Lagutskottets betänkande
1995/96:LU09

Vissa ändringar i föräldrabalken


Innehåll

1995/96
LU9

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  proposition
1995/96:47   om   vissa   ändringar   i
föräldrabalken.      De      föreslagna
lagändringarna       innebär        att
överförmyndarnämnderna              och
överförmyndarna får rätt  att  delegera
vissa  ärenden i vilka de i  dag  måste
besluta      själva      samt       att
kommunfullmäktiges  bemyndigande   inte
skall  krävas för rätten att  delegera.
Därutöver   föreslås  en  följd-ändring
till     den     nyligen     genomförda
förmynderskapsreformen                i
fastighetsbildningslagen.
Vidare behandlas i betänkandet en  med
anledning av propositionen väckt motion
(mp),  vari  begärs  att  vissa  av  de
beslut  som föreslås delegerade  ändock
slutligt    skall    fastställas     av
överförmyndarnämnd                eller
överförmyndare. I betänkandet behandlas
också en motion (s, c, fp, v, kds) från
den  allmänna motionstiden  1994/95  om
förmynderskap för utomnordiska barn.
Utskottet   tillstyrker   bifall   till
propositionen och avstyrker bifall till
den   med  anledning  av  propositionen
väckta  motionen. Med  hänvisning  till
pågående     beredningsarbete      inom
Justitiedepartementet avstyrks även den
andra motionen.

Propositionen

I   proposition   1995/96:47   föreslår
regeringen (Justitiedepartementet)  att
riksdagen   antar  de  i  propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i föräldrabalken,
2.      lag      om     ändring      i
fastighetsbildningslagen (1970:988).
Lagförslag  2  har  överlämnats   till
bostadsutskottet   för   behandling   i
samband   med  proposition   1995/96:78
(bet. 1995/96:BoU4). Lagförslag 1 åter-
finns i bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motion väckt med anledning av
proposition 1995/96:47

1995/96:L10 av Yvonne Ruwaida (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om  att beslut om utseende  av
god   man  och  förvaltare,  som   inte
beslutats   av  överförmyndarna   eller
överförmyndarnämnderna,   skall    vara
interimistiska.

Motion väckt under den allmänna
motionstiden 1994/95

1994/95:L414  av  Margareta  Israelsson
m.fl. (s, c, fp, v, kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om
förmyndare för utomnordiska barn.

