I detta betänkande behandlas
dels proposition 1994/95:222 om ny ellagstiftning,
dels åtta motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels helt eller delvis tio motioner från allmänna
motionstiden 1995.
Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet
lämnats av företrädare för Närings- och teknikutvecklingsverket
och Konkurrensverket. Skrivelser har inkommit från Gotlands
Energiverk AB, Södra Sveriges Eldistributörer Ekonomisk
Förening, Villaägarnas Riksförbund och Linköpings
Villaägarförening.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att den vilande
ellagstiftningen -- med vissa förändringar -- skall träda i
kraft den 1 januari 1996. Den nya lagstiftningen innebär att
produktion och försäljning av el skall ske i konkurrens, medan
nätverksamheten även i fortsättningen skall regleras och
övervakas på särskilt sätt. Det främsta syftet med reformeringen
av elmarknaden är att stärka konsumenternas ställning. Den
verksamhet med uppföljning och utvärdering av elmarknadsreformen
som Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
Konkurrensverket och Svenska kraftnät skall bedriva tillmäter
utskottet mycket stor vikt.
I två reservationer (v; mp) avstyrks propositionen. En
modifierad ny ellagstiftning förordas i den första reservationen
-- endast handel med råkraft mellan producenter och
distributörer/leveranskoncessionshavare skall utsättas för
konkurrens.
Jämfört med det vilande förslaget till ny ellagstiftning
innebär regeringens förslag bl.a. en skärpning av kontrollen
rörande nya utlandsförbindelser för överföring av el. En annan
lagteknisk utformning i denna fråga förordas i en reservation
(m, fp). Under förutsättning att riksdagen beslutar om en ny
ellagstiftning, efterlyses i en annan reservation (mp) vissa
preciseringar avseende de bestämmelser som reglerar
utrikeshandeln med el. Utskottet betonar betydelsen av att en
gemensam nordisk elmarknad etableras.
Förslaget innebär vidare att systemet med leveranskoncessioner
-- vilket har till syfte att ge ett skydd för bl.a. de små
elkonsumenterna -- förlängs från tre till fem år. Härutöver
införs en möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden,
varigenom taxorna för glesbygds- och tätortskommuner skall kunna
utjämnas. Systemet med leveranskoncessioner bör permanentas,
anförs det i en reservation (v). I en annan reservation (mp)
förordas bl.a. att prissättning skall baseras enbart på
förbrukad energi, dvs. inga fasta avgifter skall få förekomma.
De små elproducenterna erhåller bättre förutsättningar genom
regeringens förslag att utsträcka systemet med
leveranskoncessioner från tre till fem år, noterar utskottet.
Förslaget i propositionen om regleringen av ersättningen till de
små elproducenterna tillstyrks av utskottet. Ställningstagande
till frågan om det behövs ytterligare åtgärder för att stimulera
den småskaliga elproduktionen bör, enligt utskottets mening,
anstå till dess att Energikommissionen har avlämnat sitt
slutbetänkande. I tre reservationer (c; v; mp) efterlyses
andra modeller för reglering av ersättningen till de små
elproducenterna.
Regeringens förslag om att ett tillfälligt förbud för övergång
till elvärme skall kunna införas i sådana distributionsområden
där fjärrvärmen och naturgasen har svag konkurrenskraft
tillstyrks av utskottet. Ett permanent förbud för uppvärmning
med el i tätorter förespråkas i två reservationer (v; mp).
Nätverksamhet resp. produktion av och handel med el skall i
princip bedrivas av olika juridiska personer för att risken för
korssubventionering skall undvikas. I en reservation (v) anförs
att det för företag med färre än 10 000 elkunder borde räcka
med att kräva att särredovisning skall ske. I en annan
reservation (mp) föreslås att för alla nya nätföretag bör gälla
att nätverksamheten måste bedrivas i ett juridiskt helt
fristående företag som inte får vara dotterföretag till en
elproducent.
I betänkandet behandlas vidare motionsyrkanden om Vattenfall
AB. Enligt utskottets mening bör bolaget kvarstå i statlig ägo
och tidigare beslut om bolagisering bör inte omprövas. I en
reservation (m, fp, kds) klargörs reservanternas principiella
inställning till frågan om statligt ägande. Vattenfall skall
följa statsmakternas energipolitiska intentioner, anförs det i
en annan reservation (v). I en tredje reservation (mp) förordas
en försäljning av Vattenfalls vattenkraftverk till berörda
landsting medan kärnkraftverken skulle samordnas i ett separat
affärsverk under Näringsdepartementet.
Propositionen
I proposition 1994/95:222 föreslås att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1801) om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:618) om handel med el, m.m.,
5. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:1802) om ändring i lagen (1994:618) om handel med
el, m.m.,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1803) om ändring i lagen (1994:619) om ändring i lagen
(1985:277) om vissa bulvanförhållanden,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:1804) om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen
(1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,
8. godkänner det regeringen förordar om nätavgiftens
utformning (avsnitt 8).
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i
bilaga 1.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är
följande:
1994/95:N20 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mindre elkonsumenter och s.k. entimmesmätning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kontroll och information om näthyror.
1994/95:N21 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att NUTEK bör få i uppdrag att följa utvecklingen av
ersättningsnivån till småskalig elproduktion på den nya
elmarknaden.
1994/95:N22 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att elföretag med mindre än tiotusen elkunder ges
möjlighet att bedriva produktion och handel med el samt
nätverksamhet inom samma juridiska person i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1994/95:N23 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar om en modifierad ny ellagstiftning där handel med
el i konkurrens endast skall ske med råkraft mellan producenter
och distributörer/leveranskoncessionshavare enligt vad som
anförts i motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avvecklingsplan för kärnkraften,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens fortsatta ägande av Vattenfall AB,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anmälningsskyldighet för långsiktiga utrikeskontrakt,
5. vid bifall till yrkande 1, beslutar att behålla systemet
med leveranskoncession enligt vad som anförts i motionen,
6. beslutar om förbud för elvärme i nya byggnader,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om goda ekonomiska villkor för småskalig elproduktion,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om risken för onödig byråkrati vid skapandet av särskild
juridisk person för nätverksamheten och att ekonomisk
särredovisning är tillräcklig.
1994/95:N24 av Per Westerberg m.fl. (m, fp) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om koncessioner för export och import av el samt
utlandsförbindelser,
2. antar den utformning av 2 § 2 mom. lagen [(1902:71 s. 1),]
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar [som
föreslås i motionen],
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en elbörs.
1994/95:N25 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:222 om ny
ellagstiftning.
1994/95:N26 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. avslår proposition 1994/95:222 i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om generella regler för elmarknaden,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny ellagstiftning i enlighet med motionens konkreta
förslag.
1994/95:N27 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1994/95:222.
De motioner från allmänna motionstiden 1995 som behandlas
här är följande:
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förslag om grön elmarknad.
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att avreglera elmarknaden.
1994/95:N274 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (15) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avreglering av elmarknaden.
1994/95:N403 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att elmarknaden bör avregleras,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att balansprincipen bör hävdas på en kommande
avreglerad elmarknad.
1994/95:N407 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
3. beslutar om ikraftträdande för elmarknadsreformen per den 1
juli 1995 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etablering av en nordisk elbörs.
1994/95:N408 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prissättningen för små elproducenter.
1994/95:N420 av Hans Stenberg (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en reglering av ersättningen till småskaligt
producerad vattenkraft.
1994/95:N421 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om priset på el från de små
kraftverken.
1994/95:N432 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om elmarknad och åtgärder för att
minska elanvändningen.
1994/95:N441 av Eva Goës och Bodil Francke Ohlsson (båda mp)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avregleringen som hot mot kärnkraftsavveckling,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om styrmedel för satsning på effektivisering av
energianvändningen och förnybara bränslen.
Utskottet
Bakgrund
Utskottet redogör inledningsvis för olika riksdagsbeslut med
relevans för frågan om ändrade regler för elmarknaden.
Hösten 1990 behandlade riksdagen en skrivelse från regeringen
(skr. 1990/91:50, bet. FiU10) om åtgärder för att stabilisera
ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I
skrivelsen aviserades två förändringar avseende Statens
vattenfallsverk. Det dåvarande affärsverket skulle göras om till
aktiebolag, och stamnätet skulle frikopplas från Vattenfall. I
skrivelsen anfördes att Vattenfall därigenom skulle uppnå en
organisationsform som var bättre anpassad till en alltmer
internationell och kapitalintensiv verksamhet. Vidare sades att
stamnätet skulle ges en mer fristående organisationsform i syfte
att utveckla en effektivare handel med el och underlätta en
decentraliserad elproduktion.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, som
avlämnades våren 1991, föreslog så regeringen att verksamheten
vid Statens vattenfallsverk utom storkraftnätet skulle överföras
till ett av staten ägt aktiebolag vid årsskiftet 1991/92.
Storkraftnätet skulle i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande avseende nätets framtida organisation drivas
vidare under ett statligt affärsverk. I propositionen framhölls
att omvandlingen av huvuddelen av Statens vattenfallsverk till
aktiebolag skulle ses som ett led i strävandet att skapa en
effektivare elmarknad. Vidare anfördes att det fanns anledning
att se positivt på den utveckling mot en mångnationell
energimarknad som var på gång i Europa. En elmarknad som
möjliggör en omfattande internationell handel med el leder bl.a.
till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre,
sades det. Näringsutskottet ställde sig bakom regeringens
förslag (bet. 1990/91:NU38). I reservationer (fp, c; m)
krävdes en privatisering och omstrukturering av Vattenfall så
snart bolagiseringen hade genomförts. I två andra reservationer
(v; mp) avvisades bolagiseringen. Riksdagen följde utskottet.
Förslag om mål och strategier för en reformering av den
svenska elmarknaden lades fram våren 1992 i proposition
1991/92:133 om en elmarknad i konkurrens. Målet angavs vara att
genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av
resurserna och att tillförsäkra kunderna flexibla
leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Vidare anfördes att
storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna borde
förvaltas av en från kraftproducenterna fristående organisation
-- Affärsverket svenska kraftnät. Utskottet anslöt sig enhälligt
till de i propositionen förordade målen och strategierna (bet.
1991/92:NU30). Därvid betonade utskottet det önskvärda i att
hänsyn skulle tas till behovet av internationell ömsesidighet
för att konkurrenssnedvridningar skulle kunna undvikas. I en
reservation (s) begärdes att riksdagen skulle göra ett uttalande
av innebörd att ett privat ägande av Svenska kraftnät inte borde
komma i fråga. Riksdagen följde utskottet.
Riksdagen beslöt våren 1994, på förslag av dåvarande
regeringen, om ett nytt regelverk för elmarknaden fr.o.m. den 1
januari 1995 (prop. 1993/94:162, bet. NU22). Syftet med det nya
regelverket angavs åter vara att skapa förutsättningar för ett
än mer rationellt utnyttjande av produktionsresurserna och att
tillförsäkra kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta
möjliga priser. Huvudprincipen är att åstadkomma en klar
boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el
och å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Produktionen
och försäljningen skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten
-- som är ett naturligt monopol -- även i fortsättningen skall
regleras och övervakas på särskilt sätt. I en reservation (s),
med instämmande i en meningsyttring (v), förordades att
förslaget skulle avslås och att regeringen skulle anmodas att
tillse att den parlamentariskt sammansatta Energikommissionen
skulle ges i uppdrag att analysera konsekvenserna av en
avreglering av elmarknaden.
Före valet 1994 avlämnade den tidigare regeringen proposition
1994/95:18 om finansiering av myndighetstillsynen för den
avreglerade elmarknaden, m.m. Genom regeringsbeslut i oktober
1994 återkallades propositionen.
Förslag om att ikraftträdandet av elmarknadsreformen skulle
skjutas upp för att skapa möjligheter för analyser av
konsekvenserna av de nya reglerna för elmarknaden lades fram
hösten 1994 (prop. 1994/95:84). Utskottet tillstyrkte detta
under förutsättning att regeringen inte satte de aktuella
lagarna i kraft, innan den för riksdagen hade redovisat
resultaten av Energikommissionens arbete beträffande
konsekvensanalyser och de ställningstaganden regeringen gjorde
med anledning därav (bet. 1994/95:NU10). I en reservation
(m, c, fp, kds) krävdes att propositionen skulle avslås och
att elmarknadsreformen skulle träda i kraft vid årsskiftet
1994/95. Riksdagen följde utskottet.
Regeringen beslöt hösten 1994 om tilläggsdirektiv (1994:120)
till Energikommissionen, vilka innebar att kommissionen med
förtur skulle analysera möjligheterna att genomföra
elmarknadsreformen på ett sätt som inte låser kommissionens
fortsatta arbete. Kommissionen redovisade sina överväganden och
förslag avseende elmarknadsreformen i delbetänkandet Ny
elmarknad (SOU 1995:14). I betänkandet föreslås att den vilande
ellagstiftningen skall träda i kraft med vissa ändringar.
Frågan om ny ellagstiftning
Propositionsförslaget i stort
En tryggad elförsörjning förutsätter, enligt regeringens
bedömning, att regelverket för produktion och överföring av el
utformas så att kundernas behov av el tillgodoses på ett
kostnadseffektivt sätt till stabila och rimliga priser
(propositionen s. 26).
En långsiktigt stabil och säker tillgång på el till
internationellt konkurrenskraftiga priser är en viktig
förutsättning för en positiv utveckling av näringslivet och
samhällsekonomin, sägs det i propositionen. Enligt 1991 års
energipolitiska riktlinjer skall energipolitiken utformas så att
dessa förutsättningar bevaras. Elförsörjningen är av central
betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige,
påpekas det vidare.
Inom Norden har flera betydelsefulla förändringar skett på
elmarknaden, konstateras det. I Norge trädde en ny energilag i
kraft den 1 januari 1991, vilken bl.a. öppnade handel för el med
konkurrens. I Finland beslöt riksdagen våren 1995 om en
lagstiftning med liknande innebörd med ikraftträdande den 1 juni
1995.
Elreformen innebär förändringar av elmarknadens funktionssätt,
sägs det i propositionen. Den grundläggande förändringen består
av en tydligare ansvars- och rollfördelning mellan marknadens
aktörer. Produktion och försäljning skall ske i konkurrens.
Överföring av el på nätet (nätverksamhet) är ett naturligt
monopol och måste regleras och övervakas för att tillförsäkra
kunderna skäliga villkor för överföringen, heter det vidare. Det
samlade ansvaret för drift och leveranssäkerhet --
systemansvaret -- bör åläggas staten.
Den konkurrensutsatta delen av elmarknaden regleras av
konkurrenslagstiftningen och övervakas av Konkurrensverket,
konstaterar regeringen. En ny myndighetsfunktion, den s.k.
nätmyndigheten, har inrättats vid Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) med uppgift att svara för bl.a.
tillsyn av nätverksamhet. Affärsverket svenska kraftnät är
systemansvarig myndighet enligt den s.k. ellagen (1902:71
s. 1).
Regeringens samlade bedömning är att avgörande skäl talar för
att elmarknadsreformen nu bör träda i kraft med de ändringar i
den vilande ellagstiftningen som föreslås i propositionen.
Utvecklingen beträffande elförsörjningen -- där betydelsefulla
faktorer är den ökade internationaliseringen samt bolagiseringen
av Vattenfall och kommunala verk -- har lett till en ökad
marknadsorientering hos elföretagen, sägs det i propositionen.
Regeringen bedömer att dessa förändringar kommer elkunderna till
godo i form av lägre elpriser och en ökad servicegrad.
En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av
energisystemet förutsätter att åtgärderna för en stabil och
tillräcklig tillförsel av energi kan förenas med
energipolitikens övriga mål. Ett grundläggande motiv för 1991
års energipolitiska beslut var att omställningen av
energisystemet bör grundas på långsiktigt hållbara politiska
beslut (prop. 1990/91:88, bet. NU40). Statsmakterna har att ange
de förutsättningar inom vilka kraftföretagen skall arbeta,
konstateras det i propositionen. Därefter är det företagens
uppgift att med utgångspunkt i den fastlagda energipolitiken
planera och utveckla kraftsystemet så att landets behov av el
kan tillgodoses. Den statliga styrningen på energiområdet sker
genom dels administrativa regler, dels ekonomiska styrmedel i
form av skatter, avgifter och stöd.
Regeringen bedömer att förutsättningarna att driva en aktiv
energipolitik, vid ett ikraftträdande av den vilande
ellagstiftningen, kommer att vara minst lika goda som för
närvarande. Det finns dessutom anledning att förvänta att vissa
energipolitiska styrmedel kommer att kunna utnyttjas med ökad
kraft genom det nya regelverket, anser regeringen och hänvisar
till att företagens kostnadsmedvetande bör öka på en
konkurrensutsatt elmarknad. Styrkan i de ekonomiska styrmedel
som används för att påverka exempelvis produktionen av el borde
därför öka. Sådana styrmedel anses dessutom komma att få
förstärkt dynamisk effekt.
Motioner med avslagsyrkanden
I tre motioner -- 1994/95:N25 (s), 1994/95:N27 (s) och
1994/95:N26 (mp) -- yrkas avslag på propositionen i dess helhet.
En modifierad ny ellagstiftning föreslås i motion 1994/95:N23
(v).
Alla bedömare är, enligt vad som sägs i motion 1994/95:N25
(s), överens om att utvecklingen mot en omfattande avreglering
inom EU har avstannat. Den viktigaste utgångspunkten --
samtidighet -- för näringsutskottets bedömning från våren 1992
talar, enligt motionärerna, inte längre för en avreglering. Det
nuvarande elförsörjningssystemet har gett Sverige en hög teknisk
nivå, stor leveranssäkerhet, internationellt sett låga priser
samt ett rimligt system för taxesättning, påpekas det. Den som
vill förändra detta system har en stor bevisbörda och måste med
säkerhet kunna tydliggöra att de föreslagna förändringarna ger
samhällsekonomiska vinster, anser motionärerna. De hävdar dock
att propositionen är fylld av osäkerhet. Mot regeringens
bedömning att konsumenternas ställning på elmarknaden kommer att
stärkas genom den ökade konkurrensen anför motionärerna att
elproduktionsmarknaden är en utpräglad oligopolmarknad och att
koncentrationstendenserna fortsätter. Vidare hävdar motionärerna
att de små konsumenternas ställning kommer att försvagas. Under
fem rubriker -- investeringar, glesbygden, kommunerna,
utrikeshandel med el och nordisk elmarknad -- utvecklas
argumenten för avslag på propositionen ytterligare. Dessa
argument behandlar utskottet i det följande under olika avsnitt.
