dock utskottet  att  lydelsen
ändras så att den blir likalydande  med
motsvarande        bestämmelse        i
finansieringslagen     (1     a     §).
Förändringen innebär att orden  Statens
kärnkraftinspektion  byts ut mot  orden
 den     myndighet    som    regeringen
bestämmer  i 3 § andra stycket.

Övriga frågor

Metod för slutförvaringen av använt
kärnbränsle

Med  hänvisning  till vad  som  sägs  i
propositionen  (s. 24) om  tillslutning
av   slutförvaret  påpekas   i   motion
1995/96:N11          (kds)          att
slutförvaringsmetoden  ännu   inte   är
bestämd. Om i stället för den metod som
nu  närmare  studeras,  och  på  vilken
avgiftsuttaget   baseras,   väljs   ett
alternativ  med  fortsatt  förvar   med
möjlighet   att   komma   åt   avfallet
påverkas   basscenariot   och    därmed
grunderna     för    avgiftssättningen,
framhåller  motionären. Han  menar  att
det   inte   nu  finns  anledning   att
spekulera i slutförvaringsmetod.
Enligt  utskottets uppfattning utpekas
inte  i  propositionen  någon  särskild
slutförvaringsmetod   som   grund   för
kostnadsberäkningen                   i
avgiftsunderlaget.     Det     slutliga
ställningstagandet till hur det använda
kärnbränslet   skall   förvaras   måste
baseras  på  ett grundligt  forsknings-
och  utvecklingsarbete. Det  är,  menar
utskottet,  av väsentlig betydelse  att
detta  arbete bedrivs utan låsningar  i
något   avseende.   Kärnkraftsföretagen
skall   vart  tredje  år  utforma   ett
allsidigt   program  för  den   berörda
forsknings-                         och
utvecklingsverksamheten.     Programmet
skall   inkludera   redovisningar    av
alternativa       hanterings-       och
förvaringsmetoder.
Med  det  anförda avstyrker  utskottet
motion 1995/96:N11 (kds) i här ak-tuell
del.

Utbetalning av medel

I  motion 1994/95:N426 (mp) påpekas att
Riksrevisionsverket  (RRV)  har  riktat
anmärkningar   mot   SKI    för    dess
förtidsutbetalningar   till   SKB    ur
avfallsfonden. Motionärerna  anser  att
utbetalningar  till SKB i  stället  för
som  nu  i förväg skall ske i efterhand
för  de uppgifter som sammanfaller  med
företagens åtaganden.
De   avgifter  som  reaktorinnehavarna
inbetalar   sätts  in,   som   tidigare
redovisats,  på  räntebärande  konto  i
Riksbanken  och  fonderas.  Enligt  den
finansieringsförordning  (1981:671)   i
vilken   bestämmelser   om   in-    och
utbetalning  från fonden  finns,  skall
avgifter  inbetalas kvartalsvis  senast
en  månad efter varje kvartals  utgång,
medan utbetalning av avgiftsmedel  sker
förskottsvis    för   varje    kvartal.
Utbetalning  sker  efter   en   årligen
upprättad betalningsplan till  SKB  som
på  betalningsdagen för pengarna vidare
till varje kraftföretags eget konto.  I
den   aktuella  revisionsrapporten   (F
1993:   30)  kritiserade  RRV  att   de
räntevinster  som  systemet   genererar
tillfaller  kraftföretagen   och   inte
fonden     därför    att     vedertagna
kassahållningsprinciper  inte  iakttas.
RRV:s  slutsats var att om  reglerna  i
förordningen ändrades så att avgifterna
i  stället togs in i förskott  och  att
utbetalningarna     verkställdes      i
efterhand   skulle   räntevinster    på
hundratals  miljoner kronor  för  tiden
fram  till  år  2010  kunna  uppnås.  I
rapporten hävdar RRV att fonden  mellan
eren 1982 och 1993 gått miste om mellan
1,2   och   2,9  miljarder   kronor   i
uteblivna  räntevinster till  följd  av
att   felaktiga  betalningsrutiner  har
tillämpats.
RRV:s    rapport   är   i   sammandrag
återgiven    i    en    bilaga     till
propositionen. Däremot kommenteras inte
RRV:s    slutsatser   i   de   aktuella
förslagsdelarna i propositionen.
Enligt  utskottets  bedömning  belyser
RRV:s synpunkter i frågan värdet av  en
god   kassahållning  av  de  medel  som
förvaltas inom ramen för avgiftsfonden.
Det är dock inte en fråga för riksdagen
att ta ställning till rutinerna för in-
och  utbetalning av de aktuella medlen.
Utskottet        förutsätter        att
Kärnavfallsfonden kommer att tillse att
fondmedlen  förvaltas på ett  effektivt
sätt även i det nu aktuella avseendet.
Med  det  anförda avstyrker  utskottet
det    berörda   yrkandet   i    motion
1994/95:N426 (mp).

