dels proposition 1995/96:83 om säkrare
finansiering av framtida kärnav-
fallskostnader m.m.,
dels fyra motioner som väckts med
anledning av propositionen,
dels två motioner från allmänna
motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag om vissa ändringar i den s.k.
finansieringslagen. Lagen ålägger
reaktorinnehavarna att täcka
kostnaderna för hanteringen av
kärnkraftens restprodukter. För detta
ändamål uttas en avgift som för
närvarande uppgår till i genomsnitt 1,9
öre per kWh. Pengarna sätts in på ett
räntebärande konto i Riksbanken. I
propositionen föreslås att
avgiftsmedlen skall överföras till en
särskild fond benämnd Kärn-
avfallsfonden och som i myndighetsform
skall svara för kapitalförvaltningen.
Fondens medel skall enligt förslaget
placeras i Riksgäldskontoret,
företrädesvis i form av real inlåning.
Avgiftsskyldigheten skall kompletteras
med ett garantisystem som innebär krav
på reaktorinnehavarna att ställa sådana
säkerheter att de kan täcka kostnaderna
för avfallshanteringen m.m. om
fonderingen enligt finansieringslagen
är otillräcklig.
Motioner med skilda krav på
förändringar av förslagen i
propositionen avstyrks av utskottet men
följs upp i reservationer med begäran
om att regeringen skall återkomma till
riksdagen med ett reviderat lagförslag.
I en reservation (m, kds) avvisas
regeringens förslag att
Kärnavfallsfondens tillgångar endast
skall få placeras i Riksgäldskontoret;
i stället efterlyses en friare
placeringspolitik. Företrädaren för
Centerpartiet framför farhågor för att
det föreslagna garantisystemet med
ställda säkerheter kan leda till ett
minskat finansiellt utrymme för att
utveckla alternativ energiproduktion,
och han anser att enbart
fondavsättningar bör tillåtas. Det
föreslagna systemet med säkerheter
accepteras däremot i en reservation
(mp), där det dock anförs att
säkerheterna bör sättas mycket högt. I
andra reservationer (mp) ställs krav på
att fondförvaltningen skall styras av
ett realränteantagande på 0 %,
samtidigt som argument framförs för att
den årliga avgiften för
reaktorinnehavarna skall höjas
kraftigt. I en annan reservation (mp)
argumenteras vidare för att även t.ex.
miljöorganisationer skall kunna erhålla
finansiellt stöd ur Kärnavfallsfonden
för informationsinsatser inför
diskussioner om slutförvaringen av
kärnavfallet.
Propositionen
I proposition 1995/96:83 föreslås att
riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om ändring i lagen (1992:1537)
om finansiering av framtida utgifter
för använt kärnbränsle m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1988:1597)
om finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m.
Lagförslagen, som granskats av
Lagrådet, återges i bilaga.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av
propositionen är följande:
1995/96:N11 av Dan Ericsson (kds) vari
yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
slutförvaringen av utbränt kärnbränsle,
2. avslår regeringens förslag att
placera Kärnbränslefondens medel hos
Riksgäldskontoret,
3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
Kärnbränslefondsutredningens förslag om
en fristående styrelse för fonden och
dess förvaltning.
1995/96:N12 av Karin Falkmer m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att
lagen om finansiering av framtida
utgifter för använt kärnbränsle m.m.
ges den utformning som föreslagits av
Kärnbränslefondsutredningen i dess
förslag till 7 ae §§.
1995/96:N13 av Birger Schlaug m.fl.
(mp) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att kalkylerna för
avfallshanteringen baseras på realränta
noll,
2. hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen om finansiering
av framtida utgifter för använt
kärnbränsle att av lagtexten framgår
att kalkylerna för avfallshanteringen
baseras på realränta noll,
3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
snabbare bygga upp Kärnavfallsfonden,
4. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
avfallsavgiften snarast bör höjas till
5 öre per kWh producerad kärnkraftsel,
5. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att de
ställda säkerheterna bör grundas på
bedömningar på den ekonomiska
säkerhetsmarknaden och inte på
politiska bedömningar,
6. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
kommuner, sakägare och
miljöorganisationer skall få stöd ur
kärnavfallsfonden för
kompetensuppbyggnad och
tillhandahållande av oberoende
expertis,
7. som sin mening ger regeringen till
känna att avgiften inte får beräknas på
en längre driftstid per reaktor än 25
år.
1995/96:N14 av Lennart Brunander m.fl.
(c) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till
sådan ändring i lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle som gäller
fondavsättning,
2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagen
(1988:1597) om finansiering av visst
radioaktivt avfall m.m.
De motioner från allmänna motionstiden
som behandlas här är följande:
1994/95:N426 av Eva Goës m.fl. (mp)
vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
avgiften till de lagstadgade fonderna
för omhändertagande av kärnkraftens
avfall fr.o.m. den 1 juli 1995 bör
höjas till 5 öre per kWh,
2. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
kalkyler för omhändertagandet av
kärnkraftens avfall skall grundas på
kalkylränta noll,
3. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
fonderade medel ej skall kunna placeras
på värdepappersmarknaden,
4. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
ägarna till kärnkraftsbolagen skall
lämna garantier för sina förpliktelser
mot staten genom ett system med
fullgoda säkerheter,
5. som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om
utbetalning av medel till SKB för dess
åtaganden, enligt vad i motionen
anförts.
1994/95:N447 av Lennart Daléus (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraftföretagens finansiella
ansvar för avfallshantering etc.
Utskottet
Bakgrund
Det nuvarande systemet för finansiering
av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. infördes år 1981 och
grundas numera på bestämmelser i dels
lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (den s.k. kärntekniklagen),
dels lagen (1992:1537) om finansiering
av framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m. (den s.k.
finansieringslagen). I kärntekniklagen
återfinns de grundläggande
bestämmelserna om tillståndshavarnas
ansvar, inkl. det ekonomiska ansvaret,
för hantering och slutförvaring av
kärnavfall. I syfte att säkerställa att
medel finns tillgängliga när de olika
åtgärderna i programmet för
kärnavfallshantering skall genomföras,
har införts ett särskilt system som
innebär förpliktelse för reaktorägarna
att betala en avgift i förhållande till
den energi som levereras från
reaktoranläggningen. Bestämmelser om
detta avgiftssystem finns i
finansieringslagen.
I sistnämnda bestämmelser fastslås att
kärnkraftsproduktionen skall bära
kostnaderna för hanteringen av
kärnkraftens restprodukter. Beslut om
avgift fattas årligen av regeringen,
efter förslag av Statens
kärnkraftinspektion (SKI), och uttrycks
som ett visst belopp i öre per kWh el
som levereras från reaktoranläggningen.
Pengarna sätts in på ett räntebärande
konto i Riksbanken.