Sverige står inför en omställning av energisystemet som inget
annat land har genomfört, säger motionärerna. De har ambitionen
att omställningen skall ske med bibehållen god leveranssäkerhet
och till konkurrenskraftiga priser samt i ordnade former. Med
regeringens förslag kommer den i stället att överlämnas till
marknaden, anser motionärerna. Sammantaget leder detta dem till
uppfattningen att propositionen bör avslås.
Regeringens förslag till ny ellagstiftning är det hittills
mest omfattande förslaget till förändring av energipolitiken,
anförs det i motion 1994/95:N27 (s). Förslaget föregriper ett
framtida energipolitiskt beslut på ett mycket negativt sätt. Med
en avreglering av elmarknaden frånhänder sig staten styrmedlet
över det för Sverige så viktiga instrumentet för utveckling och
tillväxt, nämligen tillgång till säker och billig energi, anser
motionärerna och menar att riksdagen därmed inte längre förfogar
över besluten om energipolitiken. Det är svårt att förutse alla
konsekvenser som följer av den föreslagna avregleringen, anför
motionärerna. Därför anser de att propositionen bör avslås.
Följande områden berörs i motionen: kärnkraftsavveckling,
ägandet av Vattenfall, utrikeshandeln med el och elpriserna i
glesbygden. Frågorna behandlas i det följande under olika
avsnitt.
Riksdagsbeslutet våren 1994 om reformering av elmarknaden
kritiserades hårt av både socialdemokrater och vänsterpartister,
erinras det om i motion 1994/95:N23 (v). Kritiken riktades
framför allt mot att man skulle ändra i ett system som redan var
säkert och effektivt och har internationellt sett mycket låga
elpriser, säger motionärerna. Dessutom ansåg kritikerna att en
reformerad elmarknad skulle omöjliggöra kärnkraftsavvecklingen
och leda till kraftigt höjda elpriser på landsbygden. Det är mot
denna bakgrund förvånande, anser motionärerna, att den
socialdemokratiska regeringen lägger ett förslag som i stort är
identiskt med det förslag den borgerliga majoriteten beslöt om
våren 1994. De skäl som regeringen anför för att Sverige nu
behöver en ny ellagstiftning är viktiga också för
Vänsterpartiet, anför motionärerna. De menar dock att förslaget
till ny ellag är alltför långtgående. Risken anses uppenbar att
förslaget endast gynnar stora industriföretag och andra större
aktörer. Vänsterpartiet förordar därför en modifierad
reformering av ellagen, med innebörd att handel med el i
konkurrens endast skall avse utbyte av råkraft mellan
producenter och distributörer/leveranskoncessionshavare. Med ett
sådant förslag uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar
samtidigt som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras,
menar motionärerna. Utifrån detta förslag kan man i framtiden
eventuellt gå vidare till ett system med fördjupad konkurrens.
Det förordade modifierade förslaget påverkar givetvis regler och
lagtext på ett stort antal områden, sägs det i motionen.
Miljöpartiet de gröna vill att varje lagstiftningsåtgärd skall
vara ett steg på vägen mot ett grönare samhälle, sägs det i
motion 1994/95:N26. Den föreslagna reformen av elmarknaden ger
inte tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande
elmarknad, hävdar motionärerna. De anser att
"vinstmöjligheterna" kommer att privatiseras med förslaget,
medan kostnaderna för miljöskador, hälsoeffekter, samhällsrisker
och långsiktigt verkande radioaktiva och klimatförändrande
utsläpp från elproduktionen kommer att förbli "socialiserade".
Avregleringen betecknas som en halvmesyr. Med den utgångspunkten
avstyrker motionärerna propositionen i dess helhet. De anser att
de små producenterna och konsumenterna inte har fått garantier
för att de skall kunna klara sig på elmarknaden och att
kärnkraftsavvecklingen kommer att försvåras genom en avreglering
av elmarknaden.
Motioner med krav på avreglering
I fyra motioner från den allmänna motionstiden i januari 1995
krävs att avregleringen av elmarknaden skall genomföras.
I maj 1994 beslöt riksdagen om avreglering av elmarknaden,
erinras det om i motion 1994/95:N407 (m). Den nya
socialdemokratiska regeringen valde att skjuta reformens
ikraftträdande på en oviss framtid, säger motionärerna. De anser
att elmarknadsreformen var väl förberedd och anför i motionen
att reformen bör träda i kraft den 1 juli 1995. De eventuella
kompletteringar eller justeringar som kan föranledas av
Energikommissionens överväganden får, enligt motionärerna, bli
föremål för beslut i särskild ordning.
I de två motionerna 1994/95:N273 (fp) och 1994/95:N274 (fp)
föreslås uttalanden av riksdagen om att avregleringen av
elmarknaden bör genomföras. Positiva effekter av den typ som har
uppstått i Norge kan förväntas också i Sverige, sägs det i den
förstnämnda motionen.
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna ställer
sig i huvudsak bakom förslagen i den här aktuella propositionen,
sägs det i motion 1994/95:N24, som har väckts med anledning av
propositionen. Inledningsvis bedrevs arbetet med
elmarknadsreformen under bred parlamentarisk enighet, erinrar
motionärerna om. Våren 1994 upphörde dock enigheten när
socialdemokraterna, trots ett -- enligt motionärerna -- gediget
beredningsförfarande, motsatte sig det slutliga
riksdagsbeslutet. Av Energikommissionens betänkande framgår
mycket tydligt att de farhågor som "officiellt" föranledde
uppskovet var obefogade, anser motionärerna. De menar att de
förslag som framlagts av kommissionen, och som ligger till grund
för propositionen, visserligen innebär en del klargöranden och
förtydliganden, men de har till ingen del en sådan dignitet att
de motiverar den ettåriga förseningen. Det avgörande är
emellertid, enligt motionärerna, att elmarknadens aktörer nu
äntligen kan ges besked om framtiden och att nya
samhällsekonomiska kostnader inte uppstår till följd av
ytterligare tidsutdräkt.
Också i motion 1994/95:N403 (kds) krävs att avregleringen av
elmarknaden skall genomföras. Detta är en utgångspunkt för
Kristdemokraternas arbete i Energikommissionen, sägs det.
Vissa kompletterande uppgifter
Beträffande yrkandet i motion 1994/95:N23 (v) om att enbart
handel med råkraft skall avregleras kan noteras att detta
innebär att endast distributörerna skulle kunna delta i en
handel med el i konkurrens. Det skulle bl.a. betyda att sådana
större industriföretag som för närvarande är direkt anslutna
till regionnäten inte skulle ha möjlighet att agera på den
konkurrensutsatta delen av elmarknaden på samma villkor som
distributörerna.
Olika alternativ för en stegvis avreglering av elhandeln har
diskuterats i skilda sammanhang.
Ellagstiftningsutredningen övervägde i sitt delbetänkande
Elkonkurrens med nätmonopol (SOU 1993:68) ett regelverk med
innebörd att de regionala näten skulle öppnas för handel med el
i konkurrens, medan de legala monopolen för försäljning av el
på lokala nät skulle behållas. Utredningen (s. 128) föreslog
dock att alla nät skulle öppnas samtidigt för alla kunder. Som
skäl anfördes att om inte samma regler gäller på lokala nät som
på övriga nät uppstår problem av olika slag. Det vore enligt
utredningen olyckligt från konkurrenssynpunkt om de som är
anslutna till ett regionalt nät ges möjlighet att välja
eleverantör medan de som är anslutna till ett lokalt nät inte
får denna möjlighet.
I en promemoria upprättad inom Näringsdepartementet hösten
1993 -- och som publicerades i departementsstencilen Utredningar
om elmarknadsreformen (Ds 1994:2) -- analyserades olika
alternativ för en stegvis avreglering av elhandeln. Tre modeller
granskades. Enligt en modell skulle endast kunder över en viss
effekt- eller energigräns få tillgång till den fria marknaden.
Ett andra alternativ var att marknaden endast skulle öppnas för
de kunder som är beredda eller har möjlighet att teckna sig för
kontrakt med en viss minsta varaktighet. Det tredje alternativet
innebar att en leverantör har leveransplikt inom varje område,
men att kunderna har rätt att byta leverantör om de uppfyller
kraven på noggrann mätning och avräkning. I promemorian
förordades det sistnämnda alternativet.
I proposition 1993/94:162 om handel med el i konkurrens
diskuterades de alternativ för en stegvis övergång som angetts i
promemorian. Där sades bl.a. (s. 69) att en avgränsning av
kundgrupper efter antingen kundernas storlek (effekt eller
energi) eller längden på deras leveranskontrakt ger upphov till
svårlösta avgränsningsproblem. Detta skulle ställa krav på
omfattande administrativa insatser. Vid alternativet med
avgränsning efter kundens storlek angavs den godtyckliga
gränsdragningen mellan kundgrupperna också komma att skapa
konkurrenssnedvridningar mellan de företag som tillåts köpa el
på den konkurrensutsatta marknaden och övriga företag. Vidare
sades att alternativet med en avgränsning av kunderna efter
längden på deras kontrakt också torde skapa obalans i
konkurrensförutsättningarna mellan producenter och
distributörer, genom att de renodlade distributionsföretagen
inte skulle kunna handla el på samma villkor som andra
distributörer.
Utskottets ställningstagande
Det nu berörda förslaget om en ny ellagstiftning kan ses som
ett sista steg i en lång process med syfte att effektivisera
elmarknaden. Som tidigare redovisats inleddes denna process
redan hösten 1990 då de första förändringarna avseende
Vattenfalls ställning aviserades. Ett grundligt utrednings- och
beredningsarbete ligger bakom de nu aktuella förändringarna.
Enligt utskottets mening är det främsta syftet med
reformeringen av elmarknaden att stärka konsumenternas
ställning. De effektivitetsvinster som en ökad konkurrens kan
väntas medföra måste komma de enskilda konsumenterna till del.
Den verksamhet med uppföljning och utvärdering av
elmarknadsreformen som regeringen föreslår tillmäter utskottet
mycket stor vikt. Som tidigare redovisats kommer NUTEK,
Konkurrensverket och Svenska kraftnät att ges i uppdrag att
övervaka och löpande till regeringen redovisa utvecklingen på
elmarknaden samt rapportera eventuella brister i regelverket.
Den nya ellagstiftningen kommer också, enligt utskottets mening,
att ha positiva effekter när det gäller energisparande och
energieffektivisering.
De farhågor rörande elmarknadsreformens effekter för små- och
glesbygdskonsumenter som framförs i motionerna 1994/95:N25 (s),
1994/95:N27 (s) och 1994/95:N26 (mp) -- i vilka avslag på
propositionen i dess helhet förordas -- liksom i motion
1994/95:N23 (v), i vilken en modifierad ellagstiftning föreslås,
saknar enligt utskottets mening grund. Genom regelverkets
utformning och genom den skärpta övervakningen skapas garantier
för att konsumenternas ställning skall stärkas. Utskottet
återkommer i det följande mer i detalj till frågan om reformens
effekter för de små konsumenterna och för konsumenterna i
glesbygd. Även andra frågor som tas upp i de nämnda motionerna
som argument för ett avslag på propositionen återkommer
utskottet till. Det gäller sådant som t.ex. omställningen av
energisystemet och utrikeshandeln med el.
Ett skäl för att nu genomföra elmarknadsreformen som väger
tungt för utskottet är utvecklingen i de övriga nordiska
länderna. Som redovisats har Norge och Finland genomfört
avregleringar av sina elmarknader. Utskottet anser att
etablerandet av en gemensam nordisk elmarknad är ett starkt skäl
för en reformering av den svenska elmarknaden.
Den modifierade lagstiftning som förordas i motion 1994/95:N23
(v) och som innebär att endast en del av handeln med el skulle
utsättas för konkurrens anser utskottet skulle leda till stora
gränsdragningsproblem och risk för konkurrenssnedvridningar.
Detta har, som redovisats, utvecklats i tidigare
utredningsmaterial.
De fyra motionerna 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp),
1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) från allmänna
motionstiden 1995, i vilka ett riksdagsbeslut om genomförande av
elmarknadsreformen efterlyses, saknar genom regeringens förslag
aktualitet.
Sammanfattningsvis avstyrks samtliga här aktuella motioner i
berörda delar.
Omställningen av energisystemet
Propositionen
Det är kraftföretagens uppgift att planera och utveckla
elförsörjningen så att landets behov av el tillgodoses, sägs det
i propositionen (s. 32). Förutsättningarna för
samhällsekonomiskt motiverade investeringar i ny kraftproduktion
bedöms komma att vara bättre inom det nya regelverkets ramar. Om
en säker grund skall kunna skapas för företagens
investeringsbeslut måste frågan om formerna och tidpunkten för
en kärnkraftsavveckling klarläggas, heter det vidare.
Energikommissionens fortsatta arbete är därför av stor
betydelse.
Den långsiktiga försörjningstryggheten i elsystemet kommer i
hög grad att bestämmas av investeringsutvecklingen i
kraftproduktionen, sägs det i propositionen. Det finns faktorer
som talar för såväl ökande som minskande investeringsverksamhet
på en reformerad elmarknad. Energikommissionen konstaterade i
sitt delbetänkande att det inte är möjligt att med säkerhet
avgöra om faktorerna sammantagna leder till ökade eller minskade
drivkrafter för investeringar på den konkurrensutsatta
elmarknaden jämfört med den nuvarande. Regeringen delar
Energikommissionens bedömning att ett genomförande av reformen
inte påverkar förutsättningarna för investeringar i ny
elproduktion eller effektivisering av elanvändningen på ett
sådant sätt att kommissionens fortsatta arbete hindras. Mycket
talar, enligt regeringens bedömning, för att det nya regelverket
skapar bättre förutsättningar än det nuvarande för att
investeringar skall tillkomma när de är samhällsekonomiskt
motiverade.
En grundläggande osäkerhet om det framtida investeringsbehovet
i elförsörjningen hänger samman med kärnkraftsfrågan,
konstateras det. Denna osäkerhet är dock inte en följd av
elmarknadsreformen, anser regeringen. De framtida besluten om
omställningen och utvecklingen av energisystemet måste vara
sådana att fastlagda mål för energipolitiken framstår som
trovärdiga över tiden. Energikommissionens uppdrag avseende
omställningen av energisystemet är således i detta sammanhang
mycket betydelsfullt, heter det.
Motionerna
Frågan om elmarknadsreformens koppling till omställningen av
energisystemet tas upp i åtta motioner.
De nuvarande förhållandena på elmarknaden har uppmuntrat
långsiktighet i investeringsplaneringen, sägs det i motion
1994/95:N25 (s) -- utan yrkande i frågan. Med regeringens
förslag kommer marknadsmekanismerna att gynna det kortsiktiga
perspektivet och elpriset kommer att bestämmas efter en
marginalkostnadsprincip, hävdas det. Enheter med låg rörlig
kostnad, dvs. där den stora investeringen redan är gjord, kommer
därmed att gynnas. Kärnkraften har exakt dessa karaktäristika,
påpekar motionärerna och menar att det alltså kommer att bli
dessa investeringar som vinner på en avreglering.
Det är för närvarande inte fastlagt när kärnkraften skall
avvecklas, konstateras det i motion 1994/95:N27 (s). Detta
kommer i en avreglerad elmarknad att skapa stor osäkerhet och en
mycket osäker grund för framtida investeringsbeslut för
elkraftsproducenterna, anser motionärerna -- utan yrkande i
frågan. De hänvisar till att studier från England har visat att
efter en avreglering minskade företagens insatser i fråga om
forskning och utveckling. Sådana insatser måste göras om
omställningen av den svenska elproduktionen skall kunna
genomföras, anförs det.
Sveriges framtida energisystem måste baseras på förnybar
energi -- vattenkraft, bioenergi, vind och sol -- sägs det i
motion 1994/95:Jo641 (c). Regeringen bör lägga fram förslag om
hur företag och enskilda konsumenter skall ges möjlighet att
välja att köpa energi som är producerad av förnybara
energikällor, föreslår motionärerna.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att om en säker
grund skall kunna skapas för företagens investeringsbeslut måste
frågan om formerna och tidpunkten för en kärnkraftsavveckling
klarläggas, anförs det i motion 1994/95:N23. Det hade enligt
Vänsterpartiets uppfattning varit positivt om ett förslag till
avvecklingsplan funnits med redan i den nu aktuella
propositionen. Det anses dock positivt att regeringen markerar
de förväntningar som finns på Energikommissionen i detta
avseende.
I motion 1994/95:N432 (v) från allmänna motionstiden anförs
att regeringen, i samband med förslaget om elmarknadsreformen,
måste framlägga förslag om åtgärder som stabiliserar och gradvis
minskar elanvändningen, i första hand genom effektiviseringar
och i andra hand genom användande av förnybara energikällor. Det
samhällsekonomiska utrymme för prissänkningar som uppstår i och
med elmarknadsreformen skall vara bestämmande för hur stor
elskatten skall vara, anser motionärerna. De hänvisar till att
Vänsterpartiet förespråkar ett aktivt användande av skatt på
energi och miljöavgifter för att skapa ett samhälle i ekologisk
balans. Motionärerna anser att en miljöinriktad skatteväxling
bör utredas och genomföras under 1990-talet.
En rad förslag som kan genomföras utan att avregleringen av
elmarknaden genomförs framläggs i motion 1994/95:N26 (mp), i
vilken som tidigare nämnts yrkas avslag på propositionen i dess
helhet. Förslagen går sammanfattningsvis ut på följande:
att nya energi- eller elförbrukningsprognoser skall baseras på
en energiplan som innebär en successiv minskning av
energianvändningen,
att regeringen skall återkomma till riksdagen med en
energiplan,
att staten skall köpa in samtliga kärnkraftverk och samordna
dem i ett produktionsbolag och att detta bolag skall påbörja
kärnkraftsavvecklingen med minst en reaktor under år 1995,
att svensk elprisnivå skall anpassas till prisläget inom EU
genom ökad beskattning på energiråvaror och genom skatteväxling,
att Miljöpartiets förslag om införande av uranskatt och höjd
avgift för kärnavfall skall genomföras,
att kontrollen av elsystemet skall bibehållas på nationell
nivå och att utländska uppköp av svenska kärnkraftverk skall
bromsas,
att kärnkraft inte skall ersättas av fossilbaserad
elproduktion utan av värmeproduktion baserad på biobränslen samt
av vindkraft, solvärme och -- framför allt -- effektivare
elanvändning och ökad hushållning,
att kärnkraft inte skall användas för att ersätta fossil
energi.