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande förvaltningen  av
fondmedlen
att    riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:N426  yrkande 3, 1995/96:  N11
yrkandena 2 och 3 och 1995/96:N12,
res.  1   (m,kds)
2.  beträffande  säkerheter  för
täckande av framtida kostnader
att    riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:N426   yrkande   4,   1994/95:
N447,   1995/96:N13  yrkande   5   och
1995/96:N14,
res. 2 (c)
res. 3 (mp)
3.    beträffande    realräntans
storlek
att    riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:N426  yrkande 2  och  1995/96:
N13 yrkandena 1 och 2,
res. 4 (mp)
4.  beträffande  beräkning  av
avgiftens storlek
att    riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:N426  yrkande 1  och  1995/96:
N13 yrkandena 3, 4 och 7,
res. 5 (c)  -  villk. res. 2
res. 6 (mp)
5.   beträffande   information
angående  slutförvaringen  av   använt
kärnbränsle
att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:N13 yrkande 6,
res. 7 (mp)
6.    beträffande    regeringens
lagförslag
att  riksdagen antar de i  proposition
1995/96:83 framlagda förslagen till
aaa)   lag   om  ändring   i   lagen
(1992:1537)    om   finansiering    av
framtida    utgifter    för     använt
kärnbränsle m.m.,
b)    lag   om   ändring   i   lagen
(1988:1597)    om   finansiering    av
hanteringen   av   visst   radioaktivt
avfall m.m., dock med ändring att i  3
§   andra   stycket   orden    Statens
kärnkraftinspektion   skall  bytas  ut
mot    orden    den   myndighet    som
regeringen bestämmer ,
res.  8   (m,kds)  -  villk.res. 1
res. 9 (c)  -  villk.  res.  2 och 5
res. 10  (mp) - villk. res 3, 4, 6 eller 7
7.    beträffande   metod    för
slutförvaringen       av        använt
kärnbränsle
att    riksdagen    avslår    motion
1995/96:N11 yrkande 1,
8.  beträffande  utbetalning  av
medel
att     riksdagen    avslår     motion
1994/95:N426 yrkande 5.
res. 11 (mp)

Stockholm den 7 december 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I   beslutet  har  deltagit:   Birgitta
Johansson   (s),  Karin  Falkmer   (m),
Reynoldh  Furustrand (s), Mats Lindberg
(s),   Bo   Bernhardsson  (s),   Sylvia
Lindgren (s), Chris Heister (m), Barbro
Andersson  (s),  Lennart  Beijer   (v),
Marie  Granlund (s), Ola Karlsson  (m),
Eva  Goës  (mp), Göran Hägglund  (kds),
Laila  Bäck  (s),  Sten  Tolgfors  (m),
Roland  Larsson (c) och Torsten Gavelin
(fp).