Avgiften skall täcka kostnaderna för
en säker hantering och slutförvaring av
i reaktorn använt kärnbränsle, en säker
avveckling och rivning av
reaktoranläggningen samt kostnader för
den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som erfordras för
att komplettera reaktorinnehavarens
motsvarande insatser. Avgiften skall
vidare täcka de kostnader som staten
har i dessa avseenden.
Avgiftsuttaget från de olika
anläggningarna varierar. Sedan år 1984
har avgiften legat på samma
genomsnittliga nivå, 1,9 öre per kWh.
Den kostnadsmassa som fördelas ut på
reaktorinnehavarna är den uppskattade
kostnaden för samtliga åtgärder fram
till år 2060 då allt använt kärnbränsle
beräknas ha blivit placerat i
slutförvar. Till grund för beräkningen
av avgiftens storlek ligger en 25-årig
drifttid och en årsproduktion om 67
TWh.
Mellan åren 1982 och 1994 har
inbetalats totalt ca 16,7 miljarder
kronor i avgifter. Under samma period
har räntorna på de fonderade medlen
uppgått till ca 7,3 miljarder kronor.
Tillsammans med vissa andra
inbetalningar har finansieringssystemet
under nämnda period tillförts totalt ca
24 miljarder kronor. Utbetalningarna
har under motsvarande tid uppgått till
ca 8,6 miljarder kronor. Detta betyder
att behållningen i fonden vid utgången
av år 1994 uppgick till ca 15,4
miljarder kronor.
Allmänt om regeringens förslag
I maj 1993 beslutade den dåvarande
regeringen att låta tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att göra
en översyn av kapitalförvaltningen av
de medel som inbetalas enligt
finansieringslagen. Utredningen - den
s.k. Kärnbränslefondsutredningen
(särskild utredare: överdirektör Olof
Söderberg) - överlämnade i juni 1994
till regeringen betänkandet Säkrare
finansiering av framtida
kärnavfallskostnader (SOU 1994:107).
Betänkandet bildar utgångspunkt för
regeringens överväganden i den nu
aktuella propositionen 1995/96:83.
I propositionen föreslår regeringen
att reaktorinnehavarnas nuvarande
skyldigheter att betala avgifter enligt
finansieringslagen skall kompletteras
med en skyldighet att ställa säkerheter
för dessa kostnader. Krav skall
ställas på reaktorinnehavarna att lämna
säkerheter till staten för täckande av
framtida kostnader för
avfallshanteringen om fonderingen
enligt finansieringslagen skulle visa
sig vara otillräcklig. Regeringen
föreslår vidare att finansieringslagen
kompletteras med en regel som innebär
att avgiftsmedlen förs över till en
särskild fond benämnd
Kärnavfallsfonden, vars tillgångar
skall placeras hos Riksgäldskontoret.
Fondens verksamhet skall bedrivas i
myndighetsform under samma namn och
ledas av en styrelse på högst sju
personer med sakkunskap inom bl.a.
finansiell ekonomi. Kärnavfallsfondens
uppgift skall omfatta enbart
förvaltning av fondmedlen. SKI kommer
även fortsättningsvis att svara för
prövning av avgifternas storlek, lämna
ett årligt avgiftsförslag till
regeringen och vaka över användningen
av avgiftsmedlen. SKI skall ges rätt
att begära utbetalning av medel från
fonden till de ändamål de är avsedda
för.
I propositionen sägs att den årliga
avgiften skall vara beräknad så att
fonduppbyggnaden, inkl. den förväntade
framtida avkastningen, täcker
kostnaderna för att ta hand om den
mängd använt kärnbränsle och kärn-
avfall m.m. som genereras vid en drift
av reaktorerna i 25 år ( intjänande-
tiden ), eller om reaktorn går mer än
25 år, den avfallsmängd som då
producerats. De kostnader som
intjänandetiden skall täcka uppstår
under 60 år fram t.o.m. 2050-talet.
Enligt vissa beräkningar uppgår de
totala återstående kostnaderna till ca
45 miljarder kronor. Denna s.k.
baskalkyl utgår från i dagsläget kända
förhållanden och känd teknik för
avfallshanteringen, vilket är styrande
för beräkningen av de totala
kostnaderna.
I finansieringsåtagandet skall också,
enligt regeringens förslag, ingå att
täcka verksamheten vid Statens råd för
kärnavfallsfrågor (KASAM), som har till
uppgift att granska den forsknings- och
utvecklingsverksamhet som bedrivs av
det av kärnkraftsproducenterna
gemensamt ägda Svensk
Kärnbränslehantering AB (SKB). Vidare
skall statens, reaktorinnehavarnas och
komunernas kostnader för information
till allmänheten i frågor som rör
hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle och kärnavfall täckas av
avgiften. Enligt förslag i
propositionen skall den föreslagna
förvaltningen av medel även tillämpas
för de avgiftsmedel som fonderas enligt
lagen (1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt avfall
m.m. (den s.k. Studsvikslagen).
Förvaltningen av fondmedlen
En central del i
Kärnbränslefondsutredningens förslag
var att Kärnavfallsfonden - med angivna
begränsningar - skulle ges möjlighet
att placera fondens tillgångar i t.ex.
aktier och räntebärande instrument.
Regeringen avvisar i propositionen
detta förslag om en friare
placeringspolitik. I stället bör, menar
regeringen, alternativet med
inflationsskyddad inlåning av fondens
medel i Riksgäldskontoret väljas.
Regeringen anser att möjligheten till
högre avkastning som en friare
placeringspolitik kan generera måste
underordnas de säkerhetskrav som bör
ställas på dessa medel. Inlåning i
Riksgäldskontoret är riskfri och kan
därjämte ge en förutsägbar real
avkastning. Regeringen anför i
propositionen att marknaden för
realränteobligationer är tillräckligt
utvecklad för att det skall vara
möjligt att prissätta inlåning till
real avkastning för fondens medel. Dock
påpekas i propositionen att fondens
styrelse inte skall vara hänvisad
enbart till real inlåning utan skall
kunna välja inlåning i nominella termer
om det bedöms ge bättre avkastning
eller är lämpligt av andra skäl.
En annan samhällsekonomiskt positiv
bieffekt av den föreslagna
placeringspolitiken är att statens
upplåningsbehov kommer att minska i
motsvarande mån som inlåningen i
Riksgäldskontoret ökar, framhåller
regeringen.
I motion 1995/96:N12 (m) avvisas
förslaget att Kärnavfallsfondens medel
skall placeras i Riksgäldskontoret.
Regeringens förslag påminner, enligt
motionärerna, om den placeringsplikt
som gällde före kreditavregleringen. I
stället borde regeringen ha följt
utredningens förslag att låta styrelsen
bygga upp - inom de föreslagna ramarna
- en långsiktig, diversifierad
portfölj, vilket kan bedömas ge den
bästa avkastningen till lägsta
motsvarande risk. Om riksdagen skulle
biträda regeringens förslag skulle det
innebära att dagens nominella ränterisk
byts ut mot en okänd realränterisk,
sägs det. Vidare påpekar motionärerna
att regeringens argument om ett minskat
statligt upplåningsbehov som en följd
av förslaget inte är korrekt; statens
återstående lånebehov minskar, men det
påverkar inte statens totala
upplåningsbehov.