Avregleringen av elmarknaden kan vara ett hot mot avvecklingen
av kärnkraften, anförs det i motion 1994/95:N441 (mp). Det
kommer att betyda att ägarna till kärnkraftverken vill sälja så
mycket som möjligt till lägsta möjliga priser, anser
motionärerna. De menar att om en skatteväxling inte genomförs,
kommer avregleringen att medföra fortsatt kärnkraftsdrift.
Energikommissionen måste framlägga förslag om krav och styrmedel
som effektiviserar energianvändningen och stimulerar förnybara
energislag, sägs det vidare.
Balansprincipen bör tillämpas på en framtida avreglerad
elmarknad, anförs det i motion 1994/95:N403 (kds). Motionärerna
hänvisar till trepartiöverenskommelsen på energiområdet år 1991,
i vilken den s.k. balansprincipen -- dvs. att nya kraftverk inte
skall byggas om det är billigare att spara el -- lades fast. Det
skapades dock inga mekanismer som får balansprincipen att
fungera i praktiken, konstaterar motionärerna. De anser att
uppmärksamhet måste riktas mot energiföretagens agerande efter
en avreglering av elmarknaden.
Vissa kompletterande uppgifter
Energikommissionen (N 1994:04) skall enligt sina direktiv
(dir. 1994:69 och dir. 1994:120) bl.a. granska de pågående
energipolitiska programmen för omställning och utveckling av
energisystemet och analysera behovet av förändringar och
ytterligare åtgärder. Den skall också lägga fram förslag om
program med tidsangivelser för omställningen av
energisystemet. Slutbetänkande skall redovisas senast den 1
december 1995.
Riksdagen avslog våren 1995 ett antal motioner med yrkanden om
den allmänna omställningen av energisystemet. Utskottet
hänvisade enhälligt (bet. 1994/95:NU20 s. 24) till
Energikommissionens arbete och ansåg att kommissionens
slutsatser borde avvaktas. Det breda upplägget i kommissionens
arbete och den mängd analyser som skall göras täcker in, anförde
utskottet, samtliga de principiella uppfattningar som finns i
den energipolitiska diskussionen -- oavsett från vilka
utgångspunkter de framförs. Utskottet erinrade om följande olika
delar som ingår i kommissionens arbete: de samhällsekonomiska,
miljö- och energipolitiska konsekvenser som följer av en
avställning av en eller flera reaktorer under 1990-talet skall
analyseras, överväganden skall göras och förslag lämnas vad
gäller lämpliga styrmedel för omställningen och utvecklingen av
energisystemet, förutsättningarna för och behovet av
energieffektivisering och energihushållning skall granskas,
förutsättningarna för uppbyggnad av en ny infrastruktur i
Sverige utifrån de behov som uppkommer genom den energipolitiska
omställningen skall bedömas, en utvärdering av de program för
omställning och utveckling av energisystemet som initierades i
samband med 1991 års energipolitiska överenskommelse skall
göras.
I några av de här aktuella motionerna förespråkas en
miljöinriktad skatteväxling. Den parlamentariskt sammansatta
skatteväxlingskommittén (Fi 1994:04), som tillsattes våren
1994, har i uppdrag att utifrån ett samhällsekonomiskt
perspektiv analysera de miljöstyrande inslagen i nuvarande
skattelagstiftning och mot bakgrund av denna analys undersöka
förutsättningarna för ökad miljörelatering av det svenska
skattesystemet, bl.a. genom en analys av relevanta förslag på
området (dir. 1994:11). Kommittén skall slutredovisa uppdraget
senast i juni 1996 och bör lämna ett delbetänkande före utgången
av år 1995.
När det gäller energiprognoser, som berörs i motion
1994/95:N26 (mp), kan noteras att NUTEK har fått i uppdrag av
regeringen att till den 1 december 1995 redovisa ett förslag
avseende åtgärder för att förbättra prognosmetodiken och övrig
marknadsinformation avseende elsektorn. Det finns särskilda skäl
att noga följa den långsiktiga försörjningstryggheten på
elmarknaden, sägs det i propositionen (s. 56). Den nya
ellagstiftningen innebär bl.a. att kraftproducenternas relativt
starka marknadssituation försvagas, heter det vidare. Detta
ställer nya krav på information för att underlätta företagens
beslut avseende bl.a. investeringar i ny kapacitet och åtgärder
för en effektiv elanvändning. Det finns, enligt regeringen, ett
stort behov av att utveckla metoderna för prognoser för såväl
användningen som tillförseln av el och annan energi. Det är en
uppgift för NUTEK att, såsom central energimyndighet, utveckla
prognosmetoderna och i samarbete med andra berörda myndigheter
se till att prognoser över kapacitets- och
efterfrågeutvecklingen i elsektorn samt aktuell
marknadsinformation regelbundet tas fram.
Beträffande balansprincipen, som berörs i motion 1994/95:N403
(kds), sägs i direktiven till Energikommissionen (dir. 1994:67)
att denna princip tillämpats med goda resultat i länder med hårt
reglerade elmarknader med låg grad av konkurrens. Det finns
därför endast begränsade möjligheter att överföra erfarenheterna
från dessa länder till en avreglerad marknad, heter det. På en
väl fungerande marknad kan motsvarande effektiviseringseffekter
komma att uppstå som ett resultat av aktörernas konkurrens och
önskan att minimera sina totala kostnader. Det torde därför,
enligt vad som sägs i direktiven, inte finnas skäl för
statsmakterna att med regleringar föreskriva att energiföretagen
skall tillämpa balansprincipen, eftersom motsvarande effekter på
en fungerande elmarknad kan uppnås med hjälp av marknadspriser
(inkl. skatter och avgifter) på el.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar de bedömningar som Energikommissionen och
regeringen gör när det gäller frågan om sambandet mellan
elmarknadsreformen och omställningen av energisystemet. Enligt
Energikommissionen är det inte möjligt att med säkerhet uttala
sig om hururvida det kommer att uppstå ökade eller minskade
drivkrafter för investeringar med den nya ellagstiftningen
jämfört med den nuvarande. Den osäkerhet om det framtida
investeringsbehovet avseende elförsörjningen som föreligger
sammanhänger, enligt utskottets mening, med frågan om takten i
kärnkraftsavvecklingen och inte med införandet av en ny
ellagstiftning.
De överväganden som utskottet gjorde våren 1995 då en rad
motionsyrkanden om omställningen av energisystemet behandlades
äger fortfarande giltighet. Som tidigare redovisats innebär
Energikommissionens omfattande direktiv att samtliga de
principiella uppfattningar som finns avseende omställningen av
energisystemet täcks in av kommissionens arbete. Slutbetänkande
skall, som redan nämnts, lämnas i december 1995. I detta
sammanhang kommer också kommissionens överväganden beträffande
den tidigare nämnda balansprincipen att redovisas.
De synpunkter som förs fram i motion 1994/95:N25 (s) om att
elpriset med den nya ellagstiftningen kommer att bestämmas efter
en marginalkostnadsprinicip och därmed gynna bl.a. kärnkraftverk
kan ifrågasättas. Härtill kommer att redan nuvarande
produktionsoptimeringssystem ansetts gynna anläggningar med
höga fasta kostnader.
Beträffande förslagen i motionerna 1994/95:Jo641 (c) och
1994/95:N26 (mp) om s.k. grön elmarknad, vilka går ut på att
underlätta för konsumenter att kunna köpa elenergi från
förnybara energikällor, vill utskottet framhålla följande. Den
föreslagna nya ellagstiftningen kommer att möjliggöra för
företag och enskilda konsumenter att välja att köpa elenergi som
är producerad av förnybara energikällor. Det sätt på vilket
elenergin är producerad kan av en leverantör användas som ett
konkurrensmedel i förhållande till andra leverantörer.
Frågan om skatteväxling, som tas upp i några av de här
aktuella motionerna, är som tidigare redovisats föremål för
utredning. Utskottet ser ingen anledning att föregripa det
arbetet genom något uttalande i saken.
Möjligheterna att bedöma utvecklingen av såväl användningen
som tillförseln av el och annan energi torde komma att
förbättras framöver. Som redan nämnts har NUTEK fått ett
regeringsuppdrag att lägga fram förslag med syfte att förbättra
prognosmetoderna.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Vattenfall AB
En förutsättning för att en tillfredsställande
investeringsverksamhet skall erhållas med den nya
ellagstiftningen är enligt Energikommissionen att de
producerande företagen verkar i konkurrens, sägs det i
propositionen (s. 33). Genom riksdagens beslut år 1992
fastställdes riktlinjer för Vattenfalls verksamhet som
aktiebolag (prop. 1991/92:49, bet. NU10). Riktlinjerna innebär
att Vattenfall genom bolagsformen gavs möjlighet att konkurrera
på lika villkor med övriga företag på elmarknaden. Härigenom har
sålunda ägaren, staten, slagit fast att Vattenfall bör agera
utifrån samma grundprinciper som de övriga företagen,
konstateras det i propositionen.
Statens innehav av ungefär halva den svenska
elproduktionskapaciteten genom Vattenfall AB är, enligt
regeringen, en viktig tillgång om en situation skulle uppstå där
landets försörjningstrygghet skulle hotas. Det finns således
starka skäl för att Vattenfall bör kvarstå i statlig ägo, anser
regeringen. Den menar vidare att arbetet med elmarknadsreformen,
som inleddes genom Vattenfalls bolagisering, nu kan fullföljas
genom den nya ellagstiftningens ikraftträdande. Några avgörande
skäl för att återföra Vattenfall till affärsverksformen finns
alltså inte, sägs det i propositionen.
I tre motioner tas upp olika frågor rörande Vattenfall AB.
I motion 1994/95:N27 (s) refereras -- utan yrkande i frågan --
till uttalandet i propositionen om att det finns starka skäl för
att Vattenfall AB bör kvarstå i statlig ägo, eftersom företaget
är en viktig tillgång om landets försörjningstrygghet skulle
hotas. Motionärerna delar den uppfattningen men anser att man
kommer mycket nära den gamla affärsverksformen om Vattenfall
skall ges ett ansvar för landets energiförsörjning. Därför borde
frågan om Vattenfall skall drivas som bolag åter prövas.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att Vattenfall AB
bör kvarstå i statlig ägo, sägs det i motion 1994/95:N23. Det är
vidare självklart att Vattenfall AB skall följa ägarnas
intentioner inom energipolitiken och därmed ligga långt framme
vad gäller satsningar på energieffektivisering och utveckling av
alternativ elproduktion, anser motionärerna.
Miljöpartiet ser gärna att konkurrens kommer till stånd mellan
elleverantörer, anförs det i motion 1994/95:N26. För att
konkurrensen skall bli effektiv måste staten dock se till att
inga marknadsaktörer får bli för dominerande, anser
motionärerna. Därför måste Vattenfall delas upp i flera bolag.
Vattenfalls innehav av vattenkraftverk bör försäljas till de
landsting (eller "länsparlament") inom vars områden verken är
belägna, föreslås det i motionen.
Ett liknande yrkande som det sistnämnda om omstrukturering av
Vattenfall avslogs av riksdagen våren 1995 på förslag av
utskottet (bet. 1994/95:NU20 s. 35). Yrkandet följdes upp i en
reservation (mp). I en motivreservation (m) anfördes att frågan
om en försäljning av Vattenfall AB borde sättas in i ett annat
perspektiv än vad som gjordes i den då aktuella motionen.
När utskottet avstyrkte det aktuella yrkandet (mp) gjorde
utskottet också en notering om att frågan om statens ägande i
Vattenfall AB har berörts i en annan motion, 1994/95:N298 (m),
från allmänna motionstiden. I den motionen har framlagts ett
allmänt yrkande om försäljning av statliga företag. Utskottet
meddelade att detta och andra yrkanden om statliga företag
kommer att behandlas under hösten 1995 i anslutning till
behandlingen av förslag i budgetpropositionen (bil. 13 s. 47)
om förvaltningen av företag med statligt ägande.
Utskottet delar regeringens bedömning att Vattenfall AB
bör kvarstå i statlig ägo. Detta är viktigt ur perspektivet att
en tillfredsställande försörjningstrygghet måste kunna
upprätthållas. Vidare anser utskottet att det inte finns skäl
att ompröva tidigare beslut om bolagisering av Vattenfall. Som
utskottet anförde våren 1991 (bet. 1990/91:NU38 s. 15)
möjliggör bolagiseringen en effektivisering och rationalisering
av Vattenfalls verksamhet. Vidare gäller att den pågående
internationaliseringen av elmarknaden kräver att Vattenfall ges
erforderliga möjligheter att konkurrera med övriga företag på
likvärdiga villkor.
Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna
i berörda delar.
Utrikeshandeln med el
Propositionen
Utrikeshandeln med el innebär fördelar för den svenska
elförsörjningen, inte minst i perspektivet av en kommande
avveckling av kärnkraften, påpekas det i propositionen (s. 36).
Genom att de nationella elsystemen kopplas samman kan
produktionskapaciteten utnyttjas effektivare och det samlade
behovet av reservkapacitet nedbringas. Vid ett större behov av
nytillskott på tillförselsidan kan import bidra till att utjämna
de prisfluktuationer som övergångsvis kan uppstå, heter det
vidare. Sverige verkar inom EU för att en inre marknad för el
skall utformas så att den kan bidra till att stärka industrins
konkurrenskraft och samtidigt tillgodose de nationella behoven
av ömsesidighet i förutsättningarna för handel mellan länderna.
Regeringen föreslår ett tillägg till den vilande
ellagstiftningen med innebörd att nätkoncession som avser en
utlandsförbindelse inte får meddelas, om förbindelsen allvarligt
skulle försämra möjligheterna att långsiktigt upprätthålla
elförsörjningen i landet.
Den nu gällande lagstiftningen innehåller inga särskilda
bestämmelser avseende utlandshandel med el. Regeringen bedömer
att den föreslagna ändringen i ellagen avseende
bedömningsgrunderna vid prövning ger staten ett stort inflytande
över etableringen av nya utlandsförbindelser. En strävan, för
att tillgodose samhällets intresse av långsiktig
försörjningstrygghet i elsystemet, bör dock vara att
tillkommande utlandsförbindelser ägs och förvaltas av staten,
sägs det i propositionen.
På kort sikt finns det -- med nuvarande utlandsförbindelser
och med den koncessionsprövning som föreslås i propositionen --
inte skäl att befara att försörjningstryggheten skulle äventyras
genom en ökande handel, anser regeringen. På längre sikt kan
emellertid en viss reglering av utrikeshandeln komma att bli
nödvändig för att säkerställa bl.a. försörjningstryggheten. En
särskild koncession för export och import av el bör därför
enligt regeringen övervägas. I propositionen aviseras att en
särskild utredare kommer att tillkallas för att utarbeta förslag
till ny lagstiftning i enlighet med de angivna principerna.
I den vilande ellagstiftningen finns föreskrifter om en
anmälningsskyldighet för långsiktiga avtal som avser export
eller import av el under minst sex månader. Enligt lagen
(1994:618) om handel med el, m.m. bemyndigas regeringen, eller
den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda närmare
föreskrifter om innehållet i en anmälan. I
författningskommentaren (prop. 1993/94:162 s. 166) angavs
särskilt att det inte kommer att krävas att en sådan anmälan
skall innehålla uppgifter om priset och motparten. Regeringen
avser nu att -- i enlighet med vad Energikommissionen föreslog
-- föreskriva att anmälningsplikten skall omfatta även uppgifter
om motpart.
Motionerna
I motion 1994/95:N25 (s) refereras till det som sägs i
propositionen om att den pågående utvecklingen på den europeiska
elmarknaden är svåröverskådlig. Det råder stor osäkerhet om
vilka förutsättningar som kommer att gälla för utrikeshandeln
med el inom EU de kommande åren, anförs det. Motionärerna anser
att det är motsägelsefullt av regeringen att med de osäkerheter
den själv pekar på föreslå en avreglering.
När det gäller utrikeshandeln med el har regeringen föregripit
Energikommissionens arbete, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s).
Vidare ifrågasätter motionärerna det rationella i att föreslå en
avreglering samtidigt som det aviseras om ytterligare
utredningsarbete.
Staten har det yttersta ansvaret för den nationella
försörjningstryggheten på elområdet, anförs det i motion
1994/95:N24 (m, fp). I den nya ellagstiftningen kommer detta
till uttryck dels genom att regeringen skall pröva nya
utlandsförbindelser genom ett koncessionsförfarande, dels genom
en generell anmälningsplikt för långsiktiga kontrakt som ingås
över gränserna. Enligt motionärernas uppfattning har staten
därmed tillförsäkrat sig det inflytande över utrikeshandeln med
el som erfordras. Det finns därför inga skäl -- varken på kort
eller lång sikt -- att överväga införande av en särskild
koncession för export och import av el, anser motionärerna. Inte
heller är det nödvändigt att tillkommande utlandsförbindelser
skall ägas och förvaltas av staten. Motionärerna delar
Energikommissionens uppfattning att lagtexten avseende
koncessionsförfarandet för utlandsförbindelser bör återspegla de
bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena till det
vilande lagförslaget. De anser dock att den i propositionen
föreslagna lagtekniska utformningen är mindre lämplig och
föreslår -- i linje med Energikommissionens förslag -- att
2 § 2 mom. första stycket i ellagen skall ges följande
lydelse: "Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är
lämplig från allmän synpunkt. Vid meddelande av nätkoncession
som avser utlandsförbindelse skall dessutom särskilt beaktas
förbindelsens allmänna betydelse för landets elförsörjning." Det
av regeringen föreslagna nya stycket i momentet skulle samtidigt
utgå.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det på sikt
kan bli nödvändigt med en reglering av utrikeshandeln, sägs det
i motion 1994/95:N23. Det skall finnas en anmälningsskyldighet
för långsiktiga kontrakt, och utlandsförbindelserna skall ägas
och förvaltas av staten genom Affärsverket svenska kraftnät,
anser motionärerna.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att reglerna för koncession
för utrikeshandel skall utformas så att myndighet eller domstol
kan tolka dem. Regeringen skall inte ensam avgöra om affärer
skall vara tillåtna, menar motionärerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen beslöt i augusti 1995 att bemyndiga statsrådet
Jörgen Andersson att tillkalla en särskild utredare med uppdrag
bl.a. att lämna förslag till den reglering av utrikeshandeln med
el som kan bli nödvändig för att säkerställa
försörjningstryggheten. Utredaren, f.d. kommunalrådet Göthe
Andersson (N 1995:07), skall enligt direktiven (dir. 1995:112)
analysera under vilka omständigheter det kan finnas behov av
särskilda regler om begränsning av utrikeshandeln med el och i
så fall lämna förslag till sådana regler. Syftet med en
eventuell reglering skall vara att skapa möjligheter till
begränsning av sådan utrikeshandel med el som medför negativa
effekter för försörjningstryggheten. Det bör vidare beaktas om
det under ett övergångsskede, då en varierande grad av öppenhet
tillämpas på de europeiska ländernas elmarknader, kan finnas
skäl att upprätthålla någon särskild form av kontroll för att
säkerställa att det råder ömsesidighet i handeln med el och i
fråga om tillträdet till de nationella marknaderna.