Reservationer

1. Förvaltningen av fondmedlen (mom. 1)

Karin  Falkmer (m), Chris Heister  (m),
Ola  Karlsson (m), Göran Hägglund (kds)
och Sten Tolgfors (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 6 med  Utskottet vill 
och slutar  på s. 7 med  även det  bort
ha följande lydelse:
Utskottet har svårt att finna  logiken
i  regeringens förslag i denna del. Här
tillsattes    med   vällovligt    syfte
Kärnbränslefondsutredningen med uppdrag
att  göra  en  översyn av den  aktuella
kapitalförvaltningen. Efter ca ett  års
arbete   lägger  så  utredningen   fram
förslag  om  bildande  av  en  särskild
myndighet  -  Kärnavfallsfonden  -  som
skall   ges   rätt   till   en   friare
placeringspolitik  för  att   därigenom
tillförsäkra   fondmedlen   en    högre
avkastning  än vad som är  möjligt  för
närvarande.   Regeringen  instämmer   i
utredningens  förslag  om  bildande  av
denna  fond, som skall ges  ansvar  för
förvaltningen av de inbetalade  medlen.
Men  - och här upphör plötsligt logiken
i  regeringens förslag -  fonden  skall
kunna placera medlen enbart på konto  i
Riksgäldskontoret. En sådan omflyttning
av  fondmedlen hade inte behövt föregås
av    det    omfattande   arbete    som
Kärnbränslefondsutredningen lagt ned på
frågan.  Det  nu aktuella  förslaget  i
propositionen  synes  endast   ha   som
utgångspunkt   att  regeringen,   efter
omflyttningen   av   fondmedlen,   vill
uppvisa     ett    minskat     statligt
upplåningsbehov  framöver.  Med  hänsyn
till   vad   som  sägs   i   den   s.k.
tillväxtpropositionen om att  förslaget
också   leder  till  en  minskning   av
statsskulden vill utskottet understryka
att  fondmedlen inte kan användas  till
något  annat ändamål än att  finansiera
omhändertagandet av kärnavfallet.
Av   det   sagda  torde   framgå   att
utskottet - i linje med vad som  anförs
i   motionerna  1995/96:N12   (m)   och
1995/96:N11  (kds)  -  inte  kan  godta
regeringens         förslag         att
Kärnavfallsfondens medel skall placeras
i Riksgäldskontoret. Utskottet förordar
i  stället  en  fri placeringsrätt  för
fondens  tillgångar inom de  ramar  som
Kärnbränslefondsutredningen    utpekade
och  som återfinns i det lagförslag som
utredningen lade fram i sitt betänkande
(SOU 1994:107). Enligt detta alternativ
kan  fonden  bygga upp  en  långsiktig,
diversifierad  portfölj,   vilket   kan
bedömas ge den bästa avkastningen  till
lägsta motsvarande risk. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om
ändrade      placeringsregler       för
Kärnavfallsfonden i enlighet med det nu
sagda.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna    1995/96:N12    (m)    och
1995/96:N11  (kds)  i  berörda   delar.
Härav  följer  att utskottet  avstyrker
motion  1994/95:N426 (mp) i motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:
1.  beträffande  förvaltningen
av fondmedlen
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:N11 yrkandena 2 och
3 och 1995/96:N12 och med avslag på
motion 1994/95:N426 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