Utskottet

Delegeringsbestämmelserna

Från  den 1 juli 1995 gäller nya regler
beträffande   förmyndares,  förvaltares
och  gode  mäns förvaltning av  egendom
samt  tillsynen över sådan  förvaltning
(se     prop.     1993/94:251,     bet.
1994/95:LU3,  rskr.  29).  Ändringarna,
som   innebär   en   modernisering   av
reglerna på området, syftar bl.a.  till
en  avreglering  utan  att  berättigade
skyddsintressen sätts åt sidan. I fråga
om           handläggningen          av
förmynderskapsärenden            bygger
ändringarna     på    principen     att
domstolarna   skall  handlägga   enbart
sådana   frågor  som  verkligen  kräver
domstolsprövning.                    De
förmynderskapsärenden   som    är    av
övervägande förvaltningsnatur handläggs
sålunda  numera  av överförmyndarnämder
eller   överförmyndare  och   inte   av
domstolar. I de flesta av dessa ärenden
som   överförmyndarna  övertagit   från
domstolarna  får beslutanderätten  inte
delegeras (se 19 kap. 14 § FB).
Till     Justitiedepartementet     har
framförts    synpunkter    på     vissa
enskildheter i bestämmelserna.  Sålunda
har  överförmyndarnämnderna  i  Kalmar,
Örebro   och  Sundsvall  anhållit   att
departementet  snarast  tar   initiativ
till  en ändring av reglerna, så att  i
vart  fall  beslut om  förordnande  och
entledigande av god man och  förvaltare
kan  delegeras  av  överförmyndarnämnd.
Inom     departementet    har    därför
upprättats en promemoria Delegering  av
vissa    förmynderskapsärenden     m.m.
Promemorian,  som har remissbehandlats,
ligger  till  grund  för  förslagen   i
förevarande proposition.
I  propositionen konstateras att det i
överförmyndarnas  nya   arbetsuppgifter
ingår  bl.a. att i många fall  förordna
och  entlediga gode män och förvaltare,
att  besluta  om hävande  av  avtal  om
sammanlevnad  i  oskiftat  bo  och  att
förelägga vite. I propositionen  lämnas
en  närmare redogörelse för  de  beslut
som  överförmyndarna har övertagit från
domstolarna  (s. 8).
Enligt  propositionen kan det  med  de
nya   arbetsuppgifter  som   lagts   på
överförmyndarna  visserligen  förväntas
att     de     kommuner     som     har
vverförmyndarnämnder   ser   till   att
nämnderna kan fatta beslut snabbare  än
förut.  Det  kan dock i dessa  kommuner
innebära  stora  praktiska  svårigheter
att alltid få fram ett beslut så snabbt
som  rimligen  måste  krävas,  om  inte
möjligheterna       att        delegera
beslutsrätten vidgas. På grund  av  vad
som anförts finns det enligt regeringen
skäl  att på nytt överväga vilka av  de
beslut  som  överförmyndarna  övertagit
från    domstolarna   som   bör   kunna
delegeras.
I propositionen konstateras vidare att
de    angivna    inskränkningarna     i
delegeringsmöjligheterna  inte   medför
några stora svårigheter när uppgifterna
handhas av en överförmyndare. Problemen
gäller   i  stället  de  kommuner   som
arbetar    med    överförmyndarnämnder.
Delegeringsreglerna bör  dock  utformas
med utgångspunkt från beslutens art och
de   garantier  som  måste  finnas  för
rättssäkerheten och beslutens  kvalitet
i  övrigt. Avgörande är sålunda att  de
kompetenskrav  som  måste  ställas   är
uppfyllda.   Med   den   utgångspunkten
saknas  det anledning att göra skillnad
mellan  olika kommuner. Självklart  kan
en   person  med  långvarig  rutin  och
säkert   omdöme  anförtros   fler   och
svårare   beslut   än   den   som   har
begränsade  erfarenheter och kunskaper.
Man    bör   kunna   utgå   från    att
överförmyndarnämnderna              och
överförmyndarna   noga   prövar   vilka
beslut   som  kan  delegeras,  att   de
bedömer  vilka  kunskaper  och   vilken
erfarenhet  som krävs samt att  de  tar
ansvar  för att den person till  vilken
beslutsrätt  överlämnas  uppfyller   de
krav  som  måste ställas. Av  betydelse
för frågan om i vilken mån beslut skall
kunna  delegeras  är enligt  regeringen
också  bestämmelsen i  19  kap.   14  §
tredje  stycket första meningen FB.  Av
bestämmelsen  framgår att  om  den  som
fått  beslutsrätt  delegerad  till  sig
finner  att  samtycke, tillstånd  eller
förordnande i ett visst fall  inte  bör
meddelas  eller  om vederbörande  anser
frågan tveksam skall ärendet hänskjutas
till nämnden eller överförmyndaren.
Mot bakgrund av det anförda föreslås i
propositionen   att   de   beslut    om
förordnande av god man och   förvaltare
som  ankommer på överförmyndarna  skall
kunna delegeras enligt samma regler som
gäller  för  andra överförmyndarbeslut.
Detsamma  skall  gälla  för  beslut  om
upphörande  av godmanskap för  att  det
inte   längre  behövs  och  beslut   om
entledigande  av en god  man  eller  en
förvaltare  på  dennes  egen   begäran.
Beslut  att entlediga en god man  eller
en förvaltare på grund av att han eller
hon inte är lämplig för uppdraget skall
däremot  inte  kunna  delegeras.   Inte
heller  bör beslut om hävande av  avtal
om sammanlevnad i oskiftat dödsbo eller
rätten att besluta om föreläggande  vid
vite  kunna delegeras.
I motion 1995/96:L10 av Yvonne Ruwaida
(mp)             anförs             att
delegeringsmöjligheterna  bör  utformas
med utgångspunkt från beslutens art och
de   garantier  som  måste  finnas  för
rättssäkerheten och beslutens  kvalitet
i  övrigt.  Mot  denna  bakgrund  anser
motionären  att ett beslut om  utseende
av  god  man  och förvaltare,  som  har
delegerats   av  överförmyndare   eller
överförmyndarnämnd,     skall      vara
interimistiskt och slutligt fastställas
av         överförmyndare         eller
överförmyndarnämnd. I  motionen  begärs
ett   tillkännagivande   om   att   den
ifrågavarande      bestämmelsen       i
föräldrabalken   bör  kom-pletteras   i
enlighet med det anförda.
Utskottet vill för sin del peka på det
förhållandet att flera av de beslut som
förts  över  från  tingsrätterna   till
överförmyndarna   enligt   den    gamla
ordningen    kunde    delegeras    till
biträdespersonal vid tingsrätterna. Det
gällde bl.a. förordnande av god  man  i
ett  flertal  situationer. Redan  detta
förhållande  talar  enligt   utskottets
mening för att också överförmyndare och
överförmyndarnämnder skall ha möjlighet
att     delegera    beslutsrätten     i
motsvarande ärenden. Även andra  frågor
torde  dock  enligt  utskottets  mening
kunna  bli  föremål för  delegering.  I
propositionen har regeringen  gjort  en
omfattande  redovisning  av  de   olika
beslut  som  har  flyttats  över   till
överförmyndare och överförmyndarnämnder
och  också pekat på de svårigheter  som
skulle kunna uppkomma vid en delegering
av  beslutsrätten.  Sammantaget  finner
utskottet  att regeringens  förslag  om
vilka  beslut som borde kunna delegeras
är  väl  avvägt, särskilt med beaktande
av att det i vissa fall åligger den som
fått ett ärende delegerat till sig  att
hänskjuta   det  till  nämndens   eller
överförmyndarens  prövning.   Utskottet
vill  också instämma i vad som  sägs  i
propositionen   om   vikten   av    att
överförmyndarna                     och
överförmyndarnämnderna tar  ansvar  för
att     den    person    till    vilken
beslutanderätten   delegeras   har   de
kunskaper   och   den  erfarenhet   som
behövs.
När  det sedan gäller det i motion L10
framförda  yrkandet  att sådana  beslut
om  utseende av förvaltare och god  man
som   har   delegerats   -   ur   bl.a.
rättssäkerhetssynpunkt -  endast  skall
vara    interimistiska   och   slutligt
fastställas  av  överförmyndare   eller
överförmyndarnämnd    har     utskottet
motsatt  uppfattning. En sådan  ordning
skulle enligt utskottets mening snarare
medföra   en   större   rättsosäkerhet,
eftersom de som berörs av besluten inte
med  bestämdhet  skulle  veta  vad  som
verkligen  gäller förrän  besluten  var
slutligt  fastställda.  Därtill  kommer
att   delegeringsmöjligheten  i  nämnda
ärenden med motionärens förslag  skulle
bli i det närmaste meningslös.
Med  det anförda tillstyrker utskottet
propositionen  i nu behandlad  del  och
avstyrker bifall till motion L10.
Mot de delar av propositionen som inte
har berörts särskilt har utskottet
ingen erinran.