En möjlig form för reglering är, sägs det i direktiven, en
särskild koncession för export och import av el. En sådan
reglering har införts i Norge. Utredaren skall också i sitt
arbete behandla frågan om prövningen av tillkommande
utlandsförbindelser. Därvid bör han pröva behovet av och
möjligheten att genom en lagreglering tillgodose en strävan att
utlandsförbindelserna skall ägas och förvaltas av staten för att
tillgodose samhällets intresse av långsiktig
försörjningstrygghet. Utredaren skall lämna sin slutredovisning
senast i mars 1996.
I motion 1994/95:N24 (m, fp) förordas, som nämnts, en
lagteknisk utformning av den aktuella paragrafen i ellagen i
enlighet med vad Energikommissionen föreslog. Enligt vad
utskottet inhämtat finns det två skäl till att regeringen valde
en annan utformning än Energikommissionen. För det första
innebar kommissionens förslag att förbindelsens allmänna
betydelse för landets elförsörjning skulle beaktas, men det
angavs inte på vilket sätt detta skulle ske. Det betyder att den
som söker koncession inte vet på vilka grunder en ansökan kan
avslås eller beviljas. Det framlagda förslaget innebär att det
explicit anges när koncessionen skall avslås. För det andra är
bestämmelsen avsedd att skärpa kontrollen av tillkomsten av nya
utlandsförbindelser så att den långsiktiga
försörjningstryggheten inte äventyras. Detta
bedömningskriterium, dvs. långsiktig försörjningstrygghet, anses
ha fått en mer precis utformning i regeringens förslag än i
Energikommissionens förslag, där det talas om förbindelsens
"allmänna betydelse för landets elförsörjning".
Utskottets ställningstagande
Utskottets grundinställning till frågan om utrikeshandel med
el är att denna -- i likhet med allt annat handelsutbyte med
andra länder -- innebär fördelar för Sverige. Fördelarna ligger
här i en ökad produktionseffektivitet och en stabilare prisnivå.
Det är därvid viktigt att det är en ömsesidighet i olika länders
handelsförutsättningar. Detta framhölls, som tidigare
redovisats, av utskottet redan våren 1992 då riksdagen fastlade
mål och strategier för en reformering av den svenska elmarknaden
(prop. 1991/92:133, bet. NU30).
Samtidigt som utskottet vill framhålla fördelarna med
utrikeshandeln gäller, att det kan komma att uppstå situationer
då en viss reglering av utrikeshandeln kan bli nödvändig. Det
gäller om hot mot försörjningstryggheten skulle uppkomma.
Mot denna bakgrund välkomnar utskottet såväl skärpningen av
den aktuella bestämmelsen i ellagen (2 § 2 mom.) som
tillsättandet av den tidigare nämnda särskilda utredaren. Att
det i direktiven anges att en utgångspunkt för utredarens
förslag skall vara att tillkommande utlandsförbindelser skall
ägas och förvaltas av staten noterar utskottet med
tillfredsställelse.
Utskottet anser vidare att det är bra att det i propositionen
föreslås en utökning av anmälningsskyldigheten med innebörd att
även uppgift om motpart skall redovisas.
Beträffande den aktuella bestämmelsen (2 § 2 mom.) behöver
dock en korrigering göras. Det gäller det sista stycket, i
vilket en hänvisning till fjärde stycket görs. Med det tillägg
som regeringen föreslagit -- och utskottet ställt sig bakom --
har dock ett nytt fjärde stycke tillförts. Hänvisningen i det
sista stycket bör således avse det femte stycket. Den lydelse
utskottet föreslår framgår av bilaga 2.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
propositionen i här aktuell del -- med nyss nämnda ändring --
och avstyrker samtliga fem motioner i motsvarande delar.
Nordisk elmarknad
På en integrerad nordisk elmarknad kan de samlade
produktionsresurserna utnyttjas bättre, anförs det i
propositionen (s. 25). Därigenom anses risken för en alltför
stark marknadskoncentration komma att reduceras. Den kan också
bidra till stabilare elpriser och till att investeringar sker
där en utbyggnad är mest kostnadseffektiv. För att en nordisk
elmarknad skall kunna etableras krävs medverkan av regeringarna
i de nordiska länderna, konstateras det i propositionen. Det är
angeläget att det arbete med att främja utvecklingen av en
gemensam elmarknad i Norden som bedrivs inom ramen för det
nordiska samarbetet fortsätter, anser regeringen.
En väl fungerande nordisk elmarknad kan således, enligt
regeringens bedömning, utgöra ett effektivt medel för att uppnå
både en ändamålsenlig utbyggnad och ett effektivt utnyttjande av
en elförsörjning som står i samklang med de energi- och
miljöpolitiska målen. Det arbete i den riktningen som har
inletts bör därför intensifieras, med sikte på att ett konkret
samarbete skall kunna inledas samtidigt med eller i nära
anslutning till den svenska elmarknadsreformens ikraftträdande,
sägs det i propositionen.
Argumentet i propositionen om att en avreglering i Sverige är
nödvändig med hänvisning till upprättandet av en nordisk
elmarknad är ihåligt, heter det i motion 1994/95:N25 (s).
Begreppet "nordisk elmarknad" borde innebära att också Danmark
skall vara med, anser motionärerna. De hänvisar till att det
inte finns några aktuella planer på avreglering i Danmark, utan
att man där i stället betonar vikten av en samordning och
samtidighet med övriga länder inom EU.
De fördelar med en integrerad nordisk elmarknad som anges i
propositionen stämmer inte, hävdas det i motion 1994/95:N27 (s).
Motionärerna anser att propositionen är motsägelsefull genom att
å ena sidan framhålla att det är viktigt för den framtida
elförsörjningen att Vattenfall AB är stort och å andra sidan
förespråka en integrerad nordisk marknad för att ingen aktör
skall bli dominerande på hemmamarknaden. Såväl i denna som i den
föregående motionen framställs inget yrkande i den nu aktuella
frågan.
I motion 1994/95:N407 (m) refereras till 1991 års
energiöverenskommelse, i vilken betonades att en
internationaliserad elmarknad är ägnad att leda till ett bättre
utnyttjande av de samlade produktionsresurserna. Avregleringen
är i praktiken ett led i en sådan internationalisering, anser
motionärerna. Genom avregleringarna i Norge och Finland kan en
gemensam elmarknad på drygt 300 TWh etableras. Med ett snabbt
genomförande av elmarknadsreformen i Sverige ges förutsättningar
för nordiska konsumenter och producenter att redan till år 1996
etablera en gemensam nordisk elbörs för öppen prissättning,
anför motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i
saken.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning beträffande
betydelsen av en nordisk elmarknad, sägs det i motion
1994/95:N23 -- utan formell hemställan. Distributionsföretag i
Sverige, Norge, Finland och på sikt eventuellt också Danmark kan
då köpa el av producenter i hela Norden, konstaterar
motionärerna. De anser att de samlade produktionsresurserna kan
utnyttjas effektivare på en sådan marknad.
Vid de nordiska energiministrarnas möte i Danmark i juni 1995
träffades överenskommelse om huvudprinciper för den nordiska
elhandeln, som innebär att Norden kommer att utvecklas till en
alltmer integrerad marknad. Av den tjänstemannarapport som
presenterades vid ministermötet framgick bl.a. att det
hittillsvarande nordiska elsamarbetet haft mycket stora fördelar
såväl ekonomiskt som energi- och miljömässigt.
Energiministrarna konstaterade att det finns behov av att
etablera en organiserad handelsplats där priset för kortsiktigt
elutbyte kan fastställas. Vidare noterades att Sverige och Norge
avser att inrätta en organiserad handelsplats med utgångspunkt i
samarbetet mellan Statnett och Svenska kraftnät. Enligt vad
utskottet har inhämtat är avsikten att en gemensam svensk-norsk
elbörs skall vara i drift vid årsskiftet 1995/96. I Sverige
ligger ansvaret för detta utvecklingsarbete huvudsakligen på
Svenska kraftnät.
Den norska regeringen planerar att lämna en s.k. melding till
Stortinget under hösten 1995 med information om bl.a. den
norsk-svenska elhandeln och den gemensamma elbörsen.
Energiministrarna uttalade vidare att man vid organiseringen
av marknadssamarbetet skall ta hänsyn till de system- och
produktionstekniska förhållanden som karaktäriserar de fyra
länderna. I Finland, där det nya regelverket för elmarknaden
trädde i kraft den 1 juni 1995, finns två parallella stamnät,
och någon systemansvarig myndighet har ännu inte utsetts. Enligt
energiministrarnas bedömning måste frågan om ansvar för bl.a.
stamnät och utlandsförbindelser preciseras innan finska
stamnätsföretag kan delta i ett samarbete om en gemensam
handelsplats. Denna fråga bereds för närvarande inom det finska
handels- och industriministeriet. I Danmark föreligger det för
närvarande inga planer på att genomföra en avreglering av
elmarknaden. Finska och danska företag kommer att kunna delta i
det kortsiktiga kraftutbytet genom avtalsteckning med börsen
eller, liksom hittills, inom ramen för bilaterala tidsbundna
avtal med svenska och norska producenter om leveranser av el.
Utskottet tillmäter frågan om en gemensam nordisk
elmarknad stor betydelse. Etablerandet av en sådan marknad ser
utskottet som en naturlig fortsättning på det samarbete på
elområdet som sedan lång tid tillbaka har ägt rum mellan de
nordiska länderna.
Enligt utskottets mening är det angeläget att det arbete som
bedrivs av Svenska kraftnät och Statnett resulterar i en nordisk
elmarknad från den 1 januari 1996. Utskottet vill också
understryka det angelägna i att Finland och Danmark ges
möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt delta i en
sådan gemensam elmarknad.
Något uttalande av riksdagen av den typ som föreslås i motion
1994/95:N407 (m) anser utskottet inte erforderligt och avstyrker
därmed motionen i berörd del.
Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd
Propositionen
Genom den nya ellagstiftningen stärks konsumenternas ställning
på elmarknaden, anförs det i propositionen (s. 44). En väl
fungerande handel är en förutsättning för att konsumenterna
skall dra nytta av de fördelar som elförsäljning i konkurrens
kan medföra, heter det.
Små och medelstora konsumenter kommer inledningsvis sannolikt
att köpa sin el från innehavaren av leveranskoncession, sägs det
i propositionen. Förmånliga inköpsvillkor för denna kan komma
även småförbrukarna till godo. Dessa kan således dra indirekt
nytta av de fördelar en konkurrensutsatt elförsäljning innebär,
anser regeringen. För små konsumenter kan dock bl.a. kraven på
mätning begränsa möjligheten att delta i en öppen handel med el.
Tillgången till billiga mätsystem är alltså en förutsättning för
att små kunder skall kunna delta i en öppen handel, konstateras
det i propositionen. Det är därför viktigt att tekniken inom
mätningsområdet utvecklas och kostnaderna nedbringas. Regeringen
aviserar sin avsikt att uppdra åt NUTEK och Svenska kraftnät att
gemensamt redovisa förslag till åtgärder för att få fram billig
mätteknik.
Konsumenter med låg elförbrukning bör under en längre tid få
ett särskilt skydd i form av en pris- resp. leveranskontroll,
anser regeringen. Systemet med leveranskoncession skall därför
enligt förslaget i propositionen förlängas till att gälla i fem
år, i stället för i tre år, som angavs i den vilande
ellagstiftningen.
Bestämmelserna om leveranskoncession har till syfte att skapa
stabilitet och skydda små kunder och den småskaliga
elproduktionen. Starka skäl talar, enligt regeringen, för att
systemet med tidsbegränsade leveranskoncessioner skall behållas.
Därmed skapas en flexibilitet i regelverket. Regeringen avser
att noga följa utvecklingen på elmarknaden. Därvid skall
särskilt beaktas utvecklingen för de små kunderna och dessas
möjligheter att utnyttja de förändringar som reformen innebär.
Regeringen ämnar utvärdera systemet med leveranskoncession i god
tid före utgången av den femåriga koncessionsperioden, varigenom
underlag skapas för ställningstagande till om systemet bör
avvecklas eller förändras. Ett viktigt inslag i utvärderingen
skall därvid vara att bedöma hur kostnaderna för mätning har
utvecklats liksom övriga faktorer som kan ha betydelse för de
små konsumenternas möjligheter att dra nytta av de nya
förhållandena.
Elförbrukare i glesbygden skall ha tillgång till el på rimliga
villkor, påpekar regeringen. Överföringskostnaderna för el bör
därför utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder. För
lokala nät föreslås NUTEK kunna medge undantag från den
vilande ellagstiftningens föreskrifter om att kostnader och
intäkter för varje koncessionsområde skall redovisas för sig. Om
områdena får redovisas samlat skall de också vid
skälighetsbedömningen av nättariffen ses som ett område.
Strukturomvandlingen av lokaldistributionen bör fortsätta, anser
regeringen och anför att NUTEK bör aktivt verka för en
sammanslagning av områden. Vid tariffsättning på
regionledningar skall huvudprincipen vara en
avståndsoberoende tariff för uttag av el. Vid
skälighetsbedömningen av nättariffen för en regionledning skall
kostnaderna för koncessionshavarens samtliga regionledningar i
viss utsträckning bedömas samlat. Regeringen avser att uppdra åt
NUTEK att särskilt övervaka kostnadsutvecklingen för
glesbygdskunderna.
Motionerna
Frågan om elmarknadsreformens effekter för de små
konsumenterna och konsumenter i glesbygd berörs i sex motioner.
Regeringens bedömning att frågan om elkonsumenterna i glesbygd
har fått en tillfredsställande lösning delas inte av
motionärerna bakom motion 1994/95:N25 (s). Om regeringens
påstående att konkurrensen på elmarknaden kommer att leda till
lägre kostnader stämmer kan man, enligt motionärerna, utgå från
att marknadskrafternas verkan medför att det uppstår stora
skillnader i elpriset mellan olika delar av landet. Det
avreglerade systemet kommer med all sannolikhet att leda till än
större skillnader mellan storkunder och vanliga konsumenter,
framför allt i glesbygden, anser motionärerna.
De främsta negativa effekterna av en avreglerad elmarknad
kommer konsumenter i glesbygd att få uppleva, hävdas det i
motion 1994/95:N27 (s). Ett avreglerat system kommer att leda
till större skillnader mellan stora och små kunder, främst i
glesbygd, anför motionärerna. Trots att det föreslagna
koncessionstänkandet redan för närvarande tillämpas i Norrland,
varierar priset mycket mellan olika områden, säger motionärerna.
För att det med regeringens förslag skall åstadkommas en
prisutjämning mellan tätort och glesbygd krävs att
tätortskunderna får betala för glesbygdskundernas långa avstånd.
Alla avregleringar har inneburit ökade kostnader och minskad
service för människor i glesbygd, hävdar motionärerna slutligen.
Det är av stor vikt att även små elkunder ges möjlighet att
delta i en öppen handel med el, anförs det i motion 1994/95:N24
(m, fp) -- utan formell hemställan. Tolkningen av regeringens
förslag om att elmätaren och dess kringutrustning samt kostnaden
för installation skall debiteras kunden måste göras snäv för att
inte hindren skall bli för stora för små elkunder att dra nytta
av den fria elhandeln, anser motionärerna. De understryker
vikten av det aviserade uppdraget till NUTEK och Svenska
kraftnät att ge förslag till åtgärder för att få fram billig
mätteknik.
Det är väsentligt att tillsynsmyndigheten får i uppdrag att
förse elkunderna med information som ger kunden en möjlighet att
avgöra näthyrans skälighet, anförs det i motion 1994/95:N20 (c).
NUTEK har som tillsynsmyndighet en central roll på den
avreglerade elmarknaden och bör därför få bästa möjliga
förutsättningar för att kunna granska näthyrorna, anser
motionären.
En direkt följd av Vänsterpartiets förslag om en modifierad
ellagstiftning är att systemet med leveranskoncession skall
bibehållas permanent, anförs det i motion 1994/95:N23.
Regeringen är själv osäker på prisutvecklingen för hushåll och
företag i glesbygden, säger motionärerna och anser att det med
Vänsterpartiets förslag blir lättare att försvara
glesbygdsintresset.
I motion 1994/95:N26 (mp) framläggs följande fyra förslag:
elproducenterna och nätoperatörerna skall basera sin
prissättning enbart på förbrukad energi, och säljaren skall
inkludera sina kapitalkostnader i priset, dvs. inga fasta
avgifter skall förekomma utöver anslutningsavgift,
kostnadsutjämning skall vara regel -- och inte undantag -- för
varje sammanhängande geografiskt område som betjänas av samma
nätoperatör,
regeringen skall redovisa hur problemet skall lösas om ingen
nätoperatör vill åta sig koncession för ett visst område,
en konsekvensutredning för konsumenterna skall göras, liksom
en utvärdering efter två år.
Vissa kompletterande uppgifter
Det totala priset för el består av två delar -- priset för den
elektriska energin och priset för nättjänsten. Priset för den
elektriska energin påverkas inte av om elen tas ut i glesbygd
eller tätort. Det är enbart ellagstiftningens regler om
prissättning på nättjänster, dvs. priser och villkor för
överföring av el, som har relevans vid en bedömning av
eventuella negativa konsekvenser för glesbygdskonsumenterna.
Skäligheten i nättariffer skall prövas av NUTEK, som också
särskilt skall övervaka tariffutvecklingen för
glesbygdskunderna. Det finns, enligt Näringsdepartementets
bedömning, i sig inget som talar för att en eventuell ökad
differentiering av priset för den elektriska energin skulle få
några särskilda effekter för glesbygdskunder. Ett viktigt syfte
med den föreslagna skärpta uppföljningen och övervakningen av
elmarknaden är, som tidigare nämnts, att få möjlighet att bedöma
utvecklingen för små kunder och glesbygdskunder, både i fråga om
elpriser och nättariffer, så att eventuella negativa effekter
kan åtgärdas.