Också i motion 1995/96:N11 (kds)
riktas kritik mot regeringens förslag i
denna del. Till grund för denna kritik
ligger främst vad regeringen anför i
proposition 1995/96:25 (den s.k.
tillväxtpropositionen, s. 9) om att
förslaget inte bara leder till ett
minskat upplåningsbehov utan också till
en minskad statsskuld. Ett sådant
synsätt vill motionären likställa med
en konfiskation av det kapital som
inbetalats av kärnkraftsföretagen.
Detta gör att han avvisar regeringens
förslag om överflyttning av medlen till
Riksgäldskontoret. Det vore bättre att
låta fondens styrelse själv få bedöma
hur medlen bäst skall förvaltas, menar
motionären.
I motion 1994/95:N426 (mp), som
väcktes under allmänna motionstiden och
sålunda innan propositionen avlämnades,
framförs en motsatt uppfattning.
Motionärerna avvisar det alternativ som
utredningen förordade vad gäller
placeringen av fondkapitalet. De anser
att fonderade medel med hänsyn till
riskerna inte skall kunna placeras i
aktier och andra värdepapper. En sådan
ordning skulle också innebära att
kostnaderna för avfallet inte fullt ut
belastar kärnkraften, eftersom
värdepappersmarknaden är med och
finansierar avfalls- och
rivningskostnaderna, heter det i
motionen.
Utskottet vill - i linje med vad som
sägs i propositionen - understryka
vikten av att fondmedlen placeras på
ett sätt som både är säkert och som
skyddar det insatta fondkapitalets
reala värde. Utskottet påminner om den
mycket långa tid under vilken
fondkapitalet skall finnas tillgängligt
för att finansiera de stora åtaganden
som ligger i att klara deponeringen av
restprodukterna från
kärnkraftsproduktionen. Fondkapitalets
nuvarande storlek innebär också att det
genereras en hög avkastning från de
insatta medlen. Under år 1994 var
avgiftsintäkterna och den nominella
ränteavkastningen ungefär lika stora,
ca 1,3 miljarder kronor. Den
konstruktion för fondförvaltningen som
regeringen föreslår i propositionen -
bildande av en särskild fond och en
inflationsskyddad inlåning i
Riksgäldskontoret - uppfyller på ett
tillfredsställande sätt de sammanvägda
krav som i detta sammanhang måste
ställas på dels säkerhet, dels
effektivitet i fondförvaltningen.
Utskottet gör den bedömningen att av
de nyss nämnda intressena bör
säkerhetskravet tillmätas en sådan
betydelse att förslagen i motionerna
1995/96:N12 (m) och 1995/96:N11 (kds)
om en friare placeringspolitik, för att
eventuellt kunna uppnå en något högre
avkastning, måste avvisas. Utskottet
vill vidare bestämt ta avstånd från
påståendet i sistnämnda motion om att
placeringen av Kärnavfallsfondens
tillgångar i Riksgäldskontoret är att
betrakta som en konfiskation av
kraftföretagens pengar. De medel som
nämnda företag betalar in är en avgift
som uttas med stöd av lagen, men som
återförs till de betalande för det
avsedda ändamålet. Utskottet finner
skäl att betona att den inbetalade
avgiften är specialdestinerad; medlen
kan inte användas till något annat
ändamål än att finansiera
omhändertagandet av kärnavfallet m.m.
Redovisningsmässigt gäller emellertid
att överflyttningen av fondmedlen från
Riksbanken till Riksgäldskontoret
minskar det framtida upplåningsbehovet
och att därigenom den av
Riksgäldskontoret redovisade
statsskulden framöver blir lägre än vad
den annars skulle ha blivit.
Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1995/96:N12 (m) och
1995/96:N11 (kds) i berörda delar. Det
aktuella yrkandet i motion1994/95: N426
(mp) får anses vara tillgodosett med
det sagda och avstyrks även det.
Säkerheter för täckande av framtida
kostnader
Som tidigare nämnts förordas i
propositionen att reaktorinnehavarna
skall ställa säkerheter till staten för
täckande av framtida kostnader för
avfallshanteringen om fonderingen
enligt finansieringslagen skulle visa
sig otillräcklig. Kärnkraftverken som
sådana skall dock inte kunna utgöra
säkerhet i någon form för de ändamål
som anges i lagen. I propositionen
framhålls därför att ägarna i flera
fall kommer att behöva ställa
säkerheter. De säkerheter som enligt
regeringen bör kunna godtas är
kreditförsäkringar, borgensåtaganden
eller fastighetsinteckningar. Även
andra typer av säkerheter kan komma i
fråga.
I propositionen föreslås två typer av
garantier, vilka gemensamt kallas
säkerhetsbelopp. Säkerhetsbelopp I
benämns i propositionen grundbelopp.
Denna garanti skall säkerställa
fonduppbyggnaden vid en eventuell
avstängning av en reaktor innan
reaktorns intjänandetid gått ut. I
grundbeloppet ingår också kostnaden för
rivning av kärnkraftverken.
Grundbeloppet omfattar endast kostnader
för det avfall som genererats t.o.m.
det år då beräkningen utförs.
Beräkningen företas varje år i
anslutning till beräkningen av
kostnaderna som ligger till grund för
avgiftens storlek. Grundbeloppet
fördelas på samma sätt som den årliga
avgiften. Säkerhetsbelopp II benämns i
propositionen tilläggsbelopp. Denna
garanti skall säkerställa
finansieringen av omhändertagandet om
fondbehållningen är otillräcklig efter
det att samtliga reaktorer ställts av.
Beloppet skall täcka kostnaderna om
vissa åtgärder visar sig vara dyrare än
planerat, om delar av åtgärdsprogrammet
måste vidtas tidigare än beräknat eller
om realräntan visar sig ha varit
överskattad. Storleken av
säkerhetsbeloppet är beroende av den
riskvärdering som görs vid olika
tidpunkter. Tilläggsbeloppet fördelas
ut på tillståndshavarna på liknande
sätt som den årliga avgiften och
grundbeloppet.
I motion 1995/96:N14 (c) anförs att
den föreslagna modellen inte är
förenlig med försiktighetsprincipen.