Förmyndare för utomnordiska barn

Regler  om  förmyndare för utomnordiska
barn  finns i 4 kap. lagen (1904:26  s.
1)     om     vissa     internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och
förmynderskap. Till skillnad  från  den
nordiska  regleringen på området  utgår
bestämmelserna   i  nämnda   lag   från
nationalitetsprincipen. Det  innebär  i
fråga   om  utländska  medborgare   som
vistas här i landet att förmynderskap i
princip   skall  anordnas  enligt   det
främmande  landets  lag.  När  det   är
oklart  om  ett utländskt förmynderskap
kommer  att  anordnas blir dock  svensk
lag tillämplig.
I  motion  1994/95:L414  av  Margareta
Israelsson  m.fl. (s, c,  fp,  v,  kds)
begärs  ett tillkännagivande om att  en
övergång      bör      göras       från
nationalitetsprincipen             till
hemvistprincipen    vid    frågor    om
utomnordiska             förmynderskap.
Motionärerna  framhåller att  genom  en
sådan övergång skulle barn som beviljas
uppehållstillstånd  i  Sverige  få  ett
bättre  rättsligt skydd och  inte  vara
beroende  av förhållandena i respektive
hemland.
Utskottet  kan konstatera  att  frågan
behandlades                          av
Förmynderskapsutredningen i betänkandet
(SOU      1987:73)      Internationella
förmynderskapsfrågor.       Utredningen
föreslog därvid att en övergång  skulle
göras från nationalitetsprincipen  till
hemvistprincipen.  -  Betänkandet   har
remissbehandlats  och  bereds  nu  inom
ramen   för   ett  större  projekt   om
internationell      familjerätt       i
Justitiedepartementet.
Utskottet delar motionärernas
uppfattning om att det är angeläget att
hemvistprincipen bör gälla i frågor om
förmynderskap även för utomnordiska
barn. Med hänsyn till att ett sådant
förslag redan framlagts av
Förmynderskapsutredningen och nu är
föremål för beredning inom
Justitiedepartementet är något
tillkännagivande i frågan inte
påkallat. Utskottet vill dock framhålla
vikten av att det fortsatta
beredningsarbetet sker med erforderlig
skyndsamhet. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion L414.

Hemställan

Utskottet hemställer
  1.                       beträffande
delegeringsbestämmelserna
att  riksdagen med avslag på  motion
1995/96:L10     antar    regeringens
förslag   till  lag  om  ändring   i
föräldrabalken,
  2.   beträffande  förmynderskap  för
utomnordiska barn
att    riksdagen    avslår    motion
1994/95:L414.


Stockholm den 23 november 1995

På lagutskottets vägnar

Agne Hansson

I beslutet har deltagit: Agne Hansson
(c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad
(s), Rolf Dahlberg (m), Carin Lundberg
(s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg
(m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding
Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja
Linderborg (v), Sven-Erik Österberg
(s), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta
Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-
Lundin (m).


Propositionens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
föräldrabalken





















Gotab, Stockholm 1995