Företrädare för NUTEK och Konkurrensverket har vid en särskild
utfrågning inför utskottet lämnat upplysningar om hur de avser
att lägga upp sitt arbete när det gäller uppföljning och
övervakning. I fråga om kostnaderna för mätutrustning hänvisades
till utvecklingen i Storbritannien, där kostnaderna för sådan
utrustning snabbt har sjunkit efter den genomförda
avregleringen.
Beträffande påståendet i motion 1994/95:N27 (s) om att alla
avregleringar har inneburit ökade kostnader för
glesbygdsboende kan noteras att arbetsmarknadsminister Anders
Sundström vid en presskonferens i augusti 1995 meddelade att
regeringen avser att utse en särskild utredare med uppdrag att
se över hur förändringarna i den statliga sektorn har påverkat
den regionala utvecklingen. Konsekvenser av privatiseringar,
avregleringar och bolagiseringar skall belysas. Utredarens
arbete avses komma att ligga till grund för regeringens framtida
regionalpolitik.
När det gäller frågan om sambandet mellan systemet med
leveranskoncession och glesbygdskonsumenternas situation, som
tas upp i motion 1994/95:N23 (v), vill utskottet framhålla att
den del av det totala priset som elkonsumenten betalar för den
elektriska energin, dvs. till innehavaren av leveranskoncession,
inte påverkas av om den tas ut i glesbygd eller tätort. Det är
enbart ellagstiftningens regler om prissättning av nättjänster,
dvs. priser och villkor för överföring av el, som skall bedömas
i frågan om eventuella negativa konskvenser för
glesbygdskonsumenterna.
I motion 1994/95:N26 (mp) har som nämnts tagits upp frågan om
hur problemet skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig
koncessionen för ett visst område. Utskottet noterar härvid att
omprövning av gällande koncessioner inte behöver göras som en
följd av den nya lagstiftningens ikraftträdande. Nuvarande
koncessionshavare behåller sina koncessioner; reglerna om
koncessionshavarens skyldigheter ändras dock. Den gällande
lagstiftningen förutsätter att eldistributörer (frivilligt)
ansöker om att erhålla koncession för visst område. Detta system
har, enligt vad utskottet erfarit, fungerat väl. Den föreslagna
nya ellagstiftningen innebär inte någon förändring härvidlag.
Utskottets ställningstagande
Som utskottet anförde i det inledande avsnittet om frågan om
en ny ellagstiftning är det främsta argumentet för denna
lagstiftning omsorgen om konsumenterna. De fördelar som uppstår
genom den ökade konkurrensen på elmarknaden måste komma de
enskilda konsumenterna till del.
Systemet med leveranskoncessioner är avsett att ge ett skydd
för bl.a. de små konsumenterna. Genom regeringens förslag
förlängs detta system från tre till fem år. När det gäller
glesbygdskonsumenternas situation ger regeringens lagförslag
möjlighet till sammanläggning av koncessionsområden, varigenom
taxorna för glesbygds- och tätortskonsumenter kan utjämnas.
Utskottet tillstyrker båda dessa förslag.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla den stora vikt som
utskottet tillmäter den uppföljnings- och utvärderingsverksamhet
som berörda organ -- NUTEK, Konkurrensverket och Svenska
kraftnät -- skall bedriva. Genom denna verksamhet kan regeringen
bli uppmärksammad på eventuella problem som kan uppstå. Åtgärder
för att förebygga och rätta till missförhållanden kan därefter
vidtas. Likaså är det mycket angeläget att utvecklingen mot en
billigare mätteknik påskyndas. Tekniken i sig får inte vara ett
hinder för att elmarknadsreformens fördelar skall komma de små
konsumenterna till del.
En del av det som tas upp i de här aktuella motionerna är
tillgodosett genom de aviserade uppdragen till de nämnda
myndigheterna. Det gäller frågan om billig mätteknik som berörs
i motion 1994/95:N24 (m, fp), uppdraget till tillsynsmyndigheten
som efterlyses i motion 1994/95:N20 (c) och kravet på
konsekvensutredning i motion 1994/95:N26 (mp).
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörd
del och avstyrker samtliga här behandlade motioner såvitt nu är
i fråga.
Små elproducenter
Propositionen
Småskaliga elproducenter bör under en längre tid få ett
särskilt skydd i form av en pris- resp. leveranskontroll, anförs
det i propositionen (s. 46). Bland annat därför föreslås, som
tidigare nämnts, att systemet med leveranskoncession skall
förlängas till att gälla i fem år. En utvärdering av systemet
skall ske i god tid före koncessionstidens utgång med särskilt
beaktande av villkoren för konsumenterna och för småskalig
elproduktion.
Den som innehar leveranskoncession är enligt den vilande
lagstiftningen skyldig att köpa el från elproduktionsanläggning
som är belägen inom området och som kan leverera en effekt om
högst 1 500 kW. Regeringen refererar till vad näringsutskottet
anförde våren 1994 (bet. 1993/94:NU22) om att den småskaliga
elproduktionen bör ges ett skydd jämförbart med den för
innehavaren av leveranskoncession föreslagna mottagningsplikten
i ytterligare två år, även om man vid utvärdering av
leveranskoncessionssystemet skulle finna att detta bör
avvecklas. Genom en förlängning av giltighetstiden för
leveranskoncessionerna med två år anses riksdagens önskemål
beträffande den småskaliga elproduktionen vara tillgodosett.
I propositionen (s. 63) framläggs också förslag om hur
ersättningen till små elproducenter skall regleras. Den
småskaliga elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska
villkor, anser regeringen. Genom den vilande ellagstiftningen
föreskrivs att de små elproducenterna har rätt till garanterad
avsättning för sin produktion till skäligt pris.
Även villkoren för anslutning till elnätet behöver regleras,
menar regeringen. Innehavare av en elproduktionsanläggning som
kan leverera en effekt om högst 1 500 kW föreslås inte behöva
betala annan del av nättariffen än engångsavgift för anslutning,
avgift för mätare med tillhörande insamlingsutrustning och dess
installation i inmatningspunkten samt årlig avgift för mätning
och rapportering. Vidare skall ersättningen för den el som
innehavaren av leveranskoncessionen köper från de små
producenterna utformas så att hänsyn tas till när under året
inmatning av el sker, sägs det i propositionen.
Regeringen bedömer att de framlagda förslagen, i kombination
med den vilande ellagstiftningens bestämmelser om köpskyldighet
för innehavare av leveranskoncession, innebär att den småskaliga
elproduktionen ges ett lika gott skydd som för närvarande.
Vid remissbehandlingen av Energikommissionens delbetänkande
påtalade ett flertal remissinstanser att den småskaliga
miljövänliga elproduktionen bör få ekonomiska villkor som
stimulerar en fortsatt utbyggnad, erinras det om i
propositionen. Kommissionen aviserade i sitt delbetänkande att
den i det fortsatta arbetet avser att återkomma till frågan om
detta tillgodoses genom det här redovisade ersättningssystemet
eller om ytterligare åtgärder är erforderliga. En viktig del av
NUTEK:s övervakning bör vara att följa utvecklingen för den
småskaliga elproduktionen och ersättningsnivån till denna, anför
regeringen. I uppdraget ingår att till regeringen anmäla förslag
till ändringar i regelverket.
Eventuella fördelar för nätägaren av att det finns produktion
som är ansluten till nätet, såsom minskade energiförluster i
näten och lägre kostnader för anslutning till angränsande nät,
skall tillfalla producenterna, föreslås det i propositionen
(s. 65) genom ett tillägg till den vilande lagstiftningen.
Motionerna
Frågan om den småskaliga elproduktionen tas upp i sex
motioner.
Den småskaliga elproduktionen har haft och har fortfarande en
svag ställning gentemot de stora kraftbolagens produktion,
anförs det i motion 1994/95:N420 (s). Om den småskaliga
vattenkraften skall kunna utvecklas är det nödvändigt att stärka
den förnybara, småskaliga energiproduktionens ställning och
skapa en lagtext som eliminerar olika tolkningar i
ersättningsfrågan, anser motionärerna. De menar att kostnaderna
för att tillse att den småskaliga vattenkraften ges
utvecklingsmöjligheter är relativt ringa och inte behöver
belasta statsbudgeten. För elkonsumenterna kan elpriset
förväntas stiga någon tiondels öre per kWh.
I motion 1994/95:N21 (c) efterlyses det uppdrag till NUTEK som
Energikommissionen föreslog i sitt delbetänkande. Kommissionen
ansåg att NUTEK bör ges i uppdrag att följa utvecklingen av
ersättningsnivån till småskalig elproduktion och, om denna
produktion blir lägre än för närvarande, inkomma till regeringen
med förslag till åtgärder. Om utvecklingen av den småskaliga
elproduktionen skall följa de intentioner som Energikommissionen
och regeringen förordar, borde det i propositionen ha aviserats
om ett sådant uppdrag till NUTEK, anser motionären.
Enligt den vilande lagstiftningen skall prissättningen på el
från små kraftverk utformas så att den som har
leveranskoncession i det område där kraftverket ligger blir
skyldig att betala ett pris motsvarande intäkten per kWh vid
elförsäljning till hushållskunder med avdrag för skäliga
transiteringskostnader och vinst, påpekas det i motion
1994/95:N421 (c). Detta bedömdes ge ett betydligt högre pris än
gällande ersättning enligt det s.k. EKOVISAM (ekonomiska villkor
för samkörning med mindre produktionsanläggningar upp till
1 500 kW). Det kan dock vara svårt att fastställa skälig
ersättning, hävdas det i motionen. För att förenkla
beräkningarna och undvika onödiga och kostsamma beräknings- och
tolkningstvister bör priset på el från de små kraftverken
fastställas till en viss procent av den sammanlagda el- och
nättaxan inom det aktuella distributionsområdet, anser
motionärerna. De föreslår att ersättningen skall fastställas
till 70 % av den samlade intäkten minus skatter. Därigenom
anses både enkelhet och åsyftad prisförbättring erhållas. Det
påpekas att det förordade systemet har likheter med de system
som tillämpas i andra länder, t.ex. Tyskland och Danmark.
Som tidigare nämnts förordas i motion 1994/95:N23 (v) att
systemet med leveranskoncession skall bibehållas permanent.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att innehavare av
produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst
1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än
engångsavgift för anslutning, avgift för mätare samt årlig
avgift för mätning och rapportering, sägs det i motionen.
Motionärerna anser det dock vara en alltför passiv målsättning
att småskalig elproduktion skall tillförsäkras rimliga
ekonomiska villkor. De ekonomiska villkoren bör vara goda --
detta är nödvändigt för att det skall åstadkommas en
intensifiering av utvecklingen av miljövänlig elproduktion,
anser motionärerna.
Den vilande ellagstiftningens bestämmelse om ersättning till
små elproducenter är inte lätt att tolka, anförs det i motion
1994/95:N408 (v) från allmänna motionstiden. Nätägarnas tolkning
tyder på en sänkning på upp till 25 %, hävdar motionärerna. De
menar att en avreglerad elmarknad, där uppdelningen på en nätdel
och en leveransdel anses utgöra en komplicerande faktor, skulle
innebära tolkningsproblem när det gäller ersättningsfrågorna. En
modell skulle, enligt motionärerna, kunna vara att Svenska
kraftnät blir köpare av elkraft från små elproducenter.
I motion 1994/95:N26 (mp) framläggs följande två förslag
beträffande de små elproducenterna. Frågan om balansansvar för
små elleverantörer, t.ex. innehavare av vindkraftverk, bör
utredas i syfte att underlätta deras möjlighet att leverera till
sina delägare och andra eventuella kunder. Vidare föreslås att
småskaliga elproducenter skall ges rimliga villkor och
möjligheter att konkurrera med de stora elbolagen, genom att
ersättningsnivån till småskalig produktion inte skall kunna
understiga den nuvarande nivån.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen avslog våren 1995 ett antal motioner rörande små
elproduktionsanläggningar. Utskottet hänvisade (bet.
1994/95:NU20) till Energikommissionens fortsatta arbete. I sitt
delbetänkande aviserade kommissionen om att man i det fortsatta
arbetet avser att återkomma till frågan om hur villkoren för den
framtida utbyggnaden av den småskaliga miljövänliga
elproduktionen påverkas av avregleringen av elmarknaden. Frågan
om den småskaliga elproduktionens roll i energisystemet och
behovet av ökade incitament för att stimulera en ökad utbyggnad
avses därvid komma att bli behandlad.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det är angeläget att de små
elproducenterna tillförsäkras rimliga villkor för sin avsättning
på en reformerad elmarknad. Genom att utsträcka
leveranskoncessionssystemet från tre till fem år erhåller de små
elproducenterna bättre förutsättningar. Utskottet tillstyrker
sålunda propositionen i denna del. Det är därvid viktigt att
utvärderingen av systemet företas i sådan tid att ställning kan
tas till behovet av eventuella fortsatta åtgärder. Detta är
också regeringens avsikt. Ett beslut om att permanenta
leveranskoncessionssystemet, som föreslås i motion 1994/95:N23
(v), bör däremot inte fattas.
När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de
små elproducenterna anser utskottet att denna, med den vilande
lagstiftningen och med de tillägg som regeringen nu föreslår,
har fått en ändamålsenlig utformning. Som framhålls i flera av
de här aktuella motionerna är det angeläget att bestämmelserna
utformas så att tolkningstvister kan undvikas.
I motion 1994/95:N21 (c) efterlyses ett uppdrag till NUTEK att
följa utvecklingen av ersättningsnivån till den småskaliga
elproduktionen. Ett sådant uppdrag avser regeringen, som
tidigare redovisats, att ge till NUTEK. Den nämnda motionen
avstyrks därmed. Ställningstagande till frågan om det behövs
ytterligare åtgärder för att stimulera den småskaliga
elproduktionen bör, enligt utskottets mening, anstå till dess
att Energikommissionen har avlämnat sitt slutbetänkande.
I motion 1994/95:N26 (mp) anförs bl.a. att frågan om små
leverantörers balansansvar bör utredas. Enligt den nya
ellagstiftningen är det en uppgift för den systemansvariga
myndigheten, Svenska kraftnät, att ansvara för att balanskraft
tillhandahålls på marknadsmässiga och neutrala villkor för bl.a.
de aktörer som saknar egna reglermöjligheter. Denna funktion
benämns vanligen balanstjänst eller reglerkraftmarknad.
Förutsättningar har därmed skapats för små elleverantörer att
genom balanstjänster vid Svenska kraftnät säkerställa behovet av
balanskraft vid leverans av el. Den nämnda motionen avstyrks
därmed i berörd del.
Svenska kraftnäts upphandling av elkraft -- som berörs i
motion 1994/95:N408 (v) -- är begränsad till de behov som
uppkommer inom ramen för verkets systemansvar och
balanshållningen i kraftsystemet. Kraftproduktionen i de
småskaliga produktionsanläggningarna är inte av den karaktären
att de kan utnyttjas för det ändamålet. Utskottet avstyrker
därmed motionen.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i
berörda delar och avstyrker samtliga här aktuella motioner i
motsvarande delar.
Organiserad handelsplats för el
Elförsäljning i konkurrens skapar goda förutsättningar för en
effektiv produktion och distribution av el, sägs det i
propositionen (s. 53). En organiserad handelsplats för el (en
elbörs) anses kunna ytterligare effektivisera handeln samt
förbättra prisinformationen och beslutsunderlaget för
producenter, leverantörer och förbrukare av el. En elbörs för
handel med tillfällig kraft som avser faktiska leveranser har
betydelse både för elsystemets effektiva drift och för Svenska
kraftnäts möjligheter att handha systemansvaret, anförs det. En
sådan börs skall ses som en del av elsystemets infrastruktur.
I propositionen aviseras att regeringen avser att tillkalla en
särskild utredare med uppdrag att utarbeta förslag till en
lagstiftning som reglerar en organiserad handelsplats för el. En
sådan lagstiftning bör innehålla regler om bl.a. neutralitet,
fritt tillträde, insyn, information, sekretess och tillsyn, sägs
det i propositionen. Det tidigare nämnda utvecklingsarbete som
pågår hos Svenska kraftnät i samarbete med norska Statnett
avseende utformningen av en gemensam elbörs bör fortsätta och
bedrivas skyndsamt, heter det vidare. Med hänsyn till att det
för närvarande saknas regler som säkerställer samhällets krav på
en elbörs bör huvudmannaskapet för en börs inledningsvis ligga
hos Svenska kraftnät, anser regeringen.
Det är viktigt att utrednings- och utvecklingsarbetet
fortsätter när det gäller frågan om skapandet av en elbörs,
anförs det i motion 1994/95:N24 (m, fp). Svenska kraftnät har
som systemansvarig myndighet en central roll i elsystemet.
Motionärerna anser att det är utomordentligt viktigt att
regelsystemet på området ges karaktären av ett ramverk;
detaljregler bör i största möjliga mån undvikas. Det är
samtidigt av stor vikt att en god kompetens byggs upp hos den
myndighet som skall utöva tillsyn över elhandeln, anser
motionärerna. Enligt deras mening saknas dock skäl för att
staten skall ange att huvudmannaskapet för en elbörs skall ligga
hos Svenska kraftnät.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att regeringen vid den
fortsatta utredningen om en elbörs särskilt skall beakta
intresset hos de små producenterna -- t.ex. ägare av
vindkraftverk. Likaledes bör utredas hur enskilda konsumenter
skall kunna transitera kraft från vindkraftverk som de är
delägare i, anför motionärerna.
Som tidigare redovisats tillkallades f.d. kommunalrådet Göthe
Andersson i augusti 1995 med uppdrag bl.a. att föreslå ett
regelverk för en organiserad börshandel med el, där
möjligheterna att bedriva börshandel i samarbete med de nordiska
grannländerna skall beaktas. De regler som skall tas fram bör
tillgodose krav på neutralitet, fritt tillträde, information,
sekretess, tillsyn, offentlighet och möjlighet till insyn i
prisbildningen. Utgångspunkten skall vara att skapa en
ramlagstiftning för den kortsiktiga handeln med el.