2. Säkerheter för täckande av framtida
kostnader (mom. 2)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 8 med  Utskottet vill 
och   slutar  på  s.  9  med    berörda
motioner  bort ha följande lydelse:
Enligt     utskottets    mening     är
regeringens förslag inte förenligt  med
försiktighetsprincipen.
Finansieringssystemet  bör   bygga   på
enbart fondavsättningar enligt gällande
beräkningsmodeller.   Utskottet    vill
instämma  i de farhågor som framförs  i
motion   1995/96:N14   (c)   för    att
kraftföretagen med regeringens  förslag
om  garantier låser upp sina tillgångar
i  de  säkerhetsbelopp som  föreslås  i
propositionen   på  sådant   sätt   att
investeringar       i        alternativ
energiproduktion     försvåras.     Det
garantisystem som regeringen föreslår i
propositionen   bör   därför,    enligt
utskottets  uppfattning,  ersättas  med
enbart                fondavsättningar.
Fondavsättningarna skall vara av  sådan
omfattning   att   de   täcker   de   i
propositionen                föreslagna
säkerhetsbeloppen I och  II.  Utskottet
ansluter sig också till den uppfattning
som  redovisas i nämnda motion  om  att
kraftföretagens   samtliga   tillgångar
skall    inräknas   när   det    gäller
utkrävande av det finansiella  ansvaret
enligt           atomansvarighetslagens
bestämmelser. Med hänvisning  till  det
anförda  bör regeringen återkomma  till
riksdagen   med   förslag   till    nya
riktlinjer för säkerheter för att täcka
framtida         kostnader          för
avfallshanteringen i enlighet  med  här
berörda yrkanden.
Med det nu sagda tillstyrker utskottet
motion 1995/96:N14 (c) och avstyrker de
berörda    yrkandena    i    motionerna
1994/95:N447 (c), 1994/95:
N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp).
dels att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:
2.   beträffande  säkerheter   för
täckande av framtida kostnader
att   riksdagen  med   bifall   till
motion  1995/96:N14 och  med  avslag
på  motionerna 1994/95:N426  yrkande
4,   1994/95:N447  och   1995/96:N13
yrkande   5   som  sin  mening   ger
regeringen till känna vad  utskottet
anfört.
3. Säkerheter för täckande av framtida
kostnader (mom. 2)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 8 med  Utskottet vill 
och   slutar  på  s.  9  med    berörda
motioner   bort ha följande lydelse:
Utskottet  vill  understryka  det  som
anförs  i motion 1994/95:N426  (mp)  om
att ägarna till kärnkraftsbolagen skall
lämna   garantier  för  sina  fortsatta
förpliktelser  mot  staten  genom   ett
system    med    fullgoda   säkerheter.
Utskottet  anser  att  regeringen   bör
göras    uppmärksam   på   att    SKB:s
beräkningar över rivningskostnaderna är
mycket   låga   vid  en  internationell
jämförelse.   Likaså   vill   utskottet
instämma  i  det  som  sägs  i   motion
1995/96:N13  (mp)  om att  säkerheterna
bör   sättas   mycket  högt   redan   i
utgångsläget.  Dessa  säkerheter  skall
vara     bestämda    från    ekonomiska
utgångspunkter   och    inte    utifrån
politiska  bedömningar. Regeringen  bör
därför  återkomma  till  riksdagen  med
förslag   till   nya   riktlinjer   för
säkerheter   för  att  täcka   framtida
kostnader   för  avfallshanteringen   i
enlighet med här berörda yrkanden.
Med  hänvisning  till  det  anförda
tillstyrker    utskottet     motionerna
1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13  (mp)
i  aktuella  delar.  Det  sagda  ligger
också i linje med vad som sägs i motion
1994/95:N447  (c). Utskottet  avstyrker
däremot motion 1995/96:N14 (c).
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2.   beträffande  säkerheter   för
täckande av framtida kostnader
att   riksdagen  med   bifall   till
motionerna  1994/95:N426  yrkande  4
och   1995/96:N13  yrkande  5,   med
anledning  av  motion 1994/95:  N447
och    med    avslag    på    motion
1995/96:N14  som  sin   mening   ger
regeringen till känna vad  utskottet
anfört.
4. Realräntans storlek (mom. 3)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på  s.  10  som  börjar med   Utskottet
delar   slutar  med  berörda  motioner 
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de farhågor  som
framförs  i  motionerna  1994/95:  N426
(mp)  och  1995/96:N13  (mp).  För  den
långa  tidsperiod det är fråga  om  kan
det inte garanteras att realräntan blir
positiv.  Ett antagande om  en  positiv
realränta  har också den effekten,  att
ju längre det slutliga omhändertagandet
av kärnavfallet skjuts upp desto mindre
medel  behöver  betalas  in.   För  att
motverka ett sådant beteende och  lägga
en grund för en snabbare fonduppbyggnad
via   höjda   avgifter  bör  realräntan
sättas till 0 %. Utskottets uppfattning
är  att  regeringen bör återkomma  till
riksdagen   med  förslag   till   sådan
ändring   av   finansieringslagen   med
innebörd att en realränta om 0 %  skall
tillämpas.  Med  det sagda  tillstyrker
utskottet här berörda mo-tionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under  3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande realräntans storlek
att   riksdagen  med   bifall   till
motionerna  1994/95:N426  yrkande  2
och  1995/96:N13 yrkandena 1  och  2
som  sin mening ger regeringen  till
känna vad utskottet anfört.
5. Beräkning av avgiftens storlek (mom.
4)