Vidare gäller att det föreslagna
garantisystemet leder till att
kraftföretagen låser upp sina
tillgångar som säkerhet för dessa
garantier. Detta medför att
tillgångarna inte kan nyttjas för andra
dndamål som kommer att bli aktuella,
t.ex. som säkerheter vid investeringar
relaterade till förnyelsen av
energisystemet. I motionen hänvisas
också till Centerpartiets uppfattning
att kraftföretagens samtliga tillgångar
skall ingå som säkerhet när det gäller
ansvar enligt atomansvarighetslagen
(1968:45). Det aktuella
finansieringssystemet skall enligt
motionärerna bygga enbart på
fondavsättningar som skall vara av
sådan omfattning att de också täcker de
i propositionen föreslagna
säkerhetsbeloppen I och II.
Enligt vad som sägs i motion
1995/96:N13 (mp) vore en mer försiktig
framtidsuppfattning på sin plats, vad
gäller fredliga förhållanden och stabil
ekonomisk tillväxt, när ett garanti-
och säkerhetssystem skall utarbetas. De
ställda säkerheterna bör, anför
motionärerna, grundas på bedömningar på
den ekonomiska säkerhetsmarknaden och
inte på politiska bedömningar.
I motion 1994/95:N447 (c) påpekas att
det kan uppstå ett ekonomiskt glapp i
finansieringshänseende i dels det fall
då ett kärnkraftverk stängs innan det
aktuella företaget hunnit betala in
medel för hanteringskostnaderna, dels
om kostnaderna för avfallshanteringen
visar sig överstiga de resurser som
avgiftsvägen betalats in från
kraftföretagen. Riksdagen bör mot denna
bakgrund, menar motionären, ge
regeringen till känna vad som anförs i
motionen om kraftföretagens finansiella
ansvar för avfallshanteringen.
SKB:s beräkningar över
rivningskostnaderna är mycket låga vid
en internationell jämförelse, hävdas
det i motion 1994/95:N426 (mp).
Motionärerna anser att
kärnkraftsbolagen skall lämna fullgoda
säkerheter för de fortsatta
förpliktelserna mot staten.
Utskottet vill framhålla att det av
regeringen framlagda förslaget innebär
en skärpning av reaktorinnehavarnas
finansiella ansvar för kärnavfallet.
Utskottet avvisar förslagen till
riktlinjer som framförs i motion
1995/96:
N14 (c) med innebörd att det aktuella
garantisystemet enbart skulle bygga på
fondavsättningar. Med regeringens
förslag tydliggörs för
reaktorinnehavarna och kraftföretagens
ägare att staten pålägger dem ett
åtagande att ta ett kostnadsmässigt
ansvar för kärnkraftens restprodukter.
Att bygga vidare på dagens system är
inte en framkomlig väg. Avgifterna är
mycket svåra att beräkna med hänsyn
till de osäkerheter som
kostnadskalkylerna med nödvändighet är
behäftade med. Om fonderingen är
otillräcklig vid ej förutsedda
händelser, leder detta till att staten
får träda in och ta ett kostnadsansvar
för avfallshanteringen. Kostnaden för
staten blir i sådana fall svår att
finansiera. Detta är i rådande
statsfinansiella läge inte en lämplig
lösning på problemet.
De farhågor som förs till torgs i
nyssnämnda motion om att ställda
säkerheter skulle påverka utbyggnaden
av alternativ energiproduktion kan
utskottet heller inte ansluta sig till.
Utbyggnaden av den alternativa
elproduktionen styrs primärt av utbudet
och efterfrågan på elmarknaden, dvs. de
förväntningar som finns på marknaden av
den framtida avkastningen av sådan
produktion. Den av riksdagen nyligen
beslutade elmarknadsreformen (prop.
1994/95:222, bet. 1995/96:NU1) innebär
att sådana förväntningar kommer att
vara bestämmande för möjligheterna att
erhålla kapital för investeringar i
alternativ energiproduktion i högre
grad än sänkta belåningsvärden i
kraftföretagens tillgångar till följd
av att de ingår som generella
säkerheter för avfallshanteringen.
Det som vidare framförs i motion
1995/96:N14 (c) angående
reaktorinnehavarnas ansvar enligt
atomansvarighetslagen saknar utskottet
i detta sammanhang anledning att
närmare beröra. I den lagen återfinns
bestämmelser om reaktorinnehavarnas
ansvar vid stora olyckor i samband med
energiproduktion med kärnkraft. Detta
är en fråga som i sak inte har något
samband med det bakomliggande syftet
för den administrativa reglering som
finansieringslagen är ett uttryck för.
Vad gäller de övriga i detta
sammanhang aktuella yrkandena i
motionerna 1994/95:N426 (mp) och
1995/96:N13 (mp) anser utskottet att
regeringens förslag innebär en god
hantering av de osäkerheter som av
naturliga skäl finns i denna fråga, med
avseende på den långa tidshorisont som
det rör sig om. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen inte uttala
sig om vilka beräkningar av
rivningskostnaderna som är de mest
korrekta att kalkylera med. Denna fråga
är konstitutionellt överlämnad till SKI
att närmare hantera och finna svaren
på. Vad slutligen gäller motion
1994/95:N447 (c) gör utskottet den
bedömningen att regeringens förslag
ligger i linje med det yrkande som där
framförs.
Med det anförda avstyrker utskottet
samtliga i denna del berörda motioner.
Realräntans storlek
Med realränta avses den förräntning som
erhålls sedan hänsyn tagits till
inflationstakten. I propositionen
framhålls att storleken på realräntan,
dvs. de ränte- och inflationsantaganden
som kan göras för tiden fram till år
2060, självfallet är av stor betydelse
när det gäller bidraget till
finansieringen av de framtida
utbetalningarna. Avkastningen på
fonderade medel kan under olika
realränteantaganden beräknas svara för
mellan en fjärdedel och hälften av det
framtida kapitalbehovet.
SKI tillämpar för närvarande
antagandet att den reala avkastningen
för perioden fram till år 2050 uppgår
till 2,5 % per år. Regeringen anger i
propositionen för sin del ingen
uppfattning om vilket
realränteantagande som bör vara
styrande för fondförvaltningen. Av
propositionen framgår att
Kärnavfallsfonden årligen skall lämna
en rekommendation till SKI om vilket
realränteantagande som bör användas vid
avgiftsberäkningen.
I två motioner - 1994/95:N426 (mp) och
1995/96:N13 (mp) - framförs krav på att
den realränta som avgiftssättningen
skall basera sig på skall vara 0 %. De
skäl som motionärerna anför som stöd
för denna ståndpunkt är dels att man
inte kan vara säker på att realräntan
kommer att vara positiv under den
aktuella tidsperioden, dels att det
måste undvikas att kraftföretagen i
syfte att vinna ränteinkomster
uppskjuter åtgärder för
omhändertagandet av avfallet. Att
beräkningen av avgiftens storlek skall
baseras på en realränta på 0 % bör
skrivas in i finansieringslagen,
föreslår motionärerna.
Enligt beräkningar som SKI har gjort i
samband med sin skrivelse till
regeringen angående avgifter för år
1996 (SKI rapport 1995:52) skulle den
genomsnittliga avgiften behöva stiga
från dagens 1,9 öre till 4,8 öre per
kWh om realräntan sattes till 0 %.