För att en handelsplats för el skall åtnjuta allmänt
förtroende är det angeläget att samhället ges ett tillräckligt
inflytande över och erforderlig insyn i börsfunktionen, sägs det
i direktiven (dir. 1995:112). Flera av de uppgifter som en börs
fyller har också ett nära samband med den löpande driften av
elsystemet. En förutsättning för att börsen skall svara mot
dessa krav är att den är knuten till systemansvaret för det
nationella elsystemet. Utredarens förslag skall utformas med
hänsyn tagen till dessa förhållanden. Förslag skall också lämnas
till hur tillsynen skall bedrivas. De regler som föreslås får
inte utformas så att de hindrar eller försvårar ett utvidgat
samarbete mellan de nordiska länderna på elområdet. Utredaren
bör i sitt arbete utgå från att en börsfunktion inrättas i
samband med att den nya ellagstiftningen träder i kraft, sägs
det i direktiven. Arbetet bör därför bedrivas skyndsamt och
redovisas senast den 30 december 1995.
Utskottet anser att skapandet av en organiserad
handelsplats för el kommer att bidra till en effektivisering av
handeln med el. En sådan handelsplats har också betydelse för
Svenska kraftnäts möjligheter att utöva sitt systemansvar, genom
att det skapas ett öppet referenspris.
Genom det uppdrag som den tidigare nämnda särskilda utredaren
har erhållit anser utskottet att de synpunkter som framförs i de
här aktuella motionerna 1994/95:N24 (m, fp) och 1994/95:N26
(mp) kommer att bli belysta. Utgångspunkten skall enligt
direktiven, som tidigare nämnts, vara att utforma en
ramlagstiftning. Utskottet avstyrker således de båda här
aktuella motionerna i berörda delar.
Fjärrvärme- och naturgasverksamhet
Konkurrenssituationen för fjärrvärme och naturgas får inte bli
så svag till följd av elreformen att verksamhetens ekonomi
riskeras, anförs det i propositionen (s. 59). Regeringen
föreslår därför att det i ellagen skall införas en bestämmelse
som ger möjlighet att begränsa elvärmen i distributionsområden
för fjärrvärme och naturgas med svag konkurrenskraft.
Bestämmelsen skall utformas så att nätanslutning som möjliggör
en övergång från fjärrvärme eller uppvärmning med naturgas till
elvärme skall kunna förbjudas under en övergångstid på tre år.
Kommunala fjärrvärme- och naturgasverksamheter som erhåller
detta skydd skall därvid omfattas av likställighets- och
självkostnadsprinciperna.
Den enda rimliga tolkningen av förslaget om det tillfälliga
förbudet för övergång från exempelvis fjärrvärme till elvärme är
att regeringen inte räknar med att en utbyggnad av
fjärrvärmenäten kommer att bli aktuell, hävdas det i motion
1994/95:N25 (s). En ytterligare svaghet i förslaget är att --
som det sägs i propositionen -- tillkommande abonnenter inte
omfattas av förbudet, anför motionärerna.
Riksdagen föreslås i motion 1994/95:N23 (v) besluta om förbud
för elvärme i nya byggnader. De byggnader som för närvarande
uppvärms med el måste också på sikt få annan uppvärmning, anser
motionärerna.
Enligt Svenska Fjärrvärmeföreningens prognos förväntas en
ökning av leveranserna av fjärrvärme med ca 5 % till år 2000
och med ca 10 % till år 2010. Utvecklingen när det gäller
utbyggnaden av naturgasnät torde, enligt Näringsdepartementet,
främst vara beroende av de energipolitiska övervägandena när det
gäller naturgasens roll i energisystemet. Frågan behandlas av
Energikommissionen. Den föreslagna bestämmelsen väntas, enligt
uppgift, främst få betydelse för de fjärrvärme- och
naturgasverksamheter som nyligen har investerat i utbyggnad av
nätet och vilka som en följd härav har höga kapitalkostnader.
Det avses bli ett inslag i den skärpta övervakningen av
elmarknadens utveckling att särskilt följa reformens betydelse
för konkurrenssituationen för fjärrvärme och naturgas.
I de gällande byggnormsreglerna (Svensk byggnorm 1989)
uppställs krav på isolering av bostäder. Dessa gäller oberoende
av om bostaden skall uppvärmas med el eller på annat sätt.
Enligt gällande regler för statlig bostadsfinansiering får
byggkostnader kopplade till eluppvärmning inte ingå i
låneunderlaget för bostadslån. Det statliga
räntesubventionssystemet lägger dock inga hinder för
installation av eluppvärmning.
I budgetpropositionen 1990 lade regeringen
(Bostadsdepartementet) fram ett förslag om ändringar i plan- och
bygglagen (PBL) i avsikt att begränsa användningen av
direktverkande el för uppvärmning (prop. 1989/90:100 bil. 13
s. 28--32 och 83--87). Bostadsutskottet uppsköt behandlingen av
ärendet två gånger (bet. 1989/90:BoU18 och bet. 1990/91:BoU22).
Den borgerliga regeringen återkallade hösten 1991 propositionen
i här berörd del (skr. 1991/92:27).
Utskottet delar regeringens bedömning att ett tillfälligt
förbud för övergång till elvärme bör kunna införas i sådana
distributionsområden där fjärrvärmen och naturgasen har svag
konkurrenskraft. Den modell som regeringen föreslår och som
innebär att NUTEK får besluta om ett tillfälligt förbud efter
ansökan från berörd kommun är att föredra framför ett generellt
förbud.
Ställningstagande till frågan om elvärmens roll i
distributionssystemet, som tas upp i motion 1994/95:N23 (v), bör
enligt utskottets mening anstå till dess att Energikommissionen
har presenterat sitt slutbetänkande. I kommissionens uppdrag
ingår, som tidigare redovisats, att lämna förslag rörande
omställningen av energisystemet. Därvid kommer också frågan om
utnyttjande av olika styrmedel att behandlas.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här
berörd del och avstyrker motionerna 1994/95:N25 (s) och
1994/95:N23 (v) i motsvarande delar.
Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m.
Myndighetstillsynen för den reformerade elmarknaden skall
finansieras genom en årlig avgift (nätavgift) som betalas av
innehavare av nätkoncession. Nätavgiften skall grundas på
antalet högspännings- och lågspänningskunder hos
koncessionshavaren enligt de föreskrifter som meddelas av
regeringen. I propositionen (s. 67) redovisas att kostnaderna
för verksamheten beräknas till ca 20 miljoner kronor per år. De
årliga nätavgifterna har av NUTEK beräknats till 3 kr per
lågspänningsabonnent och 600 kr per högspänningsabonnent.
NUTEK:s verksamhet som nätmyndighet omfattar främst
normgivning och tillsyn och skiljer sig i viktiga avseenden från
NUTEK:s övriga verksamhetsområden, påpekas det i propositionen.
Myndighetens styrelse bör därför inte ges några
beslutsbefogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som
nätmyndighet. Regeringen avser att tillsätta ett s.k. insynsråd
vid nätmyndigheten för att ge bl.a. konsumenterna insyn i dess
arbete.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att nätmyndigheten skall
vara fristående under Näringsdepartementet och inte tillhöra
NUTEK. Motivet är att NUTEK inte bör ha övervakande funktioner.
I andra hand bör övervägas om tillsynsmyndigheten kan inordnas i
Konkurrensverket, anser motionärerna.
Frågan om huvudmannaskap för nätmyndigheten behandlades av
Elmyndighetsutredningen i betänkandet Monopolkontroll på en
avreglerad elmarknad (SOU 1993:105). Utredningen övervägde tre
alternativ för huvudmannaskapet -- nämligen inom NUTEK, inom
Elsäkerhetsverket eller som en fristående myndighet. Utredningen
förordade det sistnämnda alternativet men framhöll att även de
andra alternativen hade vissa fördelar och var möjliga att
genomföra.
Regeringen anförde i proposition 1993/94:162 om handel med el
i konkurrens att huvudmannaskapet för nätmyndigheten borde ligga
hos NUTEK. Som skäl angavs bl.a. att elmarknadsfrågorna är en
del av de energipolitiska uppgifter som NUTEK har att
verkställa. Vidare angavs att den nya myndighetsfunktionen
skulle organiseras som ett särskilt verksamhetsområde.
Utskottet tillstyrker det som anförs i propositionen
rörande finansieringen av tillsynsmyndighetens verksamhet.
Riksdagen har tidigare tagit ställning för att
tillsynsmyndigheten skall ha sin organisatoriska hemvist hos
NUTEK med hänsyn till de uppgifter som NUTEK har inom
energipolitiken. Förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) om att
överväga en annan organisationsform avstyrks sålunda av
utskottet. Att NUTEK:s styrelse inte skall ha några
beslutsbefogenheter när det gäller NUTEK:s verksamhet som
nätmyndighet bör, enligt utskottets mening, utgöra en garanti
för att det inte sker någon sammanblandning mellan
tillsynsverksamheten och den övriga myndighetsverksamheten.
Balansansvar
I ett avtal om elleverans måste regleras det ekonomiska
ansvaret för att elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i
konsumentens uttagspunkt, anförs det i propositionen (s. 71).
Detta ansvar benämns balansansvar. Regeringen framlägger
lagförslag om hur detta balansansvar skall regleras. Enligt
förslaget skall konsumenten hålla nätägaren underrättad om vem
som är balansansvarig för konsumentens förbrukning.
Svenska kraftnät kommer med den nya ellagstiftningen att ha
systemansvaret, dvs. det övergripande tekniska ansvaret för den
nationella balansen, påpekas det i propositionen. Balansansvaret
innebär en ekonomisk relation till Svenska kraftnät. Innebörden
är att i den mån den balansansvariga inte förmår tillföra
elsystemet lika mycket el som tas ut i uttagspunkten skall den
tillföras av Svenska kraftnät inom ramen för systemansvaret.
Svenska kraftnät skall därefter ersättas av den balansansvariga
för detta.
Regeringens förslag rörande balansansvar tillstyrks av
utskottet.
Prissättning och kontroll
I propositionen (s. 77) framläggs vidare förslag till
reglering av nätföretagens kostnader för nättjänster.
Nätföretagen föreslås få debitera den enskilde elabonnenten
kostnader för mätare, insamlingsutrustning och deras
installation. Övriga kostnader för mätning skall fördelas över
samtliga abonnenter i området. I de fall en elabonnent begär
mätning på annat sätt än vad regeringen föreskriver med stöd av
ellagen skall nätägaren även få debitera elabonnenten för den
ökade kostnad för insamling och rapportering som en mer
avancerad utrustning kan medföra.
Den föreslagna regleringen av nätföretagens kostnader för
mättjänster riktar sig enbart till de konsumenter som väljer att
köpa el från en annan leverantör än innehavare av
leveranskoncession. För de kunder som köper sin el från
innehavare av leveranskoncession ställs inga krav på
tidsnoggrannhet vid mätningen. Övergången till den nya
lagstiftningen innebär således inte något krav på att byta
mätare och insamlingsutrustning hos dessa kunder.
Det finns en risk för att bl.a. krav på entimmesmätning kommer
att begränsa de små elkundernas tillgång till den nya
elmarknaden, anförs det i motion 1994/95:N20 (c). Beräkningar
har gjorts som visar på att kostnaderna för entimmesmätning
uppgår till ca 2 000 kr, säger motionären. Han menar att det
bör övervägas om inte krav på entimmesmätning kan slopas för små
elkonsumenter, t.ex. hushåll och lantbruk.
I motion 1994/95:N26 (mp) sägs att systemet med
leveranskoncessioner skall utredas vidare, eftersom det
förhindrar en effektiv konkurrens "så länge elleverantören
svarar för elmätningen". Det bör undersökas om inte mätningen
inkl. mätutrustningen kan ingå i nätoperatörens skyldighet
oberoende av vem som levererar elenergin, anser motionärerna.
Vidare borde mätutrustning installeras vid nyproduktion av
lägenheter.
Enligt den föreslagna nya ellagstiftningen är det nätägaren
som skall svara för att mätning sker. Vad som sägs i nyssnämnda
motion om att det är elleverantören som skall svara för
elmätningen stämmer sålunda inte.
Regeringen avser, enligt uppgift, att utfärda föreskrifter som
innebär att mätning skall ske på timbasis för de konsumenter som
inte utnyttjar möjligheten att köpa el från
leveranskoncessionshavaren. Differentierade krav av det slag som
förordas i motion 1994/95:N20 (c) bedöms -- utöver de
gränsdragningsproblem som kan uppstå -- komma att skapa
betydande avräkningsproblem.
Utskottet tillstyrker det som föreslås i propositionen
avseende prissättning och kontroll. Det aktuella yrkandet i
motion 1994/95:N20 (c) avstyrks med hänvisning till de
avräknings- och gränsdragninsproblem som det kan väntas medföra.
Synpunkterna i motion 1994/95:N26 (mp) baseras uppenbarligen på
ett missförstånd om vem som ansvarar för mätningen.
Produktion av el i nätverksamhet, m.m.
Propositionen
Enligt den vilande ellagstiftningen får produktion och handel
med el inte bedrivas tillsammans med nätverksamhet. Sådan
elproduktion som enbart används för att täcka förluster i det
egna nätet skall dock få ingå i nätverksamhet, liksom mobila
reservkraftsanläggningar som används i samband med avbrott och
reparationer, föreslås det i propositionen (s. 80). NUTEK skall
som nätmyndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av denna
bestämmelse.
Syftet med bestämmelsen om att nätverksamhet samt produktion
och handel med el (elverksamhet) inte får bedrivas av samma
juridiska person är att minska risken för korssubventionering,
framhålls det i propositionen. Många eldistributörer har
anläggningar för elproduktion som enbart utnyttjas för att täcka
överföringsförluster. Den vilande ellagstiftningens bestämmelser
skulle innebära att denna produktion måste skiljas från
nätverksamheten. Nätägaren skulle i så fall vara tvungen att
täcka förlusterna genom inköp av el i stället för genom egen
produktion. Detta skulle inte vara ändamålsenligt, anser
regeringen.
Bestämmelsen i den vilande ellagstiftningen, som föreskriver
att företag som bedriver nätverksamhet skall redovisa denna i
enlighet med bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) och 11
kap. aktiebolagslagen (1975:1385), är enligt regeringen
överflödig. Skälen är följande. Näringsidkare är
bokföringsskyldiga enligt 1 § bokföringslagen. Eftersom all
nätverksamhet är näringsverksamhet kommer bokföringslagen att
vara tillämplig på nätverksamhet. Sådan verksamhet bedrivs
oftast i aktiebolagsform -- även ekonomiska föreningar och
kommunala verk förekommer. För att skapa möjlighet till bl.a.
jämförbarhet mellan skilda typer av nätverksamhet aviserar
regeringen att den eller nätmyndigheten kommer att utfärda
föreskrifter om redovisning av nätverksamhet som bedrivs av
kommuner. Detta har nu skett i departementspromemorian Förslag
till förordning om redovisning av nätverksamhet (Ds 1995:52).
Motionerna
Regeringens förslag innebär bl.a. att kommuner som både
producerar och distribuerar el tvingas -- även om man av
ideologiska eller andra skäl inte önskar det -- att bolagisera
endera distributionen eller produktionen, anförs det i
motion 1994/95:N25 (s). Motionärerna anser att det är
motsägelsefullt att detta krav ställs samtidigt som allt fler
ifrågasätter den bolagiseringsverksamhet som under senare tid
skett inom den kommunala sektorn.
För de små eldistributörerna kommer kravet på att produktion
och handel med el inte får bedrivas tillsammans med
nätverksamhet att ställa till problem, hävdas det i motion
1994/95:N22 (m). Det finns en uppenbar risk för att små och
medelstora företag kan bli utslagna från marknaden, menar
motionären. Han anser att det är självklart att det skall finnas
krav på att någon korssubventionering inte skall förekomma och
refererar till att Ellagstiftningsutredningen ansåg att det
skulle vara tillräckligt med att de olika verksamhetsgrenarna,
produktion och handel med el resp. nätverksamhet, särredovisas.
De företag som har färre än 10 000 elkunder bör därför få
tillstånd till en sådan särredovisning, föreslår motionären.
Regeringens förslag att produktion och handel inte får
bedrivas tillsammans med nätverksamhet skapar onödig byråkrati
både hos NUTEK och hos distributionsföretagen, anförs det i
motion 1994/95:N23 (v). Motionärerna anför att de i likhet med
Svenska Kommunförbundet och Riksförbundet Energileverantörerna
(REL) anser att ekonomisk särredovisning ger möjligheter till en
tillräcklig kontroll; regeringens förslag avvisas därför.
I motion 1994/95:N26 (mp) föreslås att nätverksamhet skall
bedrivas i juridiskt helt fristående företag som inte får vara
dotterföretag till elproducenter. Vidare förordas att alla
affärstransaktioner och elpriser skall vara offentliga -- om det
bedöms nödvändigt skall bolagsordningen ändras så att denna
insyn medges.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt Svenska Elverksföreningens uppgifter finns det (i mars
1994) ca 270 eldistributionsföretag med följande fördelning:
Distributionsföreningar 48
Privata aktiebolag 44
Övriga privata företag 1
Kommunala verk 41
Kommunala aktiebolag 112
Statliga verk 2
Statliga aktiebolag 21
Samägda (stat och kommun)
aktiebolag 4
Totalt 273
Av tabellen framgår bl.a. att av de kommunala
eldistributörerna drivs de flesta -- 112 av 153 -- i
aktiebolagsform. För dessa bolag finns det inget hinder att, vid
uppdelningen av nätverksamheten och elverksamheten, föra endera
av verksamheterna till kommunen och driva den i
förvaltningsform.
Enbart ekonomisk särredovisning, som förordas i vissa av
motionerna, anses enligt Näringsdepartementets bedömning inte ge
tillräckliga förutsättningar för en effektiv kontroll.
Ett genomförande av kravet i motion 1994/95:N26 (mp) på att
nätverksamhet skall bedrivas i juridiskt helt fristående företag
skulle innebära att elproducenter inte får äga regionnät eller
lokala nät. De regionala näten ägs och drivs för närvarande av
de kraftföretag som svarar för råkraftleveranser inom regionen.
De lokala näten ägs av distributionsföretag, av vilka
majoriteten är kommunalt ägda. Om nuvarande koncessionshavare --
i enlighet med motionens förslag -- skulle tvingas att avyttra
nätverksamheten skulle detta sannolikt leda till krav på
ersättning från staten. Vidare skulle stora administrativa
problem uppstå om nuvarande koncessioner skulle omprövas.
Ett genomförande av det andra förslaget i motion 1994/95:N26
(mp) avseende offentliggörande av elpriserna skulle innebära att
företag tvingas redovisa kommersiella uppgifter som normalt
skyddas av företagssekretess. Uppgiftsskyldigheten avseende
elmarknaden skulle därmed skilja sig från andra marknader.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen,
att huvudregeln bör vara att nätverksamhet resp. produktion av
och handel med el skall bedrivas av olika juridiska personer.