Under  förutsättning  av  bifall   till
reservation 2

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på  s.  11  som  börjar med   Utskottet
vill   och  slutar med  berörda  delar 
bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avvisat
regeringens  förslag om säkerheter  för
täckande  av  framtida  kostnader.  Det
föreslagna garantisystemet bör ersättas
med   enbart  fondavsättningar.   Denna
förändring av förslaget i propositionen
innebär  att  också  riktlinjerna   för
beräkningen av avgiftens storlek  måste
justeras i enlighet härmed.
I   övrigt   finner   utskottet   inte
anledning  till någon erinran  mot  vad
som   redovisas   i  propositionen   om
beräkningen  av avgiften. Som  tidigare
nämnts  ankommer det på regeringen  att
fastställa   avgiftens   storlek    med
utgångspunkt  från  angivna  riktlinjer
för  avgiftsuttaget.  Riksdagen  saknar
alltså  anledning att närmare  behandla
frågan  om nivån på avgiften.  Med  det
anförda       avstyrks       motionerna
1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13  (mp)
i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   beräkning   av
avgiftens storlek
att   riksdagen   med   avslag    på
motionerna  1994/95:N426  yrkande  1
och  1995/96:N13 yrkandena 3, 4  och
7  som  sin  mening  ger  regeringen
till känna vad utskottet anfört.
6. Beräkning av avgiftens storlek (mom.
4)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på  s.  11  som  börjar  med  Utskottet
vill   och  slutar med  berörda  delar 
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det som  anförs  i
motionerna   1994/95:N426   (mp)    och
1995/96:N13 (mp) beträffande  avgiftens
storlek   och   utgångspunkterna    för
beräkningen av denna, visar på  en  rad
allvarliga   brister  när   regeringens
förslag  till  ändrad  finansieringslag
skall    tillämpas.   Det    föreslagna
systemet  leder till att  alltför  låga
avgifter  uttas  av  kraftföretagen   i
förhållande  till de  kostnader  som  i
verkligheten  kommer  att  uppstå   när
kärnkraftsavfallet skall tas om hand. I
än  högre  grad  gäller  detta  vid  en
förtida   avveckling  av   kärnkraften.
Utskottet  anser därför att en  höjning
av      avgiftsuttaget       i      den
storleksordning  som  anges  i  de  här
aktuella  motionerna - till 5  öre  per
kWh  -   är  nödvändig  och  menar  att
regeringen   bör   beakta   detta   vid
fastställandet av avgiften för år 1996.
Utskottet vill i detta sammanhang också
invända    mot    att   regeringen    i
propositionen utpekar att en  driftstid
överstigande       25       år       av
kärnkraftsreaktorerna skulle kunna vara
möjlig. Detta strider enligt utskottets
uppfattning mot resultatet av 1980  års
folkomröstning     om      kärnkraften.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med  förslag  till nya  riktlinjer  för
avgiftssättningen  i enlighet  med  här
berörda yrkanden.
Med  ett  uttalande  av  riksdagen   i
enlighet  med  det  nu  sagda  blir  de
aktuella    yrkandena   i    motionerna
1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13  (mp)
helt eller väsentligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:
4.    beträffande   beräkning   av
avgiftens storlek
att   riksdagen  med   bifall   till
motion 1995/96:N13 yrkandena  3  och
7  och  med  anledning av motionerna
1994/95:N426    yrkande    1     och
1995/96:N13  yrkande   4   som   sin
mening  ger  regeringen  till  känna
vad utskottet anfört.
7. Information angående slutförvaringen
av använt kärnbränsle (mom. 5)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på  s. 11 som börjar med  I denna   och
slutar        med         ifrågavarande
motionsyrkande    bort   ha    följande
lydelse:
Utskottet  delar  den uppfattning  som
framförs i motion 1995/96:N13  (mp)  om
att    också   berörda   sakägare   och
miljöorganisationer bör kunna  få  stöd
ur   Kärnavfallsfonden  i   syfte   att
säkerställa   kompetensuppbyggnad   och
opartisk information inför diskussioner
om   slutförvaringen   av   kärnavfall.
Lokalbefolkningen,     sakägare     och
miljöorganisationer har  behov  av  att
för  en  miljökonsekvensbeskrivning  få
stöd  av  oberoende expertis. Utskottet
instämmer     i    att     medel     ur
Kärnavfallsfonden  bör  kunna  användas
för  att finansiera sådan, ofta dyrbar,
expertis. Regeringen bör återkomma  med
förslag   till   de  lagändringar   som
erfordras  för  att dessa utbetalningar
skall kunna genomföras.
Med  det anförda tillstyrker utskottet
motion  1995/96:N13 (mp) i  här  berörd
del.
dels att utskottets hemställan under  5
bort ha följande lydelse:
5.     beträffande     information
angående  slutförvaringen av  använt
kärnbränsle
att   riksdagen  med   bifall   till
motion  1995/96:N13  yrkande  6  som
sin   mening  ger  regeringen   till
känna vad utskottet anfört.
8. Regeringens lagförslag (mom. 6)

Under  förutsättning  av  bifall   till
reservation 1

Karin  Falkmer (m), Chris Heister  (m),
Ola  Karlsson (m), Göran Hägglund (kds)
och Sten Tolgfors (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som   börjar   på  s.   11   med    Med
hänvisning   och slutar på  s.  12  med
 andra   stycket   bort   ha   följande
lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts  i
det  föregående angående  förvaltningen
av   fondmedlen   avstyrker   utskottet
regeringens förslag till lagändringar i
propositionen. Regeringen bör återkomma
med ett reviderat lagförslag i enlighet
med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6.     beträffande     regeringens
lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels  som  sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
9. Regeringens lagförslag (mom. 6)