Utskottet delar inte de farhågor som
framförs i de nu berörda motionerna.
Under perioden 19831994 har den
genomsnittliga reala avkastningen på
fondmedlen uppgått till 4,1 %. Som
tidigare nämnts tillämpar SKI för
närvarande ett antagande om en
realränta på 2,5 %. Utskottet finner
det vidare överdrivet att
kraftföretagen skulle avstå från att
vidta erforderliga förberedelseåtgärder
i syfte att vinna ränteinkomster. I det
basscenario som ligger till grund för
nuvarande avgiftsberäkningar är de
framtida kostnaderna fördelade per år
på ett sådant sätt att avfallet i sin
helhet skall vara omhändertaget år
2060. Med det anförda avstyrker
utskottet de aktuella yrkandena i här
berörda motioner.
Beräkning av avgiftens storlek
Som tidigare nämnts fastställs
avgiftens storlek årligen av regeringen
efter förslag av SKI. Till grund för
SKI:s förslag ligger
kostnadsberäkningar utförda av SKB.
De faktorer som påverkar den årliga
avgiftens storlek och det framtida
avgiftsbehovet är - förutom realräntans
storlek - den nuvarande
fondbehållningen, de framtida
kostnaderna och storleken på de
framtida elleveranserna. I nuvarande
avgiftsberäkningssystem ingår ett
påslag för osäkra kostnader. I SKI:s
skrivelse till regeringen inför
fastställandet av avgiften för år 1996
uppgår detta påslag till i genomsnitt
27 %. De framtida kostnaderna skall
beräknas efter den mängd använt
kärnbränsle och kärnavfall m.m. som
genereras vid drift av reaktorerna i 25
år (intjänandetiden), eller om reaktorn
går mer än 25 år, den avfallsmängd som
då producerats.
Enligt den nu aktuella propositionen
är metoden för att räkna fram och
sättet att formellt bestämma den årliga
avgiften oförändrad, utom i två
avseenden. Regeringens förslag innebär
att avgiftssystemet renodlas så att
något påslag för osäkerhet i
beräkningarna inte längre skall göras.
I stället skall osäkerheten täckas av
de föreslagna garantibeloppen, vilket
utskottet har behandlat i det
föregående. Den andra nyheten är att
till avgiftsunderlaget skall föras även
kostnaderna för Statens råd för
kärnavfallsfrågor (KASAM), liksom
statens, kommunernas och
reaktorinnehavarnas kostnader för
information till allmänheten i frågor
som rör hantering och slutförvaring av
använt kärnbränsle och kärnavfall.
I motionerna 1994/95:N426 (mp) och
1995/96:N13 (mp) yrkas på att den
aktuella avgiften skall höjas till 5
öre per kWh. Enligt motionärerna är det
nödvändigt att det snabbt byggs upp ett
kapital som möjliggör
direktfinansiering av hela den fasta
och rörliga kostnaden för etablerandet
av ett slutförvar för avfallet samt
kostnaderna för rivningen av
kärnkraftverken. De 16 miljarder kronor
som i dagsläget är fonderade är
otillräckliga om kärnkraften snabbt
skulle behöva avvecklas, anförs det i
den sistnämnda motionen. Där framställs
också ett yrkande om att avgiften inte
bör baseras på en längre drifttid än 25
år.
Utskottet vill anföra följande med
anledning av de här aktuella motions-
yrkandena. Enligt finansieringslagen
ankommer det, som tidigare redovisats,
på regeringen att fastställa den
aktuella avgiftens storlek med
utgångspunkt från i lagen angivna
riktlinjer för avgiftsuttaget.
Riksdagen saknar alltså anledning att
närmare behandla frågan om nivån på
avgiften. Vad som redovisas i
propositionen om beräkningen av
avgiften har utskottet inget att erinra
emot. Med det anförda avstyrks
motionerna 1994/95:
N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) i här
berörda delar.
Information angående slutförvaringen av
använt kärnbränsle
Kommuner, sakägare och
miljöorganisationer måste få stöd ur
Kärnavfallsfonden för
kompetensuppbyggnad och
tillhandahållande av oberoende
expertis, anförs det i motion
1995/96:N13 (mp). Detta är nödvändigt
för att det skall säkerställas att
opartisk information kan tas fram inför
diskussioner om slutförvaringen av
kärnavfall. Motionärerna hävdar att det
finns flera aktuella exempel på att
staten och kommuner har gått ut med
information som inte kan anses
opartisk. Inför folkomröstningen i
Storuman om lokalisering av
kärnavfallslager valde kommunen att
popularisera information från SKB i
stället för att ge allmänheten opartisk
information, heter det i motionen.
I denna fråga får utskottet anföra
följande. I förhållande till nuvarande
lydelse av finansieringslagen införs
med regeringens förslag bestämmelser om
att medel ur Kärnavfallsfonden får
användas för informationsinsatser som
riktar sig till allmänheten. De
kostnader som staten, kommunerna eller
reaktorinnehavarna har för information
till allmänheten i frågor som rör
hantering och slutförvaring av använt
kärnbränsle och kärnavfall får täckas
från Kärnavfallsfonden. Avsikten är
inte att t.ex. organisationer skall
kunna erhålla medel för att informera
om kärnavfallsfrågor. För att
kommunerna skall kunna lämna
information måste de följa och bedöma
frågor om slutförvar. Utskottet anser
att det av motionärerna utpekade
behovet av oberoende expertis som skall
bistå med alternativa bedömningar i
förhållande till dem som tillhandahålls
av den aktuella kommunen, får framföras
i dialog med den berörda kommunen inom
ramen för den normala demokratiska
processen. Enligt utskottets
uppfattning är det inte lämpligt att
medel ur Kärnavfallsfonden används för
opinionsbildande verksamhet.
Med det anförda avstyrker utskottet
ifrågavarande motionsyrkande.
Regeringens lagförslag
Med hänvisning till vad som anförts i
de olika avsnitten i det föregående
tillstyrker utskottet regeringens
förslag om ändringar i dels
finansieringslagen, dels
Studsvikslagen. I sistnämnda lag
föreslår dock utskottet att lydelsen
ändras så att den blir likalydande med
motsvarande bestämmelse i
finansieringslagen (1 a §).
Förändringen innebär att orden Statens
kärnkraftinspektion byts ut mot orden
den myndighet som regeringen
bestämmer i 3 § andra stycket.
Övriga frågor
Metod för slutförvaringen av använt
kärnbränsle
Med hänvisning till vad som sägs i
propositionen (s. 24) om tillslutning
av slutförvaret påpekas i motion
1995/96:N11 (kds) att
slutförvaringsmetoden ännu inte är
bestämd. Om i stället för den metod som
nu närmare studeras, och på vilken
avgiftsuttaget baseras, väljs ett
alternativ med fortsatt förvar med
möjlighet att komma åt avfallet
påverkas basscenariot och därmed
grunderna för avgiftssättningen,
framhåller motionären. Han menar att
det inte nu finns anledning att
spekulera i slutförvaringsmetod.