Detta är nödvändigt för att undvika risken för
korssubventionering.
De förslag till undantag som redovisas i propositionen
avseende dels sådan elproduktion som enbart används för att
täcka förluster i det egna nätet, dels mobila
reservkraftsanläggningar anser utskottet bör införas. Härigenom
ökar effektiviteten i systemet.
Enligt utskottets mening är ekonomisk särredovisning, som
förordas i motionerna 1994/95:N22 (m) och 1994/95:N23 (v), inte
tillräcklig. De myndigheter -- NUTEK och Konkurrensverket -- som
har att svara för kontrollen och tillsynen av elmarknadsreformen
anser inte att särredovisning ger tillräckliga möjligheter för
kontroll.
Den farhåga som framförs i motion 1994/95:N25 (s) för att den
nya ellagstiftningen i sig skulle medföra en kraftigt ökad
bolagiseringsverksamhet inom den kommunala sektorn, anser
utskottet överdriven. Som tidigare redovisats bedrivs för
närvarande huvuddelen av den kommunala eldistributionen i
bolagsform. För denna grupp kan endera av nätverksamheten och
elverksamheten läggas i förvaltningsform.
De förslag som framförs i motion 1994/95:N26 (mp) om
publicering av elpriser avstyrker utskottet med hänvisning till
vad som tidigare redovisats.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionen i
berörd del och avstyrker de här aktuella motionerna i
motsvarande delar.
Ikraftträdande m.m.
Regeringen föreslår (s. 84) att reglerna om den nya
elmarknaden skall träda i kraft den 1 januari 1996. Vid
övergången till det nya regelverket föreslås kunder med
tidsbegränsade kontrakt som löper ut efter den 1 juli 1995 inte
behöva iaktta uppsägningstiden hos leveranskoncessionshavare.
Enligt utskottets mening är det angeläget att det så snart
som möjligt skapas klara spelregler för aktörerna på
elmarknaden. Den nya ellagstiftningen bör träda i kraft den 1
januari 1996. I fråga om lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m. bör lagändringen beträffande
ikraftträdandet dock ges den lydelse som utskottet föreslår i
bilaga 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågan om ny ellagstiftning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N23 yrkande 1,
1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 1, 1994/95:N27 i
denna del, 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15,
1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3,
res. 1 (v)
res. 2 (mp)
2. beträffande omställningen av energisystemet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo641 yrkande 18,
1994/95:N23 yrkande 2, 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del,
1994/95:N403 yrkande 6, 1994/95:N432 yrkande 1 och
1994/95:N441 yrkandena 13 och 14,
res. 3 (v, mp)
3. beträffande Vattenfall AB
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N23 yrkande 3 och
1994/95:N26 yrkande 2 i denna del,
4. beträffande utrikeshandeln med el
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4,
1994/95:N24 yrkandena 1 och 2, 1994/95:N25 i denna del,
1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del
antar det i proposition 1994/95:222 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med ändrad lydelse
enligt Utskottets förslag i bilaga 2,
6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i
glesbygd
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2,
1994/95:N23 yrkande 5 i denna del, 1994/95:N25 i denna del,
1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och 1994/95:N27 i denna del
antar de i proposition 1994/95:222 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,
b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
såvitt avser 7 §,
7. beträffande små elproducenter
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N21,
1994/95:N23 yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del,
1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408, 1994/95:N420
och 1994/95:N421 yrkande 6 antar det i proposition 1994/95:222
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,
8. beträffande organiserad handelsplats för el
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N24 yrkande 3 och
1994/95:N26 yrkande 3 i denna del,
res. 16 (mp) - villk. res. 2
9. beträffande fjärrvärme- och naturgasverksamhet
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 6
och 1994/95:N25 i denna del antar de i proposition 1994/95:222
framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen
(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser punkt
4 i övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
såvitt avser 5 §,
10. beträffande finansieringen av myndighetstillsynen,
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:222 moment 8
och med avslag på motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del
godkänner det som anges i propositionen om nätavgiftens
utformning,
res. 19 (mp) - villk. res. 2
11. beträffande balansansvar
att riksdagen antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med
el, m.m. såvitt avser 13 §,
12. beträffande prissättning och kontroll
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 1
och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del antar det i proposition
1994/95:222 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar såvitt avser 2 § 10 mom.,
13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N22,
1994/95:N23 yrkande 8, 1994/95:N25 i denna del och 1994/95:N26
yrkande 3 i denna del antar det i proposition 1994/95:222
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om
handel med el, m.m. såvitt avser 1 §,
14. beträffande ikraftträdande m.m.
att riksdagen antar de i proposition 1994/95:222 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
b) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen
(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i den mån det inte
omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
c) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m. i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det
föregående,
d) lag om ändring i lagen (1994:1802) om ändring i lagen
(1994:618) om handel med el, m.m.,
e) lag om ändring i lagen (1994:1803) om ändring i lagen
(1994:619) om ändring i lagen (1985:277) om vissa
bulvanförhållanden,
f) lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen
(1994:620) om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m., dock med ändring av lydelsen
enligt Utskottets förslag i bilaga 3.
Stockholm den 10 oktober 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin
Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia
Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer (v), Marie
Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund
(kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m),
Kerstin Warnerbring (c), Torsten Gavelin (fp) och Frank Lassen
(s).
Reservationer
1. Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 12 med "Det nu" och slutar på s. 13 med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i linje med vad som anförs i motion
1994/95:N23 (v) -- att riksdagen hos regeringen bör hemställa om
en modifierad ny ellagstiftning, där handel med el i konkurrens
endast skall ske med råkraft mellan producenter och
distributörer/leveranskoncessionshavare.
Det förslag som regeringen nu har lagt fram är i stort sett
identiskt med det förslag som den dåvarande borgerliga
majoriteten i riksdagen beslöt om våren 1994 (bet.
1993/94:NU22). Den kritik som då framfördes i en reservation (s)
med instämmande i en meningsyttring (v) står sig fortfarande.
Kritiken innebar ett ifrågasättande av varför man skall ändra i
ett system som är både säkert och effektivt. Vidare ansågs en
avreglerad elmarknad omöjliggöra kärnkraftsavvecklingen och leda
till högre elpriser för glesbygdskunder.
Med det modifierade förslag till ellagstiftning som utskottet
förordar uppnås de fördelar som regeringen eftersträvar
samtidigt som riskerna för små- och glesbygdskunder minimeras.
Det kommer vidare att vara möjligt -- om det bedöms lämpligt --
att gå vidare i framtiden till ett system med fördjupad
konkurrens. Någon risk för konkurrenssnedvridningar med det
modifierade förslaget kan utskottet inte se. Alla distributörer
kommer att kunna agera på den konkurrensutsatta delen av
elmarknaden.
Den modifierade lagstiftning som utskottet efterlyser medför
att det behövs ändringar i regler och lagtext på olika områden.
Riksdagen bör anmoda regeringen att överväga på vilka områden
detta blir aktuellt och därefter återkomma med ett nytt förslag
till riksdagen.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N23 (v) i
berörd del och avstyrker propositionen. Av det sagda följer att
utskottet också avstyrker de motioner från allmänna motionstiden
-- motionerna 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274
(fp) och 1994/95:N403 (kds) -- i vilka ett riksdagsbeslut om
genomförande av elmarknadsreformen föreslås.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande frågan om ny ellagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 1,
med anledning av motionerna 1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26
yrkande 1 och 1994/95:N27 i denna del och med avslag på
motionerna 1994/95:N273 yrkande 3, 1994/95:N274 yrkande 15,
1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407 yrkande 3
dels avslår proposition 1994/95:222,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 12 med "Det nu" och slutar på s. 13 med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Den föreslagna reformen av elmarknaden ger, enligt utskottets
mening och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26
(mp), inte tillräckliga förutsättningar för en väl fungerande
elmarknad. Vinstmöjligheterna kommer att privatiseras, medan
staten får stå för de stora kostnaderna för miljöskador,
hälsoeffekter, samhällsrisker och långsiktigt verkande
radioaktiva och klimatförändrande utsläpp från elproduktionen.
Systemet kommer således inte att vara konkurrensneutralt. Den
föreslagna avregleringen är, menar utskottet, en halvmesyr och
bör avslås av riksdagen.
Enligt utskottets mening bör varje lagstiftningsåtgärd vara
ett steg på vägen mot ett grönare samhälle. I regeringens
förslag har de små producenterna och de små konsumenterna inte
fått några garantier för att deras ställning skall förbättras.
Vidare kommer en avreglerad elmarknad att innebära att
kärnkraftsavvecklingen försvåras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N26 (mp)
i berörd del. Även motionerna 1994/95:N25 (s) och 1994/95:N27
(s) blir i sak tillgodosedda och tillstyrks. Övriga här aktuella
motioner, 1994/95:N23 (v) -- i vilken en modifierad
ellagstiftning förordas -- samt 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273
(fp), 1994/95:N274 (fp) och 1994/95:N403 (kds) -- i vilka ett
riksdagsbeslut om genomförande av elmarknadsreformen föreslås
--, avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande frågan om ny ellagstiftning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N25 i denna del,
1994/95:N26 yrkande 1 och 1994/95:N27 i denna del och med avslag
på motionerna 1994/95:N23 yrkande 1, 1994/95:N273 yrkande 3,
1994/95:N274 yrkande 15, 1994/95:N403 yrkande 5 och 1994/95:N407
yrkande 3 avslår proposition 1994/95:222.
3. Omställningen av energisystemet (mom. 2)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 17 med "Utskottet delar" och slutar på s. 18 med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- i likhet med vad som anförs i motionerna
1994/95:N23 (v), 1994/95:N432 (v), 1994/95:N26 (mp) och
1994/95:N441 (mp) -- att det nu är hög tid att fastlägga en
avvecklingsplan för kärnkraften. Energikommissionens
slutbetänkande kan här utgöra ett viktigt underlag.
För att möjliggöra en avveckling av kärnkraften måste
statsmakterna fastställa en plan med målet att först stabilisera
och därefter minska elanvändningen. Medlen för att åstadkomma
detta skall vara effektiviseringar och användande av förnybara
energikällor. Olika styrmedel måste användas för att uppnå det
angivna målet. I det sammanhanget vill utskottet särskilt lyfta
fram förslagen i de aktuella motionerna om att en miljöinriktad
skatteväxling bör genomföras.
Om den föreslagna nya ellagstiftningen införs ökar behovet av
de åtgärder som utskottet här har förordat. Anläggningar med
höga fasta kostnader, bl.a. kärnkraftverk, kommer enligt
utskottets mening att gynnas av elmarknadsreformen. Incitamenten
att spara och effektivisera energianvändningen kommer att
minska.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.
Därigenom skulle motionerna 1994/95:N23 (v), 1994/95:N432 (v),
1994/95:N26 (mp) och 1994/95:N441 (mp) bli tillgodosedda i här
berörda delar. Även övriga här aktuella motioner, 1994/95:Jo641
(c) och 1994/95:N403 (kds), blir i sak till stor del
tillgodosedda i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande omställningen av energisystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N23 yrkande
2, 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del, 1994/95:N432 yrkande 1 och
1994/95:N441 yrkandena 13 och 14 och med anledning av motionerna
1994/95:Jo641 yrkande 18 och 1994/95:N403 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Vattenfall AB (mom. 3, motiveringen)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp)
anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottets principiella inställning till frågan om statligt
ägande i företag tar sin utgångspunkt i ståndpunkten att statens
främsta uppgift inom närings- och energipolitiken är att ange
generella ramar och regelsystem. Ett direkt statligt ägande i
företag medför risk för att dessa får mer förmånliga
konkurrensvillkor än vad som gäller för privata företag. Med en
privatisering av statliga företag uppnås en tydligare ägarroll,
kommersiellt mer kompetenta företag och en ökad aktiespridning
tillika med en breddad riskkapitalmarknad.
Enligt utskottets uppfattning bör dock frågan om en
försäljning av Vattenfall AB sättas in i ett annat perspektiv än
vad som görs i motion 1994/95:N26 (mp). I den tidigare nämnda
motionen 1994/95:N298 (m), som utskottet skall behandla i ett
senare sammanhang, anförs att Vattenfall kommer att behöva
tillföras nytt riskkapital för offensiva satsningar runt
Östersjön och i Sverige.
Av det sagda framgår att utskottet inte anser att det är
aktuellt att pröva frågan om Vattenfall AB skall återföras till
affärsverksformen. Motionerna 1994/95:N23 (v) och 1994/95:N26
(mp) avstyrks i berörda delar.
5. Vattenfall AB (mom. 3)
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i propositionen
och i motion 1994/95:N23 (v), att Vattenfall AB bör kvarstå i
statlig ägo. Detta innebär bl.a. att Vattenfall skall följa
statsmakternas energipolitiska intentioner. Vattenfall bör
sålunda vara en föregångare när det gäller insatser för
energieffektivisering och utveckling av alternativa
elproduktionsmetoder. Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda
regeringen att tillse att Vattenfall agerar på det angivna
sättet. Därmed blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd
del och tillstyrks alltså av utskottet.
Den uppsplittring av Vattenfall som förordas i motion
1994/95:N26 (mp) skulle, anser utskottet, försvåra möjligheterna
för företaget att kraftfullt kunna verka för att fastlagda
energipolitiska intentioner genomförs. Motionen avstyrks i här
aktuell del.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande Vattenfall AB
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 3 och
med avslag på motion 1994/95:N26 yrkande 2 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Vattenfall AB (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motion 1994/95:N26 (mp) bör Vattenfalls innehav av
vattenkraftverk försäljas till de landsting inom vars områden
verken är belägna. Detta bör ske för att ingen marknadsaktör
skall få en alltför dominerande ställning. Därigenom kan en
effektiv konkurrens etableras på marknaden. Kärnkraftverken bör
samordnas i ett separat affärsverk under Näringsdepartementet.
Regeringen bör lägga fram förslag i enlighet med vad som här har
angetts. Den nämnda motionen tillstyrks därmed av utskottet i
berörd del.
Det sagda innebär också att utskottet avstyrker motion
1994/95:N23 (v) i motsvarande del. Förslaget i motionen kommer
att sakna relevans med det beslut som utskottet här förordar.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande Vattenfall AB
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 2 i
denna del och med avslag på motion 1994/95:N23 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Utrikeshandeln med el (mom. 4)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m), Sten
Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
22 med "Utskottets grundinställning" och slutar på s. 23 med
"motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
En internationaliserad elmarknad innebär stora fördelar. Dessa
ligger i att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas
effektivare och att de nationella behoven av reservkapacitet kan
reduceras. Samtidigt vill utskottet understryka att staten har
det yttersta ansvaret för den nationella försörjningstryggheten.
Detta kommer till uttryck i den nya ellagstiftningen dels genom
att regeringen skall pröva nya utlandsförbindelser genom ett
koncessionsförfarande, dels genom en generell anmälningsplikt
för långsiktiga kontrakt som ingås över gränserna.
Staten har härmed, menar utskottet med instämmande i vad som
anförs i motion 1994/95:N24 (m, fp), det inflytande över
utrikeshandeln med el som erfordras. Det uppdrag beträffande
utrikeshandeln som den tidigare nämnda särskilda utredaren
erhållit är sålunda inte behövligt. Någon ytterligare reglering
av utrikeshandeln erfordras inte. Det är också onödigt att --
som görs i propositionen och i utredningsdirektiven -- uttala
att tillkommande utlandsförbindelser skall ägas och förvaltas av
staten.
Utskottet anser vidare, i likhet med vad som anförs i den
nämnda motionen, att den i propositionen föreslagna utformningen
av den här aktuella bestämmelsen (2 § 2 mom.) bör avslås av
riksdagen. I stället bör bestämmelsen formuleras på det sätt som
framgår av motionen och som återges i bilaga 4. Detta
överensstämmer med vad Energikommissionen föreslog i sitt
delbetänkande. Genom den av utskottet föreslagna utformningen
kommer de bedömningskriterier som fanns angivna i förarbetena
till den vilande ellagstiftningen att återspeglas i lagtexten.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande utrikeshandeln med el
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N24 yrkandena 1
och 2 och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4,
1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och
1994/95:N27 i denna del antar det i proposition 1994/95:222
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om
ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med
ändrad lydelse enligt Alternativt förslag i bilaga 4.
8. Utrikeshandeln med el (mom. 4)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
22 med "Beträffande den" och slutar på s. 23 med "motsvarande
delar" bort ha följande lydelse:
I det föregående (reservation 2) har yrkats avslag på
propositionen. För den händelse detta förslag inte vinner
riksdagens gehör bör reglerna för koncession för utrikeshandel,
i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N26 (mp), utformas
så att myndighet eller domstol kan tolka dem. Regeringen bör
inte ensam få avgöra om kraftaffärer med utlandet skall vara
tillåtna. Den tidigare nämnda särskilda utredaren bör genom
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att analysera och lämna förslag i
detta avseende.
Genom ett sådant beslut av riksdagen blir den nämnda motionen
tillgodosedd i berörd del och tillstyrks av utskottet. Med denna
precisering tillstyrker utskottet också propositionen i här
aktuell del -- dock med den ändring av regeringens förslag som
framgår av bilaga 2. Övriga fyra motioner avstyrks i motsvarande
delar.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande utrikeshandeln med el
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N23 yrkande 4,
1994/95:N24 yrkandena 1 och 2, 1994/95:N25 i denna del och
1994/95:N27 i denna del
dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar såvitt avser 2 § 2 mom., dock med
ändrad lydelse enligt Utskottets förslag i bilaga 2,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Nordisk elmarknad (mom. 5, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Lennart Beijer (v) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 24 med "Utskottet tillmäter" och slutar på
s. 25 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 1 med krav
på att regeringen skall anmodas att lägga fram ett modifierat
förslag till ellagstiftning kommer etablerandet av en nordisk
elmarknad att få en något annorlunda utformning med detta
förslag än vad som nu har beskrivits. Motion 1994/95:N407 (m)
avstyrks därför i berörd del.
Utskottet vill dock understryka att det nordiska samarbetet på
elområdet som har bedrivits sedan lång tid tillbaka bör
fortsätta och vidareutvecklas.
10. Nordisk elmarknad (mom. 5, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Eva Goës (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar på s. 24 med "Utskottet tillmäter" och slutar på s.
25 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i reservation 2 med krav
på avslag på propositionen i dess helhet saknar frågan om
etablerandet av en nordisk elmarknad på det sätt som nu
beskrivits aktualitet. Motion 1994/95:N407 (m) avstyrks därför i
berörd del.