Under  förutsättning  av  bifall   till
reservationerna 2 och 5

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som   börjar   på  s.   11   med    Med
hänvisning   och slutar på  s.  12  med
 andra   stycket   bort   ha   följande
lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts  i
det   föregående   om  säkerheter   för
täckande av framtida kostnader  och  om
beräkning    av    avgiftens    storlek
avstyrker utskottet regeringens förslag
till   lagändringar  i   propositionen.
Regeringen   bör  återkomma   med   ett
reviderat lagförslag i enlighet med vad
utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6.     beträffande     regeringens
lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels  som  sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
10. Regeringens lagförslag (mom. 6)

Under  förutsättning  av  bifall   till
reservation 3, 4, 6 eller 7

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som   börjar   på  s.   11   med    Med
hänvisning   och slutar på  s.  12  med
 andra   stycket   bort   ha   följande
lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts  i
det   föregående  avstyrker   utskottet
regeringens förslag till lagändringar i
propositionen. Regeringen bör återkomma
med ett reviderat lagförslag i enlighet
med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under  6
bort ha följande lydelse:
6.     beträffande     regeringens
lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels  som  sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
11. Utbetalning av medel (mom. 8)

Eva Goës (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på   s.   13  som  börjar  med   Enligt
utskottets   och  slutar  med    motion
1994/95:N426  (mp)   bort  ha  följande
lydelse:
De  synpunkter  som  RRV  framfört  på
kassahållningen   i    den    nuvarande
avfallsfonden  visar att kraftföretagen
gjort  oskäliga räntevinster till följd
av  felaktiga utbetalningsrutiner  från
SKI:s   sida.   Utskottet   anser   att
regeringen   i  propositionen   närmare
borde   ha  kommenterat  den  framförda
kritiken    från   RRV:s    sida.    De
möjligheter som kraftföretagen på detta
sätt  har  vunnit  att  hitta  lämpliga
placeringar  av  fondmedlen  till   god
avkastning strider principiellt mot den
placeringspolitik som statsmakterna har
bestämt.    Det    bör    ankomma    på
Kärnavfallsfonden   att   tillse    att
fondmedel   ej   utbetalas    på    ett
ineffektivt    sätt   med    åtföljande
ränteförluster.   Vad   utskottet   här
anfört bör riksdagen som sin mening  ge
regeringen till känna.
Med  det  sagda tillstyrker  utskottet
motion  1994/95:N426 (mp) i här aktuell
del.
dels att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8.   beträffande  utbetalning   av
medel att riksdagen med bifall  till
motion  1994/95:N426 yrkande  5  som
sin   mening  ger  regeringen   till
känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m.

2. Förslag till lag om ändring av lagen
(1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m.

Innehållsförteckning

Ärendet                               1
Sammanfattning                        1
Propositionen                         2
Motionerna                            2
Utskottet                             3
Bakgrund                            3
Allmänt om regeringens förslag      4

Förvaltningen av fondmedlen         5

Säkerheter  för täckande  av  framtida
kostnader                           7

Realräntans storlek                 9

Beräkning av avgiftens storlek     10

Information  angående  slutförvaringen
av använt kärnbränsle              11

Regeringens lagförslag             11

Övriga frågor                      12

Metod  för slutförvaringen av använt
kärnbränsle                      12

Utbetalning av medel             12

Hemställan                         13
Reservationer                        14
1.  Förvaltningen  av  fondmedlen  (m,
kds)                               14
2.    Säkerheter   för   täckande   av
framtida kostnader (c)             15

3.    Säkerheter   för   täckande   av
framtida kostnader (mp)            16

4. Realräntans storlek (mp)        17

5. Beräkning av avgiftens storlek (c)1
7

6.   Beräkning  av  avgiftens  storlek
(mp)                               18

7.         Information        angående
slutförvaringen av använt  kärnbränsle
(mp)                               18

8. Regeringens lagförslag (m, kds) 19

9. Regeringens lagförslag (c)      19

10. Regeringens lagförslag (mp)    20

11. Utbetalning av medel (mp)      20
Bilaga
Regeringens lagförslag  21

Gotab, Stockholm  1995