Enligt utskottets uppfattning utpekas
inte i propositionen någon särskild
slutförvaringsmetod som grund för
kostnadsberäkningen i
avgiftsunderlaget. Det slutliga
ställningstagandet till hur det använda
kärnbränslet skall förvaras måste
baseras på ett grundligt forsknings-
och utvecklingsarbete. Det är, menar
utskottet, av väsentlig betydelse att
detta arbete bedrivs utan låsningar i
något avseende. Kärnkraftsföretagen
skall vart tredje år utforma ett
allsidigt program för den berörda
forsknings- och
utvecklingsverksamheten. Programmet
skall inkludera redovisningar av
alternativa hanterings- och
förvaringsmetoder.
Med det anförda avstyrker utskottet
motion 1995/96:N11 (kds) i här ak-tuell
del.
Utbetalning av medel
I motion 1994/95:N426 (mp) påpekas att
Riksrevisionsverket (RRV) har riktat
anmärkningar mot SKI för dess
förtidsutbetalningar till SKB ur
avfallsfonden. Motionärerna anser att
utbetalningar till SKB i stället för
som nu i förväg skall ske i efterhand
för de uppgifter som sammanfaller med
företagens åtaganden.
De avgifter som reaktorinnehavarna
inbetalar sätts in, som tidigare
redovisats, på räntebärande konto i
Riksbanken och fonderas. Enligt den
finansieringsförordning (1981:671) i
vilken bestämmelser om in- och
utbetalning från fonden finns, skall
avgifter inbetalas kvartalsvis senast
en månad efter varje kvartals utgång,
medan utbetalning av avgiftsmedel sker
förskottsvis för varje kvartal.
Utbetalning sker efter en årligen
upprättad betalningsplan till SKB som
på betalningsdagen för pengarna vidare
till varje kraftföretags eget konto. I
den aktuella revisionsrapporten (F
1993: 30) kritiserade RRV att de
räntevinster som systemet genererar
tillfaller kraftföretagen och inte
fonden därför att vedertagna
kassahållningsprinciper inte iakttas.
RRV:s slutsats var att om reglerna i
förordningen ändrades så att avgifterna
i stället togs in i förskott och att
utbetalningarna verkställdes i
efterhand skulle räntevinster på
hundratals miljoner kronor för tiden
fram till år 2010 kunna uppnås. I
rapporten hävdar RRV att fonden mellan
eren 1982 och 1993 gått miste om mellan
1,2 och 2,9 miljarder kronor i
uteblivna räntevinster till följd av
att felaktiga betalningsrutiner har
tillämpats.
RRV:s rapport är i sammandrag
återgiven i en bilaga till
propositionen. Däremot kommenteras inte
RRV:s slutsatser i de aktuella
förslagsdelarna i propositionen.
Enligt utskottets bedömning belyser
RRV:s synpunkter i frågan värdet av en
god kassahållning av de medel som
förvaltas inom ramen för avgiftsfonden.
Det är dock inte en fråga för riksdagen
att ta ställning till rutinerna för in-
och utbetalning av de aktuella medlen.
Utskottet förutsätter att
Kärnavfallsfonden kommer att tillse att
fondmedlen förvaltas på ett effektivt
sätt även i det nu aktuella avseendet.
Med det anförda avstyrker utskottet
det berörda yrkandet i motion
1994/95:N426 (mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förvaltningen av
fondmedlen
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N426 yrkande 3, 1995/96: N11
yrkandena 2 och 3 och 1995/96:N12,
res. 1 (m,kds)
2. beträffande säkerheter för
täckande av framtida kostnader
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N426 yrkande 4, 1994/95:
N447, 1995/96:N13 yrkande 5 och
1995/96:N14,
res. 2 (c)
res. 3 (mp)
3. beträffande realräntans
storlek
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N426 yrkande 2 och 1995/96:
N13 yrkandena 1 och 2,
res. 4 (mp)
4. beträffande beräkning av
avgiftens storlek
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:N426 yrkande 1 och 1995/96:
N13 yrkandena 3, 4 och 7,
res. 5 (c) - villk. res. 2
res. 6 (mp)
5. beträffande information
angående slutförvaringen av använt
kärnbränsle
att riksdagen avslår motion
1995/96:N13 yrkande 6,
res. 7 (mp)
6. beträffande regeringens
lagförslag
att riksdagen antar de i proposition
1995/96:83 framlagda förslagen till
aaa) lag om ändring i lagen
(1992:1537) om finansiering av
framtida utgifter för använt
kärnbränsle m.m.,
b) lag om ändring i lagen
(1988:1597) om finansiering av
hanteringen av visst radioaktivt
avfall m.m., dock med ändring att i 3
§ andra stycket orden Statens
kärnkraftinspektion skall bytas ut
mot orden den myndighet som
regeringen bestämmer ,
res. 8 (m,kds) - villk.res. 1
res. 9 (c) - villk. res. 2 och 5
res. 10 (mp) - villk. res 3, 4, 6 eller 7
7. beträffande metod för
slutförvaringen av använt
kärnbränsle
att riksdagen avslår motion
1995/96:N11 yrkande 1,
8. beträffande utbetalning av
medel
att riksdagen avslår motion
1994/95:N426 yrkande 5.
res. 11 (mp)
Stockholm den 7 december 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta
Johansson (s), Karin Falkmer (m),
Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg
(s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia
Lindgren (s), Chris Heister (m), Barbro
Andersson (s), Lennart Beijer (v),
Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),
Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m),
Roland Larsson (c) och Torsten Gavelin
(fp).
Reservationer
1. Förvaltningen av fondmedlen (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Chris Heister (m),
Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds)
och Sten Tolgfors (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 6 med Utskottet vill
och slutar på s. 7 med även det bort
ha följande lydelse:
Utskottet har svårt att finna logiken
i regeringens förslag i denna del. Här
tillsattes med vällovligt syfte
Kärnbränslefondsutredningen med uppdrag
att göra en översyn av den aktuella
kapitalförvaltningen. Efter ca ett års
arbete lägger så utredningen fram
förslag om bildande av en särskild
myndighet - Kärnavfallsfonden - som
skall ges rätt till en friare
placeringspolitik för att därigenom
tillförsäkra fondmedlen en högre
avkastning än vad som är möjligt för
närvarande. Regeringen instämmer i
utredningens förslag om bildande av
denna fond, som skall ges ansvar för
förvaltningen av de inbetalade medlen.