Utskottet vill dock understryka att det nordiska samarbete på
elområdet som har bedrivits sedan lång tid tillbaka bör
fortsätta och vidareutvecklas.
11. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mom. 6)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
28 med "Som utskottet" och slutar på s. 29 med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Som anfördes i reservation 1 är risken uppenbar att förslaget
till reformerad elmarknad endast skulle komma att gynna stora
industriföretag och andra stora konsumenter. De negativa
effekterna för små konsumenter och konsumenter i glesbygd är det
främsta skälet för förslaget i den nämnda reservationen om en
modifierad lagstiftning med innebörd att konkurrensutsättningen
endast skall avse handel med råkraft.
En direkt följd av detta modifierade förslag är att systemet
med leveranskoncessioner bör permanentas. Därigenom kommer det,
enligt utskottets mening, att vara lättare både att se till att
de små konsumenternas intressen tillvaratas och att uppnå goda
villkor för glesbygdskonsumenterna. Även i det fall att
riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning i enlighet
med regeringens förslag bör systemet med leveranskoncessioner
permanentas.
Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med
förslag om lagändringar för att tillgodose vad utskottet här har
förordat. Med detta tillstyrks motion 1994/95:N23 (v) i berörd
del. I avvaktan på nytt förslag från regeringen tillstyrks
propositionen i nu aktuell del. Övriga här aktuella motioner
avstyrks i berörda delar. Som tidigare redovisats kommer det
uppföljnings- och utvärderingsarbete som regeringen planerar att
till stora delar tillgodose de önskemål och synpunkter som
framförs i motionerna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i
glesbygd
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N23 yrkande 5 i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2,
1994/95:N25 i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del och
1994/95:N27 i denna del
dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,
b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
såvitt avser 7 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
12. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mom. 6)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
28 med "Som utskottet" och slutar på s. 29 med "i fråga" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör -- i det fall riksdagen beslutar
att införa en ny ellagstiftning -- följande förslag som
framläggs i motion 1994/95:N26 (mp) genomföras. Elproducenterna
och nätoperatörerna bör åläggas att basera sin prissättning
enbart på förbrukad energi. Därvid skall inga fasta avgifter
förutom anslutningsavgift få förekomma. Vidare bör gälla att
kostnadsutjämning skall vara regel -- och inte undantag -- för
ett sammanhängande geografiskt område som betjänas av samma
nätoperatör. Slutligen skall regeringen redovisa hur problemet
skall lösas om ingen nätoperatör vill åta sig koncession för
visst område.
Regeringen bör anmodas att återkomma till riksdagen med
förslag om lagändringar och andra eventuellt erforderliga
förslag för att tillgodose vad utskottet här har förordat. Med
detta tillstyrks den nämnda motionen i berörd del. I avvaktan på
nytt förslag från regeringen tillstyrks propositionen i nu
aktuell del.
Förslaget i motion 1994/95:N26 (mp) om en konsekvensutredning
avstyrks av utskottet, liksom samtliga övriga här aktuella
motioner i berörda delar. Som tidigare redovisats kommer det
uppföljnings- och utvärderingsarbete som regeringen planerar att
till stora delar tillgodose de önskemål och synpunkter som
framförs i motionerna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande små elkonsumenter och konsumenter i
glesbygd
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N26 yrkande 3 i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N20 yrkande 2,
1994/95:N23 yrkande 5 i denna del, 1994/95:N25 i denna del och
1994/95:N27 i denna del
dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar i den mån det inte omfattas av utskottets
hemställan i det föregående,
b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
såvitt avser 7 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
13. Små elproducenter (mom. 7)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som
börjar med "När det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha
följande lydelse:
När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de
små elproducenterna anser utskottet att den modell som förordas
i motion 1994/95:N421 (c) bör tillämpas. Som tidigare redovisats
förespråkas där att priset på el från de små kraftverken bör
fastställas till en viss procent av den sammanlagda el- och
nättaxan inom det aktuella distributionsområdet. Genom ett
sådant system, som tillämpas i bl.a. Tyskland och Danmark, kan
tolkningstvister undvikas. I motionen utvecklas det förordade
systemet ytterligare. Regeringen bör anmodas att återkomma till
riksdagen med förslag till ny utformning av den aktuella
bestämmelsen (2 § 12 mom.) i ellagen, varigenom den nämnda
motionen blir tillgodosedd i berörd del. I avvaktan på ett
sådant förslag tillstyrks propositionen i nu aktuell del.
I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- --
därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande små elproducenter
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N421 yrkande 6
och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23 yrkandena
5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N26 yrkande 3 i
denna del, 1994/95:N408 och 1994/95:N420
dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
14. Små elproducenter (mom. 7)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:
I det föregående (reservation 1) har begärts ett modifierat
förslag till ellagstiftning. Med ett sådant förslag permanentas
systemet med leveranskoncessioner. Därmed kommer det skydd för
den småskaliga elproduktionen som detta system innebär att
fortsätta att gälla. Om denna reservation inte bifalls bör
riksdagen hos regeringen hemställa om en ändring av regeringens
förslag i den fråga som nu är aktuell.
Utskottet delar regeringens bedömning att innehavare av
produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst
1 500 kW inte skall betala annan del av nättariffen än
engångsavgift för anslutning, avgift för mätare och årlig avgift
för mätning och rapportering (2 § 11 mom. i ellagen). Denna del
av propositionen tillstyrks sålunda av utskottet.
Däremot anser utskottet att regeringens förslag till avgifter
och ersättning för inmatning av el på nätet inte är
tillräckligt. Regeringens ståndpunkt att den småskaliga
elproduktionen bör tillförsäkras rimliga ekonomiska villkor
är alltför passiv. Målsättningen bör i stället vara att
tillförsäkra de små elproducenterna goda ekonomiska villkor.
Detta är nödvändigt för att utvecklingen av miljövänlig
elproduktion skall intensifieras. Regeringen bör anmodas att
skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag som tillgodoser
det här angivna syftet. Därmed blir motion 1994/95:N23 (v)
tillgodosedd i berörd del; den tillstyrks. I avvaktan på ett
sådant förslag tillstyrks propositionen även såvitt nu är i
fråga.
I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- --
därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande små elproducenter
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkandena 5
och 7, det förstnämnda i denna del, och med avslag på motionerna
1994/95:N21, 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del, 1994/95:N408,
1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6
dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
15. Små elproducenter (mom. 7)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som
börjar med "När det" och slutar med "motsvarande delar" bort ha
följande lydelse:
I det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning
bör följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp)
genomföras.
När det gäller frågan om regleringen av ersättningen till de
små elproducenterna anser utskottet, i likhet med vad som anförs
i nyssnämnda motion, att denna bör bestämmas på ett sådant sätt
att ersättningsnivån inte får bli sämre än vad som gäller för
närvarande. I stället bör gälla att villkoren förbättras. Den
småskaliga elproduktionen bör stimuleras och ges möjligheter
att konkurrera med de stora elbolagen. Regeringen bör anmodas
att återkomma med förslag till utformning av den aktuella
bestämmelsen (2 § 12 mom.) i ellagen och de åtgärder som i
övrigt erfordras för att uppnå det här angivna syftet. Därigenom
blir den nämnda motionen tillgodosedd i berörd del. I avvaktan
på ett sådant förslag tillstyrks propositionen i nu aktuell del.
I motion 1994/95:N21 (c) -- -- -- (= utskottet) -- -- --
därmed motionen.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande små elproducenter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N26 yrkande 3 i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N21, 1994/95:N23
yrkandena 5 och 7, det förstnämnda i denna del, 1994/95:N408,
1994/95:N420 och 1994/95:N421 yrkande 6
dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar
såvitt avser 2 § 11 och 12 mom.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
16. Organiserad handelsplats för el (mom. 8)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som
börjar med "Genom det" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
I det fall riksdagen beslutar att införa en ny ellagstiftning
bör följande förslag som framläggs i motion 1994/95:N26 (mp)
genomföras.
Som anförs i nyssnämnda motion bör den tidigare nämnda
särskilda utredaren genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att i
sitt utredningsarbete särskilt beakta de små producenternas
intressen. Bland annat bör situationen för vindkraftverken
uppmärksammas. Det bör också utredas hur enskilda konsumenter
skall kunna transitera kraft från vindkraftverk som de är
delägare i.
Den nämnda motionen tillstyrks alltså av utskottet i denna
del. Den andra här aktuella motionen 1994/95:N24 (m, fp)
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande organiserad handelsplats för el
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i
denna del och med avslag på motion 1994/95:N24 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mom. 9)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1994/95:N23 (v), att uppvärmning av nya byggnader med el inte
bör tillåtas. Riksdagen bör därför nu anmoda regeringen att
lägga fram förslag om förbud för elvärme i nya byggnader. På
sikt måste också de byggnader i tätorter som för närvarande
uppvärms med el omfattas av ett förbud för elvärme. Även i detta
avseende bör regeringen återkomma med erforderliga förslag till
riksdagen.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här
berörd del och den nämnda motionen i motsvarande del.
9. beträffande fjärrvärme- och naturgasverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N23 yrkande 6 och
med avslag på motion 1994/95:N25 i denna del
dels antar de i proposition 1994/95:222 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1994:1801) om ändring i lagen
(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar såvitt avser punkt 4 i
övergångsbestämmelserna,
b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.
såvitt avser 5 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
18. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mom. 9)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motsvarande
delar" bort ha följande lydelse:
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
lydelse enligt hemställan i reservation 17.
19. Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. (mom. 10)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "övriga
myndighetsverksamheten" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör nätmyndigheten -- om riksdagen
fattar beslut om den nya ellagstiftningen -- vara en fristående
myndighet. Som sägs i motion 1994/95:N26 (mp) är det olämpligt
ur trovärdighetssynpunkt att NUTEK också har övervakande
uppgifter. Ett alternativ till en fristående nätmyndighet skulle
kunna vara att låta den ingå i Konkurrensverket. Riksdagen bör
anmoda regeringen att överväga denna fråga och återkomma med ett
nytt förslag. Utskottet tillstyrker därmed den nämnda motionen i
berörd del. Vad som anförs i propositionen om nätavgiftens
utformning har utskottet inget att erinra emot.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande finansieringen av myndighetstillsynen,
m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:222 moment 8
och motion 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del
dels godkänner det som anges i propositionen om
nätavgiftens utformning,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
20. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lennart Beijer (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:
Om riksdagen nu fattar beslut om den nya ellagstiftningen bör
riksdagen samtidigt avvisa kravet på att nätverksamhet resp.
produktion av och handel med el skall bedrivas av skilda
juridiska personer. Som sägs i motion 1994/95:N23 (v) skulle ett
genomförande av detta krav medföra onödig byråkrati hos både
NUTEK och distributionsföretagen. I stället bör det räcka med
att kräva att ekonomisk särredovisning skall ske. De företag som
har färre än 10 000 elkunder bör enligt utskottets mening --
och i likhet med vad som anförs i motion 1994/94:N22 (m) -- få
tillstånd till en sådan särredovisning. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med de förslag som erfordras. I avvaktan på denna
komplettering tillstyrks regeringens förslag.
Med detta tillstyrker utskottet de nämnda motionerna i berörda
delar. Utskottet avstyrker det nu aktuella förslaget i motion
1994/95:N26 (mp).
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N22 och
1994/95:N23 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1994/95:N25
i denna del och 1994/95:N26 yrkande 3 i denna del
dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med
el, m.m. såvitt avser 1 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
21. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av avslag på reservation 2
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar"
bort ha följande lydelse:
Om riksdagen fattar beslut om den nya ellagstiftningen anser
utskottet att bestämmelserna bör kompletteras i två avseenden.
Som anförs i motion 1994/95:N26 (mp) bör nätverksamhet bedrivas
i ett juridiskt helt fristående företag som inte får vara
dotterföretag till en elproducent. Denna princip bör gälla för
alla nya nätföretag som etableras. Vidare bör gälla att alla
affärstransaktioner och elpriser skall vara offentliga. Om så
erfordras får bolagsordningen ändras så att detta blir möjligt.
Riksdagen bör anmoda regeringen att återkomma med förslag i
enlighet med vad utskottet har förordat.
Med detta tillstyrker utskottet den nämnda motionen i berörd
del. Övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande produktion av el i nätverksamhet, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N26 yrkande 3 i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:N22,
1994/95:N23 yrkande 8 och 1994/95:N25 i denna del
dels antar det i proposition 1994/95:222 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med
el, m.m. såvitt avser 1 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Frågan om ny ellagstiftning (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Torsten Gavelin (fp)
anför:
Vi anser, i likhet med vad som anförs i motionerna 1994/95:N24
(m, fp), 1994/95:N407 (m), 1994/95:N273 (fp), 1994/95:N274 (fp)
och 1994/95:N403 (kds), att elmarknadsreformen borde ha
genomförts den 1 januari 1995 -- vilket riksdagen beslöt om
våren 1994. Det förslag som regeringen nu har lagt fram
innehåller visserligen några klargöranden och förtydliganden,
men dessa har inte en sådan dignitet att de motiverar den
ettåriga förseningen.
Det avgörande i dagsläget är dock att ge aktörerna på
elmarknaden klara och fasta spelregler och att den nya
lagstiftningen kan träda i kraft så snabbt som möjligt. Av denna
anledning stöder vi i huvudsak regeringens förslag.
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 § 2 mom.
Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig
från allmän synpunkt.
Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl
meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte
överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med
nätkoncession som berörs av ledningen.
Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en
med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får
inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller
med ett annat koncessionsområde.
Nätkoncession som avser en utlandsförbindelse får inte
meddelas om förbindelsen allvarligt skulle försämra
möjligheterna att långsiktigt upprätthålla elförsörjningen i
landet.
Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt
är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får
endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva
nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna
inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.
Nätkoncession får inte Nätkoncession får inte
överlåtas utan överlåtas utan
tillstånd av regeringen tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens eller, efter regeringens
bemyndigande, av bemyndigande, av
nätmyndigheten. Vid nätmyndigheten. Vid
prövning av ansökan om prövning av ansökan om
överlåtelse av överlåtelse av
nätkoncession skall nätkoncession skall femte
fjärde stycket stycket tillämpas.
tillämpas.
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620)
om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.
Bilaga 3
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Enligt riksdagens beslut Härigenom föreskrivs att
föreskrivs att lagen lagen (1976:240) om
(1976:240) om förvärv av förvärv av
eldistributionsanläggning eldistributionsanläggning
m.m. skall upphöra att m.m. skall upphöra att
gälla den dag regeringen gälla vid utgången av
bestämmer. år 1995.
I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens
Bilaga 4
förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar
Regeringens förslag Alternativt förslag
2 § 2 mom.
Nätkoncession får Nätkoncession får
meddelas endast om meddelas endast om
anläggningen är anläggningen är
lämplig från allmän lämplig från allmän
synpunkt. synpunkt. Vid meddelande av
nätkoncession som avser
utlandsförbindelse skall
dessutom särskilt beaktas
förbindelsens allmänna
betydelse för landets
elförsörjning.
Nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl
meddelas för ledning som är avsedd för spänning som inte
överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med
nätkoncession som berörs av ledningen.
Nätkoncession för område får bara meddelas om området utgör en
med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får
inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller
med ett annat koncessionsområde.
Nätkoncession som avser en
utlandsförbindelse får
inte meddelas om
förbindelsen allvarligt
skulle försämra
möjligheterna att
långsiktigt
upprätthålla
elförsörjningen i
landet.
Nätkoncession får endast beviljas den som från allmän synpunkt
är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får
endast beviljas den som dessutom är lämplig att bedriva
nätverksamhet inom det begärda området.
Nätkoncession får inte strida mot en detaljplan eller
områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna
inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.
Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession skall
lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.
Nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av nätmyndigheten. Vid
prövning av ansökan om överlåtelse av nätkoncession skall fjärde
stycket tillämpas.
Innehållsförteckning
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 3
Utskottet 5
Bakgrund 5
Frågan om ny ellagstiftning 7
Propositionsförslaget i stort 7
Motioner med avslagsyrkanden 8
Motioner med krav på avreglering 10
Vissa kompletterande uppgifter 11
Utskottets ställningstagande 12
Omställningen av energisystemet 13
Propositionen 13
Motionerna 14
Vissa kompletterande uppgifter 15
Utskottets ställningstagande 17
Vattenfall AB 18
Utrikeshandeln med el 19
Propositionen 19
Motionerna 20
Vissa kompletterande uppgifter 21
Utskottets ställningstagande 22
Nordisk elmarknad 23
Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd 25
Propositionen 25
Motionerna 26
Vissa kompletterande uppgifter 27
Utskottets ställningstagande 28
Små elproducenter 29
Propositionen 29
Motionerna 30
Tidigare riksdagsbehandling 31
Utskottets ställningstagande 32
Organiserad handelsplats för el 32
Fjärrvärme- och naturgasverksamhet 34
Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. 35
Balansansvar 36
Prissättning och kontroll 37
Produktion av el i nätverksamhet, m.m. 38
Propositionen 38
Motionerna 38
Vissa kompletterande uppgifter 39
Utskottets ställningstagande 40
Ikraftträdande m.m. 40
Hemställan 41
Reservationer
1. Frågan om ny ellagstiftning (v) 43
2. Frågan om ny ellagstiftning (mp) 44
3. Omställningen av energisystemet (v, mp) 45
4. Vattenfall AB (m, fp, kds) 46
5. Vattenfall AB (v) 46
6. Vattenfall AB (mp) 47
7. Utrikeshandeln med el (m, fp) 48
8. Utrikeshandeln med el (mp) 49
9. Nordisk elmarknad (v) 49
10. Nordisk elmarknad (mp) 50
11. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (v) 50
12. Små elkonsumenter och konsumenter i glesbygd (mp) 51
13. Små elproducenter (c) 52
14. Små elproducenter (v) 53
15. Små elproducenter (mp) 54
16. Organiserad handelsplats för el (mp) 54
17. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (v) 55
18. Fjärrvärme- och naturgasverksamhet (mp) 56
19. Finansieringen av myndighetstillsynen, m.m. (mp) 56
20. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (v) 57
21. Produktion av el i nätverksamhet, m.m. (mp) 57
Särskilt yttrande
Frågan om ny ellagstiftning (m, fp, kds) 58
Bilagor
1. Regeringens lagförslag 59
2. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen (1902:71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar. 76
3. Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1804) om ändring i lagen (1994:620)
om upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m. 77
4. I reservation 7 föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar. 78