Men - och här upphör plötsligt logiken
i regeringens förslag - fonden skall
kunna placera medlen enbart på konto i
Riksgäldskontoret. En sådan omflyttning
av fondmedlen hade inte behövt föregås
av det omfattande arbete som
Kärnbränslefondsutredningen lagt ned på
frågan. Det nu aktuella förslaget i
propositionen synes endast ha som
utgångspunkt att regeringen, efter
omflyttningen av fondmedlen, vill
uppvisa ett minskat statligt
upplåningsbehov framöver. Med hänsyn
till vad som sägs i den s.k.
tillväxtpropositionen om att förslaget
också leder till en minskning av
statsskulden vill utskottet understryka
att fondmedlen inte kan användas till
något annat ändamål än att finansiera
omhändertagandet av kärnavfallet.
Av det sagda torde framgå att
utskottet - i linje med vad som anförs
i motionerna 1995/96:N12 (m) och
1995/96:N11 (kds) - inte kan godta
regeringens förslag att
Kärnavfallsfondens medel skall placeras
i Riksgäldskontoret. Utskottet förordar
i stället en fri placeringsrätt för
fondens tillgångar inom de ramar som
Kärnbränslefondsutredningen utpekade
och som återfinns i det lagförslag som
utredningen lade fram i sitt betänkande
(SOU 1994:107). Enligt detta alternativ
kan fonden bygga upp en långsiktig,
diversifierad portfölj, vilket kan
bedömas ge den bästa avkastningen till
lägsta motsvarande risk. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om
ändrade placeringsregler för
Kärnavfallsfonden i enlighet med det nu
sagda.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motionerna 1995/96:N12 (m) och
1995/96:N11 (kds) i berörda delar.
Härav följer att utskottet avstyrker
motion 1994/95:N426 (mp) i motsvarande
del.
dels att utskottets hemställan under 1
bort ha följande lydelse:
1. beträffande förvaltningen
av fondmedlen
att riksdagen med bifall till
motionerna 1995/96:N11 yrkandena 2 och
3 och 1995/96:N12 och med avslag på
motion 1994/95:N426 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Säkerheter för täckande av framtida
kostnader (mom. 2)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 8 med Utskottet vill
och slutar på s. 9 med berörda
motioner bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är
regeringens förslag inte förenligt med
försiktighetsprincipen.
Finansieringssystemet bör bygga på
enbart fondavsättningar enligt gällande
beräkningsmodeller. Utskottet vill
instämma i de farhågor som framförs i
motion 1995/96:N14 (c) för att
kraftföretagen med regeringens förslag
om garantier låser upp sina tillgångar
i de säkerhetsbelopp som föreslås i
propositionen på sådant sätt att
investeringar i alternativ
energiproduktion försvåras. Det
garantisystem som regeringen föreslår i
propositionen bör därför, enligt
utskottets uppfattning, ersättas med
enbart fondavsättningar.
Fondavsättningarna skall vara av sådan
omfattning att de täcker de i
propositionen föreslagna
säkerhetsbeloppen I och II. Utskottet
ansluter sig också till den uppfattning
som redovisas i nämnda motion om att
kraftföretagens samtliga tillgångar
skall inräknas när det gäller
utkrävande av det finansiella ansvaret
enligt atomansvarighetslagens
bestämmelser. Med hänvisning till det
anförda bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag till nya
riktlinjer för säkerheter för att täcka
framtida kostnader för
avfallshanteringen i enlighet med här
berörda yrkanden.
Med det nu sagda tillstyrker utskottet
motion 1995/96:N14 (c) och avstyrker de
berörda yrkandena i motionerna
1994/95:N447 (c), 1994/95:
N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp).
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerheter för
täckande av framtida kostnader
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:N14 och med avslag
på motionerna 1994/95:N426 yrkande
4, 1994/95:N447 och 1995/96:N13
yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
3. Säkerheter för täckande av framtida
kostnader (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 8 med Utskottet vill
och slutar på s. 9 med berörda
motioner bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka det som
anförs i motion 1994/95:N426 (mp) om
att ägarna till kärnkraftsbolagen skall
lämna garantier för sina fortsatta
förpliktelser mot staten genom ett
system med fullgoda säkerheter.
Utskottet anser att regeringen bör
göras uppmärksam på att SKB:s
beräkningar över rivningskostnaderna är
mycket låga vid en internationell
jämförelse. Likaså vill utskottet
instämma i det som sägs i motion
1995/96:N13 (mp) om att säkerheterna
bör sättas mycket högt redan i
utgångsläget. Dessa säkerheter skall
vara bestämda från ekonomiska
utgångspunkter och inte utifrån
politiska bedömningar. Regeringen bör
därför återkomma till riksdagen med
förslag till nya riktlinjer för
säkerheter för att täcka framtida
kostnader för avfallshanteringen i
enlighet med här berörda yrkanden.
Med hänvisning till det anförda
tillstyrker utskottet motionerna
1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp)
i aktuella delar. Det sagda ligger
också i linje med vad som sägs i motion
1994/95:N447 (c). Utskottet avstyrker
däremot motion 1995/96:N14 (c).
dels att utskottets hemställan under 2
bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerheter för
täckande av framtida kostnader
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N426 yrkande 4
och 1995/96:N13 yrkande 5, med
anledning av motion 1994/95: N447
och med avslag på motion
1995/96:N14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört.
4. Realräntans storlek (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 10 som börjar med Utskottet
delar slutar med berörda motioner
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de farhågor som
framförs i motionerna 1994/95: N426
(mp) och 1995/96:N13 (mp). För den
långa tidsperiod det är fråga om kan
det inte garanteras att realräntan blir
positiv. Ett antagande om en positiv
realränta har också den effekten, att
ju längre det slutliga omhändertagandet
av kärnavfallet skjuts upp desto mindre
medel behöver betalas in. För att
motverka ett sådant beteende och lägga
en grund för en snabbare fonduppbyggnad
via höjda avgifter bör realräntan
sättas till 0 %. Utskottets uppfattning
är att regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag till sådan
ändring av finansieringslagen med
innebörd att en realränta om 0 % skall
tillämpas. Med det sagda tillstyrker
utskottet här berörda mo-tionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:
3. beträffande realräntans storlek
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:N426 yrkande 2
och 1995/96:N13 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
5. Beräkning av avgiftens storlek (mom.
4)
Under förutsättning av bifall till
reservation 2
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Utskottet
vill och slutar med berörda delar
bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avvisat
regeringens förslag om säkerheter för
täckande av framtida kostnader. Det
föreslagna garantisystemet bör ersättas
med enbart fondavsättningar. Denna
förändring av förslaget i propositionen
innebär att också riktlinjerna för
beräkningen av avgiftens storlek måste
justeras i enlighet härmed.
I övrigt finner utskottet inte
anledning till någon erinran mot vad
som redovisas i propositionen om
beräkningen av avgiften. Som tidigare
nämnts ankommer det på regeringen att
fastställa avgiftens storlek med
utgångspunkt från angivna riktlinjer
för avgiftsuttaget. Riksdagen saknar
alltså anledning att närmare behandla
frågan om nivån på avgiften. Med det
anförda avstyrks motionerna
1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp)
i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande beräkning av
avgiftens storlek
att riksdagen med avslag på
motionerna 1994/95:N426 yrkande 1
och 1995/96:N13 yrkandena 3, 4 och
7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
6. Beräkning av avgiftens storlek (mom.
4)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med Utskottet
vill och slutar med berörda delar
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det som anförs i
motionerna 1994/95:N426 (mp) och
1995/96:N13 (mp) beträffande avgiftens
storlek och utgångspunkterna för
beräkningen av denna, visar på en rad
allvarliga brister när regeringens
förslag till ändrad finansieringslag
skall tillämpas. Det föreslagna
systemet leder till att alltför låga
avgifter uttas av kraftföretagen i
förhållande till de kostnader som i
verkligheten kommer att uppstå när
kärnkraftsavfallet skall tas om hand. I
än högre grad gäller detta vid en
förtida avveckling av kärnkraften.
Utskottet anser därför att en höjning
av avgiftsuttaget i den
storleksordning som anges i de här
aktuella motionerna - till 5 öre per
kWh - är nödvändig och menar att
regeringen bör beakta detta vid
fastställandet av avgiften för år 1996.
Utskottet vill i detta sammanhang också
invända mot att regeringen i
propositionen utpekar att en driftstid
överstigande 25 år av
kärnkraftsreaktorerna skulle kunna vara
möjlig. Detta strider enligt utskottets
uppfattning mot resultatet av 1980 års
folkomröstning om kärnkraften.
Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till nya riktlinjer för
avgiftssättningen i enlighet med här
berörda yrkanden.
Med ett uttalande av riksdagen i
enlighet med det nu sagda blir de
aktuella yrkandena i motionerna
1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp)
helt eller väsentligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:
4. beträffande beräkning av
avgiftens storlek
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:N13 yrkandena 3 och
7 och med anledning av motionerna
1994/95:N426 yrkande 1 och
1995/96:N13 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
7. Information angående slutförvaringen
av använt kärnbränsle (mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 11 som börjar med I denna och
slutar med ifrågavarande
motionsyrkande bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som
framförs i motion 1995/96:N13 (mp) om
att också berörda sakägare och
miljöorganisationer bör kunna få stöd
ur Kärnavfallsfonden i syfte att
säkerställa kompetensuppbyggnad och
opartisk information inför diskussioner
om slutförvaringen av kärnavfall.
Lokalbefolkningen, sakägare och
miljöorganisationer har behov av att
för en miljökonsekvensbeskrivning få
stöd av oberoende expertis. Utskottet
instämmer i att medel ur
Kärnavfallsfonden bör kunna användas
för att finansiera sådan, ofta dyrbar,
expertis. Regeringen bör återkomma med
förslag till de lagändringar som
erfordras för att dessa utbetalningar
skall kunna genomföras.
Med det anförda tillstyrker utskottet
motion 1995/96:N13 (mp) i här berörd
del.
dels att utskottets hemställan under 5
bort ha följande lydelse:
5. beträffande information
angående slutförvaringen av använt
kärnbränsle
att riksdagen med bifall till
motion 1995/96:N13 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
8. Regeringens lagförslag (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till
reservation 1
Karin Falkmer (m), Chris Heister (m),
Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds)
och Sten Tolgfors (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 11 med Med
hänvisning och slutar på s. 12 med
andra stycket bort ha följande
lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i
det föregående angående förvaltningen
av fondmedlen avstyrker utskottet
regeringens förslag till lagändringar i
propositionen. Regeringen bör återkomma
med ett reviderat lagförslag i enlighet
med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande regeringens
lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
9. Regeringens lagförslag (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till
reservationerna 2 och 5
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 11 med Med
hänvisning och slutar på s. 12 med
andra stycket bort ha följande
lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i
det föregående om säkerheter för
täckande av framtida kostnader och om
beräkning av avgiftens storlek
avstyrker utskottet regeringens förslag
till lagändringar i propositionen.
Regeringen bör återkomma med ett
reviderat lagförslag i enlighet med vad
utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande regeringens
lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
10. Regeringens lagförslag (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till
reservation 3, 4, 6 eller 7
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 11 med Med
hänvisning och slutar på s. 12 med
andra stycket bort ha följande
lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i
det föregående avstyrker utskottet
regeringens förslag till lagändringar i
propositionen. Regeringen bör återkomma
med ett reviderat lagförslag i enlighet
med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under 6
bort ha följande lydelse:
6. beträffande regeringens
lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
11. Utbetalning av medel (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande
på s. 13 som börjar med Enligt
utskottets och slutar med motion
1994/95:N426 (mp) bort ha följande
lydelse:
De synpunkter som RRV framfört på
kassahållningen i den nuvarande
avfallsfonden visar att kraftföretagen
gjort oskäliga räntevinster till följd
av felaktiga utbetalningsrutiner från
SKI:s sida. Utskottet anser att
regeringen i propositionen närmare
borde ha kommenterat den framförda
kritiken från RRV:s sida. De
möjligheter som kraftföretagen på detta
sätt har vunnit att hitta lämpliga
placeringar av fondmedlen till god
avkastning strider principiellt mot den
placeringspolitik som statsmakterna har
bestämt. Det bör ankomma på
Kärnavfallsfonden att tillse att
fondmedel ej utbetalas på ett
ineffektivt sätt med åtföljande
ränteförluster. Vad utskottet här
anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Med det sagda tillstyrker utskottet
motion 1994/95:N426 (mp) i här aktuell
del.
dels att utskottets hemställan under 8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande utbetalning av
medel att riksdagen med bifall till
motion 1994/95:N426 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m.
2. Förslag till lag om ändring av lagen
(1988:1597) om
finansiering av hanteringen av visst
radioaktivt avfall m.m.
Innehållsförteckning
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Utskottet 3
Bakgrund 3
Allmänt om regeringens förslag 4
Förvaltningen av fondmedlen 5
Säkerheter för täckande av framtida
kostnader 7
Realräntans storlek 9
Beräkning av avgiftens storlek 10
Information angående slutförvaringen
av använt kärnbränsle 11
Regeringens lagförslag 11
Övriga frågor 12
Metod för slutförvaringen av använt
kärnbränsle 12
Utbetalning av medel 12
Hemställan 13
Reservationer 14
1. Förvaltningen av fondmedlen (m,
kds) 14
2. Säkerheter för täckande av
framtida kostnader (c) 15
3. Säkerheter för täckande av
framtida kostnader (mp) 16
4. Realräntans storlek (mp) 17
5. Beräkning av avgiftens storlek (c)1
7
6. Beräkning av avgiftens storlek
(mp) 18
7. Information angående
slutförvaringen av använt kärnbränsle
(mp) 18